Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
1
N:o 8.
Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 1899, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finans¬
departementet.
(I. A.)
Ordinarie anslag.
Statskontoret.
l:o) I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtna ansla9
proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t kontoret.
i punkten l:o) under sjunde hufvudtiteln föreslagit, [1],
att Riksdagen måtte å statskontorets stat för en tjensteman i
andra lönegraden uppföra lön med 3,000 kronor och tjenstgörings-
penningar 1,500 kronor, med rätt derjemte för tjenstens innehafvare till
ålderstillägg efter vissa år i likhet med öfrige tjensteman i samma grad;
hvarigenom anslaget till statskontoret skulle höjas med 4,500
kronor, eller från 102,800 kronor till 107,300 kronor.
Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver finans¬
ärenden den 13 januari innevarande år har t. f. departementschefen
anfört, att enligt den för statskontoret gällande instruktion af den
Bill. till Riksd. Brok 18!J9. 4 Sami. 1 Afd. 8 lläft. (N:o 8.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
8 december 1876 vore af de å embetsverkets stat uppförde tjenste¬
man anstälde å kansliet en sekreterare, en registrator och aktuarie samt
en notarie och å inkomst-, fond- och stämpelbyrån en revisor och bok¬
hållare samt en stämpelkassör.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 oktober 1894 hade stats¬
kontoret gjort framställning om sådan ändring af nämnda instruktion,
att till tjenstgöring å inkomst-, fond- och stämpelbyrån finge öfver-
flyttas den å verkets kansli anstälde notarien.
Till stöd för denna framställning hade statskontoret anfört, att af
de å inkomst-, fond- och stämpelbyrån anstälde tjenstemännen stämpel¬
kassören hade att handlägga göromål rörande stämpelpappersväsendet,
kortstämplingen samt bevillningen af utländske handlande och handels-
expediter, medan det ålåge revisorn och bokhållaren att hafva befatt¬
ning med öfriga till samma byrå hörande, i § 10 mom. 2 af instruk¬
tionen uppräknade göromål. Antalet mål å ifrågavarande byrå, hvilket
år 1877 utgjort 1,889, hade år 1893 uppgått till 3,453, och de under
statskontorets vård stälda särskilda fonder och kassor, hvilka vid 1876
års slut utgjort ett antal af 27 med en sammanlagd behållning af
14,798,173 kronor 65 öre, hade vid 1893 års utgång ökats till 37 med
en behållning af 27,466,009 kronor 94 öre. Under sådana förhållanden
hade revisorn och bokhållaren å byrån icke kunnat utan väsentlig hjelp'
af extra ordinarie tjenstemän verkställa äfven sådana göromål, hvilka
på grund af sin beskaffenhet bort tillhöra en ordinarie tjensteman, och
det vore för den skull nödvändigt, att ytterligare en första gradens
tjensteman blefve anstäld å byrån. För embetsverket. vore det utan
tvifvel behöflig!, att anslag till aflönande af en sådan tjensteman er-
hölles, men då sådant för det dåvarande antagligen skulle möta svårig¬
heter, hade statskontoret för tillfället ej velat ifrågasätta annat än en
förflyttning, på sätt ofvan blifvit nämndt, af den å kansliet anstälde
notarien. Enligt instruktionen' ålåge det denne tjensteman att föra
protokoll samt biträda med de i kansliet förefallande göromål, som
honom af sekreteraren anförtroddes. Med någon ytterligare förenkling
kunde emellertid denna protokollsföring under sekreterarens inseende
och ansvar verkställas af en amanuens, och förflyttningen i fråga läte
sig derför göra utan allt för stora olägenheter för göromålen å kansliet.
Genom förflyttningen komme sekreterarens göromål visserligen att något
ökas, men då denne tjensteman jemlikt kongl. kungörelsen angående vilkoren
för åtnjutande af de för statskontoret faststälda löneförmånerna den 8
december 1876 vore underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldig-
het eller jemkning i åligganden, som kunde vara stadgad, funnes, hvad
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
3
sekreteraren anginge, icke något hinder för förändringen. Enahanda
vore ock förhållandet med innehafvaren af notarietjensten, hvilkens
fullmagt jemlikt § 5 i instruktionen afsåge tjenst i verket i allmänhet
inom graden, med förbehållen rätt för verkets styrelse att anställa inne¬
hafvaren å den plats, der han till befordrande af arbetets oafbrutna
gång funnes behöflig.
Med anledning af statskontorets förenämnda framställning hade
Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning den 23 november 1894 förklarat,
att bestämmelserna i gällande instruktion icke utgjorde hinder för stats¬
kontoret att till tjenstgöring å inkomst-, fond- och stämpelbyrån tills
vidare förflytta den å embetsverkets kansli anstälde notarien samt i
sammanhang dermed åt sekreteraren uppdraga ansvaret för protokolls-
föringen.
På grund af berörda medgifvande hade från och med år 1895
den å embetsverkets kansli förut anstälde notarien tjenstgjort såsom
revisor och bokhållare å inkomst-, fond- och stämpelbyrån, medan en
amanuens mot årligt arfvode af 1,500 kronor, som utgått från det å
statskontorets stat uppförda anslag till flitpenningar, semestervikariat
och renskrifning, bestridt protokollsföringen under sekreterarens inseende
och ansvar.
Nu hade emellertid statskontoret i skrifvelse till Kongl. Maj:t den
11 oktober 1898 meddelat, att behofvet att återflytta notarien till tjenst¬
göring på kansliet med hvarje dag framträdt allt mera oafvisligt; och
hade statskontoret i detta afseende vidare anfört, att redan vid tiden
för embetsverkets omreglering en notarie ansetts behöflig, hvarför
också aflöning för en sådan tjensteman blifvit å embetsverkets stat
uppförd. Ehuru de till statskontoret inkomna målens antal, hvilket år
1877, då den nya lönestaten trädt i tillämpning, utgjort 5,685, efter
hand ökats och år 1893 uppgått till 8,253, hade statskontoret år 1894
ansett sig kunna ifrågasätta notariens ersättande med en amanuens,
men förändrade förhållanden i detta afseende hade numera inträdt der¬
igenom, att målens antal betydligt ökats, så att detsamma år 1897
uppgått till 9,326 och, enligt hvad dittills visat sig, år 1898 komme
att ytterligare ökas. På grund häraf hade göromålen ökats äfven för
kansliet och särskildt för den der anstälde sekreteraren. Med hänsyn
till amanuensens ringa aflöning hade anspråken på hans tjenstgöring
måst inskränkas till sjelfva protokollsföringen, och sekreteraren vore
alltså under nuvarande förhållanden i saknad af det biträde, som han
vid göromålens oupphörliga ökning behöfde och kunde påräkna af en
notarie, hvilken det enligt instruktionen ålåge att förutom protokolls-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
föringen biträda med de i kansliet förefallande göromål, som honom af
sekreteraren anförtroddes.
Beträffande göromålens fördelning å inkomst-, fond- och stämpel¬
byrån hade statskontoret meddelat, att förutom stämpelkassören, hvilken
vore fullt sysselsatt med ofvan omförmälda, honom åliggande göromål,
de från och med år 1895 å samma byrå tjenstgörande två revisorer och
bokhållare enligt af chefen för byrån dem emellan uppgjord fördelning
haft befattning med öfriga till byrån hörande göromål, så att det ålåge
den ene att föra
l:o) anteckningsböcker öfver odlingslånen och de extra anslagen
till väganläggningar, myrutdikningar m. m.,
2:o) liggare öfver nyssnämnda lån och anslag,
3:o) liggare öfver lån från manufakturförlagslånefonden och manu¬
fakturdiskontens osäkra fordringar,
4:o) liggare öfver lån från undsättningsfonden,
5:o) liggare öfver depositioner,
6:o) hufvudbok för odlingslånefonden och manufakturförlagslåne¬
fonden,
7:o) inkomstmemorialbok, i hvad den afsåge statsmedlen och ofvan
nämnda fonder,
8: o) liqvidbok för manufaktur förlagslånen, samt
9:o) kassaräkningar;
och den andre att föra
l:o) anteckningsböcker öfver de under statskontorets vård stående
särskilda fonder med undantag af odlingslånefonden, manufakturförlags¬
lånefonden och undsättningsfonden,
2:o) liggare öfver utlemnade lån från fonderna med nyss nämnda
undantag,
3:o) inkomstmemorialbok, i hvad den afsåge fondmedlen med
samma undantag,
4:o) hufvudböcker öfver fonderna med samma undantag,
5:o) liggare öfver obligationer,
6:o) liggare öfver lönetillskott åt prestmän.
7: o) liqvidbok för fondernas värdepapper,
8:o) kassaräkningar,
9:o) räkning öfver stämpelförrådet, samt
10:o) generalräkning öfver stämpelförsäljningsmännens i liufvud-
staden årsredogörelser.
Vidare hade statskontoret anfört, att göromålen å inkomst-, fond-
och stämpelbyrån efter år 1893 ytterligare ökats, i det att de under
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
år 1897 till byrån inkomna målen utgjort 4,154 och de å byrån för¬
valtade fonder — oberäknadt åtskilliga för förräntning till emvetsverket
öfverlemnade fonder af mera tillfällig natur — vid 1897 års slut upp¬
gått till ett antal af 40 med en behållning af 38,356,972 kronor 32 öre,
placerad dels i obligationer till ett antal af närmare 5,000 stycken,
dels ock i en mångfald andra värdehandlingar. Under år 1898 hade
antalet af de under embetsverkets förvaltning stälda fonder ökats med
ytterligare två. Vid sådant förhållande syntes det vara uppenbart, att
ifrågavarande byrå, då den såsom revisor och bokhållare derstädes nu
tillfälligt anstälde notarien återginge till sin befattning å kansliet, för
framtiden vore i oundgängligt behof af ytterligare en ordinarie tjenste¬
man utöfver de i instruktionen upptagne. Utom de synnerligen ansvars¬
fulla göromål, som afsåge sjelfva fondförvaltningen och hvilka, såsom
af det ofvan anförda framginge, årligen ökats, hade chefen för byrån
att bereda och föredraga talrika andra ärenden, hvilka stundom vore
af invecklad beskaffenhet och i hög grad toge hans tid och arbetskraft
i anspråk. Sålunda hade exempelvis de till hans föredragning hörande
ärenden, i hvilka Kongl. Maj:t anbefalt statskontoret att afgifva utlåtan¬
den, under åren 1893—1897 i medeltal årligen uppgått till 172, hvilket
utvisade en icke obetydlig tillökning mot nästföregående femårsperiod,
hvarunder det årliga medeltalet af dessa ärenden utgjort 136. Då
chefen derjemte hade att utöfva omsorgsfull tillsyn öfver göromålen
och särskild! räkenskapsföringen på byrån samt att föra de anteckningar,
som för ett öfvervakande af byråns verksamhet erfordrades, vore det
af behofvet påkalladt, att han befriades från utförande af en del af dessa
göromål och att för sådant ändamål å byrån anstäldes en tjensteman,
som ansvarade för räkenskapsföringen och tillika med chefen under
dennes inseende utöfvade den Eärmaste kontrollen öfver revisorn och
bokhållaren samt de å byrån anstälde amanuenser. Med hänsyn till så
väl de icke ringa anspråk, som måste ställas på ifrågavarande tjenste-
mans duglighet och nit, som ock beskaffenheten åt de göromål, som
skulle honom anförtros, ansåge statskontoret, att åt denne tjensteman
borde beredas andra gradens aflöning.
Med stöd af hvad sålunda anförts hade statskontoret hemstält om
inrättandet af en ny andra gradens tjenst inom embetsverket.
För egen del har t. f. departementschefen erinrat, hurusom, sedan
år 1877, med ingången af hvilket år nu gällande stat för statskontoret
börjat att tillämpas, till och med år 1897 målens antal i statskontoret
varit stadt i oafbrutet stigande. Någon utsigt för att antalet mål skulle
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
komma att minskas förefunnes icke heller. Tvärtom ansåge t. f. de¬
partementschefen en ytterligare ökning vara att motse, hvilket an¬
tagande vunne stöd deraf, att, enligt hvad statskontoret meddelat, äfven
under år 1898 en ökning i målens antal visat sig. Att under sådana
omständigheter fortgå på den med år 1895 beträdda vägen att söka
afhjelpa behofvet af ökadt arbetsbiträde genom antällande af extra
tjenstemän med arfvoden kunde t. f. departementschefen icke tillråda.
Såsom utväg att afhjelpa ett behof af mer tillfällig art hade en sådan
anordning nog sitt fulla berättigande, men då, såsom nu vore visadt,
målens ökning både fortgått under en lång följd af år och varit så
betydlig, att antalet mål år 1897 eller det sista år, för hvilket full¬
ständig uppgift förelåge, utgjort icke mindre än 9,326 mot 5,685 år
1877, syntes dermed också vara ådagalagdt, att den tidpunkt nu vore
inne, då antalet af embetsverkets ordinarie tjenstemän måste i någon
mån ökas för att sätta embetsverket i stånd att behörigen fullgöra sina
åligganden.
Af det ökade antalet mål komme en väsentlig andel på inkomst-,
fond- och stämpelbyrån. Till denna byrå hörde äfven befattningen
med de under statskontorets förvaltning stälda, högst betydliga fonder.
Att vid sådant förhållande chefen för nämnda byrå vore i behof af någon
lättnad i den honom nu åliggande, under de senare åren betydligt
ökade arbetsbördan, syntes icke kunna bestridas. Såsom t. f. departe¬
mentschefen förut nämnt, hade under de senare åren den i stats¬
kontoret anstälde notarie tjenstgjort såsom revisor på ifrågavarande
byrå. För att emellertid åt byråchefen skulle kunna beredas någon
verklig lättnad i arbetet, erfordrades, att den nye tjensteman, som vid
notariens återflyttande till tjenstgöring på kansliet skulle anställas på
inkomst-, fond- och stämpelbyrån, blefve tjensteman af andra löne¬
graden. Ett ytterligare skäl för anställande på byrån af en tjenste¬
man i nämnda lönegrad funne t. f. departementschefen deri, att med
hänsyn särskildt till den betydande fondförvaltning, som tillhörde byrån,
det vore af vigt, att vid semester eller förfall för byråchefen till vikarie
för honom funnes att tillgå en tjensteman med den erfarenhet, som
kunde förutsättas hos en tjensteman af andra lönegraden.
Af hvad till statsrådsprotokollet blifvit meddeladt framgår, att den
å statskontorets kansli anstälde notarien, hvilken från och med år 1895
tjenstgjort å inkomst-, fond- och stämpelbyrån, måste återflyttas till
tjenstgöring på kansliet, vid hvilket förhållande arbetskrafterna å nämnda
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
7
byrå med nödvändighet erfordra förstärkning genom anställande der¬
städes af tjensteman i notariens ställe. En sådan förstärkning finner
utskottet vara så mycket nödvändigare, som, enligt hvad i ärendet
upplysts, göromålen å byrån efter senaste löneregleringen i högst be¬
tydlig mån ökats och måste antagas komma att alltjemt tilltaga i mängd;
och då den nya tjenstemannen skulle komma att fa sig ålagd en mängd
bestyr, som hittills tillkommit chefen för byrån, och deribland ansvaret
för räkenskapsföringen, föredragning af vissa mål samt kontroll öfver
revisorn och bokhållaren samt de å byrån anstälde amanuenser, torde
af honom komma att fordras ett så magtpåliggande arbete samt sådan
kunskap och erfarenhet i fråga om göromålen, att honom synes böra,
på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, beredas den tjensteställning och aflöning,
som tjenst i andra lönegraden medför.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må å statskontorets stat för en
tjensteman i andra lönegraden uppföra lön med 3,000
kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, med
rätt derjemte för tjenstens innehafvare till ålderstillägg
efter vissa år i likhet med öfrige tjenstemän i samma grad.
Postverket
2: o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande Ans- analurJ
af de enligt statsrådsprotokollet för den 13 januari innevarande år till- 1,11 p™lv*rkeL
styrkta ändringar i postverkets stater äfvensom af de bestämmelser,
hvilka, i sammanhang med ifrågasatt reglering af aflöningsförmånerna
för en del tjenstemän och betjente vid postverket, enligt samma stats¬
rådsprotokoll tillstyrkts, måtte för år 1900 bestämma postverkets anslag,
förslagsvis beräknadt, till 10,295,000 kronor, att utgå direkt af post¬
medlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle ökas med 1,151,400
kronor, hvarjemte Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att
till den redan bildade fonden för anskaffande af tomt till nytt posthus
i Stockholm finge afsättas ej mindre den behållning, som för år 1899 kunde
å postverkets rörelse uppstå utöfver det redan för stateregleringen be¬
räknade öfverskottet för samma år, än äfven, sedan postverkets bokslut
för år 1900 verkstälts, af det för sistnämnda år uppkomna öfverskottet
den del intill 200,000 kronor, som kunde komma att öfverstiga 305,000
kronor, och att den sålunda förstärkta fonden, under benämning »fond
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
till posthusbyggnader», finge, i den mån Kong! Maj:t funne sådant
erforderligt, användas dels till fortsättande af uppförandet af ett posthus
i Malmö, dels ock till betäckande af de kostnader, som utöfver förut
beräknade kunde uppstå för uppförande af posthus i Stockholm och
Helsingborg.
öfver dessa Kongl. Maj:ts framställningar kommer utskottet att
framdeles under Riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat
för Riksdagen
anmäla.
Telegrafverket.
Ang. anslag
till telegraf¬
verket.
[3-]
3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande
af de enligt protokollet öfver finansärenden den 13 januari innevarande
år tillstyrkta ändringar i telegrafverkets stater, måtte, under Kong].
Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar,
som kunde finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att
utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1900 anvisa ena¬
handa belopp, 1,510,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegrafmedlen
beräknats, samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kunde å dessa
inkomster uppstå, finge af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets
och telefonväsendets tidsenliga utveckling och förbättring.
Såsom af åberopade statsrådsprotokollet framgår, skulle telegraf¬
verkets utgiftsstater för år 1900 komma att utvisa följande slutsummor:
aflöningsstaten .............................
öfvergångsaflöningsstaten .........
pensions- och understödsstaten
omkostnadsstaten .......................
kronor 1,016,100
» 4,000
» 122,830
» 334,000
eller tillsammans kronor 1,476,930
För innevarande år hafva samma staters summor bestämts sålunda:
aflöningsstaten ............................................... kronor
öfvergångsaflöningsstaten .......................... »
pensions- och understödsstaten.................. »
omkostnadsstaten .......................................... »
eller tillsammans kronor
960,000: —
4,000: —
122,830: —
332,000: —
1,418,830: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
9
Kongl. Maj:ts förslag innebär sålunda en ökning i aflöningsstaten
med 56,100 kronor och i omkostnadsstaten med 2,000 kronor.
Beträffande de ifrågasatta höjningarna innehåller statsrådsproto¬
kollet följande.
Telegrafstyrelsen, som i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 11 november
nästlidet år afgifvit förslag till stater för telegrafverket under år 1900,
hade dervid beträffande aflöningsstaten föreslagit förhöjning af vissa i
de för år 1899 under rubriken särskilda anslag upptagna belopp.
På grund af redan kända förhållanden rörande tjenstemännens rätt
till ålderstillägg hade styrelsen ansett de för ålderstillägg åt dertill be¬
rättigade beräknade belopp böra höjas, hvad styrelsens personal be¬
träffade, från nuvarande beloppet 6,100 kronor till 7,200 kronor och
vidkommande stationspersonalen från nuvarande beloppet 80,000 kronor
till 95,000 kronor.
Hvad det till arfvoden för extra biträden och vikariat upptagna
beloppet 120,000 kronor anginge hade styrelsen meddelat, att af detta
belopp 20,000 kronor beräknats till de för beredande af semester åt
ordinarie tjenstemän erforderliga utgifterna, hvilken utgiftspost under
år 1897, då den för första gången förekommit, uppgått till 18,700 kronor
49 öre, samt att den återstående delen af anslaget under samma år måst
öfverskridas med 13,000 kronor. Styrelsen ansåge sig för den skull
böra föreslå en höjning af det för ifrågavarande ändamål upptagna
belopp, hvilken höjning styrelsen likväl, med hänsyn till den minskning
i telegramantalet, som vore att motse, och då behofvet af extra biträden
vore häraf beroende, ansett kunna inskränkas till 10,000 kronor.
I fråga om anslaget till arfvoden åt telegrambärare och uppassare
vid stationerna, 100,000 kronor, hade styrelsen anfört, att detta anslag
under de senare åren varit otillräckligt. Under år 1897 hade utgifterna
för ifrågavarande ändamål uppgått till 114,064 kronor 34 öre. De
ökade anspråken på snabb befordran af telegrammen i förening med de
stigande lefnadskostnaderna hade gjort det omöjligt att numera mot
samma aflöning som hittills erhålla så pålitligt och raskt folk, som för
telegrambäringens behöriga ombesörjande kräfdes. Styrelsen, som sär¬
skilt under år 1898 nödgats på flera håll höja aflöningen till ifråga¬
varande betjeningsklass och från än flera motsåge anspråk i samma
rigtning, som ej kunde tillbakavisas, hade derför föreslagit, att detta
anslag måtte höjas med 30,000 kronor till 130,000 kronor.
Hvad angår omkostnadsstaten hade telegrafstyrelsen ansett en mindre
Bill. till 1 likså. Prat. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 8 Iluft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
ändring böra i denna stat vidtagas, i det att, då utgifterna för rese¬
kostnads- och traktamentsersättningar, som under år 1897 uppgått till
12,484 kronor 50 öre, antagligen komme att snarare stiga än minskas,
det nuvarande anslaget dertill, 10,000 kronor, borde höjas till 12,000
kronor.
Vid de af telegrafstyrelsen föreslagna ändringar i telegrafverkets
utgiftsstater hade t. f. departementschefen icke funnit anledning till
erinran.
Med afseende å hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,
att Riksdagen, med godkännande af de enligt stats¬
rådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari inne¬
varande år tillstyrkta ändringar i telegrafverkets stater,
må, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets
utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas
af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att
utgå direkt af telegrafmedlen till telegrafverket för år
1900 anvisa enahanda belopp, 1,510,000 kronor, hvar¬
till inkomsterna af telegrafmedlen beräknats, samt
tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa
inkomster uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för
telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveck¬
ling och förbättring.
Tullverket.
Ang. anslag 4:o) Kongl. Maj:t har beträffande tullverket föreslagit, att Riks-
tiu tullverket. dagen, med godkännande af de enligt protokollet öfver finansärenden
■- den 13 januari innevarande år tillstyrkta ändringar i tullverkets stater,
måtte för år 1900 bestämma anslaget till tullverket till ett mot sta¬
ternas slutsumma svarande belopp af 2,810,200 kröner att såsom för¬
slagsanslag utgå direkt af tullmedlen.
Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater
för år 1900 enligt Kongl. Majrts förslag skulle komma att utvisa föl¬
jande slutsummor:
aflöningsstaten ......................................... kronor 2,072,300: —
öfvergångsaflöningsstaten ............................................ „ 9,950: —
Transport kronor 2,082,250: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 11
Transport kronor 2,082,250: —
ålderstilläggsstaten ......................................................... „ 220,000: —
indragningsstaten ............................................................ „ 10,550: —
pensionsstaten för afskedade tjensteman och be¬
tjente ........................................................................ „ 227,000: —
pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och be-
tjentes efterlemnade enkor och barn (deraf
i0,000 kronor bestämdt anslag) ....................... „ 41,800: —
omkostnadsstaten ............................................................ „ 228,600: —
summa kronor 2,810,200: —
För innevarande år hafva samma staters belopp bestämts sålunda:
aflöningsstaten ................................................................. kronor 1,974,400: —
öfvergångsaflöningsstaten ............................................. „ 10,450: —
ålderstilläggsstaten..........*................................................ „ 220,000: —
indragningsstaten ........................................................... „ 10,910: —
pensionsstaten för afskedade tjenstemän och be¬
tjente ......................... „ 227,000: —
pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och be-
tj entes efterlemnade enkor och barn (deraf
10,000 kronor bestämdt anslag) ........................ „ 41,800: —
omkostnadsstaten .......................................................... „ 228,440: —
summa kronor 2,713,000 —
Slutsumman af de för år 1900 föreslagna staterna öfverstiger så¬
ledes slutsumman af de för innevarande år fastälda med 97,200 kronor,
beroende på dels förhöjning i aflöningsstaten med 97,900 kronor och
uti omkostnadsstaten med 160 kronor, dels ock minskning i öfvergångs¬
aflöningsstaten med 500 kronor och uti indragningsstaten med 360
kronor.
Utskottet, som med afseende å de föreslagna förändringarna i om¬
kostnads- och indragningsstaterna tillåter sig att hänvisa till statsråds¬
protokollet, vill beträffande öfriga ifrågasatta förändringar meddela föl¬
jande.
Generaltullstyrelsen, som i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 sist-
lidne november afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1900, hade
dervid beträffande aflöningsstaten anfört, hurusom naturligt vore, att
under det senast förflutna årtiondet, hvilken tidsperiod kännetecknats
af lika betydande förändringar inom tullagstiftningen som framstående
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
utveckling af handel och industri, den ordinarie tullpersonalens ökning
icke kunnat hålla jemna steg med göromålens tillväxt.
I främsta rummet hade detta förhållande gjort sig gällande i rikets
två största städer och i all synnerhet i Stockholm. I Göteborg påginge
emellertid nybyggnad för inrymmande af en särskild tullafdelning,
och i Stockholm vore jemväl inom den allra närmaste tiden åtgärder
från stadens sida att förvänta för beredande af ökadt utrymme åt tull¬
förvaltningen; och då utrymmet i de nya lokaler, som alltså inom kort
kunde förväntas komma att upplåtas åt tullförvaltningarne i dessa begge
städer, väsentligen komme att blifva bestämmande för den omfattning,
i hvilken den ordinarie tullpersonalen derstädes borde ökas, kunde det
väl synas tvifvelaktigt, huruvida någon åtgärd i sådant syfte för till¬
fället lämpligen borde föreslås.
Hvad beträffade Göteborg, från hvars tullförvaltnings sida icke
någon framställning i ämnet förelåge, ansåge styrelsen icke heller giltigt
skäl förefinnas att icke afvakta den nyligen påbörjade byggnadens
bringande närmare sin fullbordan. Ett alldeles likartadt förhållande
egde rum i fråga om Halmstad, hvars tullkammare jemväl förmält sig,
med hänsyn till derstädes föreliggande fråga om utvidgning af de åt
tullkammaren upplåtna lokaler, anse skäligt att för tillfallet låta anstå
med förslag om tullkammarepersonalens ökning.
Med afseende å Stockholm kunde deremot ett sådant förslag redan
nu anses vara af omständigheterna betingadt. Förhållandena i Stock¬
holm, der förtullningsgöromålen i första hand vore fördelade mellan
flera vidt skilda tullafdelningar, afveke nemligen så väsentligt från för¬
hållandena öfverallt annorstädes inom landet, der förtullningsbestyren
ännu i allt hufvudsakligt koncentrerades i och omkring en enda tull¬
husbyggnad, att någon egentlig jemförelse icke kunde ifrågakomma
mellan denna stad och andra tullplatser. Nyssberörda för Stockholm
utmärkande förhållande grundade alldeles särskilda kraf på tullverkets
å stat uppförda tjenstemannapersonal derstädes, icke blott hvad antalet
beträffade, utan ock med afseende å tjenstegrad, då väl såsom regel
borde gälla, att föreståndarne för de särskilda, å olika ställen inom
staden belägna tullafdelningarna, hvilka alla utgjorde filialer af hufvud-
tullförvaltningen vid Skeppsbron, icke lämpligen kunde väljas bland
första gradens tjenstemän. Antalet tjenstemän hos de afdelningar af
lokalförvaltningen i Stockholm, hvilka på antydda sätt arbetade på flera
olika lokaler, nemligen tullkammaren och packhusinspektionen, hade
visserligen under innevarande årtionde ökats, tullkammarens med 3
kammarskrifvare samt packhusinspektionens med 2 kontrollörer och
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
• 13
3 kammarskrifvare, men icke för ty vore tjenstemännens antal med
hänsyn till förtullningslokalernas antal otillräckligt, för att de mera
grannlaga göromålen skulle kunna af dem uppbäras; och hvad beträffade
grundsatsen, att tullafdelningarnas föreståndare i regeln icke borde vara
af lägre grad än kontrollör, hade upprätthållande af denna grundsats
icke alltid varit möjligt med den nuvarande personalen. På grund häraf
hade det synts styrelsen nödigt att redan nu och utan afvaktan å de
nya förhållanden, som kunde komma att inträda i följd af nya tullokalers
anskaffande och hvilka otvifvelaktigt komme att föranleda mera vidt-
gående kraf från styrelsens sida på ökad personal, föreslå inrättande
af ett antal nya tjenster för tullkammaren och packhusinspektionen i
Stockholm.
Tullkammaren hade visserligen förmält sig icke hafva något att
föreslå med afseende å den förestående regleringen af dess stat; men
då så väl tullkammareafdelningen å Blasieholmen som tullkammareafdel-
ningen vid Stadsgårdshamnen för närvarande förestodes af kammar¬
skrifvare och tullkammarens nuvarande stat icke beredde tillfälle till
deras utbytande mot kontrollörer, en åtgärd, som styrelsen i öfverens¬
stämmelse med hvad ofvan anförts och i betraktande af den betydande
tulluppbörden vid Blasieholmen och Stadsgårdshamnen — år 1897
resp. 914,274 kronor och 1,882,536 kronor — funne böra ega rum ju
förr desto hellre, ansåge styrelsen tullkammarens personal böra för¬
stärkas med två andre kontrollörer.
Packhusinspektionen hade, med förmälan att inspektionen fram¬
deles och allt efter som den ifrågasatta utvidgningen af packhusloka¬
lerna komme till stånd å nyo måste begära tillökning i antalet af sina
ordinarie tjenstemän och betjente, för närvarande hemstält om anstäl¬
lande hos inspektionen af ytterligare dels tre kontrollörer, af hvilka en
vore afsedd för göromålen i södra tullpaviljongen på Skeppsbron samt
de båda öfriga lör utöfvande af närmaste tillsyn öfver och omedelbart
deltagande i den på kajerna å Skeppsbron och i Stadsgården före¬
fallande tullbehandling, dels fem kammarskrifvare, af hvilka två skulle
användas vid Skeppsbron, en å Blasieholmen och två i Stadsgården,
och dels två vaktmästare, afsedda en för södra tullpaviljongen och en
för Stadsgården; och då den tillökning i den ordinarie personalen, in¬
spektionen nu ifrågasatt, otvifvelaktigt vore till fullo erforderlig äfven
med det nuvarande packhusutrymmet, ansåge sig styrelsen, med biträ¬
dande af inspektionens framställning, böra föreslå inrättande af ytter¬
ligare tre kontroll örstjenster, tillhörande, likasom de för tullkammaren
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
afsedda två andre kontrollörerne, 2:dra lönegraden, samt fem kammar¬
skrifvare i 2:dra lönegraden och två vaktmästare i 4:de lönegraden.
Tullbevakningspersonalen i Stockholm hade under 1860-talet min¬
skats genom åtskilliga indragningar och sedermera qvarstått oförändrad
till antalet ända till år 1891, då en ny uppsyningsmanstjenst och tio
nya vaktmästaretjenster uppförts å tullbevakningsinspektionens stat.
Samma förhållanden, som föranledt sagda ökning, hade emellertid, i den
mån trafiken ytterligare utvecklats, å nyo framträdt och vållat ökad
svårighet att med den tillgängliga personalen på ett tillfredsställande
sätt uppehålla bevakningsgöromålen. Till denna svårighet bidroge natur¬
ligtvis i icke ringa mån de stegrade arbetslönerna och rikliga tillfällena
till sysselsättning inom näringslifvet i allmänhet, hvaraf blifvit en följd,
att de extra ordinarie betjente, hvilka jemte sin tjenstgöring i tullverket
sysselsatte sig med något yrke, numera vida mindre än förr kunde på¬
räknas till tjenstgöring mot dagtraktamente." Också hade behofvet af
ökning i den ordinarie bevakningspersonalen i Stockholm framhållits så
väl af tullbevakningsinspektionen som äfven af nederlagskontoret, hvilken
senare förvaltning icke hade egna vaktmästare, utan erhölle till sin
disposition visst antal af de under tullbevakningsinspektionen lydande.
Kontoret hade dervid förmält sig icke kunna med det antal vaktmästare,
som af inspektionen nu stälts till dess förfogande, nöjaktigt bevaka de
till antalet alltjemt tilltagande försändelserna af transitgods, hvilkas
expedierande ofta påkallades af mäklare och speditörer och af desse icke
sällan, samtidigt och i stor utsträckning, fordrades verkstäld med ytterlig
skyndsamhet, för att godset skulle kunna afgå med derför bestämda
lägenheter. Af inspektionen hade deremot framhållits omöjligheten att
af den nuvarande bevakningspersonalen kunna afstå större antal än
hittills för bevakning af nederlags- och transitrörelsen, enär med den
rådande ojemnheten i trafiken af de från utlandet ankommande last-
ångarne, hvilka två eller tre gånger i månaden anlände nästan sam¬
tidigt och sedermera efter verkstäld lossning och lastning nästan sam¬
tidigt åter afginge, det vore förenadt med icke ringa svårighet för in¬
spektionen att städse kunna hålla den för lossningarnes öfvervakande
nödiga bevakningspersonalen fulltalig.
Med afseende å berörda förhållanden hade styrelsen funnit sig
icke kunna underlåta att föreslå inrättande af 10 nya vaktmästaretjen¬
ster i högsta lönegraden till uppförande å Stockholms tullbevaknings-
inspektions stat eller samma antal, hvarmed, enligt hvad ofvan förmälts,
inspektionens stat för år 1891 ökats.
Tullkammaren i Halmstad hade hos styrelsen anmält, hurusom
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
15
till följd af dervarande hamns långsträckta beskaffenhet, som nödvändig¬
gjorde anordning af nattposteringar på två ställen, tullbevaknings-
personalen derstädes visat sig otillräcklig, hvilket förhållande äfven
understundom gjort sig gällande vid invisitationsförrättningar. Med af¬
seende härå och då det ofta mött svårighet att genom anlitande af
till tjenstgöring inkallade extra ordinarie betjente fylla nämnda brist,
hade tullkammaren hemstält om bemälda personals förstärkning med
ytterligare två vaktmästare; och ehuru tullbevakningen i Halmstad så
nyligen som från och med år 1898 ökats med en vaktmästare, ansåge
generaltullstyrelsen likväl den ansenliga tillväxt, som egt rum i den
utrikes trafiken på denna stad under de senare åren, till fullo motivera
tullkammarens begäran. Tulluppbörden derstädes, hvilken, såsom sty¬
relsen vid afgifvande af förslag till 1898 års stat erinrat, under åren
1894 och 1895 ökats från 260,934 kronor till 405,573 kronor, hade år
1897 stigit till 561,995 kronor. För uppförande å tullkammarens stat
af ytterligare två vaktmästare funne styrelsen derför nödigt, att an¬
talet sådana betjente i 3:dje lönegraden erhölle en motsvarande ökning.
Äfven i Karlskrona hade tullbevakningspersonalen visat sig vara
otillräcklig, så att kustroddare stundom måst användas till biträde vid
invisitationer inom hamnområdet; och då kustbevakningens egentliga
göromål härigenom måste komma att i viss mån åsidosättas, vore det,
enligt generaltullstyrelsens mening, otvifvelaktigt nödigt, att den statio¬
nära bevakningen på platsen ökades. Styrelsen ansåge derför lika med
tullkammaren, att två roddaresysslor (afsedda för den fasta bevaknin¬
gen) borde å tullkammarens stat uppföras, för hvilket ändamål antalet
sådana sysslor i lägsta lönegraden borde ökas med två.
Sedan år 1866 hade den ordinarie tullkammarepersonalen i Sunds¬
vall icke ökats. I hvilken grad trafiken på denna stad samtidigt till¬
växt, framginge redan af det förhållande, att tullkammarens uppbörd,
hvilken år 1866 utgjort 126,292 kronor tullmedel samt 90,678 kronor
fyr- och b^kmedel, år 1897 stigit till 1,256,579 kronor tullmedel samt
149,810 kronor fyr- och båkmedel. Att häraf förorsakats ett högst
väsentligt ökadt arbete i allmänhet för tullkammarens personal vore
påtagligt. Alldeles särskildt gälde dock detta om nederlagsrörelsen,
som, med den utveckling densamma nu nått å ifrågavarande plats,
toge personalen i anspråk ojemförligt mera än förut. Den vid tull¬
kammaren debiterade nederlagsafgiften (= en procent af den å neder-
lagsgodset belöpande tullafgift), som år 1866 uppgått till endast 93
kronor, hade år 1897 ökats till 10,858 kronor. Att under sådana om¬
ständigheter en tillökning af antalet tjensteman å tullkammarens stat
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
vore högst nödig, kunde icke lida något tvifvel, och anställande der¬
städes, på sätt tullkammaren begärt, af ytterligare en kammarskrifvare
— med aflöning, likasom den nuvarande, i lägsta lönegraden — an-
såge generaltullstyrelsen vara endast hvad behofvet oafvisligen fordrade.
