Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
1
N:o 7.
Ank. till Riksd. kansli den 24 februari 1899, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjette Imf vildt ite f innefattande anslagen till civil¬
departementet.
(2:a U. A.)
Ordinarie anslag.
Statistiska centralbyrån.
l:o) I den till Riksdagen den 16 januari 1899 aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t i punkt 1 till tillfölliga
under sjette hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att buradcnm. m.
det under anslagstiteln Statistiska centralbyrån uppförda ordinarie reserva- L -J
tionsanslaget: »till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariats¬
ersättningar» finge höjas från 12,200 kronor till 20,000 kronor eller med
7,800 kronor.
Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver civilären¬
den den 13 januari 1899 har föredragande departementschefen erinrat
om följande förhållanden.
Å statistiska centralbyråns stat hade år 1858, då embetsverk^
inrättats, uppförts ett reservationsanslag »till arfvoden åt tillfälliga bi¬
träden» med 5,000 riksdaler riksmynt. Sedan ny lönestat för embets¬
verket år 1880 börjat tillämpas och från anslaget skolat bestridas jemväl
vikariatsersättningar i följd af semester, hade anslaget erhållit benäm¬
ningen: »till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar»;
och utgjorde nu efter åtskilliga förhöjningar, senast vid 1886 års riksdag
med 200 kronor, detta reservationsanslags belopp 12,200 kronor.
Bill. till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. (N:o 7.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Uti detta anslag hade, enligt hvad departementschefen vidare
meddelat, statistiska centralbyrån genom skrifvelse till Kongl. Maj:t
den 21 september 1898 föreslagit förhöjning till 20,000 kronor; och
hade embetsverket i detta hänseende hufvudsakligen anfört följande.
Ifrågavarande anslag hade i följd af sin otillräcklighet måst fler-
faldiga gånger förstärkas genom extra anslag. När från anslaget ut¬
betalats 1,012 kronor 50 öre till vikariatsersättningar, återstode till arf-
voden åt tillfälliga biträden 11,187 kronor 50 öre, och skulle härmed,
med tillägg af 100 å 200 kronor, årligen influtna för försålda statistiska
publikationer, aflönas hela den extra ordinarie personalen, hvilken under
senaste tiden varit 3 amanuenser, 2 andra manliga biträden och 7
qvinliga biträden, tillsammans 12 personer. Enligt regel erhölle amanu¬
enser 100 kronor i månaden såsom arfvode, hvilket för en bland dem
höjts efter 5 års tjenstgöring såsom amanuens till 125 kronor och efter
ytterligare fem år till 150 kronor; och minskades amanuensarfvodet,
derest amanuens vid förordnande uppbure ordinarie tjenstemans tjenst-
göringspenningar eller dem motsvarande vikariatsersättning. Bland de
öfriga arbetsbiträdena erhölle för närvarande ett manligt biträde 75
kronor i månaden, hvaremot alla de andra uppbure timarfvoden med
40 öre eller efter 5 å 7 års tjenstetid 50 öre för hvar arbetstimme.
I stället för arfvode efter timme erhölle några biträden under en del
af året arfvode efter beting, hvilket gåfves endast för befolkningsstati-
stiken och utginge efter vissa belopp för antalet af äktenskap, födelser
och dödsfall, som från primäruppgifterna sammanfördes i tabeller.
Arbetstiden inom embetsverket vore för amanuenser och ett manligt
biträde, hvilka åtnjöte månadsarfvoden, från klockan 10 förmiddagen
till klockan 3 eftermiddagen, men för de öfrige, som hade timarfvoden,
från klockan 9 förmiddagen till klockan 3 eftermiddagen, hvarförutom
hemarbete på eftermiddagarne vore ganska vanligt. Som dessa arbets¬
tider i allmänhet sammanfölle med den för andra embetsverk vanliga,
kunde hvarken amanuenser eller öfriga arbetsbiträden samtidigt inne¬
hafva någon anställning i annat verk, i följd hvaraf hela den i embets¬
verket anstälda extra ordinarie personalen vore för sitt lifsuppehälle i
de flesta fall uteslutande hänvisad till hvad som kunde förvärfvas genom
tjenstgöringen i embetsverket.
Ehuru de för den extra ordinarie personalens aflöning anslagna
medlen sålunda användes med all möjlig sparsamhet, hvilken under vissa
förhallanden kunde synas gå till och med längre, än hvad vanlig billig¬
het kräfde, räckte icke desto mindre aflöningsinedlen ej till för den
nuvarande personalen, hvilken — hvad fullt lika betänkligt vore — i
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
3
allt mindre mån motsvarade det ständigt växande behofvet af ytter¬
ligare arbetskrafter. Häraf hade åter följden blifvit den, att arbetena
icke kunde bedrifvas med erforderlig skyndsamhet, hvilket i sin ord¬
ning vållade, att, när ändtligen de statistiska publikationerna kunde ut¬
komma, de deri meddelade uppgifterna ofta nog vore äldre, än hvad
de borde vara.
Bland statistiska centralbyråns olika arbetsområden vore, enligt hvad
statistiska centralbyrån vidare meddelat, befolkningsstatistiken det största,
och då materialet härför nästan uteslutande utgjordes af nominativa
afskrifter ur kyrkoböckerna samt hvarje deri upptagen individ vore att
för sig behandla, så måste, i den mån folkmängden växte samt antalet
vigde, födde och döde tilltoge, äfven arbetet i statistiska embetsverket
ökas. Ett särdeles betydande tillskott i detta arbete hade dessutom
från och med år 1896 vållats af förändringar i kyrkobokföringen genom
kongl. förordningen den 6 augusti 1894 angående kyrkoböckers förande.
Till belysande af ofvan nämnda förhållande hade statistiska central¬
byrån anfört, att sedan början af år 1880, eller det år, då den nya
löneregleringen för embetsverket börjat att tillämpas, till år 1898 hade
rikets folkmängd ökats med 430,000 personer. De inkomna utdragen
ur födelse-, vigsel- och dödböckerna hade år 1897 varit till antalet
19,202 eller vid pass 2,000 flera än år 1880, redogörande hvarje sådant
utdrag, då det vore fullskrifvet, för 20 särskilda fall. I början af 1880-
talet hade de från embetsverket afgångna anmärkningsskrifvelserna
rörande dessa kyrkoboksutdrag inskränkt sig till omkring 650 om året,
men hade sedan dess måst ökas till för det närvarande mera än 1,000.
Då skrifvelserna, gällande 1894 års utdrag och sålunda före den nya
förordningen angående kyrkobokföringen, innehållit 2,350 anmärkningar,
hade de skrifvelser, som gäll 1896 års på grund af nya bestämmelser
upprättade utdrag, befunnits innehålla öfver 6,000 anmärkningar, bland
livilka dessutom många, likasom för år 1894, rört flera likartade fall.
När förut barnaföderskors ålder varit i utdragen angifven med sist fyldt
åldersår och de dödas ålder i år, månader och dagar, meddelade de
nya utdragen ej åldern, utan födelseår, månad och dag, och måste då
den för bearbetningen erforderliga åldern i embetsverket beräknas och
antecknas, Indika operationer vore att utföra för mera än 210,000
personer om året.
Något för embetsverket alldeles nytt vore de åligganden, som till¬
kommit genom § 38 i förordningen angående kyrkoböckers förande,
der det stadgades, att, beträffande utländske undersåtar, som uppehälle
sig eller vistades i riket, skulle till statistiska centralbyrån så snart
4
Statsutskottets Utlåtande Js;o 7.
eke kunde ock oberoende af de utdrag ur kyrkoböcker, som årligen
meddelades, intyg af vederbörande pastor eller församlingsföreståndare
insändas om födelse, vigsel eller dödsfall med mera; ock vore genom
särskilda kongl. bref förordnadt, att intygen skulle granskas kos embets-
verket, som egde att, der så pröfvades nödigt, infordra nytt ock i
vederbörlig ordning affattadt intyg, hvarefter intygen slutligen genom
skilda myndigheter öfversändes till vederbörandes hemorter i utlandet.
Under år 1897 kade mottagits, granskats och försändts 864 sådana intyg,
af kvilka ett ej obetydligt antal hade på grund af felaktigheter måst
å nyo infordras.
Genom kongl. bref den 3 mars 1893 hade statistiska centralbyrån
anbefalts att under särskild littera i den officiella statistiken offentlig¬
göra årliga berättelser om rikets sparbanker och vissa folkbanker; och
hade dels då, dels sedermera anvisats penningmedel för berättelsernas
tryckning, men deremot hade embetsverket icke erhållit några medel
för granskning af det vidlyftiga siffermaterialet, deraf följande skrift¬
vexling med vederbörande, utarbetandet af sjelfva berättelsen och kor¬
rekturläsning, hvartill hörde en ytterligare summering af tabellernas
samtliga sifferkolumner.
Det inom såväl de nu nämnda som ock andra embetsverkets verk¬
samhetsområden ökade arbetet tyngde naturligtvis i första hand på den
ordinarie personalen och kunde svårligen utföras såsom sig borde, om
ej tillgång bereddes till ökadt antal biträden. Detta behof ansåge sta¬
tistiska centralbyrån kunna fyllas genom anställande af ytterligare 1
amanuens och 3 andra biträden, då hela extra ordinarie personalen i
embetsverket blefve 16 personer.
Beträffande de för aflönande af deuna personal erforderliga medlen
hade statistiska centralbyrån vidare anfört, att, hvad särskildt anginge
amanuenserne, det borde tagas i betraktande, att de i embetsverket an-
stälde, i följd af sin dagliga tjenstgöring från klockan 10 förmiddagen
till klockan 3 eftermiddagen, icke kunde tjenstgöra och erhålla arfvode
i andra verk, hvilket eljest vore ganska vanligt, och att derför ett arf¬
vode i statistiska centralbyrån af 100 kronor i månaden vore relativt
mindre, än hvad som i andra embetsverk vanligen bestodes. Då nu
dertill komme, att den ordinarie personalen i embetsverket vore ganska
fåtalig och att derför utsigterna att i verket erhålla ordinarie syssla
vore ringa, kunde det icke vara lockande för kompetente unge män att
söka vinna anställning i verket och der tjenstgöra såsom extra ordinarie
med de fordringar på deras arbete, som på dem måste ställas, hvarför
det ock understundom vore svårt att finna fullt lämpliga personer, som
Statsutskottets Utlåtande No 7.
5
kunde i embetsverket anställas såsom amanuenser. Någon förbättring
af den hittills vanliga aflöningen torde derför få anses fullt berättigad,
hvadan medel borde finnas tillgängliga att åt amanuenser kunna lemna
arfvoden om vid pass 125 kronor i månaden, hvilken aflöning dock
borde kunna höjas efter 5 eller 10 års tjenstgöring.
För den öfriga extra ordinarie personalen hade, såsom förut vore
nämndt, aflöningen i regeln hittills utgått efter 40 öre för timme,
hvilket arfvode efter minst 5 års tjenstgöring plägat höjas till 50 öre;
och åtnjöte för närvarande de flesta med timarfvoden aflönade biträdena
sistnämnda belopp, dock icke alla, som med lika rätt kunde anses deraf
förtjenta, enär medel derför saknades.
Statistiska centralbyrån hade vidare anmält, att uti en till embets-
verkets chef stäld skrift de sju qvinliga medlemmarne af den extra ordi¬
narie arbetspersonalen anhållit att i öfvervägande måtte tagas, huru en
förhöjning i deras aflöning kunde beredas, och hade de såsom önske¬
mål framhållit att få komma i åtnjutande af fast månadslön med ålders-
tillägg efter respektive 5 och 10 års tjenstgöring. Uti berörda skrift
hade de, bland annat, anfört att, sedan den nuvarande aflöningen be¬
stämts, hade ökade lefnadskostnader, särdeles de senaste åren, gjort sig
gällande.
Statistiska centralbyrån ansåge hvad sålunda begärts och fram¬
hållits vara mycket behjertansvärdt, synnerligast om man toge i be¬
traktande, att fyra bland de sökande nu tjenat i verket i mera än 15
år och en till och med öfver 22 år, hvartill komme, att åt alla nu i
embetsverket anstälda såväl manlige som qvinliga biträden kunde gifvas
det välförtjenta vitsord, att de med duglighet och på ett pligttroget sätt
fullgjorde sina åligganden. Det vore derför önskvärd!, att nu ifråga¬
varande anslag åt statistiska centralbyrån blefve förhöjdt så, att möj¬
lighet förefunnes att åt dem, som väl tjenat i åtminstone 10 år, kunde
tilldelas ett arfvode, beräknadt efter 60 öre för timme, motsvarande efter
6 timmar om dagen och 25 arbetsdagar i månaden ett månadsarfvode
om 90 kronor, under det att den närmast lägre och hittills högsta arf-
vodesklassen uppbure enligt likartad beräkning 75 kronor i månaden
samt den lägsta 60 kronor.
Statistiska centralbyrån hade ansett, att, under ofvanstående förut¬
sättningar och med fästadt afseende på tjenstetiden för den nu anstälda
extra personalen, nu ifrågavarande anslag till arfvoden åt tillfälliga bi¬
träden samt till vikariatsersättningar borde höjas från 12,200 kronor till
20,000 kronor, såsom framginge af följande af embetsverket uppgjorda
beräkning:
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
4 amanuenser å 125 kronor i månaden = 1,500 kronor
för år ................................................................................ kr. 6,000: —
4 biträden å 40 öre i timmen eller 60 kronor i månaden
= 720 kronor för år........................................................ » 2,880: —
2 biträden å 50 öre i timmen eller 75 kronor i månaden
= 900 kronor för år..................................................... »
6 biträden å 60 öre i timmen eller 90 kronor i månaden
— 1,080 kronor för år ................................................. »
betingsarfvoden (för vissa befolkningsstatistiska samman¬
drag) beräknade efter 30,000 uppgifter om äkten¬
skap å 7,50 kronor pr 1,000= 225 kronor, 138,000
uppgifter om födelser å 6 kronor pr 1,000 = 828
kronor och 80,000 uppgifter om dödsfall å 6,5 0 kronor
pr 1,000 = 520 kronor ................................................. »
öfvertidsarbete (eftermiddagsarbete) för en del renskrifning,
diverse summeringar och dylikt .................................. »
vikariatsersättningar .............................................................. »
1,800: —
6,480: —
1,573: —
500: —
1,012: 50
Summa kr. 20,245: 50
Derifrån afginge:
försäljningsmedel för statistiska publikationer, utgörande
i medeltal för åren 1888—1897 ................................ kr. 159: 86
således erforderligt årsanslag
kr. 20,085: 64
eller i afrundadt tal 20,000 kronor.
Emot denna beräkning kunde, enligt hvad statistiska centralbyrån
erinrat, anmärkas, att deri ej upptagits några särskilda medel för de fall,
att biträden pröfvades böra på grund af längre tjenstetid eller andra om¬
ständigheter uppflyttas till en högre löneklass, hvilket äfven kunde ifråga¬
komma i afseende å amanuenser; men de härför erforderliga medel borde,
enligt embetsverkets åsigt, kunna beredas genom besparingar, såsom när
amanuens erhölle vikariatsförordnande eller när biträde ej erhöll tim- eller
månadsaflöning, derför att betingsarfvode åtnjötes, eller när beräknad
plats såsom biträde under någon kortare tid icke vore besatt.
På grund af hvad sålunda aDförts hade statistiska centralbyrån
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte i proposition till Riksdagen äska, att
reservationsanslaget till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariats¬
ersättningar måtte från och med år 1900 höjas till 20,000 kronor.
Uti berörda skrifvelse hade statistiska centralbyrån jemväl anhållit,
att Kongl. Maj:t måtte för år 1899 anvisa ett belopp af 7,800 kronor
till arfvoden åt tillfälliga biträden och till vikariatsersättningar, och
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
7
har departementschefen utbedt sig att framdeles få underställa denna
fråga Kongl. Maj:ts pröfning.
För egen del har departementschefen vidare yttrat:
Den af statistiska centralbyrån lemnade utredning i fråga om be-
hofvet af ökade extra arbetskrafter inom embetsverket och förbättring
i der anstälda tillfälliga biträdens aflöning syntes departementschefen
gifva fullgoda skäl för behöfligheten af den utaf embetsverket ifråga¬
satta förhöjningen af förevarande anslag.
Genom tillväxten i rikets folkmängd, förändringar i kyrkobokförin¬
gen samt tillkomsteu af en sparbanksstatistik hade, på sätt statistiska
centralbyrån närmare utvecklat, arbetet inom embetsverket på senare
år i betydlig mån ökats. Den ifrågasatta ökningen i arbetskrafter med
1 amanuens och 3 andra biträden kunde derför icke anses vara för
högt tilltagen.
Äfven syntes departementschefen den af embetsverket ifrågasatta
förbättringen i de tillfälliga biträdenas aflöning vara af omständigheterna
påkallad. Såsom embetsverket anfört, vore deras tjenstgöringstid, som
vore bestämd till 5 timmar dagligen för amanuenser och till 6 timmar
för andra biträden, så lång och förlagd till sådana tider af dagen, att
dessa personer ej kunde åtaga sig arbete i andra embetsverk. Följ¬
aktligen vore amanuenserna, hvilka för fullgörande af sina åligganden
och för erhållande af befordran inom embetsverket borde hafva aflagt
examen för akademisk grad med vitsordad skicklighet i vissa ämnen,
för sin utkomst nästan uteslutande hänvisade till den inkomst, de i sta¬
tistiska centralbyrån kunde erhålla. De ifrågasatta förhöjningarne i
amanuensarfvoden samt den föreslagna tillökningen deri efter viss tids
tjenstgöring syntes departementschefen derför icke vara större, än som
kunde anses fullt påkalladt af de anspråk, som från embetsverkets sida
stäldes på de personer, hvilka anstäldes såsom amanuenser.
Äfven för de tillfälliga biträden, som uppbure s. k. timarfvoden
eller i vissa fäll s. k. betingsarfvoden, syntes, på de skäl statistiska
centralbyrån anfört, en sådan förhöjning i aflöningen, som byrån ifråga¬
satt, vara behöflig.
Mot den af embetsverket uppstäda förslagsberäkning öfver det
höjda anslagets användande hade departementschefen intet att erinra.
Den ifrågasatta höjningen af förevarande anslag från 12,200 kronor
till 20,000 kronor har departementschefen således funnit vara af belxof-
vet påkallad; och bär departementschefen på grund af livad af honom
blifvit anfördt hos Kongl. Maj:t hemstält om aflåtande till Riksdagen
af nu ifrågavarande framställning.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. höjning
aj anslaget
till en stati¬
stisk tidskrift.
[2-]
Utskottet liar funnit beaktansvärda skäl vara i statsrådsprotokollet
anförda för beredande åt statistiska centralbyrån af erforderliga medel
såväl för ifrågasatt förhöjning af de i em betsverket anstälda amanuen¬
sernas och öfriga tillfälliga biträdenas arfvoden som ock för någon till¬
ökning i embetsverkets extra ordinarie personal; men då den i stats¬
rådsprotokollet påvisade ökningen i de embetsverket åliggande göromål
enligt utskottets uppfattning icke kan anses påkalla så stor tillökning
i personalen, som af embetsverket blifvit ifrågasatt, har utskottet ansett
höjningen i förevarande anslag kunna begränsas till ett något lägre
belopp, än i propositionen föreslagits. Med ledning af den af embets¬
verket uppgjorda, i statsrådsprotokollet omförmälda beräkning rörande
användningen af detta anslag har utskottet funnit, att genom en för¬
höjning af anslaget med 5,300 kronor — hvarigenom anslaget skulle
komma att uppgå till 17,500 kronor — möjlighet skulle kunna beredas
embetsverket, utom till skälig förbättring af den ersättning, som hittills
utgått till de tillfälliga biträdena, jemväl till anställande aftvå nya biträden;
och anser utskottet, att embetsverkets behof af ökade arbetskrafter här¬
igenom skulle blifva tillgodosedt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att det under anslags-
titeln statistiska centralbyrån uppförda ordinarie reser¬
vationsanslaget: »till arfvoden åt tillfälliga biträden
samt till vikariatsersättningar» höjes från 12,200 kro¬
nor till 17,500 kronor eller med 5,300 kronor.
2:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att Riksdagen måtte med¬
gifva, att det under anslagstafla statistiska centralbyrån uppförda ordi¬
narie reservationsanslaget: »till eu statistisk tidskrift» finge höjas från
1,000 kronor till 1,800 kronor eller med 800 kronor.
Af statsrådsprotokollet i ärendet inhemtas, att statistiska central¬
byrån uti förenämnda skrifvelse anfört, att embetsverket hade å ordi¬
narie stat åt sig anvisadt ett reservationsanslag »till en statistisk tid¬
skrift» hvilket i 40 år utgått med oförändradt belopp af 1,000 kronor
om året. Intill år 1870 hade tidskriften utgifvits i tvångsfria häften,
men från och med nämnda år utgåfves den i årgångar om tre häften
årligen, innehållande hvar årgång vid pass 13 tryckark, hvartill stundom
fogats supplementliäfterf. Redan från början hade i afseende på utgif-
ningen vidtagits den ännu bestående och för statsverket onekligen bil¬
ligaste anordningen att, mot ett af embetsverket lemnadt bidrag af 75
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
0
kronor för tryckark, förlagsfirman P. A. Norstedt & söner iklädde sig
alla kostnader för tidskriftens utgifvande (utom för diagram, när sådant
förekommit) och erhölle förlagsrätten samt genom bokhandeln sprede
arbetet till ett lågt pris bland allmänheten, hvarjemte 150 exemplar
gratis öfverlemnades till embetsverket att användas för det internatio¬
nella utbytet. Deremot och i olikhet med hvad beträffande andra officiella
statistiska publikationer egde rum, verkstäldes ej inom riket någon gratis¬
utdelning af tidskriften, utom till Riksdagens ledamöter från och med
år 1886 af det häfte, som innehölle en sammanfattning, benämnd
»Sveriges officiella statistik i sammandrag)), grundande sig denna utdel¬
ning på Kongl. Maj:ts befallning enligt beslut den 11 december 1885.
Då embetsverket icke disponerade öfver några exemplar för sistnämnda
ändamål, måste de erforderliga exemplaren köpas till bokhandelspris
med 20 procent rabatt, och då inga medel härför åt embetsverket an¬
visats, hade dessa måst tagas ur anslaget till officiella statistiska trycket,
som alltså fått vidkännas en årlig utgift af mera än 300 kronor, hvilken
rätteligen, om medel dertill funnes, borde påföras anslaget för tidskriften.
Nämnda arbete »Sveriges officiella statistik i sammandrag)) hade
första gången utgifvits enskildt af embetsverkets nuvarande chef år
1870, men sedermera, d. v. s. allt ifrån år 1871, hade förnyade upp¬
lagor med i det stora hela oförändrad plan och med endast den för¬
ökning i omfånget, som nya ämnen kunnat föranleda, årligen intagits
såsom första häfte i statistisk tidskrift, och hade af detta sammandrag
sålunda hittills utkommit 29 årgångar. Vid jemförelse med utlandets
motsvarande arbeten befunnes det, att exempelvis såväl den norska
som den danska s. k. årsboken hade fullt dubbelt så många sidor som
det svenska sammandraget, hvarvid dock finge erinras, att dessa års¬
böcker icke derför hade dubbelt så stort innehåll, utan berodde det
större omfånget till väsentlig del deraf, att årsböckerna i sina tabeller
upptoge franska öfversättningar, hvilket det svenska sammandraget icke
gjorde, hvarjemte innehållet i detta senare syntes vara i allmänhet mera
hoppressadt. Emellertid kunde icke förnekas, att det svenska samman¬
draget borde i åtskilliga hänseenden utvidgas, och enligt en utarbetad,
detaljerad ny plan skulle tillökningen uppgå till minst 1 £ å 2 tryckark,
hvarvid dock ej något utrymme beräknats för franska öfversättningar.
Ifrågavarande statistiska sammandrag innehölle öfversigter endast
af svenska förhållanden, men deremot icke några beträffande irämmande
länder, hvarigenom dock såväl de svenska förhållandena skulle vid jem-
förelser erhålla sin bästa belysning, som äfven i öfrigt kunskap vinnas
Bill. till liiksd. Prof. 1809. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
om utlandet. Utrymme i tidskriften för »Statistiska öfversigtstabeller
för olika länder» kunde dock beredas, när från och med år 1895
sparbanksstatistiken icke vidare behöfde i tidskriften intagas, och hade
dessa öfversigtstabeller i sist offentliggjorda årgång kommit till ett
omfång af 4 ark. För att göra dessa tabeller fullständigare kräfdes
åtminstone 1 ark ytterligare.
Dessa båda arbeten, sammandraget och öfversigtstabellerna, inne-
hölle endast tabeller och upptoge för det närvarande af tidskriften till¬
sammans 10 \ ark, hvadan för statistiska uppsatser af olika innehåll
återstode knappast 3 ark, hvilket onekligen vore för litet och borde
höjas med åtminstone ett par ark.
Hela den erforderliga ökningen i omfånget för statistisk tidskrift
skulle alltså blifva vid pass 5 ark, hvilket efter 75 kronor för ark
kräfde ett anslag af i rundt tal 400 kronor.
Om, såsom nu föreslagits, det statistiska sammandraget ökades
med 1\ å 2 ark, måste nog det nuvarande bokhandelspriset ökas der¬
efter, och således inlösningssumman för de för Riksdagens ledamöter
erforderliga exemplaren komma att höjas till antagligen vid pass 400
kronor.
Den tillökning, som erfordrades i reservationsanslaget för en sta¬
tistisk tidskrift, uppginge sålunda till sammanlagdt 800 kronor.
Statistiska centralbyrån hade på dessa skäl hemstält, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att öka ifrågavarande reservationsanslag:
»till en statistisk tidskrift» från 1,000 kronor till 1,800 kronor.
Departementschefen har vidare i ärendet anfört följande:
Såsom statistiska centralbyrån upplyst, hade detta anslag, hvilket
beviljats vid 1856—1858 årens riksmöte under benämning: »till be¬
täckande af en del af kostnaderna för en statistisk tidskrift», men hvars
benämning vid 1865—1866 årens riksmöte förändrats till den nuvarande:
»till en statistisk tidskrift», allt sedan embetsverkets inrättande utgått
med oförändradt belopp af 1,000 kronor. Det vore uppenbart, att
under denna långa tid behofvet af ökadt utrymme i tidskriften skulle
allt mera hafva gjort sig gällande, allt efter som området för det
statistiska arbetet utvidgats. Den af statistiska centralbyrån ifrågasatta
ökning af tidskriftens omfång syntes alltså vara af omständigheterna
påkallad. Äfven funne departementschefen lämpligt, att kostnaden för
anskaffande af de exemplar af tidskriftens första häfte, omfattande
»Sveriges officiella statistik i sammandrag», som skulle utdelas till Riks¬
dagens medlemmar, bestriddes från det nu förevarande anslaget och
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
11
icke, såsom hittills skett, från anslaget »till det officiella statistiska
trycket».
Departementschefen hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen medgifva, att det under anslagstiteln statistiska cen¬
tralbyrån uppförda ordinarie reservationsanslaget : »till en statistisk tid¬
skrift» måtte höjas från 1,000 kronor till 1,800 kronor eller med 800
kronor.
Utskottet anser en sådan höjning af ifrågavarande anslag, som
erfordras för den statistiska tidskriftens utvidgning enligt den plan, för
hvilken i statsrådsprotokollet redogjorts, vara skälig, men vill i samman¬
hang härmed hafva uttalat, att utskottet, som har sig bekant, att det i
tidskriften inflytande sammandraget af Sveriges officiella statistik till¬
vunnit sig allmänt erkännande för stor praktisk användbarhet, beroende
hufvudsakligen på dess begränsade omfång och öfverskådliga uppställ¬
ning, befarar, att, derest sammandraget skulle komma att i väsentligare
mån ökas med nytt statistiskt material, dess värde för en större all¬
mänhet skulle i samma mån komma att minskas.
Då utskottet anser, att tillgång för bekostande af utdelning till
Riksdagens ledamöter af »Sveriges officiella statistik i sammandrag»,
fortfarande såsom hittills bör beredas af anslaget »till det officiella sta¬
tistiska trycket», skulle enligt utskottets åsigt endast 400 kronors ökning
i det nu ifrågavarande anslaget erfordras.
Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att det under an¬
slagstiteln statistiska centralbyrån uppförda ordinarie
reservationsanslaget: »till en statistisk tidskrift» höjes
från 1,000 kronor till 1,400 kronor eller med 400
kronor.
I händelse af bifall härtill samt till hvad i nästföregående pankt
af utskottet föreslagits, kommer summan af reservationsanslagen under
anslagstiteln statistiska centralbyrån att höjas från 33,000 kronor till
38,700 kronor, eller med 5,700 kronor, samt följaktligen hela anslags¬
titeln att med samma belopp höjas, eller från 61,400 kronor till 67,100
kronor.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang, höjning
i anslaget till
följd af in¬
dragning af
landsstats-
boställen.
[3.]
Landsstaterna i länen.
3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att anslaget till lands¬
staterna i länen måtte, med anledning af sju boställens indragning,
höjas med 3,055 kronor.
Chefen för civildepartementet har till statsrådsprotokollet i detta
ärende anmält, hurusom, enligt hvad statskontoret i sin berättelse om
statsverkets inkomster m. m. meddelat, följande landsstatsboställen med
i stat beräknad afkastning af sammanlagdt 3,055 kronor komme att,
enligt Kongl. Maj:ts särskilda beslut, efter tilländagångna tjenste- och
fardagsår, till statsverket indragas, nemligen:
länsmansbostället i Sotholms härads södra distrikt af Stockholms
län Tyrfved n:o 2, Vs mantal;
länsmansbostället i Håbo härad af Upsala län Bålby n:o 1,3U mantal;
kronofogdebostället i Norra och Södra Vedbo härads ^fögderi af
Jönköpings län Fogdeholm n:o 1, 9L mantal;
länsmansbostället i Allbo härads öfre distrikt af Kronobergs län
Eksås n:o 2 Norregården, Va mantal;
länsmansbostället i Kinnevalds härads södra distrikt af sistnämnda
län Sånnahult Lillegården n:o 1, Vs mantal;
häradsskrifvarebostället i Tunaläns och Sevede härads fögderi af
Kalmar län Plittorp n:o 1, Vs mantal; och
länsmansbostället i Salbergs—Väsby fögderis tredje distrikt af
Vestmanlands län Tyskebo n:o 1, V4 mantal.
Då de sålunda anmärkta förhållandena påkallade en förhöjning af
anslaget till landsstaterna i länen med 3,055 kronor, har departements¬
chefen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att anslaget
till landsstaterna i länen måtte, med anledning af ofvannämnda sju
boställens indragning, höjas med 3,055 kronor.
Utskottet, som icke haft något att erinra emot denna Kongl.
Maj:ts framställning, hemställer alltså,
att anslaget till landsstaterna i länen må, med
anledning af ofvannämnda sju boställens indragning,
höjas med 3,055 kronor.
Vid bifall härtill kommer anslaget till »landsstaterna i länen (deraf
120,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,699,386 kronor till
2,702,441 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
13
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
4:o) Kong!. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, i anilagct till
att i den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen faststälda stat uppfördes väg/ochi^*en~
aflöningar dels till ytterligare en tredje gradens tjensteman (byråchef),
ledamot i styrelsen och föredragande för ärenden angående enskilda [4.]
jernvägar, med 6,400 kronor, deraf 4,400 kronor i lön, som efter fem
år kan höjas med 600 kronor, samt 2,000 kronor i tjenstgörings-
penningar, dels till ytterligare två första gradens tjenstemän (notarier) med
3,000 kronor för hvardera, deraf 1,800 kronor i lön, som efter fem år
kan höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor,
samt 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar, dels ock till ytterligare en
vaktmästare med 800 kronor, deraf 500 kronor i lön, som efter fem år
kan höjas med 100 kronor, samt 300 kronor i tjenstgöringspenningar.
Enligt den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen faststälda stat
samt den för styrelsen gällande instruktion utgöres styrelsen af en öfver¬
direktör och chef och, såsom ledamöter, en byråchef och föredragande
för tekniska ärenden och en kamrerare och föredragande för administra¬
tiva och ekonomiska ärenden, hvarjemte vid styrelsen äro i ordinarie
befattning anstälde två byråingeniörer, en registrator, tillika aktuarie,
samt en revisor och bokhållare, med skyldighet att handhafva kassörs-
göromålen. Af de två byråingeniörerna är den ene föredragande för
ärenden angående enskilda jernvägar.
Staten för styrelsen upptager för ledamöterna samt de två byrå¬
ingeniörerna följande aflöningsförmåner, nemligen för byråchefen 6,400
kronor med ett ålderstillägg å 600 kronor, för kamreraren 4,500 kronor
med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, samt för byråingeniörerna
hvardera 3,500 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.
Till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och
skrifbiträde är i staten upptaget ett belopp af 13,000 kronor, hvaraf,
jemlikt kongl. brefvet den 31 maj 1888, dels styrelsen eger att till ett
juridiskt biträde utbetala ett arfvode af 1,000 kronor för år, dels ock
den byråingeniör, som af Kongl. Maj:t förordnas att hos styrelsen före¬
draga ärenden rörande de enskilda jernvägarne, eger åtnjuta ett arfvode
af 1,000 kronor. Vidare är uti staten upptagen aflöning åt en vakt¬
mästare med, förutom bostad, 800 kronor med ett ålderstillägg å 100 kronor.
Med erinran om dessa förhållanden har departementschefen till
statsrådsprotokollet i ärendet anmält, hurusom väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen uti skrifvelse den 17 november nästlidna år hos Kongl.
Maj:t gjort framställning om ökniug af styrelsens arbetskrafter.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Styrelsen hade dervid till en början framhållit, hurusom under
den tidrymd, som förflutit, sedan, i enlighet med beslut vid 1888 års
riksdag, det åt styrelsen anförtrodda verksamhetsområdet erhållit sin
nuvarande omfattning, en högst afsevärd tillökning i embetsverkets
göromål och en betydande utveckling af dess em betsförvaltning egt rum,
äfvensom att denna tillökning vore eu naturlig följd deraf, att icke
blott statsunderstöden till allmänna arbeten under ifrågavarande tid oaf¬
brutet höjts, utan äfven allmänna arbeten i allt större omfång börjat
utföras genom styrelsens försorg, hvarförutom kommunikationsanstalternas
utveckling framkallat ökade fordringar på tillsynen öfver deras vård
och underhåll, hvilket allt föranledt en jernnt fortgående tillväxt i an¬
talet mål och ärenden med dertill hörande expeditioner samt i inspek¬
tionernas omfattning.
Till belysande af dessa förhållanden hade styrelsen åberopat föl¬
jande öfversigt:
År.
|
Statsbidrag
beviljade till
|
Anslag till
|
Medel
till ar¬
beten
utförda
genom
väg- och
vatten-
bygg-
nadssty-
relsen.
Kr.
|
An-
slag
till af-
lönin-
gar.
Kr.
|
Tra¬
fike¬
rade
enskil-
da-
jern-
vägar.
Km.
|
|
l
i
|
Vägar.
Kr.
|
Frost-
afdik-
ningar.
Kr.
|
Ham¬
nar.
Kr.
|
Lån för
jern-
vägs-
anlägg-
ningar.
Kr.
|
Väg-
under-
sök-
nin-
gar.
Kr.
|
Under¬
sökning
för
mindre
hamnar.
Kr.
|
In-
komna
skrif¬
velse^
Antal.
|
Af¬
gång-
na
skrif-
velser.
Antal.
|
1
|
2
|
3
|
4
|
5
|
G
|
|
8
|
9
|
10
|
11
|
12
|
1889
|
600,000
|
50,000
|
100,000 1,000,000
|
30,000
|
—
|
|
1
68,200 5,284,2
|
1,347
|
1,322
|
1890
|
600,000
|
50,000
|
100,000 1,000,000 30,000
|
—
|
52,550
|
68,200 5,412,4
|
1,346
|
1,453
|
1891
|
600,000
|
50,000
|
150,000 1,000,000 30,000
|
—
|
12,900
|
68,200 5,544,4
|
1,547
|
1,423
|
1892
|
800,000
|
100,000
|
150,000 .2,215,000 30,000
|
5,000
|
35,000
|
70,700 5,651,6
|
1,634
|
1,610
|
1893
|
800,000
|
100,000
|
150,000
|
2,215,000 30,000
|
5,000
|
118,600
|
70,700 5,933.6
|
1,602
|
1,603
|
1894
|
800,000
|
100,000
|
150,000
|
1,000,000, 30,000
|
5,000
|
5,000
|
70,700 6,182,6
|
1,683
|
1,932
|
1895
|
800,000
|
100,000
|
150,000
|
1,000,000 30,000
|
5,000
|
105,000
|
70,700 6,486,1
|
1,761
|
1,825
|
1896
|
800,000
|
150,000
|
150,000
|
1,000,000 30,000
|
5,000
|
85,000
|
70,700 6,213,3*
|
1,932
|
2,006
|
1897
|
800,000
|
200,000
|
150,000
|
1,500,000 30,000
|
5,000
|
96,000
|
72,700 6,560,9
|
2,101
|
2,317
|
1898
|
900.000
|
300,000
|
150,000
|
1,500,000 35,000
|
5,000
|
433,000
|
72,700
|
_
|
1,618"
|
1,524"
|
1899
|
900,000
|
300,000
|
300,000
|
1,500,000, 35,000
|
10,000
|
447,500
|
72,700
|
-
|
|
-
|
* minskningen föranledd genom statens inköp af enskilda jernviigar.
** till den 1 oktober.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
15
För lättande af den arbetsbörda, hvilken sålunda ålåge styrelsen,
samt beredande af tillgång till arbetskrafter, motsvarande de ökade
göromålen, hade emellertid — enligt hvad styrelsen vidare erinrat —
under nämnda tioårsperiod vidtagits endast vissa förändringar i den
vid embetsverkets reglering år 1882 faststälda organisation och aflö-
ningsstat, bestående deri, att dels enligt beslut vid 1891 års riksdag,
aflöningen åt den ene af de hos styrelsen anstälde byråingeniörerna,
hvilken förut haft en aflöning af endast 3,000 kronor med två ålders-
tillägg, hvardera å 500 kronor, höjts med 500 kronor, hvarigenom båda
desse tjenstemän blifvit likstälde, en åtgärd, som underlättat tj enstens
besättande, dels anslaget till extra biträden ökats, jemlikt samma Riks¬
dags beslut, med 2,000 kronor eller från 9,000 kronor till 11,000 kronor
och, enligt beslut vid 1896 års riksdag, med ytterligare 2,000 kronor eller
till 13,000 kronor, dels ock Kongl. Maj:t genom särskilda beslut, för an¬
ställande af en extra byråingeniör med skyldighet att biträda vid
handläggningen af ärenden angående enskilda jern vägar, anvisat för
tiden från och med den 1 april 1897 till och med utgången af år
1899 ett belopp af 3,000 kronor, för år räknadt.
Med framhållande att dessa åtgärder dock visat sig otillräckliga
samt att den jemna gången af styrelsens ständigt ökade arbeten kunde
äfventyras, derest icke krafvet på förstärkta arbetskrafter tillgodosåges,
helst ökningen i arbetsbördan ingalunda vore tillfällig, hade styrelsen
härpå öfvergått till att redogöra för de åtgärder, hvilka styrelsen för
sin del funne nödiga och ändamålsenliga; och hade styrelsen dervid —
under erinran att styrelsen, som redan i skrifvelse till Kongl. Maj:t
den 29 november 1887, utan att dock i ämnet göra någon framställ¬
ning, sökt framhålla lämpligheten af en förhöjning i den för ledamoten
för administrativa och ekonomiska ärenden bestämda aflöningen, i
förnyad skrifvelse till Kongl. Maj:t den 10 november 1890 hemstält,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa erforderliga medel
för denna embetsbefattnings upptagande i tredje lönegraden, hvarigenom
innehafvaren blefve likstäld med den andre hos styrelsen på ordinarie
stat anstälde föredraganden, men att denna framställning icke vunnit
Kongl. Maj:ts bifall — vidare anfört, att, ehuru den ofvan åberopade
ökningen i styrelsens embetsverksamhet medfört ytterligare stöd för
styrelsens förenämnda förslag, styrelsen likväl, då styrelsen hade för
afsigt att nu framställa förslag om iurättande af eu särskild sekreterare-
tjenst hos styrelsen, samt, för den händelse detta förslag skulle vinna
bifall, någon erfarenhet, huruvida och i hvad mån omfånget af kam¬
rerarens embetsåligganden skulle röna inflytande af sådan förändring,
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
först syntes böra vinnas, innan de med ifrågavarande embete förenade
aflöningsförmåner slutligen reglerades, ansåge sig icke för det när¬
varande böra åter framställa förslaget om kamrerarens upptagande i
högre lönegrad.
