Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 14. 1
N:o 14.
Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1899, kl. 3 e. in.
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i
anledning af väckta motioner om vidtagande af åtgärder
till hämmande af tobaksbruket bland minderåriga.
Andra Kammarens första tillfälliga utskott bar fått mottaga tvenne
motioner, i hvilka föreslås åtgärder till hämmande af tobaksbruket bland
minderåriga, nemligen:
dels motionen n:o 81, deri herr Hj. Sjövall hemställer, »att Riks¬
dagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t ville
utfärda förbud mot tobaksrökning för lärjungar vid folkskolor, allmänna
läroverk och andra med dem jemförliga läroanstalter, som åtnjuta stats¬
understöd»;
dels motionen n:o 234, deri herr J. Persson i Arboga föreslår,
»att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes, i syfte att hämma det öfverhandtagande bruket af tobak bland
minderåriga, vidtaga erforderliga åtgärder för åstadkommande af lag¬
bestämmelser om förbud mot att till personer under en viss ålder sälja
eller utlemna tobak».
Bill. till Riksd. Prof. 1899. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 18 Höft. (N:o 14.) 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o li.
Till stöd för det i motionen n:o 81 framstälda förslaget om förbud
mot tobaksrökning särskild! för skolungdom anför herr Sjövall väsent¬
ligen följande:
Det bland ungdomen vid våra skolor rådande förderfva, i vissa
fall vidriga tobaksbruket har så gripit omkring sig, att det nödgar
uppfostrans målsmän att taga detsammas förekomst och vådor under
allvarlig ompröfning och söka stämma den allmänna opinionen för ett
kraftigt ingripande deremot.
Motionären framhåller, hurusom tobaken är ett gift för de djuriska
organismerna och begagnas, såsom förhållandet är med hvarje njutnings¬
medel, sällan med måtta och försigtighet, utan missbrukas, och att detta icke
kan aflöpa ostraffadt, är ju uppenbart. Omättligt rökande framkallar i
regel en kronisk svalgkatarr. Det medför äfven sådana ledsamma sviter
som synens aftagande eller försämring, sömn- och aptitlöshet, förslappad
hjoverksamhet vanligen förebudad af hjertklappning, samt nervositet.
Kraftiga varningsrop mot ungdomens bruk af tobak hafva ock
höjts af både pedagoger och läkare, t. ex vid allmänna svenska läkare-
mötet i Stockholm 1891 och vid allmänna folkskoleläraremötet i Norr¬
köping sistlidet år, hvarförutom enskilda personer i broschyrer sökt
upplysa och vägleda allmänheten i fråga om detta onda, och i flera
land, deribland äfven vårt, hafva under de senare åren föreningar bildats,
som tagit »Bort mod tobaken» till motto på sin verksamhet. Äfven
inspektören vid Stockholms folkskolor, doktor Bergman, har funnit sig
föranlåten att offentligen vädja till allmänheten att ingripa mot minder¬
årige, som å allmänna platser beträdas med tobaksbruk, och helt nyligen
har skolrådet i Malmö utfärdat ett upprop till allmänheten mot skol¬
ungdomens cigarettrökning, i hvilket upprop allvarligt varnas för de
fysiska, psykiska och moraliska faror, jemte den ekonomiska förlust,
som äro följder af tobaksmissbruket.
Ett bedröfligt faktum är, att tobak såsom njutningsmedel allmänt
begagnas redan af barn i skolåldern. Ungdomen äflas att likna stort
och gammalt folk. Gossen vill gerna betraktas som karl. Så ser han
de fullvuxne röka pipa eller gå med en brinnande cigarr i munnen.
Strax är han färdig att göra på samma sätt. Begäret är väckt, och
småningom blir rökningen ett behof. Utan att man märker det har
man blifvit en slaf under vanan att röka.
I släptåg med oarten att röka följer icke sällan också ganska snart
böjelse för och begär efter spritdrycker. Detta njutningsmedel är sålunda
för barn och ungdom icke blott skadligt i och för sig, utan äfven derför,
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
att det innebär lockelse till andra stora och små laster. Gossen bär
t. ex. inga penningar att köpa sig tobak för. Icke är det för lärare
obekant, hurusom han då mången gång fager sådana från föräldrar eller
kamrater och så dermed beträder tjufvens väg. Osanning, skrymteri,
fördöljande och förställning höra också till de giftiga frukter, som snart
nog framkomma hos barn, hvilka hemfallit åt tobaksbruket.
Ehuru tankarna beträffande äldre personers bruk af tobak nog
alltid komma att blifva delade, torde man väl ändå kunna vara ense
om att öfvermagars och ynglingars bruk af tobak är ett ondt, och då
så är, må det ju ligga hvarje uppfostrare, hvarje ungdomsvän varmt
om hjertat, att åtgärder för dess stäfjande och rödjande ur vägen snarast
möjligt vidtagas.
Det är skolan, som här måste ingripa, och detta så mycket hellre,
som denna af det kongl. cirkuläret af den 4 november 1892 är för-
pligtad att undervisa om de rusgifvande ämnenas natur och verkningar,
till hvilka ämnen väl äfven nikotinet, tobakens farliga beståndsdel, torde
böra räknas. Lärarne böra alltså undervisa och upplysa barnen om
tobaksbrukets skadliga inverkan på helsa, själsförmögenheter och ekonomi
och sålunda på öfvertygelsens väg bibringa dem fruktan och afsmak
derför, men allt detta blir till stor del ett fruktlöst arbete, så länge
lärarens varning och förbud för ungdomen kan te sig såsom endast ett
uttryck för lärarens godtycke. Han måste hafva hjelp af lagen, om
hans förbud skall blifva effektivt och kunna upprätthållas gent emot
äfven oförståndiga och svaga föräldrar och målsmän.
