Statsutskottets Utlåtande N:o 76.
1
JT:o 76,
Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1899, kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af Kongl. Majds proposition an¬
gående ett till allmänna läroverket i Kalmar be-
viljadt lån.
(R. A.)
Uti en den 3 sistlidne februari till Riksdagen aflåten, till stats¬
utskottet remitterad proposition (n:o 36) har Kongl. Maj;t, i anledning af
en utaf domkapitlet i Kalmar gjord framställning angående konvertering
af ett utaf Rikets Ständer vid riksdagen åren 1862—1863 till allmänna
läroverket i Kalmar för uppförande af ny byggnad m. m. lemnadt lån
å ursprungligt belopp af 40,000 kronor, föreslagit Riksdagen att medgifva,
att domkapitlet berättigas att, efter inbetalning af det, belopp, hvar¬
med det nuvarande statslånet vid betalningstiden öfverskjuter 22,000 kro¬
nor, i sammanhang dermed utbyta den för detta lån aflemnade förbindelse
mot ny skuldsedel å 22,000 kronor, deruti domkapitlet utfäster sig att
årligen, intill dess lånet blifvit slutbetaldt, till riksgäldskontoret eller
order å sistnämnda summa erlägga 4l/2 procent med 990 kronor, hvaraf
först skall godtgöras ränta efter 4 procent å oguldet kapitalbelopp och
återstoden utgöra afbetalning derå.
Till det vid propositionen fogade utdraget af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för ofvan nämnda dag har föredragande departements¬
chefen anfört:
IHh. till Riksd. Prot. 1899. 4 Smil. 1 Afd. 46 lläft. (N:o 76.) 1
%
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 76.
Vid 1862—1863 års riksdag beviljade Rikets Ständer högre all¬
männa läroverket i Kalmar ett låneunderstöd af 40,000 riksdaler riks¬
mynt såsom bidrag till uppförande af ny byggnad för inrymmande af
gymnastiklokal, bibliotek, kemiskt laboratorium, ritsal, sängrum, vakt¬
mästarebostad med mera mot de betalningsvilkor, som intagits i en af
domkapitlet i Kalmar den 24 januari 1866 å lånet utfärdad förbindelse.
Enligt densamma skulle domkapitlet, sedan lånet fått utan ränta inne-
hafvas under en tid af fem år, räknade från detsammas utbetalningsdag,
före slutet af hvarje år, intill dess lånet blifvit till fullo godtgjordt, betala
till riksgäldskontoret eller order fem procent å lånets hela belopp med
2,000 riksdaler, af hvilka fem procent ränta för det obetalda lånekapitalet
komme att beräknas efter fyra procent årligen samt det öfverskjutande
beloppet att såsom afbetalning å lånesumman afgå; hvarjemte domkapit¬
let förbundit sig att, utan undantag, bestrida eller godtgöra alla kostna¬
der, som genom lånet komme att riksgäldskontoret förorsakas.
Hos Kongl. Maj:t hade nu domkapitlet, uti en den 9 februari 1898
dagtecknad skrifvelse, med förmälan, att, sedan förenämnda låneunderstöd
den 16 april 1866 utqvitterats å landskontoret i Kalmar och derefter
räntefritt innehafts under fem år, domkapitlet från och med 1872 årligen
inbetalt ränta och amortering, utgörande tillsammans ett belopp af 2,000
kronor, hemstält, att läroverkets återstående skuld måtte få inbetalas och
ett nytt lån å 22,000 kronor samtidigt beviljas, att på närmare angifvet
sätt förräntas och amorteras.
Till stöd för berörda ansökan hade domkapitlet andragit hufvudsak¬
ligen följande.
Så väl den årliga utgiften för byggnadslånets förräntande och amor¬
tering som kostnaden för vård och underhåll ej mindre af den nyss om-
förmälda nybyggnaden, än äfven och företrädesvis af den gamla läroverks-
byggnaden, begge större trevånings stenhus, hade, jemte kostnaden för en
under år 1877 uppförd mindre uthusbyggnad m. m., uppgående till ett
belopp af 6,978 kronor 34 öre, enligt bestämmelsen i 125 af gällande
läroverksstadga, under de gångna åren bestridts af stiftets byggnadskassa
och läroverkets byggnadsfond. Stiftets byggnadskassa, som vid början af
år 1872 icke egde någon behållning, hade varit i åtnjutande af de inkom¬
ster, som i § 135 mom. 1 af gällande läroverksstadga omförmäldes; och
hade dessa inkomster under åren 1872—1897 årligen i medeltal uppgått,
ören oberäknade, till
#
Statsutskottets Utlåtande l\:o 76.