Deremot syntes erfarenheten hafva till fullo ådagalagt nödvändig¬
heten af en permanent föredragande ledamot för behandling af jernvägs-
ärenden, i stället för den provisoriska anordningen med en af de
ordinarie byråingeniörerna såsom föredragande och en extra byråingeniör
såsom hans biträde. Anordningen med en byråingeniör såsom före¬
dragande hade kunnat anses tillfredsställande, då den år 1888 först
vidtagits, men den hade efter hand, i den mån jernvägsnätet utsträckts
från en längd af 5,284,2 kilometer år 1888 till 6,560,9 kilometer år
1897, måst tillfälligtvis fullständigas först med ingeniörsbiträde och
sedan derutöfver med en extra byråingeniör, och att denna anordning
kunnat äfven på senaste tid fungera, måste tillskrifvas innehafvarens
mångåriga vana vid dessa ärenden.
Den tekniska utbildning, som kräfdes för bestridande af ifråga¬
varande befattning, vore densamma eller åtminstone fullt jemförlig med
den, hvilken erfordrades hos den såsom föredragande för öfriga tekniska
ärenden anstälde byråchefen, och de åt föredragande byråingeniören an¬
förtrodda göromål kunde, sedan det enskilda jernvägsväsendet nått sin
nuvarande utveckling, i afseende å omfång och beskaffenhet väl uthärda
jemförelse med dem, som ålåge nämnde byråchef, till närmare belys¬
ning hvaraf styrelsen ansett sig böra meddela följande öfversigt:
Satsutskottets Utlåtande N:o 7.
17
i
1
År.
|
Koncessio-
nerade nya
jernvägar.
|
För trafik
öppnade
jernvägar.
|
Inkomna
|
s k
|
r i f v e 1 s e r.
|
Afgångna skrivelser.
|
O
3
C2-
Ö-
<t>
|
Kong!, remisser.
|
Departement och
embetsverk.
|
Konungens befallnings¬
hafvande.
|
Distriktena.
|
Jernvägsbolag och en¬
skilde m. fl.
|
Summa.
|
Till Konungen.
|
Departement och
embetsverk.
|
Konungens befallnings¬
hafvande.
|
Distriktena.
|
Jernvägsbolag och en¬
skilde m. fl.
|
S u m m a.
|
Antal
|
Längd km.
|
Antal.
|
Längd km.
|
l
|
2
|
3
|
*
|
5
|
«
|
7
|
«
|
9
|
10
|
1 1
|
1 2
|
13
|
14
|
15
|
16
|
17
|
18
|
1889
|
5
|
125,4
|
9
|
289,t
|
28
|
29
|
33
|
2
|
71
|
132
|
295
|
35
|
37
|
31
|
72
|
52
|
227
|
i 1890
|
5
|
102,5
|
4
|
128,2
|
12
|
36
|
36
|
—
|
62
|
117
|
263
|
33
|
24
|
21
|
48
|
50
|
176
|
1891
|
14
|
570,7
|
2
|
132, o
|
30
|
58
|
48
|
4
|
58
|
122
|
320
|
41
|
21
|
30
|
63
|
45
|
200
|
1892
|
18
|
701,7
|
5
|
104,7
|
47
|
60
|
57
|
2
|
95
|
142
|
403
|
61
|
29
|
46
|
84
|
67
|
287
|
1893
|
6
|
155,8
|
6
|
282,i
|
30
|
57
|
53
|
3
|
78
|
185
|
406
|
44
|
29
|
49
|
84
|
92
|
298
|
1894
|
5
|
279,2
|
7
|
24S,i
|
38
|
52
|
48
|
11
|
96
|
165
|
410
|
51
|
37
|
59
|
91
|
80
|
318
|
1895
|
12
|
617,4
|
4
|
303,i
|
36
|
38
|
65
|
7
|
101
|
157
|
404
|
43
|
39
|
62
|
no
|
80
|
334
|
1896
|
10
|
211,7
|
4
|
105,8
|
39
|
108
|
49
|
28
|
98
|
165
|
487
|
68
|
27
|
95
|
73
|
76
|
339
|
1897
|
16
|
774,4
|
10
|
347,o
|
55
|
94
|
87
|
34
|
132
|
187
|
589
|
86
|
44
|
92
|
no
|
126
|
458
|
till 1 okt.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1898
|
12
|
262,3
|
4
|
63,o
|
1-
|
|
|
|
|
—
|
|
|
|
-
|
|
|
— !
|
Någon minskning i de styrelsen åliggande bestyren i afseende å
de enskilda jernvägarne vore icke heller att motse, då nemligen, enligt
den för styrelsen gällande instruktion och de för dessa jernvägar med¬
delade koncessioner, det hufvudsakliga arbetet härleddes af styrelsens
åliggande att utöfva kontroll å de enskilda banornas underhåll, hvar¬
förutom ett fortsatt omfattande byggnadsarbete för det enskilda jernvägs-
nätets utveckling antagligen komme att med större eller mindre vex-
lingar dock oafbrutet fortgå under en lång framtid.
Styrelsen hölle således före, att numera, då både mängden af dessa
ärenden i väsentlig mån vuxit och deras beskaffenhet blifvit alltmera
vidlyftig och invecklad, såsom föredragande för jernvägsärenden icke
kunde påräknas fullt qvalificerad person, derest icke åt befattningens
innehafvare tillförsäkrades samma löneförmåner på ordinarie stat och
samma ställning såsom ledamot af styrelsen, som förut funnits lämplig-
för föredraganden af öfriga tekniska ärenden.
liih. till Iiilcsd. Urat. 18!)!). 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft.
3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Inrättandet af en sådan ny ledamotsbefattning medförde dock ej
möjlighet till ändring af den byråingeniörstjenst, hvars nuvarande inne¬
hafvare vore föredragande för jernvägsärenden. Redan uti styrelsens
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 18 februari 1897, hvilken föranledt
Kongl. Maj:t att, såsom nämnts, medgifva anställande hos styrelsen af
en extra byråingeniör såsom biträde vid handläggningen af ärenden
rörande de enskilda jernvägarne, hade styrelsen anfört, bland annat, att,
till följd af det inom landet rådande lifliga intresset för j ernvägsföretag,
antalet af de till styrelsens handläggning hörande ärenden rörande de
enskilda jernvägarne under senare åren i hög grad ökats, i hvithet af¬
seende styrelsen åberopade i skrifvelsen lemnad uppgift å antalet af de
under de senare åren å styrelsens jernvägsafdelning inkomna mål och
derifrån afgångna expeditioner; att för jernvägsärendenas beredning
hos styrelsen icke funnes mera än en byråingeniör med det tillfälliga
biträde, som kunde erhållas för derför tillgängligt belopp af 2,000
kronor om året; att, då ett så knappt anslag icke medgåfve anställande
af biträden vare sig till erforderligt antal eller med nödig kompetens,
följden häraf blifvit den, att icke allenast ärendenas slutliga handlägg¬
ning fördröjts, utan ock en arbetsbalans måst uppstå, hvilken sannolikt
komme att under många år qvarstå och möjligen förökas, derest icke
samma balans medelst ökade arbetskrafter blefve utjemna^; samt att,
då det icke kunde vara lämpligt att allt för mycket fördröja utrednin¬
gen hos styrelsen af ärenden rörande enskilda jernvägsanläggningar,
hvilka frågors natur påkallade en skyndsam handläggning, men det
icke vore möjligt att med de hos styrelsen tillgängliga arbetskrafter
kunna minska antalet af då befintliga balanserade mål, hos styrelsen
borde, utom förutvarande biträden, anställas ett ytterligare biträde så¬
som extra byråingeniör.
De skäl, som sålunda legat till grund för ofvan omförmälda och
sedermera i enahanda ämne gjorda framställningar, egde, enligt styrel¬
sens åsigt, fortfarande oförminskad kraft. Äfven om den befintliga
arbetsbalansen kunnat nedbringas, vore dock fortfarande anställandet
af en byråingeniör för ifrågavarande ärendens handläggning af behofvet
påkalladt. På sätt styrelsen ofvan erinrat, vore någon nedgång i an¬
talet af dessa ärenden nemligen ej att förvänta, ty om ock intresset
för nya jernvägsföretag skulle minskas, så påkallade de redan anlagda
enskilda jernvägarne ett oaflåtligt arbete inom styrelsens jernvägsafdel¬
ning, hvarest icke blott frågor angående planer för ändring i färdig¬
byggda jernvägar skulle behandlas, utan äfven granskning och samman-
föring af rapporter om jernvägarne och deras materiel måste ega rum,
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
19
ett arbete, som, ehuru af största vigt för en effektiv kontroll å banorna
och deras materiel såväl i afseende å trafikens jemna gång som säker¬
heten å de enskilda jernvägarne, hittills måst i viss mån undanskjutas.
Om derför styrelsens förslag om inrättande af ett byråchefsembete för
jernvägsärenden bifölles, måste den aflöning, som funnes å ordinarie
stat anvisad för en byråingeniör, ändock bibehållas, och staten i af¬
seende å antalet byråingeniörer förblifva oförändrad.
Förutom den ledamotsbefattning, om hvars inrättande styrelsen
sålunda gjort framställning, hade styrelsen jemväl, på sätt redan antydts,
ansett anställandet af en sekreterare hos styrelsen behöfligt; och hade
styrelsen i detta afseende anfört, att, enligt nu gällande instruktion för
styrelsen, det tillkomme styrelsens ledamöter att ansvara för uppsätt¬
ning och expediering af styrelsens skrifvelser i alla mål, som tillhörde
deras föredragning, hvilken skyldighet jemväl ålåge den byråingeniör,
som vore förordnad att föredraga jernvägsärenden. Att en sådan före¬
skrift skulle verka hämmande på föredragandenas hufvudsakliga arbeten,
vore lätt att inse. Äfven om uppsättning och expediering af sådana
skrifvelser, som vore hänförliga till löpande ärenden, kunde anförtros
åt de till föredragandenas biträde anstälde ordinarie eller extra ordi¬
narie tjenstemännen, blefve dock föredragandenas tid genom dessa
expeditionsgöromål, från hvilka de borde vara befriade, alltför mycket
tagen i anspråk. Sannolikt förekomme hos intet annat embetsverk i
förhållande till hela antalet afgående skrifvelser så många af Kongl.
Maj:t infordrade utlåtanden, som hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
och då sådana utlåtanden i regeln kräfde en mera tidsödande utredning
och en mångsidigare belysning af förekommande frågor, än vanliga
embetsexpeditioner, läge i öppen dag, att uppsättning af dylika ut¬
låtanden erfordrade mycket arbete och mycken vana särskildt vid
frågornas formella behandling. Vid val af vissa tjensteman för de
tekniska arbetena måste nu hänsyn tagas till expeditionsvana, och det
skulle derför innebära eu bestämd fördel, om vid sådant val denna
hänsyn ej behöfde göra sig gällande, derigenom att uppsättning af
skrifvelser och utlåtanden ombesörjdes af en särskild för embetsverkets
olika afdelningar gemensam sekreterare, hvilken äfven skulle vara
ansvarig för skrifvelsernas expediering. Behofvet och lämpligheten af
särskild tjenstemans anställande för bestridande af sekreteraregöromålen
hade också vunnit beaktande vid de organisationer af embetsverk, som
i senare tid egt rum.
I fråga om sekreterarens embetsställning och aflöningsförmåner
ansåge styrelsen, att tjensten borde i det närmaste likställas med andra
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
gradens tjenst med en årlig aflöning af 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor
i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar, jemte rätt till två
ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor; och då sekreteraren skulle vara
juridiskt bildad, blefve det biträde obehöfligt, hvartill arfvode funnes
anvisadt å anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m., hvadan
anställande af en sekreterare till en början skulle kräfva en aflönings-
tillökning af endast 3,000 kronor.
Beträffande vidare den hos styrelsen anstälda vaktbetjening hade
styrelsen erinrat, att före år 1888 styrelsens ordinarie vaktbetjening
utgjorts af två vaktmästare, men att, allt sedan sistnämnda år till jern-
vägsstyrelsens handläggning öfverflyttats ärenden rörande statens jern-
vägsbyggnader, den ordinarie vakthållningen hos styrelsen bestridts af
allenast en vaktmästare. Det hade emellertid visat sig nödvändigt att,
hufvudsakligen för ombesörjande af expedieringen utaf den stora mängd
handlingar, ritningar och kartor, som nästan dagligen afginge från
styrelsen, äfvensom för kringbärande af försändelser i hufvudstaden,
men jemväl för upprätthållande af den egentliga uppassningen inom
styrelsens embetslokal anlita extra biträde, som hittills i saknad af
andra medel aflönats med expensmedel, och hade till och med vid till¬
fällen af stor brådska måst anlitas två extra biträden.
Tiden syntes emellertid nu vara inne att påkalla en välbehöflig
ändring härutinnan, och ansåge sig styrelsen derför böra hemställa, att
anslag måtte å ordinarie stat anvisas för aflöning af ytterligare en
vaktmästare.
Härförutom hade styrelsen anmält behof af ökning jemväl i anslaget
till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och
skrifbiträden. Styrelsen hade dervid meddelat, att af ifrågavarande
anslag för år 1897 utgått:
arfvode till föredraganden för ärenden rörande en¬
skilda jernvägar........................................................... kronor 1,000: —
arfvode till ett juridiskt biträde.............. „ 1,000: —
vikariatsersättning under semester för styrelsens
embets- och tjenstemän........................................... „ 837: 50
ersättning till hos styrelsen anstälda tekniskt bildade
biträden omkring........................................................ „ 7,300: —
godtgörelse till två ständiga renskrifningsbiträdeu „ 1,600: —
kostnader för tillfälliga rit- och skrifbiträden samt
till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän „ 1,262: 5 0
kronor 13,000: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
21
Behofvet af ökadt anslag för ifrågavarande ändamål — yttrade
styrelsen — framträdde numera synnerligen kraftigt, dels i följd af den
betydliga stegring af styrelsens arbetsqvantitet, som, enligt hvad
redan framhållits, alltjemt gjorde sig gällande, dels till följd deraf, att
med nu rådande stora företagsamhet, synnerligast i fråga om jernvägs-
anläggningar, tillgången på yngre iugeniörer visat sig vara ytterst be¬
gränsad, och det numera ej läte sig göra att tillfälligtvis anställa inge-
niörer utan någon godtgörelse, en anordning som för några år sedan
kunnat ega rum, då tryckta tider inom ingeniörsyrket varit rådande,
men som i allt fall icke kunde anses lämplig.
Hittills hade väl yngre ingeniörer i vanliga fall kunnat för viss tid
anställas efter en månadsaflöning af 200, 150 och 100 kronor, men med
dessa belopp hade man i allmänhet ej kunnat påräkna, att anställningen
varat tillräckligt lång tid, utan ombyte hade ofta måst ega rum till föga
fromma för arbetena, och med bättre arbetskonjunkturer vore det nästan
omöjligt att erhålla goda arbetskrafter för dylika ersättningar.
Skulle nyssberörda olägenhet kunna på verksamt sätt afhjelpas,
vore, enligt styrelsens uppfattning, nödigt att för aflöning af extra tek¬
niska biträden skulle kunna påräknas ytterligare 2,000 kronor, hvarmed
skulle kunna bestridas dels erforderlig höjning i närvarande svaga af-
löningar, dels ersättning till flera tillfälliga biträden.
Jemväl i afseende å de till betydande af renskrifning hos styrelsen
och komplettering af styrelsens ritningsarkiv anvisade medel tarfvades
oundgängligen tillökning med 1,000 kronor för det förra och enahanda
belopp för det senare ändamålet. Under förutsättning emellertid att
styrelsens förslag om uppförande å ordinarie stat af byråchefs aflöning
till föredraganden för jernvägsärenden samt af aflöning till en sekre¬
terare vunne Kongl. Maj:ts bifall, blefve de å anslaget till vikariats-
ersättning, extra biträden m. m. för bemälde föredragande samt det
juridiska biträdet afsedda arfvodesbelopp, tillhopa 2,000 kronor, dispo¬
nibla, och kunde tillökningen i anslaget då begränsas till 2,000 kronor.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört hade styrelsen hem¬
stält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å ordinarie stat
anvisa:
dels aflöning till en byråchef och ledamot för ärenden angående
enskilda jernvägar med lön 4,400 kronor och tjenstgöringspenningar
2,000 kronor samt med rätt till ett ålderstillägg efter fem år af 600
kronor;
dels aflöning till en sekreterare med lön 2,500 kronor och tjenst-
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
göringspenningar 1,500 kronor med rätt till två ålderstillägg efter fem
och tio års tjenstgöring med 500 kronor för hvarje gång;
dels aflöning till en vaktmästare med lön 500 kronor och tjenst-
göringspenningar 300 kronor samt med rätt till ett ålderstillägg efter
fem år med 100 kronor;
dels ett belopp af 2,000 kronor för att dermed höja från 13,000
kronor till 15,000 kronor anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt
extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde.
För egen del ansåge departementschefen de skäl, hvilka af väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen anförts för beredande af en ordinarie
ledamotsplats i styrelsen åt föredraganden för ärenden rörande enskilda
jernvägar, vara fullt talande, och med hänsyn å ena sidan till vigten
och omfattningen af de ofta betydande ekonomiska intressen berörande
ärenden, hvilka skulle tillkomma denne ledamots handläggning, och å
andra sidan dertill, att icke sällan såväl utredningen som bedömandet
af dessa ärenden kunna vara förenade med stora svårigheter, så att
hos föredraganden måste förutsättas icke allenast mångsidig sakkunskap
i tekniskt hänseende, utan äfven framstående administrativ duglighet,
funne departementschefen uppenbart vara, att åt föredraganden för
jernvägsärenden borde gifvas enahanda aflöningsförmåner och tjenste-
ställning, som nu tillkomme föredraganden för tekniska ärenden.
Departementschefen ansåge sålunda, i likhet med väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, att i staten för styrelsen borde upptagas af¬
löning åt ytterligare en tredje gradens tjensteman (byråchef) med
åliggande att i styrelsen bereda och handlägga ärenden rörande en¬
skilda jernvägar.
Äfven uti den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalade åsigt
om behöfligheten af att, oafsedt tillkomsten af en ny ledamotsplats i
styrelsen, de å styrelsens stat nu upptagna två byråingeniörsbefattningar
bibehölles, funne sig departementschefen kunna instämma. Såsom styrelsen
redan erinrat, hade behofvet af ett ständigt tekniskt biträde åt före¬
draganden för jernvägsärenden af Kongl. Maj:t förut godkänts, i det
att på grund af särskilda medgifvanden en extra byråingeniör vore
sedan den 1 april 1897 hos styrelsen för ifrågavarande ändamål anstäld.
Den till denne tjensteman utgående ersättning, beräknad efter 3,000
kronor för år, hade, då tillgång till densammas gäldande icke kunnat
å anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beredas, måst af Kongl.
Maj:t anvisas från andra tillgängliga medel. Föredragandens för jern¬
vägsärenden insättande såsom ordinarie ledamot i styrelsen kunde
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
23
uppenbarligen icke medföra någon som helst förändring uti behofvet för
honom af ett dylikt tekniskt biträde, och då departementschefen icke
ansåge den minsta sannolikhet finnas för att antalet ärenden rörande
nya enskilda jernvägar skulle för framtiden minskas, samt, äfven om
detta skulle i någon mån blifva fallet, erfarenheten dock otvetydigt
gifvit vid handen att, i den mån jernvägsförbindelserna inom landet
ökats, såväl frågorna om nya sådana förbindelsers åstadkommande blifvit
allt besvärligare att utreda och handlägga, som ock en mängd ärenden
rörande redan färdiga jernvägar och de nya jernvägarnes anslutning till
dessa uppkommit, hvilka toge jernvägsafdelningens i väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen tid och arbetskrafter i starkt anspråk, ansåge departements¬
chefen nödigt, att byråchefen å nämnda afdelning hade tillgång till ett
ständigt tekniskt biträde, som tillika vid semester eller annan ledighet
för byråchefen likasom vid dennes frånvaro i tjensteärenden kunde
uppehålla hans befattning. En ingeniör med de kunskaper och den
erfarenhet, som för ifrågavarande befattning måste anses erforderliga,
kunde emellertid icke antagas vara villig för någon längre tid åtaga
sig en dylik tjenst, derest icke med densamma vore förenade sådan
fast anställning och sådana aflöningsförmåner, som vore byråingeniör
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillförsäkrade.
Departementschefen ansåge sig derför icke heller kunna förorda
ändring beträffande de två nu befintliga byråingeniörsbefattningarne
hos styrelsen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag om inrättande af en
sekreterarebefattning hos styrelsen funne departementschefen sig dere¬
mot icke kunna biträda. Anledningen härtill vore emellertid ingalunda,
att departementschefen ansåge styrelsens framställning i detta hänseende
sakna befogenhet. Tvärtom vore departementschefen fullt ense med
styrelsen derom, att åtgärder borde vidtagas i syfte att bereda styrelsens
ledamöter lindring uti de med skrifvelsers och utlåtandens uppsättande
och expedierande för dem nu förenade, med hänsyn till mängden och
omfattningen af dessa skrifvelser och utlåtanden uppenbarligen mycket
betungande och för deras hufvudsakliga embetsverksamhet hinderliga
göromål. Endast i fråga om lämpligaste sättet för åstadkommande af
en dylik lindring hyste departementschefen en från väg- och vatten-
byggnadsstyrelsens åsigt afvikande mening. De af styrelsens ledamöter,
för hvilka biträde vid uppsättning och expediering af skrifvelser och
utlåtanden i främsta rummet kunde anses vara af behof, vore nemligen
de båda föredragandena för tekniska ärenden och för jernvägsärenden.
Då emellertid skrifvelser och utlåtanden från dessa afdelningar i de
flesta fall vore af tekniskt innehåll, ansåge departementschefen, sär-
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
skildt om deras uppsättning ombesörjdes af icke tekniskt bildad person,
dervid kräfvas ledning och öfvervakande från vederbörande föredra¬
gandes sida, hvilket åter, på det icke alltför mycket fruktlöst arbete
skulle nedläggas, förutsatte tillfälle till så godt som ständig beröring
under tjenstetiden mellan de båda tjenstemännen.
Att vid sådant förhållande, derest en för hela embetsverket med
dess tre afdelningar, af hvilka två tekniska, gemensam sekreterare an-
stäldes, åstadkomma en arbetsordning, som, utan att ställa orimliga
anspråk på sekreterarens arbetsförmåga och insigt i de olika byråafdel-
ningarnes göromål, verkligen skulle bereda ledamöterna den afsedda
lindringen, trodde departementschefen för sin del blifva ganska svårt;
och följderna af den utaf styrelsen föreslagna anordning skulle sannolikt
blifva, att sekreterarens hufvudsakliga verksamhet blefve inskränkt till
att, jemte utöfvandet af de styrelsens juridiska biträde nu tillkommande
göromål, biträda den administrative ledamoten och möjligen äfven de
tekniska med mindre uppsättningar, hvilka nu utan olägenhet kunde
ombesörjas af extra biträden, samt att det snart nog skulle visa sig
nödvändigt att utom denne tjensteman anställa ordinarie biträden, sär-
skildt för expeditionsgöromålen å de tekniska afdelningarne.
Med denna uppfattning läge det för departementschefen temligen
klart, huru denna fråga borde lämpligast redan från början lösas. För
undanrödjande af de olägenheter, som vidlådde det nuvarande systemet,
och beredande åt ledamöterne af den behöfliga lindringen borde nemligen
enligt departementschefens åsigt icke en utan två ordinarie tjenstemän
anställas. Att mellan dessa fördela expeditionsgöromålen på sådant
sätt, att hvarje föredragande och särskildt de å tekniska afdelningarne
kunde påräkna verkligt biträde vid uppsättning af såväl mindre som
vidlyftigare skrivelser och utlåtanden, borde icke möta någon som helst
svårighet; och genom en sådan anordning skulle med säkerhet styrelsens
behof af biträden i detta afseende blifva tillgodosedt.
Då emellertid, såsom departementschefen redan förut antydt, led¬
ningen af och ansvaret för expeditioners uppsättande m. m. uti ett
embetsverk med hufvudsakligen teknisk verksamhet som det ifråga¬
varande ovilkorligen måste komma att i högre grad än uti andra verk
hvila på vederbörande föredragande, ansåge departementschefen inga¬
lunda nödigt att åt de två af honom ifrågasatta nye tjenstemännen
gåfves sekreterareställning, utan skulle, då deras verksamhet närmast
skulle blifva jemförlig med notariers uti öfriga centrala embetsverk,
motsvarande tjensteställning enligt departementschefens tanke jemväl
blifva till fyllest.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
25
Departementschefen ansåge sålunda, att hos väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen borde å ordinarie stat anställas två notarier, för hvilka
aflöningarne enligt departementschefens åsigt borde blifva desamma
som för tjenstemän i första (lägsta) graden i allmänhet, nemligen lön
1,800 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200 kronor samt två ålders-
tillägg, hvardera å 500 kronor.
Af dessa notarier, hvilkas hufvudsakliga göromål skulle bestå i
biträdandet med expeditionsgöromålen å styrelsens särskilda afdelningar,
ansåge departementschefen, att den ene borde vara juridiskt bildad och
öfvertaga fullgörandet af de styrelsens juridiska biträde nu tillkommande
göromål, hvaremot departementschefen förmenade det böra öfverlemnas
åt styrelsen att i hvarje fall efter omständigheterna pröfva, om den
andra notariebefattningen skulle besättas med juridiskt eller tekniskt
bildad person.
Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti sitt förslag för sekre¬
teraren upptagit en aflöning af 4,000 kronor, skulle anställandet i stället
af två notarier med de af departementschefen föreslagna aflöningar
kräfva ytterligare 2,000 kronor. Den ökning i beloppet af till styrelsen
utgående aflöningar, som sålunda af departementschefens förslag be¬
tingades, syntes dock icke påkalla någon höjning af anslaget till
styrelsen i dess helhet utöfver den af styrelsen föreslagna. Såsom den
lemnade redogörelsen för styrelsens framställning i ämnet utvisade,
hade nemligen styrelsen ansett en ökning med 4,000 kronor af de till
vikariatsersättning, extra biträden m. m. tillgängliga medel behöflig,
men hade styrelsen, då, genom inrättandet af en byråchefs- och en
sekreterarebefattning, de från anslaget till vikariatsersättning m. m.
nu utgående särskilda arfvoden om tillhopa 2,000 kronor till före¬
draganden för jernvägsärenden och styrelsens juridiska biträde skulle
upphöra att utgå och alltså sistnämnda belopp blifva för andra ända¬
mål disponibelt, ifrågasatt en höjning af anslaget med endast 2,000 kronor;
och skulle departementschefen, för den händelse förslaget om inrättande
af en sekreterarebefattning kunnat af honom biträdas, icke ansett sig
kunna underlåta att, med hänsyn till den af styrelsen lemnade redo¬
görelse för nyssnämnda anslags användning, förorda en dylik höjning.
Annorlunda stälde sig emellertid förhållandet nu. Genom de af
departementschefen föreslagna ändringar i styrelsens aflöningsstat skulle
jemväl utgåendet af berörda särskilda arfvoden blifva obehöflig!, men
genom anställandet af två notarier i stället för en sekreterare skulle
derjemte, enligt hvad departementschefen förmenade, styrelsens behof
liih. till Riksd. Frot. 1899. 4 Samt. 1 Afd. 7 Raft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
af extra biträden blifva så väsentligen minskadt, att det nu utgående
anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjensteman,
rit- och skrifbiträde kunde antagas blifva för ändamålet tillräckligt.
Det vore nemligen uppenbart, att behofvet af ökad aflöning till extra
tekniska biträden skulle blifva mindre i samma mån den redan be¬
fintliga tekniskt bildade personalen befriades från rena' skrifgöromål.
Departementschefen fuune sig derför ock, under förutsättning att hans
förslag i öfrigt vunne bifall, sakna anledning förorda någon höjning
af nämnda anslag.
Emot styrelsens framställning om anställande hos styrelsen af
ytterligare en vaktmästare hade departementschefen intet att erinra
likasom icke heller mot den för vaktmästaren föreslagna aflöning.
För löneförmånernas åtnjutande samt i fråga om rätt till semester
och pension m. in. skulle naturligtvis för en hvar af den nytillkomna
personalen gälla enahanda vilkor, som för innehafvare af befattning
med samma grad vore stadgade uti kongl. kungörelsen den 2 juni
1882 angående vilkoren för åtnjutande af de från och med 1883 års
början faststälda nya löneförmånerna för väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen.
På grund af hvad departementschefen sålunda anfört, har han
till Kongl. Maj:t hemstält om aflåtande till Riksdagen af nu före¬
varande framställning.
Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda skäl anser sig
böra förorda bifall till Kong!. Maj:ts förevarande framställning, får alltså
hemställa:
l:o) att i den för väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen faststälda stat må uppföras aflöning till
ytterligare en tredje gradens tjensteman "(byråchef),
ledamot i styrelsen och föredragande för ärenden
angående enskilda jernvägar, med 6,400 kronor, deraf
4,400 kronor i lön, som efter fem år kan höjas med
600 kronor, samt 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar;
2:o) att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
stat må uppföras aflöningar till ytterligare två första
gradens tjensteman (notarier) med 3,000 kronor för
hvardera, deraf 1,800 kronor i lön, som efter fem
år kan höjas med 500 kronor och efter tio år med
ytterligare 500 kronor, samt 1,200 kronor i tjenst¬
göringspenningar;
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
27
3:o) att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat
må uppföras aflöning till ytterligare en vaktmästare med
800 kronor, deraf 500 kronor i lön, som efter fem år
kan höjas med 100 kronor, samt 300 kronor i tjenst-
göringspenningar; samt
4:o) att Riksdagen må besluta, att för inne-
hafvarne af de nyinrättade befattningarna skola gälla
enahanda vilkor för löneförmånernas åtnjutande samt
i fråga om rätt till semester och pension m. m., som
för innehafvare af befattningar af motsvarande grad
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för närvarande
äro gällande.
5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att reservations¬
anslaget till expenser för allmänna arbeten måtte höjas från 30,000 kronor
till 35,000 kronor eller med 5,000 kronor.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet i detta ärende har de¬
partementschefen till en början erinrat, att efter det till undersökningar
och expenser för allmänna arbeten under flera år af Riksdagen anvisats
anslag på extra stat, så hade, i sammanhang med väg- och vatten-
byggnadsstyrelsens uppförande å ordinarie stat,' vid 1882 års riksdag
för omförmälda ändamål under anslagstiteln »väg- och vattenbyggnads-
staten» beviljats ett årligt reservationsanslag till belopp af 40,000 kronor.
I enlighet med Kongl. Maj:ts framställning hade Riksdagen från och
med år 1886 höjt detta belopp till 50,000 kronor och, sedan Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att från och med år 1887 ytterligare höja
detsamma till 60,000 kronor, hade denna framställning blifvit på det
sätt bifallen, att under ofvan nämnda anslagstitel uppförts två reservations¬
anslag till sammanlagdt belopp af 60,000 kronor att användas, 30,000
kronor till expenser för allmänna arbeten och 30,000 kronor till väg-
undersökningar, som af Kong!. Maj:ts befallningshafvande föranstaltades,
dock så att reservationer å det förra anslaget jemväl finge användas
till vägundersökningar, när sådant funnes behöfligt. I afseende å dessa
båda anslag hade sedermera icke vidtagits annan ändring, än att Riks¬
dagen, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, höjt
anslaget till vägundersökningar från och med år 1898 till 35,000 kronor.
Departementschefen har vidare anmält, att väg- och vattenbyggnads-
st.yrelsen uti sin ofvaunämnda skrifvelse till Kongl. Maj:t den 17 no¬
vember 1898 gjort framställning om höjning till 35,000 kronor jemväl
af anslaget till expenser för allmänna arbeten.
Ang. höjning
af reserva¬
tionsanslaget
till expenser
för allmänna
arbeten.
[5.]
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Styrelsen hade till stöd härför åberopat, att anslaget, hvarifrån
bestriddes kostnaden jemväl för alla resor och förrättningar för ut¬
öfvande af den styrelsen åliggande kontroll öfver allmänna arbeten,
under de senaste åreu visserligen lemnat tillgång till de med detsamma
afsedda kostnader, men dock varit så knappt, att utgifter, hvilka bort
bestridas af löpande årets anslagsbelopp, uppskjutits till påföljande år
samt besigtningar af dylika arbetens underhåll måst inskränkas i väl
stor omfattning, ett förhållande, som icke vore betryggande för de
anordningar, styrelsen borde vidtaga för fullgörande af sin nyssnämnda
kontrollerande verksamhet.
Att behofvet af talrikare kontrollresor på senare tider ökats och
fortfarande vore i tilltagande, framginge påtagligt redan af det kända
förhållandet, att de allmänna arbetenas antal och omfattning årligen
hastigt ökats, deribland särskildt förtjenade framhållas det enskilda
jernvägsnätets kraftiga utveckling samt afdikningsarbetenas för frost-
ländighetens minskande betydande utsträckning, hvilka arbetens underhåll
i mån af deras årliga tillväxt i antal kräfde ökad tillsyn, som ej kunde
eftersättas.
På grund af hvad sålunda anförts hade styrelsen hemstält, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å ordinarie stat anvisa ett
belopp af 5,000 kronor för att dermed höja anslaget till expenser för
allmänna arbeten från 30,000 kronor till 35,000 kronor med bibehål¬
lande af det vid anslaget fästade vilkor, att reservationer å anslaget
finge användas till vägundersökningar, när sådant funnes behöfligt.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen vidare yttrat, att
enligt af Kongl. Maj:t meddelade bestämmelser toges ifrågavarande
anslag hufvudsakligen i anspråk för följande ändamål, nemligen: till
rese- och inspektionskostnader för utöfvande af den kontroll och der¬
med sammanhängande undersökningar rörande allmänna arbeten, som
det ålåge väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att genom sina embete- och
tjenstemän verkställa, samt till erforderliga inspektioner för att kontrollera
såväl utförandet som underhållet af enskilda bolags eller personers jern-
vägar, ehvad de erhållit statsbidrag eller icke, till expenser för väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen och i distrikten samt till ved för styrel¬
sens embetslokaler, äfvensom till inköp af inventarier samt böcker och
tidskrifter för väg och vattenbyggnadsstyrelsen.
Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade departementschefen
mottagit följande redogörelse för de belopp, som från anslaget ut-
utbetalts:
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
29
År.
|
Behållning
från före¬
gående år.
|
Anslaget
|
Summa. | Utgifter.
|
1894 ..........
|
|
410 59
|
30,000
|
_
|
30,410 59 28,315 66
|
1895 ..........
|
|
2,094 93
|
30,000
|
—
|
32,094 93 31,922 14
|
1896 ..........
|
|
172 79
|
30,000
|
—
|
30,172 79 30,160 56
|
1897 ..........
|
|
12 23
|
30,000
|
—
|
30,012 23 30,012 23
|
! 1898 ..........
|
|
|
30,000
|
—
|
30,000 -! 30,000 -
|
Med hänsyn till de betydande belopp, bvilka numera årligen af
statsmedel utginge till understödjande af allmänna arbeten, måste det
anses angeläget, att från statens sida noggrann tillsyn utöfvades icke
allenast å sådana arbetens ordentliga utförande, utan äfven derå, att
icke de med statsbidragens beviljande afsedda ändamål blefve genom
bristande underhåll från vederbörande intressenters sida förfelade; och
hvad särskilt anginge de enskilda jernvägsföretagen, syntes stor vigt
ligga derå, att en effektiv kontroll af staten utöfvades i syfte att före¬
komma, det trafikanters vare sig personliga säkerhet eller trygghet
för till befordran lemnade tillhörigheter genom underhaltigt byggnads¬
sätt eller uraktlåtet underhåll äfventyrades. Departementschefen ansåge
derför också nödvändigt, att fullt tillräckliga medel för utöfvandet af
den kontrollerande verksamhet, som i dessa afseenden tillkomme väg-
ocb vattenbyggnadsstyrelsen, funnes till styrelsens disposition.
Vid sådant förhållande och då såväl af hvad styrelsen uti sin
skrifvelse anfört som af den lemnade uppgiften angående nu ifråga¬
varande anslags användning syntes framgå, att de för nämnda ändamål
nu tillgängliga medel vore för knappt tillmätta, ansåge departements¬
chefen sig ega skäl förorda bifall till styrelsens förevarande fram¬
ställning.
Någon ändring i gällande bestämmelse att reservationer å an¬
slaget må användas till vägundersökningar, när sådant finnes behöfligt,
borde enligt departementschefens åsigt icke ifrågakomma.
Departementschefen hemstälde på grund af det anförda, det Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att reservationsanslaget till expenser
för allmänna arbeten måtte böjas från 30,000 kronor till 35,000 kronor
eller med 5,000 kronor.
I anslutning härtill hemställer utskottet,
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. inrättan¬
de af en un¬
dersöknings-
och experi-
mentalanstalt
för jordbruks¬
ändamål m. m.
att reservationsanslaget till expenser för all¬
männa arbeten må höjas från 30,000 kronor till
35,000 kronor eller med 5,000 kronor.
I händelse af bifall härtill samt till hvad i föregående punkt
föreslagits kommer anslagstiteln väg- och vattenbyggnadsstaten med
följande ändrade lydelse: »väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två
särskilda reservationsanlag, till expenser för allmänna arbeten och till
vägundersökningar, hvardera å 35,000 kronor)» att höjas från 140,700
kronor till 158,900 kronor eller med 18,200 kronor.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
6:o) I gällande riksstat finnes uppfördt ett anslag å 190,400 kronor
till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar (deraf
ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor).
Då emellertid i detta anslag ingår ett anslag å 20,000 kronor
till Ultima landtbruksinstitut och, såsom under punkten 25:o) här nedan
omförmäles, frågan om ytterligare medels anslående till detta institut,
hvilka medel, derest de komme att å ordinarie stat beviljas, torde böra
i förstnämnda anslagssumma ingå, blifvit uppskjuten, anser utskottet,
att anslaget i sin helhet nu icke bör bestämmas, utan kommer utskottet
att framdeles under Riksdagen derom afgifva förslag; hvilket utskottet
skolat för Riksdagen
anmäla.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
7:o) Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 11) har herr
G. Benedicks föreslagit, att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla, att
Kong]. Maj:t täcktes ej mindre låta utreda, huruvida icke för jordbruks¬
ändamål borde dels inrättas en undersöknings- och experimentalanstalt,
äfven omfattande en bakteriologisk försöksanstalt, dels anslag lemnas
till fältförsök och uppvisningsfält i olika delar af vårt land, än äfven
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
31
till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna utredning kunde
föranleda.
I motionen framhålles bekofvet af ökade ansträngningar af såväl
statsverket som enskilde till förbättrande af jordbrukets ställning, i
bvilket afseende motionären förmenar anledning finnas att i främsta
rummet fästa förhoppningarna vid den hjelp, jordbruket liksom andra
näringsgrenar kunde erhålla af den moderna vetenskapen, om man
endast behörigen tillgodogjorde sig densammas framsteg och ledde de
vetenskapliga forskningarna in på praktiska områden. Om de vackra
resultat för näringarna, som med vetenskapens tillhjelp kunde ernås,
vittnade, yttrar vidare motionären, våra dagars storartade industri
och på jordbrukets område, för att der anföra några exempel, den hela
jordbruket höjande sockerbetsodlingen och den moderna, framgångsrika
mosskulturen. Utomlands hade man äfven allt mer beaktat dessa för¬
hållanden, och de vetenskapliga undersökningarna hade genom rika
statsunderstöd stälts i jordbrukets tjenst. Motionären erinrar om Dan¬
mark, Tyskland, Belgien, Frankrike och Nordamerikas Förenta stater,
der högst ansenliga statsanslag funnos för sådant ändamål. Sverige
intoge bland de mera framstående kulturstaterna nästan en undantags¬
ställning genom obetydligheten af de anslag, som direkt syftade på
jordbrukets utveckling. Så hade landtbruksakademien af staten endast
ett årligt tillskott af 4,000 kronor, hvilket i förening med akademiens
egna tillgångar icke tilläte några mera omfattande arbeten än de nu¬
varande.
Det vore lärorikt att jemföra oss med det lilla Danmark och in¬
hemta, att detta land enligt förslaget till finanslov för året 1899—1900
skulle detta år för sitt landtbruksministerium utbetala en summa af
2,448,894 kronor 90 öre. Hvad vår senaste statsreglering ansloge till
utgifter för liknande ändamål, vore svårt att exakt uppgifva, då det åter-
funnes under så många skilda poster, men ginge för visso icke i någon
mån upp till ett i förhållande till vårt lands folkmängd, utsträckning och
resurser motsvarande belopp. I den danska utgiftsstaten hade motio¬
nären särskildt fäst sig vid att till försök på mejeriväsendets område
och driften af ett landtekonomiskt försökslaboratoriuin äfvensom till vid
laboratoriet utförda försök och annat dermed sammanhängande funnes
anslagen en summa af 89,000 kronor; och hade motionären inhemtat,
att försöken vid detta laboratorium under de senare åren bland annat
gält olika sorter centrifuger, mjölks pastörisering, mätning af mjölks
fetthalt, mjölks och gräddes syrning, fel hos smör och olika foders in-
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
verkan på smörs qvalitet, smörutbytet från kor af olika raser, afkyl¬
ning af mjölk, smör och kött, fodring af mjölkkor, kalfvar och svin,
orsakerna till och botemedlen mot tuberkler och andra kreaturssjukdo-
mar samt smitta från tuberkulos mjölk och värmens inverkan på tu-
berkelbaciller i mjölk. Af hvilket värde resultaten af sådana försök,
praktiskt genomförda, måste vara för landets jordbrukande befolkning,
finner motionären ligga i öppen dag.