Derjemte vore, enligt styrelsens åsigt, ökning erforderlig äfven
af tullbevakningspersonalen i Sundsvall. Under en längre följd af år
hade två extra ordinarie vaktmästare der varit inkallade till ständig
tjenstgöring under seglat ionstiden mot ett för hela tiden bestämdt
arfvode af 500 kronor om året för hvardera. Då dessutom ytterligare
förstärkning af denna personal tidtals erfordrades och det på grund åt
de uppdrifna arbetslönerna i trakten och de höga lefnadsomkostnaderna
i staden ofta vore förenadt med svårighet att förmå lämpliga personer
att åtaga sig tillfällig tjenstgöring, ansåge styrelsen det vara synner¬
ligen önskvärdt, att ofvanbemälde två betjente blefve å stat uppförde,
för hvilket ändamål antalet vaktmästare i 3:dje lönegraden, dit vakt-
mästarne i Sundsvall, lika väl som här ofvan omförmälde vaktmästare
i Halmstad, hänfördes, borde ökas med ytterligare två.
Med hänsyn till det vidsträckta patrulleringsdistrikt, som vore
tilldeladt den i Luleå stationerade tulljakten, hvilket distrikt sträckte
sig från gränsen mellan Råneå och Nederkalix socknar till Bjuröklubb,
hade den uppsigt, som jaktens besättning kunnat egna åt det i följd
af sin vidsträckta skärgård och det nära granskapet till Finland ur
bevakningssynpunkt särdeles vigtiga Luleå tullkammaredistrikt, icke
varit tillfyllestgörande, och generaltullstyrelsen hade allt sedan år 1888
årligen måst under seglationstiden anordna särskild bevakning der¬
städes, bestående af en t. f. kustuppsyningsman och två t. f. roddare.
Då emellertid det finge anses stäldt utom allt tvifvel, att denna postering
betingades af ett stadigvarande behof, kunde styrelsen icke annat än
dela tullkammarens uppfattning, att tiden nu vore inne för dess upp¬
förande å ordinarie stat, och styrelsen ansåge sig derför böra föreslå
ökning af antalet kustuppsyningsmän med en och inrättande af ytter¬
ligare två roddaresysslor i lägsta lönegraden.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade generaltullstyrelsen
hemstält, att å tullverkets aflöningsstat måtte, utöfver der redan upp¬
tagne tjenstemän och betjente vid lokalförvaltningen och kustbevak¬
ningen, uppföras:
dels fem kontrollörer i andra lönegraden eller med lön 2,500
kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två ålders-
tillägg å tillhopa 1,000 kronor;
dels fem kammarskrifvare i andra lönegraden eller med lön 1,500
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
17
kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två ålderstillägg
å tillhopa 1,000 kronor;
dels en kammarskrifvare i lägsta lönegraden eller med lön 1,500
kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg
å tillhopa 600 kronor;
dels en kustuppsyningsman med lön 600 kronor, tjenstgörings¬
penningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa 150
kronor;
dels tolf vaktmästare i högsta lönegraden eller med lön 800 kronor,
tjenstgöringspenningar 400 kronor och rätt till två ålderstillägg å till¬
hopa 300 kronor;
dels fyra vaktmästare i tredje lönegraden eller med lön 700 kronor,
tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg å till¬
hopa 300 kronor;
dels ock fyra roddare i lägsta lönegraden eller med lön 500 kronor,
tjenstgöringspenningar 200 kronor och rätt till två ålderstillägg å sam-
manlagdt 100 kronor;
hvarigenom den lön och tjenstgöringspenningar omfattande ordinarie
aflöningsstaten skulle komma att ökas med tillsammans 48,900 kronor.
Vidkommande det å aflöningsstaten uppförda anslaget till vikariats-
ersättning, extra biträden m. m. vid lokalförvaltningen samt kust- och
gränsbevakningen hade generaltullstyrelsen anfört, att berörda anslag,
som för år 1899 vore bestämdt till 250,000 kronor, hade synts styrelsen,
äfven under förutsättning af bifall till förestående förslag om inrättande
af nya tjenstår, behöfva ökas; ty så vidt styrelsen vågade döma af
dittills under år 1898 anordnade belopp, kunde utgifterna för de med
ifrågavarande anslag afsedda ändamål under år 1900 näppeligen an¬
tagas komma att täckas af ett belopp, motsvarande 1899 års anslag.
Styrelsen förutsåge nemligen, att före ingången af år 1900 så väl
aflöning erfordrades åt tullförvaltning i Örebro, der tullhusbyggnad
vore under uppförande, som ock att köpingen Lysekil dessförinnan
kunde hafva både erhållit bifall till sin på Kongl. Maj:ts pröfning be¬
roende ansökning om stadsprivilegier och stapelstadsrätt samt hunnit
af denna rätt komma i åtnjutande, hvilket skulle hafva till följd ökade
utgifter för dervarande tullförvaltning; och i så väl ena som andra
fallet komme nu ifrågavarande anslag att få vidkännas utgifterna, till
dess vederbörande tjenstebefattningar kunde blifva å ordinarie stat
uppförda. Vidare måste det äfven förutsättas, att tullpersonal kunde
befinnas erforderlig inom Lappmarkerna, der ända till sistlidne höst
tullbevakning icke varit anordnad. Frågan om och i hvad mån sådan
liih. till Rdcsd. Brok 1899. 4 Sami. 1 Afd. 8 Uäft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
bevakning der kunde erfordras redan nu och innan jernvägsförbindel-
sen med Norge komme till stånd vore för närvarande under utredning.
Med afseende å berörda förhållanden och i betraktande af den benägen¬
het till fortgående ökning, utgifterna å detta anslag under senare åren
visat, ansåge styrelsen nödig försigtighet bjuda, att anslaget i 1900 års
stat höjdes med 50,000 kronor.
Äfven en annan förändring med afseende å detta anslag ansåge
generaltullstyrelsen sig böra ifrågasätta. Det hade under årens lopp
visat sig allt svårare att så långt före regleringen af tullverkets stater,
som styrelsens förslag dertill måste afgilvas, kunna någorlunda tillför¬
litligt bedöma beloppet af de utgifter, hvilka skulle täckas af berörda
anslag. Beskaffenheten af de behof, som föranledde dessa utgifter, i
den män de utgjordes af godtgörelse till extra biträden, hvartill den
ojemförligt öfvervägande delen af anslaget åtginge, medgåfve å andra
sidan icke, att vederbörlig hänsyn toges till anslagets nuvarande egen¬
skap af bestämdt anslag. Den styrelsen åliggande omsorg om stats¬
verkets säkerhet mot oloflig varuinförsel, som måst mana styrelsen att,
hvarhelst fara i sådant hänseende yppat sig, anordna ny eller förstärkt
gräns- eller kustbevakning, samt trafikens alltjemt ökade liflighet och
växande anspråk på snabbare expedition, i följd hvaraf kräfts mer
eller mindre tillfällig förstärkning af personalen vid de flesta tullplatser,
hade också föranledt styrelsen att anhålla om bemyndigande att hvart
och ett af åren 1896, 1897 och 1898 i mån af behof inom vissa gränser
förskottsvis verkställa utbetalningar för de med ifrågavarande anslag
afsedda ändamål utöfver hvad anslaget medgåfve, hvilka framställningar
också af Kongl. Maj:t bifallits. Den sålunda upprepade gånger kon¬
staterade omöjligheten att, äfven med begagnande af alla tillgängliga
data, mer än ett år i förväg kunna med den noggrannhet, som ett be¬
stämdt anslag kräfde, beräkna motsvarande utgifter hade synts styrelsen
böra utgöra giltigt skäl för ifrågavarande anslags förändring till förslags¬
anslag, hvilken natur motsvarande anslag på t. ex. postverkets stat hade.
På grund af hvad sålunda anförts hade nu generaltullstyrelsen
hemstäit, att anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m. vid
lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen måtte uppföras
såsom förslagsanslag med ett till 300,000 kronor förhöjdt belopp,
hvilket, derest denna hemställan bifölles, skulle medföra en ytterligare
ökning af aflöningsstaten med 50,000 kronor eller, inberäknadt före-
nämnda 48,900 kronor, en sammanlagd ökning af denna stat med
98,900 kronor.
Deremot hade generaltullstyrelsen funnit en minskning i aflönings-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
19
staten kunna åstadkommas genom en numera möjlig indragning af
vissa derå uppförda arfvoden till tullkammareföreståndare. Vid afgif¬
vande af förslag till reglering af tullverkets stater för år 1899 hade
styrelsen anfört, hurusom vid den inskränkning i förpassningsskyldig-
heten, hvilken blifvit en följd af mellanrikslagens upphörande, anled¬
ning förefunnes, att tre eller möjligen fyra af de förtullningsrätt sak¬
nande tullkamrarne skulle kunna indragas. De tullkamrar, beträffande
hvilka en sådan åtgärd kunde ifrågasättas, vore Borås, Venersb.org,
Filipstad, Arvika och Åmål. Styrelsen förestälde sig, att tullkammare-
föreståndarebefattningen i Åmål och möjligen äfven i Filipstad kunde
visa sig fortfarande behöfliga för bevakande af tullverkets talan i
konfiskationsmål. Emellertid hade den olofliga varuinförseln i dessa
gränstrakter så väsentligt minskats under sista tiden, att styrelsen
icke såge någon olägenhet vid, att de konfiskationsmål, hvilka vid
bibehållande af tullkamrarne i sistnämnda begge städer skulle hand¬
läggas vid dervarande rådstufvurätter, i stället, såsom förhållandet
eljest blefve, upptoges och afdömdes vid rådstufvurätten i Karlstad.
Under sådana omständigheter, och då, enligt hvad erfarenheten bekräftat,
numera eljest icke något giltigt skäl kunde anses föreligga för bibe¬
hållande af förenämnda fem tullkamrar, ansåge styrelsen, att desamma
borde indragas; och då deras personal — oafsedt en i Venersborg
befintlig vaktmästare å öfvergångsaflöningsstat, om hvilken här nedan
vidare förmäldes — utgjordes af allenast vederbörande föreståndare,
hvilka såsom endast tillförordnade kunde när som helst entledigas,
mötte intet hinder för en sådan åtgärds omedelbara genomförande.
Med anledning häraf och under erinran, att arfvodet för tullkammare-
föreståndaren i Borås vore bestämdt till 400 kronor och för en hvar
af öfriga ifrågavarande tullkammares föreståndare till 200 kronor, hade
generaltullstyrelsen hemstält, att antalet tullkammareföreståndare med
400 kronors arfvode måtte minskas från tre till två samt antalet tull¬
kammareförståndare med 200 kronors arfvode från tolf till åtta, hvilket
skulle medföra en minskning i aflöningsstaten af tillhopa 1,200 kronor.
Vid bifall till hvad generaltullstyrelsen sålunda i fråga om
aflöningsstaten hemstält skulle denna stat ökas med det belopp,
hvarmed lönen och tjenstgöringspenningarne vid do nya tjensterna,
jemte förhöjningen å anslaget till vikariatsersättning, extra biträden
m. m. vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen, till¬
sammans ............................................................................ kronor 98,900:
öfverstege arfvodena för de till indragning föreslagna
tullkammareföreståndarne .................................... » 1,200:
eller med kronor 97,700: —
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
och skulle för ty aflöningsstatens slutsumma, i 1899 års stat upptagen
till 1,974,400 kronor, komma att uppgå till 2,072,100 kronor.
Enligt hvad generaltullstyrelsen erinrat, hade för hvardera af
åren 1896, 1897 och 1898 särskilda belopp måst anvisas för bestridande
af utgifter, som på grund af sin natur bort utgå af det å aflönings-
stat.en uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden m. m.
vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen. Då, hvad
dessa tre år anginge, det visat sig icke vara möjligt att vid tiden för
statsregleringens uppgörande så afpassa anslagets belopp, att det blifvit
för sitt ändamål fullt tillräckligt, och då af samma skäl, som föranledt,
att anslaget för dessa år måst öfverskridas, eller tillkomsten af behof,
som vid anslagets bestämmande icke kunnat förutses eller till siffran
beräknas, men det oaktadt måst tillgodoses, det allt framgent sannolikt
skulle befinnas vara omöjligt att alltid begränsa utgifterna inom ansla¬
gets belopp, ansåge t. f. departementschefen sig böra tillstyrka, att
detta anslag i staten uppfördes såsom förslagsanslag. Mot den af
generaltullstyrelsen föreslagna ökningen af anslagets nuvarande belopp
hade t. f. departementschefen icke heller något att erinra.
Hvad generaltullstyrelsen i öfrigt under aflöningsstaten föreslagit
funne sig t. f. departementschefen äfven böra tillstyrka, allenast med
den ändring, att då, enligt honom meddelad uppgift, antalet kon-
fiskationsmål, som under femårsperioden 1894—1898 handlagts vid
rådstufvurätten i Åmål, uppgått till icke mindre än 34, med indragning
af tullkammareföreståndarebefattningen i nämnda stad syntes tills vidare
böra anstå; kommande, med iakttagande häraf, aflöningsstatens slut¬
summa att uppgå till 2,072,300 kronor.
I fråga om öfvergångsaflöningsstaten har generaltullstyrelsen erinrat,
att, i händelse af bifall till styrelsens ofvan framstälda förslag om
indragning af tullkammaren i Venersborg, en minskning i denna stat
borde ega rum, motsvarande aflöningen för den å samma tullkammares
öfvergångsaflöningsstat upptagna vaktmästaretjensten, hvilken skulle
indragas vid nuvarande innehafvarens afgång och hvars nuvarande
innehafvare, som uppnått stadgad pensionsålder, kom me att, enligt eget
medgifvande, med 1899 års utgång, derest han då ännu qvarstode,
öfverflyttas på pensionsstat. Öfvergångsaflöningsstaten skulle derigenom
komma att nedgå med 500 kronor och denna stats slutsumma, utgörande
enligt 1899 års stat 10,450 kronor, komma att utgöra 9,950 kronor.
Beträffande Kongl. Maj:ts föreliggande förslag i hvad det afser
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
21
ökning i aflöningsstaten för uppförande å densamma af fem kontrollörer
i andra lönegraden, fem kammarskrifvare i andra lönegraden, en kammar¬
skrifvare i lägsta lönegraden, en kitstuppsyningsman, tolf vaktmästare
i högsta lönegraden, fyra vaktmästare i tredje lönegraden samt fyra
roddare i lägsta lönegraden, har utskottet icke haft annat att erinra,
än att inrättandet af två andre-kontrollörsbefattningar vid tullkammaren
i Stockholm synes utskottet böra tills vidare anstå. Enligt hvad af
statsrådsprotokollet inhemtas, har någon sådan förstärkning i personalen
nu icke blifvit af denna tullkammare i sammanhang med den förestående
regleringen af dess stat ifrågasatt. Och då förändrade anordningar i
afseende å tullokalerna i hufvudstaden äro att under den närmaste
tiden emotse, torde dessa anordningars vidtagande böra afvaktas före
inrättande af tjenster, som icke synas vara af förhållandena oaf-
visligen påkallade. Utskottet anser följaktligen, att antalet nya kon¬
trollörer i andra lönegraden bör nedsättas från de i statsrådsprotokollet
upptagna fem till tre; och skulle i följd häraf den lön och tjenstgörings-
penningar omfattande ordinarie aflöningsstaten komma att ökas med
42,900 kronor, eller 6,000 kronor mindre, än Kongl. Maj:t föreslagit.
Såsom ofvan meddelats, har föreslagits, att det å aflöningsstaten
uppförda anslaget till vikariatsersätt ning, extra biträden m. m. vid
lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen måtte höjas från
250,000 kronor till 300,000 kronor. Då de af generaltullstyrelsen för
en sådan höjning anförda skäl synas utskottet ega giltighet, har
utskottet ansett sig höra biträda förslaget derom. Men att detta anslag
på samma gång skulle, på sätt Kongl. Maj:t hemstält, förändras från
bestämdt anslag till förslagsanslag, anser utskottet icke vara erforderligt.
Då vid bifall till förhöjningen anslaget kommer att upptagas till det
belopp, hvarmed det beräknas böra utgå, torde utgifterna från detsamma
kunna till fullo bestridas utan en förändring i anslagets natur, en för¬
ändring, som i allmänhet icke synes böra vidtagas, utan att särskilda
skäl dertill föranleda.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då utskottet icke
haft något att erinra mot den föreslagna ändringen i öfvergångsstaten,
får utskottet hemställa,
a) att Kongl. Maj:ts förslag om höjning i tull¬
verkets lön- och tjenstgöringspenningar omfattande
ordinarie aflöningsstat må på det sätt bifallas, att
denna stat ökas med 42,900 kronor;
b) att Kongl. Maj:ts förslag om förändring i
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Ang. anslag
till skogs¬
väsendet.
[5.]
det å tullverkets aflöningsstat uppförda anslaget till
vikariatsersättning, extra biträden m. m. må på det
sätt bifallas, att anslaget, med bibehållande af anslagets
natur af bestämdt anslag, höjes från 250,000 kronor
med 50,000 kronor till 300,000 kronor;
c) att hvad Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit,
föranledande till ändringar i tullverkets stater, må åt
Riksdagen bifallas; samt
d) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet
under mom. a), b) och c) föreslagit och med upp¬
tagande af tullverkets stater till följande belopp,
nemligen
aflöningsstaten ............................ kronor
öfvergångsaflöningsstaten........... „
ålderstilläggsstaten............... „
indragningsstaten.................. ,,
pensionsstaten för afskedade tjen-
stemän och betjente ............... „
pensionsstaterna för aflida e tjen-
stemäns och betj entes efter -
lemnade enkor och barn (deraf
10,000 kronor bestämdt anslag) ,, 41,800
omkostnadsstaten........................... „ 228,600
2,066,300
9,950
220,000
10,550
227,000: —
tillsammans kronor 2,804,200
må för år 1900 bestämma anslaget till tullverket
till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af
2,804,200 kronor att såsom förslagsanslag utgå direkt
af tullmedlen, hvarvid uppstår en ökning i anslagets
nuvarande belopp af 91,200 kronor.
Skogsväsendet.
5:o) I afseende å anslagstiteln »skogsväsendet» har Kongl. Maj:t
föreslagit, att Riksdagen måtte
dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra ytterligare en
jägmästare med lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 1,000 kronor
och resepenningar 400 kronor samt fyra kronojägare med för hvardera
lön 400 kronor, tjenstgöringspenningar 100 kronor samt hyresersättning
100 kronor, och
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
23
för sådant ändamål höja det bestämda anslaget för skogsstaten,
nu 446,108 kronor, med 5,300 kronor till 451,408 kronor;
dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, nu 794,742 kronor, med
216,150 kronor till 1,010,892 kronor;
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten........................... kronor 451,408: —
„ statens skogsläroverk......... „ 50,500: — kronor 501,908: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarepersonal ...................................................... „ 84,400: —
reservationsanslag:
till enskilda skogsundervis-
ningen...........................kronor 4,800: —
„ kronoskogarnes förvalt¬
ning och befrämjande åt
skogsväsendet i allmänhet „ 1,010,892:— ?? 1,015,692:
summa kronor 1,602,000: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle ökas med 221,450 kronor;
dels och medgifva, att till bestridande af de kostnader för krono¬
skogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,
till hvilka det för år 1899 för berörda ändamål anvisade reservations¬
anslag icke lemnade tillgång, finge efter Kongl. Maj:ts bemyndigande
af domänstyrelsen under år 1899 förskjutas ett belopp af högst 106,000
kronor, att af samma års skogsmedel ersättas.
Derjemte har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen,
att jägmästare måtte i fråga om rätt till ålderstillägg få räkna sig
till godo den tid, hvarunder han innehaft befattning såsom statens
skogsingeniör.
Hvad först angår anslaget för skogsstaten, inhemtas af statsråds¬
protokollet, att domänstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25
oktober 1898 angående anslagsbehofvet för år 1900 funnit en höjning
af detta anslag erforderlig för åstadkommande af nödig ökning af
den ordinarie skogspersonalen inom Bergslagsdistriktet, omfattande,
bland andra, Örebro och Vestmanlands län.
Med afseende härå har t. f. departementschefen till en början
erinrat, hurusom vid senaste reglering af skogsstaten, hvilken reglering
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
O 4
i enlighet med af Riksdagen godkändt förslag af Kongl. Maj:t fast-
stälts genom skrifvelse till domänstyrelsen den 29 november 1889,
de två förutvarande jägmästaretjensterna inom Örebro län bibehållits,
under det att en af de inom Vestmanlands län dittillsvarande tre
jägmästaretjensterna indragits, enär förvaltningen af och kontrollen
öfver de i sistnämnda län befintliga allmänna skogar ansetts under då¬
varande förhållanden kunna handbafvas af endast två revirförvaltare.
I den framställning om åstadkommande af erforderlig ökning af den
ordinarie skogspersonalen m. m., som den 1 november 1897 af domän¬
styrelsen aflåtits till Kongl. Maj:t och för hvilken framställnings inne¬
håll närmare redogörelse af chefen för finansdepartementet lemnats,
då han den 14 januari 1898 för Kongl. Maj:t anmält de under före¬
varande hufvudtitel hörande anslagsbehof för innevarande år, hade
domänstyrelsen anfört, bland annat, att, innan markinköpen inom de
fem sydliga distrikten fått den utsträckning, att betydligare vidder
förvärfvats, det nuvarande antalet jägmästare inom samma distrikt ej
borde ökas, och st}^relsen hade derför ej heller föreslagit någon för¬
stärkning af den ordinarie skogspersonalen inom Bergslagsdistriktet.
Efter att hafva erinrat om dessa förhållanden har t. f. departe¬
mentschefen vidare anfört, att under de senare åren emellertid för
statsverkets räkning förvärfvats eganderätt till vidsträckta områden
inom Örebro och Vestmanlands län, af hvilka områden bildats nya
kronoparker. Samtliga dessa egendomar, tillsammans innehållande 20,648
hektar 15 ar och betingande i inköp 1,268,000 kronor, tillhörde nu dels
Örebro och dels Köpings revir.
Genom dessa inköp af mark för statsverkets räkning hade för¬
hållandena inom nämnda revir särskildt under senaste året högst
väsentligt förändrats. Sedan öfverjägmästaren i distriktet hos domän¬
styrelsen framhållit nödvändigheten deraf, att, efter det inköp af
Uttersbergs område kommit till stånd, ett nytt revir bildades af samt¬
liga i denna ort nyförvärfvade kronoparker, samt tillika hemstält,
att, intill dess så kunde ske, en biträdande jägmästare måtte inom
sagda revir anställas och stationeras vid Grönbo egendom, hade ock
Kongl. Maj:t, med bifall till domänstyrelsens i sådant afseende gjorda
framställning, enligt kongl. bref den 30 september 1898 bemyndigat
styrelsen att tills vidare intill slutet af samma år anställa en biträdande
jägmästare i Örebro och Köpings revir; och vore i det af Kongl. Maj :t
den 3 december sistnämnda år faststälda generalförslag öfver utgifter
från reservationsanslaget för skogsväsendet år 1899 uppfördt arfvode
till en biträdande jägmästare i nyssberörda två revir.
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
25
I sin förenämnda skrifvelse den 25 oktober 1898 hade nu domän¬
styrelsen anfört, att styrelsen ansåge sig så mycket mindre kunna
uppskjuta att för Kongl. Maj:t anmäla behofvet af det ifrågasatta nya
revirets bildande, som de förvärfvade kronoparkernas behöriga skötsel
och vård icke kunde tillgodoses, utan att en revirförvaltare vore i
orten boende och åt kronoparkerna egnade sin tid, hvilket icke utan
skada för skogsskötseln kunde uppdragas åt förutvarande revirförval¬
tare. Ett ganska stort antal mindre hemmansbruk, torp och lägen¬
heter å de nya kronoparkerna vore utarrenderadt mot fasta penning¬
arrenden, men nästan samtlige arrendatorer måste till stor del intjena
dessa arrenden genom arbeten med kolning, virkesforsling, dikning
m. m. å kronoparkerna. Revirförvaltaren måste anordna och öfver-
vaka alla dessa arbeten samt handhafva den deraf beroende ekonomiska
förvaltning.
För de nya kronoskogarnes bevakning erfordrades, förutom en å
Grönbo kronopark redan stationerad kronojägare, ytterligare fyra ordi¬
narie kronojägare, motsvarande förutvarande antalet skogvaktare der¬
städes. Enär boställen icke omedelbart kunde beredas desse kronojägare,
borde utom lön och tjenstgöringspenningar jemväl hyresersättning åt
dem anslås.
På grund af hvad sålunda anförts hade domänstyrelsen hemstält,
att inom Örebro och Vestmanlands län måtte inrättas dels en ny jäg¬
mästare^ enst, dels ock fyra nya kronoj ägarebefattningar; att de årliga
aflöningsförmånerna vid dessa tjenster måtte, med tillämpning af de i
förenämnda kongl. skrifvelse den 29 november 1889 följda grunder,
bestämmas vid jägmästaretjensten till 1,500 kronor i lön, 1,000 kronor
i tjenstgöringspenningar och 400 kronor såsom resepenningar samt vid
en hvar af de nya kronoj ägarebefattningarna till 400 kronor i lön, 100
kronor i tjenstgöringspenningar samt 100 kronor såsom hyresersättning;
samt att till följd häraf bestämda anslaget för skogsstaten måtte höjas
med 5,300 kronor till 451,408 kronor.
Då departementschefen den 14 januari 1898 för Kongl. Maj:t
anmälde domänstyrelsens förenämnda framställning angående åstadkom¬
mande af erforderlig ökning af den ordinarie skogspersonalen m. m.
den 1 november 1897, både han anfört, bland annat, att det syntes
honom icke gerna kunna vara tvifvel underkastadt, att, ehuruväl icke
mer än nio år förflutit, sedan reglering af skogsstaten senast egt rum,
en icke obetydlig ökning i antalet af den förvaltande och bevakande
personal, som då å staten uppförts, vore af behofvet påkallad, men att
Bih. till Riks. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
han dock ansåge någon kortare tida uppskof med denna frågas före¬
tagande till slutligt afgörande böra ega rum. Denna sin åsigt hade
departementschefen grundat derpå, att den af Kongl. Maj:t den 16
oktober 1896 tillsatta komité för utredande af frågan, hvilka åtgärder
lämpligen kunde vidtagas för vinnande af en tillfredsställande vård af
de enskilda skogarne, åt hvilken komité Kongl. Maj:t tillika uppdragit
att behandla frågan angående statens skogsförvaltnings medverkan för
främjande af enskilde jordegares skogsvård, då ännu icke afslutat sina
arbeten, och att med ändringar i staten syntes honom böra anstå, in¬
till dess de på frågan inverkande förhållanden, som kunde härröra af
nyssnämnda komités arbeten, förelåge till bedömande.
Omförmälda komité hade visserligen ännu icke afslutat sina arbeten
och aflemnat sina förslag; men då det enligt t. f. departements¬
chefens förmenande nu måste anses vara ådagalagdt, att den ordinarie
skogspersonalen inom Örebro och Vestmanlands län måste ökas, för
att åt de nyförvärfvade statsskogarne inom sagda län skulle kunna be¬
redas tillbörlig vård och skötsel, syntes anledning icke längre före¬
ligga att uppskjuta frågan om ökning af sistnämnda skogspersonal i
afbidan på den reglering af skogsstaten i öfrigt, som framdeles kunde
finnas erforderlig, och biträdde för den skull t. f. departementschefen
domänstyrelsens förslag, att i gällande stat för skogsstaten måtte
uppföras ytterligare en jägmästare och fyra kronojägare med de för
dem af domänstyrelsen föreslagna aflöningsförmåner.
Vidkommande derefter reservationsanslaget till kronoskogarnes för¬
valtning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet hade domänstyrelsen,
enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, funnit en väsentlig
höjning af detsamma vara oundgängligen nödig.
Redan i sitt den 1 november 1897 afgifna statsförslag för inne¬
varande år hade domänstyrelsen framhållit, hurusom de för år 1898
disponibla tillgångarna å anslaget icke komme att förslå till betäckande af
utgifterna för samma år. Med bifall till Kongl. Maj:ts i sådant afseende
gjorda framställning hade ock nästlidet års Riksdag medgifvit, att till
bestridande af de kostnader för kronoskogarnes förvaltning och befräm¬
jande af skogsväsendet i allmänhet, till hvilka anslaget icke lemnade
tillgång, finge efter Kongl. Maj:ts bemyndigande af domänstyrelsen
under år 1898 förskjutas ett belopp af högst 120,000 kronor, att af
samma års skogsmedel ersättas.
Nu hade domänstyrelsen i sitt statsförslag för år 1900 meddelat,
att af de från vederbörande skogstjenstemän inkomna förslag till för-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 27
valtningsåtgärder för år 1899 framginge, att ifrågavarande anslag ej
heller för detta år blefve tillräckligt för bestridande af utgifterna för
året. Behofvens fortsatta stegring hade föranledts hufvudsakligen deraf,
att den på senare åren uppkomna väsentliga ökning af kronoparkerna
inom åtskilliga delar af landet ej blott måste medföra betydligt förhöjda
kostnader för skogsodling, utverkning, utskylder och dylikt, utan äfven
nödvändiggjort provisorisk förstärkning af den förvaltande och be¬
vakande personalen, för hvilken förstärkning arfvoden måste utgå från
förevarande anslag i afvaktan på genomförandet af definitiv ökning af
de ordinarie skogstjenstemännens antal. Härtill komme att, i anseende
till den väsentligt stegrade afkastning statsskogarne på senare åren visat
sig lemna, det ur ekonomisk synpunkt vore lika naturligt som för skogs-
väsendets tidsenliga utveckling nödvändigt, att de arbeten, som afsåge
skogarnes vård och skötsel, erhölle större omfattning än tillförene. En
bidragande orsak till utgifternas ökning i opåräknad grad vore naturligt¬
vis äfven det förhållande, att arbetsprisen under den sista tiden synner¬
ligast i de norrländska länen i hög grad stigit. Skulle behofven för
innevarande år fullt tillgodoses, skulle dertill erfordras ett belopp af
omkring 900,700 kronor eller omkring 106,000 kronor mer än årets
anslag, 794,742 kronor.
Hvad åter anslagsbehofvet för år 1900 anginge, vore det af före-
nämnda anledningar antagligt, att utgifterna för samma år komme att
ökas med ytterligare omkring 110,000 kronor utöfver det af domän¬
styrelsen, på sätt nyss förmälts, för innevarande år beräknade utgifts-
beloppet, 900,700 kronor.
På grund häraf hade domänstyrelsen hemstält, att ifrågavarande
anslag måtte för nästkommande statsregleringsperiod höjas med 216,150
kronor till 1,010,892 kronor.
Denna höjning hade domänstyrelsen dock ansett blifva tillräcklig
endast under den förutsättning, att de till utförande under år 1899 af-
sedda arbeten kunde under samma år verkställas. Derest af brist på
medel eu del af dessa arbeten måste uppskjutas till år 1900, komme
kostnaden för de uppskjutna arbetena att betunga anslaget för sistnämnda
år med ännu större utgifter än de nu af domänstyrelsen beräknade,
hvarförutom skulle föranledas betydliga svårigheter att med den till¬
gängliga personalen medhinna arbetenas utförande. Domänstyrelsen
hade för den skull hemstält, att, i öfverensstämmelse med hvad under
år 1898 egt rum, styrelsen måtte jemväl under år 1899 få förskjuta
och af samma års skogsmedel ersätta hvad som komme att brista i
årets anslag, dock högst 106,000 kronor.
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Vidkommande domänstyrelsens sistberörda framställning har t. f.
departementschefen erinrat derom, att Kongl. Maj:t, på sätt förut an-
tydts, den 3 sistlidne december faststält af domänstyrelsen uppgjordt
generalförslag öfver användandet af reservationsanslaget för år 1899.
Det sålunda faststälda generalförslaget slutade å ett belopp af 799,542
kronor, motsvarande summan af samma års anslag, men hade i detta
generalförslag icke upptagits kostnaderna för åtskilliga arbeten, hvilka
visserligen i och för sig ansetts oundgängliga, men icke förekomme
till utförande förrän längre fram på året. Kostnaderna för dessa arbeten
hade af domänstyrelsen på grund af de från skogstjenstemännen inkomna
förvaltningsförslagen beräknats till 106,000 kronor. I hvilken mån samt¬
liga i sagda förvaltningsförslag upptagna kostnader vore af beskaffenhet
att böra fastställas till utgående, ansåge t. f. departementschefen
komma att utgöra föremål för framtida pröfning af Kongl. Maj:t,
men otvifvelaktigt vore, att å anslaget komme att saknas tillgång till
bestridande af kostnader, till hvilka för det behöriga handhafvandet af
vården om kronans skogar vore nödvändigt att bereda tillgång, och
funne t. f. departementschefen för den skull nödigt, att Riksdagens
medgifvande äskades dertill, att till bestridande af de kostnader för
kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmän¬
het, till hvilka det för år 1899 för berörda ändamål anvisade reservations¬
anslag icke lemnade tillgång, finge efter Kongl. Maj:ts bemyndigande
af domänstyrelsen under år 1899 förskjutas ett belopp af högst 106,000
kronor, att af samma års skogsmedel ersättas.
Beträffande beloppet af anslaget för år 1900 utvisade den betyd¬
liga brist, som beräknats uppstå å anslaget äfven för år 1899, äfvensom
anledningarna till denna brist, hvilka kunde antagas komma att i ännu
högre grad göra sig gällande för år 1900, att anslagets belopp, trots
den väsentliga höjning deraf, som af nästlidet års Riksdag beviljats,
under nuvarande förhållanden vore otillräckligt, och att ytterligare en
betydlig höjning deraf måste ega rum, om det skulle kunna fylla sitt
ändamål. Mot den af domänstyrelsen ifrågasatta förhöjningens belopp,
216,150 kronor, har t. f. departementschefen icke haft något att
erinra.
I en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 21 januari 1896 hade,
enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, åtskilliga då- och
förutvarande skogsingeniörer anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för
beredande af rätt för ej mindre dåvarande och blifvande skogsingeniörer,
som vunne anställning såsom jägmästare, än äfven förutvarande skogs-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
29
ingeniörer, lrvilka redan utnämnts till jägmästare, att i sistnämnda egen¬
skap i fråga om rätt till ålderstillägg få räkna sig till godo den tid,
de innehaft förordnande såsom skogsingeniörer.
Beträffande tillkomsten af skogsingeniörsbefattningarna, de med
desamma förenade aflönings- och andra förmåner äfvensom sättet för
aflöningens utgående har t. f. departementschefen erinrat om följande.
Sedan 1874 års Riksdag i sammanhang med regleringen af ut¬
gifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel för år 1875 stält till Kongl.
Maj:ts disposition ett förslagsanslag af 15,000 kronor för anställande af
högst sex skogsingeniörer till enskilde skogsegares tjenst, hade Kongl.
Maj:t den 16 oktober 1874 förordnat, bland annat, att dåvarande skogs¬
styrelsen skulle ega att, efter kungjord 30 dagars ansökningstid, antaga
likasom ock att entlediga och permittera till en början högst tre dylika
tjenstemän samt öfver deras verksamhet utöfva tillsyn och meddela
nödiga föreskrifter rörande deras befattning, att arfvode för dessa befatt¬
ningar skulle utgå med 2,000 kronor för år, med rätt för skogsingeniörer
att utaf ifrågavarande anslag enligt räkning jemväl åtnjuta reseersätt¬
ning och traktamente under resedagar enligt 7:e klassen i dåvarande,
motsvarande 4:e klassen i nu gällande resereglemente, samt att dem
tillkommande traktamente under förrättningsdagar skulle med ett belopp
af 5 kronor för dag gäldas af den, som tjenstebiträdet påkallat, hvilken
äfven efter gällande taxa å arfvode för skogsförrättningar hade att ersätta
sådana med upprättande af mera omfattande skogshushållningsplaner
förenade arbeten, som icke kunde å förrättningsstället medhinnas.
Skogsingeniörernas antal hade sedan dess småningom ökats och
utgjorde för närvarande sex.
Med förmälan att af Riksdagens förberörda skrifvelse syntes framgå
afsigten, att skogsingeniörerna skulle i fråga om aflönings- och andra
förmåner erhålla en ställning, motsvarande landtbruksingeniörernas, hade
domänstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 19 november 1889 hem¬
stält, att samtlige dåvarande sex skogsingeniörer, hvilka en hvar tjenst-
gjort mera än fem år, måtte från och med år 1890 få komma i åtnju¬
tande af ett lönetillägg af 500 kronor hvardera för år räknadt, hvar¬
igenom deras aflöningsförhållanden äfven komme att blifva mera lik-
stälda med jägmästarnes enligt för desse då inträdande lönereglering.
Domänstyrelsens berörda framställning hade enligt kongl. bref den
13 december 1889 blifvit af Kongl. Maj:t bifallen; och sedan domän¬
styrelsen vid afgifvande den 14 november 1894 af generalförslag för
år 1895 på förut angifna skäl hemstält, att tre af förenämndo skogs-
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
ingeniörer, som då fortfarande tjenstgjorde såsom sådana, måtte från
och med 1895 års början erhålla ett ytterligare lönetillägg af 500 kronor
hvardera, hade Kongl. Maj:t enligt bref den 30 november 1894 funnit
godt bifalla äfven denna domänstyrelsens framställning.
Hvad åter aflöningen för jägmästare beträffade, utgjordes den¬
samma jemlikt den enligt kongl. brefvet den 29 november 1889 fast-
stälda lönestat för skogsstaten af, förutom resepenningar, lön 1,500 kronor
samt tjenstgöringspenningar till belopp, vexlande mellan 1,000 och 1,600
kronor. Efter fem år kunde aflöningen höjas med 500 kronor och efter
tio år med ytterligare 500 kronor under de i kongl. kungörelsen af samma
dag föreskrifna vilkor, hvilka bland annat innehölle, att tidpunkten
för åtnjutande af första ålderstillägget under vissa angifna förutsättnin¬
gar inträdde fem år efter befattningens tillträdande samt att tidpunkten
för andra ålderstilläggets åtnjutande under enahanda förutsättningar in¬
trädde efter ytterligare fem år.