Visserligen hafva vi sedan den 16 september 1741 ett kongl.
förbud, som säger, att »ungdomen i gemen, af hvad stånd han vara
må, innan han kommit till laga ålder och uppfylt 21 år, skall vara för¬
bjuden att röka tobak vid 2 daler silfvermynts pligt för hvarje gång
den dermed beträdes» o. s. v., men ehuru detta förbud, motionären veter¬
ligen, icke blifvit upphäfdt, har det dock som så mycket annat s. k.
otidsenligt fallit i glömska.
Till slut fäster motionären uppmärksamheten på den oerhörda
summa, som årligen går ut ur landet för tillfredsställandet af tobaks-
behofvet. År 1897 infördes i riket tobak för ett värde af öfver 8 millio¬
ner kronor, och för denna tobak erlades tull med öfver 4 millioner kronor.
Att denna betydliga konsumtion i icke ringa mån beror på vår upp¬
växande ungdoms ohejdade tobaksbruk, kan ej fördöljas, och en ändring
till det bättre härutinnan skulle alltså äfven hafva till följd en national¬
ekonomisk vinst.
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1.) Utlåtande N:o 14.
Motionen n:o 234 afser förbud mot att til! minderåriga sälja eller
Utlemna tobak, och har herr J. Persson till stöd för detta förslag hufvud¬
sakligen andragit följande:
Bland sakkunniga torde numera icke råda mer än en mening i
fråga om de stora vådor i fysiskt, intellektuelt och moraliskt hänseende,
bruket af tobak som njutningsmedel medför under uppväxtåren. Tobak
innehåller, som bekant, ett starkt gift, nikotin, hvilket i rent tillstånd
påstås döda hastigare än något annat gift, med undantag af blåsyra.
När detta farliga gift genom rökande af tobak eller dess begagnande
under annan form upprepade gånger och under längre tid tillföres den
ännu outvecklade organismen, äfven om det sker i helt små mängder,
kunna de förderfliga verkningarna deraf i längden icke uteblifva. Till
belysning af detta förhållande torde det vara till fyllest att anföra några
uttalanden af framstående läkare. Eu af vårt lands främste skolhygieniker,
doktor P. Silfverskiöld, skildrar i sitt arbete »Vår skolungdoms helso-
vård» efter en utländsk auktoritet på följande sätt tobakens skadliga
inverkan på skolungdom:
“Först och främst äro nikotinets (d. v. s. tobakens) skadliga verkningar star¬
kare på unga, ännu ej fullvuxna menniskor, vidare vid klen näring, blodbrist, stor
retbarhet af hjertat, på fastande mage och i konvalescensen efter allvarsamma sjuk¬
domar. Under alla dessa förhållanden och så äfven af gossar, ända tills de fylt åt¬
minstone 16 år, borde tobaken helt och hållet undvikas. Då vidare vid stillasittande
lefnadssätt giftet afskiljes från kroppen mindre hastigt och lätt än vid ett rörligt lif
i det fria, så ligger häri äfven en varning för skolynglingar, i synnerhet under det
myckna innesittandet före examen.
Denna smygande tobaksförgiftning yttrar sig vanligen först genom störd hjert-
verksamhet, hvarigenom pulsen blir påskyndad och oregelbunden. Vidare inställer sig
osäkerhet eller darrning vid muskelrörelser, särskild! af ögonen, hvilka senare äfven
försvagas i de ljusförnimmande nerverna, hvarjemte särskild! efter stark rökning på¬
komma en viss ängslighet, svindelanfall, tröghet och obenägenhet för rörelser, ned¬
stämdhet, håglöshet och oförmåga till andligt arbete. Dertill komma klingande och
brusande ljud för öronen, för stark känslighet eller förslöande af smak- och lukt¬
sinnena, matsmältningsrubbningar, kolikartade smärtor i magen och underlifvet, äfven¬
som mer eller mindre häftiga smärtor i den ena eller andra kroppsdelen.
Särskild! vigtiga för skolynglingarnas helsa äro rubbningarna i hjertverksam-
heten, hvilken dessutom är försvagad genom det myckna stillasittandet i krokig ställ¬
ning vid skrifning och läsning, samt minskningen af synförmågan, hvarigenom före¬
målen omhöljas af ett moln, ord och rader flyta i hvarandra och seende på nära håll
hindras, mången gång fortskridande ända till total och obotlig blindhet.“
På ett annat ställe i samma arbete säger författaren vidare:
“Liksom mot spirituosamissbruk är ock emot tobaksmissbruk det säkraste skydds¬
medlet undervisning uti dessa ämnens skadliga verkningar och följder samt uppfostran
5
Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
till måttlighet och återhållsamhet, men derjemte måste med alla krafter arbetas derpå,
att dessa retningsmedel icke blifva tillgängliga för outvecklade gossar utan motstånds¬
kraft."