En annan dylik undersöknings- och experimentalanstalt, hvilken
i mångt och mycket kunde tjena till föredöme, funnes i Halle. Synnner-
ligen praktiskt anordnad, hade den gjort till sin uppgift att arbeta så
att säga direkt för landtbrukarne sjelfva. Af det rikhaltiga materiel,
hvarmed densamma sysselsatte sig, ville motionären nämna, att der
funnes en afdelning för experiment med husdjur, bageri för profvande
af olika sorter hvete och råg, bryggeri för åstadkommande af jemförelse
mellan olika sorter korn, anstalter för undersökande af tjockskaligheten
och qväfvehalten hos olika slag af hafre, bränneri, der stärkelseunder¬
sökningar och jemförande prof anstäldes med olika sorter potatis, samt
att hundratusentals sockerbetor undersöktes för utrönande af deras socker-
halt, hvilka sistnämnda försök mest anstäldes å de omkring Halle lig¬
gande landtegendomarna. Likaledes funnes ett stort försöksfält för
s. k. kärlförsök för utrönande af olika gödselämnens inverkan etc.
Hvad vi här i Sverige, som med sitt nordliga läge, sin stora ut¬
sträckning och sina olikartade förhållanden icke kunde med tillräcklig
säkerhet bygga på resultaten af undersökningar i andra länder, i första
rummet behöfde, ansåge motionären vara en mångsidig, rikt utrustad
och praktiskt anordnad undersöknings- och experimentalanstalt samt
en dertill hörande bakteriologisk anstalt, der rön anstäldes rörande
allehanda för jordbruket vigtiga baciller. Motionären ville i sådant af¬
seende nämna, förutom de redan omförmälda, undersökningar rörande
de qväfveökande och qväfvetärande jordbacillerna, rörande bakterierna
i mjölk, smör och ost samt rörande gödselns sammansättning och för¬
varing.
De resultat, som uppnåddes inom experimentalfältets trånga område,
blefve dock aldrig fullt tillförlitliga och praktiskt användbara, om icke
undersökningarna sedermera fullföljdes i större skala, och vore det af
denna anledning särdeles önskvärdt, att anslag erhölles till s. k. fält¬
försök. Sådana ansåge motionären lämpligast kunna anställas på egen¬
domarna allestädes i landet under ledning af personel-, utsända från
undersökningsanstalten, och kunde det med visshet antagas, att jord-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
33
brukarna beredvilligt deltogeji sådana försök, om deras kostnader be¬
gränsades genom statsanslag till aflöning och resekostnader för för¬
sökens ledare.
Men det vore ej nog med att göra framgångsrika försök, utan
dessas resultat måste äfven tränga ned till de djupa leden, hvilka saknade
tillfälle och erforderliga kunskaper att på egen hand förvärfva sig nog¬
grann kännedom om dessa jordbrukets framsteg. Ett medel för upp¬
nående af detta ändamål vore, hvad i Frankrike, der idén först genom¬
förts, benämndes »champs de démonstration», uppvisningsfält. 1 alla
delar af vårt land borde finnas sådana, der ambulatoriska lärare infunne
sig och medelst upplysande föredrag redogjorde för de säkra och goda
resultat, hvilka framginge af den på fälten växande grödan. En sådan
undervisning rörande t. ex. gödsling, sädesförädling och jordens bruk¬
ning, tillika förenad med utredning, huru genomförandet af förbättrad
kultur stälde sig i ekonomiskt afseende, skulle säkerligen bära goda
frukter, då intet så verkade på allmänhetens uppfattning, som hvad
densamma med egna ögon finge se och erfara.
De förslag till jordbrukets förbättring i vårt land, hvilka motio¬
nären sålunda i största allmänhet framstält, vore icke någon nyhet,
utan hade äfven det sista landtbruksmötet. i Malmö uttalat sig i samma
rigtning, liksom ock bland hushållningssällskapens ombud röster höjts
för dylika anordningar.
Utskottet, som ingalunda vill förneka, att upprättandet af en sådan
undersöknings- och experimentalanstalt, som af motionären synes vara
åsyftad, skulle kunna vara till gagn för jordbruket, anser likväl den
utredning, som i motionen åvägabragts, icke vara så fullständig, att
den bör kunna föranleda något principuttalande i motionens syfte från
Riksdagens sida. Någon bevisning för den af motionären uttalade
mening, att Sverige skulle blandade mera framstående kulturstaterna
intaga nästan en undantagsställning genom obetydligheten af de
anslag, som direkt syfta på jordbrukets utveckling, har utskottet
icke funnit vara i motionen förebragt. Särskildt vill utskottet
påpeka, att den i motionen omförmälda summa af 2,448,894 kronor
90 öre, som i förslaget till finanslag för Danmark för finansåret 1 april
1899—31 mars 1900 finnes upptagen under den till landtbruksministeriet
hörande hufvudtitel, i sig innefattar många utgiftsposter, hvilka icke
synas böra medräknas vid anställandet af en sådan jemförelse mellan
förhållandena inom och utom Sverige, som motionären velat åstad-
Bih. till Riksd. Frot. 1899. 4 Samtal Afd. 7 Häft.
O
34
Statsutskottets Utlåtande No: 7.
Ang. anslag
till länsveteri¬
närer och
veterinär-
stipendiater.
[6.]
komma, såsom t. ex. ministeriets aflöningsstat, utgifter för skogsväsendet,
utgifter för flygsandens bindande, för fiskerinäringen och för åtgärder
för räddande af nödstälde sjöfarande. Och det lider intet tvifvel, att
de under olika utgiftstitlar i vårt land utgående statsanslag för jordbruks¬
ändamål sammanlagda uppgå till afsevärda belopp; hvarjemte det icke får
förglömmas, att staten äfven annorledes än genom direkta anslag under¬
stödjer jordbruket, särskildt genom den hushållningssällskapen till¬
erkända andel i bränvinsförsäljningsmedlen. Vidare har motionären
icke ens antydt, huruvida de i mera speciella syften nu för jordbruket
verksamma och af staten understödda inrättningar, såsom t. ex. de
agrikulturkemiska stationerna och frökontrollanstalterna, skulle efter den
föreslagna nya anstaltens tillkomst fortfarande med statsbidrag uppe¬
hållas eller på hvad sätt i sådant fall en samverkan emellan dessa
anstalter och den af motionären föreslagna skulle kunna åvägabringas.
Med denna uppfattning och på grund af det nära sammanhang,
hvari öfriga i motionen framstälda förslag blifvit stälda till den ifråga¬
satta undersöknings- och experimentalanstalten, anser utskottet, att
ej heller motionen i öfriga delar för närvarande bör till någon Riks¬
dagens åtgärd föranleda.
Det torde dessutom — oafsedt de synpunkter, som här ofvan
framhållits — kunna ifrågasättas, huruvida icke, då frågan om inrät¬
tande af ett nytt statsdepartement för bland annat jordbruksärenden
numera på grund af Kongl. Maj:ts i detta ämne aflåtna proposition
är på Riksdagens pröfning beroende, genomförandet af ett så vidtom¬
fattande förslag som det i motionen framstälda, derest detsamma i
öfrigt befunnes antagligt, borde anstå till dess frågan om det nya
departementet vunnit sin lösning.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,
att herr Benedicks förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.
Veterinärstipendiater.
7:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,
att anslaget till länsveterinärer må, under förändrad benämning: »läns¬
veterinärer och veterinärstipendiater», höjas med 2,400 kronor eller
från 48,500 kronor till 50,900 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
35
Under anslagstiteln: »länsveterinärer» finnes allt sedan år 1878
uppfördt å sjette hufvudtitelns ordinarie stat ett reservationsanslag af
48,500 kronor, deraf utgå löner till 32 länsveterinärer med 1,500 kronor
till hvarje ................................................................................ kr. 48,000: —
samt till aflöning åt en veterinär inom Ölands norra
mot af Kalmar län ............................................................ *> 500:
tillsammans kr. 48,500: —
Detta anslags belopp har chefen för civildepartementet, enligt
hvad han till statsrådsprotokollet yttrat, ansett böra höjas till 50,900
kronor eller med 2,400 kronor för att bereda utväg för bildande af
stipendier för civila veterinärer, hvarigenom husdjurssjukvården inom
landet skulle verksamt befrämjas; och borde enligt departementschefens
åsigt anslagets titel i sammanhang dermed något ändras..
Rörande hvad som hittills förekommit angående veterinärstipendier
har departementschefen anfört följande:
Till åstadkommande af en förbättrad organisation af veterinärstaten
vid armén hade Riksdagen år 1886, på derom af Kongl. Maj:t fram-
stäldt förslag, medgifvit, att efter samma års utgång de 47 sqvadrons-
hästläkaret jensterna vid kavalleriet finge, i mån af inträffande ledigheter,
indragas samt, i stället och allt efter det medel genom dessa tjensters
indragning blefve för ändamålet tillgängliga, vid kavalleriet inrättas tolf
bataljonsveterinärbefattningar, jemte det fem extra hästläkare finge
anställas.
På föredragning af chefen för landtförsvarsdepartementet hade
vidare Kongl. Maj:t den 31 december 1886 förordnat, att de fem extra
hästläkare, hvilka sålunda komme att anställas, skulle benämnas veteri¬
närstipendiater, och hade Kongl. Maj:t samma dag utfärdat stadgar
för dessa stipendiater, hvilka skulle ega uppbära ett arfvode af 400
kronor om året. Enligt stadgarne vore ändamålet med de sålunda till¬
komna veterinärstipendierna att genom lemnadt understöd åt utexami¬
nerade veterinärer eller vid veterinärinstitutet inskrifna elever, som
genomgått minst halfva lärokursen, bereda tillgång på lämpliga per¬
soner att, vid förfall för arméns ordinarie veterinärer, biträda uti extra
veterinärbefattningar vid arméns hästsjukvård.
Vidare hade medicinalstyrelsen, i sammanhang med afgifvande den
11 december 1891 af utlåtande till Kongl. Maj:t i anledning af en från
länsveterinärerne i riket inkommen ansökning om löneförhöjning, yttrat,
att styrelsen ansåge det vara oneklig!, om medel kunde beredas för
anställande af 5 stipendiater för att på förordnande af medicinalstyrel-
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
sen kunna användas för civil veterinärtjenstgöring, der sådan vid förfall
för länsveterinär pröfvades behöflig, allt på sätt länge egt rum beträf¬
fande läkare på såväl det civila som det militära området och jemväl
medgifvits för veterinärstipendiater på sistnämnda område. Vid anmälan
af detta ärende den 30 december 1893 hade Kongl. Maj:t funnit de i
ärendet gjorda framställningarne icke till vidare åtgärd föranleda.
Derefter hade medicinalstyrelsen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t
den 29 september 1897 framhållit, hurusom det vore af behofvet höge¬
ligen, påkalladt att styrelsen till sitt förfogande erhölle tillräckligt antal
veterinärstipendiater, hvilka skulle vara skyldige att mot af Kongl.
Maj:t stadgad ersättning åtaga sig äfven civila förordnanden; och hade
styrelsen fördenskull hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
äska en förhöjning i det under riksstatens fjerde hufvudtitel uppförda
ordinarie anslaget till stipendier för fältläkarecorpsen och veterinärstaten
med 1,600 kronor, hvarigenom stipendier å 400 kronor skulle kunna
beredas åt ytterligare 4 veterinärstipendiater med skyldighet för såväl
desse som förutvarande 5 veterinärstipendiater att vid behof bestrida
ej mindre militär än ock civil veterinärtjenst.
Genom beslut den 31 december 1897, på föredragning af landt¬
försvarsdepartementet, hade Kongl. Maj:t funnit denna framställning
icke böra till någon åtgärd föranleda.
Nu hade medicinalstyrelsen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den
21 september 1898 ånyo gjort framställning i ämnet och dervid, med
påpekande af den stora svårighet, som visat sig vid uppehållande a-
länsveterinärtjensterna under vakans eller vid tillfällen af innehafvarnes
ofta långvariga sjukdom, anfört, att det funnes äfven ett annat skäl
för vidtagande af åtgärd uti ifrågavarande syfte, nemligen den omständig¬
het att det vid de utbrott af smittosam mul- och klöfsjuka bland kreatu¬
ren, som i vårt land inträffat två gånger sedan styrelsens sista framställ¬
ning gjordes.— nemligen i december 1897 inom Stockholms län och
i april 1898 inom Kristianstads län — visat sig synnerligen svårt att
anskaffa den extra veterinärpersonal, som för hämmande af en hotande
farsot bland husdjuren vore nödvändig. I detta hänseende hade sty¬
relsen meddelat, hurusom vid mul- och klöfsjukans nyssnämnda utbrott
i Stockholms län styrelsen måst dels öfvertala två distriktsveterinärer
från annat distrikt, den ene till och med från annat län, att mot er¬
hållande. af elever vid veterinärinstitutet såsom vikarier åtaga sig tjenst¬
göring inom det smittade området, dels förordna sådan elev att inom
detta område tjenstgöra, hvarjemte en betydligt förhöjd dagaflöning
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
37
måst för de på grund af förenämnda sjukdom förordnade extra veteri¬
närer utverkas hos Kongl. Maj:t. Svårigheterna hade varit desamma
i Kristianstads län, i det att, sedan styrelsen förutom tillgängliga
veterinärer i länet sändt till det smittade området en distriktsveterinär
från Upsala län äfvensom elever från veterinärinstitutet, Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i länet framhållit, att veterinärernas antal dock ej
vore tillräckligt, på grund hvaraf styrelsen för ändamålet annonserat
efter veterinärer mot förhöjd dagaflöning, dervid dock endast en veterinär
anmält sig villig att mottaga förordnande.
Grunden till svårigheten att vid behof|finna personer, som vore
lämpliga och villiga till tillfällig veterinärtjenstgöring, vore, enligt sty¬
relsens mening, hufvudsakligen att söka deri, att de unga veterinärerna
vid nu rådande ringa tillgång på veterinärer, om de ej, såsom ofta
skedde, redan kort efter det de afslutat sina studier vid veterinär¬
institutet erhölle en distriktsveterinärplats, vanligen omedelbart efter
examens afläggande sloge sig ned såsom‘privatveterinärer i någon
landsort. I båda fallen erhölle de sålunda hastigt ett bestämdt verk¬
samhetsområde, som de, naturligt nog, ej gerna ville lemna för att
mottaga ett endast tillfälligt förordnande. Den merit, som de på ett dylikt
förordnande vunne, nemligen tjenstårsberäkning, så länge förordnandet
varade, lika med den länsveterinärer åtnjöte, komme dem till nytta
egentligen blott vid sökandet af länsveterinärtjenster, hvilka vore jem¬
förelsevis få.' Samma merit vunnes äfven genom innehafvandet af
någon bland de många med dylik tjenstårsberäkning hugnade distrikts¬
veterinärbefattningarna.
Styrelsen hade vidare framhållit, att det kunde, i fråga om svårig¬
heten att vid utbrott af smittosamma husdjurssjukdomar] finna extra
veterinärer, invändas att, enligt föreskriften i § 25 af instruktionen
för läns-, stads-, distrikts- och andra civila veterinärer den 19 oktober
1888, det ?ålåge alla legitimerade veterinärer att lemna biträde till
hämmande af smittosamma sjukdomar eller farsoter bland husdjuren,
när de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller medicinalstyrelsen
dertill förordnades, men att styrelsen ansåge, att statens intressen ej
på bästa sätt tillgodosåges, om privata veterinärer, hvilka dessutom
ej alltid egde tillräcklig vana och erfarenhet i fråga om smittosamma
husdjurssjukdomars bekämpande, skulle mot sin vilja tvingas att åtaga
sig denna magtpåliggande tjenstgöring.
Om deremot ett tillräckligt antal civila veterinärstipendiater, skyl¬
diga att åtaga sig civila förordnanden, stode till styrelsens förfogande,
38
Statsutskottets Utlåtande N.o 7.
skulle derigenom ofvanberörda svårigheter undanrödjas. Derjemte skulle
dessa stipendiater genom upprepade förordnanden förvärfva sig en vana
och erfarenhet, som vore af stor betydelse, synnerligen vid deras an¬
vändande vid utbrott af smittosamma husdjurssjukdomar. Den vigtiga
fördelen skulle härigenom äfven vinnas, att personer kunde förordna s
ofördröjligen och utan den ofta ödesdigra tidsutdrägt, som annonseringen
eller underhandlingen med personen i fråga måste medföra.
Styrelsen hade derför hemstält, att hos näst sammanträdande Riksdag
måtte äskas på ordinarie stat ett årligt anslag af 2,400 kronor att för¬
delas i 6 civila veterinärstipendier, hvart å 400 kronor, afsedda att ut¬
göra understöd åt yngre legitimerade veterinärer, hvilka vore villige
att, för uppehållande af länsveterinärtjenster, eller då biträde af extra
veterinärer för den civila husdjurssjukvården erfordrades, mot ersätt¬
ning enligt gällande bestämmelser åtaga sig förordnanden.
För egen del har departementschefen anfört, att nödvändigheten
af att vid inträffande behof af tjenstledighet för länsveterinärer och
vid utbrott af smittosam sjukdom bland husdjuren hafva att tillgå ett
tillräckligt antal legitimerade veterinärer, lämplige att emottaga för¬
ordnanden, vore ej minst genom senare tids erfarenhet ådagalagd. Den af
medicinalstyrelsen föreslagna utvägen att genom anställande af civile
veterinärstipendiater bereda sådan tillgång på legitimerade veterinärer,
syntes departementschefen derför väl befogad.
Det ifrågasatta anslaget å 2,400 kronor ansåge departementschefen
lämpligast böra å ordinarie staten ingå under anslagstiteln »länsvete¬
rinärer», hvilken titel, i händelse af anslagets beviljande, borde ändras
till »länsveterinärer och veterinärstipendiater)).
Departementschefen hemstälde alltså, att, för beredande af medel
till anställande af 6 legitimerade veterinärer såsom veterinärstipendiater
med skyldighet att, mot årligt arfvode af 400 kronor till hvar, i en¬
lighet med de närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t kunde vilja
framdeles meddela, på kallelse af medicinalstyrelsen biträda vid den
civila husdjurssjukvården, Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen med¬
gifva, att anslaget till länsveterinärer måtte under förändrad benämning:
»länsveterinärer och veterinärstipendiater)), höjas med 2,400 kronor,
eller från 48,500 kronor till 50,900 kronor.
Utskottet finner den utredning, som i detta ärende blifvit Riks¬
dagen förelagd, ådagalägga behöfliglieten af åtgärder i sådant syfte som
j statsrådsprotokollet angifvits. Ett ytterligare stöd för denna sin upp¬
fattning har utskottet funnit genom upplysningar, som af utskottet in-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 39
hemtats angående antalet af de elever vid veterinärinstitutet, livilka
under de senaste tio åren derstädes aflagt fullständig veterinärexamen.
Dessa upplysningar gifva vid handen, att
år 1889 utexaminerats ................................... 23 elever
» 1890 » 10 j>
» 1891 » 15 »
» 1892 » 17
» 1893 » 7 »
» 1894 » 12 »
» 1895 » 9 ■»
» 1896 » 11 a
» 1897 3) 0 j)
» 1898 » 7 »
Summa 111 elever.
Då detta antal torde få anses vara ganska ringa i förhållande till
landets behof af veterinärer och då särskilt under de senaste åren
antalet utexaminerade veterinärer varit afsevärdt mindre än under förra
delen af den tioårsperiod, som de meddelade uppgifterna omfatta, synes
det kunna antagas såsom sannolikt, att den af medicinalstyrelsen på¬
visade bristen på veterinärer, som kunna vara att påräkna till upprätt¬
hållande på förordnande af länsveterinärsbefattningar och till bekämpande
af utbrytande smittosamma kreaturssjukdomar, icke kan väntas blifva
under den närmaste framtiden afhjelpt, med mindre särskilda åtgärder
derför vidtagas. Utskottet håller likväl före, att det antal af fyra sti¬
pendiater, för livilka medicinalstyrelsen i sin skrifvelse till Rongl. Maj:t
den 29 september 1897 äskat erforderligt anslag, skulle kunna vara
för ändamålet tillräckligt, åtminstone för den närmaste framtiden och
intill dess erfarenheten visat, hvilka fördelar kunna vinnas genom
inrättande af stipendier för civila veterinärer. På grund häraf har ut¬
skottet ansett ökningen af ifrågavarande anslag böra begränsas till 1,600
kronor.
Utskottet får alltså hemställa,
att Kongl. Maj:ts föreliggande förslag må på det sätt
bifallas, att Riksdagen medgifver att anslaget till
länsveterinärer må, under förändrad benämning: »läns¬
veterinärer och veterinärstipendiater», höjas med 1,600
kronor eller från 48,500 kronor till 50,100 kronor.
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. höjning
af anslaget till
fiskerinärin¬
gens under¬
stöd.
[7-]
Fiskerinäringens understöd.
9:o) Kongl. Maj:t har förslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att
anslaget till fiskerinäringens understöd må höjas från 36,000 kronor
till 67,000 kronor, eller med 31,000 kronor.
Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen
erinrat, hurusom det under denna anslagstitel uppförda anslag, på fram¬
ställning af Kongl. Maj:t, år 1889 af Riksdagen höjts från 17,600 kronor
till 42,000 kronor, men af 1896 års Riksdag åter sänkts till 35,000
kronor. Denna nedsättning hade, med föranledande af enskild motion,
af statsutskottet vid 1896 års Riksdag föreslagits; och hade utskottet
motiverat densamma dermed att, då utskottet inhemtat, att de belopp,
som från anslaget till fiskerinäringens understöd under hvart och ett
af åren 1890—1894 utgått, långt understigit dåvarande anslagsbeloppet,
42,000 kronor, utskottet funnit detta anslag vara bestämdt till högre
belopp, än behofvet syntes kräfva.
Sedan det redan omedelbart efter nedsättningen visat sig, att ett
anslag af 35,000 kronor vore för ändamålet otillräckligt, hade Kongl.
Maj:t år 1897 föreslagit Riksdagen — förutom den förändring i förste
fiskeriassistentens lön, att densamma skulle för tiden från och med år
1898 bestämmas till 3,000 kronor i stället för förutvarande 2,000 kronor
— att anslaget till fiskerinäringens understöd måtte höjas från 35,000
kronor till 42,000 kronor, eller med 7,000 kronor.
1897 års Riksdag hade medgifvit den föreslagna ökningen af förste
fiskeriassistentens lön med 1,000 kronor och för detta särskilda ända¬
mål höjt ifrågavarande anslag från 35,000 kronor till 36,000 kronor;
men en ytterligare ökning af anslaget till det af Kongl. Maj:t äskade
beloppet, 42,000 kronor, hade icke af Riksdagen bifallits.
Behofvet af en ökning å anslaget till fiskerinäringens understöd
hade emellertid med hvarje år alltmer bekräftat sig; och en redogö¬
relse från de sistförflutna åren för fiskerinäringens kraf på statsunder¬
stöd samt å andra sidan de för tillgodoseende af detta kraf tillgängliga
medel ansåge departementschefen till fullo visa otillräckligheten af det
nuvarande anslaget till denna närings understöd.
För dispositionen af ifrågavarande anslag under år 1896 hade
departementschefen redogjort vid sin framställning påföljande år hos
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
41
Kongl. Maj:t om anslagshöjning, och af denna redogörelse framginge,
att under år 1896 disponerats omkring 40,900 kronor af detta anslag,
som nämnda år ännu uppgått till 42,000 kronor.
Under år 1897 hade af anslaget till fiskerinäringens understöd
användts för aflöningar och reseersättningar åt fiskeriassistenterna äf¬
vensom till andra utgifter af stadigvarande art 9,400 kronor jemte ett
reseersättningsbelopp af omkring 100 kronor, eller sålunda tillhopa
9.500 kronor. Af återstående 25,500 kronor hade ända till 16,500
kronor åtgått såsom bidrag till hushållningssällskap in. fl. för åtgärder
till befrämjande af fisket inom olika delar af landet och hufvudsakligen
för aflönande af fiskeritillsyningsmän. Vidare hade anvisats till anstäl¬
lande af en fiskeristipendiat äfvensom till bekostande af dennes resor
1,750 kronor, till uppehållande af fiskodlingsanstalten vid Finspong
1.500 kronor, för anordnande under 1897 års allmänna konst- och in¬
dustriutställning i Stockholm af en fiskerikonferens 500 kronor samt
för anställande af hydrografiska undersökningar 2,000 kronor. Dessutom
hade Kongl. Maj:t redan den 6 november 1896 af ifrågavarande 1897
års anslag anvisat ett belopp af 3,085 kronor till bestridande af en del
af kostnaden för beslutad ombyggnad af vissa telefonledningar inom
Göteborgs och Bohus län. Således hade af anslagssumman, 35,000
kronor, endast återstått 165 kronor, och hade Kongl. Maj:t derför måst
från andra tillgängliga medel inom sjette hufvudtiteln bereda understöd
till fiskerinäringens ö fråga behof. Från besparingarna å nämnda huf-
vudtitels anslag till jordbruket, handeln och näringarna hade sålunda
under år 1897 anvisats dels 6,000 kronor såsom bidrag till kostnaderna
för anställande af liskeförsök för utrönande af sillens förekomst i Kat-
t-egat och Skagerak, dels ock 1,100 kronor såsom bidrag till utgifvande
af »Svensk fiskeritidskrift». Sammanlagdt hade sålunda under år 1897
till 6skerinäringens befrämjande anvisats omkring 41,935 kronor.
Utaf nästlidna års anslag till fiskerinäringens understöd, hvilket,
såsom ofvan nämnts, i sammanhang med ökning af förste fiskeriassi-
stentens lön med 1,000 kronor, höjts från 35,000 kronor till 36,000
kronor, hade disponerats för aflöningar och reseersätningar åt fiskeri¬
assistenterna, äfvensom till andra utgifter af stadigvarande art 10,400
kronor jemte ett reseersättningsbelopp af omkring 100 kronor, eller
således tillhopa omkring 10,500 kronor. Vidare hade anvisats till an¬
ordnande af rapporter rörande sillfisket vid Göteborgs och Bohus läns
kust samt för utbyte af rapporter med Norge rörande sillfisket 4,000
kronor, till anställande af en fiskeristipendiat äfvensom bekostande af
dennes resor 1,750 kronor, till anordnande af hydrografiska undersök-
Bih. till Jliksd. Prof. I8!)9. 4 Sami 1 Afd. 7 Haft. G
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
ningar 4,000 kronor samt till uppehållande af fiskodlingsanstalten vid
Finspong 1,500 kronor. Således hade af ifrågavarande anslag återstått
allenast 14,250 kronor för tillgodoseende af fiskerinäringens öfriga kraf
på understöd. Endast från hushållningssällskap in. fl. hade emellertid
begärts statsbidrag för åtgärder till befrämjande af fisket inom skilda
delar af landet och hufvudsakligen för aflönande af fiskeritillsynings-
män till sammanlagdt belopp af 18,675 kronor. Kongl Maj:t hade
derför sett sig nödsakad att, med hänsyn till de öfriga fiskerinäringens
behof, som måste tillgodoses, nedsätta flertalet af de belopp, som af
hushållningssällskapen m. fl. begärts i statsbidrag och som föregående
år äfven af Kongl. Magt beviljats, äfvensom i ett fall afslå en två sär¬
skilda gånger gjord framställning om statsunderstöd. Detta oaktadt
hade berörda på anslaget till fiskerinäringens understöd återstående
belopp, 14,250 kronor, ingalunda förslagit utan, sedan detta belopp, på
50 kronor när, blifvit anvisadt till hushållningssällskap m. fl. för of-
vannämnda ändamål, hade Kongl. Maj:t måst anlita andra tillgäng¬
liga medel, och hade Kongl. Maj:t sålunda beviljat från besparingarna
å sjette hufvudtitelns anslag till jordbruket, handeln och näringarna
dels ytterligare tillhopa 1,700 kronor till hushållningssällskap m. fl.,
dels till reseunderstöd åt en fiskeritillsyningsman och en fiskeristipen-
diat sammanlagdt 800 kronor, dels ock såsom bidrag till utgifvande af
»Svensk fiskeritidskrift» 900 kronor, hvarförutom en ansökning om ett
anslag å 500 kronor ännu vore beroende på utredning. Tillhopa hade
sålunda för år 1898 till fiskerinäringens befrämjande anvisats omkring
39,350 kronor, men för ett rätt bedömande af fiskerinäringens behof
af statsunderstöd under nämnda år borde till denna summa läggas dels
berörda på utredning beroende belopp, 500 kronor, dels ock hvad, så¬
som ofvan nämnts, på grund af otillräckligheten i det till fiskerinä¬
ringens understöd anvisade anslagsbeloppet måst nedsättas eller afslås
af begärda understöd, tillhopa 2,275 kronor eller i allt 2,775 kronor.
Under innevarande år kunde med all säkerhet förväntas åtminstone
lika stora anspråk på understöd för fiskerinäringen som under nästlidna
år, hvarför det afsedda anslagsbeloppet äfven innevarande år måste
betydligt öfverskridas. Beloppet af de ständiga anvisningarna vore
detsamma som under år 1898, eller omkring 10,500 kronor, hvarvid
emellertid borde beaktas, att landtbruksstyrelsen påkallat en ökning af
omkring 900 kronor i nu utgående reseersättning för en undervisare i
fiskodling. Anspråken från hushållningssällskap m. fl. på statsunder¬
stöd för åtgärder till befrämjande af fisket måste förutses blifva, med
frånräknande af den förra året afslagna ansökningen, åtminstone lika
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
43
stora som år 1898, eller å sammanlagdt belopp af 18,300 kronor.
Redan hade af anslaget till fiskerinäringens understöd för innevarande
år anvisats, förutom bidrag till aflönande af fiskeritillsyningsmän m. m.
inom några län, dels till anordnande äfven under nästkommande sill¬
fiskeperiod eller vintern 1899—1900 af rapporter rörande sillfisket vid
Göteborgs och Bohus läns kust m. in. ett från 4,757 kronor 77 öre,
hvilket belopp för ändamålet begärts, till 4,000 kronor nedsatt belopp,
dels till anställande jemväl under innevarande år af en fiskeristipendiat
äfvensom till bekostande af dennes resor 1,750 kronor, dels för anord¬
nande af hydrografiska undersökningar 4,000 kronor, dels ock till iippe-
hållande af fiskodlingsanstalten vid Finspong 750 kronor. Vidare
komme, enligt hvad antagligt vore, statsunderstöd att för innevarande
år kräfvas till utgifvande af »Svensk fiskeritidskrilt» med 900 kronor,
hvarförutom nya anspråk på statsunderstöd till fiskerinäringens befräm¬
jande, enligt hvad i det följande närmare angifves, med all säkerhet
kunde under innevarande år emotses. Emellertid skulle endast för
tillgodogörande af de utaf departementschefen nu omförmälda, redan
framstälda eller på grund af nästlidna års framställningar väntade an¬
språk på statsbidrag åtgå sammanlagdt omkring 41,850 kronor.
Utaf den redogörelse departementschefen sålunda lemnat torde,
enligt hvad han vidare anfört, framgå, att det skäl, som år 1896 an¬
förts för nedsättning af anslaget till fiskerinäringens understöd, eller
att anslagssumman, 42,000 kronor, visat sig vara bestämd till högre
belopp, än behofvet kräfde, icke längre förefunnes.
Anvisningarna till fiskerinäringens befrämjande uppginge nemligen
år 1896 till omkring 40,900 kronor samt år 1897 till omkring 41,935
kronor, och år 1898 visade sig behofvet af statsunderstöd uppgå till
42,125 kronor, ehuru anvisningarna måst inskränkas till omkring 39,350
kronor; hvarjemte för innevarande år anspråken å statsbidrag kunde,
enligt hvad ofvan visats, beräknas till minst 41,850 kronor.
Att behofvet af sådant understöd under innevarande och närmast
kommande år måste snarare ökas än minskas, framginge bland annat,
och utan hänsyn till de särskilda framställningar, som departementschefen
hade att anmäla, deraf att beträffande ej mindre än nio län, nemligen
Stockholms, Upsala, Kristianstads, Elfsborgs, Skaraborgs, Vestmanlands,
-Temtlands, Vesterbottens och Norrbottens län, ännu ej gjorts några
framställningar om statsunderstöd för fiskerinäringen, men sådana med
afl säkerhet vore att förvänta från de flesta af nämnda län.
Dessutom komme antagligen anslaget till fiskerinäringens under¬
stöd att inom den närmaste tiden behöfva anlitas för ytterligare ett
It Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
behofs tillgodoseende. Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 mars 1896
både nemligen handels- och sjöfartsnämnden samt nautiska föreningen
i Göteborg äfvensom Göteborgs fiskeriförening hos Kongl. Maj:t, gjort
framställning om statsbidrag för spridande af väderleksöfversigter och
stormvarningar till rikets vestkust för fiskeribefolkningens och den
mindre kusttrafikens behof. Under förutsättning att för dessä öfver-
sigters och stormvarningars utarbetande vid meteorologiska central¬
anstalten icke erfordrades något särskildt anslag, beräknade sökandena
kostnaderna för de till ändamålet erforderliga anordningar till dels ett
belopp af 1,000 kronor att utgå en gång för alla och dels 5,000
kronor årligen; och hade sökandena hemstält, att Kongl. Maj:t måtte
för ändamålet anvisa 1,000 kronor för en gång och derutöfver 3,000
kronor årligen tills vidare, hvarvid återstoden af beräknade kostnaden
skulle af sökandena anskaffas. Utgifterna för ifrågavarande företag
komme dock antagligen icke att inskränka sig till nämnda belopp, all¬
denstund, enligt hvad föreståndaren för meteorologiska centralanstalten
framhållit, nämnda anstalt måste kunna påräkna särskild ersättning för
de kostnader, som anstalten för ofvan angifna verksamhet komme att
tillskyndas och hvilka beräknats till 1,850 kronor årligen. Detta ärende,
hvilket af hörda myndigheter funnits vara synnerligen beaktansvärdt,
vore emellertid för närvarande under utredning, så att något förslag-
om anvisande af medel härför icke nu kunde framställas.
Beträffande det af 1897 års Riksdag emot höjning af anslaget till
fiskerinäringens understöd anförda skäl — nemligen att området för
dispositionen af ifrågavarande anslag vore för vidsträckt och gränserna
derför i viss mån sväfvande, beroende hufvudsakligen derpå, att å an¬
slaget uppkommande besparingar öfverfördes till den under rubrik »jord¬
bruket, handeln och näringarna» bokförda besparingsfond samt användes
till denna fonds mångfaldiga syften — ville departementschefen här
endast framhålla, att dessa skäl icke torde ega giltighet i fråga om
höjning af anslaget till endast ungefärligen det belopp, hvartill utgif¬
terna visat sig uppgå, enär då ej något öfverskott af betydenhet kunde
återstå att öfverföra till besparingarna.
Att de syften, som med anslaget egentligen afsåges icke kunde,
såsom nämnda års Riksdag tillika anfört, genom det nuvarande anslags-
beloppet tillgodoses, framginge enligt departementschefens åsigt äfven
al den utaf honom nu lemnade redogörelsen för de senaste årens behof
af statsunderstöd för fiskerinäringen och särskildt af de för år 1898
gjorda dispositioner, hvilka alla måste anses hafva utgått till ändamål
i anslagets egentliga syften, nemligen till de praktiska behofvens till-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
45
godoseende, med undantag allenast af anslaget å 4,000 kronor till de
äfven i vetenskapligt ändamål företagna hydrografiska undersökningarna,
hvilket anslagsbelopp dock ej öfverskridit hvad äfven statsutskottet vid
1897 års riksdag ansett högst böra utgå för detta ändamål.
På grund af det till fiskerinäringens understöd anvisade anslagets
otillräcklighet hade, såsom ofvan visats, under åren 1897 och 1898
besparingarna å anslagen till jordbruket, handeln och näringarna måst
anlitas för tillgodoseende af denna närings kraf; men detta förfarings¬
sätt kunde, med hänsyn jemväl till dessa besparingars fortsatta ned¬
gående, uppenbarligen icke fullföljas under någon längre tid.
Nödvändigheten af att, på sätt under år 1898 skett, nedsätta eller
helt och hållet afslå framställningar om statsbidrag för fiskerinäringens
understöd vore synnerligen att beklaga ur näringens synpunkt, då detta
måste verka i hög grad hämmande och störande på den utveckling,
hvari denna näring för närvarande syntes vara stadd. De senaste årens
erfarenhet hade nemligen ådagalagt, att landsting, hushållningssällskap
och enskilda personer allt mer började komma till insigt om betydelsen
af en rationel fiskevård, detta visande sig uti anslag till fiskerinäringens
befrämjande inom allt flere delar af landet och uti allt större anslag-
inom de särskilda orterna samt i öfverensstämmelse dermed stående
framställningar om statsunderstöd.
Det hade då varit i hög grad önskligt, att Kongl. Maj:t varit i
tillfälle att beträffande beloppen af de lemnade statsbidragen kunna
följa samma principer, som före år 1898 tillämpats, nemligen att söka
anvisa åtminstone i det närmaste lika stora belopp, som af landsting,
hushållningssällskap eller på annat sätt inom de särskilda orterna för
samma ändamål anslagits.
Till en jemförelse med hvad norska staten offrade för fiskerinäringens
understöd, har departementschefen meddelat, att för budgetterminen 1 juli
1898 till och med den 30 juni 1899 föreslagits beviljande af ett anslag
å 55,680 kronor till sötvattensfiskets understöd och 260,500 kronor till
hafsfiskets befrämjande, eller tillsammans 336,180 kronor, och att Stor¬
tinget beviljat dessa anslag.
Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 21 november nästlidna år hade
tillika landtbruksstyrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes uti pro¬
position till Riksdagen föreslå,! att Riksdagen måtte höja anslaget till
fiskerinäringens understöd från^dess nuvarande belopp, 36,000 kronor,
till minst det belopp, hvartill 1889 års Riksdag bestämt detsamma, eller
42,000 kronor.
Till stöd härför hade landtbruksstyrelsen anfört, bland annat, att de
46 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
af Kongl. Maj:t vidtagna nedsättningarna af de från hushållningssällskap
m. fl. begärda statsbidragen måste få den beaktansvärda följden, att i
de orter, för hvilka sådant skett, beräknade inkomst- och utgiftsstater
måste rubbas till icke ringa olägenhet för fiskerinäringen och full¬
följandet af de åtgärder, som inom orterna börjat vidtagas för fiskets
förkofran; samt att, då anledning funnes att antaga, att från vissa af
de län, som hittills icke åtnjutit understöd för berörda ändamål, fram¬
ställningar om erhållande af dylika bidrag inom den närmaste framtiden
skulle till Kongl. Maj:t inkomma, olägenheterna af otillräckligheten
utaf ifrågavarande anslag blefve så mycket mera märkbara.
För att söka gifva eu föreställning om fiskets betydelse för vårt
land hade landtbruksstyrelsen jemväl, dock med förklarande att denna
betjrdelse, till följd af ofullständig statistik, icke kunde med full åskåd¬
lighet framställas, meddelat följande upplysningar.
Redan antalet af rikets insjöar borde dervidlag kunna tjena till led¬
ning. Sålunda uppginge, enligt en af trycket utgifven förteckning öfver
Vermlands läns fiskevatten, antalet fiskevatten endast i Vermland till
omkring 2,000; och, enligt en från landtmäterikontorot i Jönköpings
län till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet afgifven uppgift,
funnes inom samma län 457 sjöar och 383 gölar med en areal af
tillhopa 83,895 hektar, deri dock ej inberäknad den till länet hörande
del af sjön af Vettern med en areal af 30,500 hektar. I en stor del
af rikets län träffades liknande rikedom på insjöar, fastän dylika sam¬
manfattningar öfver arealen icke förelåge. Hela arealen af Sveriges
sjöar beräknades till 36,281 qvadratkilometer eller omkring 8,4 procent
af landets hela yta. De anförda exemplen borde emellertid visa å ena
sidan svårigheterna, att ej säga omöjligheten, att skaffa några fullstän¬
diga uppgifter öfver fiskets afkastning, men å andra sidan äfven, att
insjöarna redan vore, men ännu mera i framtiden borde kunna blifva
en näringskälla af rätt stor betydelse för landet. I en mängd sjöar
drefves fisket för närvarande blott till husbehof och någon noggrannare
vågning eller mätning af fångsten förekomme icke. I andra åter dref¬
ves ett fiske, som lemnade icke obetydliga öfverskott till afsalu och för
export. Ej blott lax och ål utan äfven värderikare insjöarter såsom
gös från södra Sverige äfvensom annan sötvattensfisk exporterades
numera härifrån i rätt betydliga qvantiteter. Så t. ex. hade exporterats
år 1894 2,611,982 kg. färsk fisk (utom sill) till ett beräknadt värde af
2,350,784 kronor, år 1895 dylik fisk till en myckenhet af 1,731,957
kg. för ett beräknadt värde af 1,558,761 kronor och år 1896 2,059,487
kg. sådan fisk till ett värde af 1,853,538 kronor. Då sistnämnda år
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
47
65,663,730 kg. färsk sill exporterats till ett beräknadt värde af 3,283,187
kronor, framginge häraf, att värdet af sötvattensfisket utgjorde en
betydande del af värdet utaf landets fiskexport. Beträffande värdet af
de särskilda fiskena kunde nämnas, att landets laxfiske kunde, utan
fara för öfverdrift, i någorlunda goda år beräknas till omkring 1,000,000
kronor. Öfver ålfiskena i sötvatteu funnes visserligen icke någon sam¬
lad statistik, men äfven dessa representerade ett rätt betydande värde.