Sedermera hade, jemlikt kongl. brefvet den 6 juni 1890 och kongl.
kungörelsen af samma dag, i staten uppförts ett tredje ålderstillägg för
jägmästare likaledes å 500 kronor, att utgå efter femton års väl vits¬
ordad tjenstgöring och under enahanda vilkor i öfrigt, som för åtnju¬
tande af de förut medgifna ålderstilläggen blifvit bestämda.
Vidare vore genom kongl. brefvet den 3 juni 1892 stadgadt, bland
annat, att jägmästare i fråga om rätt till ålderstillägg finge räkna sig
till godo den tid, han innehaft befattning såsom föreståndare för statens
skogsskola eller underlärare vid Ombergs skogsskola, vare sig befatt¬
ningen innehafts på grund af konstitutorial eller, i följd af fråga om
skogsläroverks reglering, endast på kongl. förordnande. Aflöningen till
sistnämnde tjenstemän utginge, jemlikt de enligt kongl. brefven den 5
juni 1874 och den 5 juni 1885 faststälda stater, med 1,500 kronor till
föreståndare och underlärare vid Ombergs skogsskola och med 1,000
kronor till föreståndare vid annan statens skogsskola, hvartill för under¬
läraren vid Ombergs skogsskola och föreståndarne för öfriga skogs-
skolor komme förmånen af fri bostad och vedbrand. Till skogsskole-
föreståndare, som ej tillika vore jägmästare, hade härutöfver under de
senare åren på grund af Kong], Maj:ts medgifvande för hvarje år från
reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet årligen utgått ett belopp af 1,000 kronor.
I nu ifrågavarande ansökning hade sökandena, under erinran att
vissa andra tjenstemän, såsom lärare vid de allmänna läroverken med
flere, vore berättigade till full tjenstårsberäkning för tjenstgöring såsom
extra ordinarie, till stöd för den af dem gjorda framställningen vidare
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
31
anfört, bland annat, att, då skogsingeniörerna i den enskilda skoghus¬
hållningens tjenst vore sysselsatte med sådana arbeten, som till en stor
del utgjorde de ordinarie revirförvaltarnes tj en ste åligganden beträffande
kronans domäner, eller upprättande af skogshushållningsplaner, upp¬
görande af afverkningsberäkningar, ledande af skogsodlingsarbeten och
dylikt, samt denna deras verksamhet till sin omfattning och betydelse
för höjande af skogshushållningen inom landet väl icke borde anses
mindre gagnande än till exempel föreståndarnes för statens skogsskolor
eller underlärarens vid Ombergs skogsskola, samma rätt till tjenstårs-
beräkning, som de senare redan åtnjöte, syntes böra komma äfven skogs-
ingeniörerna till godo.
Domänstyrelsen hade i infordradt utlåtande anfört, att med hän¬
syn dertill att skogsingeniörerna, i betraktande af de traktamenten och
arfvoden de af reqvirenter egde uppbära, kunde med afseende å af-
löningen anses med jägmästarne ungefärligen likstälde, och då det
syntes vara med billighet förenadt, att skogsingeniörer finge åtnjuta
samma förmåner som exempelvis skogsskoleföreståndare, styrelsen funne
ansökningen förtjena afseende.
Deremot hade statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infor¬
drats, anfört, att då skogsingeniörsbefattning ej vore på stat uppförd,
utan skogsingeniör antoges för ett år i sänder af domänstyrelsen mot
arfvode, hvadan skogsingeniör alltså, i fråga om sin anställnings be¬
skaffenhet, ingalunda vore jemförlig med jägmästare, hvilket deremot
vore förhållandet med skogsskoleföreståndare och underläraren vid Om-
bergs skogsskola, hvilka likasom jägmästare innehade befattningar, för
hvilka aflöning funnes uppförd i af Konung och Riksdag antagen stat,
statskontoret ansåge sig icke kunna förorda förevarande ansökning till
bifall.
T. f. departementschefen har för egen del anfört, att han funne
det vara med billighet öfverensstämmande, att skogsingeniör, då han
befordrades till jägmästare, finge i fråga om ålderstillägg räkna sig
till godo den tid, han tjenstgjort såsom skogsingeniör. Visserligen vore
skogsingeniörerna icke på stat uppförde, och i detta afseende förefunnes,
enligt hvad statskontoret äfven erinrat, en skilnad mellan, å ena sidan,
desse tjenstemän och, å andra sidan, jägmästarne äfvensom skogsskole-
föreståndarne och underläraren vid Ombergs skogsskola; men vid be¬
dömande af den nu föreliggande frågan syntes nyssnämnda omständig¬
het icke böra tillmätas afgörande betydelse, utan hölle t. f. de¬
partementschefen före, att dervid hänsyn företrädesvis borde tagas till
arten och vigten af de göromål, skogsingeniörerna hade att utföra, och
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
i detta afseende ansåge han, att skogsingeniörerna kunde i det närmaste
likställas med jägmästarne och icke borde sättas efter skogsskoleföre-
ståndarne och underläraren vid Ombergs skogsskola, hvilka sistnämnde
tjensteinnehafvare redan fått sig medgifven den förmån, hvaraf skogs¬
ingeniörerna nu anhållit att få komma i åtnjutande.
För den enskilda skogshushållningen vore det uppenbarligen af stor
betydelse, att skogsingeniörsbefattningarna blefve besatta med lämpliga
och skickliga personer; och hvad statens skogar anginge, kunde fall
förekomma, då det funnes önskvärdt att för förvaltningen af dessa
skogar kunna taga i anspråk den erfarenhet, skogsingeniör såsom sådan
redan förvärfvat. Genom att medgifva skogsingeniörerna den nu ifrågasatta
förmånen skulle äfven dessa båda mål tvifvelsutan komma att främjas.
Beträffande först Kongl. Maj:ts förslag om uppförande i den för
skogsstaten gällande stat af en jägmästare och fyra kronojägare, har
utskottet visserligen ansett sig böra biträda förslaget i hvad det afser
fyra kronojägare, enär desse skulle komma att motsvara förutvarande
antalet skogvaktare å kronans ofvannämnda nyförvärfvade skogsparker
inom Örebro och Vestmanlands län; och synes hinder häremot så mycket
mindre böra möta, som vid den senaste, år 1889 företagna regleringen
af skogsstaten den åsigt gjorde sig gällande, att en ökning i kronojägare-
tjensternas antal borde ega rum. Men på samma gång ansågos jägmästare-
tjensternas antal böra nedbringas; och utskottet finner sig redan af denna
anledning böra sätta i tvifvelsmål, huruvida en ny jägmästaretjenst nu
bör inrättas. Ett ytterligare stöd för afstyrkande af Kongl. Maj:ts
förslag i denna del anser utskottet emellertid förefinnas i den om¬
ständighet, att den af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för utredande af
frågan, hvilka åtgärder lämpligen kunna vidtagas för vinnande af en
tillfredsställande vård af de enskilda skogarne, ännu icke afslutat sitt
arbete; ty gifvet är, att denna komité, som jemväl erhållit uppdrag att
behandla frågan om statens skogsförvaltnings medverkan för främjande
af enskilde jordegares skogsvård, kommer att i sitt förslag göra fram¬
ställningar, som kunna utöfva inflytande på skogsstatens organisation;
och synes följaktligen inrättande af nya fenster å denna stat böra anstå
i afvaktan på de anordningar, hvilka, efter det nämnda komité afgifvit
sitt utlåtande, möjligen må kunna anses böra vidtagas. — Anförda
omständighet har också, på sätt i statsrådsprotokollet omförmäles, för-
anledt Kongl. Maj:t att undanskjuta en af domänstyrelsen väckt fråga
om ökning i skogspersonalen m. m.
Hvad särskildt vidkommer förvaltningen af ofvannämnda nyförvärf-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
33
vade skogsparker liar Kongl. Maj:t, enligt hvad af statsrådsprotokollet
inhemtas, för sådant ändamål anstalt en biträdande jägmästare i de båda
revir, till hvilka dessa skogsparker för närvarande höra, eller Örebro
och Köpings revir; och utskottet föreställer sig, att en sådan anordning
bör kunna utan olägenhet tills vidare fortgå.
Hvad Kongl. Maj:t under förestående anslagstitel hemstält dels i
fråga om höjning i reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet med 216,150 kronor
samt dels angående medgifvande, att till bestridande af de kostnader
för nämnda ändamål, till hvilka det för år 1899 anvisade reservations
anslaget icke lemnade tillgång, måtte få förskjutas ett belopp af högst
106,000 kronor, att af samma års skogsmedei ersättas, har utskottet,
på grund af hvad tillstatsrådsprotokollet blifvit i ärendet anfördt, ansett
sig böra förorda.
Lika med t. f. departementschefen anser utskottet, att de skogs-
ingeniörerna tillkommande göromål äro af den art, att de i all¬
mänhet kunna tillmätas samma betydelse i fråga om de enskilda sko-
garne som jägmästarnes hvad kronoskogarne beträffar. Då önskvärd¬
heten af ett rationelt ordnande af hushållningen å de enskilde skogarne
allt mer gör sig gällande, torde det vara af stor betydelse, att hvad i
sådant syfte kan åtgöras icke försummas. Skogsingeniörernas gagnande
verksamhet i detta afseende torde vara allmänt erkänd, och qvarhållandet
vid sådan verksamhet af erfarne skogstjenstemän synes alltså vara af
vigt. Med hänsyn härtill har utskottet också ansett, att åt skogs-
ingeniörerna bör, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, beredas den förmån, att
den tid, de såsom sådane tjenstgöra, må, sedan de befordrats till jäg¬
mästare, medräknas vid bestämmande af rätt till ålderstillägg. Men
häraf följer ej, att, såsom Kongl. Maj:ts förslag iunebär, förutvarande
skogsingeniörer, som numera öfvergått till jägmästarebefattningar, böra
göras delaktige af samma förmån; och för öfrigt torde bestämmandet
af en löneförmån på sådant sätt, att deri g-ifves retroaktiv verkan, i
allmänhet böra ske med stor varsamhet, helst i ett fall sådant som
detta, der icke är utredt, till livilket antal eller i hvad mån den före¬
slagna, utsträckta beräkningsgrunden för ålderstillägg skulle komma
vederbörande tjenstemän till godo. Beträffande nuvarande skogsingeniörer,
anser utskottet ej heller dem böra tillerkännas rätt att, sedan de inträdt
i jägmästarebefattning, vid bestämmande af ålderstillägg medräkna den
tid, under hvilken de hittills innehaft skogsingeniörstjenst. Enligt hvad
utskottet inhemtat, har halfva antalet af dem nått den ålder i tjensten,
Bih. till Rilcsd. Prat. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 8 Höft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
att, derest desse befordrades till jägmästare, de skulle enligt Kougl.
Maj:ts förslag komma att omedelbart kunna tillerkännas alla de tre
medgifna ålder stilläggen. En sådan befordran skulle med afseende
härå och å deras lefnadsålder kunna eg a rum af uteslutande anledning
att bereda dem pension; men deras pensionering, om ock berättigad,
synes ingalunda höra på sådant, sätt åstadkommas. Och hvad de tre
öfriga skogsingeniörerna vidkommer, hafva de så nyligen tillträdt sina
befattningar, att den af dem i tj ensten redan tillryggalagda tidens
beräkning för ifrågavarande ändamål icke har afsevärd betydelse. Utskot¬
tet anser derför, att det af Kongl. Maj:t i förevarande hänseende äskade
medgifvandet bör inskränkas derhän, att jägmästare må för bestämmande
af rätt till ålderstillägg räkna sig till godo sin tjenstetid såsom skogs-
ingeniör, dock endast för tiden, efter det Kongl. Maj:ts beslut härom
varder meddeladt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
a) att Riksdagen må
dels med afslag å Kongl. Maj:ts förslag om
uppförande i den för skogsstaten gällande stat af en
ny jägmästarelön bifalla Kongl. Maj:ts förslag om
uppförande i nämnda stat af fyra kronojägare med för
hvardera lön 400 kronor, tjenstgöringspenningar 100
kronor samt hyresersättning 100 kronor, och
för sådant ändamål höja det bestämda anslaget
för skogsstaten, nu 446,108 kronor, med 2,400 kronor
till 448,508 kronor;
dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i all¬
mänhet, nu 794,742 kronor, med 216,150 kronor till
1,010,892 kronor;
så att anslaget till skogsväsendet erhåller föl¬
jande uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten ...... kr. 448,508: —
i> statens skogs-
läroverk ......... d 50,500: — kr. 499,008: —
Transport kr. 499,008: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
35
Transport kr. 499,008: —
i förslagsanslag
till ålderstillägg åt skogsstaten och
skogsinstitutets lärarepersonal » 84,400: —
reservationsanslag:
till enskilda skogs-
undervisnin¬
gen ............... kr. 4,800: —
d kronoskogarnes
förvaltning och
befrämjande af
skogsväsendet i
allmänhet ......... » 1,010,892:— » 1,015,692: —
Summa kronor 1,599,100: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet
i dess helhet skulle ökas med 218,550 kronor;
b) att Riksdagen må medgifva, att till bestri¬
dande af de kostnader för kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, till
hvilka det för år 1899 för berörda ändamål anvisade
reservationsanslag icke lemnar tillgång, må efter
Kongl. Maj:ts bemyndigande af domänstyrelsen under
år 1899 förskjutas ett belopp af högst 106,000 kronor,
att af samma års skogsmedel ersättas; samt
c) att Riksdagen må medgifva, att jägmästare
må i fråga om rätt till ålderstillägg få räkna sig till
godo den tid, hvarunder han innehaft befattning såsom
statens skogsingeniör, dock endast för tiden efter det
Kongl. Maj:ts beslut härom varder meddeladt.
6:o) I eu inom Första Kammaren väckt motion (n:o 20) har herr
H. P. P. Tamm föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att hvad af
skogsmedel under innevarande år inflöte utöfver det belopp, hvartill
dessa i riksstaten beräknats, finge af Kongl. Maj:t användas för inköp
af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark, samt att, då det verkliga
öfverskottet af skogsmedel ej kunde blifva fullständigt kändt, förrän
Förslag om
anvisande af
medel för
skogsinköp.
36
Statutskottets Utlåtande N:o 8.
1901, och medlen från försäljning af mindre kronoegendomar redan
för nu till staten utbjudna skogsegendomar vore otillräckliga och intill
1901 säkerligen många flera fördelaktiga anbud komme att göras,
Riksdagen måtte anslå 1,500,000 kronor att af Kongl. Maj:t användas
för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark, med rättig¬
het för Kongl. Maj:t att af tillgängliga medel förskottera hvad som
häraf kunde vara erforderligt redan under innevarande år.
Motionären har i förevarande ämne anfört, att huru skiftande
meningar än kunde råda om rätta lösningen af s. k. skogsfrågan, syntes
dock alltmer den åsigten vinna stadga, att den enda fullt effektiva
räddningen af skog läge deruti, att denna egdes af staten. Särskildt
i de mellersta och södra delarne af landet, hvarest staten egde jem¬
förelsevis . liten areal, vore det af vigt, att staten ökade sin skogs-
egendom i allt större utsträckning, hvilken uppfattning Riksdagen visat
sig dela genom att för detta ändamål anslå köpeskillingarne, som in-
flöte af försålda mindre kronoegendomar.
Emellertid vore sådana inköp af skogsmark beroende af hvad
som kunde af. kronoegendomar säljas och af en af naturliga orsaker
sinande källa, i den mån allt färre funnes att försälja; för närvarande
innelåge flera sådana fördelaktiga anbud, hvaraf en stor del måste till¬
bakavisas, såvida icke medel till inköp på annat sätt bereddes.
Samtidigt hade emellertid inkomsterna af statsskogarne under de
senare åren visat en stark tendens att stiga, föranledd dels af stegrade
pris å virke, dels deraf att den egentliga inkomsten af statsskogarne
härflutit från gamla oafverkade kronoskogar i det nordligaste Sverige,
der afverkning ej längre borde, ekonomiskt sedt, uppskjutas. Osäkert
kunde vara, om och huru länge, sedan första afdrifningen öfvergått
dessa marker, samma inkomst kunde af dessa skogar, der återväxten
vore så ofantligt långsam, beräknas. Klok hushållning och önskvärd¬
heten af stadga i statsinkomst syntes bjuda att begagna öfverflödstiden
till konsolidering af skogskapitalet äfven för framtiden.
Dessa af statsskogarne influtna medel vore:
1892 ......................................................... kronor 2,977,000
1893 ....................................................... „ 2,923,000
1894 ....................................................... 3,500,000
1895 ........................................................ „ 4,224,000
1896 ......................................................... „ 4,269,000
1897 ........................................................ 5,455,000
1898 ...................................................... „ 7,700,000
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
37
hvilken senare inkomst öfverstege den i statsbudgeten beräknade med
icke mindre än 3,500,000 kronor.
Att med sådana summor utsvälla en redan öfvermättad budget
kunde icke vara statsekonomiskt klokt. Ett billigare sätt att ersätta
den afverkning, som gjordes, en förmånligare placering af kapital för
den, som ej beböfde den ögonblickliga ränteinkomsten, funnes icke
enligt motionärens förmenande än att förvärfva växtliga ungskogar till
pris, hvartill sådana äfven nu utbjödes — och den skog, som öfverginge
i statens hand, men också endast den, vore för alltid räddad undan för¬
ödelsens faror och komme utan allt tvifvel att bereda staten en ständigt
stigande inkomst.
Om Riksdagen ville besluta, att hvad utöfver det af Riksdagen i
budgeten beräknade beloppet »skogsmedel» finge användas till inköp
af skogsmark, vore antagligt, att ej obetydliga medel under de goda
finansåren kunde blifva disponibla för skogs räddning och bevarande,
utan att Riksdagen derigenom undandroges full bestämmanderätt öfver
hvad den hvarje år i mån af behof ansåge af dessa medel böra å bud¬
geten upptagas.
Det af motionären framlagda förslag finner utskottet vara egnadt
att ådraga sig särskild uppmärksamhet. På sätt motionären antydt,
gifves ej säkrare medel till skogars räddning undan förödelse, än att
de förvärfvas af staten. Genom det af 1874 års Riksdag fattade beslut,
tat de medel, som inflyta genom försäljning af mindre kronolägenheter,
skola användas till inköp af skogbärande och till skogsodling tjenlig
mark, blef ett vigtigt steg i nämnda rigtning taget. Enligt utskottet
meddelad uppgift hafva sålunda influtna medel blifvit till ett belopp
af 6,586,835 kronor 71 öre använda till inköp af skogsmark, hvarjemte
den 5 december 1898 funnos i riksgäldskontoret för sådant ändamål
disponibla 1,239,113 kronor 49 öre och den 14 mars innevarande år
beräknas i köpeskillingar för kronolägenheter inflyta 981,428 kronor
43 öre.
Sistnämnda dag skulle alltså de inbetalda köpeskilligarne för för¬
sålda lägenheter komma att uppgå till 8,807,377 kronor 63 öre. I
Kongl. Maj:ts till 1891 års Riksdag aflåtna proposition angående för¬
säljning af mindre kronolägenheter m. m. meddelades, att taxerings¬
värdet å de kronoegendomar, hvilkas arrenden ej öfverstege 500 kronor
och hvilkas försäljning numera är beslutad, uppgick till 8,192,900 kronor;
och äfven om man på grund af hittills vunnen erfarenhet beräknar
försäljningsvärdet omkring femtio procent högre än taxeringsvärdet,
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
visar sig, att denna tillgång för ifrågavarande ändamåls tillgodoseende
snart kan blifva uttömd.
Vid sådant förhållande torde från annat håll böra beredas medel,
på det att tillfällen till för statsverket fördelaktiga skogsinköp icke
må i brist på tillgångar försummas; och erbjuder sig då i närmaste
hand, att, såsom motionären äfven föreslagit, de från kronoskogarne
genom afverkningar tillflytande inkomsterna höra för sådant ändamål
tagas i anspråk. Att, på sätt motionären synes afse, hela öfverskottet å
skogsmedlen, som, enligt hvad i den vid statsverkspropositionen fogade
inkomstberäkningen meddelas, för år 1898 uppgick till 3,500,000 kronor,
i allmänhet skulle framdeles för ändamålet disponeras, anser utskottet
icke tillrådligt, ty dels förefaller den summa, som nu framstår, större
än hvad skäligen bör för ifrågavarande behof på en gång anvisas, och
dels är detta öfverskott synnerligen vanskligt att för framtiden bedöma,
då det ju är beroende på högre eller lägre beräkning af denna in¬
komsttitel.
Efter de upplysningar, utskottet inhemtat, får utskottet meddela,
att följande utgifter för skogsinköp kunna för den närmaste tiden emot¬
ses, nemligen
af Kongl. Maj:t beslutade markinköp kr. 536,098: 24
af domänstyrelsen hos Kongl. Maj:t
gjorda framställningar om mark¬
inköp, derå Kongl. Maj:ts beslut
ännu icke erhållits .......................... ,, 611,385: — kr. 1,147,483: 24
i domänstyrelsen under handläggning varande, af öfver¬
jägmästare uppskattade och tillstyrkta markinköp ,, 317,480: —
på undersökning beroende markinköp omkring ......... „ 2,500,000: —
Summa kr. 3,964,963: 24.
Om härifrån dragas ofvannämnda belopp:
i riksgäldskontor innestående... kr. 1,239,113:4 9
och den 14 mars 1899 inflytande „ 981,428:4 3 ]cr. 2,220,541:9 2
visar sig en brist å............................................................. kr. 1,744,421: 32.
Till de markinköp, som kunna under den närmaste tiden erbjuda
sig och befinnas vara för staten fördelaktiga, erfordras sålunda utöfver
derför afsedda medel ett ytterligare belopp, hvilket utskottet trott sig
böra föreslå till i rund summa 1,500,000 kronor; och i enlighet med
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
39
hvad ofvan blifvit uttaladt, anser utskottet detta belopp böra från inne¬
varande års skogsmedel anvisas.
Från dessa medel äro, förutom i riksstaten upptagna 4,000,000
kronor, af utskottet föreslagna att utgå dels härofvan såsom bidrag till
bestridande af kostnaderna för kronoskogarnes förvaltning m. m. 106,000
kronor och dels med anledning af särskild från Kongl. Maj:t gjord fram¬
ställning 150,000 kronor till bekostande af åtgärder för bekämpande åt
insekten nunnan; men anser utskottet, att 1899 års skogsmedel med
säkerhet lemna tillgång äfven till nu föreslagna utgift å 1,500,000
kronor; och lärer Kongl. Maj:t vara i tillfälle att, om så erfordras,
under innevarande år förskjuta en del af beloppet.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen med anledning af herr Tamms
förenämnda motion må medgifva, att till inköp af
skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark må
af innevarande års skogsmedel få användas ett belopp
af 1,500,000 kronor.
1:6) Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 2) har herr
C. P. af Buren hemstält, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att lånefond för
en särskild fond måtte bildas med ändamål att genom räntefria lån sk°P^shfe:
främja en ordnad skogshushållning i vårt land dels genom bildandet främjande.
af särskilda kommunalskogar, som skulle stå under skogsstatens vård
och förvaltning, och dels för att inköpa och skogsödla större eller
mindre lägenheter, som vore belägna inom de nuvarande häradsallmän-
ningarnas råmärken och på dess gränser; att riksgäldskontoret skulle
i mån af behof och uppå reqvisition af Kongl. Maj:t öfverlemna till
fonden en million kronor årligen från och med år 1900 tillsvidare;
att fonden skulle förvaltas af statskontoret; att i den mån fondens kapital
och sedermera inflytande låneafbetalningar dertill lemnade tillgång,
skulle å fonden efter Kongl. Maj:ts bestämmande anvisas lån för om-
förmälda ändamål på vilkor, som Kongl. Maj:t funne betryggande; att
sådan kommunalskog, som nu vore nämnd, ej finge utan Kongl. Maj:ts
tillstånd afyttras eller förpantas; dock finge afverkning och försäljning
af virke och andra skogseffekter ega rum i enlighet med faststäld hus-
hållningsplan och särskilda i vederbörlig ordning meddelade föreskrifter
angående skogens skötsel; samt att, om under något år fonden ej skulle
utgå till hela beloppet för omförmälda ändamål, Kongl. Maj:t finge
använda öfverskottet till bildandet af statsskogar;
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
eller, derest denna hemställan ej skulle i hufvndsakliga delar af
Riksdagen bifallas, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong). Maj:t
anhålla, det Kong!. Maj:t täcktes taga i öfvervägande hvilka åtgärder
lämpligen borde vidtagas för det ändamål, som ofvan omnämnts, samt att
Kongl. Maj:t ville till Riksdagens pröfning framlägga förslag i ämnet.
Beträffande de skäl, som motionären framstält till stöd för sitt
yrkande, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
För närvarande och innan ofvannämnda den 16 oktober 1896
tillsatta komité för utredande af frågan, hvilka åtgärder lämpligen kunna
vidtagas för vinnande af en tillfredsställande vård af de enskilda sko-
garne, fullgjort sitt uppdrag, synas genomgripande åtgärder för ord¬
nande af skogshushållningen inom vårt land icke böra beslutas; och i
allt fäll torde det af motionären framlagda förslag, huru behjertansvärdt
syftet med detsamma än må vara, i flera afseenden möta så stora prak¬
tiska svårigheter, att möjligheten af dess genomförande med skäl torde
kunna ifrågasättas. Under erinran tillika, att hvad motionären föreslagit
i fråga om mindre lägenheters inköp för deras planterande med skog
och införlifvande med kommunalskogarne synes stå i uppenbar strid
med den numera lifligt omfattade meningen om önskvärdheten att be¬
reda egna hem åt mindre bemedlade, får utskottet hemställa,
_ att herr af Buréus förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.
Byggnader och reparationer.
mudder ■ 8:°) KonS1- MaJ:t har föreslagit, att Riksdagen måtte höja reserva-
och repara- tionsanslaget till byggnader och reparationer med 100,000 kronor eller
tioner. från 200,000 kronor till 300,000 kronor.
Till statsrådsprotokollet har t. f. departementschefen anfört, hurusom
före år 1873 funnits å riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda två sär¬
skilda anslag för underhåll och reparationer af publika byggnader, det
ena afseende sådana i hufvudstaden och det andra byggnader i lands¬
orten. Anslaget till byggnaderna i Stockholm, som år 1844 bestämts
till 32,000 rdr bko eller 48,000 rdr rgs, hade bibehållits oförändradt
vid nämnda belopp till år 1869, då det, för bekostande af erforderliga
reparationer å nationalmuseibyggnaden och för underhåll af dess tak,
höjts med 2,600 rdr eller till 50,600 rdr. Anslaget till byggnaderna
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
41
i landsorten, hvilket år 1812 bestämts till 35,000 rdr bko eller 52,500
rdr rgs, hade tid efter annan höjts, så att detsamma år 1867 uppgått
till 70,300 rdr. Sedan, i anledning af Kongl. Maj:ts af Riksdagen
biträdda framställning, berörda båda anslag från och med år 1873
sammanförts till ett anslag å 120,900 kronor, att användas efter den
fördelning, som af Kongl. Maj:t kunde för hvarje år pröfvas eg a rum,
hade det sålunda sammanförda anslaget af 1876 års Riksdag blifvit
höjdt till 155,480 kronor, vid hvilken summa anslaget bibehållits, till
dess detsamma af Riksdagen år 1884 ytterligare 'höjts till det belopp,
hvarmed anslaget allt fortfarande utginge, eller till 200,000 kronor.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 15 sistlidne november hade
öfverintendentsembetet framhållit behofvet af en förhöjning af ifråga¬
varande anslag och dervid anfört, bland annat, följande.
Under de fjorton år, som förflutit, sedan höjning i anslaget till
byggnader och reparationer af Riksdagen senast beviljats, hade för¬
hållandena i hithörande hänseenden så förändats, att frågan om ökning
i nyssnämnda anslag icke längre läte sig afvisa, såvida embetet skulle
se sig i stånd att på ett tillfredsställande sätt utöfva den vård öfver
de Kongl. Maj:t och kronan tillhöriga byggnader, som blifvit embetet
anförtrodd. I detta afseende hade embetet velat erinra, att, utom det
att det otvifvelaktigt vore önskvärdt, att sagda byggnader i allmänhet
kunde hållas i ett till det yttre prydligare skick, sedan år 1885 eller
det första år, hvarunder byggnadsanslaget utgått med sitt nuvarande
belopp, följande nybyggnader, af hvilka flera vore särdeles betydande,
blifvit stälda under embetets inseende, utan att embetets medelstillgångar
samtidigt förökats, nemligen riksarkivets nybyggnad, operabyggnaden,
nybyggnaden för karolinska mediko-kirurgiska institutets anatomiska
och histologiska med flera institutioner, serafimerlasarettets f. d. tvätt¬
hus, som omändrats till hygieniskt museum för nyssberörda institut,
nybyggnaden för tekniska högskolans kemiska m. fl. afdelningar, nya
länsresidens i Jönköping och Umeå samt nya landsstatshus i Falun,
Mariestad och Luleå jemte den så kallade Ornässtugan och lägenheten
Lugnet vid Upsala slott. Under samma tid hade deremot endast maga¬
sinen under stadshuset i Stockholm eller de så kallade Ryssmagasinen
samt de gamla länsresidensen i Jönköping och Umeå och det gamla
landsstatshuset i Falun upphört att påkalla några omkostnader af
ifrågavarande anslag, hvilket från och med utgången af år 1898 icke
heller komme att belastas med utgifter för tolegrafhuset i Stockholm
eller för det gamla landsstatshuset i Luleå. Till förhöjande af kost-
Bih. till Riksd. Vrot. 1809. 4 Sami. 1 Afd. 8 Iläft. G
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
naderna för det öfverintendentsembetet åliggande underhåll bidroge
deremot ytterligare de fyrfaldiga tillbyggnader till förutvarande hus,
som under ifrågavarande tidsperiod verkstälts, såsom påbyggnad å vestra
flygeln till generalstabens hus och å gymnastiska centralinstitutet, större
till- och påbyggnadsarbeten vid karolinska institutet dels å byggnaden
för patologisk-anatomiska institutionerna, dels ock å det så kallade
biblioteks- och boställshuset, nya flygelbyggnader vid Malmö länsresidens
och Halmstads slott samt tillbyggnader så väl vid landshöfdingsresidenset
som seminariebyggnåden i Falun. Men icke blott den omständigheten,
att flera större ny- eller tillbyggnader blifvit stälda under embetets
öfverinseende, hade ökat de underhållskostnader, det tillkomme embetet
att bestrida, utan dertill hade äfven väsentligt bidragit, att fordringarna
på underhållet stegrats, särskilt i fråga om länsresidensen med deras
boställsvåningar.
I betraktande af landshöfdingarnes i länen framskjutna ställning
och det, enligt embetets åsigt, fullt berättigade deri, att landshöfdingen
vore lika väl bebodd i den åt honom af staten upplåtna lägenhet som
i en förhyrd våning, hade dessa fordringar också, i den mån byggnads-
anslagets knappa tillgångar det medgifvit, af embetet villfarits.
Men icke blott de nämnda boställsvåningarna, utan äfven under¬
hållet af de för länsstyrelserna och öfriga embetsverk upplåtna lokaler
hade föranledt alltjemt väsentligt ökade kostnader, betiugade dels af
större anspråk på snygghet och beqvämlighet, till följd hvaraf repara¬
tioner oftare blifvit begärda, dels ock af fordringar ej endast på ökade
utrymmen för den alltjemt tillväxande tjenstepersonalen och särskilt
för arkiv, hvilken sistnämnda fordran hos embetet framställe från flera
håll, men, i saknad af medel, måst afböjas, utan ock på elektrisk be¬
lysning å de orter, der anordningar härför förefunnits. Härtill komme
att äfven i andra afseenden numera större kraf stäldes på omvårdnaden
af kronans byggnader. Sålunda kunde yrkanden på deras förseende
med fullt tidsenliga åskledaresystem svårligen skjutas åt sidan, och
ehuru icke obetydliga summor redan för detta ändamål användts, ut¬
görande i landsorten i medeltal under de tre sista åren omkring 2,860
kronor årligen, påkallade dock ännu ett icke obetydligt antal byggnader
i antydda hänseende nödig utrustning. Vidare påyrkades husens för¬
seende med flaggstänger och, hvad länsresidensen anginge, jemväl med
flaggor, ett mera kostsamt deltagande i olika orters eldsläckningsväsende,
anordnande af särskilda telefonrum m. m. dylikt, utgifter, som hvar för
sig till äfventyrs icke syntes så betungande, men som, då de yppade
sig från många håll, bildade icke obetydliga summor. I detta samman-
Statsutskottds Utlåtande N:o 8.
43
hårig borde icke heller lernnas oanmärkta de rätt betydande belopp,
som åtginge för ett för reparationsanslaget egentligen så främmande
ändamål som inköp och underhåll af inventarier bos länsstyrelserna,
hvilka utgifter i medeltal under de tre sista åren uppgått till omkring
5,250 kronor för år, oberäknadt inköp af inventarier för de helt nya
embetslokalerna i Jönköping, Umeå, Mariestad och Luleå, tillhopa om¬
kring 19,000 kronor.
Enligt hvad generalförslagen från och med år 1885 utvisade, hade
i förslagens tredje klasser, hvari skulle upptagas sådana vid de årliga
ekonomiska besigtningarna påsynade arbeten, till hvilkas utförande
byggnadsanslaget ej lemnat tillgång eller som eljest kunde utan allt
för stor olägenhet uppskjutas, intagits arbeten, hvilkas verkställande
betingat en kostnad, vexlande mellan högst 194,374 kronor 83 öre och
lägst 76,835 kronor 4 öre — år 1898 hade summan i fråga utgjort
108,500 kronor 18 öre — och dock vore dessa arbeten till allra största
delen sådana, som för de ifrågavarande statsegendomarnes fullt tillfreds¬
ställande vård hade bort omedelbart efter deras påsyning bringas till
utförande. Ett ännu sämre resultat hade för visso i detta afseende
förelegat, derest icke 1890 års Riksdag på extra stat beviljat ett anslag
å 100,000 kronor, som med 50,000 kronor hvartdera af åren 1891 och
1892 utgått till reparations- och förändringsåtgäraer utvändigt å vissa
kronans hus i Stockholm samt till bestridande af kostnaden för inläg¬
gande af brandbotten och deraf föranledda arbeten i det åt general¬
staben upplåtna hus å Riddarholmen, allt utgifter, som eljest bort be¬
stridas af det ordinarie byggnadsanslaget.
För att möjliggöra, att de mera omfattande reparationsarbeten,
som under tidsperioden i fråga förekommit, på en gång skulle kunna
utföras, hade Kongl. Maj:t derjemte på särskilda framställningar af
öfverintendentsembetet anbefalt statskontoret att förskottera de nödiga
beloppen, som sedan blifvit ersatta genom afbetalningar från följande
års anslag. Exempel härpå vore kostnaderna för reparationsarbeten vid
länsresidenset i Nyköping, 28,330 kronor 42 öre, ersatta med omkring
en tredjedel hvartdera af åren 1891, 1892 och 1893, för reparation af
en genom vådeld skadad, karolinska institutet tillhörande byggnad
13,982 kronor 4 öre, ersatta under åren 1894 och 1895, för reparations¬
arbeten å Upsala slott 12,937 kronor 80 öre, ersatta under åren 1895
och 1896, samt för reparationsarbeten inom utrikesministerhotellet 10,000
kronor, ersatta jemväl under sistnämnda två år. Vidare hade öfver¬
intendentsembetet bemyndigats att från statskontoret lyfta ett belopp
af högst 33,180 kronor 58 öre för betäckande af kostnaderna för istånd-
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
sättande af landshöfdingebostaden i Göteborg och för vidtagande af
vissa reparations- och förändringsåtgärder beträffande landsstatshuset
derstädes, ett förskott, hvars ersättande enligt det förslag härför, som
embetet hade att till Kongl. Maj:t afgifva, kunde antagas komma att
betunga byggnadsanslaget under icke mindre än tre år och sålunda
förminska utsigten för de arbeten, som vore till utförande under samma
år påsynade, att då kunna verkställas.
Äfven om inom den närmaste framtiden nytt kanslihus blefve
uppfördt och åt arméförvaltningen komme att uppföras eu ny byggnad,
enär den åt bemälda embetsverk nu upplåtna troligen icke, till följd
af sina dåliga grundförhållanden, kunde bibehållas, sedan Stockholms
stad nedrifvit åbyggnaderna å angränsande tomt med adress n:o 1 vid
Nedre Munkbron för att använda densamma såsom öppen plats, samt
några vidtomfattande reparationer följaktligen icke behöfde, beträffande
det nuvarande kanslihuset och arméförvaltningens hus, ifrågakomma,
tarfvades dock i allt fall för närvarande grundliga reparations- och
underhållsarbeten å så godt som samtliga under embetets vård stående
byggnader i hufvudstaden, nemligen riddarholmskyrkan, gamla kungs-
huset — ommurning af den gamla stödmuren å vestra delen af tomten
samt anordning af afloppsledning inom egendomen och komplettering
af vattenledningen, arbeten, som icke tillhörde den yttre restaurering
af byggnaden, hvarför Riksdagen beviljat extra anslag — vidare
kammarrättens, marinförvaltningens, riksarkivets, statistiska central¬
byråns, medicinalstyrelsens och generalstabens hus, det s. k. f. d.
Preisiska huset, tekniska högskolans och bergsskolans båda hufvud-
byggnader, tekniska skolans hus och öfriga byggnader inom qvarteret
Beridarebanan, dramatiska teatern, om densamma komme att för sitt
ändamål användas för längre tid än den för närvarande medgifna,
utrikesministerhoteliet, vissa karolinska institutet tillhörande byggnader,
allmänna garnisonssjukhuset, biblioteksbyggnaden i Humlegården och
musikaliska akademiens hus.