I samma rigtning uttalar sig en annan framstående läkare, doktor
A. E. Goldkuhl, i sitt arbete »Handledning i skolhygien» med föl¬
jande ord:
“Begagnandet af tobak, under hvilken form som helst, bör förbjudas lärjun-
garne vid de allmänna läroverken. Detta icke blott för skadligheten af denna njut¬
ning för barn och ungdom, utan äfven derför, att en sådan vana, grundlagd i ung¬
domen, lätt för med sig andra småsynder, att ej tala om den dermed lätt grundlagda
vanan för slöseri. Den, som ej röker, trifves ej heller gerna i dessa qvalmiga och
rökiga nästen, der ungdomen så lätt förslösar sin spänstighet och styrka så till kropp
som själ."
Dessa uttalanden afse visserligen närmast ungdomen vid de all¬
männa läroverken, men att de ega giltighet äfven med afseende på
barnen i folkskolorna och annan utanför skolorna uppväxande ungaom,
torde få anses vara sjelfkärt och har äfven i rikt mått bestyrkts af
erfarenheten. Den kände hospitalsläkaren professor N. G. Kjellberg
anförde i ett föredrag vid femte allmänna läkaremötet i Stockholm 1891
fall af svårartad nikotinförgiftning äfven bland personer, som under sin
uppväxttid fört ett rörligt lif i det fria och åtminstone icke i större mån
varit utsatta för de försvagande inflytelserna af ensidigt intellektuelt
arbete.
Bland rent psykiska verkningar af nikotingiftet på unga hjernor
framhåller professor Kjellberg särskild! dess förslöande af minnet. Den
tobaksrökande ynglingen har svårt att hålla tankarna tillsammans, av t
fixera och sammanhålla föreställningar och begrepp, hvarigenom minnet
allt mer försvagas liksom hela den andliga spänstigheten. Synnerligen
menligt, säger äfven han, har tobaksrökandet visat sin inverkan på syn¬
förmågan. Detta i förening med dess förslöande inverkan på minnet
och andra själsförmögenheter förklarar den af lärare ofta gjorda iakt¬
tagelsen, att skolynglingar, som börja röka, märkbart försämras i sina
studier, bli håglösa och ouppmärksamma samt ofta tyckas nästan för¬
lora förmågan att tillgodogöra sig undervisningen.
Sina iakttagelser rörande missbruket af tobak såsom orsak till
sinnessjukdomar sammanfattar professor Kjellberg sålunda:
“Nikotinets inflytande på hjernan kan gå till verklig sinnesrubbning, och det
lider icke något tvifvel, att det stora och alltjemt stigande antalet af kroniska sinnes¬
sjukdomar till hufvudsaklig del orsakas af det allt mer tilltagande bruket af tobak,
helst då denna användes till tuggning."
6 A nära Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
Kali det således icke betviflas, att ett för tidigt och ymnigt bruk
af tobak är förenadt med stora vådor för både kroppens och själens
helsa, måste hvarje vän af det uppväxande slägtets sunda och lifskraf-
tiga utveckling finna det vara högst angeläget, att lämpliga åtgärder
vidtagas till stäfjande af den bland minderåriga allt mer omkring sig
gripande oseden att röka eller på annat sätt bruka tobak. Att denna
farliga osed i oroväckande grad tilltagit på senare tiden och hotar vår
ungdom med fysisk och andlig degeneration, är ett sorgligt förhållande,
som ligger i öppen dag för hvar och en, som deråt egnat den ringa¬
ste uppmärksamhet. Alla torde derför vara ense om att något bör i
tid göras för att så vidt möjligt motarbeta och hämma detta onda.
Som medel dertill har, såsom af det föregående synes, en af de
åberopade författarne på skolhygienens område föreslagit, dels att under¬
visning borde meddelas ungdomen om tobakens skadliga verkningar,
dels att åtkomsten af detta retningsmedel borde så mycket som möjligt
försvåras för barn och minderåriga.
En nära till hands liggande anvisning att slå in på denna senare
väg är gifven genom kongl. förordningen den 31 december 1891 an¬
gående vilkoren för försäljning af bränvin m. m., hvilken i § 28 mom.
2 stadgar förbud mot att å försäljningsställe utlemna bränvin till minder¬
åriga. Utfärdandet af ett dylikt förbud mot försäljning af tobak synes
så mycket hellre kunna och böra ifrågakomma, som det äfven här gäller
att bekämpa ett missbruk, hvars skadliga verkningar äro i flera a t seen¬
de n likartade och jemförliga med dem, som förorsakas af rusgifvande
drycker. En förbudslag af det ifrågasatta slaget skulle säkerligen gorå
ganska stor nytta redan derigenom, att dess tillvaro skulle i väsentlig
mån bidraga till att bland föräldrar och målsmän sprida ökad kännedom
om de vådor, för hvilka deras barn och myndlingar äro utsatta genom
frestelsen att i förtid röka tobak, sporra ungdomens vårdare och upp¬
fostrare till att med större omsorg och kraft söka att från ungdomen
afvärja dessa faror samt åt lärares och uppfostrares bemödanden derom
gifva stödet och auktoriteten af ett bestämdt lagbud. Att densamma
äfven skulle visa sig synnerligen verksam till att åtminstone bland den
spädare och derför mindre motståndskraftiga ungdomen inskränka, om
icke helt och hållet utrota, bruket af tobak synes mig höjdt öfver allt
tvifvel. Kontrollen öfver en sådan lags efterlefnad borde väl icke be¬
höfva bli svårare än öfver lagstadgandet om förbud mot försäljning af
bränvin. Icke heller skulle genom en dylik lagstiftning någons berät¬
tigade intressen komma att trädas för nära.