Så t. ex. lemnade ålfiskena i Motala ström till Glan efter en säkerligen
icke för hög beräkning en afkastning af 11,000 kronor. Vid ett enda
ålfiske i Småland, för hvilket funnes fullt exakta uppgifter, fångades
under åren 1890—1895 ål för tillhopa 30,132 kronor. Ur hushållnings¬
sällskapens berättelser för år 1897 hade landtbruksstyrelsen meddelat,
att värdet af den inom Kalmar läns södra hushållningssällskaps område
under samma år fångade fisk beräknats till 229,176 kronor 85 öre; att
inom Gotlands län afkastningen af fisket beräknats till 322,900 kronor,
deraf strömmingsfisket 150,000 kronor, torskfisket 67,300 kronor, flundre-
fisket 21,500 kronor, ålfisket 10,000 kronor, laxfisket 48,100 kronor
och fjällfisket 26,000 kronor; att värdet af fiskfångsten inom Blekinge
län uppgått tillhopa till 729,800 kronor, deraf för laxfisket i Mörrums
eif 55,000 kronor, laxfisket i saltsjön 94,850 kronor, laxfisket vid främ¬
mande kuster 55,300 kronor, ålfisket 104,400 kronor, gråfisket 40,950
kronor, torsk- och flundrefisket 147,200 kronor, sill- och strömmings¬
fisket 176,100 kronor och sill- och strömmingsfisket vid främmande
kuster 56,000 kronor; att fiskena inom Malmöhus län lemnat eu inkomst
af tillhopa 813,197 kronor, deraf sillfisket 470,345 kronor, torsk-, kolje-
och hvitlingsfisket 117,746 kronor, flundre-, tunge- och rödspättfisket
91,220 kronor, ålfisket 92,008 kronor, laxfisket 20,993 kronor, stenbit¬
fisket 7,340 kronor, pigg- och slätvarfisket 8,776 kronor, rökfisket
2,295 kronor och ofriga fisken 2,474 kronor; att inom Hallands län
bruttoinkomsten af fisket uppgått till 382,700 kronor, deraf utaf sill¬
fisket 71,500 kronor, torsk-, koljé-, hvitling- och fiundrefiskena 138,300
kronor, hummerfisket 33,500 kronor, diverse smärre fisken 19,700 kro¬
nor, laxfisket i hafvet 62,400 kronor och laxfisket i vattendragen 57,300
kronor; att fiskerierna inom Göteborgs och Bohus län under tiden från
den 1 april 1896 till samma tid 1897 lemnat en bruttoinkomst af till¬
hopa 2,527,574 kronor, deraf storsjöfisket 495,834 kronor, makrillfisket
212,610 kronor, kummelfisket 1,254 kronor, vinterfisket 157,682 kronor,
gråsejfisket 9,018 kronor, sillfisket 1,262,372 kronor, skarpsilliisket
39,280 kronor, agnsillfisket och vårens sillfiske 4,450 kronor, flundre¬
fisket 68,312 kronor, laxfisket 31,325 kronor, strandfisket 85,885 kronor,
Statsutskottets Utlåtande Ko 7.
48
hummerfisket 156,617 kronor och ostronfisket 2,935 kronor; samt att
inom Vesternorrlands län afkastningen af fisket beräknats till ett värde
af 366,695 kronor, deraf strömmingsfisket 264,060 kronor, laxfisket vid
kusten 25,813 kronor, laxfisket i elfvarna 57,200 kronor, sikfisket 12,225
kronor, torskfisket 735 kronor och öfriga fisken 5,662 kronor. Inom
ofvan nämnda sju af rikets län hade således fångstvärdet för fisket
under år 1897 uppgått tillhopa till 5,372,042 kronor 85 öre, hvaraf
möjligen kunde slutas till värdet utaf fisket inom öfriga delar af riket.
Vidare anför departementschefen:
Uti en till sjöförsvarsdepartementet inkommen, till Kongl. Maj:t
stäld skrifvelse af den 23 juni 1898 hade Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Göteborgs och Bohus län, med erinran hurusom för upp¬
rätthållande af ordning i skärgården under pågående vinterfiske Kongl.
Maj:t under en lång följd af år tillåtit, att ett af flottans fartyg statio¬
nerats vid bohuslänska kusten, anfört hufvudsakligen, att på senare tider
icke sällan anförts klagomål deröfver, att under den del af året, då
icke något örlogsfartyg bevakade kuststräckan, främlingar obehörigen
ingått på svenskt sjöområde med fiskeredskap, och särskildt deröfver att
de med så kallad trawl bedrifvit ett högst skadligt fiske, dervid bland
annat förekommit, att af bohuslänske fiskare utsatta fiskeredskap blifvit
förstörda; att det under alla förhållanden vore af största gagn för
länet, om ett örlogsfartyg under alla årstider vore förlagdt i bohus¬
länska skärgården och utöfvade en välbehöflig uppsigt i fiskevattnen
vid rikets vestra kust; och hade med anledning häraf Kongl. Maj:ts
befallningshafvande hemstält, huruvida icke Kongl. Maj:t ville förordna,
att jemväl under månaderna april—oktober ett örlogsfartyg stationera¬
des vid bohuslänska kusten för upprätthållande af ordning i fiskevattnen.
öfver denna framställning hade till följd af erhållen remiss
marinförvaltningen den 5 juli 1898 afgifvit utlåtande och dervid, jemte
meddelande att de örlogsfartyg, hvilka kunde lämpa sig för ifråga¬
varande ändamål, vore l:a och 2:a klassernas kanonbåtar, af hvilka
senare kanonbåten Svensksund allt sedan år 1891 årligen under vinter¬
månaderna varit beordrad till rikets vestkust, förklarat sig väl anse
hinder icke möta för att något af dessa fartyg användes för den af
Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande ifrågasatta bevakningen under
sommarmånaderna, men beträffande kostnaderna, som beräknades för
en l:a klassens kanonbåt till omkring 6,000 kronor, för kanonbåten
Svensksund till omkring 5,000 kronor och för annan 2:a klassens kanon¬
båt till omkring 3,500 kronor, allt för månad, erinrat, att anslaget till
flottans öfningar redan vore för sitt ändamål otillräckligt och för den
Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 49
skull icke lämpligen syntes höra belastas med utgifter för det af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande angifna syfte; i anseende hvartill, och då
under femte hufvudtiteln icke heller funnes något annat anslag, som
kunde anlitas, för dessas betäckande, marinförvaltningen ansåge, att,
derest ansökningen bifölles, de kostnader, som deraf föranleddes, borde
utgå af andra medel.
Sedan chefen för sjöförsvarsdepartementet med skrifvelse den 13
juli 1898, jemte förmälan, att han, lika med marinförvaltningen, väl
funne hinder icke möta för användande af någon af flottans kanonbåtar
för ifrågavarande ändamål, men ansåge derför erforderliga kostnader
icke böra drabba femte hufvudtitelns anslag, till chefen för civildeparte¬
mentet öfverlemnat detta ärende för den åtgärd, hvartill detsamma
kunde finnas föranleda, hade, efter det Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande. i Göteborgs och Bohus län till Kongl. Maj:t inkommit med
en ytterligare skrifvelse, kommerskollegium i ärendet afgifvit utlåtande
af den 8 .november 1898 och dervid tillika öfverlemnat en, med anled¬
ning af infordrad närmare utredning rörande angelägenheten af ett
örlogsfartygs förläggande vid bohuslänska kusten under ifrågasatta
manaderna samt begärd upplysning, huruvida icke något bidrag från
Göteborgs och Bohus läns sida eller eljest till bestridande af de för
anordningen erforderliga betydliga kostnaderna kunde påräknas, af
Kongl. Majt:s bemälde befallningshafvande till kommerskollegium ingifven
skrifvelse.
Uti nämnda båda skrivelser hade Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande meddelat, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande hos länets
landsting äskat bidrag till bestridande af kostnaden för den ifrågasatta
anordningen, men att landstinget, med erkännande af behofvet af att
ett flottans fartyg förlädes till länet under ifrågavarande tid, förklarat sig
vara förhindradt att till sådant ändamål bevilja anslag; att anledning
icke . förekomme att hos någon annan korporation i länet eller hos
enskilde göra framställning om bidrag för anordningens möjliggörande;
att det. ock kunde med skäl ifrågasättas, huruvida den af Kongl. Maj:t.s
befallningshafvande föreslagna åtgärden så uteslutande berörde länets
intressen, att dess invånare borde betungas med ens någon del af de
derför erforderliga medels tillskjutande; att nemligen fisket vid bohus¬
länska kusten, vore i viss mån fritt för alla rikets inbyggare, och att
erfarenheten visat, att från alla delar af landet deltoges i samma fiske,
som jemväl samlade till länet bolag och enskilde med syftemål att
uppköpa, förädla och försälja fiskevaror; att ur nämnda synpunkt det
bohuslänska hafsfisket, och skyddet derför kunde betraktas såsom en
Bill. till Ililisd. 1’rot. 18(J<J. 4 Sami. 1 Afd. 7 Iläft. 7
50 Statsutskottets Utlåtande M:o 7.
hela riket angående angelägenhet, särskildt då, såsom i detta fall, det
gälde att bereda skydd mot utländskt intrång å svenskt sjöområde; att
vid sådant förhållande det läge i sakens natur, att det torde vara an¬
geläget för statsmagterna att skydda svenska intressen och svenskt
fiskevatten; samt att grannländerna, som hade sjöområden att bevaka,
ej heller försummat att med ett tillräckligt antal armerade fartyg skydda
fiskevattnen; och hade Kong!. Maj:ts befallningshafvande i skrifvelsen
till Kongl. Maj:t — med ytterligare framhållande af den skada, som
orsakades fisket vid bohuslänska kusten genom s. k. trawlare, hvilka
icke blott förstörde en del fiskeredskap, utan ock uppgifvits genom sin
framfart upprifva vegetationen på hafsbottnen och upphemta så mycket
fiskyngel, att enligt fiskarenas förmenande fisket derigenom betydligt
skadades — i underdånighet hemstält, att Kongl. Maj:t måtte, med
hänsyn dertill att tiden för ifrågavarande fartygs bevakningstjenst
kunde inskränkas till månaderna maj—september, för ändamålet anvisa
från anslaget till fiskerinäringens befrämjande, derest medel derifrån
kunde beredas, ett belopp af förslagsvis 20,000 kronor.
För egen del hade kommerskollegium anfört, att, i fråga om det
vid bohuslänska kusten bedrifna fiske, erforderlig ordning och nödigt
skydd, särskildt mot utländske fiskares trawl-ångare, syntes säkrast be¬
redas genom att för ändamålet i bohuslänska skärgården under alla
tider af året, då fiske i någon mera afsevärd omfattning der idkades,
ett lämpligt armeradt ångfartyg stationerades, samt att, ehuru ett fram¬
gångsrikt bedrifvande af denna fiskerinäring väl närmast gagnade orts¬
befolkningens intressen, det dock måste medgifvas, att ifrågavarande
näring, som finge utöfvas jemväl af öfriga rikets inbyggare, vore af
den vigt, att densamma borde i fall af behof för nu angifna ändamål
med bidrag från det allmännas sida understödjas i den män understöd
för ändamålet icke från orten utginge, helst, med hänsyn till den ord¬
ning och det skydd, som den ifrågasatta anordningen vore afsedd att
befordra, ett vigtig! allmänt intresse tillvaratoges; och hade kommers¬
kollegium på grund häraf och hvad eljest i ärendet förekommit funnit
sig böra i underdånighet tillstyrka, det täcktes Kongl. Maj:t, till sta¬
tionerande vid bohuslänska kusten af ett armeradt ångfartyg för be¬
redande af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande jemväl under
annan tid af året än vintermånaderna, bevilja anslag af allmänna medel
intill 20,000 kronor om året att tills vidare utgå.
Denna af departementschefen nu anmälda fråga, hvilken blifvit
beredd i samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet, syntes, yttrar
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
51
härefter departementschefen, med afseende å hvad myndigheterna i
ärendet anfört, vara i hög grad förtjent att uppmärksammas. Äfven
vid andra delar af rikets vestra och södra kuster skulle det armerade
ångfartyget kunna lemna välbehöfligt skydd, och i de fiskevatten, som
angränsade dessa kuster, vore det ur mer än en synpunkt önskvärd!,
att ett svenskt kronofartyg i fiskets speciella intressen visade sig.
Bland de kanonbåtar, som, enligt hvad marinförvaltningen med¬
delat, kunde härvid komma till användning, ansåge departementschefen
gifvet, att kanonbåten Svensksund borde föredragas. Denna hade förut
under vintertjenstgöring visat sig mycket lämplig för ändamålet. Far¬
tygets användande kostade ock något mindre för månad än lista klas¬
sens kanonbåtar. Deremot syntes de mindre kanonbåtarne af 2:a
klassen, ehuru icke obetydligt billigare, icke böra komma i fråga. De
hade nemligen en betydligt långsammare gång än Svensksund, hvilket
skulle göra bevakningstjensten afsevärdt mindre verksam.
Vid beredningen af detta ärende hade blifvit ifrågasatt, att man
för detta ändamål skulle begagna postångfartyget Öland, hvilket endast
under vintermånaderna användes för posttrafiken Imellan Öland och
fastlandet. Men då, enligt meddeladt sammandrag af kostnaderna för
detta fartyg, användandet af Öland icke skulle blifva afsevärdt billigare
än af kanonbåten Svensksund, samt generalpoststyrelsen i afgifvet ut¬
låtande på anförda skäl förklarat sig icke kunna tillstyrka, att Öland
begagnades för ifrågavarande ändamål, torde lämpligast vara att icke
nu anlita detta fartyg.
Kostnaden för användandet af kanonbåten Svensksund uppginge,
såsom redan nämnts, till 5,000 kronor för månad, eller alltså för tiden
maj—september till 25,000 kronor, hvadan det af Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande och kommerskollegium föreslagna belopp, 20,000 kronor,
icke skulle förslå.
Då ändamålet med den föreslagna anordningen uteslutande afsåge
fiskerinäringens befrämjande, ansåge departementschefen, att nu före¬
varande anslagstitel borde derför anlitas.
Af hvad departementschefen sålunda visat framginge emellertid,
att det för fiskerinäringens understöd anvisade anslag numera ingalunda
försloge att tillgodose ens denna närings öfriga behof, utan att redan
härför erfordrades en höjning af anslaget åtminstone till det belopp,
hvartill dessa anspråk redan visat sig ungefärligen uppgå, eller 42,000
kronor; och har departementschefen derför tillstyrkt, att, för beredande
dels af ytterligare erforderliga medel till fiskerinäringens befrämjande
och dels af nödiga medel, 25,000 kronor, till stationerande jemväl
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
under annan tid af året än vintermånaderna af ett armeradt ångfartyg
vid rikets kuster för åstadkommande af ordning och skydd vid fiskets
bedrifvande, Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, att
anslaget till fiskerinäringens understöd måtte höjas från 36,000 kronor
till 67,000 kronor, eller med 31,000 kronor.
På de i statsrådsprotokollet anförda skäl anser utskottet, att
anslaget till fiskerinäringens understöd bör, för bestridande af sådana
utgifter, hvarför anslaget hittills varit afsedt, höjas till det af 1889
års Riksdag faststälda beloppet 42,000 kronor.
Hvad beträffar förslaget om stationerande jemväl under annan
tid än under vintermånaderna af ett armeradt ångfartyg vid rikets
kuster för åstadkommande af ordning och skydd vid hafsfiskets bedrif¬
vande, kan utskottet icke förorda, att, innan gagnet af en sådan an¬
ordning hunnit blifva genom någon tids erfarenhet pröfvadt, anslag
dertill uppföres å ordinarie stat. Deremot synes det utskottet väl¬
betänkt, att åtgärder i detta syfte på försök vidtagas; och då de år¬
liga kostnaderna * härför icke synas kunna beräknas till lägre belopp
än det af Kongl. Maj:t föreslagna, eller 25,000 kronor, vill utskottet för¬
orda, att nämnda belopp må på extra stat för år 1900 anvisas.
Utskottet hemställer alltså:
l:o) att anslaget till fiskerinäringens understöd
må höjas från 36,000 kronor till 42,000 kronor, eller
med 6,000 kronor; samt
2:o) att å extra stat för år 1900 må beviljas,
till stationerande jemväl under annan tid af året än
vintermånaderna af ett armeradt ångfartyg vid rikets
kuster för åstadkommande af ordning och skydd vid
fiskets bedrifvande, ett anslag af 25,000 kronor.
Skiften och afvittringar.
Ang. godt-
görelse åt
afvittring!-
landtmätare
10:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem'
ställer utskottet,
m. m.
[8.]
att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp,
hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1900 för
afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norbottens
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
53
län kunna komma att understiga 2,500 kronor för
dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor
för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta
arfvodesförhöjning, må dessa tjenstemän godtgöras
af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken, dels
ock för år 1900 åt föredraganden af afvittrings-
ärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt
honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt
honom anslagna belopp.
Hästafvelns förbättrande.
ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att det under reser- An^i®euiu
vationsanslaget till »hästafvelns förbättrande» uppförda särskilda anslag
till prisbelöningar för hästar måtte höjas från 50,000 kronor till 100,000 “/ hästar.
kronor, eller med 50,000 kronor. [9-]
Det under reservationsanslaget till »hästafvelns förbättrande»
uppförda särskilda anslag till prisbelöningar för hästar blef, enligt
hvad departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat, uppå derom
af Kongl. Maj:t gjord framställning, år 1889 af Riksdagen höjdt från
35,000 kronor till 50,000 kronor och har sedan dess utgått med sist¬
nämnda belopp.
Departementschefen har vidare erinrat derom, att år 1896 blifvit
tillsatt eu komité för utredning af behofvet utaf förändrad organisation
af den myndighet, åt hvilken den centrala ledningen af landets häst¬
väsende för närvarande vore anförtrodd. Uti det betänkande med för¬
slag till sådan förändring, som komitén den 18 november 1896 afgifvit
till Kongl. Maj:t, hade komitén framhållit önskvärdheten såväl af en
omarbetning i vissa delar af reglementet för prisbelönande af hästar
den 7 mars 1890 som ock af en ökning utaf det för detta ändamål
utgående anslag. Sedan Kongl. Maj:t med anledning häraf enligt
beslut den 9 december 1896 uppdragit åt samma komité att utarbeta
och till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till erforderliga förändringar
uti gällande föreskrifter rörande prisbelöningar af hästar, hade komitén
den 10 september 1898 afgifvit betänkande i detta ämne.
Deruti hade komitén anfört, hurusom från äldre tider staten sökt
befrämja hästafvelns utveckling uti riket såväl genom stuterier som
genom att tillhandahålla hästuppfödare lämpliga beskällare, men att
otillräckligheten af dessa åtgärder framkallat från och med år 1872
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
tillämpningen vid sidan häraf utaf ett nytt system, nemligen premie-
ringssystemet, afsedt att genom årliga prisbelöningars utdelande upp¬
muntra den enskilde till uppfödande af hästar och att dertill använda
lämpligt afvelsmateriel.
Betydelsen af ett offentligt prisbedömande, som ej blott verkade
uppmuntrande för den, som genom penningepris erhölle ett understöd
för sina sträfvanden, utan äfven för andra vore synnerligen lärorikt
och manande till efterföljd, hade redan dessförinnan varit insedd, och
inom hästafveln såväl som inom landtbrukets öfriga grenar hade det¬
samma blifvit tillämpadt vid de från 1840-talet började allmänna landt-
bruksmötena. Uti den provins, der hästuppfödningen utaf ålder fram¬
gångsrikt bedrifvits, nemligen Skåne, hade år 1861 på hushållnings¬
sällskapets initiativ och med af detsamma anslagna medel särskild
premiering^af hästar blifvit införd.
Verkningarna af hästpremieringen hade för landets hästafvel varit
betydelsefulla; och hade densamma under det fjerdedels sekel, den hos
oss tillämpats, gjort ganska märkbara framsteg, i synnerhet hvad be¬
träffade de gröfre s. k. kallblodiga hästarne, hvaraf behofvet till följd
af jordbrukets och industriens fortgående utveckling varit i ständig
tillväxt. Om äfven vårt lands begränsade tillgångar ej tilläte oss att för
hästafveln ikläda oss så stora uppoffringar som andra iänder, och derför
de belopp, som hos oss användts till stuteriväsendet, varit relativt obe¬
tydliga, kunde vi dock med stolhet framhålla, att i intet land premie-
ringssystemet varit så allmänt genomfördt och systematiskt ordnadt som
hos oss. Det vore derför naturligt, att det äfven af hästuppfödarne
städse omfattats med stigande intresse, och häraf följde äfven, att de
uppvisade prisgiltiga djurens antal varit i ständig tillväxt. Då t. ex.
år 1877 1,604 hästar och år 1887 1,926 hästar kunnat premieras, hade
de premierade hästarnes antal år 1897 varit 2,942, men samtidigt hade
ej mindre än 1,089, som jemlikt det gällande reglementet varit värda
belöning, i anseende till bristande medel måst derifrån uteslutas.
Huru gagnande systemet än varit och huru rika dess frukter så¬
lunda visat sig, hade det dock ej kunnat undvikas, att mer eller mindre
berättigade anmärkningar mot vissa bestämmelser i reglementet blifvit
gjorda; och på grund häraf hade komitén utarbetat förslag till nytt
reglemente.
För att premieringen framgångsrikt skulle kunna verka, vore det
dock ingalunda till fyllest att på erfarenhet och hästafvelns utveckling
grundade förändringar i reglementet vidtoges; det fordrades äfven, att
tillräckliga penningmedel för ändamålet funnes att tillgå, och det läge
55
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
i sakens natur, att bebofvet häraf i jembredd med häststockens till¬
växt och landets framåtskridande i öfrigt skulle vara i ständigt stigande.
År 1897 hade emellertid de till prisbelöningar af staten och under¬
distrikten anslagna medlen utgjort sammanlagdt 119,685 kronor, under det
att det belopp, som erfordrats, derest alla nämnda år godkända hästar
skulle erhållit dem tillerkända belöningar, uppgått till 188,004 kronor
40 öre. På grund häraf 'hade år 1897, såsom ofvan redan nämnts,
ej mindre än 1,089 hästar, deraf 164 beskällare och 925 fölston, h vilka
alla dock jemlikt gällande reglemente varit berättigade till belöningar,
måst derifrån uteslutas; och till undvikande deraf hade sålunda nämnda
år erfordrats ett ytterligare anslagsbelopp af 68,319 kronor 40 öre.
Till närmare utredning angående antalet af de premiegiltiga hästarne
samt det erforderliga premiebeloppet för år 1897 hade komitén hänvisat
till följande i enlighet med officiella uppgifter upprättade redogörelse:
Hingstar:
8
|
stycken å
|
200
|
kronor .........
|
........ kr.
|
1,600: —
|
35
|
„ å,
|
150
|
77 ........
|
....... 77
|
5,250: —
|
197
|
,, å
|
100
|
77 .........
|
........ 77
|
19,700: —
|
261
|
„ å
|
70
|
77 .........
|
|
18,270: —
|
44
|
ii ^
|
6: so
|
77 .........
|
....... 77
|
299: 20
|
|
|
|
Ung hingstar:
|
|
30
|
stycken å
|
6: 80
|
kronor .........
|
........ kr.
|
204: — kr.
f"
|
Ston:
Fölston:
15 stycken å
|
100
|
kronor ........
|
....... kr.
|
1,500: —
|
|
|
1,062
|
ii
|
75
|
77 .......
|
....... 77
|
79,650: —
|
|
|
1,037
|
ii ^
|
50
|
77 .......
|
...... 77
|
51,850: —
|
kr.
|
133,000: —
|
|
|
|
Ungston:
|
|
|
|
37
|
stycken å
|
20
|
kronor .......
|
....... kr.
|
740: —
|
|
|
21
|
„ å
|
10
|
77 ........
|
....... 77
|
210: —
|
|
|
1,284
|
„ *
|
6: 8 0
|
77 ........
|
...... 77
|
8,731: 20
|
kr.
|
9,681: 20
|
kronor 188,004: 4o.
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Då premierna, derest komiténs förslag till reglemente blefve god-
kändt, komme att utgå med något förändrade belopp och efter olika
grunder, hade komitén uppgjort beräkning, huru stort anslagsbelopp
under 1897 skulle hafva erfordrats, derest det nya reglementet då varit
gällande; och skulle hela penningbehofvet till belöningar i sådant fall
varit 170,000 kronor.
Af ofvannämnda år 1897 anslagna belopp, 119,685 kronor —
hade komitén vidare anfört — hade 44,985 kronor utgjort anslag af
statsmedel och 74,700 kronor anslag från underdistrikten, d. v. s. från
hushållningssällskap och landsting. Dessa korporationers i de flesta fall
ganska begränsade tillgångar, som dessutom numera toges i anspråk
för många andra ändamål, hvaribland i synnerhet nötkreaturspremieringen,
kräfde ständigt ökade belopp, lade oöfverstigliga hinder i vägen för
att i allt för hög grad höja anslagen, och det måste äfven anses såsom
en fullkomligt rigtig grundsats, hvilken dessutom i allmänhet tillämpades
vid anslag af liknande natur, att statens anslag utginge med belopp,
motsvarande hvad som lemnades från de särskilda orternas korporationer.
För att fylla det närvarande behofvet skulle i detta fall från hvartdera
hållet erfordras 85,000 kronor; och då till den andel, som af statsmedel
lemnades, borde läggas för reseersättningar, tryckning af blanketter
och berättelser m. m. behöfliga medel, 15,000 kronor, måste statsanslaget
till hästpremieringen ovilkorligen behöfva höjas till 100,000 kronor
årligen. Härvid vore att märka, att, om man toge hänsyn till den
ständigt fortgående tillväxten utaf behofven, detta belopp, såsom grun-
dadt på nuvarande förhållanden, vore det lägsta möjliga, och äfven det
komme ganska 'snart att visa sig otillräckligt; men då man af nyss
anförda skäl hade anledning befara, att hushållningssällskap och lands¬
ting tills vidare ej skulle ega förmåga att till högre belopp uppdrifva
sina bidrag, hade komitén ansett sig ej, huru önskligt det än skulle
vara, böra föreslå större höjning af anslaget.
Komitén hade derför hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riks¬
dagen anhålla om höjning af anslaget till hästpremieringen från 50,000
kronor till 100,000 kronor årligen.
Angående den sålunda ifrågasatta höjningen af anslaget till häst¬
premieringen hade, genom särskilda remisser, landtbruksstyrelsen, stuteri-
öfverstyrelsen och inspektören för kavalleriet blifvit hörda.
Landtbruksstyrelsen hade uti utlåtande den 1 december 1898
anfört, att de af hushållningssällskapen till hästpremiering under år 1897
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
57
anslagna medel uppgått, enligt hushållningssällskapens till landtbruks-
styrelsen ingifna berättelser, tillhopa till 86,421 kronor 24 öre; att så¬
lunda ganska afsevärda belopp af hushållningssällskapen användes till
hästpremiering vid sidan åt' den med statsmedel understödda häst-
premieringen; samt att hushållningssällskapen, om de skulle finna sådant
med sin fördel förenligt, otvifvelaktigt skulle genom egna medel kunna
uppbringa de för statspremieringen från orterna utgående medlen till
det af komitén såsom från underdistrikten för ändamålet erforderligt
ansedda beloppet, 85,000 kronor.
Uti till Kongl. Maj:t afgifvet utlåtande den 8 december 1898 hade
stuteriöfverst.yrelsen förklarat, att styrelsen, som, i likhet med komitén,
funne det nuvarande anslaget till prisbelönande af hästar vara alldeles
otillräckligt, ansåge sig böra på det lifiigaste tillstyrka bifall till den
af komitén gjorda underdåniga framställningen om nämnda anslags
höjande till 100,000 kronor för år.
Slutligen hade inspektören för kavalleriet, med anledning af Kongl.
Maj:ts remiss, i denna del af frågan anfört, att de komiterades förslag,
bland annat, genom väsentligen ökade premier på ett framgångsfullt
sätt sökt inverka på hästafvel^ och dermed äfven indirekt på remont-
uppfödningens ställning i vårt land, samt derför tillstyrkt detta förslag.
Frågan om höjning af anslaget till prisbelöningar för hästar hade
departementschefen, enligt hvad han vidare till protokollet yttrat, an¬
mält för Kongl. Maj:t, innan ännu det af komitén upprättade förslag
till nytt reglemente för premieringen understälts Kongl. Maj:ts pröf¬
ning, derför att det syntes vara af vigt, att denna anslagsfråga redan
af innevarande års Riksdag afgjordes, hvilket ej annars kunnat ske,
samt dessutom kunskap om det belopp, hvarmed statsanslaget komme
att utgå, erfordrades för pröfning af en del bestämmelser i det före¬
slagna reglementet. Af den lemnade utredningen framginge ock, att
den ifrågasatta förhöjningen vore minst lika nödvändig, äfven om de
nu gällande reglementsbestämmelserna bibehölles alldeles oförändrade.
Det för hvarje år allt mer stigande antalet anmälda premiegiltiga
hästar inom landet visade premieringens uppmuntrande och gagnande
inflytande; men, för att detta ej skulle minskas, fordrades, att anslagen
till prisbelöningarna hölle jemna steg med det växande intresset der¬
för, så att ej en del godkända djur i brist på medel måste uteslutas
från premier.
Med hänsyn till hvad landtbruksstyrelsen meddelat angående be¬
loppet af hushållningssällskapens anslag till hästpremieringen, ansåge
Bih. till Itiksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 8
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. bidrag
till sjömans•
husens för¬
valtnings¬
kostnader.
[10.]
departementschefen det kunna påräknas, att underdistrikten, vare sig
genom nya anslag eller genom delvis ändrad användning af anslag,
som redan beviljats för närstående ändamål, skulle kunna prestera det
anslågsbelopp, som kunde på dem ankomma.
Då, beträffande storleken af anslagsförhöjningen, komitén funne
ett statsanslag af 85,000 kronor jemte samma belopp från underdistrik¬
ten vara tillräckligt för att fylla det närvarande behofvet till prisbelö¬
ningar, har departementschefen, på de af komitén anförda skäl, ansett
anslaget af staten för detta ändamål böra sättas till detta belopp, 85,000
kronor, hvartill dock borde, enligt hvad komitén vidare föreslagit,
läggas för reseersättningar, tryckning af blanketter och berättelser
m. m. erforderliga medel, 15,000 kronor.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, har departe¬
mentschefen tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra den
framställning, hvarom nu är fråga.
Utskottet, som icke har något att erinra emot Kong!. Maj:ts före¬
liggande förslag, hemställer alltså,
att det under reservationsanslaget till »hästafvel^
förbättrande» uppförda särskilda anslag till prisbelö¬
ningar för hästar må höjas från 50,000 kronor till
100,000 kronor, eller med 50,000 kronor.
Vid bifall härtill kommer anslaget till »hästafvel^ förbättrande»
att i sin helhet höjas från 109,620 kronor till 159,620 kronor.
Bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader.
12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,
att i riksstaten under sjette hufva dtiteln näst efter anslaget till häst-
afvelns förbättrande uppfördes, under benämning: »bidrag till sjömans¬
husens förvaltningskostnader», ett anslag af 40,000 kronor att, såsom
bidrag till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader, sjömans¬
husen emellan årligen fördelas i mån af antalet vid hvarje sjömanshus
under näst föregående året inskrifne sjömän samt med hänsyn jemväl
tagen till andra omständigheter, som med afseende å anslagets ända¬
mål ansåges böra på en sådan fördelning öfva inflytande.
Departementschefen har vid detta ärendes föredragning till stats-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
59
rådsprotokollet erinrat, hurusom med anledning af särskilda, af Riks¬
dagen i skrivelser den 6 maj 1898 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens tredje liufvudtitel och den 13 i samma månad angå¬
ende åtgärder till höjande af den svenska sjöfartsnäringen och till
främjande af svenska alsters afsättning i utlandet gjorda framställningar,
Kongl. Maj:t den 1 juli 1898 tillsatt en komité med uppdrag att till
Kongl. Maj:t inkomma med utlåtande och förslag, bland annat, angå¬
ende de åtgärder, som skulle kunna ytterligare vidtagas till beredande
af lättnader för och till höjande af den svenska sjöfartsnäringen. Ko-
mitén, som i skrifvelse till'Kongl. Maj:t den 29 oktober 1898, hvarmed
öfverlemnats utlåtande och förslag rörande ifrågasatt lindring i konsulat-
afgifterna för svenska fartyg, anmält sin afsigt vara att allt efter arbe¬
tets fortskridande afgifva särskilda utlåtanden och förslag beträffande
sådana i komiténs uppdrag ingående ämnen, som icke stode till hvar¬
andra i det förhållande, att de lämpligen borde i ett sammanhang
behandlas, har den 23 november 1898 afgifvit underdånigt utlåtande
om vissa frågor rörande sjömanshusen i riket och deruti hemstält,
bland annat, att Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riks¬
dag aflåta proposition om ställande till Kongl. Maj:ts förfogande af ett
årligt anslag af statsmedel till belopp af 40,000 kronor att, såsom
bidrag till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader, sjömans¬
husen emellan årligen fördelas i mån af antalet vid hvarje sjömanshus
under näst föregående året inskrifne sjömän samt med hänsyn jemväl
tagen till andra omständigheter, som med afseende å anslagets ända¬
mål ansåges böra på en sådan fördelning öfva inflytande.
I de vid komiténs berörda utlåtande fogade motiv hade komitén,
yttrar vidare departementschefen, till en början framhållit, att en bland
de anmärkningar, som rigtats mot den nuvarande lagstiftningen angå¬
ende å sjöfarten hvilande pålagor och de derigenom inflytande medlens
användande, vore den, att sjöfartsnäringen toges i anspråk. såsom
skatteobjekt för fyllande af vissa förvaltningsgrenars medelsbehof i större
utsträckning, än denna närings intresse i samma förvaltningsgrenar
rätteligen borde föranleda. Staten hade begagnat sig af den kännedom
om fartyg och sjöfolk, som hos sjömanshusen vore att finna, och i
lagstiftningsväg pålagt dem förvaltningsbestyr för vissa allmänna ända¬
mål, utan att med statsmedel godtgöra dessa bestyr. Häraf hade blifvit
en följd, att de tillgångar, som från sjöfart och sjöfolk tillflöte sjömans¬
husen, måst användas äfven för utförande af statsförvaltningsbestyren
och i samma mån blifvit undandragna det ändamål, hvarför de uttoges,
nemligen i första rummet beredande af understöd åt sjöfolk.
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Härefter hade komitén redogjort för sjömanshusinstitutionens till¬
komst, den verksamhet, sjömanshusen hade att utöfva, och de inkomst¬
källor, som gåfve dem medel till denna verksamhet (komiténs tryckta
motiv, sid. 12—32).
Af den historiska utredningen framginge, att sjömanshusens primära
och egentliga uppgift varit att verka såsom en sjuk- och understöds-
kassa för sjöfolk med obligatoriska afgifter till kassan, men att i lag¬
stiftningsväg undan för undan vidgats området för de sjömanshusen
och den dermed förbundna ombudsmansinstitutionen åliggande uppgifter.
Icke ens på- och afmönstringsförrättningarna hade ursprungligen
ålegat sjömanshusen.
I det nu gällande reglementet för sjömanshusen i riket af den 4
mars 1870 med deri sedermera vidtagna ändringar angåfves sjömans¬
husens ändamål vara att samla och meddela upplysningar om allt in¬
hemskt sjöfolk och alla för handeln afsedda fartyg af tjugu tons dräg¬
tighet och derutöfver, hvilka inom riket hade sin hemort, att hålla för¬
teckningar öfver det sjömanskap och de fartyg af omförmälda be¬
skaffenhet, som under hvarje år i handelssjöfarten användes, samt att
i öfrigt egna eftersyn åt sjömännen och bereda understöd åt be¬
höfvande bland dem, äfvensom åt deras efterlemnade enkor och barn
(sjömanshusreglementets § 1 enligt kungörelse den 16 mars 1877).
Hvad som förut varit det väsentliga hade sålunda nu satts i sista
rummet.
Enligt reglementets närmare bestämmelser hade sjömanshusen,
bland annat, att samla och till vissa myndigheter afgifva åtskilliga, för
sjömanshusens eget ändamål egentligen främmande, statistiska upp¬
gifter rörande sjöfolk.
Särskildt hade komitén i afseende härå framhållit, att genom
värnpligtslagens af den 5 juni 1885 tillkomst ett mycket betungande
arbete pålagts sjömanshusen, i afseende å värnpligtiges inskrifning,
redovisning och inställande till tjenstgöring, m. m., utan att derför
någon annan ersättning lemnats än enligt kongl. bref den 15 njaj 1891
för inskrifningslistors upprättande »sex kronor för hvarje hundratal
man, som införes i listorna samt i förhållande dertill för större eller
mindre antal».
I sin redogörelse för sjömanshusens inkomstkällor hade komitén
fäst uppmärksamheten på, att dessa, utom räntemedel, hufvudsakligen
utgjordes af tonafgifter, hvilka skulle erläggas för fartyg, som från
svensk hamn afginge till Norge eller utrikes ort med visst belopp för
hvarje ton af fartygets drägtighet, samt af hyresafgifter, som, då be-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
61
sättning å inhemskt fartyg, ankommande från Norge eller utrikes ort,
i svensk hamn afmönstrades, skulle efter vissa grunder erläggas af
befälhafvare och besättning.
Komitén hade derefter öfvergått till en redogörelse för vissa
angående sjömanshusen framstälda förslag och dervid erinrat (komiténs
motiv, sid. 38), att frågan om statsbidrag till sjömanshusen varit å
bane kort efter det reglementet för sjömanshusen i riket af den 4 mars
1870 trädt i kraft. I skrifvelse den 17 november 1871 hade kommers¬
kollegium nemligen hos Kongl. Maj:t anmält en framställning af
sjömanshusdirektionen i Marstrand om beredande af årsarfvode af all¬
männa medel åt ombudsman vid sjömanshuset och dervid på anförda
skäl hemstält, att Kongl. Maj:t måtte besluta, att hvarje af de i riket
då befintliga trettiosju sjömanshus skulle ega att, såsom bidrag till
sina förvaltningskostnaders bestridande, af allmänna medel årligen
uppbära ett anslag af tvåhundrafemtio kronor emot skyldighet att der¬
för redovisa i den ordning, som för statsmedel i allmänhet vore före-
skrifven. Men enligt kongl. bref den 1 december 1871 hade Kongl.
Maj:t, som icke bifallit sjömunshusdirektionens i Marstrand anhållan,
funnit den af kollegium i öfrigt gjorda framställningen icke till någon
åtgärd föranleda.
Den år 1884 tillsatta arbetareförsäkringskomitén, hvilken upptagit
frågan om statsbidrag till sjömanshusen i samband med andra sjömans¬
husen rörande frågor, hvilka till nämnda komité remitterats, hade hem¬
stält, att till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader bidrag
måtte lemnas af statsmedel att årligen utgå till hvarje sjömanshus med
högst fyrtio procent af deras förvaltningsutgifter. För bestridande af
bidrag med fyrtio procent af förvaltningskostnaden skulle, att döma
efter förhållandena år 1884, erfordrats ett årligt anslag af tillhopa
ungefär 30,000 kronor.
Sedan kommerskollegium genom remiss den 25 jannari 1889
anbefalts att yttra sig öfver arbetareförsäkringskomiténs utlåtande och
förslag rörande sjömanhusen, hade kollegium den 22 december 1892
till Kongl. Maj:t afgifvit utlåtande i ämnet, dervid kollegium fram¬
lagt förslag till nytt reglemente för sjömanshusen i riket. För detta
koilegii utlåtande, som, bland annat, behandlade arbetareförsäkrings¬
komiténs förslag om förvaltningsbidrag af statsmedel, hade komitén
lemnat en redogörelse( komiténs motiv, sid. 45—48), af hvilken framginge,
att kollegium, som ansett billigheten oeftergifligen fordra, att stats¬
bidrag bereddes sjömanshusen såsom godtgörelse för af dem utförda, för
sjöfartsnäringen främmande statsförvaltningsbestyr, särskildt arbetet med
62
Statsutskottets Utlåtande K:o 7.
värnpligtiges inskrifning och redovisning, i likhet med arbetareförsäk-
ringskomitén funnit det årliga statsbidraget böra bestämmas till 30,000
kronor, äfvensom att kollegium ansett, att det bidrag af statsmedel,
som kunde varda sjömanshusen beredt, borde för hvarje år dem emellan
fördelas med hänsyn till antalet af der vid slutet af det föregående
året inskrifne sjömän jemte andra förhållanden, som kunde anses in¬
verka på de särskilda sjömanshusens behof af förvaltningsbidrag.