Hvad anginge byggnaderna i landsorten, ansåge öfverintendents-
embetet, att följande byggnader för å dem nödiga restaureringar m. m.
komme att under den närmaste tiden påkalla större omkostnadsbelopp,
nemligen Upsala slott — nya lokaler för länsstyrelsen — Linköpings
slott, länsresidensen i Vexiö, Kalmar, Visby, Kristianstad, Venersborg
och Karlstad, Halmstads och Vesterås slott samt landshöfdingeresidenset
i Falun. I fråga om samtliga seminariebyggnaderna, 12 till antalet,
vore särskildt att märka, att dessa, hvilka uppförts utan kontroll af
embetet, i allmänhet vore af den mindre goda beskaffenhet, att vid de
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
45
årliga besigtningarna och särskilt vid af- och tillträdessyner i anled¬
ning af ombyten af rektorer ifrågasatts och bevisligen också erfordrats
reparationer till belopp, som, i förhållande till byggnadernas omfatt¬
ning, vore allt för stora. Endast genom grundligare och mera genom¬
gripande åtgärder, än det nuvarande knappa anslaget medgåfve, kunde
dessa byggnader efter hand erhålla nödig soliditet.
Det vore visserligen icke möjligt att i embetets förevarande skrif¬
velse framlägga exakta kostnadsberäkningar för samtliga nu nämnda
underhållsarbeten, men den ungefärliga kostnaden härför hade öfver-
intendentsembetet dock velat uppgifva. Sålunda kunde de af embetet
såsom nödiga ansedda arbeten inom hufvudsta,den antagas komma att
betinga ett omkostnadsbelopp af sammanlagdt omkring 280,000 kronor,
hvartill borde läggas dels ett årligt belopp af omkring 10,000 kronor
för det embetet anbefalda yttre underhållet af den särdeles svårskötta,
vidlyftiga operabyggnaden och dels 2,000 kronor om året för ett successivt
underhåll af den för förvittring i hög grad utsatta stenbeklädnaden å
nationalmuseibyggnadens fasader. Kostnaden för omförmälda reparations¬
arbeten å husen i landsorten, oafsedt seminariebyggnaderna, kunde
förslagsvis antagas uppgå till omkring 235,000 kronor.
Efter de af embetet nu anmärkta reparationsarbetenas utförande
komme nog andra, tvifvelsutan lika nödiga och kostsamma att tid efter
annan erfordras, helst under embetets inseende sannolikt under årens
lopp komme att ställas nya byggnader eller förändrade inredningar af
gamla påkalla ökadt underhåll, i hvilket sistnämnda hänseende embetet
haft tanken närmast fästad på de nya landsarkiven. I betraktande af
hvad nu af embetet anförts och då det finge anses önskvärdt och för
staten förmånligast, att till embetets förfogande stäldes ett till sitt belopp
bestämdt anslag af den storlek, att embetet sattes i tillfälle att på ett
för statens byggnader så val till det yttre som det inre värdigt och för
deras bestånd och användning nöjaktigt sätt underhålla desamma, men
sådant icke med den till embetets disposition stående medelstillgången
numera vore möjligt, hade öfverintendentsembetet icke tvekat att göra
framställning om ökning i det ordinarie anslaget till byggnader och
reparationer. Enligt öfverintendentsembetets förmenande vore det nem¬
ligen icke till fyllest, att för en eller annan gång ett extra anslag be¬
viljades allenast för afhjelpande af de vid tiden för anvisande af dylika
tillfälliga understöd mest påfallande brister, utan de dyrbara byggnaderna
i fråga kunde blott då sägas erhålla den omvårdnad dem tillkomme,
derest, såsom embetet nyss anmärkt, för hvarje år ett planmessigt
underhåll och nödiga förbättringar komme dem till del, i hvilken
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
händelse icke heller, exempelvis vid ombyten af boställshafvare, så
vidtomfattande reparationer, som för närvarande plägade påfordras,
blefve på en gång erforderliga. Hvad storleken af det belopp beträffade,
hvarmed anslaget borde ökas, hade öfverintendentsembetet, efter sorg¬
fällig pröfning af samtliga på frågan inverkande omständigheter, sär¬
skilt de efter hand stegrade pris å byggnadsmaterialier och arbets¬
biträden, ansett tillägget till anslaget icke böra eller kunna, om det
med förhöjningen afsedda ändamål skulle vinnas, eller att berättigade
underhållskraf, hvilka för framtiden antagligen komme att alltjemt
stegras, måtte kunna fyllas, bestämmas till lägre belopp än 100,000
kronor. #
På grund af hvad öfverintendentsembetet sålunda anfört, hade
embetet hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos 1899 års Riksdag föreslå,
att det å sjunde hufvudtitelns ordinarie stat uppförda anslag till bygg¬
nader och reparationer måtte i 1900 års riksstat upptagas till ett belopp
af 300,000 kronor.
Hvad öfverintendentsembetet anfört syntes t. f. departements¬
chefen uppenbarligen ådagalägga, att beloppet af det nuvarande an¬
slaget till byggnader och reparationer vore alldeles otillräckligt och att
anslaget måste väsentligen ökas, för att de under öfverintendentsembetets
vård stälda byggnader i hufvudstaden och landsorten måtte kunna under¬
hållas i ett med hänsyn till deras så väl yttre som inre fullt tillfreds¬
ställande skick. För att tillgodose de anspråk, som i detta afseende
skäligen kunde komma att ställas på anslaget, ansåge 1.1, departements¬
chefen lika med öfverintendentsembetet en ökning af detsamma med
100,000 kronor vara behöflig.
På de af öfverintendentsembetet anförda skäl finner utskottet en
ökning i det belopp, hvartill ifrågavarande anslag år 1884 höjdes och
sedermera alltjemt bestämts, vara af verkligt behof påkallad. Då emel¬
lertid af nämnda embetes utredning i ämnet synes framgå, att en del
af den nu beräknade kostnaden för reparationsarbeten kan tillskrifvas
den omständighet, att erforderliga arbeten blifvit under närmast före¬
gående tid i brist på tillgångar å anslaget undanskjutna, föreställer
sig utskottet, att, om medel till utförande af hvad sålunda blifvit efter¬
satt varda beviljade, anslagsbehofvet bör derefter nedgå under den af
Kongl. Maj:t nu såsom ordinarie anslag äskade summa. Med afseende
härå anser utskottet, att, derest ett belopp af 50,000 kronor varder till ut¬
förande af uppskjutna underhålls- och reparationsarbeten å extra stat
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
47
för år 1900 uppfördt, en höjning å det ordinarie anslaget till 250,000
kronor bör vara för ifrågavarande ändamål till fyllest.
Utskottet hemställer derför:
a) att Riksdagen må höja reservationsanslaget
till byggnader och reparationer med 50,000 kronor,
eller från 200,000 kronor till 250,000 kronor; samt
b) att Riksdagen må till underhåll och repara¬
tioner af publika byggnader för år 1900 å extra stat
anvisa ett belopp af 50,000 kronor.
Städers friheter.
9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att det i riksstaten Af?n ^°rgset
för innevarande år under anslaget »städers friheter» och rubriken »in- 1 friheter!
delning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrko- [7.]
tionde» upptagna belopp 40 kronor måtte minskas med 10 kronor.
T. f. departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta ämne
meddelat, att i den af Kongl. Maj:t den 14 oktober 1898 utfärdade för¬
ordning om afskrifning af den från viss jord inom Skåne m. fl. provinser
utgående kyrkotionde föreskrifvits, bland annat, att den i Skåne, Halland,
Blekinge, Bohuslän samt af vissa hemman i Elfsborgs län utgående
kyrkotionde skulle, med visst undantag, från och med år 1900 upphöra
att erläggas af de tiondeskyldige och att *från samma tid den afkortade
kyrkotionden skulle afföras ur räkenskaperna, nuvarande tjensteinne-
hafvares rätt att uppbära dylik afkortad tionde dock oförkränkt.
Sedan statskontoret anbefalts afgifva förslag till de ändringar i
1900 års riksstat, som af berörda kongl. förordning påkallades, hade
statskontoret inkommit med dylikt förslag och dervid, hvad anginge
utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, anfört, att kyrkotionden
bland dessa utgifter vore upptagen endast under anslaget till städers
friheter med Karlshamns stad anordnad kyrkotionde 4 kronor 29 öre,
som jemte 33 kronor 57 öre staden Falkenberg anordnad grundskatt
af n:o 1 Falkenbergs laxfiske i Skrea socken och Årstads härad af
Hallands län enligt 1894 års Riksdags beslut i riksstaten beräknats till
i jemnadt tal 40 kronor; och hade statskontoret hemstält, att berörda
belopp, 4 kronor 29 öre, måtte ur riksstaten uteslutas samt den staden
Falkenberg anordnade grundskatt, 33 kronor 57 öre, deri upptagas
med ett till 30 kronor afjemnadt belopp.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit, hemstälde
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Ang. öfriga
ordinarie
anslag.
Ang. anslag
till arfvode
för en byrå-
assistent å
finansdeparte¬
mentets bank-
byrå.
[8.]
t. f. departementschefen om framläggande för Riksdagen af förenämnda
förslag.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Majtts omförmälda framställning må
af Riksdagen bifallas.
Öfriga ordinarie anslag.
10:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln
är icke någon förändring af Kongl. Maj:t ifrågasatt.
Utskottet får hos Riksdagen hemställa,
att samtliga, här ofvan icke särskildt omförmälda,
i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å
sjunde hufvudtiteln må i riksstaten för år 1900 till
oförändrade belopp upptagas.
»Extra anslag.
Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjunde
hufvudtiteln, gjorda framställningar, hvilka icke redan här ofvan blifvit
af utskottet till behandling upptagna, får utskottet afgifva följande
yttranden och förslag.
Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.
ll:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem¬
ställer utskottet,
att Riksdagen må, till beredande af arfvode för
en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå, på
extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 4,000
kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet.
49
12:o) Sedan nästlidet års Riksdag, med bifall till en af Kongl.
Maj:t derom gjord framställning, för ordnande och registrerande, före¬
trädesvis af ännu oordnade delar, af kammarararkivets handlingar be¬
viljat ett extra anslag af 15,000 kronor, att utgå under tre år, och
deraf anvisat för år 1899 5,000 kronor, att ställas till kammarkollegii
disposition mot den redovisning och kontroll, som Kongl. Maj:t kunde
finna lämpligt föreskrifva, här Kongl. Maj:t, som den 28 oktober 1898
meddelat föreskrifter angående det sålunda beviljade anslagets användande,
nu föreslagit Riksdagen att af omförmälda, för ordnande och registre¬
rande af vissa handlingar i kammararkivet beviljade anslag å 15,000
kronor på extra stat för år 1900 anvisa 5,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må för ordnande och registre¬
rande af vissa handlingar i kammararkivet af förut
beviljadt anslag å 15,000 kronor på extra stat för år
1900 anvisa 5,000 kronor.
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
13:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att de af statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra sjunde hufvudtiteln och
böra till ersättande hos Riksdagen anmälas, äro enligt uppgifter från
statskontoret:
till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning af samt
verkställande af andra landtmäteriförrättningar å åtskilliga kronans
domäner ................................................................. kronor 22,241: 7 4
,, ersättning till vissa boställshafvare för saknad
afkomst af exproprierad jord ............................ „ 77: 8 0
„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegen-
domars deltagande i Hjelmarens och Qvisma-
rens sänkning......................................................... ,, 6,199: 2 2
ii godtgörande af kostnader för vissa kronoegen-
domars deltagande i andra vattenaflednings-
företag ..................................................................... „ 15,424: 19
Transport kronor 43,942: 9 5.
Bih. till Riksd. Vrot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 7
Ang. anslag
till ordnande
och registre-
rande af vissa
handlingar i
kammar¬
arkivet.
[9.]
Ang. ersätt¬
ning för af
statskontoret
gjorda
förskott.
Lio.]
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Transport kronor 43,942: 9 5
till ersättning för till statsverket afträdda åbygg¬
nader å indragna boställen .................................... „ 1,638: —
„ ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen „ 139,017:50
„ godtgörande af kostnader för nybyggnader och
reparationer vid förra länsmansbostället £ man¬
tal Tyrved n:o 2 i Sorunda socken af Stock¬
holms län ................................................................. „ 6,098: 5 0
„ godtgörande af förskjuten husröteersättning åt
tillträdande arrendatorn af indragna sergeants¬
bostället | mantal Hägran n:o 1 i Lista socken
af Södermanlands län............................................. v 1,144:05
„ gäldande af vägskatt för kronan tillhöriga regala
laxfisken inom Norrbottens län........................... „ 1,613: 8 6
„ godtgörande af underhållsarbeten å Tranebergs,
N^ickeby och Drottningholms broar.................. ,, 3,250: —
„ ersättning till egare af skattefrälsehemman,
hvilkas räntor icke blifvit af statsverket in¬
lösta, ........................................................................... „ 15,314: —
„ ersättning för inlösen af skattefrälseräntor från
hemman inom Kopparbergs och Skaraborgs
län................................................................................ „ 9,858:85
„ byggnadsersättningar enligt kongl. brefvet den
29 maj 1891 åt skogstorpare å kronoparker
i Norrbottens län ................. ^ 10,000:_
,, kostnader för upprättande af förslag till kolo- -
nisation af vissa myrmarker inom Norrbottens
län................................................................................. „ 15,000: —
„ kostnader för tryckning och häftning af ett utaf
kommerskollegium och domänstyrelsen afgifvet
utlåtande rörande statens till bergshandterin-
gens understöd anslagna skogar........................ „ 391:50
,, kostnader för komitén för utredning af civil¬
statens pensionskassas ställning och behof ... „ 52,342: 6 3
,, kostnader för komitén för afgifvande af yttrande
och förslag i fråga om sättet för uppehållande
af verksamheten å de kong], teatrarne........... „ 16,506:84
eller tillhopa kronor 316,118: 68.
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
51
Till gäldande af nämnda förskott, 316,118 kronor 68 öre, har
Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1900 anvisa
ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i riksstaten borde
uppföras med 316,119 kronor.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Majrts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten.
14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1900 uppföra dels till arfvoden åt adjungerade kammarättsråd ett ning af arbeta-
belopp af 12,800 kronor, dels ock till arfvoden åt extra biträden, flit-
penningar och renskrifning skostnad i kammarrätten 4,700 kronor eller 12.]
tillsammans 17,500 kronor.
Till statsrådsprotokollet har t. f. departementschefen erinrat, huru¬
som kammarrätten i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 oktober 1896,
med åberopande af den efter år 1877 ständigt fortgående tillväxten af de
till kammarrätten inkomna mål, hemstält, att å verkets stat måtte ytter¬
ligare upptagas lön och tjenstgöringspenningar för två kammarrättsråd
med tillhopa 12,800 kronor och för en notarie med 3,000 kronor, med
rätt till ålderstillägg för nämnda befattningars innehafvare, samt att
det till vikariatsersättning m. m. anslagna beloppet måtte ökas till
31,300 kronor.
På föredragning af chefen för finansdepartementet hade Kongl.
Maj:t den 14 januari 1897 beslutit föreslå Riksdagen att å staten för
kammarrätten uppföra lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare
två kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för ytterligare en
notarie med 3,000 kronor, med rätt för nämnda befattningars inne¬
hafvare till ålderstillägg efter vissa år i likhet med öfrige tjensteman
i samma tjenstegrad, äfvensom höja det å kammarrättens stat uppförda
anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar
och renskrifningskostnad, 28,400 kronor, med 2,900 kronor till 31,300
kronor, samt att sålunda höja anslaget till kammarrätten med 18,700
kronor eller från 169,600 kronor till 188,300 kronor.
1 skrifvelse den 13 maj 1897 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjunde hufvudtitel hade Riksdagen anmärkt, att Riks¬
dagen på det sätt bifallit denna Kongl. Maj:ts framställning, att på
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
extra stat för år 1898 uppförts dels till arfvoden åt adjungerade
kammarrättsråd ett belopp af 12,800 kronor, dels till arfvoden åt extra
biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad 4,700 kronor eller till¬
sammans 17,500 kronor, hvarjemte det ordinarie anslaget till kammar¬
rätten uppförts med oförändradt belopp eller 169,600 kronor.
På framställning af Kongl. Maj:t hade Riksdagen äfven för år
1899 på extra stat uppfört dels till arfvoden åt adjungerade kammar¬
rättsråd ett belopp af 12,800 kronor, dels ock till arfvoden åt extra
biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad i kammarrätten 4,700
kronor eller tillsammans 17,500 kronor.
Sedan kammarrätten till Kongl. Maj:t afgifvit förslag i fråga om
användningen af det sålunda på extra stat för år 1899 för kammar¬
rätten anvisade anslag, hade Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning
den 4 sistlidne november, i enlighet med kammarrättens hemställan,
dels förordnat, att kammarrätten skulle erhålla biträde af fyra adjunge¬
rade ledamöter, af hvilka två, som utan hinder af bestämmelserna i den
för kammarrätten gällande instruktion skulle ega samma tjenstgörings-
skyldighet och befogenhet som kammarrättsråd, förordnats att tjenst-
göra, den ena under hela året 1899 och den andra tills vidare under
året samt de öfrige två likaledes tills vidare under tiden från och
med den 1 februari till och med den 15 juni samt från och med den
16 september till och med den 31 december 1899, dels ock medgifvit,
att af anslaget till arfvoden åt adjuDgerade kammarrättsråd finge för
ofvanberörda tjenstgöring utgå till den för hela året adjungerade leda¬
moten, hvilken vore notarie i embetsverket och hade att till sin vikarie
afstå de till notarietjensten hörande tjenstgöringspenningar, ersättning
med 2,250 kronor samt till de öfrige adjungerade ledamöterna, så länge
de tjenstgjorde, godtgörelse beräknad för den tills vidare under året
förordnade efter 4,550 kronor för år samt för en hvar af de öfrige
efter 375 kronor för månad, att till vederbörande månadsvis utbetalas,
äfvensom att af anslaget till arfvoden åt extra biträden m. m. finge
disponeras 3,600 kronor till arfvoden åt fyra amanuenser, 700 kronor
till ersättande af renskrifningskostnad och 400 kronor till flitpenningar.
Nu hade kammarrätten i skrifvelse den 22 december 1898 anfört,
att antalet oafgjorda mål å ledamöternas rotlar, hvilket utgjort 229
balanserade till år 1889, 299 till år 1890, 426 till år 1891, 500 till år
1892, 498 till år 1893, 676 till år 1894, 908 till år 1895, 1,113 till
år 1896, 1,218 till år 1897 och 1,708 till år 1898, den 15 nyssnämnde
december nedgått till 1,362. Oaktadt balansen sålunda syntes vara i
aftagande, ansåge kammarätten dock uppenbart vara, att kammarrätten,
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
53
för att kunna afarbeta densamma likasom för att derefter kunna före¬
komma uppkomsten af ny balans, vore jemväl efter 1899 års utgång
i behof af ökadt antal ledamöter. Med vidhållande af sin förut uttalade
uppfattning, att nämnda behof ej kunde på tillfredsställande sätt till¬
godoses, med mindre antalet ordinarie ledamöter ökades, funne kammar¬
rätten sig derför böra förnya sin i ofvanberörda skrifvelse den 29
oktober 1896 gjorda framställning; och hade kammarrätten, för den
händelse att denna framställning icke vunne afseende, hemstält, att,
då behofvet af förstärkta arbetskrafter syntes särdeles trängande, de
anordningar för behofvets afhjelpande, som träffats för åren 1898 och
1899, måtte jemväl efter sistnämnda års utgång få fortfara.
Ehuru t. f. departementschefen ansåge önskvärdt, att i en domstol
som kammarrätten ledamöterna vore å ordinarie stat anstälda, funne
han sig dock för närvarande icke böra göra någon hemställan i
sådant syfte, utan tillstyrkte, att Kongl. Maj:t måtte i öfverensstäm¬
melse med sin till nästlidet års Riksdag gjorda framställning aflåta
proposition till Riksdagen af ofvannämnda innehåll.
På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1900
uppföra
a) till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd
ett belopp af 12,800 kronor, samt
b) till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar
och renskrifningskostnad i kammarrätten 4,700 kronor;
eller tillsammans 17,500 kronor.
Påbyggnad å det åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm.
15:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, jemte medgifvande
att till bestridande af kostnaden för påbyggnad af det åt telegrafverket
upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm finge användas det belopp,
7,036 kronor 27 öre, som qvarstode odisponeradt af det af Riksdagen
på extra stat för år 1898 för tillbyggnad å samma hus beviljade an¬
slag, 113,730 kronor, för betäckande af det för ifrågasatt påbyggnad
å det åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm här¬
utöfver erforderliga kostnadsbeloppet på extra stat för år 1900 bevilja
ett anslag af 27,000 kronor.
Ang. anslag
till påbyggnad
d det åt tele¬
grafverket
vpplätna hus
vid Skepps¬
bron i
Stockholm.
[13.]
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
T. f. departementschefen har i förevarande ärende till statsråds¬
protokollet meddelat följande.
Sedan Kongl. Maj:t i den till 1897 års Riksdag aflåtna proposition
angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit Riksdagen att på
extra stat för år 1898 bevilja ett anslag af 113,730 kronor till bestri¬
dande af kostnaden för tillbyggnad af det staten tillhöriga, åt telegraf¬
verket upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm, hade Riksdagen, med
förmälan att Riksdagen inhemtat, att, förutom den utvidgning af telegraf¬
verkets lokaler i omförmälda hus, som lämpligen syntes kunna vinnas
genom ifrågavarande tillbyggnad, tillfälle funnes att genom ytterligare
byggnadsföretag å samma hus bereda så stort utrymme, att telegraf¬
verkets behof i detta afseende kunde antagas varda för de närmaste
tjugu åren tillgodosedt, förklarat, att Riksdagen med hänsyn härtill
funnit sig böra bifalla Kongl. Maj:ts berörda framställning.
Med tillkännagifvande att den tillbyggnad af omförmälda, åt tele¬
grafverket upplåtna hus, hvartill medel sålunda anvisats, under nästlidet
år afslutats och att den derstädes inrymda nya telefonsalen under inne¬
varande år komme att tagas i bruk, både telegrafstyrelsen i skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 15 november 1898 gjort framställning om an¬
visande af medel för beredande åt telegrafverket af det ökade utrymme,
hvaraf verket ännu vore i behof.
Detta ökade utrymme hade telegrafstyrelsen ansett kunna vinnas,
såsom af Riksdagen antydts, genom ytterligare utvidgning af ifråga¬
varande hus, på det sätt, att en våning påbyggdes det gamla huset åt
Skeppsbron och Slottsbacken; och hade styrelsen för den skull gått i
författning om uppgörande af ritningar till sådan påbyggnad, hvarjemte
styrelsen låtit verkställa beräkningar angående kostnaderna för den
ifrågasatta påbyggnadens utförande.
Under erinran att enligt det ursprungliga förslaget till den nu
färdiga nya tillbyggnaden våningen tre trappor upp i samma tillbygg¬
nad skulle inrymma dels en större lokaltelefonsal, dels ock ett särskilt
undersökningsrum, mon att, då ökadt, utrymme i telefonsalen funnits
nödigt, plats för det särskilda undersökningsrummet icke kunnat der
beredas, hade telegrafstyrelsen anfört, att det för telegrafverket nu er¬
forderliga ökade utrymme skulle kunna genom den föreslagna påbygg¬
naden och vidtagande i sammanhang dermed af vissa förändrade an¬
ordningar i det gamla huset beredas på följande sätt.
Bredvid den nya lokaltelefonsalen i våningen tre trappor upp i
den nya tillbyggnaden vore i det gamla huset belägen en annan tele¬
fonsal, hvilken redan nu användes för lokaltrafiken. Denna sistnämnda
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
55
säl borde sammanslås med den nya stora telefonsalen genom bort¬
tagande af mellanliggande vägg och takets höjande. De nuvarande till
omkoppling och toalett begagnade rummen i det gamla huset skulle
sammanslås till ett och taket höjas för att i det sålunda erhållna rum¬
met få en välbehöflig lokal uteslutande för omkopplingen. Det andra
för närvarande till lokaltelefoneriDgen jemväl använda rummet skulle
med bibehållen höjd användas till undersöknings- och instrumentrum,
samt det till interurbanrum nu disponerade rum, som vore för ända¬
målet alldeles otillräckligt, sammanslås med två smärre afklädningsrum
till ett enda stort sådant. Öfver dessa två nya rum, undersöknings-
och instrumentrummen samt afklädningsrummet, äfvensom de näst der¬
intill belägna, föreståndarinnans rum och vaktrummet, hvilka skulle
bibehållas oförändrade, skulle till hela den höjd, nybyggnaden medgåfve,
inredas den nya interurbansalen, hvilken således komme att utgöra en
enda stor och ändamålsenlig vinkelsal åt Skeppsbron och Slottsbacken.
Slutligen skulle vinden användas till afklädnings- och toalettrum.
Enligt kostnadsberäkningarna hade af telegrafstyrelsen för sjelfva
byggnadsarbetet upptagits ett belopp af 26,000 kronor, för anordnande
af värmeledning 3,500 kronor och för inledning af elektriskt ljus utan
armatur och yttre ledningar 1,200 kronor, eller sammanlagdt ett belopp
af 30,700 kronor.
I sin år 1897 gjorda framställning om tillbyggnad af berörda, åt
telegrafverket upplåtna hus hade styrelsen förklarat, att det derför er¬
forderliga belopp icke kunde af telegrafverkets medel, vare sig förskotts¬
medel eller upplånta medel, disponeras, helst ett minst lika stort belopp
åtginge för den del af inredningen af den nya telefonstationen, som
genast måste fullbordas. Af enahanda skäl hade styrelsen i sin före-
nämnda skrifvelse hemstält om aflåtande af proposition till Riksdagen
för beredande af erforderliga medel till bestridande af kostnaderna för
den nu ifrågasatta påbyggnaden å samma hus.
I infordradt utlåtande hade öfverintendentsembetet anmält, att em-
betet vid granskning af de genom telegrafstyrelsens försorg uppgjorda
ritningar till omförmälda byggnadsarbete icke funnit anledning till an¬
märkning mot desamma, och att de upprättade kostnadsberäkningarna
icke från embetets sida föranledt andra erinringar, än att till dessas
slutsumma ............................................................................ kronor 30,700: —
lämpligen syntes böra läggas följande belopp, nem¬
ligen:
för isolering mot kyla på de betonhvalf, som skulle
uppbära vindsgolfvet, .............................................. „ 1,000: —
Transport kronor 31,700: —
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Transport kronor 31,700: —
för oförutsedda utgifter utöfver det i sådant afseende
allt för knappt upptagna belopp af 960 kronor „ 2,300: —
till följd hvaraf kostnaden borde antagas komma att
uppgå till ........................................................................ kronor 34,000: —
Slutligen hade telegrafstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den
27 december 1898 meddelat, att, enligt hvad öfverintendentsembetet hos
styrelsen anmält, af det af 1897 års Riksdag till bestridande af kost¬
naden för tillbyggnad å ifrågavarande, åt telegrafverket upplåtna hus
på extra stat för år 1898 beviljade anslag af 113,730 kronor återstode
obegagnadt ett belopp af 11,036 kronor 27 öre; och hade telegraf¬
styrelsen hemstält, att af sistnämnda belopp 4,000 kronor måtte afsättas
för inrättande af en i kostnadsförslaget rörande tillbyggnaden upptagen,
men ännu icke insatt ångpanna, samt att återstående 7,036 kronor 27
öre måtte användas för att minska det anslag, som erfordrades för den
nu föreslagna påbyggnaden å telegrafverkets hus.
För egen del har t. f. departementschefen anfört, att han lika
med telegrafstyrelsen ansåge, att till bestridande af kostnaden för
den nu föreslagna påbyggnaden å telegrafverkets hus borde i första
rummet användas hvad som återstode af förenämnda, af 1897 års Riks¬
dag beviljade extra anslag, utgörande, efter afdrag af kostnaden för
omförmälda ångpanna, 7,036 kronor 27 öre. Det anslag, som härutöfver
erfordrades för berörda påbyggnad, utgjorde således 26,963 kronor 73 öre
eller i rundt tal 27,000 kronor.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, har t. f. de¬
partementschefen tillstyrkt aflåtande till Riksdagen af nu ifrågavarande
framställning.
På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må dels på extra stat för år 1900
bevilja ett anslag af 27,000 kronor till påbyggnad af
det åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron i
Stockholm samt dels medgifva, att till bestridande af
kostnaden för omförmälda påbyggnad må användas
det belopp, 7,036 kronor 27 öre, som qvarstår ©dispo¬
nerad! af det af Riksdagen på extra stat för år 1898
för tillbyggnad å ifrågavarande hus beviljade anslag
113,730 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
57
Anläggning af en ny telegrafkabel mellan Sverige och Tyskland.
16:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande
af de på Sveriges del belöpande kostnaderna för anbringandet af den
genom tyska telegrafförvaltningens försorg mellan Sveriges kust och
Neu Mucran på Riigen nedlagda nya telegrafkabel äfvensom de i an¬
ledning af kabelns nedläggning och förbindande med svenska telegraf¬
nätet föranledda utgifter bevilja ett extra anslag för år 1900 af 220,000
kronor.
Beträffande Kongl. Maj:ts förevarande framställning inhemtas af
statsrådsprotokollet följande.
Med förmälan, att under slutet af år 1897 fel uppstått å den
mellan Sverige och Tyskland nedlagda telegrafkabeln samt att vid den
undersökning, som för afhjelpandet af felet verkstälts, visat sig, att
kabeln i dess helhet befunnit sig i så dåligt skick, att den icke vidare
erbjöde den säkerhet för den telegrafiska förbindelsen mellan de båda
länderna, som af densamma kräfdes, hade telegrafstyrelsen i skrifvelse
den 22 mars 1898 anhållit, att Kongl. Maj:t måtte till då församlade
Riksdag aflåta proposition om beviljande på extra stat för år 1899 af
ett anslag af 216,000 kronor för bestridande af de på Sveriges andel
belöpande kostnaderna för anbringandet af en fyrtrådig telegrafkabel
mellan Sveriges kust i närheten af Trelleborg och lämplig plats på ön
Riigen. Vid föredragning den 22 april 1898 af styrelsens berörda hem¬
ställan hade emellertid Kongl. Maj:t, med afseende å den korta tid,
som kunde antagas återstå för Riksdagens sammanträde, icke funnit
skäl att då hos Riksdagen göra framställning om anvisande af medel
för anbringande af ifrågavarande telegrafkabel.
I sin berörda skrifvelse hade telegrafstyrelsen till en början om¬
nämnt, att genom telegrafkonventionen den 29 oktober 1864 angående
anläggandet af en direkt telegrafledning mellan Sverige och Preussen
bestämmelser träffats om nedläggandet af den dåvarande kabeln mellan
norra kusten af Riigen och södra kusten af Sverige.
Enligt dessa bestämmelser skulle kabelns anskaffande och ned¬
läggning ombesörjas af svenska telegrafstyrelsen efter föregående aftal
med den preussiska samt kostnaderna för kabelns förfärdigande äfven¬
som för densammas nedläggning och underhåll bestridas af begge sta¬
terna till hälften hvardera. Telegrafstyrelsen ålåge ock, jemlikt samma
konvention, att draga försorg om kabelns vidmagthållande i tjenstbart
Bih. till Riksd. Frat. 181)9. 4 Sami. 1 Afd. Häft. 8. 8
Ang. andag
till anläggning
af en ny
telegrafkabel
mellan Sverige
och Tyskland.
[14.]
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
skick och i synnerhet om skyndsamt afhjelpande af hinder och afbrott
derå. Dessa bestämmelser hade sedermera i tillämpliga delar blifvit
upptagna i den nu gällande telegraföfverenskommelsen mellan Sverige
och Tyskland den 18 och 28 december 1876.
Vidare hade styrelsen anfört, att ifrågavarande kabel, som utlagts
år 1865 och således vore öfver trettio år gammal, under dessa år flera
gånger blifvit skadad, dervid den största skadan tillfogats densamma
under 1870 års krig mellan Tyskland och Frankrike, under hvilket
krig kabeln afhuggits och de båda kabeldelarne släpats ur sitt läge,
hvarje del åt olika håll. Till följd deraf hade kabeln icke kunnat seder¬
mera återföras i sitt ursprungliga läge. År 1886 hade kabeln sprungit
sönder i närheten af Riigens kust och måst repareras genom inskarfning
af ett nytt kabelstycke af tre kilometers längd. Det fel, som senast
inträffat å en af ledningstrådarne, hade ännu icke kunnat afhjelpas, enär
detsamma befunne sig på ett djup af omkring 30 meter och på ett af¬
stånd af 37 kilometer från svenska kusten samt kabelns tillstånd i öfrigt
vore så dåligt, att man ej utan synnerligen stor risk kunde vintertiden
upptaga densamma. Skulle nemligen under arbetet uppstå hårdt väder,
vore fara för handen, att hela kabeln rycktes af.
Efter den i anledning af detta kabelafbrott verkstälda under¬
sökning och den noggranna pröfning, kabelns dåvarande tillstånd i
sammanhang dermed underkastats, hade, såsom styrelsen förmält, så
väl den svenska som den tyska telegrafförvaltningen kommit till den
åsigt, att behofvet oafvisligen kräfde, att med det allra snaraste en ny
telegrafkabel nedlades mellan Sverige och Tyskland. Den nu befintliga
kabelns synnerligen osäkra beskaffenhet i dess helhet utsatte nemligen
den af kabeln beroende telegrafkorrespondensen när som helst för
faran af betänkliga rubbningar och afbrott, och genom upprepade och
dyrbara reparationer kunde icke numera vinnas någon tillförlitlig och
varaktig förbättring af kabeln. Beträffande den korrespondens, som
förmedlades genom ifrågavarande kabel, hade styrelsen omnämnt, att
det vore icke blott befordringen af de direkt mellan Sverige och Tysk¬
land utvexlade telegrammen, som vore beroende af kabeln, utan samma
förhållande egde äfven rum med Sveriges telegramvexling med alla
de länder, som vore belägna så, att Sveriges korrespondens till dem
måste gå genom Tyskland, såsom Österrike, Ungern, Schweiz, Italien,
Turkiet, Grekland m. fl. länder.
Under de förberedande underhandlingarna hade båda telegraf-
förvaltuingarna varit eniga äfven derutinnan, att den nya kabeln borde
göras något olika den förutvarande. Denna sistnämnda innehölle, efter
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
59
hvad styrelsen anfört, tre ledningstrådar, af hvilka två vore förenade
med ledningar till Hamburg från Stockholm och från Göteborg samt
den tredje med ledning från Malmö till Berlin. Efter att förut alla
mellan Sverige och Tyskland samt via Tyskland gående telegram
omtelegraferats i Malmö, hade nemligen sedan år 1896 telegrafering
skett direkt mellan, å ena sidan, så väl Stockholm som Göteborg och,
å den andra, Hamburg. Emellertid hade telegrafförvaltningarna, med
hänsyn till den under de trettio senaste åren betydligt ökade korre¬
spondensens kraf på lättare förbindelser, ansett af nöden, att den nya
kabeln erhölle fyra ledningar eller således en mer än den förutvarande
kabeln. Enär hafsbottnen vid kabelns tyska landningsplats Arcona
visat sig vara olämplig för dess bestånd, hade förvaltningarna äfven
enats derom, att kabeln borde tagas i land på annat, något sydligare
ställe på ön Rugen. Äfven om härigenom kabellängden blefve något
ökad, skulle dock, enligt styrelsens åsigt, kostnaden derför motvägas
af dess större hållbarhet med dermed följande minskning i både underhålls¬
kostnader och fara för afbrott.
I skrifvelse den 11 november nästlidet år hade telegrafstyrelsen
ånyo gjort framställning hos Kongl. Maj:t om anvisande af medel för
ifrågavarande ändamål.
Styrelsen hade nu meddelat, att de båda telegrafförvaltningarnas
i styrelsens förberörda skrifvelse omförmälda åsigt om den gamla
telegrafkabelns dåliga beskaffenhet och otillförlitlighet såsom telegrafisk
förbindelse mellan Sverige och Tyskland under loppet af nästlidet år
af erfarenheten ytterligare bekräftats, så att korrespondensen mellan
Malmö och Berlin under någon tid af året måst befordras öfver Stock¬
holm. Detta hade naturligtvis utom ökade kostnader och tidspillan
medfört stora svårigheter för den öfriga Stockholmskorrespondensen
på Tyskland. Då behofvet alltså oafvisligen kräfde, att med det allra
snaraste en ny telegrafkabel nedlades mellan de båda länderna, hade
tyska telegrafförvaltuingen, som ansett, att dermed ej längre kunde
anstå, efter förhandlingar med svenska telegrafstyrelsen låtit vidtaga
åtgärder för anskaffande af en ny kabel; och hade numera genom
tyska telegrafförvaltningens försorg blifvit nedlagd mellan svenska
kusten och Rugen eu fyratrådig telegrafkabel, hvilken den 5 november
1898 tagits i bruk för allmän trafik. Denna nya kabel utginge från
Neu Mucran å Rugen och vore tagen i land vester om Trelleborg,
hvarifrån den fortsatte medelst luftledning direkt till Malmö. Den vore
64 nautiska mil lång och hade med nedläggning kostat omkring
440,000 riksmark eller omkring 396,000 kronor. Enligt konventionen
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 8-
angående anläggandet af den gamla kabeln hade kostnaderna för den¬
sammas förfärdigande och nedläggning bestridts af begge staterna till
hälften hvardera, likasom äfven kostnaderna för underhållet af kabeln,
som sålunda tillhörde båda länderna gemensamt, skulle efter samma
grund fördelas. Den nya kabelns anskaffande och nedläggning hade
af tyska telegrafiförvaltningen ombesörjts under samma förutsättning
eller att kostnaderna derför skulle på nyssnämnda sätt fördelas och
den nya kabeln likasom den gamla utgöra svenska och tyska telegraf¬
förvaltningarnas gemensamma egendom. På Sveriges andel i kostnaden
för kabelns anbringande skulle således belöpa hälften af anläggnings¬
kostnaden eller omkring 198,000 kronor. Härtill komme kostnaderna
för två kilometer extra strandkabel, kabelhus med inredning, kabel¬
märke, nödiga anslutningsledningar mellan kabelhuset och telegraf¬
nätets hufvudledningar i Malmö samt omkostnader vid kabelns ned¬
läggning med tillhopa omkring 22,000 kronor. Sammanlagda beloppet
af de utgifter, som af den nya kabelns anskaffande föranledts, upp-
ginge sålunda, hvad Sverige anginge, till omkring 220,000 kronor.