3
1) kollektmedel ........................................................................ kr. 26: —
2) ett års behållen inkomst efter ecklesiastik tjensteman etc. » 944: —
3) tillfälliga inkomster jemte räntemedel ........................... » 23: —
Samma kronor 993: —
Efter att i afseende på de i andra rummet nyss omförmälda inkom¬
sterna, de s. k. kadukmedlen, hafva upplyst, att, såsom med säkerhet
kunde förutses, inga sådana medel vore att förvänta till något afsevärdt
belopp under nästföljande 10 ä 20 år, har domkapitlet vidare anfört, att
till läroverkets byggnadsfond, som vid början af år 1872 egde en behåll¬
ning af 18,149 kronor 59 öre, hade ingått den afgift, som omförmäldes
i § 137 mom. 2 af läroverksstadgan eller terminsafgifter af icke medel¬
lösa lärjungar, hvilken inkomst jemte inkomsten af räntemedel under åren
1872—1897 i medeltal uppgått till ett årligt belopp af. 2,411 kronor.
Fördelades det vid början af år 1872 i fonden befintliga kapitalet, efter
afdrag af kostnaden för den förut omnämnda mindre nybyggnaden, på de
gångna 26 åren, befunnes det, att, sedan annuiteten till riksgäldskontoret
erlagts, årligen i medeltal erfordrats omkring 1,833 kronor för bestridande
af kostnaden för underhållet och vården af läroverksbyggnaderna jemte
brandförsäkringsafgifter och öfriga onera.
Då, på sätt af räkenskaperna för stiftets byggnadskassa och lärover¬
kets byggnadsfond framginge, så väl kassan som fonden utvisade en ringa
behållning, uppgående till ett sammanlagdt belopp af ej fullt 700 kronor;
då till byggnadskassan enligt beräkning endast obetydliga inkomster under
den närmaste framtiden komme att inflyta; och då slutligen byggnads¬
fonden endast hade att påräkna inkomsten af lärjungarnes terminliga af-
gifter, uppgående till ett belopp af omkring 2,000 kronor årligen, funne
domkapitlet uppenbart, att läroverket med nu tillgängliga medel ej kunde
fortfarande fullgöra sina förbindelser till riksgäldskontoret och på samma
gång bestrida utgifterna för läroverkshusens underhåll. Härtill skulle er¬
fordras, att inkomsterna ökades och utgifterna minskades med omkring
1,000 kronor, och hvad den närmaste tiden anginge, skulle icke ens eu
sådan förändring i inkomster eller utgifter vara för ändamålets vinnande
tillräcklig. Det förhölle sig nemligen så, att åtskilliga kostsamma repara¬
tioner, som för möjligheten att fullgöra åtagna förbindelser måst lemnas
å sido, numera icke kunde tåla något längre uppskof. Det vore sålunda
nödigt att förse de sex lärosalarne två trappor upp i gamla läroverks-
huset med nya eller genom omläggning väsentligen förbättrade golf, hvar-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 76.
jemte nytt golf behöfdes i bönsalen en trappa upp, hvilket jemväl vore
förhållandet med golfvet i gymnastiksalen, som, inlagdt 1866, numera
vore alldeles förslitet. Då för utförandet af dessa förbättringar ingen ut¬
sigt till nödiga medels erhållande från annat håll förefunnes, hade dom¬
kapitlet icke kunnat uttänka något annat sätt att fullgöra hvad sålunda
kräfdes, än att läroverkets ställning till riksgäldskontoret blefve genom
lånets konvertering eller på annat sätt så förändrad, att annuiteten icke
komme att uppgå till högre belopp än omkring 900 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts och med framhållande af att detta
förslags genomförande ej skulle för statsverket komma att vålla någon
afsevärd förlust, hade domkapitlet hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till
Riksdagen aflåta proposition derom, att Kalmar läroverks återstående skuld
till riksgäldskontoret, hvilken skuld i april 1897 uppgick till 22,206
kronor 5 öre, måtte få inbetalas och ett nytt lån å 22,000 kronor sam¬
tidigt beviljas att på vanligt sätt förräntas och amorteras, dock, enär
räntefoten nu vore lägre, än då det gamla lånet beviljades, på något
billigare vilkor, än hittills skett. Domkapitlet hade härvid ifrågasatt, att
det nya lånets annuitet måtte bestämmas till fyra procent, nemligen tre
procent såsom ränta och en procent såsom amortering, samt, med anled¬
ning af närmast förestående dryga utgifter för läroverket, att förräntning
och amortering först tre år efter lånets beviljande skulle begynnas.