Komitén har äfven erinrat, att sjöfartsnäringskomitén af år 1890
hemstält, att till sjömanshusens förvaltning måtte lemnas bidrag af
statsmedel efter de närmare grunder, som af Eders Kongl. Maj:t kunde
pröfvas lämpliga.
Erforderlig utredning — yttrade komitén härefter — för be¬
dömande af de förhållanden, som på denna fråga öfvade inflytande,
hade på sin tid åstadkommits af arbetareförsäkringskomitén i afdel-
ningen III: Statistiska undersökningar, 4: sjömanshusen och handels¬
flottans pensionsanstalt. Till denna utredning finge komitén i många
afseenden hänvisa, men då, sedan de uppgifter, hvarpå sagda utred¬
ning uppbygts, blifvit afgifna, en så lång tid som omkring tretton år
förflutit, hade komitén ansett nödigt bygga sin framställning jemväl på
ett nyare material. Under september 1898 hade derför genom kommers-
kollegii bemedling från sjömanshusdirektionerna infordrats ej mindre
uppgifter å sjömanshusens inkomster och utgifter under år 1897, upp¬
delade i de särskilda titlar, hvarunder inkomsterna ingått och utgifterna
bestridts, samt derjemte uppgifter för senaste fem år af beloppet af
vid sjömanshusen uppburna dels tonafgifter, särskildt för utländska
fartyg, dels hyresafgifter, dels ock afgifter för införande i inskrifnings-
listorna af värnpligtige, än äfven redogörelse för omfattningen af dels
de förvaltningsbestyr, som i afsende å inskrifning och redovisning af
värnpligtige ålåge sjömanshusen, dels det arbete, afgifvande! af stati¬
stiska uppgifter föranledde.
Efter det sagda, till komitén öfverlemnade uppgifter och utredning
blifvit genom komiténs försorg i vissa afseenden kompletterade, hade
de, hvad de ekonomiska uppgifterna anginge, hoparbetats i de tabeller,
som funnes komiténs utlåtande bilagda.
Till dessa tabeller och till den af komitén lemnade sammanfatt¬
ning af tabellerna (komiténs motiv, sid. 49, 50) har departements¬
chefen hänvisat.
I vissa af de inhemtade yttrandena — fortsatte komitén — an-
gåfves, att besväret med värnpligtiges inskrifning och redovisning vore
både mödosamt och tidsödande. Det upplystes från olika håll, att
0
Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 63
arbetet medtoge en stor de], vid ett sjömanshus omkring en tredjedel,
af den tid, som borde egnas sjömanshusets egna angelägenheter.
Komitén framhölle särskildt, att det af komiténs ofvan omförmälda utred¬
ning framvisade förhållandet, att förvaltningskostnader och öfriga ut¬
gifter, utom utbetalda understöd, ifrån år 1884 till år 1897 ökats med
nära femtio procent, pekade, under de omständigheter som i öfrigt
framginge af utredningen, alldeles oförtjdbart derpå, att det i väsentlig
mån varit arbetet med värnpligtiges inskrifning och redovisning, som
föranledt nedläggandet i förvaltningskostnader af en så betydlig del
af sjömanshusens, till större delen genom utgifter å sjöfart och sjöfolk
influtna inkomster.
Att dessa mindre tilltalande förhållanden i afseende å användandet
af medel, som af sjöfarten och sjöfolket tillskjutits för uppehållande af
en till deras förmån anordnad institution, borde rättas, derom torde
man lätt kunna vara enig. Frågan härom hade också redan nått den
mognad och vunnit den utredning, som borde berättiga den till ett
för sjöfarten och dess idkare gynsamt afgörande.
Då staten begagnat sig af denna institution och dess tjenstemän
för sina ändamål, hade detta skett af lämplighetsskäl, och komitén an-
såge sig icke ega tillräcklig anledning ur sjöfartens och sjöfolkets
synpunkt att lägga sitt ord mot att detta allt framgent skedde, blott
det icke utsträcktes dertill, att vederbörandes krafter toges i någon
väsentligt högre mån i anspråk härför, än för närvarande egde rum,
och under den förutsättning, att staten honorerade de tjenster, hvarpå
den gjorde anspråk.
Den af kommerskollegium, såsom sjömanshusens öfverstyrelse, år
1871 gjorda hemställan om ett förvaltningsbidrag af 250 kronor åt
hvarje sjömanshus, eller för de nuvarande sjömanshusen (46x250)
11,500 kronor, hade endast afsett att bereda godtgörelse för det då
förekommande sjöfartsstatistiska arbetet vid sjömanshusen, men sedan
dess hade jemte det statistiska arbete, som fortfarande påhvilade sjömans¬
husen, tillagts dem utan någon ersättning, som vore värd att nämna,
hela det omförmälda arbetet med värnpligtiges inskrifning och redovisning
m. m., hvilket arbete icke allenast vore omfattande och tidsödande,
utan ock vore åt beskaffenhet att kräfva stor skyndsamhet, ordentlighet
och omsigt.
När arbetareförsäkringskomitén beräknat statsbidraget till sjömans¬
husens förvaltning till högst 40 procent af förvaltningskostnaden, hade
denna proportion säkerligen varit skälig. Den tiden hade likväl ännu
saknats erfarenhet om det besvär, som de genom nya värnpligtslagen
64
Statsutskottets Utlåtande jV:o 7.
och dithörande författningar sjömanshusen pålagda göromål verkligen
medfört. Att döma af åtskilliga förhållanden, vore tendensen till och
med den att öka dessa göromål i än mera besvärande grad.
Utginge man emellertid från de statsförvaltningsbestyr, som nu
påhvilade sjömanshusen med afseende å ej mindre värnpligtsväsendet
än äfven det sjöfartsstatistiska arbetet, och frånsåge man härvid sjö¬
manshusens arbete med mönstringsväsendet, hvilket numera måste anses
vara organiskt förbundet med institutionen sjelf, borde staten billigt-
vis bidraga till sjömanshusens förvaltningskostnader med ett belopp,
som icke understege af arbetareförsäkringskomitén föreslagna 40 pro¬
cent deraf. Då förvaltningskostnaderna utgjort 1897 omkring 100,000
kronor, hade derför komitén för sin del tillstyrkt beredande af ett
årligt statsanslag för ändamålet af 40,000 kronor.
Lika med kommerskollegium hade komitén ansett detta anslag
böra sjömanshusen emellan hvarje år fördelas icke med viss procent
af hvarje sjömanshus’ förvaltningskostnader under det näst föregående
året, utan i förhållande hufvudsakligast till antalet vid sjömanshuset
det året inskrifne sjömän, hvilket synts komitén böra vara den bästa
mätare på bestyrens omfattning, men med rätt för den fördelande
myndigheten att äfven fästa afseende vid andra förhållanden, som med
hänsyn till anslagets ändamål ansåges vara af beskaffenhet att böra på
fördelningen öfva inflytande.
Anslaget hade synts komitén böra fördelas af Kongl. Maj:t efter
förslag af kommerskollegium, för så vidt Kongl. Maj:t ej funne för¬
delningen kunna lämpligen uppdragas åt nämnda embetsverk efter de
närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde till iakttagande dervid
fastställa.
Kommerskollegium hade den 10 december 1898 afgifvit af Kongl.
Maj:t infordradt utlåtande öfver komiténs förslag och deruti, med åbe¬
ropande af kollega förberörda skrifvelse den 17 november 1871 och
utlåtande af den 22 december 1892, anfört, att kollegium vidhölle såväl
dess i sistberörda utlåtande uttalade mening, att billigheten oeftergif-
ligen fordrade, att statsbidrag för ofvan antydda ändamål bereddes sjö¬
manshusen, som ock de af kollegium i samma utlåtande förordade, med
komiténs förslag härutinnan i hufvudsak öfverensstämmande grunder
för det eventuella anslagets fördelning mellan de särskilda sjömans¬
husen. Beträffande det nu ifrågasatta årliga anslagets belopp hade kolle¬
gium af anfördt skäl funnit sig icke hafva något att erinra mot att
detsamma bestämdes till 40,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
65
Kollegium hade alltså, med afseende jemväl å den vidare utredning
i ämnet, som komitén förebragt, tillstyrkt bifall till komiténs ofvan-
berörda hemställan.
För egen del har departementschefen slutligen yttrat:
Af det ofvan anförda framginge, att anslag af statsmedel såsom
bidrag till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader ifråga¬
satts såväl af den år 1884 tillsatta arbetareförsäkringskomitén och sjö-
fartsnäringskomitén af år 1890 som ock nu senast af den af Kongl.
Maj:t den 1 juli 1898 tillsatta komitén, äfvensom att kommerskolle¬
gium upprepade gånger tillstyrkt ett sådant anslags beviljande. Det
syntes departementschefen af de anförda skälen med tydlighet framgå,
att det vore med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att staten
lemnade ersättning för de statsförvaltningsgöromål af skilda slag, som
af sjömanshusen bestredes, så att de medel, som af sjöfarten och sjö¬
folket tillskötes för sjömanshusens upprätthållande, finge uteslutande
användas till det ändamål, för hvilket de vore afsedda. Åtgärden vore
således ett steg i den rigtning, 1898 års Riksdag angifvit såsom önsk-
lig, eller beredande af lättnader för den svenska sjöfartsnäringen.
Mot hvad af sistnämnda komité föreslagits beträffande anslagets
storlek och grunderna för dess fördelning emellan sjömanshusen hade
departementschefen ej något att erinra; och ansåge departementschefen
anslaget lämpligen böra af Kongl. Maj:t fördelas, efter det kommers¬
kollegium i ämnet afgifvit förslag.
Departementschefen hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen medgifva,
att i riksstaten under sjette hufvudtiteln näst efter anslaget till häst-
afvelns förbättrande uppfördes, under benämning: »bidrag till sjömans¬
husens förvaltningskostnader», ett anslag af 40,000 kronor att, såsom
bidrag till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader, sjömans¬
husen emellan årligen fördelas i mån af antalet vid hvarje sjömanshus
under näst föregående året inskrifne sjömän samt med hänsyn jemväl
tagen till andra omständigheter, som med afseende å anslagets ända¬
mål ansåges böra på en sådan fördelning öfva inflytande.
Rigtigheten af den i statsrådsprotokollet uttalade grundsats, att
det arbete med inskrifning och redovisning af värnpligtige och med
algifvande åt statistiska uppgifter, som i statens intresse blifvit sjö¬
manshusen ålagdt, också bör med statsmedel ersättas, synes utskottet
icke kunna bestridas. Rättvisa och billighet kräfva otvifvelaktigt, att
sjömanshusen böra få använda sina till väsentligaste delen genom be-
Bih. till Riksd. Brot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 9
66
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
skattning af sjöfartsnäringen och dess idkare förvärfvade inkomster på
sådant sätt, som näringens och sjöfolkets egna intressen påkalla. Och
utskottet håller före, att fullgörandet af den staten sålunda åliggande
ersättningsskyldigheten också kan i vissa afseenden för staten medföra
beaktansvärda fördelar. Sjömanshusens bestyr med de värnpligtige
är från försvarets synpunkt af stor betydelse, och statens fordringar på
säkerhet och snabbhet vid detta arbetes utförande kunna ej utan skada
för försvaret eftergifvas. Men ett ingripande från statens sida för att,
der så är behöfligt, göra dessa fordringar gällande, synes näppeligen
kunna ifrågakomma, med mindre staten ersätter det sålunda fordrade
arbetet.
Hvad åter angår det belopp, med hvilket ifrågavarande ersättning
enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle komma att utgå, har utskottet icke
funnit sig öfvertygadt om rigtigheten af de beräkningar, hvarpå för¬
slaget är grundadt. Handels- och sjöfartskomitén, hvars utredning i
fråga om anslagets storlek af departementschefen åberopats till stöd
för hans hemställan i ämnet, har — hufvudsakligen med stöd af de
beräkningar, som verkstälts af den år 1884 tillsatta arbetareförsäkrings-
komitén — funnit anslaget böra bestämmas till ett belopp, icke under¬
stigande 40 procent af sjömanshusens samtliga förvaltningskostnader.
Oafsedt den omständigheten, att arbetareförsäkringskomitén icke blott velat
beräkna statsanslagets belopp till viss procent af sjömanshusens förvalt¬
ningskostnader i deras helhet, utan också förordat, att den hvarje särskildt
sjömanshus tillkommande andel af anslaget skulle beräknas efter hufvud¬
sakligen enahanda grund eller till högst 40 procent af förvaltnings-
utgifterna — hvilken omständighet synes utskottet gifva ökad hållbar¬
het åt arbetareförsäkringskomiténs förslag — vill utskottet fästa upp¬
märksamheten derpå, att sistnämnda komité i sammanhang med sitt för¬
slag om statsanslag äfven hemstält om utfärdande af bestämmelser,
hvarigenom skulle åvägabringas en ökad kontroll öfver sjömanshusens
förvaltning, och hvilkas behöflighet enligt komiténs uppgift härledde sig
deraf, att förvaltningskostnaderna åtminstone vid vissa sjömanshus synts
komitén vara alltför högt tilltagna. Sådana bestämmelser återfinnas der¬
emot icke vare sig i handels- och sjöfartskomiténs utlåtande eller i
Kongl. Maj:ts proposition.
Då de beräkningar med afseende å det erforderliga anslagets be¬
lopp, som legat till grund för Kongl. Maj ds förslag i ämnet, icke
synts utskottet lemna någon tillförlitlig ledning för bedömande deraf,
huru stort anslag kunde anses skäligen böra beviljas, har utskottet
sökt att i sådant afseende annorledes bilda sig ett omdöme.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
67
Sålunda har utskottet till en början, då en väsentlig del af det arbete,
för bvilket ersättning till sjömanshusen ansetts böra utgå, härleder sig af
bestyret med de värnpligtiges inskrifning och redovisning, sökt åstadkomma
en jemförelse med motsvarande förhållanden i fråga om de värnpligtige vid
hären. Af den inom generalstabens militärstatistiska afdelning utarbe¬
tade, år 1898 från trycket utgifna statistik rörande de värnpligtige
bar utskottet inhemtat, att den 1 januari 1897 antalet hären tillhörande
beväringsmän utgjort 255,381 samt antalet af flottans beväringsmän i
allmän tjenst 15,950. Visserligen äro af flottans beväringsmän åtskil¬
liga icke i sjömanshus inskrifne, men då å andra sidan en del af hä¬
rens beväringsmän tillhöra sjömanshus, har utskottet icke trott någon
betydligare skilnad kunna förefinnas mellan antalet af flottans bevärings¬
män och af de vid sjömanshus inskrifne värnpligtige, beträffande hvilka
sistnämndas antal någon exakt uppgift icke kunnat af utskottet erhållas.
Till bestridande af kostnaderna för de hären tillhörande värnpligtiges
inskrifning och redovisning finnes å extra stat under fjerde hufvudtiteln
upptaget ett anslag å 53,000 kronor, hvarjemte, enligt utskottet tillhanda¬
komma upplysningar, från ordinarie anslaget till de värnpligtiges vapen-
öfningar lärer i traktamentsersättningar till kompaniområdesbefälhafvare
årligen utbetalas ett belopp,"som i regel torde något öfverstiga 100,000
kronor. Vid anställande af en jemförelse mellan inskrifnings- och mön-
stringsbestyren å ena sidan vid hären och å andra sidan vid sjömans¬
husen synes emellertid den omständigheten icke böi-a förbises, att dessa
bestyr vid hären utföras af i tjenst varande eller pensionerade officerare,
då de deremot vid sjömanshusen såsom en skyldighet åläggas personer,
hvilka icke äro af staten aflönade eller pensionerade.
Vidare har utskottet inhemtat kännedom om de yttranden, som
från sjömanshusen afgifvits till handels- och sjöfartskomitén angående
sjömanshusens bestyr med dels inskrifning och redovisning af värn¬
pligtige, dels ock afgifvande af sjöfartsstatistiska uppgifter.
Utskottets försök att på nu angifna grunder bilda sig en uppfatt¬
ning om det ifrågasatta anslagets lämpliga storlek hafva ledt till det
resultat, att, derest ett belopp af 30,000 'kronor för ändamålet ställes
till Kong]. Maj:ts förfogande, behofvet i förevarande afseende måste
anses vara till fullo tillgodosedt.
I fråga om sättet för anslagets fördelning har Kongl. Maj:t,
öfverensstämmelse med handels- och sjöfartskomiténs förslag, hemstält,
att den hufvudsakliga fördelningsgrunden skulle vara antalet vid de
särskilda sjömanshusen inskrifne sjömän, med rätt likväl för den för¬
delande myndigheten att fasta afseende äfven vid andra förhållanden,
68
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
som med hänsyn till anslagets ändamål ansåges vara af beskaffenhet
att böra på fördelningen öfva inflytande. Utskottet har emellertid fun¬
nit de resultat, hvartill den af komitén särskildt framhållna fördelnings-
grunden skulle leda, jemförda med de af sjömanshusen sjelfva uppgifna
förvaltningskostnaderna, i många fall vara sådana, att denna grund icke
bör anses såsom den der hufvudsakligen skall lända till efterrättelse.
Enligt utskottets åsigt bör Kongl. Maj:t, efter särskildt för hvarje fall
företagen pröfning, tilldela hvarje sjömanshus hvad som för dess del
kan anses utgöra skälig ersättning för de bestyr, om hvilka här är
fråga, dervid såväl antalet inskrifne sjömän som utgifterna i det hela
för sjömanshusets förvaltning och andra möjligen inverkande omstän¬
digheter böra tagas under öfvervägande. Och vidare anser utskottet,
att, för erhållande af någon garanti derför, att ej statsbidraget så till-
godogöres, att derigenom förvaltningskostnaderna oskäligen ökas, någon
förhöjning af lönerna till tjenstemännen vid de sjömanshus, som åtnjuta
statsbidrag, icke utan medgifvande af kommerskollegium bör få ega rum.
Då utskottet ingalunda anser osannolikt, att det ofvannämnda
beloppet af 30,000 kronor icke skall visa sig i sin helhet behöfligt, om
än utskottet i det skick, hvari ärendet nu föreligger, icke ansett sig
böra föreslå något lägre belopp, har utskottet funnit anslaget böra upp¬
tagas å extra stat.
_ Slutligen vill utskottet såsom en ytterligare anledning, hvarför ett
definitivt reglerande af denna fråga icke nu bör ega rum, framhålla, att
eu sådan reglering synes utskottet icke lämpligen böra verkställas, in¬
nan det förslag, som handels- och sjöfartskomitén förklarat sig skola
afgifva rörande sjömanshusens hittillsvarande hufvudsakliga inkomst¬
källa eller tonafgifterna, blifvit kändt och pröfvadt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen, i anledning af Kongl. Majfis
förevarande framställning, må under rubrik »ersättning
till sjömanshusen» å extra stat för år 1900 bevilja ett
anslag å 30,000 kronor för beredande åt sjömanshusen
af skälig ersättning för dem åliggande bestyr med värn-
pligtiges inskrifning och redovisning samt med utar¬
betande af sjöfartsstatistiska uppgifter; dock under vil¬
kor, att aflöningarna till tjenstemännen vid sjömans¬
hus, som erhåller sådan ersättning, icke må utan
kommerskollegii medgifvande höjas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
69
Statens£jernvägstrafik.
13:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att, med Ang. löne/sr-
ändring af bestämmelserna i nu gällande aflöningsreglemente för tjenste- -a
män och betjente vid statens jernvägar om högsta arfvode för lokomotiv- vagnputsarc
putsare, vagnputsare, pumpare och kolvakt, arfvode inom tolfte löne-
klassen med årligt belopp af 780 kronor måtte kunna tilldelas lokomotiv- >- ^
putsare, vagnputsare, pumpare och kolvakt.
öfver denna Kong]. Maj:ts framställning kommer utskottet att
framdeles under riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat
för Riksdagen
anmäla.
Patent- och registreringsverket.
14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande
för år 1900 af samma utgiftsstat för patent- och registreringsverket, patent-, och
som faststälts för år 1899, måtte medgifva, att afgifterna för patent och
registrering af varumärken finge användas till bestridande af de utgifter, disposition
hvilka i enlighet med den godkända utgiftsstaten för patent- och registre-
ringsverket betingades af tillämpning under år 1900 af förordningen afgijter samt
angående patent och laeren om skydd för varumärken; samt att af- ,:“f“ andra
giiterna för registrering af aktiebolag och föreningar för ekonomisk afgijter.
verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och förenings- [12.]
registren äfvensom för anmälanden till handelsregistren finge användas
till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med nyss-
berörda utgiftsstat betingades af tillämpning under år 1900 af lagen
om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och
lagen om registrering af bankaktiebolag eller ock af Kongl. Maj:t finnas
betingade af tillämpning under år 1900 af lagen om registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura
tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda lag samt lagen
om handelsbolag och enkla bolag.
Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen till
en början erinrat, att Kongl. Maj:t genom beslut den 27 maj 1898, i
enlighet med Riksdagens samma år fattade beslut, faststält följande ut¬
giftsstat för patent- och registreringsverket för år 1899:
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
A. Aflöningar.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
|
|
Ordinarie personalen ......................................................
|
62,000
|
|
Anslag till ålderstillägg, förslagsvis....................................
|
1,500
|
63,500
|
B. Omkostnader.
|
|
t . . lura
|
|
|
F örslagsanslag.
|
|
|
Til! adjungerande ledamöter, biträdande ingeniörer, amanu-
|
|
|
enser, särskildt tillkallade tekniska biträden, extra
skrifbiträden, extra vaktmästare, vikariatsersättnin-
gar, renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter,
hyror, ved, lyse, renhållning och städning samt in¬
ventariers anskaffande och underhåll m- m.............
|
48,000
|
|
» böcker och tidskrifter, trycknings- och bindningskost-
|
|
|
nader, kungörelser' och publikationer in. m. efter af¬
drag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt ...
|
48,550
|
|
» återstälda registreringsafgifter ....................................
|
2,900
|
|
> bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern ..
|
1,550
|
101,000
|
. Summa kronor
|
—
|
164,500 i
|
Ridare har departementschefen anmält, att patent- och registrerings¬
verket i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 oktober 1898 föreslagit, att
enahanda utgiftsstat måtte för år 1900 varda faststäld.
Beträffande inkomsterna under år 1898 af influtna afgifter för
patent och för registrering af varumärken äfvensom för registrering af
aktiebolag hade, enligt hvad departementschefen vidare omförmält,
patent- och registreringsverkets chef uti afgifven promemoria upplyst,
att dessa inkomster utgjort:
Vid patent- och varumärkesafdelningen:
Afgifter för 2,023 patentansökningar (deraf 5
obetalda)....................................................... kr. 40,360: —
Årsafgifter för patent........................................ j> 99,240: —
Afgifter för 516 ansökningar "om registrering
af varumärken (deraf 2 obetalda) ......... » 20,560: -
Afgifter för 95 ansökningar om förnyad re¬
gistrering af varumärken........................... x> 950: —
Transport kr. 161,110: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
71
Transport kr. 161,110: —
Försålda publikationer...................................... » 3,862: — 164,972:__
Vid aktiebolagsafdelningen:
Afgifter för 1,787 ansökningar..................... kr. 72,190:15
Försålda publikationer ................................... » 996: 6 9 73,186: 8 4
Tillsammans kr. 238,158: 8 4
I fråga åter om patent- och registreringsverkets utgifter ansåge
departementschefen sig böra erinra, att Riksdagen i skrifvelse den 11 maj
1898, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvud-
titel, i sammanhang med öfverlemnande af den utaf Riksdagen för dess
del antagna utgiftsstaten för patent- och registreringsverket för år 1899,
tillika anmält, att det icke kunnat undgå Riksdagens uppmärksamhet,
att kostnaden för verkets publikationer uppgått till afsevärdt höga sum¬
mor. Riksdagen, som i saknad af fullständig utredning i fråga om
hithörande förhållanden icke velat i detta afseende uttala någon be¬
stämd anmärkning eller besluta någon ändring i den framlagda utgifts¬
staten, hade emellertid ansett, att dessa kostnader borde kunna något
nedbringas, hvilket syftemål borde kunna vinnas, derest, på sätt i för¬
ordningen den 17 november 1893 angående statens upphandlings- och
entreprenadväsende m. m. föreskrefves, antingen anbud å för embets-
verket erforderlig trycknings utförande blefve infordrade eller arbetet
blefve å auktion utbjudet.
Till följd af erhållen remiss hade patent- och registrerings¬
verket i anledning af hvad Riksdagen sålunda anfört till Kongl. Maj:t
afgifvit utlåtande af den 1 september 1898 och dervid erinrat, dels
att de publikationer, hvilkas utgifvande för närvarande ålåge embets-
verket, vore: registreringstidningen för varumärken, patentbeskrifnin-
garne jemte tillhörande sak- och personregister samt samlingarne af
anmälningar till aktiebolags-, förenings- och handelsregistren med till¬
hörande firma- och personregister, dels ock att, sedan Kongl. Maj:t den
7 november 1884 anbefalt dåvarande t. f. byråchefen vid patentbyrån
att genom annons i tidningarne infordra anbud från boktryckerifirmor
och andra, under hvilka vilkor de skulle vilja åtaga sig tryckningen
och distributionen af patentpublikationerna och registreringstidningen
samt med förslag till uppgörelse derom till Kongl. Maj:t inkomma, samt
t. f. byråchefen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 i samma månad,
med öfverlemnande af anbud i berörda afseende från boktryckerifirman
aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner och en annan sådan firma här i
i staden, afgifvit förslag rörande sagda uppgörelse, Kongl. Maj:t genom
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
beslut den 5 december 1884 bemyndigat t. f. byråchefen att med aktie¬
bolaget P. A. Norstedt & Söner träffa aftal om tryckning och distribution
af patentpublikationerna och registreringstidningen under år 1885 och
tills vidare, med iakttagande dervid att de vilkor, som funnes upptagna
i det af nämnda bolag afgifna anbud, i väsentliga delar lades till grund
för uppgörelsen.
Vidare hade patent- och registreringsverket uti förenämnda ut¬
låtande af den 1 september 1898 anfört:
att aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner allt sedermera på grund
af det mellan bolaget och dåvarande t. f. byråchefen i öfverenstäm-
melse med Kongl. Maj:ts bemyndigande träffade aftal omhänderhaft
tryckningen och distributionen af sistberörda publikationer;
att, hvad åter anginge samlingarna af kungjorda uppgifter ur aktie¬
bolags-, förenings- och handelsregistren, patent- och registreringsverket
år 1896, sedan i nåder blifvit bestämdt, att utgifningen af dessa sam¬
lingar skulle ombesörjas af berörda embetsverk, med iakttagande af
föreskrifterna i förordningen angående statens upphandlings- och en¬
treprenadväsende m. m. den 17 november 1893, genom utfärdad kun¬
görelse infordrat anbud å öfvertagandet från och med år 1897 och
tills vidare af nämnda publikations tryckning och distribution, hvarvid
inom föreskrifven tid sådana anbud inkommit från aktiebolaget P. A.
Norstedt & Söner äfvensom från fyra andra härvarande boktryckeri¬
firmor, bland hvilka anbud det af nämnda aktiebolag afgifna, såsom ej
obetydligt lägre än de öfriga, af embetsverket antagits;
att, då sålunda tryckningen af sistberörda publikation så nyligen
som från och med år 1897 öfvertagits af aktiebolaget P. A. Norstedt &
Söner samt detta skett, efter det, på sätt Riksdagen förordat, anbud å
tryckningen jemlikt ofvannämnda förordning angående statens upp¬
handlings- och entreprenadväsende m. m. blifvit infordrade, hvarvid
nämnda bolag afgifva ej blott det lägsta anbudet, utan ock ett anbud,
som varit ej obetydligt lägre än öfriga afgifna, anledning icke borde
förefinnas att redan nu å nyo utbjuda tryckningen af ifrågavarande
publikationer till offentlig täflan;
samt att, hvad anginge registreringstidningen för varumärken och
patentpublikationerna, visserligen, £ såsom ofvan nämnts, äfven tryck¬
ningen af dessa båda publikationer anförtrotts åt aktiebolaget P. A.
Norstedt & Söner först efter det densamma genom annonser i tidnin¬
garna varit till allmän täflan utbjuden, men då numera så lång tid
förflutit, sedan detta skett, att den möjlighet ej syntes vara utesluten,
att i ett eller annat hänseende förmånligare vilkor skulle kunna betin-
73
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
gas, derest nu i hufvudstaden existerande tryckerier sattes i tillfälle att
täfla om arbetets utförande, embetsverket trodde Riksdagens skrifvelse
lämpligen böra föranleda till att ifrågavarande publikationers tryckning
och distribution, på sätt Riksdagen förordat, a nyo utbjödes till allmän
täflan; och förklarade embetsverket sig skola härom gå i författning,
så snart detsamma erhållit bemyndigande att uppsäga det på grund af
nådiga brefvet den 5 december 1884 med aktiebolaget P. A. Norstedt
& Söner träffade aftal.
Vid anmälan inför Ivongl. Maj:t af detta ärende den 30 september
1898 hade Kongl. Maj:t lemnat embetsverket det ifrågasatta bemyndi¬
gandet att uppsäga aftalet med aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner.
Enligt hvad verkets chef i särskild promemoria meddelat, hade efter
verkstäldt utbjudande endast nämnda firma inkommit med anbud; och
hade detta anbud befunnits i allt väsentligt öfverensstämma med de
priser, som hittills betalts.
Då någon förändring i utgiftsstaten för patent- och registrerings¬
verket icke blifvit ifrågasatt, ansåge departementschefen sig allenast
böra hemställa, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, med god¬
kännande för år 1900 af samma utgiftsstat för patent- och registrerings¬
verket, som faststälts för år 1899, lemna sådant medgifvande, som i
förevarande proposition blifvit af Kongl. Maj:t ifrågasatt.
Emot denna Kongl. Maj:ts framställning har utskottet icke funnit
anledning till erinran; och får alltså utskottet hemställa:
att Riksdagen, med godkännande för år 1900
af samma utgiftsstat för patent- och registreringsverket,
som faststälts för år 1899, må medgifva, att afgifterna
för patent och registrering af varumärken må an¬
vändas till bestridande af de utgifter, hvilka i enlig¬
het med den godkända utgiftsstaten för patent- och
registreringsverket betingas af tillämpning under år
1900 af förordningen angående patent och lagen om
skydd för varumärken; samt
att afgifterna för registrering af aktiebolag och
föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra upp¬
gifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom
för anmälanden till handelsregistren må användas till
bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet
med nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
under år 1900 af lagen om aktiebolag, lagen om
aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och lagen
om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Kongl.
Maj:t finnas betingade af tillämpning under år 1900
af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura
tillika med lagen om ändring i vissa delar af sist¬
nämnda lag samt lagen om handelsbolag och enkla
bolag.
Öfriga ordinarie anslag.
15:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie
Ordinarie1 ans^a£? 3 sjette kufvudtiteln har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan för-
ansiag. ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslags-
[13.] anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. måtte ökas med
45 kronor, eller från 219,712 kronor till 219,757 kronor.
Utskottet hemställer,
att samtliga ordinarie anslag under sjette hufvud-
titeln, som här ofvan icke blifvit omförmälda, må för
år 1900 fastställas till samma belopp som i inne¬
varande års riksstat; dock att i anslaget till skrif¬
materialier och expenser, ved m. m. må få göras den
jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns slut¬
summa kan erfordras.
Arbetareförsåkringen.
Ang. förvalt- 16:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att Kongl.
ni7ukktZdt M.åj;t måtte e&a för år 1900 använda de till underlättande af åtgärder
»». ro. för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp,
[14.] i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under ena¬
handa vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 11 maj 1898 (n:r 77) vore
angifna, dels ock till utarbetande och offentliggörande genom försäkrings-
inspektörens försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.
Vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t har departements¬
chefen, enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, till en början erinrat
Statsutskottets Utlåtande No: 7.
75
derom, att Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1898 anmält, att Riksdagen,
med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, medgifvit, att
Kongl. Maj:t skulle ega för år 1899 använda de till underlättande af
åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande af¬
sätta belopp, i mån af behof,
dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vilkor:
l:o) att sjukkassan skulle vara hos vederbörande myndighet registre¬
rad i enlighet med lagen om sjukkassor;
2:o) att sjukkassan skulle under föregående år haft egna inkomster,
uppgående till minst lika mycket som det begärda förvaltningsbidragets
belopp; samt
3:o) att förvaltningsbidraget skulle för år utgå i förhållande till
det antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under näst föregående
år städse haft,
med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och med 100,
med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och med 300, samt
med 50 öre för hvarje medlem derutöfver,
dock ej för något år med sammanlagdt högre belopp än 1,500 kronor;
och dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkrings-
inspektörens försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.
Departementschefen har vidare i ärendet meddelat följande upp¬
lysningar :
Vid föredragning den 27 maj 1898 af Riksdagens skrifvelse hade
Kongl. Maj:t i enlighet dermed utfärdat kungörelse angående förvalt-
ningsbidrag åt sjukkassor.
Enligt Riksdagens särskilda medgifvanden från och med år 1892
hade för ifrågavarande ändamål användts erforderliga belopp af de medel,
som 1890—1894 årens Riksdagar med 100,000 kronor årligen afsatt
till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och
sjukkassors bildande. Af dessa medel hade vid 1897 års utgång åter¬
stått 275,897 kronor 81 öre. Huru mycket deraf, som åtgått under
år 1898, kunde ännu icke med bestämdhet uppgifvas, men torde, att
döma af hvad som utgifvits under månaderna januari—november, böra
för hela året beräknas till något öfver 165,000 kronor. Från ifråga¬
varande medel hade jemväl bestridts omkostnaderna för utarbetandet
och offentliggörandet af årsredogörelser för sjukkasseväsendet, hvilka
omkostnader dock icke uppgått till afsevärdt belopp, äfvensom kost¬
naderna, 3,750 kronor, för inköp af 5,000 exemplar af en publikation
rörande sjukkassor, för att utdelas till ledning vid upprättande af stadgar
76 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
för sjukkassor. Af berörda medel återstode således ett belopp af omkring
105,000 kronor.
Vidare hade 1898 års Riksdag, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, för ändamålet afsatt för år 1899 250,000 kronor.
För ifrågavarande ändamål skulle således finnas ett sammanlagdt belopp
af 355,000 kronor.
Då utgifterna år 1898 utgjort öfver 100,000 kronor mer än år
1897, syntes det departementschefen icke vara säkert, att det nu till¬
gängliga beloppet skulle räcka ända till slutet af år 1900, och det syntes
då lämpligast, att äfven för år 1900 för ändamålet afsattes ett belopp
af 250,000 kronor. Härom skulle, enligt hvad departementschefen in-
hemtat, chefen för finansdepartementet komma att föreslå framställning
till Riksdagen.
I detta sammanhang har departementschefen ansett sig böra erinra
derom, att inom civildepartementet, med biträde af tillkallade sakkunnige,
utarbetats ett lagförslag angående ersättning för skada i följd af olycks¬
fall i arbete, och att enligt Kongl. Maj:ts beslut den 30 december 1898
högsta domstolens utlåtande deröfver blifvit infordradt.
Slutligen har departementschefen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte
hos Riksdagen äska sådant medgifvande, som, på sätt ofvan blifvit om-
förmäldt, nu blifvit af Kongl. Maj:t begärdt.
I sammanhang med detta ärende har utskottet till pröfning före-
haft en af herr Oskar Eklund i Andra Kammaren väckt motion (n:o 155),
der motionären hemställer,
att Riksdagen måtte besluta, att ur mom. 3 af de vilkor, enligt
hvilka förvaltningsbidrag utgår till registerade sjukkassor, bestämmelsen
»dock ej för något år med sammanlagdt högre belopp än 1,500 kronor»
måtte uteslutas.
Anledningen, hvarför gent emot sjukkassornas hemställan — i öfrigt
bifallen — denna begränsning fastslagits, hade, enligt hvad af motio¬
nären uppgifves, förklarats vara den, att syftet med förvaltningsbidraget
vore att i främsta rummet stödja de små och medelstora kassorna, samt
att de allra största sjukkassorna, som blifvit jemförda med »försäkrings-
föreningar», borde falla utom den kategori, som denna lagstiftning afsett
att befrämja.
Huruvida en sjukkassa folie inom eller utom den kategori, som
staten ville uppmuntra genom lemnande af förvaltningsbidrag, kunde
likväl enligt motionärens åsigt icke bestämmas af medlemsantalets storlek,
utan endast af de principer, hvarpå kassan vore grundad och enligt hvilka
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
77
den utöfvade sin verksamhet. Vore en kassa stiftad och arbetade i en¬
lighet med gällande lag om sjukkassor, vore den, vare sig den hade
ett fåtal eller vore lycklig nog att räkna många tusen medlemmar, icke
annat än en sjukkassa och såsom sådan värd befrämjande. De stora
sjukkassor, som funnes i landet, och hvilka begränsningen drabbade,
vore icke i fråga om principer i någon mån afvikande från de mindre.
Det först nämnda skälet, att det hufvudsakligen vore de mindre
kassorna, som borde understödjas, komme här vid lag icke till sin
fulla rätt, alldenstund, såsom motionären ville visa, begränsningen äfven
drabbade, så otroligt det än läte, de minsta sjukkassor i landet.
Nykterhetsvännernas allmänna sjuk- och begrafningskassa, som år
1897 egt 14,155 medlemmar och antagligen vore den största i landet,
vore nemligen, strängt taget, ingenting annat än en sammanslutning
af flera hundra öfver hela landet spridda småkassor, hvar och en med
sin egen styrelse. Enligt nämnda förenings stadgar, § 1, bestode kassan
af på olika platser befintliga lokalföreningar med hvar sin särskilda sty¬
relse af tre, kassan tillhöriga medlemmar, och kunde fem personer bilda
en afdelning. Dessa lokalafdelningar eller småkassor hade vid 1897 års
slut varit till antalet 436. Fördelade man hela medlemsantalet på dessa
lokalföreningar, komme i medeltal cirka 32 medlemmar på hvarje, alltså
i sanning små och obetydliga sjukkassor, af hvilka många hvar för sig
icke skulle kunna bära sig, men genom sammanslutning och ömsesidig
hjelp kunde bestå. Af kassans 436 lokalafdelningar år 1897 hade också
124 behöft påkalla andra lokalafdelningars stöd för att kunna fullgöra
sina utbetalningar.
Det syntes motionären hårdt, att dessa 436 små kassor, blott
derför att de vore sammanslutna under en centralstyrelse och hade
gemensam ekonomisk förvaltning, för att, när så påfordrades, kunna
understödja hvarandra, skulle, till straff för denna sin utsträckta mennisko¬
kärlek, drabbas af den stadgade begränsningen.
Det syntes motionären, att sammanslutning af mindre kassor snarare
borde uppmuntras än motarbetas. Genom en sådan sammanslutning
kunde det åstadkommas, att sjukkasseverksamheten, som af alla erkändes
vara både god och sund, skulle kunna tränga äfven till mindre folkrika
trakter, der icke ens 25 personer, det minsta antal, som enligt spikkasse-
lagens § 1 vore berättigadt bilda en för registrering afsedd sjukkassa,
kunde hopbringas. Den omnämnda nykterhetsvännernas allmänna sjuk-
och begrafningskassa medgåfve, som nyss anförts, blott 5 personer bilda
en afdelning. Till följd häraf hade den också ett stort antal sådana
med mindre medlemsantal än 25, dessa till finnandes ute på den glest
78
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
befolkade landsbygden. Fristående skulle de flesta af dessa vara full¬
ständigt värdelösa, men förbundna med hvarandra till ömsesidig hjelp
kunde de bestå och utföra ett godt verk.
Äfven ur en annan synpunkt vore denna sammanslutning af oskatt¬
bart värde, och häri ansåge motionären till stor del framgången vara
att finna hos de stora kassorna, byggda på denna princip. Den ökade
industriella arbetsmarknaden hade skapat en allt större rörlig arbetare¬
befolkning. För denna vore det ingalunda inbjudande att ingå i de
mindre platskassorna. Ty så snart flyttning af en eller annan anledning
måste företagas, ginge medlemskapet i regel förloradt. Om på den nya
platsen funnes sjukkassa och inträde i den söktes, måste nya inträdes-
afgifter betalas, nytt läkarebetyg anskaffas, hvartill komme den omstän¬
digheten, att kassorna i allmänhet stadgade en viss tids medlemskap,
innan vid sjukdomsfall understöd beviljades.
Genom att deremot ingå i kassor, som vore med hvarandra samman¬
slutna, öfverflyttades medlemskapet till kassan på den nya platsen, och
den öfverflyttade inträdde der i samma rättigheter, som han haft i den
han lemnat. Skulle å den nya platsen ingen sådan sjukkasseafdelning
finnas, vore det betydligt lättare för en ditflyttad person att med sig
associera endast fyra personer och bilda en sådan af en redan befintlig,
starkt utvecklad sjukkassa än att söka få tillsammans ytterligare 24
personer för att med dem stifta en fristående sjukkassa.
Det vore hårdt, att de kassor, som i dessa betydelsefulla afseen-
den förbättrat sjukkasseväsendet i landet och beredde sina medlemmar
nya afsevärda förmåner utan högre afgifter, icke blott icke skulle anses
förtjena proportionsvis samma uppmuntran som sjukkassor enligt den
äldre typen (sjelfständiga platskassor), utan äfven rent af drabbas af
beskattning för sin tillvaro i form af utgifter för den vidlyftiga korre¬
spondens, som helt naturligt blefve en följd af kassornas sammanslutning.