Med tillkännagifvande, att telegrafstyrelsen icke till sitt för¬
fogande egde några medel till betäckande af ifrågavarande kostnader
och att det öfverskott af telegrafinkomster, som kunde komma att
uppstå, måste, på sätt äfven redan tagits i beräkning, användas för
utveckling af telegrafverkets anläggningar inom landet för att, såvidt
möjligt vore, hålla dessa i jemnhöjd med nutidens fordringar, hade
telegrafstyrelsen hemstält, att medel till bestridande af ifrågavarande
kostnader måtte beredas genom anvisande för år 1900 af ett extra
anslag för ändmålet.
Då den nya kabelns anbringande varit af behofvet oafvisligen
påkalladt, måste, enligt t. f. departementschefens förmenande, svenska
staten med den tyska deltaga i kostnaden för kabelns anskaffande
och nedläggning. Fördelningen af denna kostnad mellan Sverige
och Tyskland syntes, såsom af tyska telegrafiförvaltningen jemväl
förutsatts, böra ske efter enahanda grund som fördelningen af kost¬
naderna för den gamla kabeln, eller så, att halfva kostnaden be-
stredes af hvartdera landet. Det vore alltså nödvändigt att bereda
tillgång till bestridande af så väl den på Sverige belöpande andelen i
sagda kostnad som äfven de öfriga utgifter, hvilka, på sätt nyss nämnts,
föranledts af den nya kabelns anläggning och förbindande med det
svenska telegrafnätet. Vid det af telegrafstyrelsen upplysta förhållande,
att härtill erforderliga medel icke kunde af möjligen uppstående öfver-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
61
skottsmedel å telegrafinkomsten påräknas, hemstälde t. f. departements¬
chefen om proposition till Riksdagen af ofvannämnda innehåll.
På grund af hvad i statsrådsprotokollet blifvit anfördt, hemställer
utskottet,
att Riksdagen må, för bestridande af de på
Sveriges del belöpande kostnaderna för anbringandet
af den genom tyska telegrafförvaltningens försorg
mellan Sveriges kust och Neu Mucran på Riigen
nedlagda nya telegrafkabel äfvensom de i anledning af
kabelns nedläggning och förbindande med svenska tele¬
grafnätet föranledda utgifter, bevilja ett extra anslag
för år 1900 af 220,000 kronor.
Anläggning af telefonledningar.
17:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit Riks¬
dagen dels att af det utaf 1897 års Riksdag för anläggning af telefon¬
ledningar beviljade anslag å 1,091,000 kronor på extra stat för år
1900 anvisa återstående beloppet, 369,000 kronor, dels ock att för an¬
läggning af telefonledningar från Stockholm till Luleå, från Luleå till
Gellivare, från Stockholm till Sundsvall, från Stockholm till Söderhamn,
från Östersund till Storlien, från Hudiksvall till Sveg och från Sunds¬
vall till Ragunda, från Stockholm till Norberg, från Stockholm till
Vesterås, från Stockholm till Eskilstuna, från Örebro till Karlstad,
från Örebro till Falun, från Örebro till Gefle och Söderhamn, från
Stockholm till Örebro, från Örebro till Nässjö, från Örebro till Göte¬
borg, från Karlstad till Filipstad och Mora, från Mora till Bollnäs och
Söderhamn, från Stockholm till Norrköping och från Stockholm till
Nyköping, från Norrköping till Örebro och från Norrköping till Nässjö,
från Norrköping till Göteborg, från Norrköping till Sköfde, från Lin¬
köping till Hultsfred, från Nässjö till Malmö och från Nässjö till Vexiö
och Karlshamn, från Halmstad till Nässjö och från Halmstad till
Vexiö, från Borås till Varberg, från Göteborg till Skara, från Oskars¬
hamn till Ystad samt från Sundsvall till Östersund och Norska gränsen
vid Storlien bevilja ett extra anslag af 2,994,000 kronor samt deraf
för år 1900 anvisa ett belopp af 600,000 kronor till utförande af dem
bland ofvan uppräknade telefonlinier, som Kongl. Maj:t funno skäligt
bestämma.
Ang. anslag
till anläggning
af telefonled-
ninqar.
[15.]
62
StatsutsJcottets Utlåtande N:o 8.
Hvad först angår det äskade beloppet af 369,000 kronor, har
t. f. departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, att af det
utaf 1897 års Riksdag för anläggning af vissa telefonledningar be¬
viljade anslag å 1,091,000 kronor att utgå under tre år för år 1898
anvisats 395,000 kronor för anläggning af telefonledningarna Stockholm—
Göteborg och Hernösand—Piteå samt för år 1899 327,000 kronor för
anläggning af telefonledningarna Svinesund—Malmö och Haparanda—
Pajala.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 15 november nästlidet år hade
telegrafstyrelsen hemstält, att Kongl. Makt måtte till Riksdagen aflåta
framställning om anvisande för år 1900 af återstoden af ifrågavarande
anslag, eller 369,000 kronor, att användas för anläggning af telefon¬
ledningen Stockholm—Malmö.
Vidkommande derefter anslagsfordringen å 2,994,000 kronor
har t. f. departementschefen vidare anfört, hurusom telegrafstyrelsen i
skrifvelse den 15 november 1898, med förmälan, att antalet samtal å de
interurbana telefonledningarna under de senaste åren i så väsentlig
grad ökats, att de befintliga ledningarna redan under någon tid varit
otillräckliga för allmänhetens samtalsbehof, gjort framställning om an¬
visande af medel för genomförande af en af styrelsen uppgjord plan
för en systematisk utvidgning af rikstelefonnätet under de närmaste
åren.
Vid framläggande af denna plan hade styrelsen till en början
erinrat, huru det nuvarande interurbana telefonnätet tillkommit.
Den första verkligt interurbana linien hade kommit till stånd
genom uppläggande af en direkt och indirekt ledning mellan Stock¬
holm och Göteborg, hvartill Kongl. Maj:t, jemlikt kongl. bref den 4
maj 1888, från handels- och sjöfartsfonden anvisat ett lån å högst
230,000 kronor. Sedan på anmodan af chefen för finansdepartementet
telegrafstyrelsen afgifvit förslag rörande anläggning genom telegraf¬
verkets försorg af ytterligare telefonförbindelser mellan landets vigti-
gare städer, hade af 1889 års Riksdag, på framställning af Kongl.
Maj: t, anvisats ett extra anslag af 750,000 kronor, att utgå under fem
år, till anläggning afföljande förbindelselinier: Stockholm—Nyköping—
Norrköping—Linköping—Vexiö—Malmö med utgrening till Jönköping,
Stockholm—Upsala—Gefle—Söderhamn—-Hudiksvall—Sundsvall —Hern¬
ösand med utgrening till Sollefteå, Göteborg—Varberg—Halmstad—
Helsingborg—Malmö, Göteborg—Borås—Jönköping samt Göteborg—
Venersborg—Uddevalla. Derigenom hade staten på telefonväsendets
område öfvertagit eu uppgift, hvars fyllande afsåge att genom dess
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
63
försorg bringa till stånd ett hela landet omfattande telefonnät. För
ett snabbare fullföljande af detta mål hade under den femårsperiod,
för hvilken nyssnämnda anslag afsetts, dessutom anvisats särskilda
anslag för utförande af vissa ytterligare interurbana telefonledningar,
som kunde anses vara af mera framstående vigt. Så hade till linierna
Piteå—Haparanda, Örebro—Norska riksgränsen och Uddevalla—Ström¬
stad af 1891 års Riksdag anvisats tillhopa 116,000 kronor, till linierna
Stockholm—Örebro, Stockholm—Norrköping—Linköping, Malmö—Kri¬
stianstad och Göteborg—Varekil—Lysekil af 1892 års Riksdag an¬
slagits tillhopa 206,450 kronor till telefonlinierna Malmö—Hildes-
borg, Norrköping—Vestervik—Oskarshamn, Sundsvall—Östersund,
Malmö—Helsingborg och Varekil—Hättan af 1893 års Riksdag anvi¬
sats tillsammans 134,600 kronor, och år 1894 hade af Riksdagen blif-
vit anslaget ett belopp af 97,200 kronor för anläggande af linierna
Norrköping—Örebro och Stockholm—Sala—Norberg—Falun. Slutli¬
gen hade 1897 års Riksdag beviljat ett extra anslag af 1,091,000 kro¬
nor, att utgå under tre år, för anläggning af telefonledningar från
Svinesund till Malmö, från Stockholm till Göteborg, från Stockholm
till Malmö, från Hernösand till Piteå och från Haparanda till Pajala.
Summan af de anslag utan återbetalningsskyldighet, som hittills be¬
viljats till anläggning af interurbanledningar, uppginge således till
2,395,250 kronor. Af dessa medel hade telegrafstyrelsen med år
1898 uppburit sammanlagdt 1,699,250 kronor. Ehuru med de sålunda
erhållna anslagsmedlen bekostats anläggningen af de stora stamlinierna
och en del öfriga större interurbana ledningar, samt de vinst- och
lånemedel, som telegrafstyrelsen haft till sitt förfogande, i främsta
rummet tagits i anspråk för anläggande och utvidgning af lokalnät
jemte till dessa hörande förbindelseledningar, hade telegrafstyrelsen
likväl måst under tiden, i den mån sistnämnda medel medgifvit, med
dessa bestrida jemväl uppläggandet af nya interurbanledningar på de
mest trafikerade linierna samt mellan orter, hvilkas behof af telefo-
nisk samfärdsel gjort sig särskildt märkbart.
Af det sålunda anlagda interurbana rikstelefonnätets förbindelse¬
ledningar vore omkring en sjettedel af deras längd, deribland de dyr¬
bara ledningarne af grof koppartråd, bekostad med anslagsmedel, un¬
der det att den återstående delen jemte samtliga abonnentledningar
utförts med vinst- och lånemedel.
I fråga om behofvet af nya interurbana telefonledningar äfven¬
som de hufvudsyn punk ter, som telegrafstyrelsen ansett böra vara be¬
stämmande vid valet af de nya ledningarna, hade styrelsen vidare an¬
fört följande.
64
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Den samtalstrafik, som de interurbana ledningarna vore afsedda
att förmedla, hade under de senaste åren tillväxt i en grad, som knap¬
past kunnat förutses. Följden hade ock blifvit, att trots den jemfö¬
relsevis stora snabbhet, hvarmed hela nätet kommit till stånd, redan
nu interurbanledningarna blifvit otillräckliga. För affärslifvet hade
nemligen en snabb och säker telefonisk samfärdsel blifvit ett ound¬
gängligt behof, och allmänheten hade allt mer och mer gjort sig be¬
roende af de fördelar, rikstelefonnätet i sådant afseende erbjudit. I
hvilken grad den interurbana telefonkorrespondensen under de sena¬
ste åren stegrats, framginge deraf, att då antalet samtal å alla interur-
banledningar under år 1893 utgjort 839,779, hade motsvarande siffra
för år 1897 uppgått till 2,147,610 och komme att för år 1898 öfver¬
stiga 2,700,000. ökningen under de tio första månaderna af år 1898,
jemförd med samma tid år 1897, hade uppgått till 24,8 procent. Un¬
der oktober månad samma år hade antalet samtal med 28,5 procent
öfverstigit motsvarande antal under oktober månad år 1897.
Att denna mer än tredubblade samtalsmängd hittills kunnat hop¬
trängas på de befintliga interurbanlinierna, ehuru dessa ej i samma
mån ökats, hade "berott derpå, att allmänheten och telegrafverket mött
hvarandra i bemödandet att trots den stora trängseln å ledningarna
förminska svårigheterna att få tiden att räcka till för så många sam¬
tal som möjligt. Allmänheten hade nemligen å sin sida vant sig att
sjelf hushålla med tiden, så att numera korrespondenterna med vida
större noggrannhet passade på den bestämda tidpunkten för samtalens
anknytande samt för öfrigt under samtalen inskränkte sina meddelan¬
den till det nödvändigaste. För telegrafstyrelsen åter hade uppmärk¬
samheten ständigt varit rigtad på tillhandahållandet af allt snabbare
betjening samt träffandet af alla åtgärder, hvarigenom den minst tids¬
ödande samtalsanordning kunnat genomföras. I sådant afseende hade
å de mest belastade linierna telefonledningarna apterats för samtidig
telegrafering af samtalsbeställningarna, och derigenom hade kunnat åt
allmänheten inbesparas den tid, som förut åtgått för beställningarnas
framförande och korrespondenternas uppkallande. Genom dessa ömse¬
sidiga bemödanden hade å de större ledningarna kunnat under de egent¬
liga kontorstimmarna expedieras en samtalsmängd, som med beräk¬
ning äfven af inkopplingstiden nedbragt samtalsperiodernas längd un¬
der de berättigade tre minuterna. Detta omsorgsfulla tillvaratagande
af tiden hade äfven medfört den ekonomiska fördelen, att hvarje un¬
der dessa timmar upptagen period representerade verkligen betalande
tid. För att bereda allmänheten äfven den fördelen att få vissa sär-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 65
skildt vigtiga samtal inom erforderlig tid utvexlade på de mest upp¬
tagna linierna, hade från och med år 1896 införts s. k. il samtal,
hvilka, motsvarande iltelegrammen å telegraflinierna, befordrades mot
dubbel afgift med företrädesrätt framför vanliga samtal.
Men äfven med dessa anordningar hade man nu ej kunnat komma
längre i uttänjandet af de nuvarande ledningarnas befordringsförmåga.
Erfarenheten hade alltid visat, att i den mån man sökte att för tra¬
fikanterna praktiskt och beqvämt ordna användandet af ett kommuni¬
kationsmedel, i samma mån ökades också freqvensen. För telefonen
gälde detta i en särskild! hög grad. Det kunde med fullt fog sägas,
att icke vid något annat kommunikationsmedel ökning i freqvensen
stode i så direkt förhållande till beqvämlighet i anordningar samt ökad
expeditionshastighet och trafik förmåga. Det vore nemligen möjlighe¬
ten att utan dröjsmål komma i förbindelse med den person, med hvil¬
ken samtal önskades, som oftast vore bestämmande för, huruvida sam¬
talet uppfylde sitt ändamål eller icke, och derigenom ytterst vore en¬
samt afgörande, om samtalet alls komme till stånd. I enlighet här¬
med hade äfven rikstelefonväsendets utveckling så väl i anseende till
nätets utvidgning som expeditionshastighetens uppdrifvande framkallat
ett ännu större behof än det, som man med sina åtgärder derutinnan
beräknat att kunna tillgodose. Antalet af de å interurbanledningarna
faktiskt expedierade samtalen betecknade nemligen, huru stort det än
i förhållande till dessa måste anses vara, ingalunda det förefintliga
samtalsbehofvet. Huru mycket detta öfverstege möjligheten att med
nuvarande resurser möta anspråken, derom vittnade den omständighe¬
ten, att å de mest upptagna linierna dagligen ända till hälften af de
begärda samtalen blefve antingen vid beställningen nekade eller se¬
dermera af de beställande inhiberade på grund deraf, att de genom
en nödtvungen väntan förfelade sitt ändamål.
För att kunna få eu rigtig föreställning om, huru otillräckliga
rikstelefonens nuvarande ledningar vore för allmänhetens telefonbehof,
måste man emellertid, utom denna kategori af samtal, som begärts,
men ej blifvit expedierade, medräkna äfven den mängd samtal, som
till följd af allmänhetens kännedom om de nuvarande ledningarnas
otillräcklighet ej ens blifvit begärda. En belysning öfver samma för¬
hållande hade äfven den snabba ökningen af ilsamtalen lemnat. Å flera
ledningar hade under vissa timmar af dagen icke expedierats andra
samtal än dylika, och på de mest anlitade långledningarne, från Stock¬
holm till Göteborg, till Malmö och till Norrland, hvilka ännu måst del-
Bih. till Jliksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 8 Raft. 9
66
Statsutskottets Utlutande N:o 8.
vis tagas i anspråk för samtal äfven från vissa mellanliggande orter,
förekomme under hela den egentliga kontorstiden klockan 10—2 på
dagen endast i undantagsfall ett vanligt samtal. Beträffande särskildt
dessa ledningar hade under år 1898 de från Stockholm förda ilsamtalens
förhållande till hela antalet under dagen expedierade samtal visat föl¬
jande procenttal:
till Göteborg 56 procent,
till Malmö 44 procent och
till Sundsvall och bortom belägna stationer 39 procent.
Genom denna ilsamtalens snabba tillväxt hade ock deras ändamål,
tidsvinsten, till största delen förfelats och deras uppgift i de flesta
fall nedsjunkit till att utestänga eller försvåra möjligheten att erhålla
vanliga samtal.
Detta behof, hvars tillvaro det uppdrifna anlitandet af inter-
urbanledningarna nogsamt ådagalagt och som nu stigit till eu grad, der
man med nuvarande resurser ej kunde möta detsamma, hade äfven visat
den tydligaste tendens att fortfarande alltjemt stiga. Klart vore, att
rikstelefonnätets utveckling måste, så vidt möjligt, hålla jemna steg med
de kraf, som ett ökadt begagnande stälde på detsamma. Tidnings¬
pressen hade ock under den senaste tiden på olika håll gjort sig till
tolk för den korresponderande allmänhetens behof af förbättrade telefon¬
förbindelser mellan de lifligare affärscentra inom landet, för att närings-
lifvet skulle erhålla det gagn, som behöfdes, hvarjemte framhållits,
hurusom staten derigenom skulle tillföras större inkomster af telefon¬
anläggningen i sin helhet. Från föreståndare för telegrafverkets stationer
hade till telegrafstyrelsen ingått och inginge alltjemt anmälningar om
klagomål från abonnenterna öfver den långa väntan på erhållande af
begärda interurbana samtal eller öfver omöjligheten att till vissa orter
ens erhålla något dylikt. Telegrafstyrelsen hade äfven fått mottaga
skriftliga ansökningar från representativa korporationer och enskilde
inom fiera af de större samhällena, hvilka samtliga ansökningar ut¬
mynnat i krafvet på flera telefonledningar. Telegrafstyrelsens egen
uppfattning måste äfven vara densamma. Någon möjlighet att tillgodose
det redan nu kända behofvet, för att ej tala om den ökning deri, som,
efter vunnen erfarenhet att döma, sannolikt ej kom me att uteblifva,
funnes nemligen icke på annan väg än genom att anlägga nya lednin¬
gar, dels jemte de redan befintliga, dels direkt mellan orter, som för
närvarande endast medelbart öfver andra kunde komma i förbindelse
med hvarandra.
Med hänsyn härtill hade telegrafstyrelsen utarbetat sin plan öfver
Statsutskottets Utlåtande N:o 8. (57
de anläggningar, som oundgängligen erfordrades, för att den stora telefon¬
trafiken skulle kunna blifva systematiskt ordnad och det nuvarande
behofvet tillfredsstäldt. Såsom af planen framginge, hade på några af
de större linierna antalet ledningar ökats samt på andra håll flera i
telefonhänseende vigtigare orter förbundits med direkta ledningar. För
att rationelt ordna telefontrafiken, hade det nemligen blifvit nödvändigt
att indela landet i vissa samtalsdistrikt, hvart och ett med sin rangerings-
station, öfver hvilken alla samtal till och från distriktets stationer
passerade. Dessa rangeringsstationer vore: Luleå, Umeå, Östersund,
Sundsvall, Falun, Gefle, Stockholm, Örebro, Karlstad, Göteborg, Sköfde,^
Norrköpiug, Nässjö, Halmstad, Yexiö och Malmö. Hela gagnet af
denna anordning kunde emellertid icke göra sig gällande, förrän dessa
rangeringsstationer erhölle tillräckligt antal ledningar, så att de kunde
komma i förbindelse med hvarandra, helst och i så vidsträckt mån
som sig göra läte genom direkt ledning eller, der öfvergång måste
tagas öfver en ledning som delades med annan station, genom för¬
månligast möjligt »tidsindelad» ledning. Med de nuvarande otillräckliga
ledningarna hade en dylik anordning kunnat endast i högst ofullständig
grad genomföras. För att emellertid hvarje rangeringsstation skulle
ega åtminstone någon tid till sitt förfogande för samtal mellan sin
stationsgrupp och de vigtigaste närbelägna andra grupperna, hade tiden
för användandet af de förbindande ledningarna måst indelas så, att
densamma kunde af rangeringsstationerna disponeras under viss del af
hvarje eller, der ej ens detta låtit sig göra, hvarannan timme. Men
alltefter som den snabbt växande korrespondensen öfverbelastat led¬
ningarna, hade de bestämda, fråu början tillräckliga tiderna blifvit
för de olika stationsgrupperna mer och mer otillräckliga. Telefonnätets
alltjemt fortgående förgrening hade dessutom nödvändiggjort en ytter¬
ligare sönderstyckning af rangeringsstationernas tidsdelar, och de deraf
orsakade täta ombytena hade i sin ordning vållat en ganska afsevärd
och eljest onödig tidsförlust. Det vore med hänsyn tagen till undan-
rödjandet af dessa högst förtyngande olägenheter och erhållandet i
möjligaste mån af direkta ledningar åtminstone mellan de flesta när¬
gränsande rangeringsstationerna, som telegrafstyrelsen uppgjort sitt
förslag till anordnande af nya förbindelseledningar. Genom att flera
af rangeringsstationerna derjemte utgjorde större affärssamhällen vunnes
äfven den vigtiga fördelen, att dessa platser erhölle, utom den nuvarande
förbindelsen, direkt sådan till ett flertal orter, med hvilka en beqväm
telefonisk samfärdsel ur affärssynpunkt voro af stor betydelse.
Eu andra uppgift, som för rikstelefonnätet i dess helhet icke vore
68
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
deri minst vigtiga, hade de nya ledningarna att fylla derutinnan, att
de förkortade telefonvägarna mellan rikets olika delar, så att de för
närvarande nödvändiga, tidsödande och äfven i andra afseenden obe-
qväma omvägarna till stor del komme att försvinna.
Dessutom vore de nya interurbanledningarna afsedda att vid behof
tjena såsom reservvägar mellan andra platser, då dessas normala vägar
af någon anledning, såsom t. ex. snöstormar, vore obrukbara. I sådana
fall vore det nemligen af stor vigt, att icke hvarje möjlighet till telefon¬
förbindelse mellan de af ett tillfälligt hinder berörda orterna vore
ohjelpligt utesluten. Styrelsen hade, med hänsyn till den häraf be¬
tingade nödvändigheten af hela telefonsystemets anordnande såsom ett
nät, vid förslagets uppgörande äfven sträfvat, efter att bereda tillfälle
till förbindelse mellan landets olika telefoncentra på så många skilda
vägar som möjligt.
detta sammanhang hade telegrafstyrelsen berört en för alla de
nya linierna gemensam, teknisk detalj. Styrelsen hade nemligen med¬
delat,. att för alla linierna, äfven de relativt kortare, beräknats gröfre
materiel, motsvarande ledningsförmågan hos elektronisk koppartråd af
minst tre millimeters groflek. Tråddimensionen stode nemligen i ett visst
förhållande till det afstånd, hvarpå ett telefonsamtal kunde höras, så
att ju längre afståndet vore, desto gröfre måste med samma material
tråden vara. På grund deraf hade också, allt efter som rikstelefon-
nätet utvidgat sig och ledningarnas längd blifvit större, tråddimensionen
måst ökas, för att tråden skulle kunna tydligt öfverföra samtal äfven
mellan nätets längst från hvarandra belägna delar. Sedan numera
rikstelefonnätet utsträckts öfver hela landet, borde för att vinna bästa
möjliga taltydlighet ledningarna utföras med gröfre dimension, än hvad
till en början med de relativt korta taldistanserna varit erforderligt.
Detta gälde äfven för de kortare linierna, ty ofta måste genom kom¬
binering af olika ledningar sådana kortare linier komma att utgöra
länkar i förbindelsevägen mellan vidt aflägsna orter, och för att detta
skulle kunna ske utan försämring af taltydligheten måste äfven en
sådan kortare linie ega tillräcklig tråddimension. I öfverensstämmelse
härmed hade äfven efter hand på de nya ledningar, som upplagts
med gröfre material, öfverförts långdistanssamtalen och derigenom de
äldre klenare ledningarne blifvit lediga för samtalsutvexlinn-en på kor¬
tare håll.
Telegrafstyrelsen hade härefter öfvergått till frågan om kostnaden
för anläggningen af de föreslagna telefonledningarna. Denna kostnad
både styrelsen beräknat till ett sammanlagdt belopp af 2,994,000 kronor;
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
69
och hade styrelsen ansett sig kunna, enligt de efter rikstelefonväsendets
tillkomst tillämpade grundsatser, påräkna att härtill erhålla anslag utan
återbetalningsskyldighet. I sådant afseende hade styrelsen erinrat, att,
såsom förut framhållits, vid de tillfällen, då anslag till anläggning af
telefonledningar ifrågakommit, den grundsats blifvit följd, att anlägg¬
ning och inköp af lokala telefonnät samt kortare förbindelselinier för
dessa näts förenande med de stora interurbana ledningarna bekostats af
upplånta medel och vinstmedel, medan deremot kostnaden för de större
eller af det mest påträngande behofvet betingade interurbana ledningarna
blifvit bestridd af medel, som lemnats såsom anslag utan återbetalnings¬
skyldighet. Skulle vinst- och lånemedel till samma belopp, som styrelsen
under de senare åren fått disponera, användas jemväl till detta senare
slag af ledningar, skulle å ena sidan allmänhetens anspråk på utvidg¬
ning af de lokala näten eller anläggning af nya nät ingalunda kunna
tillgodoses, medan å andra sidan de af det trängande behofvet betingade
nya interurbananläggningarna blefve betydligt fördröjda och endast så
småningom efter hand utförda. Att allmänhetens kraf i nyssnämnda
afseende svårligen kunde undanskjutas, framginge af den stora stegrin¬
gen i abonnentantalet, som uppdrifvit abonnentsiffran från 15,971 år
1893 till omkring 37,500 den 1 november 1898. Men utom (jern, åt
hvilka lokalnät anlagts, gåfves det i nästan alla landsdelar invånare¬
kretsar, hvilkas anhållan om lokalnäts upprättande för närvarande
måste afslås i brist på medel. Belysande för ställningen härutinnan
och för den otålighet, hvarmed telefonnätets utbredande motsåges,
vore de till styrelsen ofta inkommande erbjudanden från olika orter
att räntefritt såsom förskott tillhandahålla styrelsen erforderliga medel
för att erhålla telefonanläggning tidigare, än hvad eljest, enligt det
med hänsyn till befintliga medel uppgjorda arbetsförslaget, kunnat
åstadkommas. Med den uppgift, staten åtagit sig genom anläggande
af rikstelefonnätet öfver hela landet, finge väl ock anses förenad eu
viss skyldighet att låta alla invånare, som deraf vore i behof, komma
i åtnjutande af telefonens fördelar i alla de fall, der anläggningen
visade sig kunna utföras utan ekonomisk förlust för telegrafverket,
Att derför af de sålunda redan nu för sitt ändamål otillräckliga vinst¬
ock lånemedlen använda sådana belopp, som för nyanläggning af
interurbanledningar erfordrades, skulle innebära eu obillighet mot den
allmänhet, som ännu nödgades vänta på delaktighet af telefonsam¬
färdsel med det öfriga landet.
Att åter belasta telegrafverket med ytterligare skuld i den grad,
som do ifrågasätta nyanläggningarna skulle kräfva, kundo telegraf-
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
styrelsen icke finna lämpligt. Telegrafverkets lånemedel vore redan
nu så stora, att de ej borde ökas i vidare mån, än hvad som behöfdes
för utvidgning af sjelfva nätets delar. Om nyanläggningarna skulle
utföras med ökade lånemedel, måste för öfrigt tanken på deras för¬
räntande och amorterande göra sig gällande vid valet af nya ledningar,
hvaraf åter följde, att hufvudändamålet eller telefonnätets rationella
utvidgande med hänsyn till de mest berättigade behofven finge vika
för anläggandet af de mest inbringande ledningarne. Materialet i de
nu föreslagna ledningarna måste dessutom af skäl, som redan anförts,
i allmänhet väljas med hänsyn till större ledningsförmåga, än förut varit
fallet. I stället för de gamla 2,5 och 3 millimeters ledningarna skulle
nemligen nu endast byggas 3 och 4,5 millimeters ledningar. Härigenom
hade äfven anlägggningskostnaden blifvit betydligt större och svårig¬
heten dermed ökats att inom den närmaste tiden förränta och amortera
det i ledningarna nedlagda kapitalet, ehuru styrelsen ej hyste tvifvel
derom, att äfven dessa anläggningar skulle i sinom tid visa samma
relativt gynsamma ekonomiska resultat som de hittills med anslag
bygda interurbanledningarna.
Styrelsen hade i detta sammanhang lemnat några uppgifter an¬
gående den inkomst, som dessa ledningar tillfört statsverket. Vid tiden
för början af riksteJefonnätets anläggning hade uppfattningen varit den,
att någon afsevärd direkt behållning af trafiken å de långsträckta led¬
ningarna ej vore att förvänta, åtminstone under den första tiden. Den
begärlighet, hvarmed emellertid allmänheten skyndat att tillgodogöra
sig de nya kommunikationslederna, hade föranledt, att förhållandet snart
blifvit ett annat. Redan år 1893 hade dåvarande chefen för finans¬
departementet kunnat, med hänvisning till inkomstsiffrorna för ledningarna
Stockholm—Göteborg och Stockholm—Malmö, förklara berättigad! det
antagandet, att, i mån som telefonväsendet hunne utveckla hela sin
betydelse för samfärdseln och å de förnämsta sträckningarna så många
ledningar anordnades, att de förmådde upptaga hela den trafik, som å
dem ville söka sig fram, äfven de interurbana ledningarna komme att
visa sig som ett ekonomiskt fördelaktigt företag. Under år 1897 hade
bruttoinkomsten på de interurbana ledningar, till hvilkas anläggning
anslag utan återbetalningsskyldighet, då till ett sammanlagdt belopp
af 1,304,250 kronor, beviljats, visat sig uppgå till 244,000 kronor.
Beräknades deraf för drift och underhåll 50 procent eller 122,000 kronor
samt 15 procent eller 36,600 kronor såsom ränta på delaktighet i de
använda stolplinierna, återstode en nettobehållning af 85,400 kronor,
hvilken summa utgjorde något öfver 6 procent af de anslagna medlen.
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
71
Det förut vidrörda, ganska betydliga antalet inhiberade och nekade
samtal gåfve stöd åt styrelsens öfvertygelse, att de nya anläggningar,
hvarom här vore fråga, skulle, äfven de, inom vederbörlig tid visa en
tillfredsställande procentsiffra. Äfven från statsekonomisk synpunkt
skulle ett afvikande från den härutinnan följda praxis vara oklokt, ty
ju snabbare de föreslagna, af det mest trängande behof betingade
ledningarna komme till stånd, desto förr erhölle statsverket inkomster
af dem och derigenom ökad afkastning af nätet såsom helhet betraktadt.
De interurbana ledningar, telegrafstyrelsen med hänsyn till nu
framhållna synpunkter ansåge för närvarande vara oundgängligen be-
höfliga, afsåge nedannämnda linjer, till stöd för hvilkas anläggande
styrelsen anfört följande.
1.
Linien Stockholm—Luleå.
Under nästlidet års höst hade förbindelsen mellan Hernösand och
Piteå samt mellanliggande större platser öppnats genom den nya
telefonledning mellan dessa städer, hvartill 1897 års Riksdag beviljat
anslag. Såsom i propositionen i ämnet omnämnts, hade denna de
norrländska städernas telefoniska förening förutsatt en direkt ledning
mellan Stockholm och öfre Norrland, för att denna landsdel skulle
kunna korrespondera med landets sydligare delar. Tidpunkten att
sätta Norrland i telefonförbindelse med det öfriga Sverige vore enligt
telegrafstyrelsens åsigt nu otvifvelaktigt inne och syntes, efter öpp¬
nandet af den nya ledningen Hernösand—Piteå, icke kunna vidare
framskjutas.
Den föreslagna ledningen måste på grund af sin längd, som ut¬
gjorde ej mindre än 1,180 kilometer, byggas med tråddimension, som
i likhet med de genomgående ledningarna i Stockholm—Malmö och
Stockholm—Göteborg i fråga om ledningsförmåga motsvarade en koppar¬
tråd af 4,5 millimeters diameter.
Styrelsen ansåge, att nu ifrågavarande ledning borde i likhet med
de jemväl föreslagna ledningarna Stockholm—Sundsvall och Stockholm
—Söderhamn så mycket som möjligt dragas inuti landet långs stats¬
banan, för att derigenom måtte erhållas tvä skilda telefonvägar till,öfre
Sverige och den under alla förhållanden möjligast säkra förbindelse
vinnas.
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Ledningen, som skulle intagas på lämpliga platser och uteslutande
användas för korrespondensen norr om Sundsvall, vore beräknad att,
kosta 672,000 kronor.
2.
Linien Luleå—Gellivare.
I samma mån som malmindustrien vid Gellivare utvecklats, hade
behofvet af en telefonledning från dessa malmfält till utskeppningsorten
Luleå gjort sig mer och mer känbart. Framställningar om anläggande
af en sådan hade ock flera gånger inkommit, ehuru telegrafstyrelsen
hittills af brist på medel icke kunnat tillmötesgå desamma. Sedan
emellertid nämnda industris utveckling på sista tiden tagit ett ännu
betydligare steg framåt och telegrafverket anlagt telefonnät i så väl
Gellivare som Malmberget, ansåge telegrafstyrelsen en direkt ledning
mellan Luleå och Gellivare, hvilka orter vore af hvarandra särskildt
beroende, numera icke längre kunna utan stor svårighet undvaras, och
hade styrelsen derför upptagit densamma i sitt förslag.
Ledningen skulle, efter styrelsens beräkning, kunna byggas för
83,000 kronor.
3.
Linien Stockholm—Sundsvall.
Denna ledning vore afsedd att öfvertaga den trafik, som för när¬
varande icke kunde befordras af brist på erforderligt antal ledningar,
och skulle således komma ej blott att utgöra den af behofvet betingade
ytterligare förbindelsen mellan de båda ändstationerna Stockholm och
Sundsvall, utan ock att förmedla korrespondensen mellan, å ena sidan,
nedre Norrland och, å andra sidan, mellersta och sydligare Sverige.
Om den nya ledningen komme till stånd, skulle den nuvarande led¬
ningen blifva frigjord för befordrande af samtalen från Hernösand och
dess ådal med de stora stationerna Kramfors, Nyland och Sollefteå,
för hvilka samtal för närvarande tillräcklig tid icke funnes. Dessutom
skulle den norska trafiken, hvilken den föreslagna ledningen mellan
Sundsvall och norska gränsen vore afsedd att upphemta, komma att
föi-medlas på den nya Sundsvallsledningen söderut. Med hänsyn der¬
till, att ledningen äfven vore afsedd att tjenstgöra som transitoledning,
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
73
ansåge telegrafstyrelsen, att densamma måste byggas af material, som
motsvarade ledningsförmågan hos 4,5 millimeters koppartråd. De led¬
ningar, som från Stockholm öfverförde samtalen till vestra och södra
landsdelar, vore nemligen endast 3 eller 2,5 millimeters koppartråd,
och erfarenheten hade visat, att dessas kombinering med den nuvarande
3 millimeters ledningen mellan Sundsvall och Stockholm på grund af
ledningarnas längd ej innebure nödig säkerhet för samtalens tillfreds¬
ställande öfverföring. Liksom ledningen Stockholm—Luleå borde äfven
denna ledning så mycket som möjligt dragas inuti landet efter statens
jernvägar för att bilda en från den gamla skild telefonledning.
Den nya ledningen hade beräknats kosta 324,000 kronor.
4.
Linien Stockholm—Söderhamn.
Söderhamns lifliga affärssamhälle med kringliggande stora indu¬
striella anläggningar egde med Stockholm och söder derom belägöa
landsdelar förbindelse blott genom en direkt, norrut från hufvudstaden
genom Upsala och Gefle dragen telefonledning, hvilken äfven om¬
besörjde Hudiksvalls interurbana telefonförbindelse söderut samt Upsala
—Gefle-trafiken norrut. Ehuru efter erforderliga förbindelseliniers upp¬
läggande befriad från lokaltrafiken mellan grannstäderna, hade, enligt
hvad telegrafstyrelsen meddelat, denna ledning oupphörligen mer och
mer inkräktats af den ökade trafiken, så att den tidsindelning, som
måst införas, ej kunnat skänka Söderhamnstrafiken mera än 27 minuter
i hvarje timme. Detta för en dylik ort högst otillfredsställande tillstånd,
till följd hvaraf för närvarande efter klockan 9 på morgonen i regel
icke något samtal kunde beställas med utsigt att blifva expedieradt
förrän fram på eftermiddagen, hade telegrafstyrelsen funnit ej längre
kunna lemnas obeaktadt, helst öfver Söderhamn äfven skulle befordras
all trafik från det framåtgående Bollnäs med tillhörande område samt
efter ombyggandet af de vidsträckta näten i södra Jernband och Herjeådalen
dessa likasom Ljusdal och underlydande stationer med sin utfartsväg
öfver Hudiksvall komme att göra ytterligare intrång på den nuvarande
enda ledningen till Stockholm.