I utlandet har man också flerstädes beträdt förbudslagstiftningens
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 7
väg i förevarande afseende. I åtskilliga af Nordamerikas Förenta stater
äro lagar antagna, Indika vid äfventyr af höga böter eller fängelse för¬
bjuda att sälja eller gifva tobak och cigaretter till skolgossar eller andra
minderåriga. I Finland är genom lag förbjudet att sälja tobak till barn
under 12 år, och i Norge föreligger för närvarande till odelstingets
pröfning ett förslag till lag om skydd för barn mot bruk af tobak, hvari
bland annat hemställes om förbud vid äfventyr af böter från 2 till 100
kronor mot att i hvilken som helst form sälja tobak till barn under
15 år.
Som af det senast anförda framgår, har den åldersgräns, intill
hvilken förbudet bör gälla, bestämts olika i olika länder, önskligt vore
utan tvifvel, att denna gräns, såsom det för närvarande lär vara påtänkt
i staten Newyork, der densamma hittills varit bestämd till 15 år, kunde
sättas så högt som vid 18 år. Den skulle derigenom sammanfalla med
åldern för minderårighetens upphörande enligt kongl. förordningen den 18
november 1881 om minderårigas användande i arbete vid fabrik m. m.,
och det torde kunna antagas såsom ganska visst, att, om en person i
allmänhet icke förr uppnår den kroppsutveckling och styrka, som sätta
honom i stånd att utan fara för helsan utföra hårdare kroppsarbete, han
icke heller vid en tidigare ålder är tillräckligt utvecklad och motstånds¬
kraftig mot tobaksgiftets skadliga inflytelser. Som det emellertid är
betydligt svårare att afgöra och kontrollera, om en ung person befinner
sig under eller öfver den faststälda åldersgränsen på detta utvecklings¬
stadium än på ett tidigare, torde det vara skäl att sätta denna gräns
något lägre, t. ex. vid 16 år, såsom en af de citerade skolhygieniska
författarne föreslagit.
Såväl denna , som öfriga hithörande detaljer äro tydligen af den
invecklade och grannlaga natur, att de kräfva en noggrannare och mera
sakkunnig utredning, än som kan förväntas af eu enskild motionär.
Endast Kongl. Maj:t lärer förfoga öfver tillräckliga krafter för åstad¬
kommande af behörig utredning af frågan.
Motionären slutar derför med att i det angifna syftet föreslå en
skrifvelse till Kongl. Maj:t.
Då utskottet nu går att i ett sammanhang yttra sig om de före
liggande två motionerna, kan det i fråga om tobaksbrukets skadliga
verkningar för ungdomen inskränka sig till att hänvisa till den utred-
8 Avdra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande A :o 14.
ning, som härom förebragts i motionerna, och särskildt till de läkare¬
uttalanden, som åberopats i herr Perssons motion.
Både läkare och skolmän torde vara temligen ense derom, att
tobaksbruket bland ungdomen medför såväl hygieniska som moraliska
faror för det uppväxande slägtets sunda och lifskraftiga utveckling.
Och då, såsom äfven motionärerna framhålla, denna osed synes vara i till¬
tagande bland ungdomen, särskildt i form af cigarr- och cigarettrökning,
torde det ej anses opåkallad^ att man allvarligt tager i öfvervägande,
huruvida icke från det allmännas sida åtgärder böra vidtagas till stäf-
jande af tobaksbruket bland ungdomen.
Hvad då först angår den af herr Sjövall ifrågasatta åtgärden
ett allmänt förbud mot tobaksrökning för lärjungar vid folkskolor, all¬
männa läroverk och andra med dem jemförliga läroanstalter, som åt¬
njuta statsunderstöd — så kan utskottet icke tillstyrka densamma i den
vidsträckta omfattning, som han ifrågasatt.
Såsom motionären sjelf påpekat, har ett dylikt allmänt förbud,
gående till och med vida längre än det, som nu blifvit föreslaget, en
gång utfärdats, nemligen »Kong!. Maj:ts nådige förbud emot tobaks
rökande af ungt folk, som ej fylt sina 21 år», gifvet den 16 september
1741. I bilagan Litt. A återgifves nämnda förbud i sin för förbuds-
lagstiftningens tidehvarf betecknande stränghet. Visserligen har detta
förbud, så vidt utskottet kunnat inhemta, aldrig blifvit formligen upp-
häfdt, men att nu söka tillämpa detsamma faller nog ingen in, och
utskottet föreställer sig, att efterlefnaden af ett nytt dylikt förbud,
gällande icke blott inom skolan och å allmänna platser, utan ock i
hemmet, icke heller skulle kunna upprätthållas.- Förbudet kunde i den
föreslagna formen Idkeligen leda till ett ringaktande af Kongl. Maj:ts
påbud.
Annorlunda ställer sig frågan om ett förbud för skolungdomen
att röka tobak inom skolans område och på offentliga platser. Liksom
redan nu i läroverksstadgan (§ 47) är föreskrifvet, att lärjunge icke
får vistas på värdshus, källare, biljarder eller dylika allmänna ställen,
och liksom allt spel med kort eller tärning är lärjunge förbjudet, så vida
det icke sker i föräldrars eller målsmäns närvaro, så kan naturligtvis
i läroverksstadgan införas ett förbud för lärjungarne att i skolan
och på offentliga platser använda tobak. Och hvad folkskolans lärjungar
angår, kan ett motsvarande förbud, derest så befinnes lämpligt, få sin
plats i folkskolestadgan — med närmare precisering i de olika skol¬
distriktens reglementen.