Vid sin berörda hemställan hade domkapitlet fogat utdrag af räken¬
skaperna för stiftets byggnadskassa och läroverkets byggnadsfond för år
1897, hvaraf framginge, att byggnadskassans behållning i utvänta medel
och kontant, som den 31 december 1896 uppgick till 1,262 kronor 63
öre, den 31 december 1897 nedgått till 137 kronor 45 öre, samt att
byggnadsfondens behållning, som den 31 december 1896 utgjorde 874
kronor 51 öre, den 31 december 1897 minskats till 546 kronor 65 öre.
Till följd af erhållen anmodan hade fullmägtige i riksgäldskontoret
till Kongl. Maj:t inkommit med utlåtande af den 3 mars 1898 och deruti,
med förmälan att de i den af domkapitlet den 24 januari 1866 å ifråga¬
varande lån utfärdade skuldförbindelsen föreskrifna betalningsvilkoren
dittills blifvit behörigen fullgjorda, anmält, att domkapitlets kapitalskuld
till följd häraf efter inbetalning af den senast förfallna annuiteten nedgått
till det i ansökningen uppgifna beloppet 22,206 kronor 5 öre.
Af den redogörelse, domkapitlet lemnat rörande de kassor, nemligen
Kalmar stifts byggnadskassa och läroverkets byggnadsfond, från hvilka
ränta och afbetalning å ifrågavarande statslån borde utgöras, funne full-
Statsutskottets Utlåtande N:o 76.
5
mägtige framgå, att domkapitlet hade svårighet att, utan eftersättande af
nödiga reparationsarbeten å läroverkshusen, fortfarande erlägga den före-
skrifna annuiteten å statslånet. Det förslag om lånets konvertering, som
domkapitlet framställ, innefattade, att det nya statslån, som till återgäl¬
dande af kapitalåterstoden af det nuvarande skulle upptagas, finge inne-
hafvas utan ränta i tre år och derefter förräntas efter 8 procent för år.
Genom den räntefrihet, som för det nuvarande statslånet åtnjutits
under de fem första åren, utgjorde, enligt beräkningar, som fullmägtige
låtit verkställa, den effektiva räntan å detta lån endast 3,05 procent, och
detta under förutsättning, att lånet med fullföljande af amorteringsplanen
slutbetalades med den stadgade årsräntan af 4 procent, och kom me, derest
domkapitlets framställning vunne bifall, den effektiva räntan å det ur¬
sprungliga låneunderstödet gifvetvis att väsentligt understiga nyssangifna
siffra. Med afseende härå hade fullmägtige ansett sig icke kunna tillstyrka
den ifrågasatta nedsättningen af räntan eller eu i samma rigtning ver¬
kande räntefrihet under vissa år.
Men äfven utan dylik sänkning af räntefoten och således utan förlust
för staten skulle en konvertering af det återstående lånebeloppet bereda
domkapitlet afsevärd lättnad vid skuldens gäldande, helst om amorteringen
å det nyupptagna lånet finge beräknas till en lägre procent än den, som
blifvit för den ursprungliga försträckningen bestämd. De svårigheter,
som, enligt hvad domkapitlets framställning gåfve vid handen, kunde för
domkapitlet möta att fortfarande fullgöra de för ifrågavarande låneunder¬
stöd från början stadgade betalningsvilkor, syntes fullmägtige innefatta
giltig anledning att i nyssnämnda afseenden tillmötesgå den gjorda fram¬
ställningen.
På grund af det sålunda anförda hade fullmägtige förordat bifall till
domkapitlets framställning på det sätt, att domkapitlet berättigades att,
efter inbetalning under år 1898 af det belopp, hvarmed det nuvarande
statslånet vid betalningstiden öfversköte 22,000 kronor, i sammanhang der¬
med utbyta den för detta lån aflemnade förbindelse mot ny skuldsedel å
22,000 kronor, deruti domkapitlet skulle utfästa sig att årligen, intill
dess lånet blefve slutbetaldt, till riksgäldskontor eller order å sistnämnda
summa erlägga 4’/2 procent med 990 kronor, hvaraf först skulle godt¬
göra ränta efter 4 procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra
afbetalning derå.
Domkapitlet, som i anledning af fullmägtiges utlåtande lemnats till¬
fälle att deröfver yttra sig, hade sedermera uti skrifvelse af den 30 mars
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 6.