Hudiksvall, som ej kunnat för sina samtal med Stockholm anvisas
längre tid än 12 minuter i timmen, skulle, sedan Söderhamn erhållit
egen ledning, vinna en välbehöflig ökning i sin samtalstid genom att
få disponera en del af Söderhamns tid på den nuvarande ledningen.
Kostnaden för den nya ledningen vore beräknad till 89,000 kronor.
Bih. till Iliksd. Prof. 1899. i Sami. 1 Afd. 8 Käft. 10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
5.
Linien Östersund—Storlien.
Under de senare åren hade utefter jernvägslinien mellan Öster¬
sund och Storlien uppvuxit flera kurorter, vid hvilka antalet besökande
vore i ständigt stigande. Dessa orter besöktes till öfvervägande del
på grund af helsoskäl, och hade alltmer gjort sig gällande behofvet
för kurgästerna och deras hemmavarande anförvandter att kunna sins
emellan meddela sig med hvarandra med den snabbhet och omedel¬
barhet, telefonen erbjöde. Det enda medlet för åstadkommande af en
snabbare kommunikation, som för närvarande funnes att tillgå, vore
statsjernvägens för helt andra ändamål afsedda och äfven upptagna
telegrafledningar. Här funnes således ett behof att fylla, som ej blott
under sommaren gjorde sig gällande, utan äfven under den kalla års¬
tiden qvarstode. Flere kurgäster stannade nemligen qvar öfver vintern,
och dessutom hade rätt betydande samhällen och ej så få industriella
anläggningar uppstått vid de större jernvägsstationerna.
En ganska stor telegramvexling kunde äfven påräknas, hvarför
telefonstationerna borde ordnas äfven för telegramexpedition.
Ledningen, som vore ämnad att intagas på de mest betydande
mellanplatserna, hade beräknats kosta 71,000 kronor.
6.
Linierna Hudiksvall—Sveg och Sundsvall—Ragunda.
Sedan telegrafverket numera öfvertagit dels telefonnäten i Herjeå-
dalen och södra Jemtland, dels ock samtliga telefonnät långs Indals-
elfvens flodområde, hade, efter hvad telegrafstyrelsen meddelat, arbetet
med dessa näts ombyggande till dubbeltrådiga tagit sin början, för att
de skulle kunna efter hand intagas i rikstelefonnätet. Båda dessa
telefonnätkomplex måste emellertid ega sin utfartsväg, och erfordrades
derför dels en ledning mellan Sveg och Hudiksvall, dels ock en ledning
från Ragunda utefter elfven ned till Sundsvall.
Ifrågavarande två telefonledningar tillhörde visserligen det slag
af dylika ledningar, som hittills brukat byggas med vinst- eller låne¬
medel, men deras jemförelsevis stora längd, Hudiksvall—Sveg 184 kilo¬
meter och Sundsvall—Ragunda 90 kilometer, samt den erforderliga
grofleken hos materialet, som betingades af ledningarnas egenskap att
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
75
utgöra början till stora hufvudledningar, hade beräknats göra anlägg¬
ningskostnaderna så störa, att styrelsen ansåge sig böra hemställa om
erhållande af anslag till deras byggande, för att tidpunkten derför ej
skulle behöfva blifva beroende af tillgången på eljest disponibla medel.
Ledningen mellan Hudiksvall och Sveg komme att i sinom tid få sin
fortsättning öfver Hedeviken till Rörås i Norge och utgjorde således
början till en mellanriksledning öfver gränsen, och ledningen mellan
Sundsvall och Ragunda måste framdeles fortsättas inåt Jemtland för att
förbinda detta landskaps vidsträckta telefonnät med kusten.
Ledningarna hade beräknats kosta, linien Hudiksvall—Sveg 44,000
kronor och linien Sundsvall—Ragunda 40,000 kronor.
7.
Linien Stockholm—Norberg.
Hen år 1895 anlagda ledningen mellan Stockholm och Falun,
som då intagits i Norberg för -att tills vidare förmedla jemväl bergs¬
lagens öfver sistnämnda station framgående interurbantrafik, måste nu¬
mera ensam disponeras för sitt ändamål. Förutom den i Falun ej minst
genom öfvertagandet och ombyggandet af det enskilda telefonnätet
derstädes betydligt ökade abonnentkretsen toges nemligen denna led¬
ning äfven i anspråk af det under år 1897 i Mora anordnade riks-
telefonnätet samt de under den närmaste tiden uppväxande näten i
Orsa, Rättvik, Leksand med flera orter, hvilka alla finge sin utfartsväg
öfver Falun. Å andra sidan hade äfven Norbergsnätet visat en afsevärd
ökning i abonnentantalet, och då förutom denna den affärslifliga bergs¬
lagen äfven sådana orter som t. ex. Smedjebacken, Avesta, Garpenberg,
Hedemora, Engelsberg m. fl. egde sin förbindelse med hufvudstaden
öfver Norberg, kunde krafvet på en särskild ledning mellan sistnämnda
plats och Stockholm ej längre undanskjutas.
Kostnaden för denna ledning hade beräknats uppgå till 44,000
kronor.
8.
Linien Stockholm—Vester ds.
För det betydliga antal samtal, uppgående till öfver 3,000 i må¬
naden, som för närvarande utvexlades mellan dessa städer, funnes
disponibla endast 27 minuter i timmen, tagna från tiderna för dels den
indirekta Göteborgsledningen, dels en i Enköping och Kolbäck ingående
76
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
ledning. Hvarje samtal hade således, då 10 timmars telefondag beräk¬
nades, blifvit inskränkt till blott 2,7 minuter, inberäknadt kopplingstiden.
Någon möjlighet att upptaga flera samtal funnes derför icke. Å andra
sidan hade staten numera äfven öfvertagit och skulle med rikstelefon-
nätet införlifva det enskilda nätet i Vesterås. För dessa nya abonnenter
och den motsedda stora mängden vexelstationer kring Vesterås, hvilka
gifvetvis behöfde telefonförbindelse med hufvudstaden, vore en ny, direkt
ledning oumbärlig.
Kostnaden för densamma hade beräknats till 27,000 kronor. '
9.
Linien Stockholm—Eskilstuna.
På den med Strengnäs och delvis äfven Arboga gemensamma
dubbelledningen, hvilken för Eskilstuna jemte underlydande talrika vexel¬
stationer disponerades endast 28 minuter i timmen, expedierades för
närvarande öfver 2,800 samtal i månaden, hvilket med 10 timmars
telefondag motsvarade icke fullt 3 minuter för hvarje samtal, kopplings¬
tiden inberäknad. Dessutom användes för en del samtal en år 1885
upplagd enkeltrådsledning, som likväl numera, utan att motsvara for¬
dringarna på en tidsenlig telefonförbindelse, droge oskäligt dyra under¬
hållskostnader. För att kunna möta ökningen samtal på den nu helt
och hållet upptagna dubbelledningen och på samma gång utbyta den
otjenliga enkelledningen mot en tidsenlig och mindre underhållsdyr
förbindelse hade telegrafstyrelsen funnit en ny dubbeltrådig ledning
böra anläggas utefter den nyligen bygda Norra Södermanlands jernväg.
Kostnaden för denna ledning vore beräknad till 27,000 kronor.
10.
Linien Örebro—Karlstad.
Redan under år 1891 hade telegrafstyrelsen gjort hemställan om
beredande af anslag till en ledning mellan dessa städer, men Kongl.
Maj:t hade ansett densamma då icke påkalla skyndsamt utförande. Då
telegrafstyrelsen nu återkomme med enahanda framställning, hade af
styrelsen till stöd härför anförts, att telefonväsendets utveckling i Verm-
land gjort en direkt ledning mellan dessa residensstäder, som vore
rangeringsstationer, till en oafvislig nödvändighet.
I sådant afseende hade telegrafstyrelsen meddelat, att den mellan
Örebro, Bofors, Kristinehamn och Karlstad gående jerntrådsledningen,
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
77
som vore afsedd för lokaltrafiken mellan dessa ställen, deraf vore fullt
upptagen och för öfrigt ej ens kunnat med fördel användas för samtal
mellan ändstationerna och således ännu mindre ingå såsom länk i inter-
urbannätet. För dessa samtal hade derför måst anlitas den mellan
Örebro och norska gränsen upplagda och i Karlstad intagna ledningen,
som skulle förmedla, utom den svensk-norska korrespondensen, äfven
samtalen mellan Yermland och Stockholm och på hvars tid Örebro —
Karlstads-samtalen inkräktat med 6 minuter i timmen. Af den öfriga
tiden användes för den norska korrespondensen 20 minuter och för
samtalen mellan Karlstad och Stockholm 12 minuter. Men den ökade
mellanrikstrafiken fordrade längre tid, hvilket framginge deraf, att de
norsk-svenska samtalen ökats till 11,918 år 1897 från 4,746 år 1894
och vore stadda i rask tillväxt.
Hvad vidare beträffade korrespondensen på Stockholm från Karl¬
stad och deröfver från hela Vermland och Dalsland, hade styrelsen
funnit det vara tydligt, att de härför anvisade 12 minuterna icke kunde
vara tillräckliga. Med den utförda och pågående ombyggnaden af de
vermländska näten till dubbeltrådiga hade nästan dagligen behofvet af
telefonförbindelse med Stockholm från denna landsdel ökats. Den nöd¬
vändiga tiden åt hela denna korrespondens kunde ej beredas, förr än
en ny ledning mellan Karlstad och Örebro blifvit upplagd.
Kostnaden för denna ledning vore beräknad till 31,000 kronor.
11.
Linien Örebro—Falun.
Den nuvarande, i de mellanliggande stationerna Borlänge, Smedje¬
backen, Kopparberg och Lindesberg intagna ledningen mellan Koppar¬
bergs och Örebro grannläns residensstäder vore egentligen icke någon
förbindelse mellan dessa ändpunkter, utan endast en lokalledning för de
här angifna platserna, hvarför den, såsom ej afsedd för samtal på längre
afstånd, äfven vore bygd af jerntråd. Residensstädernas behof af telefon¬
samfärdsel, som mellan grannprovinser gifvetvis vore ganska stort, hade
således ingalunda kunnat tillgodoses genom denna ursprungligen för ett
annat ändamål anlagda indirekta jernledning. Men dertill komme äfven
det missförhållandet, att af samma anledning korrespondensen från Falun
med kringliggande stationer söderut i landet för närvarande måste ledas
öfver Stockholm på linien Falun—Norberg—Stockholm i stället för den
naturligaste och kortaste vägen öfver Örebro. Med den häraf föranledda
olägenheten, att de från hufvudstaden utgående, hårdt upptagna led-
78
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
ningarna till stort men för hufvudstadskorrespondensen belamrats med
samtal, som rätteligen ej hörde dem till, vore äfven förenad den all
telefontrafik förtyngande oegentligheten, att vägen mellan Falun och
de i vestra och södra Sverige belägna stora telefoncentra i betydlig
mån förlängts, t. ex. mellan Falun och Göteborg med ej mindre än
319 kilometer, till följd hvaraf svårigheten att få samtal till stånd och
hörda i sin ordning ökats. Den lifliga affärsförbindelsen mellan Falun
och Vermland, som nu till stor olägenhet måste ledas öfver Stockholm,
komme äfven och ej minst att draga fördel af denna nya för densamma
naturligare telefonväg öfver Örebro.
Den föreslagna nya ledningen komme äfven med all säkerhet att
i sinom tid fortsättas vidare norrut öfver Mora och Sveg till Öster¬
sund och då bilda en i många hänseenden vigtig förbindelse inuti landet
mellan rikets mellersta och norra delar.
Ledningen hade beräknats kosta 46,000 kronor.
12.
Linien Örebro—Gefle—Söderhamn.
En direkt telefonledning mellan de båda rangeringsstationerna
Örebro och Gefle hade telegrafstyrelsen funnit ingå som ett vigtigt led
i det systematiska ordnandet af rikstelefonnätet. Geflegruppens stationer
med de kommersiella intressen, som öfver Gefle sökte förbindelse med
landets sydvestra delar samt Småland och Blekinge, behöfde komma i
omedelbaraste förening med de störa indirekta ledningar, som vore af-
sedda att från Örebro utgrena sig åt olika håll. Genom en direkt led¬
ning mellan Gefle och Örebro förkortades äfven den stora omvägen
öfver Stockholm till Göteborg med 138 kilometer, och de härifrån ut¬
gående, hårdt belastade ledningarna befriades från en korrespondens,
som hade sin genaste och naturligaste väg öfver andra sträckor. Styrel¬
sen ansåge den föreslagna nya ledningen böra framdragas till Söder¬
hamn, enär denna stad, såsom varande näst Gefle gruppens mest be¬
tydande affärsstad, borde erhålla möjligast underlättade förbindelser med
öfriga landsdelar.
Ledningen mellan Örebro och Söderhamn öfver Gefle skulle kosta
116,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
79
13.
Linien Stockholm—Örebro.
Örebro, hvars betydelse såsom en af de vigtigaste rangerings-
stationerna måste växa med rikstelefonnätets utvidgning åt olika väder¬
streck, hade äfven såsom stadssamhälle företett en särdeles snabb ut¬
veckling. I afseende på telefonsamtalens mängd hade detta visat sig
genom dessas ökning, hvilken ökning uppgått till 50 procent eller från
omkring 4,000 i månaden under år 1896 till omkring 6,000 i månaden
under år 1898. Endast bristen på erforderliga ledningar hade hindrat
denna siffra att stiga ännu högre. För samtalsbehofvet med Stockholm
funnes endast en direkt ledning, nemligen den år 1893 från Stockholm
anlagda bronsledningen, som likväl i första hand afsåges för Vermlands-
och den norska korrespondensen och derför för denna disponerades 40
minuter i timmen. Att den återstående tiden af 20 minuter i timmen
icke numera kunde tillgodose behofvet af telefonförbindelsen med Örebro
och andra deröfver gående samtal vore uppenbart. Visserligen hade
Örebro tillgång äfven till den indirekta ledningen mellan Stockholm
och Göteborg, men denna ledning, som endast på sträckan öster om
Örebro inginge i både Vesterås och Kolbäck för dessa orters inter-
urbankorrespondens, vore så upptagen af andra orters samtal, att endast
en obetydlig del af tiden, 10 minuter i timmen, kunde disponeras för
örebrosamtalen. ’
Den föreslagna nya ledningen skulle kosta 54,000 kronor.
14.
Linien Örebro—Nässjö.
För förmedling af samtalen från och öfver Örebro till Östergöt¬
land och söderut funnes blott en ledning, den år 1895 mellan Örebro
och Norrköping öfver Mjölby anlagda, hvilken derjemte tjenstgjorde
såsom mellanlänk i flere andra stationers interurbantrafik. Till följd
häraf vore det särdeles svårt att erhålla samtal å denna ledning, och i regel
vore det omöjligt att efter klockan 9 förmiddagen erhålla vanliga så¬
dana. Äfven ilsamtalen både expedierats först efter flera timmars vän¬
tan. Fn direkt ledning från Örebro till den störa rangeringsstationen
i Nässjö vore derför enligt telegrafstyrelsens åsigt en af de vigtigaste
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
af de föreslagna och borde med det snaraste anläggas. En sådan led¬
ning skulle i förening med de föreslagna nya linierna från Nässjö till
Malmö, Vexiö och Halmstad uppehålla en telefonförbindelse mellan, å
ena sidan, Nerike, Vermland, Vestmanland, Dalarne och Gestrikland
samt, å den andra sidan, rikets sydligare provinser.
Den ifrågasatta ledningen hade beräknats kosta 50,000 kronor.
15.
Linien Örebro—Göteborg.
Genom anläggande af en direkt ledning mellan dessa ändpunkter,
hvaraf behofvet länge varit känbart, skulle för flera af våra vigtigaste
orter vinnas fördelar och undanrödjas olägenheter, som för närvarande
gjort sig särskildt gällande inom telefontrafiken. Den korrespondens,
som från och öfver Örebro sökte sig fram till Göteborg, hade hittills
måst med ganska stora ansträngningar tillgodoses genom hopplockande
af tider från flera olika ledningar, hvilkas ursprungliga ändamål deri¬
genom förryckts. Den indirekta Göteborgsledningen, ledningarna Göte¬
borg, Karlstad och Örebro—norska gränsen, hade fått afstå 12 å 16
minuters tid för att genom dessas kombinering bereda Göteborg tillfälle
till en i och för sig otillräcklig förbindelse med Örebro och deröfver
förmedlade stationer samt dessutom med Nora, Lindesberg, Kopparberg,
Arboga, Köping och Askersund. Men dessa ledningar behöfde numera
för sitt egentliga ändamål mer och mer användas. Karlstadsledningen
måste inom den allra närmaste framtiden odelad lemnas åt Göteborgs-
korrespondensen på Vermland, och den indirekta Göteborgsledningen
måste vidga sina nu alldeles för knappt tillmätta tider åt korrespondensen
från och till Sköfde med kringliggande stationer, hvilken endast egde
halfva timmen för samtalen så väl med Göteborg som med Örebro, Stock¬
holm, Motala, Mjölby, Vadstena, Linköping m. fl. ställen.
En direkt linie Göteborg—Örebro innebure dessutom en minst lika
vigtig fördel i dess egenskap att bilda en af de oumbärligaste länkarne
i det störa interurbana rikstelefonnätet. Om de föreslagna ledningarna
mellan Örebro och Falun samt mellan Örebro och Söderhamn blefve
anlagda, skulle genom dem i förening med en ny linie Örebro—Göte¬
borg, väglängden mellan, å ena sidan, vestkusten med dess hufvudort
Göteborg och, å andra sidan, Dalarne jemte södra Norrland komma att
högst betydligt förkortas. Den nu nödvändiga omvägen öfver Stockholm
skulle då kunna undvikas och dessutom de från Stockholm utgrenande
Statsutskotttets Utlåtande N:o 8.
81
hufvudlinierna göras lediga för sina hufvudsakligaste ändamål. Betydel¬
sen af dessa nya ledningar i afseende på våglängdens förkortning fram-
ginge deraf, att vägen mellan Falun och Göteborg skulle från 796 kilo¬
meter förkortas till 477 kilometer, mellan Söderhamn och Göteborg från
752 kilometer till 614 kilometer samt mellan Göteborg och Gefle från
638 kilometer till 500 kilometer.
Ledningen mellan Örebro och Göteborg hade beräknats kosta
68,000 kronor.
16.
Linien Karlstad—Filip stad—Mora.
Sedan telefonnäten i Filipstad samt kringliggande bergslag numera
blifvit ombygda till dubbeltrådiga, borde de enligt telegrafstyrelsens åsigt
för att medföra åsyftadt gagn sättas i förbindelse, å ena sidan, med
Karlstad, med hvilken stad hela bergslagen egde en liflig affärsför¬
bindelse och hvaröfver telefonförbindelsen med Göteborg förmedlades,
samt, å andra sidan, med de betydande platserna utefter Mora—Venerns
jernväg i Dalarne, hvilket landskap till stor del försåge bergslagen med
dess träkolsbehof och hvars telefonnät efter hand komme att efter om¬
byggnad intagas i rikstelefonnätet.
Dessutom komme denna ledning likasom andra kommunikations¬
medel i dessa trakter att tillföra de stora skogsafverkningsintressen, som
här intoge en förherskande plats, den största fördel.
Kostnaden för en ledning mellan Karlstad och Mora öfver Filip¬
stad hade beräknats till 106,000 kronor.
17.
Linien Mora—Bollnäs—Söder hanm.
Sedan den nya jernvägen mellan Mora och Bollnäs blifvit färdig,
kräfde de derigenom mellan Dalarne och Helsingland uppstående affärs¬
förbindelserna en jemn och säker telefonsamfärdsel. Genom den här
föreslagna ledningen skulle ock telefonnäten vid Mora, Orsa med flera
platser i öfre Dalarne, hvilka berördes af nämnda jernväg, erhålla sin
nödvändiga förbindelse med Bollnäs jemte kringliggande affärssamhällen
samt med ifrågavarande trakters utskeppningsort Söderhamn. Äfven här
Bih. till Rikad. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 11
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
hade den lifliga skogsafverkningen det största intresse af ändamålsenligt
ordnade telefonförhållanden.
Ledningen hade beräknats kosta 65,000 kronor.
18.
Linierna Stockholm—Norrköping och Stockholm—Nyköping.
Förbindelsen mellan Stockholm, å ena sidan, samt Norrköping med
hela Östergötland och norra Småland med dess hamnplatser, å den andra,
uppehölles för närvarande af två ledningar, af hvilka endast den ena
ginge direkt till Norrköping, under det att den andra äfven måst intagas
i Nyköping för att förmedla denna stads trafik. Vid sådant förhållande
hade samtalstrafiken blifvit otillfredsställande, och hade olägenheten
deraf varit föremål för upprepade klagomål och framställningar. Enligt
telegrafstyrelsens mening kunde det nuvarande tillståndet ej längre
fortgå, utan måste dels Nyköping med sina numera till 2,000 i månaden
uppgående samtal erhålla egen ledning, dels ock Norrköping ytterligare
en direkt förbindelse med hufvudstaden. Mellan Norrköping och huf-
vudstaden egde nemligen rum en mycket liflig förbindelse, som stän¬
digt utvecklades. Bankkontor, mäklare, kommissionärer och agenter af
alla slag på båda platserna kräfde en oupphörlig beröring sinsemellan.
De många och stora fabriksbolagen i Norrköping och omnejd egde i
hufvudstaden kontor, kommissionslager och försäljningslokaler, med
hvilka hufvudkontoren behöfde en jemn och säker telefonförbindelse,
och de större etablissementens chefer måste under sina täta och långa
besök i hufvudstaden stå i dylik förbindelse med sina underordnade.
De nya ledningarna hade beräknats kosta, linien Stockholm—Norr¬
köping 44,000 kronor och linien Stockholm—Nyköping 29,000 kronor.
19.
Linierna Norrköping—Örebro och Norrköping—Nässjö.
Norrköpings förbindelse med Örebro och dess stationsgrupp vore
stadda i en ganska hastig utveckling. Men för den korrespondens, det
lifliga affärsutbytet medfört, hade ej kunnat anvisas längre tid än 16
minuter hvarannan timme å den öfver Mjölby och Motala gående led¬
ningen, hvilken dessutom skulle tillgodose dessa orters interurbantrafik.
För Norrköpingsområdets behof att öfver Nässjö komma vester- och
söderut hade ej heller den derför använda indirekta Malmöledningen
Statsutskottets Utlåtande N:o 8-
83
kunnat afstå mera än 14 minuter i timmen. En sådan anordning vore
uppenbarligen i högsta grad otillräcklig, och klagomål öfver densamma
hade ofta låtit sig afköra. När nu enligt styrelsens förslag de två
största och vigtigaste rangeringsstationerna Örebro och Nässjö skulle
erhålla erforderliga hufvudledningar åt olika håll för att lättare kunna
sammanföra de olika landsdelar, som mest kräfde förbindelser med hvar¬
andra, hade styrelsen funnit det vara temligen sjelfklart, att en så vig¬
tig affärsplats som Norrköping borde, då den derjemte vore grannran-
geringsstation till båda, i främsta rummet komma i omedelbar förbin¬
delse med landets förnämsta telefoncentra.
Ledningen mellan Norrköping och Örebro vore beräknad att kosta
33.000 kronor. Kostnaden för linien Norrköping—Nässjö uppginge till
40.000 kronor.
20.
Linien Norrköping—Göteborg.
Dessa två af vårt lands största affärscentra hade länge haft behof
af en direkt ledning för förmedlingen af det lifiiga utbytet, som han¬
dels- och fabriksverksamheten å dessa orter medfört.
Då dertill komme, att dessa begge orter vore rangeringsstationer,
Göteborg, förutom för södra Vestergötland, äfven för Bohuslän, Dalsland
och öfre Halland samt Norrköping för hela östra Sverige mellan Ny¬
köping och Nässjö, syntes betydelsen af den ifrågasatta förbindelse¬
ledningen tydligen träda i dagen. Densamma komme att förena stora
områden af landets östra och vestra delar, hvilka hade behof af snabb
och möjligast direkt förbindelse med hvarandra.
Kostnaden för den nu föreslagna ledningen hade beräkuats uppgå
till 90,000 kronor.
21.
Linien Norrköping—Sköfde.
Förbindelsen mellan Vestergötlands och Östergötlands betydande
telefonnät egde för närvarande rum på de stora omvägarna öfver Näs¬
sjö och Örebro. Då de dervid använda ledningar ej vore afsedda för
denna trafik, hade densamma på grund häraf ej heller kunnat erhålla
den snabbhet, som fordrats. För afhjelpande af denna oegentlighet an-
84
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
såge telegrafstyrelsen en direkt telefonledning böra anordnas genaste
vägen mellan de båda af Vettern skilda provinserna. Ledningen, som
skulle dragas mellan rangeringsstationernaNorrköping och Sköfde, skulle
medelst kabel öfvergå Vettern mellan lämplig punkt i närheten af
Karlsborg och motsatta stranden. Kabeln skulle innehålla två dubbel¬
ledningar, och en af dessa skulle intagas i Karlsborg för att gifva
denna plats en särskilt med hänsyn till den lifliga kanaltrafiken önsk¬
värd direkt förbindelse med östra Sverige. För det stora interurban-
nätet skulle den nya ledningen äfven blifva af stor betydelse, såsom
bildande eu vigtig reservlänk mellan östra och vestra Sverige.
Den nya ledningen hade beräknats kosta 75,000 kronor.
22.
Linien Linköping—Hultsfred.
En direkt telefonförbindelse från Linköping söderut till Hultsfred,
som utgjorde knutpunkten för de stora förbindelseledningarna till Vester-
vik, Oskarshamn och Kalmar, hade länge varit af behofvet påkallad,
men dess anläggning hade uppskjutits, emedan man velat vänta, tills
den kunde framdragas utefter den ifrågasatta jernvägen Linköping —
Vimmerby. Som denna jernväg nu syntes blifva en verklighet, borde
enligt telegrafstyrelsens åsigt telefonledningens byggande icke längre
uppskjutas, utan, så snart sig göra läte, bringas till stånd. Stora olägen¬
heter, som för närvarande tyngde telefonkorrespondensen, skulle deri¬
genom blifva afhjelpta. Då denna korrespondens nu måste ledas en
betydlig omväg antingen på ostkustledningen öfver Norrköping eller
ock öfver Nässjö, hade den haft särdeles svårt att komma fram samt
derjemte utgjort ett hinder för den korrespondens, som från eller öfver
dessa två orter egentligen skulle befordras.
Den nya ledningen vore beräknad kosta 48,000 kronor.
23.
Linierna Nässjö—Malmö och Nässjö—Vexiö—Karlshamn.
Likasom Örebro genom sitt läge bildade ett telefoncentrum för
mellersta delen af landet, intoge Nässjö samma plats inom det betyd¬
liga ledningsnät, som i landets sydliga del utgrenade sig åt olika håll.
För hela den öfver Nässjö söderut gående korrespondensen funnes emel-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
85
lertid för närvarande endast en enda ledning, nemligen den indirekta
ledningen mellan Stockholm och Malmö, hvilken söder om Nässjö in-
ginge både i Vexiö och i Hessleholm. Att denna enda ledning måste
vara otillräcklig för behofvet, hade telegrafstyrelsen funnit vara påtagligt.
Af uttalanden från olika platser inom denna landsdel framginge äfven,
att ej ens hälften af de önskade samtalen kunnat expedieras. Någon
annan väg kunde nu ej heller beredas telefontrafiken mellan södra
Sverige och de norr om Nässjö belägna provinserna. För att vinna
erforderlig bättring kräfdes uppläggning af två särskilda ledningar från
Nässjö, den ena till Malmö och den andra till Vexiö med fortsättning
till Karlshamn. Derigenom komme Nässjö i direkt förbindelse med
rangeringsstationerna söderut, hvilkas områden eller hela södra delen
af landet öfver Nässjö skulle sättas i omedelbar förbindelse med de
derifrån åt olika håll utgående direkta ledningarna till Stockholm, Norr¬
köping, Örebro, Jönköping, Sköfde och Göteborg. Vexiöledningens
fortsättning till Karlshamn betingades af nödvändigheten att direkt för¬
binda denna stad jemte mellersta och sydliga delen af den föreslagna
ostkustlinien med sin rangeringsstation och derigenom för dess korrespon¬
dens norrut undvika den nu nödvändiga stora omvägen öfver Karls¬
krona.
Efter styrelsens beräkning skulle ledningen Nässjö—Malmö kosta
64,000 kronor och ledningen Nässjö—Karlshamn 67,000 kronor.
24.
Linierna Halmstad—Nässjö och Halmstad—Vexiö.
Den söder om Göteborg belägna vestra delen af riket med städerna
Halmstad, Varberg, Falkenberg, Laholm och Engelholm jemte den dessa
kringliggande, välmående och af flera industriella anläggningar uppfylda
landsbygden stode för närvarande i telefonförbindelse med landets öfriga
delar endast förmedelst de öfver Göteborg och Malmö eller Hessleholm
gående ledningarna. De olägenheter i taltydlighet, som dylika omvägar
medförde, läge i öppen dag och hade dessutom, jemte svårigheten att
öfver dessa strängt anlitade stamledningar ens erhålla behöfliga telefon¬
samtal med hufvudstaden eller mellersta delen af riket, särskildt påpekats
i så väl en tidigare skrifvelse från handelsföreningen som äfven i senare
skrifvelse från stadsfullmägtige och enskilda abonnenter i den raskt
framåtgående, men hittills i telefonhänseende vanlottade handels- och
industristaden Halmstad, som egde många intressen att bevaka äfven
86
Statsutskottets Utlåtande A/:o 8.
bortom sina grannstäder och alltmera blifvit hamnstad för stora delar
af östra Småland och sydliga Sverige. För att gifva Halland den tids¬
enliga och beqväma telefonförbindelse med rikets öfriga provinser, hvaraf
den nu vore i saknad, men som den synnerligen väl behöfde, kräfdes enligt
telegrafstyrelsens åsigt anläggning af en telefonledning för korrespon¬
densen till Stockholm och mellersta Sverige mellan Halmstad och Näs¬
sjö samt en dylik ledning mellan Halmstad och Vexiö för förbin¬
delsen österöfver. I Nässjö mötte ledningar från norr, Stockholm och
Örebro, samt öster, Vestervik och Oskarshamn, och i Vexiö mötte led¬
ningar från Kalmar, Karlskrona och, enligt styrelsens förslag, äfven
Karlshamn. Vägen till Stockholm skulle från Halmstad förkortas med
71 kilometer, och ledningslängden mellan vest- och ostkusterna skulle
reduceras till mindre än hälften.
Genom de nya ledningarna blefve derjemte de stora ledningarna
från Göteborg och Malmö befriade från Hallandskörrespondensen, och
kommunikationen mellan Göteborg och Helsingborg sinsemellan och med
kusten skulle undslippa det besvärande intrånget af Halmstadsområdets
interurbantrafik.
De föreslagna ledningarna hade beräknats kosta, linien Halmstad —
Nässjö 86,000 kronor och linien Halmstad — Vexiö 58,000 kronor.
25.
Linien Bords— Varberg.
För Borås, som länge varit stadd i en ovanligt liflig utveckling
i ekonomiskt hänsende, hade behofvet af en direkt telefonledning till
Varberg sedan flera år varit kändt. Vid olika tidpunkter hade fram¬
ställningar inkommit med begäran om anläggning af en direkt telefon¬
ledning mellan dessa städer för att underlätta affärsförbindelsen dem
emellan.
Telefonkorrespondensen måste nemligen nu gå öfver Göteborg och
hade derför icke kunnat nöjaktigt tillgodoses, på samma gång den sjelf
i sin ordning varit till hinder för den öfriga korrespondensen å de strängt
upptagna Göteborgsledningarna. Medel hade emellertid icke kunnat dispo¬
neras för denna anläggning, men som behofvet deraf alltjemt växte,
ansåge telegrafstyrelsen dess uppläggande icke kunna utan olägenhet
vidare uppskjutas.
Kostnaden för denna ledning vore beräknad till 31,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 8,
87
26.
Linien Göteborg—Skara.
4
Sedan de af telegrafverket öfvertagna, mycket omfattande telefon¬
näten i Skara, Kinnekulle och Lidköping med underlydande vexelstationer
under år 1898 ombygts till dubbeltrådiga, måste dessa orter beredas
erforderlig telefonförbindelse med Göteborg, hvarmed denna del af Vester-
götland redan egde lifliga affärsförbindelser, hvilka utan tvifvel skulle
komma att ökas, när den under byggnad varande jernvägen Göteborg —
Vara—Skara blifvit färdig. För att denna del af Vestergötland skulle
erhålla tillfredsställande telefonförbindelse med Göteborg borde enligt
telegrafstyrelsens mening en direkt ledning anläggas från Skara utefter
denna jernväg. Intill dess detta kunnat anordnas, måste korrespon¬
densen på Göteborg, vestkusten, Malmö och rikets sydligare delar dragas
öfver Sköfde. Härigenom uppstode stora svårigheter att komma fram,
på samma gång som ett högst olägligt intrång gjorts på de för den
nuvarande korrespondensen redan otillräckliga ledningarna.
Ledningen hade beräknats kosta 55,000 kronor.
27.
Linien Oskarshamn—Ystad.
I telegrafstyrelsens förslag år 1888 hade äfven upptagits en led¬
ning längs ostkusten från Norrköping öfver Vestervik, Oskarshamn,
Kalmar, Karlskrona och Karlshamn till Kristianstad. Medel till en
sådan ledning hade emellertid ej erhållits vid 1889 års riksdag, men
år 1893 hade beviljats anslag till en ledning från Norrköping öfver
Vestervik till Oskarshamn. Som numera alla vid östra kusten belägna
orter af någon betydenhet erhållit eller snarast erhölle rikstelefon, hade
telegrafstyrelsen funnit fortsättningen af nämnda ledning till Ystad vara
af behofvet högeligen påkallad. Ledningen, som skulle komma att in¬
tagas i Kalmar, Karlskrona, Karlshamn och Kristianstad, vore afsedd
att förmedla korrespondensen mellan Smålands östra och södra delar,
Blekinge och Skåne, hvilka landskap sins emellan egde mycket lifliga
förbindelser. I förening med den föreslagna ledningen Karlshamn —
Nässjö skulle den ock komma att bilda en mycket vigtig länk i interur-
bannätot för dessa landsdelars förbindelse med det öfriga landet.
88
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
För närvarande funnes icke någon sammanhängande telefonledning
längs sydöstra kusten, enär direkt förbindelse saknades så väl mellan
Kalmar och Karlshamn som mellan Kristianstad och Ystad. Mellan
de båda förstnämnda orterna måste samtalen gå öfver Vexiö, en vägsträcka
på 239 kilometer, som af den nya ledningen skulle ersättas med en
längd af blott 90 kilometer, och från Kristianstad måste samtalen till
Ystad taga vägen öfver Malmö eller, om det vore möjligt, leta sig fram
på lokalledningarna mellan södra Skånes småstationer.
Kostnaden för ledningen hade beräknats till 112,000 kronor.
28.
Linien Sundsvall—Östersund—Norska gränsen vid Storlien.
Redan under loppet af april månad år 1897 hade från norska
telegrafstyrelsen inkommit förfrågan om svenska telegrafstyrelsens ställ¬
ning till en ifrågasatt mellanrikstelefonledning öfver gränsen mot Jemt-
land. »Trondhjems sill- och fiskexportörers förening» och »Trondhjems
handelsförening» hade nemligen hos norska telegrafstyrelsen hemstält om
anläggande af en rikstelefonförbindelse mellan Trondhjem och riksgränsen
för eventuel tillslutning till den svenska rikstelefonen via Östersund
samt dervid framhållit de betydande handelsförbindelserna mellan Trond¬
hjem och Sverige, som antoges komma att i afsevärd grad ökas genom
åvägabringande af en dylik telefonförbindelse. Svenska telegrafstyrelsen
hade emellertid i anledning af den gjorda förfrågan endast kunnat meddela,
att styrelsen då hade för den närmaste tiden under händer så omfat¬
tande anläggningar inom landet, att medel icke kunde för den ifråga¬
satta linien anvisas, men uttalat sin förhoppning, att frågan längre
fram skulle kunna till gynsam lösning å nyo upptagas.
Som numera norska staten öfvertagit telefonnätet i Trondhjem,
samt kuststäderna och de större fiskeplatserna så väl norr om Trondhjem
som söderut ända nedåt Ålesundj inom den närmaste tiden komme att
erhålla dubbeltrådiga förbindelseledningar till Trondhjem, ansåge telegraf¬
styrelsen tiden nu vara lämplig att bringa till stånd den ifrågasatta
mellanriksledningen genom Jernband, hvilken lednings stora gagn
för grannländernas ömsesidiga affärsförbindelser styrelsen funnit vara
uppenbar.
Denna ledning ansåge styrelsen böra byggas af material med en
ledningsförmåga, som motsvarade 4,5 millimeters koppartråd, för att i
förbindelse med den föreslagna nya ledningen mellan Stockholm och
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
89
Sundsvall bilda telefonförbindelse från Stockholm till Trondhjem. Kost¬
naden för denna ledning hade beräknats till 205,000 kronor.