Sålunda hade enligt revisionsberättelsen portoutgifterna för nykterhets-
vännernas allmänna sjuk- och begrafningskassa för 1897 uppgått till
2,209 kronor 41 öre, eller 709 kronor 41 öre mera än det enligt nu
gällande bestämmelser kassan tillkommande förvaltningsbidrag.
Af nu angifna och öfriga af motionären anförda skäl har han
ansett framgå, att den stadgade begränsningen af förvaltningsbidragens
storlek borde såsom olämplig bortfalla.
Utskottet har vid öfvervägande af det förslag till förändring i de
angående förvaltningsbidrag till sjukkassor nu gällande vilkor, som i
motionen blifvit framstält, fäst sin uppmärksamhet dervid, att en sådan
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
79
förändring, åtminstone så vidt af motionen framgår, under nuvarande
förhållanden synes kunna komma endast nykterhetsvännernas allmänna
sjuk- och begrafningskassa till godo. Men då en sådan sammanslutning
af på skilda orter verksamma sjukkasseföreningar som den, för hvilken
i motionen redogjorts, icke synes böra genom lagstiftningen motverkas,
har utskottet ansett sig böra förorda, att någon förändring i nu gäl¬
lande bestämmelser vidtages i den rigtning motionären åsyftat, helst
som en sådan förändring äfven torde vara egnad att främja andra sjuk¬
kassors tillväxt i medlemsantal. Det högsta nu medgifna statsbidraget,
1,500 kronor, utbetalas till de föreningar, hvilkas medlemsantal uppgår
till eller öfverstiger 2,600. Om för det antal, hvarmed sjukkassornas
medlemmar öfverskjuta 2,600, bidraget bestämdes till 25 öre för hvarje
medlem, samt bestämmelsen om visst maximibidrag i sammanhang der¬
med finge bortfalla, skulle derigenom en afsevärd fördel beredas de
större sjukkassorna; och någon betungande tillökning i statsutgifterna
synes icke kunna deraf föranledas. Bidraget till nykterhetsvännernas
allmänna sjuk- och begrafningskassa skulle exempelvis enligt detta för¬
slag komma att uppgå till något öfver 4,400 kronor. Det torde i detta
sammanhang äfven böra anmärkas, att 1897 års statsutskott beräknat
statsverkets bidrag till sjukkassorna för år 1898, under förutsättning af
nu gällande bestämmelser angående bidragens beräkning, till omkring
223,000 kronor, men att dessa utgifter, enligt hvad statsrådsprotokollet
i förevarande ärende synes gifva vid handen, för sistnämnda år endast
lära uppgått till något öfver 165,000 kronor.
Med ofvan omförmälda, af motionen föranledda förändringar i
afseende å de för förvaltningsbidragen gällande vilkor, vill utskottet för¬
orda bifall till Kongl. Maj:ts i ärendet gjorda framställning; och kommer
utskottet att framdeles under riksdagens lopp afgifva utlåtande öfver
Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning, att till
underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjuk¬
kassors bildande måtte afsättas en summa af 250,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts före¬
varande framställning samt den af herr Oskar Eklund
i ämnet väckta motion, må medgifva, att Kongl. Maj:t
må ega för år 1900 i mån af behof använda de till
underlättande af åtgärder för arbetares olycksfalls¬
försäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp,
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under
vilkor:
l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande
myndighet registrerad i enlighet med lagen om sjuk¬
kassor ;
2:o) att sjukkassan skall under föregående år
haft egna inkomster uppgående till minst lika mycket
som det begärda förvaltningsbidragets belopp; samt
3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i
förhållande till det antal afgiftspligtiga medlemmar,
sjukkassan under näst föregående år städse haft,
med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och
med 100,
med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till
och med 300,
med 50 öre för hvarje medlem derutöfver till
och med 2,600, samt
med 25 öre för hvarje medlem derutöfver,
och dels till utarbetande och offentliggörande
genom försäkringsinspektörens försorg af årsredo-
görelse för sjukkasse väsendet i riket.
Extra anslag.
Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjette
hufvudtiteln, gjorda framställningar, får utskottet afgifva följande ytt¬
randen och förslag.
Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj.ts kansli.
Ang. anslag
för kontroll ä
försäkrings-
anstalterna.
[15.]
17ro) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem¬
ställer utskottet,
att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll
å försäkringsanstalterna för år 1900, i likhet med hvad
allt ifrån år 1887 egt rum, på extra stat anvisa till
Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
81
Kommerskollegium.
18:o) I anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må, till utarbetande af närings-
statistik, i likhet med hvad för åren 1897, 1898 och
1899 egt rum, för år 1900 anvisa på extra stat ett
anslag af 6,200 kronor.
19:o) Sedan 1898 års Riksdag beslutit att för arbets statistiska
undersökningar bevilja på extra stat ett anslag af 20,000 kronor samt
deraf anvisa för år 1899 ett belopp af 10,000 kronor, har Kongl. Maj:t
nu föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa återstå¬
ende beloppet 10,000 kronor.
Med anledning häraf och under hänvisning till hvad statsråds¬
protokollet i detta ärende innehåller hemställer utskottet,
att Riksdagen må af det för arbetsstatistiska
undersökningar beviljade anslag å 20,000 kronor på
extra stat för år 1900 anvisa återstående beloppet
10,000 kronor.
Öfverståthållareembetet.
20:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må äfven för år 1900, till utgif¬
vande under samma år af »PolisunderrättelserD, på
extra stat anvisa 15,000 kronor.
Landsstaterna i länen.
21:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra
stat för år 1900 bevilja 95,000 kronor till aflöning in. m. åt särskild
polisstyrka på landet.
Bih. till mtcsd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 11
Ang. anslag
till närings-
statistiken.
[16.]
Ang. anslag
för arbets¬
statistiska
under¬
sökningar.
[17-]
Ang. anslag
till utgifvande
af » Polisunder■
rättelser».
[18.]
Ang. anslag
till särskild
polisstyrka på
landet.
[19.]
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
I afseende å denna anslagsbegäran har departementschefen till
statsrådsprotokollet erinrat, att Riksdagen år 1875 med anledning af
särskilda inom Riksdagen väckta motioner för hvardera af åren 1875
och 1876 till Kongl. Maj:ts förfogande anvisat ett extra anslag af 20,000
kronor, att i mån af behof användas till aflöning och underhåll af sär¬
skild polisstyrka på landet äfvensom till belöningar för gröfre brotts
upptäckande samt förbrytares efterspanande eller gripande; men redan
sistnämnda år hade Riksdagen, på derom af Kongl. Maj:t gjord fram¬
ställning höjt nämnda anslag för år 1877 till 40,000 kronor, med hvilket
belopp det utgått till och med år 1882. Från och med år 1883 till
och med år 1892 hade anslaget utgjort 50,000 kronor, och vid 1892
års riksdag hade det slutligen, till följd af derom utaf Kongl. Maj:t
gjord framställning, af Riksdagen för år 1893 höjts till 65,000 kronor,
hvilket belopp allt sedan årligen anvisats.
Vidare har departementschefen anfört: att under de första åren
efter sistnämnda förhöjning i anslaget hade sammanlagda beloppen af
de utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen för ifrågavarande
ändamål begärda medel icke uppgått till högre summor, än att stats¬
bidrag till samma belopp kunnat med hvarje års anslag-bestridas; men
från och med år 1896 hade behofven för hvarje år varit så stora, att
de icke kunnat med tillgängliga medel tillgodoses. Sålunda hade för
år 1896 begärts tillsammans 66,065 kronor, för år 1897 74,220 kronor,
för år 1898 76,350 kronor, för år 1899 86,250 kronor; och till följd
af anmodan till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen att
afgifva yttranden i fråga om de belopp, som antoges blifva för år
1900 för länen behöfliga, hade uppgifter inkommit, utvisande, att för
sistnämnda år beräknats blifvit för ändamålet erforderligt ett samman-
lagdt belopp af 92,400 kronor.
Såväl af dessa uppgifter som ock af de från Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvande inkomna redogörelser för ifrågavarande anslags an¬
vändning under år 1898 framginge otvetydigt, att detta anslag vore
synnerligen nyttigt och behöfligt. Med bidrag från anslaget hade polis-
tjenstgöring året om varit anordnad i minst 187 särskilda landskommu¬
ner, delvis med mer än en polisman i hvar kommun. Municipalsamhäl-
len, stationssamhällen, orter med stora industriella inrättningar, de när¬
maste omgifningarne kring större städer hade, tack vare detta anslag,
kunnat erhålla ordnad polisbevakning, så snart vederbörande kommun
eller andra velat lemna ett motsvarande bidrag, och i ett eller annat
undantagsfall hade polistjenstgöringen ordnats utan dylikt bidrag. Dertill
hade likaledes från detta anslag med bidrag från kommuner eller en-
83
Statsutskottets! Utlåtande N-.o 7.
skilda i ett stort antal fall ordnats särskild polisbevakning af mera till¬
fällig art And marknader och dylika möten, vid åtskilliga större arbets¬
företag, vid militära öfningsplatser o. s. v.
Det kunde då icke väcka förundran, att anslaget under de senare
åren icke räckt till och att de från länen anmälda behofven för inne¬
varande och nästkommande år vore i starkt stigande. Öfver allt på
landsbygden uppstode nu vid jernvägsstationer eller större industriella
anläggningar mer eller mindre ’ tätt bebyggda samhällen, hvilka icke från
början kunde vara i stånd att sjelfva helt och hållet bekosta det ound¬
gängligen nödvändiga polisväsendet och derför vore hänvisade att för
ändamålet söka erhålla någon andel af ifrågavarande anslag. Detsamma
gälde ock i hög grad för de förstäder, som så ofta uppstode utanför
de större städernas områden.
Nu hade från nästan alla län inkommit framställningar om ökadt
anslag för ändamålet. Dels behöfdes större bidrag på platser, som
redan hade polisbevakning, dels framkomme nya, oafvisliga behof af
dylik anordning, och dels växte behofven af tillfällig polistjenstgöring
vid särskilda tillfällen. Det vore i dessa hänseenden för frågan mycket
belysande, att de jemförelsevis största behofven af ökade bidrag från
anslaget anmälts från Kristianstads och Malmöhus äfvensom Vesternorr-
lands län. I de båda förstnämnda länen växte jernvägarnes antal i
betydlig grad, och i det senare förekomme efter hafsstranden och i
ådalarne ett synnerligen stort antal industriella verk. Huru litet det
nuvarande anslagsbeloppet försloge framginge deraf, att i det sistnämnda
länet det till och med visat sig nödvändigt att indraga förut beviljade bidrag
till polisbevakning vid några industriella inrättningar för att flytta dessa
bidrag till andra platser, der behofvet synts vara ändå mera oafvisligt.
Efter hvad den under de senare åren vunna erfarenheten gifvit
vid handen, skulle det enligt departementschefens mening otvifvelaktigt
vara oklokt att icke fortsätta på den af Riksdagen en gång inslagna
vägen och således tillse, att de kommuner, som ville på platser med
tätare befolkning anordna polisväsende, erhölle det stöd från statsverkets
sida, de hittills haft anledning påräkna.
I fråga om det belopp, hvartill anslaget för vinnande af detta
ändamål torde böra höjas, anmärkte departementschefen, att från näst¬
lidna år å ifrågavarande anslag icke funnes någon behållning i stats¬
kontoret, och att de behållningar, som af Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i några län beräknats vid samma års slut vara i ränterierna
innestående, i allmänhet icke uppginge till afsevärda belopp och i allt
84
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
fall måst tagas i beräkning vid anvisandet åt Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande af medel för innevarande år.
På grand häraf och då ifrågavarande anslag, hvilket derjemte vore
afsedt till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares
efterspanande eller gripande, enligt departementschefens åsigt icke borde
bestämmas till lägre belopp, än hvad som ungefär motsvarade summan
af de för år 1900 begärda bidragen, hemstälde departementschefen, att
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900
ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 95,000 kronor att an¬
vändas till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet,
der sådan kunde af förhållandena påkallas, äfvensom till belöningar för
gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller gripande.
Om detta bifölles, torde Kongl. Maj:t, såsom för innevarande år
skett, komma att förständiga vederbörande länsstyrelser, att, hvad be¬
träffade anslagets användande till särskild polisstyrka på landet, bidrag
företrädesvis borde tilldelas kommuner, hvilka ville sjelfva lemna mot¬
svarande tillskott, eller der landsting eller enskilde vore villiga att för
ändamålet bidraga, samt att undantag härifrån endast finge medgifvas
i särskilda fall, då behofvet af förstärkt polisuppsigt funnes oafvisligt
och annat bidrag till bestridande af kostnaderna derför icke kunde er¬
hållas, äfvensom att iakttaga, att från anslaget finge gäldas godtgörelse
till extra fjerdingsman, som för ofvanberörda ändamål anlitades, och att
i de fall, då extra polisbiträde påkallades vid helsobrunnar, marknader,
kapplöpningar eller dylikt, sådant ej, utan oafvisligaste behof, finge lemnas,
derest icke vederbörande i omkostnaderna med skäligt belopp deltoge.
I anslutning till Kongl. Maj:ts framställning hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1900
ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 95,000
kronor att användas till aflöning och underhåll af
särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af för¬
hållandena påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre
brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller
gripande.
Jt^iappfogdlr 22:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag och
m. m. med hänvisning^till hvad i afseende härå blifvit till statsrådsprotokollet
[20.] (sid. 77) anfördt, hemställer utskottet,
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
85
att Riksdagen må, till ersättning för juridiskt
biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lapp¬
fogdar och lappförmän, på extra stat för år 1900 an¬
visa 13,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
23:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet vidare,
att Riksdagen må, i likhet med hvad för år 1899
egt rum, på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag
af 10,000 kronor till undersökningar af mindre hamnar
och farleder äfvensom till upprättande af planer till
anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten
icke äro förenade med vägföretag.
Vägunderhållet på landet.
24:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1900 an¬
visa, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden
för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
25:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1900 anvisa, till aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna landtbruks¬
institut, 29,000 kronor.
Enligt hvad föredragande departementschefen anfört till statsråds¬
protokollet i detta ärende, har Btyrelsen för landtbruksinstitutet till
Kong!. Maj:t afgifvit förslag till, bland annat, omorganisation af lärare¬
krafterna vid institutet, i sammanhang hvarmed hemstälts om upp¬
förande å ordinarie stat af hela det erforderliga aflöningsbeloppet. Men
då samtliga de myndigheter, som borde i ärendet höras, vid statsverks-
Ang. anslag
till undersök¬
ningar af
mindre
hamnar m. m.
[21.]
Ang. bidrag
till kostnaden
för vägdel¬
ningar.
[22.]
Ang. anslag
till aflöningar
m. m. vid
Ultuna landt¬
bruksinstitut.
[23.]'
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. anslag
till mejeri¬
institutet vid
Alnarp.
[24.]
Ang. anslag
till allmänna
landtbruks-
möten.
[25.]
Ang. anslag
till prisbelö¬
ningar vid
allmänna
landtbruks-
möten.
[26.]
propositionens aflåtande icke hunnit afgifva utlåtanden, har departements¬
chefen förklarat sig icke kunna vid föredragningen af statsverksproposi¬
tionen göra någon framställning om ändring i de bestående förhållandena,
om ock departementschefen ansåge sannolikt, att han skulle kunna fram¬
deles under Riksdagens fortgång anmäla ärendet inför Kongl. Maj:t.
Då på grund af hvad departementschefen sålunda yttrat det synes
möjligen vara att förvänta, att särskild proposition rörande fastställande
af ny aflöningsstat för institutet kan till innevarande Riksdag inkomma,
anser sig utskottet böra i afvaktan på förnyad framställning i ämnet
uppskjuta förestående frågas behandling; och kommer följaktligen
utskottet först längre fram under riksdagens lopp att afgifva yttrande
öfver densamma; hvilket utskottet skolat för Riksdagen
anmäla.
26:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem¬
ställer utskottet vidare,
att Riksdagen må, för uppehållande af under¬
visningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp, för år 1900
anvisa på extra stat ett anslag af 8,000 kronor.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
27:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande
af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten på extra
stat för år 1900 anvisa 7,500 kronor.
28:o) Vidare och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda fram¬
ställning får utskottet hemställa,
att Riksdagen må till prisbelöningar vid allmänna
landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner
samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jord-
bruksalster å extra stat för år 1900 anvisa 12,500
kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
87
29:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att under sjette hufvudtiteln
måtte å extra stat för år 1900 beviljas, såsom bidrag till underhåll af
åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof, 32,000
kronor.
Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen
erinrat, att, sedan 1876 års Riksdag på extra stat för år 1877 beviljat medel
för att användas såsom bidrag till underhåll af kemiska stationer för jord¬
brukets och näringarnes behof, anslag årligen för enahanda ändamål stälts
till Kongl. Maj:ts förfogande. Anslaget hade ursprungligen afsett att lemna
understöd till fyra anstalter, men hade sedermera höjts dels för att bereda
understöd åt flere anstalter och dels för att höja beloppet af dessa understöd.
Sålunda hade 1888 års Riksdag, på framställning af Kongl. Maj:t, såsom
bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringar¬
nes behof — inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, förbunde sig att upprätta laboratorium
och bekosta lokal för detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist
och assistent samt bekosta aflöningen till dessa och laboratorietjenaren
äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll samt till inköp af
böcker och inventarier för stationens behof — på extra stat för år 1889
beviljat ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station, eller tillhopa
28,000 kronor. Med detta belopp och i enlighet med dessa bestäm¬
melser hade sedermera anslaget årligen utgått. De sju anstalter, som
kommit i åtnjutande af bidrag, vore de kemiska stationerna i Jönköping,
Kalmar, Halmstad, Skara, Örebro, Vesterås och Hernösand.
Nu hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, Got¬
lands läns hushållnigssällskap inkommit med framställningar till Kongl.
Maj:t i fråga om erhållande af statsbidrag till en kemisk station i Visby.
Hushållningssällskapet hade nemligen till en början uti en till Kongl.
Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län med
skrifvelse den 28 januari 1898 öfverlemnad och till bifall förordad an¬
sökning anhållit, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år
1899 anvisa 4,000 kronor såsom bidrag till underhåll åt en kemisk sta¬
tion i Visby för jordbrukets och näringarnes behof, för hvilken station
hushållningssällskapet, ensamt eller i förening med landstinget, ville för¬
binda sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta jemte
bostad eller hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta aflönin¬
gen till dessa och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna för
laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier för
stationens behof.
Till stöd för denna ansökning hade hushållningssällskapet anfört,
Ang. anslag
till agrikultur-
kemiska sta¬
tioner.
[27.]
88
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
att sällskapet länge eftersträfvat att på Gotland få till stånd en kemisk
station för jordbrukets och näringarnes behof; att, oaktadt förbättrade
kommunikationer, beröringen med fastlandet och der inrättade kemiska
stationer dock förblefve alltför ofullständig för att vid en stark till¬
växande förbrukning af beredda gödningsämnen och fodermedel samt
andra jordbrukets förnödenheter uppnå en snabb och verksam kontroll
till skydd mot förledande erbjudanden af billiga, underhaltiga, om ej
förfalskade, varor, af hvilka den mindre kunnige jordbrukaren blott allt¬
för villigt begagnade sig; att ett verkande värn mot dessa missförhål¬
landen vore så mycket mera behöfligt, som Gotlands jordbruk vore stad!
i en gryende utveckling till ett mera rationel! och intensivt, än hvad af
ålder varit förhållandet, samt företagsamheten vore allmän och liflig;
att svåra motgångar, vållade genom bedrägeri i handel, lätteligen skulle
härutinnan göra betänkligt afbräck; att hushållningssällskapet efter
underhandling med styrelsen för Roma sockerfabrik år 1895 beslutit
att vid denna fabrik inrätta en kemisk station för jordbrukets och nä¬
ringarnes behof, för hvilken station fabriken ej allenast upplät fri lokal
för laboratorium och fria bostäder för kemisterna, utan äfven tillät sin
egen kemist att, såvidt hans åligganden vid fabriken det medgåfve,
åtaga sig befattningen såsom föreståndare; att hushållningssällskapet
för år 1896 anslagit till laboratorium och inventarier 1,000 kronor och
till lön åt föreståndaren 500 kronor; att det emellertid snart visat sig,
att fabrikens egna kemiska arbeten allt för starkt upptoge kemisternas
tid, för att de af länets jordbrukare och näringsidkare påkallade ana¬
lyserna skulle kunna i rätt tid utföras; samt att hushållningssällskapet,
angeläget att fullfölja det angifna syftet, beslutit att för år 1898 anslå
2,000 kronor för inrättandet af en kemisk station i Visby, medelpunkten
för öns handel och samfärdsel och tillika den plats å ön, der stationen
borde kunna lättast åstadkommas.
Sedermera hade hushållningssällskapet, likaledes uti en till Kongl.
Maj:t stäld och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet med skrifvelse
den 8 september nästlidna år öfverlemnad och till bifall förordad ansök¬
ning, med hänvisande till sin ofvan omförmälda framställning, anfört,
att sällskapet af under nästlidna år vunnen erfarenhet vid den i Visby
af sällskapet i inskränkt omfång upprättade kemiska stationen för jord¬
brukets och näringarnes behof ytterligare stadfästs i sin uppfattning af
de stora fördelar, en fullständig dylik station derstädes, sådan den en¬
dast med understöd af statsmedel kunde åstadkommas, skulle bereda
ortens jordbruk och näringar, samt på grund deraf, med förnyande af
sin tidigare gjorda ansökning om statsbidrag för år 1899 till belopp af
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
89
4,000 kronor, anhållit, att Kongl. Maj:t. måtte hos Riksdagen göra fram¬
ställning om dylikt statsbidrag för år 1900.
Sedan dessa framställningar hvar för sig remitterats till landt-
bruksstyrelsen, hade denna styrelse inkommit med utlåtande i ämnet af
den 30 september 1898.
Uti detta utlåtande hade landtbruksstyrelsen till en början fram¬
hållit, att det anslag af 28,000 kronor, som under senaste åren beviljats
till upprätthållande af sju kemiska stationer för jordbrukets och närin-
garnes behof, borde äfven för år 1900 beviljas under enahanda vilkor,
'som förut för detsamma stadgats.
Landtbruksstyrelsen hade derefter, med anledning af de från Got¬
lands läns hushållningssällskap inkomna ansökningarne om statsunder¬
stöd till underhåll af en kemisk station i Visby af samma beskaffenhet
som de stationer, till hvilka statsbidrag hittills utgått, till en början
erinrat om det intresse, som inom orten ådagalagts, för att en sådan
station skulle komma till stånd, och som tagit sig uttryck dels i det
anslag af 2,000 kronor, som hushållningssällskapet för år 1898 för in¬
rättande af anstalten anvisat, dels ock deruti, att länets landsting, på
sätt inhemtades af bifogade utdrag af dess protokoll, för stationens
underhåll under år 1899 anslagit ett belopp af 2,000 kronor.
Uti en till styrelsen från statens landtbruksingeniör i länet in¬
kommen, styrelsens skrifvelse bilagd skrift hade, enligt hvad styrelsen
vidare meddelat, bemälde landtbruksingeniör med anledning af före¬
varande framställningar framhållit betydelsen af att inom Gotlands län
en kemisk station blefve för allmänheten tillgänglig och tillika andragit,
att redan för ett par tiotal år tillbaka försök å Gotland blifvit gjorda
för inrättande af en kemisk station derstädes, men att på grund af all¬
mänhetens bristande kunskap om värdet af kemiska undersökningar,
hvaraf följden blifvit, att stationen ej i nämnvärd grad anlitats, samt,
då hushållningssällskapets tillgångar ej medgifvit, att stationen inrät¬
tades för en mera omfattande verksamhet, detta försök ej krönts med
framgång; ätt den raska utveckling, som Gotlands jordbruk, handel och
industri under senaste årtiondet haft att uppvisa, emellertid helt och
hållet ändrat öns ekonomiska förhållanden, hvilket framginge af stor¬
leken af den import till Gotland, som numera egde rum af konstgjorda
gödselmedel, foderkakor in. m., äfvensom af exporten derifrån utaf smör
och råsocker; att af det arbete, som redan utförts vid den nyinrättade
stationen, kunde slutas till, att den för iramtiden skulle lemna full sys¬
selsättning åt åtminstone en, tidtals två kemister; samt att Gotlands
Bih. till Biksd. Vrot. 1809. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 12
90
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
afskeda läge under alla förhållanden försvårade och tidtals omöjlig¬
gjorde varuprofs öfversändande till och från fastlandet.
Till utredning angående det gotländska jordbrukets under de se¬
naste åren visade uppsving hade landtbruksstyrelsen åberopat, bland
annat, att enligt Visby tullkammares uppgifter, offentliggjorda i Got¬
lands läns hushållningssällskaps årsberättelser, till Gotland infördes un¬
der nedanstående år:
|
18 9 4
|
18 9 5
|
18 9 7
|
|
från ut¬
landet.
|
från
Sverige.
|
från ut¬
landet.
|
från
Sverige.
|
från
utlandet.
|
från
Sverige.
|
|
kg-
|
kg.
|
kg-
|
kg-
|
kg-
|
|
kg- i
|
Oljekakor...........................
|
10,000
|
468,808
|
156,003
|
546,337
|
360,175
|
831,400
|
Gödselmedel .....................
|
1,404,488
|
1,883,131
|
1,702,300
|
2,351,273
|
3,811,488
|
2,517,740
|
Importen hade således under nämnda tidrymd af gödselmedel nära
fördubblats och af oljekakor nära tredubblats.
Vidare hade landtbruksstyrelsen anfört, att, enligt styrelsen från
hushållningssällskapet tillhandakommen uppgift, sällskapet fattat beslut
derom, att, i den händelse med statsmedel understödd kemisk station
blefve i Visby inrättad, dit skulle förläggas den nu i Hemse anordnade
mjölkkontrollanstalten, hvilket icke kunde anses annat än som särdeles
lämpligt, då nämnda stad vore medelpunkten för öns kommunikationer
och antalet mjölkundersökningar, som under senare år vid kontroll¬
anstalten i Hemse utförts, årligen uppgått till mellan 6,000 och 7,000;
att, i den mån de å Gotland redan påbörjade myrodlingarna komme att
ökas, dessa torde blifva i allt större behof utaf stödet från en kemisk
station, på samma gång som de derigenom helt säkert skulle komma
att äfven vinna i omfattning; att om det sålunda icke med skäl kunde
förnekas, att under nuvarande förhållanden ett synnerligen starkt behof
inom Gotlands län gjorde sig gällande att få tillförlitliga kemiska under¬
sökningar för öns räkning utförda, kunde det å andra sidan ej heller
bestridas, att det vore förenadt med synnerlig svårighet för öns befolk¬
ning att för sådant ändamål vända sig till fastlandet, särskildt vinter¬
tiden, då dylika undersökningar mest förekomme; att erfarenheten jemväl
visat, att den svenska allmogen icke gerna funne sig vid att alltför
länge vänta på besked, då undersökning af ifrågavarande art blifvit
begärd, liksom också värdet af en dylik undersökning ofta till icke ringa
del berodde derpå, att den blefve inom de allra närmaste tiden utförd;
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
91
att just på denna omständighet också berott, att den anordning, som
blifvit å Gotland förut vidtagen med anställandet å vissa orter af så
kallade proftagare med uppdrag att afsända prof till undersökning vid
fastlandets kemisk stationer, förlorat allmänhetens förtroende och till
följd deraf alldeles misslyckats; att af det sagda syntes med full tyd¬
lighet framgå behöfligheten för Gotland deraf, att ön erhölle en egen
kemisk station och att, då Gotland icke kunde draga fördel af fast-
ladets' kemiska stationer, billigheten syntes kräfva, att den kemiska
station, hvaraf Gotland visat sig vara i behof, blefve understödd med
statsmedel.
Beträffande beloppet af det behöfliga statsunderstödet hade landt-
bruksstyrelsen slutligen anfört, att detta icke lämpligen borde sättas
lägre än det statsunderstöd, som numera tillkomme de med statsmedel
understödda kemiska stationerna, eller 4,000 kronor. För att under¬
sökningarna vid stationen skulle kunna ega värde, måste nemligen fullt
kompetenta-personer vid densamma anställas och stationen vara fullt
utrustad med tidsenliga vetenskapliga hjelpmedel, och då stationen, om
den blefve med statsmedel understödd, måste vara underkastad de för
de med statsmedel understödda kemiska stationerna gällande regle¬
mente och instruktion, komme den i sådant fall ej heller att ega rätt
att undandraga sig utförandet af något slag af undersökningar, som
höra till de kemiska stationernas verksamhetsområde. Erfarenheten
hade också ådalagt, att ett dylikt statsunderstöd varit för stationerna
väl behöflig!. Utgifterna för dessa hade under år 1897 uppgått till
följande belopp, nemligen vid den kemiska stationen i: Jönköping 10,693
kronor 57 öre, Kalmar 13,674 kronor 46 öre, Halmstad 10,917 kronor
15 öre, Skara 8,147 kronor 75 öre, Örebro 10,774 kronor 7 öre, Vesterås
9,430 kronor 1 öre och Hernösand 7,963 kronor 99 öre eller i medeltal
för samtliga stationerna till omkring 10,230 kronor. Något skäl, hvar¬
för kostnaderna för den tillänkta utvidgade kemiska stationen i Visby
skulle blifva väsentligen lägre än för öfriga kemiska stationer, kunde
icke enligt styrelsens föx-menande påvisas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade landtbruksstyrelsen,
som icke ansett skäl vara för handen att förorda, det understöd till
den kemiska stationen i Visby utverkades för år 1899, i underdånighet
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till 1899 års Riksdag aflåta proposi¬
tion med hemställan, att Riksdagen måtte såsom bidrag till underhåll
af åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnes behof på extra
stat för år 1900 anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station
eller tillhopa 32,000 kronor.
92
Statsutskottets Utlåtande N:o 7,.
För egen del har departementschefen anfört, att genom hvad sålunda
blifvit till protokollet meddeladt vore enligt departementschefens me¬
ning behofvet för Gotland af en anstalt utaf ifrågavarande slag till
fullo ådagalagdt; och syntes, med hänsyn till önskvärdheten deraf, att
jemväl denna anstalt blefve genom tillräckligt anslag satt i tillfälle att
redan från början på ett för orten fullt gagnande sätt utöfva sin verk¬
samhet, skäl vara, att staten till denna anstalt bidroge med enahanda
belopp, som tilldelats öfriga ofvan nämnda stationer.
Då departementschefen, i likhet med landtbruksstyrelsen, ansåge,
att detta understöd lämpligen borde utgå från och med nästkommande
år, hemstälde departementschefen, att, för beredande af tillgångar
till underhåll af såväl ifrågavarande anstalt i Visby som äfven öfriga
omförmälda sju kemiska stationer, Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksda¬
gen att på extra stat för år 1900 anvisa såsom bidrag till underhåll
af åtta kemiska stationer för jordbruket och näringarnes behof — inom
de orter, der landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i
förening, förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för
detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent samt be¬
kosta aflöningen till dessa och laboratorietjenaren äfvensom årliga ut¬
gifterna för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och in¬
ventarier för stationens behof — 4,000 kronor för hvarje station eller
tillhopa 32,000 kronor.
Utskottet, som på grund af hvad i ärendet blifvit anfördt finner
inrättandet af en särskild agrikultur-kemisk station för Gotland vara,
af behofvet påkalladt, anser likväl, med hänsyn till det för denna sta¬
tion afsedda områdets jemförelsevis ringa utsträckning och folkmängd,
att göromålen derstädes icke kunna blifva af den omfattning, att för
deras utförande två kemister skulle erfordras, utan håller utskottet före,
att jordbrukets och näringarnes på Gotland behof af kemiska; under¬
sökningar skulle kunna tillgodoses af en kemist utan biträde af assi¬
stent. Med ledning af upplysningar, som utskottet inhemta! angå¬
ende utgifterna för de förut med statsmedel understödda agrikultur-
kemiska stationerna inom riket, har.utskottet beräknat, att, derest assistent
icke blefve vid denna station anstäld och således utgifterna för dpnnes
bostad och aflöning inbesparades, statsbidraget till agrikultur-kemiska
stationen i Visby skäligen skulle kunna bestämmas till 3,000 kronor.
Vid sådant förhållande bör naturligen Gotlands läns landsting eller
hushållningssällskap befrias, från förpligtelserna beträffande assistents,
anställande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
93
Emot propositionen, såvidt densamma afser förut med statsmedel
understödda agrikultur-kemiska stationer, har utskottet intet att erinra.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen må på extra stat för år 1900 an¬
visa såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska sta¬
tioner för jordbrukets och näringarnes behof ett belopp
af 31,000 kronor, deraf 3,000 kronor för stationen i
Visby, under vilkor, att Gotlands läns landsting eller
hushållningssällskap:,, hvart för sig eller i förening, för¬
bundit sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal
för detta jemte bostad eller hyresmedel för en kemist
samt aflöningen till denne och laboratoriet] enaren äf¬
vensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll
samt till inköp af böcker och inventarier för statio¬
nens behof, samt 4,000 kronor för en hvar af sju
stationer, eller tillhopa 28,000 kronor, inom öfriga
orter, der landsting eller hushållningssällskap hvart
för sig eller i förening iklädt sig enahanda förplig-
telser som de med afseende å stationen i Visby an-
gifna och dessutom förbundit sig att bekosta bostad eller
hyresmedel till en assistent äfvensom aflöning till denne.
30;) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till
underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt
inom Norrbottens län på extra stat för 1900 anvisa ett anslag af 6,250
kronor.
Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen
erinrat, att Riksdagen för hvart och ett af de sist förflutna fyra åren
såsom bidrag till underhåll af ifrågavarande anstalt — under vilkor,
att länets landsting- och hushållningssällskap till anstaltens underhåll
bidroge med sammanlagdt minst 3,000 kronor — på extra stat anvisat
ett anslag af 5,000 kronor; att emellertid Kongl. Maj:t på skäl, hvilka
omförmäldes uti det vid Kongl. Maj:ts* proposition till nästlidna års
Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof fogade protokoll
öfver civilärenden, föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till en anstalt
af ifrågavarande slag, under vilkor af bidrag från landsting och hus¬
hållningssällskap af minst 3,000 kronor, för innevarande år anvisa ett
anslag af 7,000 kronor, samt att denna Kongl. Maj:ts framställning
blifvit på det sätt bifallen, att Riksdagen för ifrågavarande ändamål,
under vilkor, att från länets landsting och hushållningssällskap eller
Ang. anslag
till cn
kemisk-växt-
bilogisk an¬
stalt inom
Norrbottens
län.
[28]
94
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
eljest bidrag lemnades till anstaltens underhåll med sammanlagdt minst
3,750 kronor, på extra stat för innevarande år anvisat ett anslag af
6,250 kronor.
Uti en till Kongl. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen med utlåtande
af den 26 oktober 1898 öfverlemnad och till bifall förordad ansökning
hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, Norrbottens läns
hushållningssällskap — med förmälan, att hushållningssällskapet samt
länets landsting, hvart för 6ig, beslutit att såsom bidrag till underhåll
af en kemisk-växtbiologisk anstalt för innevarande år äfvensom för ett
hvart af de fyra närmast följande anvisa 1,875 kronor — anhållit, att
Kongl. Maj:t måtte till innevarande års Riksdag göra framställning om
ett anslag af 6,250 kronor för år 1900 såsom bidrag till underhåll af
en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norr¬
bottens län.
Landtbruksstyrelsen hade uti sitt utlåtande vitsordat, att ifråga¬
varande anstalt hittills blifvit på ett i alla afseenden tillfredsställande
sätt ledd, och att arbetena vid densamma omsorgsfullt utförts; och då
anstaltens verksamhet enligt departementschefens mening borde fort¬
sättas, hade departementschefen tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte före¬
slå Riksdagen att såsom bidrag till underhåll af en för öfre Norrland
afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län — under vilkor,
att från länets landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag
lemnades till anstaltens underhåll med sammanlagdt minst 3^750 kronor
— på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag af 6,250 kronor.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts före¬
varande framställning, får alltså hemställa,
att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll af
eu för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt
inom Norrbottens län — under vilkor, att från länets
landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag
lemnas till anstaltens underhåll med sammanlagdt minst
3,750 kronor — på extra stat för år 1900 anvisa ett
anslag af 6,250 kronor.
tmlökontroh 31:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem-
* iZtåuer ställer utskottet,
f29.]
att Riksdagen, i likhet med hvad allt sedan år
1887 egt rum, må på extra stat för år 1900 till Kongl.
Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor,
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
95
för att med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt
användas till understöd åt sådana frölcontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för
sig eller i förening, understödjas med minst samma
belopp som statsbidraget och hvilka anstalter vilja
underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende
på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af
Kongl. Maj:t fastställas.
32:o) Vidare hemställer utskottet,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts der¬
om gjorda framställning, må jemväl för år 1900, till
utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejeri¬
hushållning, på extra stat anvisa ett belopp af 1,000
kronor.
33:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till understöd åt
svenska mosskulturföreningen, på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag
af 15,000 kronor.
Enligt hvad föredragande departementschefen till statsrådsproto¬
kollet anfört, hade svenska mosskulturföreningen uti en till Kongl.
Maj:t stäld skrift, med bifogande af en berättelse om föreningens verk¬
samhet under år 1897, anhållit om aflåtande af proposition om ett
statsanslag af 15,000 kronor för fortsatt bedrifvande af föreningens
verksamhet under år 1900.
Landtbruksstyrelsen hade, till följd af erhållen remiss, i utlåtande
af den 30 september 1898 tillstyrkt bifall till förevarande framställning.
Departementschefen, som på grund af hvad sålunda förekommit
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om
beviljande af det begärda anslaget, har, med afseende å vilkoren för
dess åtnjutande, uttalat, att, i händelse anslaget beviljades, Kongl. Maj:t
torde komma att, på sätt landtbruksstyrelsen hemstält, meddela i hufvud¬
sak enahanda bestämmelser, som i fråga om anslaget för innevarande år
blifvit stadgade, och sålunda, bland annat, föreskrifva, att ett för statens
räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden borde bestridas af för¬
eningen, skulle deltaga i revisionen af föreningens förvaltning med
skyldighet att om revisionen afgifva yttrande till landtbruksstyrelsen,
samt att föreningen fortfarande skulle vara underkastad särskild in¬
spektion från statens sida af föreningens verksamhet, hvilken inspek-
Ang. anslag
till en elev i
boskapsskötsel
och mejeri-
hushållning.
[30.]
Ang. anslag
till geologiska
Undersöknin*
qama.
[32.]
96
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. andag
tiU svenska
mosskultur-
föreningen.
[31.]
tion framdeles, likasom för innevarande år, borde tillkomma landtbruks-
styrelsen.
I anslutning till Kongl. Maj:ts framställning hemställer utskottet,
att Riksdagen må till understöd åt svenska moss-
kulturföreningen på extra ^tat för år 1900 anvisa ett
anslag af 15,000 kronor.
34:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för fortsättande
under år 1900 af de geologiska undersökningarna och utgifvande af der¬
på grundade kartor, afhandlingar och uppsatser, bevilja ett extra anslag
för samma år till belopp af 95,500 kronor.
Vid föredragning af detta ärende har departementschefen anmält
en af chefen för Sveriges geologiska undersökning med skrifvelse den
18 november 1898 till Kongl. Maj:t öfverlemnad förslagsberäkning öfver
de under år 1900 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel, enligt hvilken beräkning utgifterna upptagits till 96,000 kronor,
nemligen:
Aflöning en.
Löner och arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden kronor 59,950: —
Fältarbetena.
Rese- och traktamentsersättning m. m........................... „ 19,000:
Byråafdelningen.
Inventarier, ritmateriel, kemikalier o. d......................... „ 2,000: —
Biblioteket pcb samlingarna.
Böcker, kartor och samlingar............................................... „ 1,700:
Kart- och boktrycket.
Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatBer samt
originalritningar ..........J................. ....................,........... „ 12,000:
Värme, lyse och diverse utgifter.
Omkostnader ..............................,i.............................................. „ 1,350:
Summa kronor 96,000: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
97
Denna förslagsberäkning öfverensstämde, enligt hvad departements¬
chefen vidare meddelat, i afseende å utgifterna med den, som för detta
år framlagts för 1898 års Riksdag, med undantag deraf, att aflönings-
summan och dermed också slutsumman ökats med 500 kronor, hvilket
betingats deraf, att å ena sidan löneförhöjning beräknats med 500
kronor för hvardera af två geologer, hvilka enligt gällande bestäm¬
melser skulle från och med år 1900 blifva dertill berättigade, samt å
andra sidan ett arfvode, som förut med 500 kronor om året utgått till
en af geologerna, enligt Kongl. Maj:ts beslut den 17 december 1897
icke vidare komme att utgå.
Till betäckande af dessa utgifter påräknade chefen för Sveriges
geologiska undersökning omkring 500 kronor genom försäljning af
kartor och andra publikationer; och det anslagsbelopp, som borde för
år 1900 af Riksdagen begäras, beräknades derför af honom till 95,500
kronor.