1898 ytterligare anfört, att domkapitlet, ehuru det med tacksamhet er¬
kände det uti fullmägtiges förslag visade tillmötesgående, likväl måste på
samma gång förklara, att det icke såge sig i stånd att utan stora svårig¬
heter och måhända tidtals påtvungna afbrott ens fullgöra den af full-
mägtige föreslagna annuiteten af 990 kronor. Under de 26 år, som årliga
inbetalningar för ifrågavarande lån utgått, hade amorterats ett belopp af
nära 18,000 kronor. Detta hade endast kunnat ske derigenom, att dels
vid amorteringstidens början i läroverkets byggnadsfond funnits samlad en
summa, uppgående till omkring 18,000 kronor, dels under tiden, sedan
lånet beviljades, stiftets byggnadskassa fatt uppbära ett års inkomst af 12
presterliga lägenheter, vid hvilka afgångna innehafvare icke efterlemnat
nådårsberättigade sterbhusdelegare, samt dels slutligen vid amorteringens
början det hus, till hvars uppförande lånet beviljats, varit nytt och det
äldre läroverkshuset försatt i synnerligen godt stånd, till följd hvaraf
inga dyrbarare reparationer på läroverkshusen under ett par årtionden
erfordrats.
Nu stälde sig förhållandena deremot helt annorlunda. Någon utsigt
att erhålla s. k. kadukmedel funnes för närvarande icke, åtminstone
hvad närmaste årtionden anginge. Länge hade domkapitlet förutsett, att
lånets slutamortering på nu gällande vilkor omöjligen kunde verkställas,
men likväl hoppats att kunna fortsätta dermed, till dess halfva lånet blifvit
inbetaladt. Man hade derför eftersatt behöfliga reparationer, så länge det
möjligen kunnat ske, ja, kanske i vissa fall längre, än lämpligt varit, hvaraf
följden naturligen blifvit den, att de summor, som under de närmaste
åren måste för sådana ändamål användas, komme att blifva betydligt
större än motsvarande utgifter under föregående år. Af denna anledning
hade domkapitlet ifrågasatt, att å det nya lånet vissa rän tefri hetsår måtte
medgifvas, äfvensom att annuiteten blefve stäld något lägre, än fullmägtige
föreslagit. Med den annuitet, som hittills å lånet erlagts, ville det synas,
som om staten intill denna tid derå ingenting förlorat, och med afseende
derpå, att räntesatserna numera i allmänhet vore lägre, än då lånet för
trettio år sedan beviljades, torde räntans bestämmande till tre procent i
stället för såsom nu till fyra procent ej heller vålla någon förlust, ett
förhållande, hvarå likväl, då frågan, såsom i förevarande fall, gälde till¬
godoseende af ett statsbehof, något afgörande afseende icke syntes böra
fästas.
Fullmägtige hade föreslagit amorteringsprocenten till en half procent
och annuitetens belopp till nio hundra nittio kronor. Utom det att äfven
Statsutskottets Utlåtande N:o 76.
7
ett mindre belopp i de trångmål, som utan tvifvel skulle komma att upp¬
stå, icke borde lemnas utan afseende, hade domkapitlet härjemte upp¬
märksammat, att genom en så låg amorteringsprocent tiden för lånets
slutbetalning skulle framflyttas omkring femtiosex år. I förmodan, att
lika länge svårigheter skulle möta för domkapitlet att fullgöra detsamma
åliggande förbindelser, och ehuru frågan företrädesvis gälde kommande
generationer, kunde domkapitlet icke underlåta att uttala sin önskan, att
den besvärande belägenhet, i hvilken Kalmar läroverks styrelse i nämnda
hänseende komme att befinna sig, måtte så snart som möjligt undanrödjas,
och att derför amorteringsprocenten måtte sättas högre, än fullmägtige
föreslagit, hvarjemte domkapitlet förnyade sin hemställan om proposition
till Riksdagen af det innehåll, domkapitlet föreslagit i skrifvelsen af den
9 februari 1898.
Hvad domkapitlet i frågan andragit syntes departementschefen ådaga-
lägga behofvet deraf, att annuiteten å Kalmar läroverks byggnadslån i
väsentlig mån sänkes. Att härutinnan gå längre, än hvad fullmägtige i
riksgäldskontoret föreslagit, ansåge sig departementschefen likväl ej för när¬
varande böra tillstyrka, Genom nämnda förslag skulle i allt fall den
årliga utgiften för lånet minskas från 2,000 kronor till 990 kronor eller
med 1,010 kronor.
På grund af hvad till statsrådsprotokollet sålunda blifvit anfördt
hemställer utskottet,
att Kong]. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 28 april 1899.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.