Med hänsyn till den för ifrågavarande nyanläggningar erforderliga
summans storlek hölle telegrafstyrelsen före, att densamma borde lämp¬
ligast fördelas på tre år.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört hade styrelsen hemstält,
att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om anvisande
af särskild! anslag utan återbetalningsskyldighet till belopp af samman-
lagdt 2,994,000 kronor, att utgå med en tredjedel under år 1900, för
anläggandet af nu uppräknade interurbana telefonledningar.
Beträffande ifrågavarande ärende har t. f. departementschefen
vidare för egen del erinrat, att hvad telegrafstyrelsen anfört till stöd
för sin nu gjorda framställning otvetydigt utvisade, att, sedan numera
en snabb och säker telefonisk samfärdsel blifvit för allmänheten och
särskild! för affärs- och näringslifvet ett oundgängligt behof, det nu¬
varande interurbana telefonnätet, trots dess jemförelsevis hastiga ut¬
veckling, icke på långt när vore tillräckligt för att behörigen tillgodose
den på de senaste åren i oförutsedd grad ökade telefonkorrespondensen
å vissa linier och ännu mindre för den ytterligare stegring af samma
korrespondens, som tvifvels utan vore att för den närmaste framtiden
motse. Också hade telegrafstyrelsen funnit sig icke längre kunna dröja
med utarbetandet och framläggandet af en fullständig plan för åstad¬
kommande af de nya interurbanledningar, som enligt styrelsens åsigt ound¬
gängligen erfordrades för ett systematiskt ordnande af den stora inter¬
urbana telefontrafiken och tillgodoseende af dess behof för den närmaste
framtiden.
Den af telegrafstyrelsen nu framlagda planen syntes t. f. de¬
partementschefen vara upprättad med tillbörlig hänsyn till de olika för¬
hållanden, som dervid bort komma i betraktande, och hvad beträffade
de särskilda i planen upptagna anläggningarna, funne han dem samtliga
vara behöfliga och af sådan betydelse för telefonsamfärdseln, att de
borde komma till utförande så snart som möjligt. Ett undanskjutande
för längre tid af någon eller några af dessa anläggningar skulle ock
innebära en obillighet mot de orter, hvilka sålunda komme att i af¬
seende å sina telefonförbindelser få stå tillbaka för andra, och i hvarje
fall skulle genom ett sådant lösryckande af en eller annan länk i den
nu planlagda interurbana ledningskedjan äfventyras en del af de för¬
delar, som vore afsedda att vinnas genom de interurbana telefon¬
förbindelsernas systematiska ordnande enligt den föreliggande planen.
Bill. till Rilcsii. Prot. 1899. 4 Sami 1 Afd. 8 Höft. 12
90
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Vidkommande åter kostnaderna för planens fullständiga genom¬
förande, uppginge de visserligen till ett mycket betydande belopp eller
inemot 3,000,000 kronor. Detta belopp syntes dock ej böra verka
afskräckande, då hänsyn toges dertill, att, såvidt nu kunde förutses, be-
hofvet af vidare utveckling af det interurbana telefonnätet måste anses
vara genom de nu ifrågasatta anläggningarnas utförande för en följd af
år tillgodosedt, samt att, på grund af hittills vunnen erfarenhet beträf¬
fande de nuvarande interurbana ledningarna, all anledning vore att an¬
taga, att jemväl anläggningen af de nya ledningarna komme att i sinom
tid visa sig vara ett för statsverket ekonomiskt fördelaktigt företag.
Den hittills vid anskaffande af medel till anläggning eller inköp
af telefonledningar för statsverkets räkning följda grundsats hade, såsom
telegrafstyrelsen erinrat, varit den, att anläggning och inköp af lokala
telefonnät samt kortare förbindelseledningar bekostats af upplånta medel
jemte å telefonrörelsen uppkommen vinst, medan deremot kostnaden för
de större eller af de mest påträngande behofven betingade interurbana
ledningarna blifvit bestridd af medel, som lemnats såsom anslag utan
återbetalningsskyldighet, ehuru visserligen äfven vinst- och lånemedel
i viss mån måst tagas i anspråk till bestridande af kostnader för upp¬
läggande af nya interurbanledningar på de mest trafikerade linierna
samt mellan orter, hvilkas behof af telefonisk samfärdsel gjort sig sär¬
skilt känbart. I skrifvelse den 9 maj 1894 angående regleringen af
utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel hade visserligen Riksdagen
förklarat, att med hänsyn till den utveckling, statens telefonväsende
redan då erhållit, Riksdagen ansåge, att den tidpunkt vore inne, då
endast i undantagsfall vidare anslag för anläggning af telefonledningar
behöfde af Riksdagen beviljas, och att sålunda de ytterligare länkar
af telefonnätet, som kunde anses erforderliga, borde bestridas antingen
genom uppkommen behållning å telefonrörelsen eller, om så skulle vara
behöfligt, genom upplånade medel. Emellertid hade Riksdagen, såsom
förut nämnts, för anläggning af då föreslagna telefonledningar beviljat
ett belopp af 1,091,000 kronor såsom anslag utan återbetalnings¬
skyldighet.
I detta sammanhang ansåge sig t. f. departementschefen böra
nämna, att för telefonväsendets utveckling intill 1898 års' slut anvisats
såsom lånemedel tillsammans 8,680,000 kronor, deraf l,430,000okronor
från statskontoret och 7,250,000 kronor från riksgäldskontoret. Å dessa
lånemedel hade intill samma tid återbetalts 2,482,500 kronor, deraf till
statskontoret 795,000 kronor och till riksgäldskontoret 1,687,500 kronor.
Telefonväsendets skuld hade således vid 1898 års slut utgjort 6,197,500
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
91
kronor, deraf till statskontoret 635,000 kronor och till riksgäldskontoret
5,562,500 kronor.
Med hänsyn till de stora kostnader, de nu föreslagna telefonled¬
ningarnas anläggning kräfde, ansåge t. f. departementschefen lika med
telegrafstyrelsen och på de af styrelsen i öfrigt anförda skäl det vara nöd¬
vändigt att af Riksdagen för ändamålet begära ett särskildt anslag. Vid¬
kommande beloppet af detta anslag hade t. f. departementschefen icke
något att erinra mot de förslag och beräkningar, som läge till grund för
den af telegrafstyrelsen begärda summan, 2,994,000 kronor. Han delade
äfven telegrafstyrelsens uppfattning om önskvärdheten, att anslaget måtte
utgå under tre år, men i betraktandea af de stora belopp, hvartill de för
telegrafverket för år 1900 äskade anslag sammanlagdt uppginge, ansåge
han sig böra tillstyrka, att den del af anslaget, hvars utgörande för år
1900 borde af Riksdagen begäras, inskränktes till 600,000 kronor.
Mot Kongl. Maj:ts förslag om anvisande af 369,000 kronor, åter¬
stående belopp af förut beviljat anslag till telefonanläggningar, har ut¬
skottet icke haft något att erinra.
Hvad beträffar det nu af Kongl. Maj:t äskade ytterligare anslaget
till telefonanläggningar, har utskottet, då de alltmer framträdande
anspråken på snabb och säker telefonisk samfärdsel göra en utvidgning
af det interurbana telefonnätet nödvändig, dä den framlagda planen
för en sådan utvidgning synes vara väl afvägd och de olika orternas
intressen synes hafva blifvit i densamma vederbörligen tillgodosedda,
samt dä kostnaderna för de interurbana ledningarna enligt förut följd
grundsats torde böra bestridas af anslagsmedel, ansett sig böra förorda
hvad Kongl. Maj:t nu föreslagit, helst på grund af den utredning,
som i ärendet lemnats, kan antagas, att telefonväsendets utveckling
kommer att visa sig vara äfven från ekonomisk synpunkt fördelaktig.
I sammanhang med förevarande ämne har utskottet velat erinra,
att Kongl. Maj:t i proposition (n:o 17) till innevarande Riksdag före¬
slagit Riksdagen att bemyndiga riksgäldskontoret att för fortsatt ut¬
veckling af telefonväsendet på vissa vilkor tillhandahålla telegrafstyrel¬
sen ett lånebelopp af en million kronor. Dessa medel äro emellertid
afsedda för anläggning och inköp af lokala telefonnät samt kortare
förbindelselinier; och är följaktligen ändamålet med desamma i sjelfva
verket ett annat än det, som med de nu ifrågasatta anslagsmedlen skall
tillgodoses. Berörda frågor torde alltså kunna behandlas oberoende af
hvarandra; och afgifver utskottet särskildt yttrande angående förslaget
om lånemedlens tilllhandahållande,
92
Ang. anslag
till anläggning
af telefonled¬
ning frän
Visir) gsS till
Qrenna.
[16.]
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Till närmare belysning af telefonväsendets utveckling och de
derför använda medel fogar utskottet vid detta utlåtande en från telegraf¬
styrelsen bekommen grafisk tabell, hvarjemte äfven en karta öfver de
nu föreslagna interurbana telefonledningarna finnes utlåtandet bilagd.
Under åberopande i öfrigt af hvad i detta ämne blifvit till stats¬
rådsprotokollet meddeladt, får utskottet hemställa:
a) att Riksdagen må för telefonledning från
Stockholm till Malmö af förut beviljadt anslag till
telefonanläggningar, 1,091,000 kronor, å extra stat för år
1900 anvisa återstående beloppet, 369,000 kronor; samt
b) att Riksdagen må för telefonledningar från
Stockholm till Luleå, från Luleå till Gellivare, från
Stockholm till Sundsvall, från Stockholm till Söder¬
hamn, från Östersund till Storlien, från Hudiksvall
till Sveg och från Sundsvall till Ragunda, från Stock¬
holm till Norberg, från Stockholm till Vesterås, från
Stockholm till Eskilstuna, från Örebro till Karlstad,
från Örebro till Falun, från Örebro till Gefle och
Söderhamn, från Stockholm till Örebro, från Örebro
till Nässjö, från Örebro till Göteborg, från Karlstad
till Filipstad och Mora, från Mora till Bollnäs och
Söderhamn, från Stockholm till Norrköping och från
Stockholm till Nyköping, från Norrköping till Örebro
och från Norrköping till Nässjö, från Norrköping till
Göteborg, från Norrköping till Sköfde, från Linköping
till Hultsfred, från Nässjö till Malmö och från Nässjö
till Vexiö och Karlshamn, från Halmstad till Nässjö
och från Halmstad till Yexiö, från Borås till Varberg,
från Göteborg till Skara, från Oskarshamn till Ystad
samt från Sundsvall till Östersund och norska gränsen
vid Storlien på extra stat bevilja 2,994,000 kronor,
och af detta anslag för år 1900 anvisa 600,000 kronor.
Anläggning af telefonledning från Visingsö till Grenna,
18:o) Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anläggning
genom telegrafverkets försorg af en dubbeltrådig telefonledning från
Visingsö till staden Grenna på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
93
af 11,550 kronor, under vilkor att Visingsö kommun dels för ledningens
anläggning anskaffade bidrag med 4,200 kronor, dels tillhandahölle
lämplig lokal för den för ledningen erforderliga telefonstationen å Vi¬
singsö, dels ock bestrede kostnaden för betjening af nämnda station.
Till statsrådsprotokollet har t. f. departementscefen i föreva¬
rande ärende anfört, att Visingsö sockens kommunalstämma i en af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län med skrifvelse den 12
september 1893 till Kongl. Maj:t öfverlemnad skrift gjort framställ¬
ning om anordnande på statens bekostnad och genom dess försorg af
rikstelefonledning mellan Visingsö och staden Grenna, och hade i hän¬
delse af bifall härtill kommunen förklarat sig villig att till anläggnings¬
kostnaden bidraga med högst 1,500 kronor, hvarjemte kommunen er¬
bjudit sig att upplåta och för framtiden underhålla lämplig lokal för
telefonstation.
Till stöd för berörda framställning hade sökanden anfört, att för¬
bindelsen mellan Visingsö och fastlandet, särdeles under vintertiden,
vore mycket osäker; att staten egde omkring en fjerdedel af ön eller
ungefär 1,200 tunnland med en ekskogsanläggning af stort värde,
mellan hvars förvaltningspersonal och fastlandet hastiga meddelanden
rätt ofta vore af nöden; att behofvet af telefonförbindelse mellan ön
och fastlandet ännu starkare framträdt, sedan en badanstalt blifvit an¬
lagd på ön och ständiga sommargäster i hundratal der vistades; att
under sommarmånaderna turister nästan dagligen besökte ön, hvarjemte
lustresande i tusental om helgdagarne dit anlände; att befolkningen på
ön direkt eller indirekt måste bidraga till kostnaden för anläggning af
telegrafer, telefoner och jernvägar med flera kommunikationsanstalter
å fastlandet, utan att deraf kunna draga väsentligt gagn, samt att för
denna befolkning, uppgående till mellan 1,100 och 1,200 personer, det
varit och fortfarande vore omöjligt att åstadkomma medel till den i
förhållande till befolkningen och dess små tillgångar stora kostnad, som
vore förenad med ifrågavarande anläggning.
I den skrifvelse, hvarmed Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfver-
lemnat förenämnda ansökning, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anfört, att isförhållandena i Vettern ofta under hela veckor och till och
med längre tid omöjliggjorde all förbindelse med fastlandet, i följd
hvaraf vid inträffande sjukdomsfall befolkningen på ön, der ingen läkare
funnes, under lång tid saknade tillfälle att inhemta läkares råd, samt
att afsevärda olägenheter vid flera tillfällen uppkommit derigenom, att
tjenstemeddelanden icke på lång tid kunnat fortskaffas till eller från
Visingsö, som utgjorde ett särskildt länsmansdistrikt; och hade Kongl.
94
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Maj:ts befallningshafvande på dessa och af sökanden i öfrigt anförda
skäl förordat bifall till ansökningen.
Efter remiss hade telegrafstyrelsen den 5 december 1893 afgifvit
utlåtande i ärendet; och hade styrelsen dervid anfört, att anläggnings¬
kostnaden för den ifrågasatta telefonförbindelsen, som nästan uteslutande
komme att utgöras af kabelledning, beräknats sill 15,750 kronor. Då
kommunens bidrag frånräknades, utgjorde således den utgift, ifråga¬
varande anläggning skulle medföra för statsverket, 14,250 kronor. Ehuru
eu så betydande kostnad för staten, enligt styrelsens uppfattning, icke
motiverades af den ifrågasatta ledningens betydelse såsom allmän kom¬
munikationsled, hade styrelsen likväl delat Kongl. Maj:ts befallnings-
hafvandes åsigt om förbindelsens stora lokala betydelse. Å de ställen
inom landet, der telefonanläggningar af dylik art förut genom statens
försorg kommit till stånd, hade emellertid såsom vilkor för statsbidrag
uppstälts, att från enskilda personer eller lokala myndigheter till an¬
läggningskostnaden anskaffades bidrag, uppgående till en fjerdedel af
hela beloppet; och om än hänsyn måste tagas till det af sökanden an¬
förda förhållande, att det här gälde en liten befolkning med begränsade
tillgångar, hade det likväl å andra sidan skäligen synts styrelsen kunna
antagas, att anläggningen i fråga icke blott för invånarne å Yisingsö
borde vara af värde, utan att densamma äfven för öfriga närmast lig¬
gande trakter kunde vara af den vigt, att bidrag till kostnaden borde
kunna i någon mån derifrån påräknas såsom förutsättning för att staten
skulle åtaga sig den väsentligaste delen af bördan. I den form an¬
sökningen förelåge ansåge sig styrelsen derföre förhindrad att tillstyrka
bifall till densamma.
Vid föredragning af ärendet den 15 december 1893 hade Kongl.
Maj:t, med afseende å hvad telegrafstyrelsen anfört, icke funnit skäl
bifalla kommunens berörda framställning.
Derefter hade i en af Kongl. Maj :ts befallningshafvande med skrif¬
velse den 21 augusti 1896 till Kongl. Maj:t öfverlemnad skrift Visingsö
sockens kommunalstämma, under åberopande af hvad förut i ärendet
anförts och med tillkännagifvande att, i anseende till den stora lokala
betydelse en rikstelefonledning mellan nämnda ö och staden Grenna
skulle få icke allenast för Visingsö, utan äfven för angränsande orter,
länets landsting och hushållningssällskap samt Vista härads hushållsgille
anslagit medel till bidrag för anläggningskostnadens bestridande till så
stort belopp, att kommunen nu vore i tillfälle att, med tillhjelp af dessa
medel, höja tillskottet till anläggningen i fråga från förut erbjudna
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
95
1,500 kronor till minst en fjerdedel af den för ledningens anordnande
beräknade kostnaden, gjort förnyad ansökning om telefonledningens
anläggning på statens bekostnad och genom dess försorg, mot det att
kommunen såsom bidrag till kostnaden tillsköte 4,200 kronor.
Vid öfverlemnandet af nu ifrågavarande ansökning hade Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, med erinran om hvad Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande förut i ärendet yttrat, förordat densamma till bifall.
På grund af remiss hade telegrafstyrelsen den 27 oktober 1896
afgifvit utlåtande öfver denna framställning; och hade styrelsen, på de
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och Visingsö kommun anförda
skäl samt då behofvet af anläggningen i fråga finge anses vara ytter¬
ligare ådagalagdt genom de af vederbörande landsting och hushållnings¬
sällskap beviljade bidrag till kostnaden, ansett anläggningen vara väl
förtjent af statens understöd. Med erinran att genom den ifrågasatta
anläggningen numera vunnes en fullt tillfredsställande förbindelse mellan
Visingsö och rikstelefonnätet, alldenstund i enlighet med kongl. brefvet
den 1 november 1895 staden Grenna, sedan telegrafstationen derstädes
blifvit indragen, genom en dubbeltrådig telefonledning till Jönköping
vore i förbindelse med rikstelefonnätet, hade styrelsen vidare anfört,
att den föreslagna telefonförbindelsen i flera afseenden syntes kunna
likställas med några af de telefonledningar, som i bohuslänska skär¬
gården blifvit anlagda genom statens försorg medelst af Riksdagen
anslagna medel, sedan till dessa ledningar från enskilda personer och
lokala myndigheter anskaffats bidrag, uppgående till en fjerdedel af
hela anläggningskostnaden. Då kostnaden för anläggningen beräknats
till 15,750 kronor och de kommunala myndigheternas bidrag utgjorde
4,200 kronor, uppginge således det belopp, som af statsmedel för an¬
läggningen påräknades, till 11,550 kronor. Beträffande utgifterna för
ledningens med tillhörande apparater underhåll och desammas betjenande
å Visingsö förelåge emellertid från kommunens sida endast förbindelse
att tillhandahålla stationslokal å Visingsö. Enär ledningen nästan ute¬
slutande skulle komma att utgöras af kabelledning, kunde kostnaden
för underhållet visserligen under en längre tid blifva jemförelsevis
ringa, men om fel å kabeln af en eller annan anledning uppkomme,
kunde underhållskostnaden lätt komma att uppgå till betydande belopp.
Äfven om det finge anses billigt, att ledningens begagnande belädes
med skälig afgift, borde derför dessa afgifter beräknas såsom eu för
ledningens underhåll nödig inkomst, hvadan kostnaden för betjenandet
af stationen å Visingsö blefve en utgift, som icke kunde antagas komma
att ersättas genom influtna samtalsafgifter. Enligt styrelsens uppfatt-
96
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
ning förefunnes emellertid knappast tillräckliga skäl för att statsverket,
utom ofvanberörda anslag till anläggningskostnaden, skulle betungas
äfven med en ständig utgift för ledningens betjenande å Visingsö vexel-
station; och då vid vexelstationer i allmänhet denna kostnad bestredes
af telegrafverket endast der abonnentantalet uppginge till minst 25,
hvilket icke kunde antagas blifva fallet å Visingsö, ansåge styrelsen,
att såsom vilkor för statens bidrag lämpligen borde uppställas, att
kommunen jemväl skulle åtaga sig kostnaden för ledningens betjenande
derstädes.
Sedan med anledning häraf Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anmodats inhemta kommunalstämmans yttrande, huruvida kommunen
vore villig att åtaga sig kostnaden för betjening af telefonstationen å
ön, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande med skrifvelse den 7 mars
1898 öfverlemnat utdrag af ett vid kommunalstämma den 3 derförut-
gångne februari hållet protokoll, utvisande att kommunen åtagit sig
berörda kostnad, med förbehåll dock att kommunen finge bestämma
platsen för vexelstationen samt antaga pålitlig och lämplig telefonist,
som af telegrafstyrelsen godkändes, äfvensom med den, som sålunda
komme att antagas, träffa aftal om afföningen.
Med afseende å hvad i ärendet förekommit och då staten såsom
egare af Visingsö kronopark hade särskild anledning att bidraga till
kostnaden för åstadkommande af ifrågavarande, för Visingsö i dess helhet
tvifvels utan behöfliga och nyttiga telefonförbindelse med fastlandet,
hemstälde t. f. departementschefen om ofvan anförda framställnings
afgifvande till Riksdagen.
Utskottet, som emot hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit icke
haft något att erinra, hemställer alltså,
att Riksdagen, för anläggning genom telegraf¬
verkets försorg af en dubbeltrådig telefonledning från
Visingsö till staden Grenna, må under de i statsråds¬
protokollet angifna vilkor på extra stat för år 1900
bevilja ett belopp af 11,550 kronor.
Yttre restaurering af Örebro slott.
"tai yurtri 19:o) Sedan 1896 års Riksdag med anledning af en utaf Kongl.
taurering af Maj:t gjord framställning beviljat för yttre restaurering af Örebro slott
O/a//
staurcring .
Örebro slott.
[17-]
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
07
enligt uppgjorda ritningar ett extra anslag af 44,000 kronor, att utgå under
tio år, under vilkor dels att enahanda belopp blefve för berörda ändamål
på enskild väg anskaffadt, dels ock att någon utbetalning icke finge ega
rum, förr än styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes att tillgå
för arbetets fullbordande, samt åt' detta anslag för hvartdera af åren 1897,
1898 och 1899 af Riksdagen anvisats en tiondedel eller 4,400 kronor,
dock att för hvartdera året högre belopp af statsmedel icke finge utgå, än
som motsvarades af från enskilde under samma år influtna medel, har Kongl.
Maj:t nu föreslagit Riksdagen att af det beviljade anslaget för yttre restau¬
rering af Örebro slott på extra stat för år 1900 under de vid anslagets
beviljande stadgade vilkor anvisa ytterligare en tiondedel med 4,400 kronor,
dock att för året högre belopp af statsmedel icke finge utgå, än som mot¬
svarades af från enskilde under samma år influtna medel.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Uppförande af nya flygelbyggnader vid länsresidenset i Östersund.
20:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för uppförande
af två nya flygelbyggnader vid länsresidenset i Östersund på extra stat
för år 1900 bevilja ett anslag af 57,000 krono];.
T. f. departementschefen har i detta ärende till ofvannämnda statsråds¬
protokoll meddelat, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län
uti skrifvelse den 5 mars 1898 anfört, hurusom de invid landshöfdinge-
residensbyggnaden i Östersund år 1851 uppförda två flyglarne, ursprungligen
afsedda att inrymma, utom bostad för en kanslivaktrnästare, de för lands-
höfdingen nödiga ekonomilokaler, numera vore på det sätt disponerade, att
i den södra flygeln eller brygghusflygeln inrymts landtränteriet, tvätt- och
bryggstuga, kuskrum och betjentrum, under det att den andra eller norra
flygeln vore inredd till vagnbod, rum för slaskhållare, foderrum och stall
samt två andra rum, ett mindre och ett större, hvilka senare vore i hög
grad förfallna. Den nuvarande lokalen för ränteriet vore emellertid enligt
Kong]. Maj:ts befallningshafvandes mening högst olämplig. Östra gafvel-
väggen stötte omedelbart intill gatan, hvilken genom dess i senare tider
företagna höjning numera till en böjd af i det närmaste 0,7 5 meter ginge
upp mot muren. Häraf hade följden blifvit, att fukten från gatan trängt
sig in i ränteriets murar, som till ganska stora delar blifvit angripna af
Bill. till Riksd. Prat. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 8 Höft 13
Ang. anslag
till uppförande
af nya flygel¬
byggnader vid
länsresidenset
i Östersund.
[18.]
98
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
röta eller förvittring af stenen. Ränteriet vore i och för sig till följd af
bristande dränering af marken och saknad af isoleringsskift mellan sockeln
och tegelmuren i mindre vanlig grad fuktigt och kallt samt särdeles svårt
att uppvärma, helst ränterihvalfvet, hvartill dörren ofta måste vara öppen,
saknade medel för uppvärmning och således vore mycket kallt. I synnerhet
vore golfkylan i ränteriet svår att fördraga. Hela lokalen måste anses
såsom i hög grad helsovidrig, utom att densamma i följd af bryggstugans
närhet vore utsatt för eldfara. Också hade intendenten vid öfverintendents-
embetet, professorn E. A. Jacobsson vid en inspektionsresa under våren
1895 gjort anmärkning rörande detta förhållande.
Äfven i andra hänseenden hade stort behof af bättre och rymligare
lokaler gjort sig gällande. De inom residensbyggnaden befintliga två små
arkiv, bildade af delar utaf forna förstugor, vore trånga, kalla och för när¬
varande alldeles öfverfylda. De för det dagliga bruket nödiga handlingar,
brefböcker, utslagsböcker och ankomna bref förvarades på hyllor i embets-
rummea. För det egentliga arkivet hade plats deremot måst beredas på
vinden öfver brygghusflygeln, der handlingarna af lätt insedda skäl före
illa, utsatta som de vore för köld och fukt. Utrymmet vore trångt, och
någon plats för de handlingar, som snart borde öfverflyttas till detta arkiv,
syntes svårligen deri kunna beredas. Att anställa några forskningar på ort
och ställe vore hardt när omöjligt under större delen af året, då temperaturen
sannolikt föga öfverstege den i fria luften, hvarförutom några anstalter för
dylikt ändamål icke förefunnes. Dessutom gälde hvad som angående eld¬
farlighet blifvit sagdt om ränteriet i än högre grad om arkivet, som vore
tillgängligt endast genom en smal och brant trätrappa. Det vore sålunda
i hög grad önskligt, om utväg kunde beredas för åstadkommande af ett
arkiv, som bättre än det nuvarande motsvarade sin bestämmelse.
Äfven den i länsresidenset nu inrymda lokal för landtmäteri kontoret
måste anses mindre lämplig, enär densamma utgjordes af ett enda rum,
hvilket användes till både arkiv och arbetsrum för förste landtmätaren och
der utrymme numera icke funnes för de kartor och handlingar, som årligen
inkomme till länets landtmäterikontor.
För landskontoret erfordrades äfven ökadt utrymme, nemligen ett rum
för länsbokhållaren och lappfogden, hvilken senare enligt honom meddeladt
förordnande hade att biträda landskontoret i ärenden, som rörde lapp¬
förhållandena. Detta ökade utrymme skulle kunna erhållas genom det nu¬
varande landtmäterikontorets anordnande till rum åt nyssnämnde båda
tjenstemän.
Hvad beträffade den norra flygeln, hade den liksom den södra i flera
år varit i behof af reparation, men besigtningsmännen hade ansett, att
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
99
dermed borde anstå tills vidare, i afvaktan på att en ombyggnad af begge
flyglarne skulle kunna åvägabringas.
I enlighet med derom af Kongl. Maj:ts befallningshafvande gjord
framställning hade öfverintendentsembetet låtit genom arkitekten vid embetet
Fritz Eckert utarbeta förslag till nybyggnad af residensets båda flyglar i
enlighet med bifogade ritningar. Bemälde arkitekt hade vid fullgörande
af detta uppdrag funnit ombyggnad af en eller båda flyglarne icke kunna
i väsentligare mån bidraga till afhjelpande af de olägenheter, Kongl. Maj:ts
befallningshafvande påpekat, samt föreslagit, att den ena flygeln, den södra,
skulle med undantag af källaren helt och hållet disponeras för embetsverket
och inrymma ränteri, landtmäterikontor och arkiv, medan norra flygeln
skulle, utom arkiv och rum för landshöfdingens betjent i nedre våningen,
i källaren innehålla tvättstuga och vedkällare för landshöfdingen samt
klosetter, medan frontespisvåningen jemte matkällaren skulle disponeras af
kanslivaktmästaren, hvilken genom den år 1888 verkstälda flyttningen af
ränteriet från residensbyggnaden till brygghusflygeln utan ersättning gått
i mistning af förmånen af fri bostad.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som ansåge sig böra biträda detta
förslag, hade ursprungligen haft för afsigt att redan under år 1897 göra
framställning i ämnet, men hållits tillbaka af kostnaden för genomförande af
samma förslag. Då det förefallit Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som om
möjligen det önskade målet skulle kunna vinnas genom en påbyggnad af de
nu befintliga flyglarne, hade Kongl. Majrts befallningshafvande låtit bygg¬
mästaren A.. Thuresson i samråd med professorn Jacobsson uppgöra ritningar
i sådant syfte, men vid närmare undersökning af grundläggningen under
flyglarne hade denna befunnits allt för svag och oduglig för att kunna upp¬
bära en så ökad tyngd, som den ifrågasatta påbyggnaden skulle medföra.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hade Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvande hemstält, att medel måtte anvisas till uppförande af två
nya flygelbyggnader vid länsresidenset i Östersund ungefär å de delar af
residenstomten, der de nuvarande flygelbyggnaderna vore belägna, i hufvud¬
saklig öfverensstämmelse med de af arkitekten Eckert uppgjorda ritningar
och för en kostnad, beräknad till 57,000 kronor, deri äfven inbegripen kost¬
naden för nedrifvande af de gamla flyglarne.
Under erinran derom att genom den föreslagna förändringen stall och
vagnbod skulle försvinna, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillika, för
den händelse Kongl. Maj:t icke skulle finna lämpligt, att residenset blefve
utan stall, låtit genom byggmästaren Thuresson upprätta bifogadt förslag till
stallbyggnad, slutande å ett kostnadsbelopp af 4,800 kronor.
I infordradt utlåtande af den 15 november 1898 hade öfverintendents-
100
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Ang. anslag
till uppförande
af en tillbygg¬
nad vid läns¬
residenset i
Vexiö.
[19-]
embete!, som för sin del ansåge, att, då den nuvarande boställshafvaren icke
påkallade uppförande af den utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande ifråga¬
satta nya stallbyggnaden, dermed kunde och borde tills vidare anstå, tillika
vitsordat behofvet af ökadt utrymme för länsstyrelsens i Östersund embets-
lokaler samt förklarat, att embetet funne den af Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande förordade lösning af förevarande fråga vara den enda, som på ett
fullt tillfredsställande sätt kunde aflägsna de af Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande anmärkta olägenheter, hvilka af de nuvarande anordningarna orsakades;
och hade embetet, enär det med ledning af ortprisen upprättade kostnads-
förslaget icke från embetets sida föranledt någon erinran samt omkostnaderna
för nybyggnadsarbetet i fråga icke hade synts embetet böra bestridas af det
vanliga reparationsanslaget, hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos näst samman¬
trädande Riksdag göra framställning om beviljande af nödiga medel för upp¬
förande af ifrågavarande flygelbyggnader.
Då behofvet af ökadt utrymme för länsstyrelsen i Östersund syntes t. f.
departementschefen genom hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande och öfver-
intendentsembetet anfört vara ådagalagdt, och t. f. departementschefen icke
funnit något att erinra mot de uppgjorda ritningarna och kostnadsberäkningarna,
tillstyrkte han, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva ofvan omför-
mälda framställning.
Utskottet, som tagit del af de till ärendet hörande handlingar och
ritningar samt funnit behofvet af de ifrågasatta flygelbyggnadernas uppförande
vid länsresidenset i Östersund vara genom hvad till statsrådsprotokollet med¬
delats ådagalagdt, hemställer,
att Riksdagen må för uppförande af två nya flygel¬
byggnader vid länsresidenset i Östersund på extra stat för
år 1900 bevilja ett anslag af 57,000 kronor.
Tillbyggnad mellan länsresidensets i Vexiö hufvudbyggnad och dess östra flygel.
2l:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestridande åt
kostnaden för uppförande af en tillbyggnad mellan länsresidensets i Vexiö
hufvudbyggnad och dess östra flygel i enlighet med upprättadt kostnads¬
förslag bevilja ett extra anslag för år 1900 af 21,000 kronor.
Af statsrådsprotokollet inhemtas, hurusom öfverintendentsembetet i
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 15 november 1898 gjort framställning om
uppförande af en tillbyggnad mellan länsresidensets i Yexiö hufvudbyggnad
och dess östra flygel samt till stöd derför anfört följande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
101
Vid den laga af- och tillträdessvn, som den 25 juni nämnda år hållits
å de landshöfdingen i Kronobergs län anslagna boställslägenheter inom läns¬
residenset i Vexiö mellan f. d. landshöfdingen grefve G. H. Spens, afträdare,
och landshöfdingen C. E. von Oelreich, tillträdare, och vid hvilken syn Kongl.
Maj:t och kronan påsynats ett ersättningsbelopp af tillhopa 3,780 kronor
25 öre, hade af tillträdande boställshafvaren företetts en promemoria, deri
denne, utom andra önskningsmål, som finge anses vara af beskaffenhet, att
kostnaderna för desammas genomförande borde bekostas af det ordinarie
anslaget till byggnader och reparationer, framstält begäran derom, att mellan
residensets hufvudbyggnad och dess östra flygel måtte verkställas en tillbyggnad,
afsedd att i bottenvåningen inrymma ett större, för länsstyrelsen välbehöfligt
arkivrum, samt i den öfre våningen kök och ekonomirum för boställshafvaren,
hvarigenom skulle vinnas, att det icke obetydliga utrymme, som i hufvud-
byggnadens bottenvåning för närvarande upptoges af sistnämnda lägenheter,
skulle kunna tilläggas landskansli af ökadt utrymme i synnerligt behof
varande embetslokaler.
I anledning häraf hade öfverintendentsembetet, som vid å platsen verk-
stälda inspektioner varit i tillfälle att iakttaga de flerfaldigt, jemväl i fram¬
ställningar till embetet vid olika tillfällen öfverklagade svårigheter, som or¬
sakats af länsstyrelsens, särskildt landskansliets, trångboddhet, låtit uppgöra
ett med n:o 1 betecknadt förslag till den ifrågastälda tillbyggnaden; och
sedan embetet anmodat Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län
att, jemte yttrande deröfver, till embetet insända å orten uppgjorda kostnads¬
beräkningar för arbetet i fråga, hade Kongl. Majrts befallningshafvande med
skrifvelse den 3 oktober 1898 öfverlemnat ett af nämnda myndighet förordadt,
i vissa hänseenden modifieradt, med n:o 2 betecknadt ritningsförslag, enligt
hvilket den önskade tillbyggnaden, för att bereda en beqvämare kökstrappa
och möjliggöra ett ändamålsenligare anordnande af tvätt- och bagarstuga,
förlängts med 1,7 0 meter, hvarförutom Kongl. Maj:ts befallningshafvande
bifogat särskilda kostnadsberäkningar för följandet af embetets förslag och af det
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande framstälda, något förändrade förslaget,
utvisande att det förstnämnda skulle betinga en kostnad, med undantag för
vatten- och afloppsledningar, af 24,244 kronor 82 öre och det senare, med
enahanda undantag, af 25,773 kronor 42 öre.
Yid inom öfverintendentsembetet företagen granskning af de sålunda
till detta ärende hörande handlingar och ritningar hade embetet funnit det
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande slutligen framlagda förslaget afgjordt
vara att förorda, helst kostnaden för detsammas genomförande vore endast
obetydligt högre. Då emellertid vid pröfning af de för samma förslag upp¬
rättade kostnadsberäkningarna befunnits, att i dem inginge kostnaderna så
102
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
väl för sjelfva den nya tillbyggnaden som äfven för deraf oundgängligen be¬
tingade förändringar i landshöfdingens nuvarande boställsvåning, h vil ka senare
dock syntes böra bekostas af det ordinarie byggnadsanslaget, hade öfverinten-
dentsembetet låtit upprätta ett kostnadsförslag, upptagande endast de poster,
som anginge nybyggnaden och hvilka sammanlagdt upp-
ginge till .................................................................................... kronor 19,654: 9 2
hvartill dock borde läggas kostnaden dels för vatten¬
ok afloppsledningar enligt bifogadt, å orten uppgjordt
förslag......................................................................................... „ 357:60
dels ock för oförutsedda utgifter............................................. „ 987: 68
hvadan uppförandet af nämnda tillbyggnad skulle kunna
utföras för ett belopp af........................................................ kronor 21,000: —
Då öfverintendentsembetet, som för sin del hölle före, att den sedan
lång tid tillbaka anmärkta bristen på tillräckligt utrymme för länsstyrelsen
i Yexiö icke längre kunde lemnas opåaktad, tillika funne det vara af sär¬
deles vigt, att förevarande byggnadsarbete finge utföras i sammanhang med
de temligen omfattande reparationsarbeten, som under åren 1899 och 1900
påkallades med anledning af nyss timade ombyte af boställshafvare, samt nu
föreliggande förslag, sådant det slutligen blifvit genom Kong!. Maj.-ts befallnings-
hafvandes försorg omarbetadt, syntes embetet utmärka sig för ändamålsenlighet
och relativt taget prisbillighet, hade embetet jemväl, vid det förhållandet att
nu ifrågakomna nybyggnadsarbete icke syntes böra bekostas af anslaget till
byggnader och reparationer, funnit sig böra hemställa, att Kongl. Maj:t måtte
för Riksdagen framlägga proposition om anvisande på extra stat för år 1900
af nödiga medel för uppförande af ifrågavarande tillbyggnad i enlighet med
ofvanberörda, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordade och med n:o 2
betecknade förslag.