I öfverensstämmelse med den af chefen för undersökningen upp¬
gjorda förslagsberäkning har departementschefen hos Kongl. Maj:t
hemstält om proposition till Riksdagen af ofvannämnda innehåll.
Med anledning af Kongl. Maj:ts till 1895 års Riksdag gjorda fram¬
ställning i förevarande ämne har Riksdagen i skrifvelse till Kongl.
Maj:t den 14 maj samma år anfört, bland annat, att de jordartskartor
med terrängbeteckning, som blifvit såsom prof utgifna med användande
af topografiska kartor såsom underlag, efter Riksdagens förmenande,
gåfve anledning till anmärkningar, i det att genom terrängbeteck¬
ningens medtagande en otydlighet, som upphäfde de fördelar, man
med detta förfaringssätt åsyftat att vinna, lätt uppstode.
Sedan numera ett kartblad med beteckning »Ulricehamn», hvarå
proftryck vid nämnda riksdag företetts inför utskottet, från trycket
utgifvits, har utskottet tagit del af detta kartblad, men dervid funnit
detsamma i det af 1895 års Riksdag anmärkta afseendet icke förete
någon väsentlig olikhet med det då företedda proftrycket.
Då i allt fall den ifrågavarande kartan icke synes vara af be¬
skaffenhet att kunna medföra det gagn för jordbruket, som enligt
utskottets uppfattning varit med det påbörjade kartverket afsedt, finner
sig utskottet föranlåtet uttala den mening, att, derest publiceraudet af
geologiska kartor af nu ifrågavarande typ icke kan anses vara i veten¬
skapens intresse påkälladt, hvilket utskottet icke tilltror sig kunna
bedöma, det torde kunna ifrågasättas, huruvida utgifvandet från trycket
af berörda kartverk bör fortsättas.
Bih. till liilcsd. Vrot. 181)9. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft.
13
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. anslag
till en andre
instruktör i
husslöjd.
[33.]
98
Utskottet, som emellertid icke anser sig böra motsätta sig be¬
viljandet af det äskade anslaget, hemställer alltså,
att Riksdagen må, för fortsättande under år 1900
af de geologiska undersökningarna och utgifvande af
derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,
bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af
95,500 kronor.
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.
35:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra
stat för år 1900 bevilja 3,000 kronor till anställande af en andre in¬
struktör i husslöjd och personligt ålderstillägg till andre instruktören
Jonas Wallander.
I fråga om denna anslagsbegäran har föredragande departements¬
chefen till statsrådsprotokollet anfört följande:
Från ordinarie anslaget till befrämjande i allmänhet af slöjderna
utginge aflöning med 2,000 kronor till en instruktör i husslöjd, hvilken
tjensteman dessutom vore berättigad att komma i åtnjutande af tre
ålderstillägg, hvart å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års
väl vitsordad tjenstgöring.
Härjemte hade Riksdagen för hvarje år från och med år 1878 å
extra stat under denna anslagstitel anvisat medel för anställande af en
andre undervisare eller, såsom befattningen numera benämnes, instruk¬
tör i husslöjd. Intill år 1885 hade aflöningen åt denne tjensteman
utgått med 2,000 kronor, men, sedan dåvarande innehafvaren af be¬
fattningen Wilhelm Nordin under mer än fem år skött densamma, hade
Riksdagen för år 1885 höjt det för ändamålet förut anvisade anslaget
med 500 kronor för beredande af ålderstillägg åt Nordin, hvilken der¬
igenom erhållit en aflöning af 2,500 kronor. Med detta belopp hade
aflöningen utgått till och med år 1889, hvilket år Riksdagen anvisat
för år 1890 500 kronor såsom personligt ytterligare ålderstillägg åt
Nordin. Sedan denne den 22 augusti 1890 förordnats till instruktör
i husslöjd å ordinarie stat, hade i följd deraf aflöningen till andre in¬
struktören minskats till sitt ursprungliga belopp, 2,000 kronor. Emeller¬
tid hade 1894 års Riksdag beviljat såsom personligt ålderstillägg till
nuvarande andre instruktören i husslöjd Jonas Wallander, hvilken då
allt sedan den 14 maj 1889 oafbrutet tjenstgjort såsom instruktör i hus¬
slöjd, för år 1895 500 kronor, hvarigenom Wallander kommit att åtnjuta
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
99
en aflöning af 2,500 kronor, hvilket belopp sedermera för åren 1896,
1897, 1898 och 1899 af Riksdagen för enahanda ändamål beviljats.
Uti en till Kongl. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen med skrif¬
velse den 30 september 1898 insänd skrift hade nu Wallander anhållit
om aflåtande af framställning till Riksdagen derom, att han finge från och
med år 1900 komma i åtnjutande af ett andra lönetillägg af 500 kronor.
För egen del hade landtbruksstyrelsen, enär behofvet af en andre
instruktör i husslöjd fortfarande syntes böra tillgodoses, samt Wallander,
derest hans tjenstgöring i nämnda egenskap komme att på samma för-
tjenstfulla sätt som hittills fortgå, syntes böra, i likhet med hvad fallet
varit med Nordin, efter tio års väl vitsordad tjenstgöring komma i
åtnjutande af ålderstillägg med 1,000 kronor för år, hemstält, att Kongl.
Maj:t ville föreslå Riksdagen att för år 1900 på extra stat bevilja för
anställande af en andre instruktör i husslöjd 2,000 kronor och såsom
personligt ålderstillägg till Wallander 1,000 kronor, eller tillhopa 3,000
kronor.
Sedan Wallander enligt kongl. brefvet den 22 december 1898
förklarats berättigad att för innevarande år, i likhet med för de fyra
senast förflutna, åtnjuta det honom af Riksdagen beviljade personliga
ålderstillägg, komme han, enligt hvad departementschefen meddelat,
att vid ingången af nästkommande år, derest han då såsom andre in¬
struktör i husslöjd fortfarande qvarstode, hafva under fem år åtnjutit
första ålderstillägget å sitt arfvode. Billigheten syntes derför kräfva,
att Wallander från och med nästkommande år undfinge ett andra ålders¬
tillägg å 500 kronor.
Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa, till anställande
af en andre instruktör i husslöjd, 2,000 kronor och, såsom personligt
ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander, derest han fort¬
farande i denna egenskap med godt vitsord tjenstgjorde, 1,000 kronor,
eller tillhopa 3,000 kronor.
Utskottet, som anser, att, på sätt i Kongl. Maj:ts förevarande
proposition föreslagits, ett andra ålderstillägg bör beviljas andre instruk¬
tören Wallander, har icke heller i öfrigt haft något att emot framställ¬
ningen erinra, och hemställer alltså,
att Riksdagen må på extra stat för år 1900
anvisa:
a) till anställande af en andre instruktör i husslöjd
2,000 kronor; och
100
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. anslag
till vä/skolan
i Borås.
[34.]
b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruk¬
tören Jonas Wallander, derest han fortfarande i denna
egenskap med godt vitsord tjenstgör, 1,000 kronor.
36:o) Vidare hemställer utskottet,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts der¬
om gjorda framställning, må på extra stat jemväl för
år 1900 bevilja dels, såsom bidrag till upprätthållande
af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs
läns landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, mot¬
svarande minst hälften af statsanslaget — 3,800 kronor
och dels, såsom bidrag till aflönande af en andre lärare
vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att ena¬
handa belopp varder för ändamålet från nämnda läns
landsting eller eljest tillskjutet. ,,
Ang. anslag
till handels-
undervisning.
[35.]
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.
37:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1900 på
extra stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor att af Kongl. Maj:t an¬
vändas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocie-
tetens i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut.
Efter det Riksdagen, som för hvart och ett af åren 1894—1898
på extra stat anvisat ett anslag af 15,000 kronor att af Kongl. Maj:t
användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandeis-
societetens i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handels¬
institut, under förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut beträffade,
att Göteborgs stadsfullmägtige och, hvad Frans Schartaus praktiska
handelsinstitut anginge, att grosshandelssocieteten i Stockholm fort¬
farande till instituten lemnade årligt understöd till minst samma belopp
som dittills, samt på de vilkor i öfrigt, som Kongl. Maj:t kunde finna
skäligt bestämma, för år 1899 på extra stat för nämnda ändamål an¬
visat ett förhöjdt anslag af 20,000 kronor under enahanda förutsättning,
hade, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet anfört,
Kongl. Maj:t genom beslut den 27 maj 1898 förordnat, att ifrågavarande
af Riksdagen anvisade anslag, 20,000 kronor, skulle användas till
understöd åt nämnda båda handelsinstitut under följande vilkor och
förbehåll, nemligen:
att vid hvartdera af instituten skulle beredas tillfälle till af-
giftsfri undervisning för minst tio medellösa elever och att för öfrigt
nedsättning i elevafgifterna borde ske i den mån institutets styrelse
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
101
pröfvade eleverna deraf vara i behof, dock ej till lägre belopp än 100
kronor för hvarje elev;
att institutens styrelser skulle efter utgången af läsåret 1898—
1899 till Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens inkomster
och utgifter för undervisningen under nämnda läsår samt om det be¬
lopp, som, utöfver erlagda elevafgifter, skulle influtit, derest samtliga
eleverna, frieleverna inberäknade, erlagt fulla elevafgifter;
att understödet skulle, efter pröfning på grund af berörda upp¬
gifter, i mån af behof, fördelas emellan instituten för att användas i
främsta rummet till godtgörande af skilnaden mellan de elevafgifter,
som erlagts, och de afgifter, som skolat erläggas, om alla eleverna,
frieleverna inberäknade, erlagt fulla afgifter, och i andra rummet till
gäldande af det belopp, hvarmed, oaktadt berörda godtgörelse, inkom¬
sterna till äfventyrs understege utgifterna; samt
att understödsbeloppen icke finge lyftas förr än dels, hvad Göte¬
borgs handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmägtige och, hvad
Schartaus handelsinstitut anginge, grosshandelssocieteten i Stockholm
lemnat understöd till minst samma belopp som dittills, dels ock genom
inspektion af sakkunnig person, som af Kongl. Maj:t utsåges, visshet
vunnits, att undervisningen vid instituten under det gångna läsåret
bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant sätt, att
den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.
Vidare har departementschefen omförmält, hurusom styrelserna
för ifrågavarande båda handelsinstitut i särskilda till Kongl. Maj:t stälda
skrifter anhållit, att understöd af allmänna medel jemväl för år 1900
måtte instituten beredas.
Styrelsen för Göteborgs handelsinstitut hade dervid anfört bland
annat: att styrelsen ansett sig af förberörda, för år 1899 anvisade an¬
slag kunna beräkna såsom kommande på Göteborgs handelsinstituts lott
omkring 14,000 kronor och på grund deraf för läsåret 1898—1899
beviljat dels friplats åt 16 elever, deraf 2 i fackkursen samt 5 i andra
och 9 i första klassen, dels ock nedsättning i elevafgiften till 100
kronor för 47 elever, deraf 4 i fackkursen samt 15 i andra och 28 i första
klassen; att, då elevafgifterna utgjorde i första klassen 280 kronor och i
öfriga afdelningar 320 kronor, skilnaden mellan det belopp, som i elev¬
afgifter erlades, och det belopp, som skulle hafva influtit, om alla eleverna,
frieleverna inberäknade, erlagt fulla afgifter, sålunda utgjorde 13,980
kronor; att till erhållande af friplatser visserligen anmält sig ett betydligt
större antal elever, än som med hänsyn till anslagets storlek kunde
ifrågakomma, men att, ehuru styrelsen gerna velat kunna med friplats
102
StatsutsJcottets Utlåtande N:o 7.
ihågkomma ännu några förtjente och behöfvande sökande, styrelsen
dock måste med tacksamhet erkänna, att anslaget för närvarande täckte,
åtminstone tillnärmelsevis, de mest trängande behofven af friplatser och
nedsättningar i afgifterna; att vid 1898 års hösttermins början i läro¬
verket intagits 98 elever och qvarstått från föregående arbetsår 46,
hvadan hela antalet elever uppgått till 144, fördelade på följande sätt:
fackkursen 20 elever, andra klassen A 22, andra klassen B 23, första
klassen A 25, första klassen B 26 och första klassen C 28 elever; att
af dessa elever något öfver 60 vore från Göteborg, en från utlandet och
de öfrige från olika delar af södra och mellersta Sverige; samt att af
de elever, som under förra arbetsåret lemnade institutet, de fleste redan
erhållit plats, det öfvervägande antalet, omkring 2/3, i Göteborg, hvaremot
såsom vanligt, några antagit plats på utländska kontor, i allmänhet dock
med afsigt att sedermera återvända till hemlandet och der tillgodogöra
sig sina förvärfvade kunskaper.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hade styrelsen anhållit,
att Kongl. Maj:t måtte äfven för år 1900 bereda Göteborgs handels¬
institut understöd af statsmedel till det belopp, som Kongl. Maj:t i
betraktande af föreliggande omständigheter kunde finna skäligt.
Styrelsen för gross handelssocietet ens i Stockholm handelsskola, Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut, hade i sin förenämnda ansökning an¬
hållit, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1900 bevilja
de båda handelsinstituten ett understöd af statsmedel att utgå med
samma belopp som det för år 1899 beviljade, eller 20,000 kronor; och
hade styrelsen i öfrigt andragit, att, på sätt framginge af en ansök¬
ningen bilagd katalog, elevantalet vid institutet innevarande läsår ut¬
gjorde 83, eller det högsta antal institutet med sitt nuvarande utrymme
kunde mottaga; samt att, då emellertid under de senaste åren och sär-
skildt under är 1898 tilloppet till institutet varit så stort, att många
anmälningar på grund af bristande utrymme måst tillbakavisas, gross-
handelssocietetens deputerade, för att möjliggöra inrättandet af parallel-
klassex-, anslagit medel för en tillbyggnad af läroverkshuset, hvilken
torde komma att utföras under loppet af år 1899, hvarjemte af berörda
katalog vidare inhemtades, att af institutets 83 elever 42 erlade full
årsafgift med 225 kronor, 23 nedsatt afgift med 100 kronor och 18
innehade friplats.
Till följd af särskilda derom erhållna befallningar hade kommers¬
kollegium afgifvit utlåtande i ämnet af den 11 oktober 1898 och der¬
vid till eu början erinrat, att kollegium med utlåtande den 20 september
1898 angående utbetalande till handelsinstituten af statsanslaget för år
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
103
1898 till KoDgl. Maj:t öfverlemnat en af inspektören för ifrågavarande
läroverk afgifven berättelse, enligt hvilken undervisningen vid handels¬
instituten under läsåret 1897—1898 bedrifvits i sådan omfattning och ut¬
sträckning samt på sådant sätt, att den kunde anses med institutens ändamål
öfverensstämmande. I sistberörda utlåtande hade kollegium jemväl lemnat
redogörelse för handelsinstitutens inkomster och utgifter under samma
läsår. Af denna redogörelse framginge, att vid Göteborgs handels¬
institut samtliga inkomster, statsunderstödet dock ej deri inberäknadt,
utgjort 38,492 kronor 43 öre och samtliga utgifter 30,929 kronor 13
öre, samt att vid Schartaus handelsinstitut inkomsterna, likaledes obe¬
räknad! statsunderstödet, utgjort 19,075 kronor och utgifterna 24,513
kronor 3 öre, dervid emellertid kollegium, då Göteborgs handelsinstituts
verksamhet under sistnämnda läsår sålunda medfört ett i ekonomiskt
afseende fördelaktigt resultat, inhemta!, att detta handelsinstitut hade
att emotse ökade utgifter till följd deraf, att en löneförhöjning åt in¬
stitutets lärare vore, såsom af omständigheterna påkallad, afsedd att
genomföras, om möjligt, redan under innevarande läsår.
Hvad beträffade nu förevarande ansökningar om fortfarande stats¬
understöd åt de båda förnämsta handelsinstituten i landet, hade kolle¬
gium ansett sådant understöd önskvärdt, särskildt för beredande af
tillfälle åt mindre bemedlade att utan afgift eller mot nedsatt sådan
begagna sig af undervisningen; och då, enligt hvad af handlingarna
framginge, elevantalet vid instituten vore under innevarande läsår
större än någonsin tillförene, samt, hvad anginge Schartaus handels¬
institut, nått det högsta antal, institutet med sitt nuvarande utrymme
kunde mottaga, hvarför en tillbyggnad af läroverkshuset beslutats för
att derigenom möjliggöra inrättandet af parabel klasser, hade kollegium,
under åberopande i öfrigt af hvad kollegium anfört i sina utlåtanden i
ämnet den 20 oktober 1896 och den 13 oktober 1897 hemstält, att
Kongl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd för beredande åt Göteborgs handels¬
institut och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut, af understöd för år 1900 af all¬
männa medel till enahanda belopp, som för år 1899 blifvit för ända¬
målet bestämdt, eller 20,000 kronor, att användas efter hufvudsakligen
de grunder och på de vilkor, som funnes angifna i kongl. brefvet den
27 maj 1898.
För egen del har departementschefen i ärendet anfört följande:
Frågan om fördelning mellan instituten af 1898 års anslag för
ifrågavarande ändamål hade den 21 oktober samma år inför Kongl.
Maj:t föredragits. Dervid hade rörande förhållandena under läsåret
104
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
1897—1898 upplysts, att vid Göteborgs handelsinstitut, om alla eleverna
erlagt fulla elevafgifter, skulle af dem hafva erlagts 38,320 kronor,
men att de influtna elevafgifterna uppgått till endast 28,900 kronor, i
följd hvaraf en brist uppstått af 9,420 kronor, samt att vid Schartaus
handelsinstitut i elevafgifter influtit 11,575 kronor, hvaremot, om samt¬
liga eleverna erlagt full afgift, i elevafgifter skulle hafva influtit 18,000
kronor, hvadan alltså skilnaden utgjorde 6,425 kronor. Då 1898 års
anslag, som utgjorde allenast 15,000 kronor, sålunda icke lemnade till¬
gång till fullt täckande af berörda skilnadsbelopp, hade anslaget mellan
handelsinstituten blifvit fördeladt i proportion till de understödsbelopp,
hvartill de vore berättigade, dervid Göteborgs handelsinstitut tilldelats
8,917 kronor 64 öre och Frans Schartaus handelsinstitut 6,082 kronor
36 öre.
Lika med kommerskollegium ansåge departementschefen, att ena¬
handa belopp, som för innevarande år beviljats till understöd åt de
båda handelsinstituten, eller 20,000 kronor, borde af Riksdagen äskas
jemväl för år 1900; och tillstyrkte alltså departementschefen, att KoDgl.
Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af ofvan angifna innehåll
med hemställan tillika att de för anslagets användande för närvarande
bestämda förutsättningar måtte fortfarande bibehållas.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må för år 1900 på extra stat anvisa
ett anslag af 20,000 kronor att af Kongl. Maj:t an¬
vändas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och
grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut, under förutsättning,
hvad Göteborgs handelsinstitut beträffar, att Göteborgs
stadsfullmägtige och, hvad Frans Schartaus praktiska
handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i Stock¬
holm fortfarande till instituten lemna årligt understöd
till minst samma belopp som hittills samt på de vilkor
i öfrigt, som Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma.
Ang. anslag 38:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att för år 1900 på
främjande^e'af extra stat anvisa dels ett anslag af 15,000 kronor att af Kongl. Maj:t
svenska alsters användas till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af
uUandet^och svensk industri och svenska näringar; dels ock ett anslag af 20,000 kronor
dels till till handels stipendier.
handels-
stipendier.
[36 o. 37]
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
105
Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende
erinrat, hurusom Riksdagen på extra stat anvisat till befrämjande af
afsättning i främmande länder af alster af svensk industri och svenska
näringar för hvart och ett af åren 1897—1899 ett anslag af 15,000
kronor samt till handelsstipendier för hvartdera året 1897 och 1898
10.000 kronor och för år 1899 20,000 kronor.
Af förstnämnda anslag för innevarande år hade Kongl. Maj:t den
14 oktober 1898 dels, i likhet med hvad under flera föregående år
egt rum, beviljat till mejeriagenturen i Manchester 8,500 kronor och
till fiskeriagenturen i norra Tyskland 5,000 kronor, dels ock förklarat
sig vilja framdeles besluta i afseende å dispositionen af återstoden,
1,500 kronor.
Hvad anginge det för år 1898 beviljade anslaget å 10,000 kronor
till handelsstipendier, hade Kongl. Maj:t genom beslut den 4 februari
1898, i enlighet med hvad af kommerskollegium föreslagits, tilldelat
fortsättningsstipendier med 1,750 kronor åt hvardera af två stipendiater
för år 1897, af hvilka den ene skulle i Ryssland inhemta ytterligare
erfarenhet om vilkoren för försäljning derstädes af svenska jern- och
stålvaror samt maskiner, och den andre skulle i nämnda land inhemta
ytterligare erfarenhet om vilkoren för afsättning derstädes af svenska
landtbruksmaskiner och redskap samt andra der säljbara exportartiklar,
äfvensom två nya stipendier med dels 3,000 kronor åt en person för
att i norra Afrika inhemta erfarenhet om vilkoren för afsättning der¬
städes af der säljbara svenska exportartiklar, dels ock 3,500 kronor åt
en person för att i södra Afrika inhemta erfarenheten om vilkoren för
afsättning derstädes af svenska varor, särskildt träförädlingsindustriens
alster.
Anslaget till handelsstipendier för innevarande år, hvilket utgjorde
20.000 kronor, hade ännu icke fördelats.
Då anvisande af medel för ifrågavarande båda ändamål jemväl
för år 1900 vore behöfligt, hemstälde departementschefen, att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1900 anvisa enahanda belopp,
som för innevarande år blifvit af Riksdagen beviljade så väl till befräm¬
jande af afsättning i främmande länder af alster af svensk industri och
svenska näringar som till handelsstipendier.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts före¬
varande framställning, hemställer alltså,
att Riksdagen må för år 1900 på extra stat
anvisa
Bih. till Hiksd. Prat. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft.
14
106
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
a) ett anslag af 15,000 kronor att af Kong!.
Maj:t användas till befrämjande af afsättning i främ¬
mande länder af alster af svensk industri och svenska
näringar;
b) ett anslag af20,000kronortillhandelsstipendier.
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.
A”?i hZi1?3 39:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem-
att, under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och
Falun med dertill hörande skolor för bergsarbetare
komma att jemväl under år 1900 fortsätta sin verk¬
samhet i enahanda omfång och utsträckning som hit¬
tills och underkasta sig den inspektion, Kongl. Maj:t
finner skäligt bestämma, Riksdagen må, i likhet med
hvad förut under en följd af år egt rum, på extra stat
för år 1900 anvisa ett belopp af 14,000 kronor att
till brukssocietetens fullmägtige i jernkontoretutbetalas.
Fiskerinäringens understöd.
tiu^éiönin^r 40:o) Kongl Maj:t har föreslagit Riksdagen att å extra stat för
/o> 'dödande år 1900 anvisa ett anslag af 5,000 kronor att enligt de närmare be-
a/tjeiar. stämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas såsom
[39]. bidrag till belöningar för dödande af sjelar.
Med bifall till Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag, har Riks¬
dagen på extra stat för år 1899 — liksom förut för år 1898 — anvisat
ett anslag af 5,000 kronor att, enligt de närmare bestämmelser Kongl.
Maj:t kunde finna godt meddela, användas såsom bidrag till belöningar
för dödande af sjelar, under vilkor att statsbidraget icke finge utgå
med högre belopp, än som motsvarade hvad vederbörande hushållnings¬
sällskap eller landsting, hvart för sig eller i förening, utbetalat såsom
belöningar för inom området dödade sjelar, och ej i någon händelse
med mer än 3 kronor för hvarje dödad sjel.
Med erinran härom har chefen för civildepartementet till det i
ärendet förda statsrådsprotokollet anfört följande:
skolorna i ställer utskottet,
Filipstad och
Falun.
[38].
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
107
Sedan ansökningar om bidrag af statsmedel från berörda anslag
inkommit från 11 hushållningssällskap och landsting, dervid gjorts
framställningar om beviljande af bidrag till sammanlagdt belopp af
6,300 kronor eller 1,300 kronor mer än det beviljade anslaget, hade
Kongl. Maj:t den 9 december 1898, i enlighet med landtbruksstyrelsens
förslag, förordnat om fördelningen af 1899 års anslag.
Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 november 1898 hade landt-
bruksstyrelsen gjort framställning om beviljande för år 1900 af enahanda
anslag som för år 1899 och dervid anfört att, ehuru det för styrelsen
icke vore möjligt att meddela någon redogörelse öfver det sätt, hvarpå
1898 års anslag till belöningar för dödande af sjelar — det första som för
sådant ändamål beviljats — blifvit af vederbörande inom orterna an¬
vända då berättelserna härom icke behöfde vara ingifna före den 1
maj 1899, syntes likväl anslaget oförtydbart varit till nytta, då hus¬
hållningssällskap och landsting ansett sig böra anvisa belopp, mot¬
svarande de sökta statsunderstöden. Vid sådant förhållande och med
afseende å det intresse, denna för fisket vigtiga angelägenhet lyckats
tillvinna sig inom orterna, hade styrelsen ansett det icke vara lämpligt
att afbryta eller hämma den knappast började verksamheten för ända¬
målet, som enligt styrelsens förmenande icke kunde vinnas utan fleråriga
bemödanden.
Vidare har departementschefen erinrat, hurusom Riksdagen, då
detta anslag första gången beviljades, i skrifvelse den 13 maj 1897
framhållit, att enligt Riksdagens mening egentligen det under sjunde
hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till belöningar för rofdjurs dö¬
dande borde tagas i anspråk till bestridande af statsverkets utgifter
för nu ifrågavarande ändamål, men att, då härför måste förutsättas en
ändring i 20 § af jagtstadgan samt förslag i detta syfte då icke före-
låge, Riksdagen, på det icke af brist på medel en för fiskeribefolkningen
i vidsträckta delar af vårt land gagnelig åtgärd måtte undanskjutas,
ansett sig böra bevilja omförmälda anslag.
Enligt hvad chefen för finansdepartementet upplyst, vore förslag
till omarbetning af jagtstadgan, deribland äfven 20 §, numera uppgjordt
af en för ändamålet tillsatt komité, men ärendet hade ännu icke hunnit
slutbehandlas.
Departementschefen, som instämde uti de skäl, landtbruksstyrelsen
anfört för sin framställning, hemstälde på grund af hvad han anfört,
att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen äska anslag för ifrågavarande
ändamål till oförändradt belopp äfven för år 1900.
108
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. ökning
af fonden för
fiskerinärin¬
gens befräm¬
jande.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen må å extra stat för år 1900 an¬
visa ett anslag af 5,000 kronor att, enligt de närmare
bestämmelser Kong!. Maj:t kan finna godt meddela,
användas såsom bidrag till belöningar för dödande af
sjelar, under vilkor att statsbidraget icke må utgå med
högre belopp, än som motsvarar hvad vederbörande
hushållningssällskap eller landsting, hvart för sig eller
i förening, utbetalat såsom belöningar för inom om¬
rådet dödade sjelar, och ej i någon händelse med mer
än tre kronor för hvarje dödad sjel.
41:o) I särskilda, sins emellan lika lydande, motioner (n:is 7 i
Första Kammaren och 61 i Andra Kammaren) hafva herrar F. E. Pettersson
och C. H. Wallentin sammanstämmande föreslagit, att Riksdagen måtte
besluta att höja beloppet af fonden för fiskerinäringens befrämjande
med 200,000 kronor, samt att blifvande lån från denna fond måtte
medgifvas under samma vilkor, som enligt kongl. kungörelserna af
den 3 juni 1892 och den 19 maj 1893 för närvarande vore gällande,
med det undantag, att för lån af större belopp än 5,000 kronor en
amorteringstid af högst 15 år från lånets lyftande måtte af Kongl.
Maj:t efter pröfning af hvarje särskilt fall kunna medgifvas.
Härjemte har herr A. V. Ljungman i en inom Andra Kammaren
väckt motion (n:o 210) hemstält, att Riksdagen måtte, till ökande af
samma fond, bevilja ett anslag till belopp, som borde af statsutskottet
föreslås efter sig vid statsregleringen teende omständigheter, dock icke
understigande 100,000 kronor.
I sina förenämnda motioner hafva herrar Pettersson och Wallentin
till en början erinrat, hurusom på grund af Kongl. Maj:ts proposition
till 1891 års Riksdag ett anslag af 100,000 kronor beviljats till en fond
för fiskerinäringens främjande medelst utlemnande af lån för anskaffande
af fiskebåtar och redskap samt för anläggande af smärre inrättningar
för tillgodogörande och förädling af fiskets produkter.
I öfverensstämmelse med de allmänna grunder, Riksdagen i sin
skrifvelse den 13 maj samma år, n:o 36, uttalat rörande förmedlingen
och tillgodonjutandet af dessa lån, hade Kongl. Maj:t genom kungörelse
den 3 juni 1892 utfärdat nedanstående bestämmelser:
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
109
»1:o) Hushållningssällskap eller landsting, som önskar från ifråga¬
varande fond erhålla lån för att deraf utlemna låneunderstöd för ofvan
omförmälda ändamål, må derom för Göteborgs och Bohus län samt
Hallands län till Kongl. Majrts befallningshafvande i samma län samt
för rikets öfriga län till landtbruksstyrelsen före mars eller oktober
månads slut ingifva till Kongl. Maj:t stäld ansökning, innehållande
jemväl uppgift å de ändamål, för hvilka låneunderstöd blifvit hos hus¬
hållningssällskapet eller landstinget sökta, och beloppen af de särskilda
låneunderstöden, hvarefter Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande
och landtbruksstyrelsen hafva att inom en månad efter ansökningstidens
utgång till Kongl. Maj:t, för nådig pröfning insända ansökningshand¬
lingarna jemte eget underdånigt utlåtande.
2:o) Fonden förvaltas af statskontoret, som eger att till veder¬
börande hushållningssällskap eller landsting utbetala beviljadt lån emot
hushållningssällskapets eller landstingets förskrifning derå.
3:o) För lån från fonden erlägges tre procent årlig ränta, dock
med skyldighet för hushållningssällskap eller landsting att, derest för¬
fallet kapitalbelopp icke inom föreskrifven tid inbetalas, derå erlägga
sex procent årlig ränta, till dess inbetalning sker.
4:o) Från fonden beviljadt lån skall återbetalas sålunda, att vid
slutet af hvarje af de åtta år, som följa näst efter det, hvarunder lånet
blifvit lyftadt, inbetalas en åttondedel deraf tillika med upplupen men
obetald ränta; förbehållande Kongl. Maj:t sig att, derest stadgad kapital-
eller räntebetalning icke i rätt tid fullgöres, tidigare återfordra det
oguldna lånebeloppet med ränta.»
Dessa stadganden hade med undantag af en mindre förändring i
afseende å amorteringstidens längd (se kongl. kungörelsen den 19 maj
1893) allt sedan dess varit gällande för lån från denna fond.
De lånebelopp, som till och med 1897 års utgång blifvit från fonden
utlemnade, vore, enligt hvad motionärerna uppgifva, följande:
no
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Kongl. bref.
|
Låntagaren.
|
Lånebelopp.
|
Årlig ränta.
|
I 1892
|
”
Dec.
|
2
|
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap......
|
5,000
|
|
3%
|
1893
|
April
|
21
|
Blekinge läns eko
Malmöhus läns eko
|
10,000
|
—
|
» i
|
»
|
>
|
>
|
3,800
|
—
|
»
|
»
|
»
|
»
|
Göteborgs och Bohus läns eko
|
10,000
|
—
|
|
|
>
|
>
|
Gotlands läns d:o
|
10,000
|
—
|
»
|
»
|
»
|
»
|
Kristianstads läns d:o
|
1,700*
|
—
|
»
|
»
|
Nov.
|
24
|
Kalmar läns norra d:o
|
3,300
|
—
|
|
»
|
Dec.
|
15
|
Hallands läns d:o
|
7,400
|
—
|
»
|
i 1894
|
Sept.
|
21
|
D:o d:o d:o
|
3,400
|
—
|
>
|
| 1895
|
Maj
|
17
|
Göteborgs och Bohus läns landsting
|
24,800
|
—
|
»
|
»
|
Dec.
|
20
|
Hallands läns hushållningssällskap........................
|
4,400
|
—
|
»
|
1896
|
Nov.
|
6
|
D:o d:o d:o ........................
|
4,800
|
—
|
|
i 1897
|
Juni
|
4
|
Kristianstads läns d:o ........................
|
800
|
_
|
»
|
>
|
»
|
»
|
Göteborgs och Bohus läns landsting ....................
|
20,000
|
—
|
»
|
*
|
|
»
|
Malmöhus läns hushållningssällskap
Beviljadt men ej lyftadt lån
|
5,000
|
-
|
»
|
1893
|
Nev.
|
24
|
Malmöhus läns hushållningssällskap
|
1,000**
|
-
|
>
|
Vidare hafva herrar Pettersson och Wallentin till stöd för sina
framställningar anfört:
Med hänsyn till förenämnda siffror och då man besinnade, att
hvart och ett åt' dessa lånebelopp, som genom vederbörande landstings
eller hushållningssällskaps försorg blifvit förmedlade, i sin tur fördelats
i många smärre poster — i Halland vore utanordnade icke mindre än
18 stycken särskilda lån — funue man, att inrättandet af denna låne¬
fond medfört stor nytta för skärgårdsbefolkningen. Men på samma
gång kunde ej frånses, att fondens tillgångar vore allt för begränsade
för att ändamålet med densamma skulle ens närmelsevis kunna ernås,
och många vore de låneansökningar, hvilka af brist på medel ej kunnat
tillgodoses. Så till exempel hade till Göteborgs och Bohus läns lands¬
ting år 1897 inkommit ansökningar om lån till öfver dubbla det belopp,
landstinget haft att förmedla.
Den kongl. propositionen till 1891 års Riksdag hade också tyd¬
ligen angifvit, att den då föreslagna summan 100,000 kronor endast
vore tillräcklig för »den närmaste tidens lånebehof», och departe¬
mentschefen hade i samma proposition uttalat, att »visar det sig fram¬
deles, att lånebehofvet icke kan med detta belopp tillfredsställas, kan
* Beviljade 3,800 kronor.
** Med förbehäiratt lånet lyftes före */* 1894.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
111
ju då tagas i öfvervägande, huruvida ytterligare medel böra till fonden
anvisas.»
Ett sådant behof af ökning ansåge motionärerna föreligga icke
endast på grund af det stora antalet lånesökande, utan äfven i följd
af att ett tidsenligt bedrifvande af hafsfiske! fordrade större båtar och
dyrbarare fångstredskap än hvad skärgårdsbefolkningen i allmänhet,
äfven under förutsättning om utfående af nu utgående smärre lånebidrag,
kunde förskaffa sig.
Hvad särskildt fisket vid Sveriges vestkust beträffade, så kunde,
enligt motionärernas förmenande, svårligen förnekas, att fisktillgången
invid våra kuster under de senare åren förminskats, äfven om det
ekonomiska utbytet i följd af högre saluvärden å fångsten icke visat
sig allt för ofördelaktigt. Det för Bohuslän betydande fiske medelst
garn och backor, hvilket idkades längre ut eller utanför den territoriala
sjögränsen, försvårades i hög grad genom utländska trawlare, hvilkas
fångstsätt dels verkade förödande på allt fiske och dels förstörde ut¬
lagda redskap.
Det för ett antal år sedan så gifvande sillfisket inomskärs, för
hvars bedrifvande stora kapital blifvit af skärgårdsbefolkningen ned¬
lagda, visade sig numera vara i starkt nedgående. Under sådana för¬
hållanden och för att den bohuslänska fiskarebefolkningen ej måtte
råka i samma ekonomiska betryck, som varit fallet vid upphörandet
af förra sillfiskeperioden, ansåge motionärerna förtänksamheten fordra,
att åt denna befolkning i tid bereddes tillfälle att mera allmänt förskaffa
sig fartyg och fångstredskap, som lämpade sig så väl för storsjöfiske
och makrillfiske i Nordsjön som för sillfiske i öppen sjö, i likhet med
det fiske, som idkades af exempelvis skottar, holländare och tyskar.
Då maximibeloppet af hvarje från fiskerifonden utgående lån i
Halland och Bohuslän vore fastslaget till 2,000 kronor, insåges tydligen,
huru ringa hjelp med dessa lån man beredde det verkliga hafsfisket.
Äfven med fastslående af att lån blott borde beviljas intill Va af det
utrustade fartygets värde, vore det dock, enligt motionärernas åsigt,
erforderligt, att fondens tillgångar medgåfve utanordnande af lån å
högst 10,000 kronor. För staten såsom långifvare betydde, enligt
motionärernas mening, lånebeloppens storlek föga, då statens säkerhet
vore genom låneförmedlaren — landsting eller hushållningssällskap —
betryggad, och hvad dessa senare beträffade, så kunde de förutom den
borgensförbindelse, som för närvarande för lånens utbekommande inom
flera län vore bestämd, genom föreskrifter om assurans å fartygen ytter¬
ligare trygga sin säkerhet.
112
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Motionärerna ansåge, att den enligt nuvarande bestämmelser stad¬
gade amorteringstiden åt’högst 8 år — hvilken egde sitt fulla berättigande
för nu utgående smärre lånebelopp samt för redskap, hvilka ganska
hastigt blefve förslitna — borde för undvikande af allt för betun¬
gande annuiteter å de större lånen samt med hänsyn till ett fartygs
brukbarhet under en längre tid lämpligen kunna höjas efter pröfning
i hvarje särskilt fall, dock icke öfver 15 år.
Herr Ljungman har i sin motion särskildt framhållit, att ifråga¬
varande fond borde i öfverensstämmelse med fondens uppgift och de
för densamma gällande bestämmelser fortfarande, såsom hittills varit
fallet, uteslutande komma den egentliga fiskerinäringen till godo och
ej användas till främjande af fisket i storkapitalets tjenst, hvilket senare
slags fiske vore af så fullständigt annan art än det egentliga, affiske-
materielen sjelfve egande fiskare bedrifna fisket, att detsamma ej rim¬
ligen borde kunna utgöra föremål för landstingens eller hushållnings¬
sällskapens verksamhet; ty det lede enligt motionärens förmenande
intet tvifvel, att ju icke ett sådant främjande icke blott kräfde störa
anslags och särskilda förmåners beviljande utan äfven blefve förenadt
med så betydande förluster för långifvaren, att dessa icke kunde utan
olägenhet bäras af landsting eller hushållningssällskap.
Beträffande tiden för lånens återbetalning ansåge herr Ljungman,
att den nu gällande bestämmelsen derom visat sig fullt tillfredsställande
och sålunda ej tarfvade någon ändring.
Utskottet finner i likhet med herrar Pettersson och Wallentin
önskvärdt att, för beredande af möjlighet för sjelfegande fiskare att
anskaffa för storsjöfiske tjenliga båtar och fiskeredskap, lån till större
belopp än som hittills förekommit, dock ej öfverstigande 10,000 kronor,
måtte kunna dem beviljas; och anser utskottet, att för förverkligandet
af detta önskemål en ökning af fonden är af behofvet påkallad. 1
sammanhang härmed synes någon lindring i lånevilkoren böra med-
gifvas. 1 sådant afseende hafva nämnda motionärer föreslagit, att åter-
betalningstiden för lån öfver 5,000 kronor måtte kunna utsträckas till
15 år. Utskottet, som icke anser lämpligt, att i de vilkor, som af
Riksdagen uppställas, skilnad göres mellan större och mindre lån, finner
sig emellertid endast så till vida kunna tillmötesgå motionärernas i denna
del gjorda förslag, att utskottet vill förorda, att en utsträckning af
afbetalningstiden medgifves intill samma gräns som den i lagen för
sparbanker beträffande lån till enskilda personer föreskrifna eller tio
år. Men deremot har utskottet trott sig böra föreslå en annan lindring,
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
113
som helt visst skulle främja det med fonden afsedda ändamålet, nemligen
den, att, på sätt i Norge eger rum i liknande fall, ett års räntefrihet
från statens sida beviljas vederbörande landsting och hushållningssäll¬
skap, för att dessa må låta enahanda förmån komma de låntagande
fiskarena till godo.
På grund af utskottet tillhandakomna upplysningar finner sig ut¬
skottet äfven böra uttala det önskemål, att förenkling i sjelfva sättet
för låneansökningarnes behandling och lånens utbekommande måtte
åstadkommas, i syfte att lånen måtte kunna med mindre tidsutdrägt
än nu är fallet till vederbörande utbetalas.
Hvad beträffar storleken af den förhöjning af fonden, som i sam¬
manhang härmed bör vidtagas, torde densamma, intill dess erfarenhet
vunnits om verkningarna af de nu ifrågasatta förändringarna i fondens
handhafvande, icke böra uppgå till det af herrar Pettersson och Wallen-
tin föreslagna beloppet, utan synes densamma kunna begränsas till
100.000 kronor eller det belopp, herr Ljungman i sin motion be¬
tecknat såsom det minsta, som borde ifrågakomma.