9
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o ld.
På åtskilliga orter hafva vederbörande rektorer och folkskole¬
inspektörer redan af förhållandena funnit sig manade att uppträda gent
emot ungdomens tobaksrökning. Så hafva vid flera allmänna läro¬
verk rektorerna förbjudit lärjungarne att röka tobak på allmänna platser.
Utskottet hänvisar exempelvis till ett af läroverksrektorerna i Stock¬
holm utfärdadt cirkulär till lärjungarnes föräldrar och målsmän angående
denna angelägenhet (bilagan Litt. B). Folkskoleinspektören i Stockholm
har i samma ämne rigtat en vädjan till allmänheten (bilagan Litt. C).
Huruvida ett fortskridande på den sålunda inslagna vägen må anses
tillräckligt eller om några mera allmänna bestämmelser i läroverksä
stadgan och folkskolestadgan eller i ett af Kongl. Magt utfärdadt sär¬
skild! cirkulär må anses erforderliga, derom torde Kongl. Maj:t efter
ärendets pröfning lämpligast kunna döma. Måhända skulle det för
närvarande vara tillräckligt, att Kongl. Maj:t. fäste skolstyrelsernas och
skolrådens uppmärksamhet på vigten och betydelsen af att på orter,
der sådant kunde anses behöflig!, utfärdades särskilda föreskrifter till
hämmande af tobaksbruket bland ungdomen.
I motiveringen till hr Sjövalls motion antydes ytterligare en
utväg för att i någon mån råda bot på det öfverklagade oskicket, nem¬
ligen undervisning om nikotinets skadliga verkningar, särskilt för ung¬
domen. Enligt utskottets förmenande har man här att söka ett af de
kraftigaste medlen för att motarbeta det onda. Men för att insigt om
nikotinets skadliga verkningar skall varda allmännare utbredd, icke blott
i skolan utan ock i hemmen, kunna måhända särskilda åtgärder visa
sig erforderliga.
Beträffande sedan det i herr Perssons motion framstälda förslaget
om försäljnings förbud vill utskottet såsom sin mening uttala, att ett
dylikt förbud helt visst skulle vara särdeles verksamt, förutsatt att det
kunde konseqvent tillämpas. Men särskilt beträffande landsbygden
torde svårigheter möta att uppehålla detsamma, hvartill kommer, att
ett dylikt förbud der kan anses vara mindre behöflig! och i vissa fall
medföra olägenheter.
Då hämmandet af tobaksbruket bland ungdomen är en fråga,
som närmast berör större samhällen, skulle man möjligen härvidlag
kunna tänka på en lagstiftning, ordnad efter samma grunder som för¬
ordningen den 10 juli 1891 angående förbud för barn att viss tid på
dygnet idka försäljning af tryckalster m. m.; förbudet kunde med
andra ord göras beroende af de lokala myndigheternas beslut, hvar¬
igenom för de samhällen, som ansåge en förbudslagstiftning på detta
Bih. till Rilcsd. Prot. 1899. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. Vi Höft. 2
10 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
område vara af behofvet påkallad och lämplig, bereddes en möjlighet
att få en sådan, utan att dermed inskränkningar på andra orter blefve
en nödvändig följd. I Norge är just nu ifrågasatt en lagstiftning i
denna rigtning, såsom synes af den under bilaga Litt. D återgifna
»Indstilling» till nu pågående Storting.
Med det anförda har utskottet endast velat framhålla, att, äfven
om man icke vill gå så långt som motionärerna, det dock synes möjligt
att vidtaga en eller annan åtgärd i den åsyftade rigtningen. Hvilken
eller hvilka af dessa eller andra åtgärder, som må befinnas ändamåls¬
enliga, torde lämpligast kunna afgöras af Kongl. Maj:t, som är i till¬
fälle att från vederbörande infordra alla för frågans utredning nödiga
upplysningar. I fall den utredning, som utskottet tänkt sig, skulle gifva
vid handen, att en lagstiftning är erforderlig och möjlig på detta område,
måste naturligtvis frågan ånyo blifva föremål för Riksdagens pröfning.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet i anledning
af de föreliggande två motionerna hemställa,
att Andra Kammaren för sin del ville besluta,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
hvilka åtgärder må kunna vidtagas till hämmande af
tobaksbruket bland minderårige, samt, derest lag¬
bestämmelser i detta syfte skulle pröfvas erforderliga
och möjliga, för Riksdagen framlägga det förslag,
hvartill omständigheterna må föranleda.
Stockholm den 10 april 1899.
På utskottets vägnar:
EMIL HAMMARLUND.
Andra Kammarens lillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande No 14.
11
Reservation
af herr A. Olsson i Mårdäng, som anfört följande:
»Ehuru jag med motionärerna och utskottet delar den uppfattningen,
att det må tagas under allvarligt öfvervägande, huruvida icke från det
allmännas sida åtgärder böra vidtagas till stäfjande af tobaksbruket
bland ungdomen, anser jag dock de nu föreslagna åtgärderna icke vara
de lämpligaste, utan håller före att, innan man slår in på förbudslag-
stiftningens väg, det må tagas i öfvervägande, huruvida icke andra
åtgärder böra vidtagas.
Vid tillämpning af det af herr Sjövall ifrågasatta förbudet mot
tobaksrökning af skolungdom, torde detta komma att i många fall
visa sig lika kraftlöst som 1741 års allmänna tobaksförbud. Att
öfvervaka förbudets efterlefnad torde i många fall med skäl få anses
ligga utom möjlighetens gräns. Och ett förbud endast på papperet
anses ju i allmänhet vara till större skada än nytta.