Med afseende å hvad öfverintendentsembetet sålunda anfört rörande
behofvet af en tillbyggnad af omförmäld beskaffenhet och då t. f. departe¬
mentschefen icke funnit något att erinra mot det af öfverintendentsembetet
förordade kostnadsförslag, har t. f. departementschefen hemstält om fram¬
läggande för Riksdagen af ofvan omförmälda förslag.
Utskottet, som funnit anordnandet af ett nytt arkivrum för länsstyrelsen
i Yexiö vara af behofvet påkalladt och äfven funnit erforderligt, att lands-
kansliets embetslokaler i länsresidenset beredes ökadt utrymme, samt icke
haft något att erinra mot de för dessa ändamåls vinnande föreslagna åtgärder
och den för arbetets utförande angifna kostnad, får alltså hemställa,
Statsutskottets Utlåtande N:o 8-
103
att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden för
uppförande af eu tillbyggnad mellan länsresidensets i
Yexiö hufvudbyggnad och dess östra flygel i enlighet med
upprättadt kostnadsförslag, på extra stat för år 1900 bevilja
ett anslag af 21,000 kronor.
Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.
22:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
1900 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af
domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor samt till resekostnader
vid domänförvaltningen såsom förslagsanslag 40,527 kronor.
Till statsrådsprotokollet har t. f. departementschefen under erinran, huru¬
som till bestridande af hithörande utgifter i nu gällande riksstat vore såsom extra
anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor, dels ock till resekost¬
nader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 40,455 kronor, anfört, att, enligt
hvad domänstyrelsen i skrifvelse den 28 oktober nästlidet år meddelat, de
nuvarande anslagen fortfarande vore för berörda ändamål behöfliga samt
anledning saknades att föreslå annan ändring i beloppen, än att, för erhållande
af jemn slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel, förslagsanslaget till
resekostnader vid domänförvaltningen borde ökas med 7 2 kronor och således
höjas till 40,527 kronor.
Med anledning häraf hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1900 bevilja
a) till aflöning åt domänintendenter och för uppe¬
hållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200
kronor, samt
b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom
förslagsanslag 40,527 kronor.
Afdikningar ä kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län.
23:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande af
kostnaden för afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens
O O
län på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag af 150,000 kronor.
T. f. departementschefen har beträffande ifrågavarande framställning
Ang. anslag
till den lokala
förvaltningen
af statens
jordbruks¬
domäner.
[20, 21]
Ang. anslag
till afdik¬
ningar d
kronans skogar
i Norrbottens
och Vester -
bottens län.
[22]
104
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
erinrat, hurusom till detta ändamål för hvart och ett afåren 1898 och 1899
anvisats ett extra anslag å 65,000 kronor. I skrifvelse den 25 oktober
nästlidet år hade nu domänstyrelsen hos Kong]. Maj:t hemstält om beredande
för samma ändamål af ett anslag till väsentligt högre belopp för år 1900.
På framställning af domänstyrelsen hade Kong]. Maj:t enligt kongl.
bref den 9 december 1896, förklarat att de inom Norrbottens och Vester-
bottens län anstälde aflönade assistenter finge biträda äfven vid upprättande
af planer för afdikningar af vattensjuk mark å kronoparker inom nämnda
båda län äfvensom med tillsyn öfver utförandet af sagda afdikningar. Sedan
domänstyrelsen derefter i skrifvelse till Kong]. Maj:t den 9 maj 1898 anfört,
bland annat, att, då det vore af synnerlig vigt, att arbetena för afdikning
för skogsändamål af de vidsträckta myrtrakterna å kronoparkerna i de båda
nordligaste länen ej allenast fortginge, utan äfven vidare utvecklades, domän¬
styrelsen hade för afsigt att föranstalta om upprättande under år 1898 i
större omfattning än dittills af dikningsplaner för lämpliga sådana myrtrakter,
så att styrelsen vid näst afgifvande statsförslag egde ledning af en på under¬
sökningar grundad utredning om den förhöjning i nuvarande, för nämnda
ändamål på extra stat anvisade anslag, som kunde vara erforderlig, hade
Kongl. Maj:t enligt bref den 20 i sistnämnda månad, i öfverensstämmelse
med domänstyrelsens hemställan, bemyndigat styrelsen att under år 1898
från och med juni månads början af det för samma år beviljade anslag för
merberörda ändamål utbetala särskild godtgörelse åt vissa äldre med arbetena
med myrundersökningar och dikningsplaners upprättande förtrogne assistenter,
med åliggande för dem att leda och utföra för dikningsföretag erforderliga
undersöknings- och planläggningsarbeten inom de nämnda två länen.
I sin förstberörda skrifvelse hade domänstyrelsen omförmält, att de
extra skogstjenstemän, hvilkas användande vid upprättande af planer för
afdikning af vattensjuk mark å kronoparker inom Norrbottens och Vester-
bottens län genom åberopade kongl. bref medgifvits, haft särskildt uppdrag
att å välbelägna kronoparker i sagda län undersöka, hvilka myr- eller sank¬
marker vore med hänsyn till torflagrets beskaffenhet och djup samt lutnings-
förhållanden till torrläggning för skogsbörd företrädesvis tjenliga eller borde
till förbättrande af angränsande skogsmark eller till förekommande af den¬
sammas försumpning mer eller mindre fullständigt afdikas eller beredas nödigt
aflopp, äfvensom att för dylika marker upprätta planer för den afdikning,
som för ändamålet påkallades. Förutom de af domänstyrelsen till utförande
under år 1898 redan faststälda afdikningsplaner för 28 lägenheter om till¬
sammans 2,037 hektars ytvidd med beräknad kostnad af 42,336 kronor,
förelåge nu sådan utredning om afdikning å ytterligare 9,235 hektar vatten¬
sjuk mark. Ehuru planerna för afdikning af sistberörda mark ej hunne
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
105
fullständigt utarbetas förr än under loppet af år 1899, hade dock redan
kostnaderna för upptagande af gravur och diken samt för upprensning af
bäckar eller andra naturliga aflopp, hvilka åtgärder skulle kunna komma
till utförande under åren 1899 och 1900, approximativt beräknats till omkring
212,000 kronor.
Domänstyrelsen vore visserligen icke ännu i tillfälle att bedöma,
huruvida vid planernas närmare granskning alla de nu undersökta markerna
vore lämpliga för afdikning, men styrelsen ansåge likväl med ledning af de
uppgjorda beräkningarne, att under sistnämnda två år ett belopp af tillsam¬
mans omkring 215,000 kronor borde kunna komma till användning för afdik-
ningars utförande, för nödig tillsyn dervid samt för fortsatta undersöknings-
och planläggningsarbeten. Då 1899 års anslag för ifrågavarande ändamål
utgjort 65,000 kronor, skulle således för år 1900 erfordras ett anslag för
samma ändamål af omkring 150,000 kronor.
Möjligheten att för skäligt pris få arbetena upplåtna på beting berodde
emellertid hufvudsakligen på tillgången å arbetskrafter inom orterna, hvilken
tillgång i allmänhet och synnerligen under nuvarande förhållanden icke kunde
sägas vara god. Det vore derföre önskligt, att styrelsen kunde få på dessa
två år efter sig teende omständigheter fördela arbetenas utförande utan att
vara bunden af de särskilda anslagsbeloppen för samma år, så att, om så
erfordrades, någon del af anslaget för år 1900 finge användas redan under
år 1899.
Under åberopande af de skäl, domänstyrelsen i skrifvelse den 17
november 1896 anfört rörande önskvärdheten af afdikningar å kronans skogar
i nu ifrågavarande båda län och hvilka skäl vidare utvecklats af chefen för
finansdepartementet, då han den 14 januari 1897 inför Kongl. Maj:t anmält
styrelsens berörda skrifvelse, hemstälde t. f. departementschefen, i anledning
af hvad domänstyrelsen nu anfört, att ofvan omförmälda framställning måtte
af Kongl. Maj:t till Riksdagen afgifvas.
Med anledning af två vid nästlidet års riksdag väckta motioner om
höjning i förevarande anslag från 65,000 kronor till 150,000 kronor erinrade
statsutskottet om, att föregående års Riksdag i sin till Kongl. Maj:t aflåtna
skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstaten sjunde hufvud-
titel, i sammanhang med i skrifvelsen gjord anmälan om beviljade anslag
till skogsväsendet, i enlighet med statsutskottets förslag uttalat den åsigt, att
den då väckta frågan om bedrifvande i vidsträcktare omfattning af afdikning
å kronans skogsmarker i Yesterbottens och Norrbottens län syntes Riksdagen
vara af stor betydelse och att Riksdagen hade grundad anledning antaga,
att planmessigt och under verksam kontroll företagna arbeten i detta syfte
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 14
106
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Ang. anslag
till reglering
af flottleder i
Norrbottens
och Koppar¬
bergs län.
[23.]
skulle i en framtid genom en ökad skogsafkastning bereda statsverket godt-
görelse för derå nedlagda kostnader. Utskottet torkbräde sig i allo vidhålla
denna uppfattning och hysa den öfvertygelsen, att äfven ett anslag af den
storlek, som af motionärerna då föreslagits, skulle kunna till ekonomisk fördel
för staten användas för ifrågavarande ändamål. Då emellertid någon plan
för afdikningarnas bedrifvande i större omfattning än som af Kongl. Maj:t
enligt domänstyrelsens hemställan föreslagits, utskottet veterlig!, icke blifvit
uppbörd, och i följd deraf ett anslag för år 1899 till högre belopp än det
af Kongl. Maj:t begärda icke, enligt utskottets förmenande, komme att med¬
föra afsedd nytta för skogsväsendet, ansåg sig utskottet icke för det dåvarande
böra förorda beviljande af högre anslag än det Kongl. Maj:t ifrågasatt.
I öfverensstämmelse med den af nästlidet års statsutskott sålunda utta¬
lade åsigt och då, enligt hvad till statsrådsprotokollet meddelats, planer dels
blifvit år 1898 faststälda och dels äro under utarbetande för ifrågavarande
utdikningsarbetens utförande till en omfattning, som beräknas erfordra den
af Kongl. Maj:t äskade förhöjningen i anslagssumman, får utskottet, under
erinran att det nu föreslagna anslaget å 150,000 kronor är afsedt att jemte
de för innevarande år för samma ändamål beviljade 65,000 kronor, användas
under åren 1899 och 1900 för ifrågvarande afdikningar och dermed samman¬
hängande arbeten, hemställa,
att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden för
afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vester-
bottens län, på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag
af 150,000 kronor.
Reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län.
24:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande af
kostnaderna för reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län
anvisa ett extra anslag för år 1900 å 100,000 kronor äfvensom medgifva,
att de afgifter, som lades å flottningen, måtte för enahanda ändamål disponeras.
Beträffande detta ärende har t. f. departementschefen erinrat, att
Riksdagen för innevarande år till detta ändamål anvisat ett extra anslag af
100,000 kronor äfvensom medgifvit, att de afgifter, som lades å flottningen,
finge disponeras för enahanda ändamål.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25 oktober 1898 har domän¬
styrelsen i betraktande af den påtagligt fördelaktiga inverkan, som de för
reglering af flottleder redan vidtagna åtgärder utöfvat på virkesafsättningen
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
107
från kronans skogar, hemstält, att enahanda belopp, som för innevarande
år beviljats, måtte, för att dessa åtgärder skulle kunna såsom hittills fortgå,
få jemväl för år 1900 disponeras.
Under åberopande af hvad domänstyrelsen sålunda hemstält, tillstyrkte
t. f. departementschefen, att Kongl.Maj:t måtte till Riksdagen aflåta ifrågavarande
förslag.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må
a) för bestridande af kostnaderna för reglering af
flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län anvisa ett
extra anslag för år 1900 å 100,000 kronor, samt
b) medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen,
fortfarande må för enahanda ändamål disponeras.
Skogsodlingens befrämjande.
25:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för skogsodlingens
befrämjande för år 1900 bevilja ett extra anslag af 50,000 kronor, att
ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång tilldelas lands¬
ting eller hushållningssällskap, som understödde enskilde skogsodlare genom
tillhandahållande af skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af
kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag
icke finge till något län utgå med högre belopp, än hvad landsting och
hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit,
ej heller till högre belopp än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde,
äfvensom att efter årets utgång redogörelse öfver anvisade statsbidrags
användning af vederbörande afgåfves till Kongl. Maj:ts befallningahafvande
i länet.
Till statsrådsprotokollet har t. f. departementschefen i fråga om före¬
varande framställning anfört, att, sedan Riksdagen för hvart och ett afåren
1889 —1896 till skogsodlingens befrämjande anvisat ett extra anslag af
25,000 kronor, hade i de tre senast faststälda statsregleringarna för samma
ändamål likaledes å extra stat uppförts anslag å 50,000 kronor.
Då chefen för finansdepartementet den 14 januari 1898 inför Kongl.
Maj:t anmält de under sjunde hufvudtiteln hörande anslagsbehof, både han
erinrat beträffande förevarande anslag, bland annat, att, sedan domänstyrel-
Ang. anslag
till skogs¬
odlingens
befrämjande.
[24.]
108
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
sen i skrifvelse den 21 december 1895 väckt fråga om anslagets höjning
till 100,000 kronor äfvensom om ändring i vissa afseenden i de förut stad¬
gade vilkoren för erhållande af bidrag från samma anslag, domänstyrelsens
berörda framställning, hvilken i åtskilliga afseenden egt nära sammanhang
med vissa af styrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 18 februari 1895
angående åtgärder till den enskilda skogshushållningens befrämjande föreslagna
bestämmelser, jemte sistnämnda skrifvelse tillika med i anledning deraf af-
gifna utlåtanden och yttranden öfverlemnats till den af Kongl. Maj:t den
16 oktober 1896 tillsatta komité för utredande af frågan, hvilka åtgärder
lämpligen kunde vidtagas för vinnande af en tillfredsställande vård af de
enskilda skogarna. Enär departementschefen ansett frågan om förevarande
anslags förhöjning utöfver det senast faststälda beloppet af 50,000 kronor
böra afgöras i sammanhang med den slutliga pröfningen af de frågor, som
till omförmälda komité öfverlemnats, men sagda komité då ännu icke afslutat
sina arbeten, hade han funnit sig sakna anledning att för år 1899 ifråga¬
sätta någon ändring i anslagets belopp, likasom han ej heller funnit sig ega
skäl föreslå ändring i de af Riksdagen senast faststälda vilkor för anslagets
utgående.
Äfven t. f. departementschefen ansåge frågan om skogsodlingsanslagets
höjning utöfver dess nuvarande belopp och om ändring i vilkoren för erhål¬
lande af bidrag derifrån böra förekomma till definitiv pröfning först i samman¬
hang med berörda, till nyssnämnda komités handläggning öfverlemnade
frågor; och som sagda komité ännu icke fullgjort sitt uppdrag och omför¬
mälda frågor sålunda ännu afbida sin lösning, hemstälde t. f. departements¬
chefen om förenämnda förslags afgitvande till Riksdagen.
I sammanhang med Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning har
utskottet till pröfning förehaft en af herr G. Odqvist inom Andra Kammaren
väckt motion (n:o 121), deri yrkats, att Riksdagen måtte för skogodlingens
befrämjande höja det nuvarande anslaget, 50,000 kronor, för år 1900 på
extra stat till 100,000 kronor.
Det hade, enligt, hvad motionären anfört, visat sig, att ifrågavarande
anslag vore alldeles otillräckligt, sedan folket börjat inse den stora fördelen
vid att återplantera skog; och då man tänkte på den stora ytvidd af kal-
huggna marker, hvaraf vårt land delvis bestode, vore, enligt motionärens
förmenande, ett belopp af minst 300,000 kronor årligen behöfligt.
Såsom ofvan nämnts, hade chefen för finansdepartementet vid anmälan
den 14 januari 1898 inför Kongl. Maj:t af de till sjunde hufvudtiteln
hörande anslagsfrågor förklarat sig anse, att då väckt fråga om förevarande
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
109
anslags förhöjning borde afgöras i sammanhang med den slutliga pröfningen
af de frågor, som öfverlemnats till den af Kongl. Maj:t den 16 oktober
1896 tillsatta komité för utredande af hvilka åtgärder borde vidtagas för
vinnande af en tillfredsställande vård af de enskilda skogarna.
T. f. departementschefen har i öfverensstämmelse härmed såsom
ofvan meddelats vid afgifvande af förslag till ifrågavarande anslags äskande af
Riksdagen jemväl uttalat den mening, att frågan om skogsodlingsanslagets
höjning icke borde till definitiv pröfning upptagas, förrän nämnda komité
fullgjort sitt uppdrag.
I anslutning härtill finner utskottet den af förenämnda motionär före-
slagna höjning i förevarande anslag för närvarande icke böra vidtagas,
hvadan utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts fram¬
ställning och med afslag å herr Odqvists motion i hvad
den skiljer sig från Kongl. Maj:ts proposition, må för
skogsodlingens befrämjande för år 1900 bevilja ett extra
anslag af 50,000 kronor, att ställas till Kongl. Maj:ts
förfogande för att i mån af tillgång tilldelas landsting
eller hushållningssällskap, som understödja enskilde skogs¬
ödare genom tillhandahållande af skogsfrö och plantor till
billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid
skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke
må till något län utgå med högre belopp, än hvad lands¬
ting och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af
dem för ändamålet anslagit, ej heller till högre belopp
än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde, äfvensom
att efter årets utgång redogörelse öfver anvisade stats¬
bidrags användning af vederbörande afgifves till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i länet.
Brandförsäkring af nya operabyggnaden i Stockholm.
26:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestridande af
kostnaden för gäldande af årspremie för brandförsäkring af den nya opera-
byggnaden i Stockholm bevilja ett extra anslag för år 1900 af 18,314 kronor.
T. f. departementschefen har beträffande ifrågavarande ärende anfört
följande.
Sedan Kongl. Maj:t funnit det böra komma under öfvervägande, huru-
Ang. anslag
till brandför¬
säkring af
nya opera¬
byggnaden
i Stockholm.
[25.]
Ilo
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
vida icke den nya operabyggnaden i Stockholm borde brandförsäkra^, hade
ej mindre genom öfverintendentsembetets försorg från Kong). Maj:ts och
kronans kontrollant öfver arbetena med uppförandet af nämnda byggnad,
arkitekten L. Peterson införskaffats uppgift å kostnaderna för byggnadens
uppförande och inredande, fördelade på särskilda grupper af arbeten, än
äfven från brandförsäkringsbolagens tarifförenings delegation i Stockholm
inhemtats upplysning angående beloppet af den årspremie, byggnadens brand¬
försäkring ansåges böra betinga, hvarjemte öfverintendentsembetet afgifvit
infordradt utlåtande i frågan.
Enligt de af arkitekten Peterson lemnade uppgifter hade byggnads-
kostnaderna uppgått:
för sjelfva teaterbyggnaden till .....................................• kronor 4,117,100:
„ konstnärlig dekorering af nämnda byggnad till....
„ terrassbyggnaden till....................................................
„ konstnärlig dekorering af terrassbyggnaden till ...
55
93,900
641,700
21,100
Summa kronor 4,873,800
Under förutsättning att byggnadens alla delar komme att till fulla
värdet brandförsäkras, hade förenämnda tarifförening faststält försäkrings¬
premien för byggnaden till 4 för 1,000, dervid föreningen dock förklarat,
att, enär vid denna premiesättning icke funnits att tillgå någon tillförlitlig
utredning om förhållandet mellan, å ena sidan, värdet af operabyggnadens
för brandskada mindre utsatta delar och, å andra sidan, värdet af hvad som
kunde i väsentligare mån taga skada genom eld, det möjligen kunde befinnas
nödigt att, när sådan utredning förelåge, i den ena eller andra rigtningen
jemka på den uppgifna premiesatsen, hvilken derför borde betraktas såsom
provisorisk och gällande blott första försäkringsåret.
Med erinran att en å den gamla operabyggnaden för all framtid af
Stockholms stads brandförsäkringskontor meddelad brandförsäkring å 295,675
kronor blifvit genom teaterbyggnadskonsortiets försorg å den nya terrass¬
byggnaden Överflyttad och att, sedan af denna brandförsäkringssumma ett
belopp af 316 kronor 79 öre blifvit under är 1895 till nämnda konsortium
utbetald, terrassbyggnaden för närvarande således vore för all framtid brand-
försäkrad för ett belopp af 295,358 kronor 21 öre, hade öfverintendents-
embetet anfört, att, om än vid den nya operabyggnadens uppförande de
mest omfattande åtgärder vidtagits för att åt densamma förläna den största
möjliga brandsäkerhet, en byggnad af förevarande slag dock alltid vore
särskilt hotad af eldfara. Det lede, enligt embetets förmenande, svårligen
något tvifvel, att i händelse af eldsolycka elden, äfven om den kunde genom
träffade anordningar begränsas till endast en del af byggnaden, likväl,
Statsutskottet Utlåtande N:o 8.
111
derest den vunne någon utbredning, skulle, liksom ock de för släckningen
nödiga vattenmassorna, tillfoga byggnaden med dess synnerligen dyrbara
och i vissa fall mycket ömtåliga inredning så betydande skador, att det
sannolikt skulle visa sig, att deras afhjelpande blefve för statsverket, som
ju vore egare till fastigheten och som det förty syntes tillkomma att efter
eldsvåda iståndsätta det skadade huset, vida kostsammare än att hafva erlagt
den bestämda brandförsäkringspremien. Enär det derjemte måste anses vara
af stor vigt, att erforderliga medel till uppkomna brandskadors botande
omedelbart efter olyckstillfället vore att tillgå, hade öfverintendentsembetet
för sin del funnit antagliga skäl föreligga för den ifrågaställa brandförsäk¬
ringen. På grund åt hvad sålunda anförts och då andra medel för ända¬
målet icke funnes tillgängliga, ansåge embetet sig böra tillstyrka, att Kongl.
Maj:t måtte hos innevarande års Riksdag äska nödigt anslag till betäckande
af kostnaden för den för en sådan försäkring fordrade årspremie.
T. f departementschefen har för egen del anfört, att det visserligen vore
sant, att statsverket i allmänhet vore sin egen assuradör, men med afseende å
dels operabyggnadens höga värde; dels ock derå att operabyggnaden vore statens
enda byggnad för operaverksamhet och utsatt för relativt taget större fara för
eldsvåda än statens byggnader i allmänhet, syntes det vara af tillbörlig klokhet
och omtanke betingadf, att denna byggnad blefve till sitt fulla värde brandför-
säkrad. Om från byggnadens beräknade värde, 4,873,800 kronor, droges
det belopp af 295,358 kronor 21 öre, hvartill terrassbyggnaden för när¬
varande vore för all framtid brandförsäkrad, uppginge operabyggnadens åter¬
stående oförsäkrade värde till 4,578,441 kronor 79 öre, hvilken summa
alltså utgjorde det belopp, hvartill byggnaden nu borde brand försäkras. Efter
den af brandförsäkringsbolagens tarifförening faststälda beräkningsgrund för
årspremien uppginge beloppet af försäkringspremien för första försäkrings¬
året till 18,313 kronor 77 öre; och hemstälde t. f. departementschefen
följaktligen om förslag till Riksdagen om denna summas anvisande i jem-
nadt krontal å extra stat för år 1900.
Såsom t. f. departementschefen antydt, har den åsigt i allmänhet
gjort sig gällande, att statsverket är sin egen assuradör; och utskottet
har icke funnit sig af de till statsrådsprotokollet anförda skäl öfverty-
gadt om nödvändigheten af att i detta fall frångå berörda grundsats. Vis¬
serligen är operabyggnaden af ett synnerligen högt värde; men staten eger
andra mot eldfara ej försäkrade byggnader och etablissement, hvilka dels
inom samma murar, dels inom ett för eldsfara gemensamt utsatt område
representera värden, soin vida öfverstiga operabyggnadens. Såsom öfver¬
intendentsembetet i ofvan anförda skrifvelse meddeiat, hafva vid ifrågavarande
112
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
byggnads uppförande de mest omfattande åtgärder vidtagits för att åt den¬
samma förläna den största möjliga brandsäkerhet, och om än operabyggna¬
den må kunna anses vara utsatt för relativt taget större fara för eldsolycka
än statens byggnader i allmänhet, torde väl äfven kunna förutsättas, att
särskildt betryggande försigtighetsmått mot eldsolycka derstädes alltjemt komma
att vidtagas. Då sålunda denna byggnad i berörda afseenden icke synes
intaga en afgörande undantagsställning, och då utskottet antager, att, derest
eldsolycka skulle drabba densamma, dess återställande i erforderligt skick
blifver en statens angelägenhet, som kommer att tillgodoses på enahanda
sätt, som måste föranledas af inträffad eldskada å statsverkets öfriga oför¬
säkrade byggnader, anser sig utskottet icke böra förorda statsanslags be¬
viljande för denna egendoms brandförsäkring.
På grund häraf får utskottet hemställa,
att Kongl. Majffs ifrågavarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 3 mars 1899.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Reservationer
vid punkt 5:0 mom. a) (angående anslag till skogsväsendet):
af herrar Chr. Lundeberg, A. G. L. Bilting, K. Bohnstedt, I. Wijk,
F. E. Pettersson, grefve Ph. Kling spor, H. P. P. Tamm, L. Grundberg,
grefve K. A. Posse, J. Berlin, Th. Nyström och C. G. S. Förenbar g,
hvilka ansett att utskottets yttrande och förslag i denna del bort erhålla
följande lydelse:
»Hvad först beträffar Kongl. Majffs förslag om uppförande den i
för skogsstaten gällande stat af ytterligare en jägmästare och fyra krono-
jägare, har utskottet velat uttala den mening, att, likasom vigten och
Statsutskottets Utlåtande ÄT:o 8.
113
betydelsen för det allmänna af de på senare tider, enligt Riksdagens
derom fattade beslut, gjorda inköpen af skogsmarker äro allmänt erkända,
så torde det ock ligga i öppen dag, att de nyförvärfvade statsskogame
måste egnas tillbörlig skötsel och vård. Då nu genom hufvudsakligen
under år 1898 verkstälda inköp af vidsträckta skogsområden från Grönbo
egendom och Kärrboda i Örebro län samt Gammelbo, Uttersberg och
Nyhammars bruk i Vestmanlands län bildats en komplex af kronoparker,
tillsammans innehållande 20,648 hektar 15 ar, hvilket, för stort för att
läggas till ett närgränsande revir och för sammanhängande för att lämp¬
ligen kunna delas mellan två, oafvisligen synes för sig betinga särskild
förvaltning och bevakning, finner sig utskottet böra förorda ett nytt
revirs bildande af detta skogskomplex och den deraf föranledda, af Kongl.
Maj:ts föreslagna ökningen i skogspersonalen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
a) att Riksdagen må
dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra
ytterligare eu jägmästare med lön 1,500 kronor, tjenst-
göringspenningar 1,000 kronor och resepenningar 400
kronor, samt 4 kronojägare med för hvardera lön 400
kronor, tjenstgöringspenningar 100 kronor samthyres-
ersättning 100 kronor, och
för sådant ändamål höja det bestämda anslaget
för skogsstaten, nu 446,108 kronor, med 5,300 kronor
till 451,408 kronor;
dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmän¬
het, nu 794,742 kronor, med 216,150 kronor till
1,010,892 kronor;
så att anslaget till skogsväsendet erhåller föl¬
jande uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten........ kr. 451,408: —
„ statens skogsläro-
verk.............. - „ 50,500:— kr. 501,908: —
Transport kr. 501,908: —
Bill. till Rikscl. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd 8 Höft. 15
114
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Transport kr. 501,908: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och
skogsinstitutets lärarepersonal „ 84,400: •—
reservationsanslag:
till enskilda skogs-
undervisningen kr. 4,800: —
till kronoskogarnes
förvaltning och
befrämjande af
skogsväsendet i
allmänhet ......... „ 1,010,892: — kr. 1,015,692: —
Summa kronor 1,602,000: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet
i dess helhet skulle ökas med 221,450 kronor;»
vid punkt 23:o (angående anslag till afdikningar å kronans skogar
Norrbottens och Vesterbottens län):
af herr C. Persson.
Bil. Litt. A.
116
Statsutskottets Utlåtande 1V.o 8.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen
|
1899 års riksstat anslår:
|
|
|
|
Indelning och !
|
|
|
|
|
|
dermed jemför-
|
s
|
|
Anvisning i
|
|
lig anvisning
|
|
|
. kontant.
|
|
på förslag
|
Summa.
|
i
|
|
|
|
Friheter och |
|
1
|
|
|
|
kyrkotionde.
|
|
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
5. ■ Kronor.
|
ö.
|
|
17,000
|
|
|
— 17,000
|
I
|
|
64,000
|
—
|
- _ .
|
— | 64,000
|
_
|
|
122,100
|
—
|
- -
|
— i 122,100
|
|
|
102,800
|
—
|
—
|
— 102,800
|
|
|
174,000
|
|
|
—: 174,000
|
|
|
140,000
|
—
|
- -
|
— | 140,000
|
|
|
20,300
|
—
|
- -
|
— 20,300
|
|
|
10,500
|
—
|
|
— 10,500
|
_
|
|
169,600
|
—
|
- -
|
— 169,600
|
_
|
|
35,500
|
—
|
- -
|
35,500
|
—:
|
9,143,600
|
—
|
---
|
— 9,143,600
|
- :
|
1,510,000
|
—
|
- -
|
— 1,510,000
|
_'
|
i 2,713,000
|
—
|
— —
|
— 2,713,000
|
—
|
|
2,100,000
|
_
|
___
|
— 2,100,000
|
|
|
94,000
|
—
|
---
|
— | 94,000
|
_
|
|
1,380,550
|
|
|
— 1,380,550
|
|
Tpt
|
17,796,950
|
|—
|
1--
|
|-| 17,796,950
|
-
|
FinanS-
Departementschefen
Kammarkollegium ...........................
Statskontoret. Nuvarande belopp
Ökas med ...................................
Stämpelomkostnader, förslagsanslag................................
Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering, förslags-
Mynt- och kontrollverken................................................
Kammarrätten....................................................................
Öfverintendentsem betet....................................................
Postverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af
Telegrafverket, reservationsanslag att af telegrafmedlen
Tullverket, förslagsanslag att af tullmedlen direkt utgå.
Ökas med ....................................................................
Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag
Domänstyrelsen ................................................................
Skogsväsendet:
Bestämdt anslag:
För skogsstaten. Nuvarande belopp ....................
Ökas med ............................................................
För statens skogsläroverk.......................................
‘) Öfver detta anslag kommer utskottet att afgifva
Statsutskottets Utlåtande N:o S.
117
Litt. Ä.
under riksstatens Sjunde hufvudtitel.
departementet.
anslag
postmedlen *) .......
direkt utgå...........
Nuvarande belopp
446,108: —
2,400: —
448,508: —
50,500: —
Transport
102,800: —
4,500: —
2,718,000: —
91,200: —
Förslag till blifvande riksstat:
|
Anvisning i
kontant.
|
Indelning och
dermed jemför¬
lig anvisning
på förslag.
|
Summa.
|
Friheter och
kyrkotionde.
|
|
Kronor.
|
..
0.
|
Kronor.
|
..
0.
|
Kronor. \ 5.
t
|
17.000
64.000
122,100
|
—
|
— —
|
—
|
17.000 —
64.000 —
122,100* —
|
107,300
174,000
i40,ooo|-
20,300 -
10,5001-
169,600'-
35,500 -
9,143,600
1.510.000
2,804,200
2.100.000
94,000
I
499,008: -
499,008: —716,512,100 —
107,300;
174,000
i4o,ooo:
20,300
10.500
169,600
35.500
9,143,600
1.510.000
2,804,200 -
2.100.0001
94,0001-
|—| 16,512,1001-
sårskildt utlåtande.
118
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
1899 års riksstat anslår:
|
Anvisning i
kontant.
|
Indelning och
dermed jemför¬
lig anvisning
på förslag.
|
■
Summa.
|
Friheter och
kyrkotionde.
|
Tpt
Kronor.
17,796,950
Kronor. I 5.
Kronor. j ö.
17,796,950i
:
12,000
|
—
|
---!—[ 12,000
|
30,000
|
—
|
---!— 30,000
|
200,000
|
—
|
--- 200,000
|
21,550
|
—
|
40 —I 21,590
|
15,000
|
_
|
--L- 15,000
|
450,000
|
|
--_ 450,000
|
25,000
|
_
|
--!— 25,000
|
75,000
|
—
|
--— 75,000
|
45,000
|
—
|
--_ 45,000
|
20,000
|
—
|
--20,000
|
400,000
|
—
|
--!_i 400,000
|
36,810
|
—
|
--_j 36,810
|
32,000
|
|
--— 32,000
|
60,000
|
|
--i—| 60,000
|
Siäj 19,219,310;-
Förslagsanslag:
Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
Reservationsanslag:
Till enskilda skogsundervisningen ........................
„ kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
mänhet. Nuvarande belopp........................
Ökas med ........................................................
[Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag....
[Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i
[Byggnader och reparationer, reservationsanslag. Nu-
Ökas med ....................................................................
iStäders friheter, förslagsanslag. Nuvarande belopp....
Minskas å anslaget “friheter och kyrkotionde “ med
Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslags-
Kontroll å tillverkningsafgifter, förslagsanslag ............
[För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,
Restitutioner, förslagsanslag...........................................
Ålderstillägg, förslagsanslag............................................
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........
Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag
Extra utgifter, reservationsanslag ..............................
Kongl. operan....................................................................
40 ]—| 19,219,3501=
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
119
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
Indelning och
dermed jemför¬
lig anvisning
på förslag.
Friheter och
i kyrkotionde, j
Summa.
Transport 499,008: —
lärarepersonal............................................ 84,400:
Kronor.
16,512,100
ö. ; Kronor. ( ö. I Kronor. j ö.
—!--—! 16,512,100 —
af skogsväsendet i all-
.................... 794,742: —
....................216,150: —
4,800: --
1,010,892: — 1,015,692: —
Stockholm, förslagsanslag................................................
varande belopp ....................................... 200,000: —
.................................................................... 50,000: —
21,590: —
10: —
1,599,100
12,000
30.000
250.000
21,550
15.000
450.000
25.000
75.000
45.000
20.000
1 y y ! 36,810
32.000
60.000
Summa 19,583,560|
anslag........................
förslagsanslag högst
30
1,599.100 —
12,000!—
30.000 —
250.000 —
21,580! —
15.000 —
450,000!—
25,000; —
75,000:—
45.000 —
20,000!—
400.000 —
36,810i —
32.0001 —
60,000j—
— 30 ■—] 19,583,590
120
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Sjunde hufvudtitel.
Finansdepartementet.
Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:
Till arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ...
Kammarkollegium:
lill ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet
Statskontoret:
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.....................................
Kronor
4,000
5,000
316,119
Kammarrätten:
Till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd .................... 12,800: —
v arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrif-
ningskostnad .................................................................... 4,700: _
Telegrafverket:
Till påbyggnad af det åt telegrafverket upplåtna hus vid
Skeppsbron i Stockholm............................................... 27,000: _
» bestridande af Sveriges andel i kostnaderna för en ny
telegrafkabel mellan Sveriges kust och Neu Mucran
på Riigen m. m............................................................ 220,000: —
„ anläggning af telefonledning från Stockholm till
Malmö ......................................................................... 869,000: —
„ anläggning åt vissa andra interurbana telefonledningar 600,000: —]
» „ af en dubbeltrådig telefonledning från
Visingsö till Grenna .................................................... 11,550: — 1,227,550
öfverintendentsembetet:
Till yttre restaurering af Örebro slott ................................ 4,400: —
» uppförande af två nya flygelbyggnader vid länsresiden¬
set i Östersund................................................................ 57,000: _I
„ uppförande af en tillbyggnad mellan länsresidensets i
Vexiö hufvud byggnad och dess östra flygel ................ 21,000: —1
„ underhåll och reparationer af publika byggnader .... 50,000: —j 132,400
17,500
Transport 1,702,569 —
Statsutskottets Utlåtande J\:o 8.
121
|
Kronor
|
ö.
|
Transport
Domänstyrelsen:
|
1,702,569
|
—
|
Till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöro-
målen hos länsstyrelserna ............................................ 43,200: —
„ resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 40,527: —
|
83,727
|
|
Diverse anslag:
|
|
|
Till afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens
län ............................................................................... 150,000: —
„ reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs
län ................................................................................ 100,000: —
„ skogsodlingens befrämjande ........................................ 50,000: —
|
300,000
|
|
Sumina|2,086,29ö
|
—
|
Bih. till Riksd. Prot. 1899
4 Sami. 1 Afd. 8 Raft.
16
Grafisk framställning af telefonväsendets utveckling åren 1890—18 98
36 hundra tusen
::::::::::
*"5S««»S»5
millioner
1890 91 92 93 9k 95 96 9 ‘I 98
millioner hr.
16 hundra tusenv hr.
D Abonnentledning ar
^ Förbindelseledningar
| d° ättlägg da med anslagsmedel
------Antal tele fonapparater
Lånemedel'
Egna
medel
Anslagsmedel
1 Driftkostnad
2 Öfverskott omvändt till¬
vidare- utveckling
3 Amortering
4 Ränta'
1 13 rutin inkomst
2 Årsafgifter
3 Öfverskott
4 Samtals - utgifter
t Antal- samtal mot årsnfqift
2 » n särskild afgift
FÖRESLAGNA
TELEFONLEDNINGAR
Bolin as
ShuifcLe-
Vexiö
Krtsti/xnstcui,
_)) TstcuL
STOCKHOLM
Tujpiruj
orrKöping
GÖTEBOl
ultsfrecL
Osluxrshximn
IMAIiMÖ
GEN. STAB . LIT. ANST.