Hvad sedan angår det af herr J. Persson föreslagna förbudet mot
försäljning och utlemning af tobaksvaror till minderårige, bar af inom
utskottet lemnade upplysningar framgått, att, hvad landsbygden beträffar,
sådant förbud ej kan anses af bebofvet påkalladt. Men äfven om så
vore, torde det med fullt skäl kunna ifrågasättas, om icke svårigheterna
att upprätthålla detsamma komme att visa sig nästan oöfvervinneliga.
Den af motionären antydda likheten med förbudet beträffande handel
med spritvaror synes mig ganska ringa vid jemförelse mellan antalet
försäljningsställen af tobaksvaror och spritvaror. Tobaksvaror säljas i
nästan hvarje större by, men spritvaror i endast ett ringa antal landt-
kommuner. Och den kontroll, som ansetts nödvändig beträffande sprit¬
varuhandeln, lärer dock ingen förnuftig menniska vilja förorda i fråga
om tobakshandeln.
Hvad slutligen angår det af utskottet förordade försäljnings-
förbudets införande i städerna, lärer det ej kunna bestridas, att i dessa
sådant förbud kan få anses af behofvet påkalladt.
*
12 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
Då det likväl — såsom utskottet också medgifver — ej kan utan
endast under viss förutsättning blifva verksamt, synes det mindre väl¬
betänkt att införa detsamma. Allmänna meningen beträffande för¬
budets behöflighet torde utan all gensägelse vara lika i städerna som
på landsbygden. Någon kontroll öfver förbudets efterlefnad lärer der¬
för från allmänhetens sida icke vara att påräkna.
Att beifra brott mot förbudet torde äfven i städerna komma att
möta stora svårigheter på grund deraf, att, såsom antagligt är, öfver-
trädelserna komma att ske . endast i närvaro af minderårige, som ej
äro vittnesgilde.
Enligt min uppfattning, för hvilken jag ock hemtar stöd i de af
motionären åberopade författarne på skolhygienens område, är det första
och utan all gensägelse det vigtigaste, man mot det öfverklagade för¬
hållandet har att iakttaga, meddelandet af undervisning om tobakens
skadliga verkningar särskildt för minderårige.
Dermed åsyftas dock vida mer än en i högre och lägre skolor,
i sammanhang med undervisning i annat läroämne meddelad.-under-
visning; dertill fordras, enligt mitt förmenande, spridning i hemmen af
lämpliga skrifter i ämnet.
Vidare bör bland föräldrar och målsmän spridas ökad kännedom
om de vådor, för hvilka deras barn och myndlingar äro utsatta genom
frestelsen att i förtid röka tobak.
Deraf torde äfven följa, att desse sporrades ej blott att från ung¬
domen afvärja dessa faror, utan äfven, hvilket oemotsägligen i detta
hänseende är af den största betydelse, att från sig sjelfva afvärja faran
och vådan af att föregå ungdomen med dåligt exempel och dermed utsätta
sina barn för frestelsen att i förtid röka tobak med thy åtföljande
faror. (Att, såsom motionären antagit, en förbudslag i nu nämnda
syfte skulle gorå ganska stor nytta t. o. m. med dess blotta tillvaro,
lärer dock vid närmare eftertanke befinnas vara ett antagande utan
giltig grund.)
En annan, enligt mitt förmenande, mycket verksam åtgärd vore
lärares och uppfostrares utom hemmet bemödanden att åt gifna förbud
»gifva stödet och auktoriteten» af eget föredöme.
Mot de af utskottet förordade åtgärderna, att allmänna bestäm¬
melser, om så pröfvades lämpligt, infördes i respektive skolstadgar, att
Kongl. Maj:t fäste skolstyrelsernas uppmärksamhet på ärendet och att
undervisning om tobaksbrukets skadlighet meddelades skolungdomen,
har jag så mycket mindre att erinra, som jag anser dessa åtgärder vida
Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 13
lämpligare än de af motionärerna föreslagna, men då dessa jemte
öfriga här ofvan påvisade åtgärder, enligt mitt förmenande, ligga utom
omfånget för motionerna i fråga, har jag inom utskottet nödgats yrka,
att utskottet måtte hemställa,
l:o) att herr Sjövalls motion icke måtte till
någon Andra Kammarens åtgärd föranleda;
2:o) att icke heller herr Perssons motion för
närvarande måtte till någon kammarens åtgärd för¬
anleda.
14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o M.
Bilaga Litt. A.
Uldbige
Prbni
©mot
£olmf6 SRöfanöe af Ungt $olf
förn ej fult fina 21 $t\
®ifnrit Stockholm i ffidb-Samntaren then 16. Septembris 1741.
UH3 FRIEDRICH meb @ubS 'Udde, ©merigeS, ©öthes oef) SBenbes
honung otc. etc. otc. 8anbb©rcfroe til £e§fen etc. etc. ®iörc roitterligit, åt fdfom
et ffabeligit mifebruf meb lobafs Rotande förntmmeS l)05 Ungt golf öfmerfjanben
taga: Dej) nöbigt mara lutt fdbant åt afböja cd) för framtiben förefontma, emedan
förfarenljeten in t far, tfjct tefe allenaft fmdre o Itjcf ov ad) elbffabov fig ofta tilbragit
genom SDobafé elbeitS mdrbSlöfa handterande, utan oef åt llngbomen af förroett od)
oförftdnb mebelft lobafs botande förffämt Mellan od) förtärt mera än tfjc marit i
ftdnb åt förtiena til föbo, unberijdlb od) nöbigt bcljof, §roilfet tl)c inib mognarc
dlber meb ffaba mdftc ångra; Alltid §afme SB!, i anlebning häraf, och uppå
tötffenS ©tänders nnberbdnigc föreftälning, för godt funnit härmed åt förordna,
ther all Ungdom i gemen, af hmab ©tand then mara md, innan han femmit til
laga dlber och ft)lt Diugu (It tr, flat mara förbubit åt rota Dobaf mib £md
Daler ©UfmernmntS bplift för fparje gång then thermcb beträbeé, angifmarenS
enfaf, orfar han ej 39 o tum, fittie tå Droenne Söndagar i ©toefen: åliggandes
roeberböranbe föräldrar, görnipbarc och .vfuSbönbcr åt härd hafma et noga infeenbe
ibland finc »ant, Pupiller od) Dienftcfolf, förn t^e od i annor händelse, od) ther
the genom flathet o<h förfummelfe härutinnan giöra fig brotslige, böra tillita meb
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 15
meberböranbe ©rono=23etiente, om ttjc fin ©mbetcs plift förfumma, mara famma
[träff, förn förberört är, unbcrtaftabc: Sort tömmer tvenne inffränfning af ålber oct)
tib för Slobafé iRöfanbe ej åt fträcfa fig tit them, förn ftå t Söår od) ©ronatté
SrigSticnft, oct) äro märfeligen antingen Dragoner, Sättare, ©olbater etter båtsmän,
nieb Smitta t (jet är en tidt annan beskaffenhet. Zf)d alte förn roebcrbör tjafme fig
hörfammeligen åt cfterrätta. £it yttermera mtéfo tjafme Söi tfjetta nteb ©gen |janb
nnberf bifrat! och meb SBdrt Sötigt. Sigill bcfräfta tant. Stockholm i Stab ©ant*
maren then 16. Septembr. 1741.
FRIEDRICH.
(L. S.)
16
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
Bilaga Litt. B.
Till lärjungarnes föräldrar och målsmän.
Sedan läkare enstämmigt förklarat, att tobaksrökning utöfvar ett menligt infly¬
tande på det uppväxande slägtets helsa, och då dessutom det torde vara allmänt
erkändt, att nyttjandet af tobak är hos ungdomen en både dyrbar och okynnig, för
dess ålder ej passande vana, hafva undertecknade, rektorer vid Stockholms allmänna
läroverk och f. d. Beskowska skolan, — dertill äfven uppmanade af föräldrar, hvilka
förklarat sig utan skolans medverkan icke kunna nog kraftigt inskrida mot den ifråga¬
varande ovanan — beslutat att vid skolorna utfärda förbud särskild! mot ungdomens
tobaksrökning i skolans lokaler, på offentliga vägar och platser samt vid militära och
andra utmarscher, äfvensom att behandla förseelser mot detta förbud i likhet med
andra öfverträdelser af skolans ordningsregler och att sålunda äfven till dem taga hän¬
syn vid sedebetygets bestämmande.
Härom hafva vi på detta sätt velat underrätta lärjungarnes föräldrar och måls¬
män, uppmanande dem tillika att dels samverka med skolan för det nämnda förbudets
vidmagthållande, dels äfven i hemmet, dit vi ej ansett lämpligt att sträcka förbudet
från skolans sida, söka afhålla ungdomen från tobaks nyttjande. Föräldrar och måls¬
män behöfva ej erinras, att här omförmälda åtgärd uteslutande afser deras barns och
myndlingars bästa, för hvilket, i detta likasom i andra hänseenden, samverkan måste
ega rum mellan skolan och hemmet.
Stockholm den 28 augusti 1884.
C. G. Bergman, C. Björling, Carl von Friesen,
Rektor vid f. d. Beskowska skolan. Rektor vid Katarina läroverk. Rektor vid Södra latinläroverket.
Sixten von Friesen, Hugo Hernlund, Öl. Kihlberg,
Rektor vid realläroverket. Rektor vid Nya elementarskolan. Rektor vid Jakobs läroverk.
Carl Lundberg,
Rektor vid Norra latinläroverket.
L. A. Wadner,
Rektor vid Ladugårdslands läroverk.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
17
Bilaga Litt. C.
Vädjan till allmänheten.
Genom kungörelsen af den 21 sistlidne mars har öfverståthållareembetet stad¬
fäst det af stadsfullmägtige den 4:de i samma månad fattade beslutet om förbud för
barn att viss tid på dygnet idka försäljning af tryckalster m. m. Förbudet gäller för
flickor under 15 och för gossar under 14 år samt tiden från kl. 8 på aftonen till kl.
8 på morgonen, att träda i kraft från och med den 1 instundande maj.
Genom nämnda åtgärd hafva myndigheterna helt visst gjort skolan och det
uppväxande unga Stockholm en stor tjenst. Ett ondt, som redan vållat skolan många
svårigheter och mer än ett hem sorg och bekymmer, skall härigenom visserligen icke
komma att häfvas, men åtminstone att minskas. Ett ej oväsentligt hinder, som stod
i vägen för skolans verksamhet, särskildt hennes uppfostrande verksamhet, är häri¬
genom brutet. Om ock flera hinder derför finnas, som väl alltid komma att qvarstå,
så gifves det ock sådana, som ännu kunna undanrödjas. Undertecknad ber att här
få fästa uppmärksamheten på en sak, ett bland den manliga ungdomen allmänt gängse
oskick, till hvars borttagande dock fordras bistånd af allmänheten.
Så snart tal varit om “små kolportör", har man alltid framhållit flera för de
unga skadliga följder af denna verksamhet, särskildt användning af tobak under olika
former. Det finnes troligen icke en tidningspojke, som ej användt större eller mindre
del af sin förtjenst till inköp af denna vara: till snus, tuggtobak, men framför allt till
inköp af cigaretter. Begäret derefter har för mången varit första anledningen till att
på oärligt sätt skaffa sig pengar.
Att det är ett oskick, att gossar redan från 7 års ålder begagna tobak, under
hvilken form det än må vara, derom torde ej vara mer än en mening. Och om man
än kan tvista om den frågan, huruvida bruk af tobak för en fullvuxen person är
skadligt eller icke, så torde man dock vara på det klara dermed, att detta bruk är
för barn ytterst skadligt. Och vidare: bruket — låt vara på lek till en början
blir snart behof; detta kostar pengar, och få torde ega tillräcklig kraft att sedan
afstå derifrån, äfven om de för sitt och de sinas uppehälle behöfva hvarje förtjent
öre. Månget litet barn blir helt visst utan sitt bröd, emedan far måste hafva slanten
till tobak.
Det synes derför, som gjorde man en ej ringa tjenst åt hvarje gosse, som man
kunde afhålla från detta bruk. I första rummet bör ju skolan verka derför. Men
härvid behöfver skolan, hennes lärare och lärarinnor, hjelp af allmänheten. Man kan
der förmana barnen, upplysa dem om de skadliga verkningarna af tobaksbruket, men
det hjelper icke alltid. Här fordras öfvervakande; lärarepersonalen räcker icke till,
och på gatan upptäcker gossen förr läraren än tvärtom. Mycket skulle deremot vinnas,
Bih. till Biksd. Prot. 18!)9. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Häft. 3
18 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
om dessa gossar funne, att skolan i detta hänseende hade bundsförvandter i hvarje
aldra person.
Undertecknad vågar derför till den äldre allmänheten vördsamt hemställa:
att hvar och en, som påträffar en cigarr- eller cigarettrökande gosse, måtte
föreställa honom det opassande och skadliga deri och på allt sätt söka förmå honom
att afstå derifrån, ja hvarför icke befalla honom att bortkasta sin cigarett, denna
för honom onyttiga sak; samt
att härmed göra början samma dag, som ofvannämnda kungörelse rörande
försäljning på gatorna börjar att tillämpas, eller den 1 maj.
Ville man göra allvar af denna sak och dermed hålla i en tid, så komme det
helt visst ej att dröja så länge, innan man skulle slippa att, annat än undantagsvis,
på gatorna se dessa bolmande småpojkar, dessa små grupper af parflar, som i tur
och ordning suga på en cigarett, som någon litet äldre kamrat med nedlåtande min
låter bland dem cirkulera.
Ett godt stöd för saken skulle ock vinnas, om vederbörande kunde eller ville
tillämpa öfverståthållareembetets kungörelse angående föreskrifter för mjölkhandeln i
Stockholm af den 24 april 1886, ty det är i en del mjölkmagasin, som dessa små¬
borrar erhålla sina tobaksförråd; det lönar icke mödan, att en äldre person försöks¬
vis der begär att få köpa tobak; för honom finnes ingen, men för smågossar finnes
sådan.
Stockholm i april 1892.
C. G. Bergman.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1J Utlåtande N:o 14.
19
Bilaga Litt. D.
Indst. 0. nr 31 1898/99.
Kontinuationsindstilling fra komiteen for sociale sporsmml til indst. 0.
nr. 35 for 1898 angaaende et af repr ce sentanten Andresen
fremsat förslag til lov om förbud mod
sälg af tobak til bom.
I henhold til ovenstaaende tillader komiteen sig åt indstille til odelstinget åt
fatte folgende
beslutning til lov
til beskyttelse af horn mod brug af tobak.
§ I-
Gjennem vedtsegt, stadfsestet af kongen, kan ethvert kommunestyre forbyde
sälg af tobak i hvilkensomhelst form til barn under 15 aar, uanseet om tobakkenan-
gives kjobt til barnets eget eller andres brug.
Yedtsegten kan ligeledes indeholde förbud mod åt kjobe tobak i nogen form
til brug for eller efter opfordring af barn under 15 aar samt åt överläde saadant
barn tobak som gave eller i laan eller bytte eller mod vederlag i arbeide eller per¬
sonlige tjenester.
§ 2.
Hvor det findes önskelig! til gjennemforelse af det i § 1 omhandlede förbud,
kan det i vedtsegten bestemmes, åt barn under 15 aar herefter ikke skal antages til
arbeide af nogetsomhelst slags i tobaksfabriker.
§ 3.
Den i § 1 omhandlede vedtsegt kan indeholde bestemmelser om, åt politiets
tjenestemsend kan skride ind mod barn, der nyder tobak paa gade, landevei eller
andet offentligt sted. 1 hvilken udstrsekning saadan indskriden kan Ände sted, maa
noie angives i vedtsegten.
§ 4.
Overtrsedelse af vedtsegter, der er givne i henhold til denne lov, straffes med
boder fra kr. 2,00 til kr. 100,00 og behandles efter de for politisager givne lov¬
regler.