Utskottet hemställer alltså,
l:o) att Riksdagen må för sin del besluta de
ändringar i gällande vilkor för låns erhållande ur
fonden för fiskerinäringens befrämjande, att tiden för
lånens amortering bestämmes till högst 10 år, och
att räntefrihet medgifves för första året, under hvilket
lånet innehafves; samt
2:o) att för höjande af fonden för fiskerinärin¬
gens befrämjande må å extra stat för år 1900 De-
viljas ett anslag af 100,000 kronor.
Anordnande af fabriksinspektion.
42:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till anordnande
af fabriksinspektion, på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af
33.000 kronor.
Riksdagen har, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat
från och med år 1895 anvisat: till aflöning åt fem inspektörer 25,000
kronor med 5,000 kronor till hvar, för år räknadt, till bestridande af
kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter 3,000 kronor samt
till Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade
inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa 30,000 kronor.
Bill. till Riksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft.
Ang. anslag
till anordnad
de af fabrik*-
inspektion.
[40].
15
114
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Af det i ärendet förda statsrådsprotokoll inhemtas, att i det för
närvarande med 3,000 kronor om året till lika fördelning emellan de
fem yrkesinepektörerna utgående anslaget till skrifbiträden och lik¬
artade utgifter, hade enligt hvad kommerskollegium uti skrifvelse till
Kongl. Maj:t den 22 november 1898 anmält, yrkesinspektörerna i rikets
samtliga yrkesinspektionsdistrikt ifrågasatt förhöjning.
Till stöd härför hade anförts hufvudsakligen, att det nuvarande
anslaget icke lemnade tillgång till bestridande af, jemte andra nöd¬
vändiga utgifter för litteratur, skrifmaterialer, tryckta cirkulär till
yrkesidkarne m. m., jemväl kostnaden för erforderliga skrifbiträden,
hvilket förhållande hade till följd, att yrkesinspektörerne nödgades
antingen sjelfve, till hinder för det egentliga inspektionsarbetet, utföra
nästan alla skrifgöromål, äfven sådana som lämpligen kunde af ett
vanligt skrifbiträde verkställas, eller ock mer än ändamålsenligt vore
nedbringa andra utgifter, för hvilkas bestridande ifrågavarande anslag
jemväl vore afsedt, eller af egna medel bekosta dylikt biträde. Be-
hofvet af skrifbiträden gjorde sig nemligen alltmer gällande på grund
af de med yrkesinspektionen förenade skrifgöromålens ökning. Flertalet
af yrkesinspektörerne hade vidare särskildt framhållit önskvärdheten
af att blifva i tillfälle anställa stadigvarande skrifbiträden, som genom
öfning och kontinuitet i arbetet vunne insigt i göromålen. Åt dessa
biträden kunde då enligt inspektörernas mening anförtros förandet af
vederbörliga register äfvensom en stor del af de öfriga skrifgöro-
målen, hvilka för närvarande, då inspektörerne sjelfve voro med dem
betungade, hindrade inspektörerne från att i den omfattning, som
eljest kunde ega rum, verkställa inspektioner af industriella anläggningar.
Beträffande det belopp, hvartill ifrågavarande anslag borde höjas,
hade fyra af inspektörerne, hvilka samtliga tillika meddelat uppgifter
angående anslagets användning under åren 1895—1897, föreslagit be¬
loppet till 6,000 kronor, till lika fördelning mellan inspektörerne med
1,200 kronor åt hvar, att emot redovisningsskyldighet användas. Den
femte, yrkesinspektören i vestra distriktet, hade dock uttalat den åsigt,
att anslaget borde ökas till 1,800 kronor om året för en hvar af inspek¬
törerne i enlighet med en af honom gjord beräkning, deri emellertid
inginge, bland annat, hyra för samt eldning och städning af expeditions¬
lokal med 300 kronor.
För egen del hade kollegium anfört följande:
»Sedan efter utfärdandet af lagen den 10 maj 1889 angående skydd
mot yrkesfara Riksdagen, för anordnande af fabriksinspektion, på extra
stat för hvartdera af åren 1890 och 1891 anvisat, jemte aflöning åt tre
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
115
yrkesinspektörer, ett anslag å 1,800 kronor till bestridande af kost¬
naden för skrifbiträden och likartade utgifter, förordnade Eders Kongl.
Maj:t, enligt nådigt bref till kollegium den 31 december 1890, bland
annat, att sistomförmälda anslag skulle emellan de tre yrkesinspek-
törerne lika fördelas för att af dem, emot redovisningsskyldighet, an¬
vändas i enlighet med de genom samma nådiga bref meddelade när¬
mare föreskrifter.
Det af Riksdagen sedermera för hvardera af de följande åren till
och med år 1899 för enahanda ändamål beviljade anslag, som emeller¬
tid, sedan från och med år 1895 yrkesinspektörernas antal ökats till
fem, samtidigt blifvit höjdt till 3,000 kronor, har enligt särskilda nådiga
bref, det senaste af den 27 maj 1898, förordnats jemväl skola emellan
yrkesinspektörerne lika fördelas för att af dem, emot redovisningsskyl¬
dighet, användas till bestridande af sådana utgifter, till hvilka föregående
års enahanda anslag enligt meddelade föreskrifter finge användas.
Hvad nu angår ofvan omförmälda framställning om förhöjning^
ifrågavarande anslag, hvilket sålunda allt ifrån yrkesinspektionens in¬
rättande utgått med 600 kronor om året till en hvar af yrkesinspek¬
törerne, synes jemväl kollegium en förhöjning af anslaget vara af om¬
ständigheterna påkallad.
Af kollega underdåniga skrifvelse den 25 nästlidne oktober med
sammandrag af yrkesinspektörernes berättelser för år 1897 inhemtas,
bland annat, att antalet arbetsställen, som äro eller antagas vara före¬
mål för yrkesinspektion, uppgår till 13,612, samt att under tiden från
och med den 1 juli 1890, då lagen angående skydd mot yrkesfara
trädde i kraft, till och med år 1897 allenast 5,341 arbetsställen af
vrkesinspektör inspekterats en eller flera gånger. Då vidare antalet
arbetsställen, som under sistnämnda år inspekterats, utgör 1,386, så
framgår häraf, äfven om hänsyn tages dertill, att yrkesinspektörerne i
norra och östra distrikten under år 1897 varit af sjukdom hindrade att
verkställa inspektioner i samma omfattning som eljest, att, jemväl med
den tillökning, yrkesinspektionens arbetskrafter vunnit derigenom, att
inspektörernes antal ökats från tre till fem, flera år komma att förgå,
innan alla arbetsplatser hinna varda inspekterade, helst ett arbetsställe
kan kräfva upprepade inspektioner under ett och samma år.
Det är sålunda, för åstadkommande af en effektiv tillsyn öfver
lagens angående skydd mot yrkesfara rätta efterlefnad samt för ett
hastigare ernående af det med samma lag afsedda syfte, angeläget att
yrkesinspektörerne må kunna egna så stor del af sin tid som möjligt
åt det egentliga inspektionsarbetet och icke mer än nödigt upptagas
af skrifgöromål och annat hemarbete.
116
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Det hemarbete, yrkesinspektörerne hafva att utföra, kräfver emeller¬
tid för närvarande en ganska betydlig del af deras tid.
Enligt instruktionen för yrkesinspektörerne den 20 juni 1890
åligger det desse — förutom att med uppmärksamhet följa de åtgärder,
som i främmande länder vidtagas till befrämjande af arbetares skydd
mot faror för lif och helsa vid arbetet, hvaraf följer, att inspektörerne
måste anskaffa och taga del af utlandets litteratur i ämnet — bland
annat, att föra vissa i § 9 af instruktionen närmare angifna böcker, att
årligen till kommerskollegium afgifva berättelse om sin verksamhet
under det nästförflutna året äfvensom att afgifva yttranden, som från
dem infordras.
Af den rådgifvande verksamhet, som enligt åberopade instruktion
yrkesinspektörerne vidare är ålagd i förhållande till vederbörande indu¬
striidkare, följer äfven en ej obetydlig skriftvexling och annat hem¬
arbete, såsom affattande af förslag till skyddsanordningar med till¬
hörande förtydligande ritningar, af cirkulär till arbetsgivare angående
skyddsåtgärders vidtagande med mera dylikt.
På sätt inhemtas af kollegii särskilda underdåniga skrivelser med
sammandrag af yrkesinspektörernas berättelser för åren 1895—1897,
hafva under dessa år i medeltal årligen till inspektörerne inkommit
1,432 meddelanden om genom vederbörande ångpanneegares försorg
verkstälda profningar af ångpannor. Med anledning af innehållet af
dessa meddelanden hafva i många fall ångpanneegare af yrkesinspek-
tör skriftligen anmodats att vidtaga skyddsåtgärder vid ångpanne-
anläggning.
På grund af nådiga kungörelsen den 24 januari 1896, angående
hvad till beredande af kännedom om olycksfall i arbete iakttagas bör,
hafva under år 1897 af vederbörande myndigheter till yrkesinBpektö-
rerne öfverlemnats 1,244 anmälningar om olycksfall. Såväl dylika an¬
mälningar som än mer vederbörande yrkesidkares och arbetsförestån¬
dares underlåtenhet att anmäla inträffade olycksfall — under år 1897
hafva till yrkesinspektörernes kännedom kommit 386 olycksfall, som
icke blifvit i behörig ordning anmälda — föranleda äfvenledes ett icke
obetydligt skrifarbete för yrkesinspektörerne.
Ensamt från yrkesinspektörenl i södra distriktet har ock, enligt
hvad han i sin förevarande skrifvelse upplyst, under år 1897 aflåtits
1,005 skrivelser. Antalet till honom under samma år inkomna skrifter
utgjorde 1,492.
Härtill kommer slutligen ordnandet af de uppgifter, som under
inspektionerna insamlas angående förhållandena å de särskilda arbets-
117
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
ställena i fråga om sjukkassor, olycksfallsförsäkring samt pension vid
varaktig oförmåga till arbete, beträffande hvilka förhållanden ledo-
görelse lemnas i yrkesinspektörernes årsberättelser.
Af hvad sålunda blifvit i ärendet anfördt torde framgå angelägen¬
heten af att yrkesinspektörernes hemarbete varder för dem i möjligaste
mån underlättadt. En åtgärd i sådant syfte vore otvifvelaktigt bero-
dande åt inspektörerne af förhöjdt anslag till skrifbiträden och likartade
utgifter. . . r ,
Kollegium, som icke finner sig hafva något att erinra i utseende
å det af flertalet af yrkesinspektörerne föreslagna beloppet af den ifråga-
sätta anslagsförhöjningen, helst anslaget fortfarande skulle af inspek¬
törerne mot redovisningsskyldighet användas, får alltså i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder vidtaga åtgärd för
beredande åt yrkesinspektörerne af ett till 6,000 kronor förhöjdt anslag
till skrifbiträden och likartade utgifter.» .
För egen del ansåge departementschefen med afseende å hvad i
ärendet förekommit en förhöjning af anslaget till skrifbiträden och
likartade utgifter för yrkesinspektörerne till det af kommerskollegium
föreslagna belopp böra ega rum, på det att inspektörernes mest magt-
påliggande verksamhet icke måtte mer än nödigt förhindras eller för¬
svåras genom mängden af sådana skrifgöromål, som kunde och borde
anförtros åt skrifbiträden, hvaremot anledning ej syntes förekomma att
nu ifrågasätta ändring i öfriga under denna anslagstitel hittills anvisade
belopp.
Departementschefen hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t måtte före¬
slå Riksdagen att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för
år 1900 anvisa: till aflöning åt fem inspektörer 25,000 kronor med
5 000 kronor till hvar, för år räknadt, till bestridande af kostnaden
för skrifbiträden och likartade utgifter 6,000 kronor samt till Kongl.
Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer
2,000 kronor, eller tillhopa 33,000 kronor.
Utskottet, som icke haft något att erinra emot de skäl, som blifvit
anförda för förhöjningen i anslaget till skrifbiträden m. m. med 3,000
kronor, hemställer,
att Riksdagen må, för anordnande af fabriks¬
inspektion, på extra stat för år 1900 anvisa till aflö¬
ning åt fem inspektörer 25,000 kronor med 5,000
kronor till hvar, för år räknadt, till bestridande af
kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter 6,000
118
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
kronor samt til) Kongl. Maj:ts förfogande för godt-
görelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kro¬
nor, eller tillhopa 33,000 kronor.
Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.
Ang. anslag 43:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
tXmand?och ^r *900 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 50,000 kronor,
hämmande af att användas till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos
tuberkchjuk- nötkreaturen.
domar hot c J
nötkreaturen. bedan Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att — såsom förut skett
[41.] för år 1898 — på extra stat för år 1899 till Kongl. Maj:ts förfogande
ställa ett anslag af 50,000 kronor att användas till förekommande och
hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, yttrade Riksdagen
uti skrifvelse den 11 maj 1898 att, ehuruväl det kommit till Riksdagens
kännedom, att bland de sakkunnige olika åsigter gjort sig gällande
angående tuberkulinets egenskaper och tillförlitligheten af de dermed
anstälda undersökningarne, hade likväl Riksdagen, som ansett, att dessa
undersökningar med hänsyn till det med dem afsedda vigtiga ända¬
målet borde fortsättas åtminstone ännu någon tid, icke tilltrott sig böra
motsätta sig det ifrågavarande anslagets beviljande samt förty på extra
stat för år 1899 till Kongl. Maj:ts förfogande stält det af Kongl. Maj:t
äskade anslaget.
Med erinran härom, omförmäler chefen för civildepartementet
vidare till statsrådsprotokollet, hurusom Kongl. Maj:t, då det redan i
början af år 1898 visat sig, att det för sistnämnda år till enahanda
belopp af 1897 års Riksdag anvisade anslag icke skulle förslå till gäl¬
dande af de ersättningar, som jemlikt kongl. kungörelsen den 15 ok¬
tober 1897 angående ersättning till legitimerad veterinär, som på reqvi¬
sition af ladugårdsinnehafvare verkstält undersökning med tuberkulin
af ladugårdsbesättning, skulle af statsmedel utgå, genom särskild pro¬
position af den 24 mars 1898 äskat Riksdagens medgifvande att hvad
som för år 1898 kunde utöfver det af 1897 års Riksdag beviljade an¬
slag erfordras till gäldande af berörda ersättningar, finge genom stats¬
kontoret af tillgängliga medel förskjutas, med rätt för Kongl. Maj:t
att hos Riksdagen i vanlig ordning till ersättande anmäla samma
förskott.
Denna framställning hade af Riksdagen bifallits, dock med den
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
119
inskränkning att de medel, som af statskontoret kunde komma att
förskjutas, icke finge öfverstiga 25,000 kronor.
Uti den skrifvelse, jemväl af den 11 maj 1898, hvari Riksdagen
anmält detta sitt beslut, hade emellertid Riksdagen yttrat, att Riks¬
dagen icke ville lemna oanmärkt, att de enligt ofvan omförmälda kun¬
görelse den 15 oktober 1897 till veterinärer utbetalda ersättningar
syntes hafva uppgått till afsevärdt höga belopp, med afseende hvarå
det skäligen kunde ifrågasättas, huruvida icke, utan skada för det med
undersökningarna afsedda ändamål, dessa kostnader skulle kunna
genom införande af förändrade bestämmelser i berörda hänseende i
någon mån nedbringas, och hade Riksdagen derför hemstält, det
Kongl. Maj:t måtte taga under öfvervägande frågan om möjligheten
af en dylik nedsättning.
Sedan i anledning af denna Riksdagens hemställan landtbruks-
styrelsen afgifvit infordradt utlåtande, hade Kongl. Maj:t den 4 november
1898 beslutat i åtskilliga hänseenden nya bestämmelser angående dels
ersättning till veterinär, som på reqvisition af ladugårdsinnehafvare
verkstält undersökning med tuberkulin, dels vilkoren för erhållande
af undersökning på statens bekostnad med tuberkulin af ladugards-
besättning.
I förra afseendet hade, med upphäfvande af kungörelsen den 15
oktober 1897, föreskrifvits bland annat:
att examinerad veterinär, som på reqvisition af ladugårdsinne¬
hafvare verkstält undersökning med tuberkulin af ladugårdsbesättning,
skulle för hvarje sådan undersökning ega åtnjuta godtgörelse af stats¬
medel dels för hvarje undersökt djur intill 20 stycken med 40 öre
och för hvarje djur derutöfver inom samma kreatursbesättning med
20 öre, dels ock med 6 kronor i dagtraktamente under högst 2 dagar;
att, om antalet undersökta djur öfverstege 75 och veterinären
för undersökningen användt flere än 2 dagar, veterinären skulle vara
berättigad att för den eller de Överskjutande dagarna erhålla godt¬
görelse af reqvirenten med 6 kronor för hvarje helt och hållet eller
delvis använd dag;
att för resa till och från förrättningsstället, der detta vore beläget
på mer än 2 kilometers afstånd från veterinärens station, veterinär
skulle vara berättigad att, derest ej reqvirenten ombesörjde veterinärens
fortskaffande till och från förrättningsstället, erhålla godtgörelse af
reqvirenten med belopp motsvarande den utgift, veterinären haft för
resan; och
att, då i detta fall skjuts användts, ersättning finge utgå allenast
120
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
för 1 häst jemte åkdonslega efter 30 öre för milen, hvilken beräkning
jemväl skulle läggas till grund för reseersättning i det fall, att veteri¬
nären användt egen häst och eget fordon.
Beträffande vilkoren för erhållande af undersökning på statens
bekostnad med tuberkulin af ladugårdsbesättning hade föreskrifvits:
att reqvisitionen skulle afse undersökning af antingen alla till
gården hörande nötkreatur med undantag af djur, som vore uppenbart
tuberkulösa, djur, som af en eller annan anledning vore afsedda att
inom den närmaste tiden nedslagtas, samt djur, som vid en föregående
undersökning med tuberkulin reagerat, eller ock, med liknande undan¬
tag, samtliga ungdjur, till hvilka räknades kalfvar, obetäckta qvigor
och ungtjurar intill 1 1/i års ålder;
att, derest ladugärdsinnebafvare önskade erhålla förnyad under¬
sökning af redan undersökt kreatursbesättning eller till densamma
börande ungdjur, den andra undersökningen icke finge verkställas
tidigare än sex månader efter den första och följande undersökningar
icke återkomma med kortare mellantider än tolf månader; samt
att den, som ville erhålla sådan förnyad undersökning, skulle
derom till landtbruksstyrelsen ingifva ansökning, åtföljd af examinerad
veterinärs intyg derom, att inom en månad efter den första under¬
sökningen eller, om denna infallit omedelbart före betessläppningen,
innan djuren ånyo insläpptes i ladugården, verksamma åtgärder till
tuberkulosens utrotande ur ladugården vidtagits och fortfarande vid-
magthölles, till hvilka åtgärder i främsta rummet räknades: betryg¬
gande afskiljande af friska djur från reagerande, grundlig rengöring
och desinfektion af den ladugård eller afskild afdelning deraf, hvari
de friska djuren skulle inställas, samt kalfvarnes uppfödande med
kokt eller pasteuriserad mjölk;
och hade åt landtbrukstyrelsen uppdragits att, derest ansök¬
ningen bifölles, utfärda skriftligt bemyndigande för sökanden att ånyo
reqvmera examinerad veterinär för verkställande af undersökning med
tuberkulin.
Vidare hade Kongl. Maj:t förordnat, att enahanda rätt att få
förnyad undersökning med tuberkulin verkstäld på statens bekostnad
skulle tillkomma dels ladugårdsinnehafvare, som före 1898 års utgång
fått sin kreatursbesättning undersökt med tuberkukulin samt derefter
vidtagit och vidmagthölle åtgärder, som i föregående punkt sades,
dels den, som på egen bekostnad låtit företaga undersökning med
från landtbruksstyrelsen bekommen tuberkulin af sin kreatursbesättning
samt derefter vidtagit och underhölle åtgärder af nyssnämnda beskaf-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
121
fenhet, dels ock den, hvars kreatursbesättning vid den första under¬
sökningen med tuberkulin visat sig vara reaktionsfri, så framt han i
sin ansökning till landtbruksstyrelsen om ytterligare undersökning på
statens bekostnad genom intyg af examinerad veterinär styrkte, att
icke något djur genom köp eller annorledes tillförts besättningen utifrån,
förr än det blifvit undersökt och dervid befunnits reaktionsfritt.
Ofvanberörda bestämmelser hade haft till ändamål, bland annat,
att enligt Riksdagens önskan minska statens utgifter för ifrågavarande
ändamål. I detta syfte hade ersättningen till veterinären för under¬
sökta djur nedsatts från 50 respektive 25 öre till 40 respektive 20 öre
för hvarje djur. Antalet dagtraktamenten på statens bekostnad hade
begränsats till högst två för hvarje förrättning. Väsentliga begräns¬
ningar hade ock vidtagits i syfte att förekomma onödigt många för¬
rättningar i afseende å en och samma kreatursbesättning, hvarjemte
för rätt till förnyad undersökning af eu redan pröfvad kreatursbe¬
sättning fordrats intyg om vidtagna verksamma åtgärder för den vid
föregående undersökning konstaterade tuberkulosens bekämpande.
I fråga om användande af det för innevarande år å extra stat
för ändamålet beviljade anslag å 50,000 kronor hade Kongl. Maj:t,
likaledes den 4 november 1898, lemnat erforderliga föreskrifter. Dessa
voro i fråga om medlens fördelning till olika ändamål i hufvudsak
öfverensstämmande med hvad beträffande 1898 års anslag bestämts
men innefattade i öfrigt den väsentliga afvikelse att, med hänsyn
till hvad landtbruksstyrelsen framhållit om den erfarenhet, som numera
vunnits i fråga om tuberkulins tillhandahållande jemväl åt enskilde
jordegare, utlemnandet af tuberkulin hädanefter finge ske endast till
veterinärer. Behörige i sådant hänseende vore dock icke endast legi¬
timerade veterinärer utan äfven de från veterinärinrättningen i Skara
före omorganisationen år 1889 utexaminerade veterinärer.
Landtbruksstyrelsen, som ansett det vara synnerligen vigtigt för
det svenska landtbruket att undersökningarna med tuberkulin fortsattes
jemväl efter utgången af år 1899, samt att medel för ändamålet blefve
anslagna, hade uti skrifvelse till Kongl. Maj: t den 25 november 1898
gjort framställning om beviljande på extra stat för år 1900 af ena¬
handa anslag som för 1899 och dervid i minnet återfört, hurusom
styrelsen i skrifvelse den 11 december 1897 framhållit, att det, enligt
styrelsens förmenande, icke kunde bestridas, att det vigtiga mål eller
tuberkulosens utrotande ur våra ladugårdar, som afsåges att vinnas
genom de af Riksdagen anvisade medel, icke kunde uppnås utan oaflåt-
liga bemödanden från såväl det allmännas sida som de enskildes under
Bih. till llihsd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Iläft. 16
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
122
«
en längre tid. Vidare hade styrelsen anfört, att den tvekan angående
tuberkulinets egenskaper och tillförlitligheten af de dermed anstälda
undersökningar, som enligt Riksdagens åsigt bland de sakkunnige skulle
gjort sig gällande, icke, enligt hvad styrelsen ansåge, borde föranleda
till ett afbrytande af de enligt det föregående påbörjade åtgärderna
till tuberkulosens bekämpande.
Då det af Kock år 1890 framstälda tuberkulinet af en veterinär
i Dorpat befunnits ega en sådan verkan på af tuberkulos angripna
djur, att det, insprutadt under buden, åstadkomme en stegring af
kroppstemperaturen öfver det i sådant afseende normala, bvilket der¬
emot ej vore fallet, om samma medel insprutades på djur, icke an¬
gripna af tuberkulos, och det sålunda ville synas, som om uti tuberku¬
linet ett medel vore funnet, hvarigenom närvaron eller frånvaron af
tuberkulos hos djur kunde konstateras, både, enligt hvad styrelsen
vidare meddelat, vid åtskilliga af utlandets veterinärskolor på uppdrag
af vederbörande statsmyndighet eller med offentligt understöd försök
med sagda medel blifvit anstälda. Dessa undersökningar gåfve en¬
hälligt vitsord åt tuberkulinets värde såsom diagnostiskt medel i ofvan
sagda hänseende, hvarigenom det kommit att allmänt erkännas så¬
som det bästa hittills funna medlet för påvisandet af tuberkulos hos
nötkreatur, så att detsamma, äfven om det i några få fall visade sig
otillförlitligt, likväl, rätt användt, kunde blifva till synnerligt gagn
vid tuberkulosens bekämpande. Denna åsigt hade bekräftats af sjette
internationella veterinärkongressen i Bern år 1895, vid hvilken när¬
varit representanter för den veterinärmedicinska vetenskapen från de
flesta kulturländer. Vid samma kongress hade beslutits dels med 98
röster mot 2 det uttalande, att »tuberkulinet vore ett mycket värde¬
fullt diagnosticum och kunde göra de största tjenster i kampen mot
tuberkulosen, och att det icke förelåge någon anledning att af fruktan
för ett försämrande af den förhandenvarande sjukdomen varna för
dess allmänna användande», dels ock med 75 röster mot 25 det ut¬
talande, att det vore önskligt, »att regeringarna föranstaltade om an¬
vändandet af tuberkulin i sådana besättningar, der tuberkulosens före¬
komst vore konstaterad».
Efter dessa uttalanden angående tuberkulinets värde såsom diagnos¬
tiskt medel hade från statsmagternas sida inom åtskilliga länder för-
anstaltningar blifvit gjorda för att genom tuberkulinets användande
komma till klarhet rörande frågan om tuberkulosens förekomst inom
ladugårdarna och på denna grund erhålla ledning för åtgärders vidta¬
gande mot tuberkulosen. I våra grannländer, Danmark och Norge,
hade anslag till tuberkulosens bekämpande beviljats till ganska afse-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
123
värda belopp, hvilka sedermera ökats i det förra landet från 50,000
kronor till 100,000 kronor och i det senare från 10,000 kronor till
18,000 kronor, allt för år räknadt, hvartill, hvad Norge beträffade, borde
läggas skjuts- och reseersättningar till veterinärer, som verkstält under¬
sökningar med tuberkulin, hvilka ersättningar under året 1895—1896
uppgått till närmare 8,500 kronor. I båda dessa länder användes för
tuberkulosens utrotande den af professor Bang i Köpenhamn uppfunna
metoden, hvilken hufvudsakligen ginge ut på att med tuberkulinets
hjelp utröna, hvilka djur i en ladugårdsbesättning vore behäftade med
tuberkulos, och derefter skilja de friska djuren från de tuberkelsjuka.
Den fjerde kongressen för studiet af tuberkulos, som år 1898 hållits i
Paris, hade bekräftat den trängande nödvändigheten af en lag, som på-
bjöde skiljandet af sjuka djur från friska, och slutligen hade på senare
tid ytterligare tre länder, nemligen Sachsen, Ungern och England, vid¬
tagit förberedande åtgärder för att medels tuberkulinets användande
kunna utrota tuberkoloseu ur ladugårdarna.
Så hade i Sachsen nyligen 30,000 mark blifvit anvisade för verk¬
ställande af undersökningar med tuberkulin i enlighet med den Bangska
metoden.
I Ungern hade åkerbruksministern låtit utarbeta ett lagförslag
angående åtgärder för tuberkulosens bekämpande, hvilket afsetts att
föreläggas det under 1898 års höst sammanträdande parlamentet.
Enligt detta förslag skulle djuregare mot erhållande på statens bekost¬
nad af tuberkulin och kostnadsfri undersökning af djuren förbinda sig
att hålla de tuberkulösa djuren afskilda från de friska, att från afvel
utesluta reagerande kalfvar och kor, att inom viss tid låta nedslagta
djur med tuberkulos i jufver eller fortplantningsorgan samt att med¬
gifva märkning af de reagerande djuren, vid äfventyr för djuregaren
att, om han bröte mot förbindelsen, till staten återbära dess häfda kost¬
nader för tuberkulinundersökningen. Enligt detta förslag skulle tuber¬
kulin kunna erhållas endast från statens bakteriologiska institut och
ympningen utföras endast af veterinär på grund af särskilt förord¬
nande af ministeriet för hvarje särskild!, fall. Vid nötboskapsutställnin-
gar skulle inga andra djnr kunna tilldelas statspris än sådana, som visat
sig vara fria från tuberkelsjukdom.
I England tillsattes år 1896 en kongl. tuberkuloskommission, hvars
betänkande år 1898 förelagts parlamentet. I detta betänkande hade,
bland annat, tillstyrkts, att staten skulle uppmuntra djuregare att låta
undersöka sina ladugårdsbesättningar genom att erbjuda dem kost¬
nadsfri tuberkulin och kostnadsfria undersökningar, dock med vilkor
124
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
att undersökningen verkstäldes af veterinär, att djuregaren hölle friska
och reagerande djur åtskilda, samt att den besättning, som skulle
undersökas, hölles under tillfredsställande hygienska vilkor, särskildt
beträffande utrymme, ventilation och ljus i ladugården, ett tillstyrkande
så mycket märkligare, som England hittills förhållit sig temligen tvek¬
samt beträffande tuberkulinet och användandet af detta medel vid
tuberkulosens bekämpande.
Landtbruksstyrelsen ansåge, att hvad sålunda blifvit anfördt gåfve
vid handen, att förtroendet till tuberkulinet såsom diagnostiskt medel
allt mera vuxit. Den erfarenhet, landtbruksstyrelsen under den tid
styrelsen handlagt tuberkulinärenden, vunnit, bekräftade, att tuber¬
kulinet vore af framstående nytta för bekämpandet af tuberkulosen bland
nötkreaturen, samt att i de fall, der statens verksamhet för ändamålet
icke lemnat fullt tillfredsställande resultat, orsaken dertill varit att till¬
skrifva icke otillförlitligheten af de med tuberkulin anstälda undersök¬
ningarna, utan den omständigheten, att djuregare underlåtit att vid¬
taga åtgärder i. enlighet med de råd och upplysningar, som de i sådant
afseende erhållit eller kunnat erhålla.
För så vidt. landtbruksstyrelsen hade sig bekant, hade, innan sta¬
tens verksamhet i detta afseende tagit sin början, kampen mot tuber¬
kulosen med användande af tuberkulin inom vårt land bedrifvits endast
inom 85 hufvudsakligen större ladugårdsbesättningar och, som det ville
synas, med öfvervägande god verkan och uppmuntrande resultat. Inom
de till ett antal af flera hundra uppgående mindre ladugårdar inom
landet, der undersökuingar med tuberkulin verkstälts, hade det visat
sig, att besättningarna utan undantag varit tuberkelfria, ett resultat,
som fullständigt öfverensstämde med hvad af andra skäl på förhand
kunnat antagas och derför i sin mån bekräftade tillförlitligheten af tuber¬
kulinet såsom diagnostiskt medel. Sedan undersökningar på statens
bekostnad med tuberkulin börjat här i landet vidtagas, hade intill den
30 juni 1898 sammanlagdt 1,598 kreatursbesättningar med tillhopa
49,349 djur blifvit fullständigt undersökta. Enligt veterinärernas till
landtbruksstyrelsen inkomna uppgifter hade dels, med anledning af de
gjorda undersökningarna, åtgärder till tuberkulosens bekämpande vid¬
tagits inom 277 besättningar, deri dock inberäknade ofvan omförmälda
85 besättningar, hvari kampen mot tuberkulosen sedan flere år tillbaka
fortgått, dels 420 besättningar visat sig vid undersökning fullt fria
från tuberkulos, dels ock inom 332 besättningar åtgärder i nämnda
syfte ännu icke vidtagits, men vore afsedda att vidtagas. Rörande
öfriga 569 besättningar med tillhopa icke mindre än 19,999 djur före-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
125
läge icke några uppgifter, huruvida undersökningarna derstädes ledt
till några åtgärder. Förutom nämnda undersökningar, som omfattat
hela ladugårdsbesättningar hade undersökningar af mindre djurgrupper
och enstaka djur inom andra besättningar egt rum, hvilka undersök¬
ningar omfattat tillhopa 3,960 djur, hvadan alltså under den tid, hvarom här
vore fråga, med understöd af statsmedel undersökts tillhopa 53,329 djur.
Rörande den nytta, ifrågavarande undersökningar medfört, hade
landtbruksstyrelsen anfört följande. Gifvetvis måste undersökningarna af
ofvan omförmälda 277 besättningar, åtminstone i hvad de afsett de 192
besättningar, der åtgärder till tuberkulosens utrotande vidtagits först
efter det undersökningarna på statens bekostnad börjats, varit till verk¬
ligt gagn. Vidare torde det icke kunna bestridas, att de undersöknin¬
gar af 420 besättningar, hvilka ådagalagt, att samma besättningar varit
tuberkelfria, kunde tillmätas icke ringa nytta, enär djuregarnes upp¬
märksamhet derigenom blifvit fäst å det värde, deras besättningar egde
till följd af djurens tuberkelfrihet, och de säkerligen icke försummat
att göra sig underkunniga, huru de fortfarande skulle kunna hålla sina
besättningar fria från tuberkelsmitta. Hvad åter anginge de 332 be¬
sättningar, inom hvilka åtgärder tillämnats, torde det med skäl kunna
antagas, att dylika åtgärder i de flesta fallen äfven kommit till ut¬
förande. Äfven torde det väl kunna antagas, att inom en del af de
569 besättningar, angående hvilka veterinärerna icke varit i tillfälle
att meddela några upplysningar i förevarande hänseende, åtgärder till
tuberkulosens utrotande blifvit vidtagna, om också icke omfattningen
af samma åtgärder kunde anslås synnerligen högt, då inkomna upp¬
gifter gåfve vid handen, att medelprocenten af de djur, som uti ifråga¬
varande besättningar reagerat, uppginge till 39,1 och djurinnehafvaren
vid sådant resultat af helt naturliga skäl säkerligen i många fall känt
sig tveksam, huru och i hvad mån han lämpligast skulle gripa sig an
med ett sådant arbete. Vidkommande slutligen de undersökningar,
hvilka omfattat endast viss del af en besättning eller enstaka djur
deri, hade dessa i många fall varit en följd af och stått i samband med
inom den öfriga delen af besättningen redan vidtagna åtgärder och
sålunda åtminstone i dessa fall medfört obestridlig nytta.
Oaktadt allt hvad sålunda med skäl kunde sägas om den nytta,
ifrågavarande undersökningar medfört, qvarstode emellertid det obestrid¬
liga faktum, att ett mycket stort antal djur — ett antal, som landtbruks¬
styrelsen icke kunde skatta lägre än till 20,000 — blifvit på statens be¬
kostnad undersökt, utan att några verksamma åtgärder med anledning
af dessa undersökningar vidtagits i det med desamma afsedda syfte.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
126
Den enda nytta, som i sådant fall undersökningarna kunde antagas
hafva medfört, vore, att någon större kännedom vunnits i fråga om
tuberkulosens förekomst inom landets ladugårdar, men det kunde med
skäl ifrågasättas, huruvida icke denna erfarenhet vore för staten väl
dyrköpt. Det borde emellertid ihågkommas, att detta förhållande hufvud¬
sakligen berott derpå, att djuregaren enligt gällande bestämmelser icke
vant skyldig att ikläda sig någon förpligtelse att, om han erhölle tuber¬
kulin och finge undersökning verkstäld på statens bekostnad, vidtaga
några som helst åtgärder i antydda rigtning, och således på intet vis
stode i direkt sammanhang med frågan om nyttan af tuberkulinets an¬
vändande.
Denna nytta ansåge landtbruksstyrelsen genom hvad af styrelsen
sålunda biifvit anfördt fullt ådagalagd, men ansåge sig styrelsen dock
böra meddela, att den tyske vetenskapsmannen Behring, den bekante
framställaren af antidifteriserum, på en kongress i Madrid år 1898
tillkännagifvit sig hafva uppfunnit ett medel till botandet af kreaturs-
tuberkulos, med hvilket medel försök skulle anställas vid veterinärhög¬
skolan i Berlin. Då det emellertid läge i sakens natur, att dessa försök
komme att taga mycken tid i anspråk, och med anledning deraf att
talrika föregifna medel mot tuberkulosen förut varit pröfvade men
biifvit förkastade såsom obrukbara, tvekan om en lycklig utgång af nu
ifrågavarande försök torde vara fullt berättigad, syntes den bebådade
upptäckten af ett nytt sådant medel icke böra gifva anledning till från¬
trädande af den väg till tuberkulosens möjliga utrotande ur ladugårdarna
medelst användande af tuberkulin, hvarå svenska staten inslagit.
Landtbruksstyrelsen hade vidare framhållit, att de åtgärder till tuber¬
kulosens bekämpande, hvartill Riksdagen förut anslagit medel, borde
jemväl efter 1899 års utgång i samma rigtning fortsättas och således
afse dels att medels kostnadsfritt utlemnande af tuberkulin och kost¬
nadsfria undersökningar genom veterinär få utrönt tuberkulosens före¬
komst för åtgärders vidtagande till dess bekämpande, dels ock utfästande
af belöningar för bemödanden till förekommande och hämmande af
tuberkulos hos nötkreaturen.
På grund af hvad sålunda biifvit anfördt hade landtbruksstyrelsen
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på exra stat
för år 1900 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 50,000
kronor att användas till förekommande och hämmande af tuberkelsjuk-
domar hos nötkreaturen.
För egen del har departementschefen anfört, att de af landtbruks¬
styrelsen anförda skäl för fortsättning jemväl under år 1900 af försöken
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
127
med tuberkulin för motarbetande af tuberkelsjukdomar bland nötkreatur
syntes departementschefen öfvertygande.
De meddelade uppgifterna rörande verkstälda undersökningar å
ladugårdsbesättningar gåfve ock otvifvelaktigt vid handen, att en afse-
värd del af landets ladugårdsinnehafvare börjat inse vigten att genom
sådana undersökningar få kännedom om tillvaron af tuberkulos bland
deras kreatur, och att åter en betydlig del af dessa ladugårdsegare
börjat vidtaga åtgärder för tuberkulosens bekämpande. Det kunde under
sådana förhållanden icke vara välbetänkt att, mot den i ärendet sak¬
kunniga myndighetens tillstyrkan, redan nu minska eller indraga det för
dessa undersökningar förut beviljade anslag, utan syntes det departements¬
chefen vara af största vigt för tuberkulosens bekämpande, att försöken
jemväl under år 1900 fortsattes. Med hänsyn till de förändrade be¬
stämmelserna angående dels ersättningen till veterinärerna och dels
välboren för tuberkulins tillhandahållande skulle, enligt departements¬
chefens mening, det af landtbruksstyrelsen föreslagna anslagsbeloppet,
50,000 kronor, blifva tillräckligt.
Departementschefen hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t måtte till
Riksdagen aflåta proposition af ofvan angifna innehåll.
Med anledning af omförmälda förslag om anslag för åtgärder till
tuberkulosens bekämpande har utskottet velat ifrågasätta, huruvida de
vilkor för erhållande af tuberkulinundersökning på statens bekostnad,
som, på sätt af statsrådsprotokollet inhemtas, Kongl. Maj:t den 4
november 1898 föreskrifvit, må kunna anses vara i allo väl afvägda.
Särskildt finner utskottet det mindre lämpligt, att bland de åtgöranden
för tuberkulosens utrotande, hvilka påbjudits såsom vilkor för erhållande
af förnyad undersökning, i främsta rummet framhållits, att de friska
djuren skola inom viss tid efter den första undersökningen afskiljas från
de reagerande. Utskottet håller nemligen iöre, att ett sådant afskiljande,
derest detsamma ovilkorligen påfordras, i många fall och särskildt för
egare af mindre jordbruk lägger så stora hinder i vägen för ny under¬
sökning, att i sjelfva verket en sådan måste anses omöjliggjord, och
detta äfven i sådana fall, der ladugård segaren för smittoämnets utrotande
vidtagit alla åtgärder, som utan oskäliga ekonomiska uppoffringar kunna
vidtagas. Då emellertid det antydda förhållandet icke synes vara af
beskaffenhet att en indragning af det hittills till tuberkulinundersök-
ningarne utgående understödet derför t.ör ifrågakomma, anser sig
utskottet böra biträda det föreliggande förslaget och hemställer alltså,
128
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. ersätt¬
ning för af
statskontoret
gjorda för¬
skott.
[42]
att Riksdagen, må på extra stat för år 1900 till
Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 50,000
kronor, att användas till förekommande och hämmande
af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.
45: 28
319: 64
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
44:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att, enligt hvad statskontoret
anmält, nämnda embetsverk förskjutit följande belopp, hvilka borde anmälas
till ersättande af Riksdagen under sjette hufvudtiteln, nemligen:
ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till förre länsmannen
H. Bolling, såsom innehafvare af bostället n:o 1 Möllekulla, förskjuten
räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1896 till och med den 13 mars
1897 för från bostället exproprierad jord .............................. kr
ersättning till Skaraborgs läns ränteri för derifrån till
länsmannen A. Ryman, såsom innehafvare af bostället Tara
Stommen, förskjuten räntegodtgörelse å till statsverket influten
mellangift för från bostället utbytt jord.................................. »
godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt kongl.
brefvet den 31 maj 1878, innehafvare af länsmanstjenster,
hvarmed boställen varit förenade, egt undfå i anledning
deraf, att företrädarne åtnjutit fardagsår .................................
aflöningsfyllnad enligt kongl. brefvet den 27 april
1883 till en tjenstförrättande länsman för tiden mellan af¬
gående länsmannens afsked och tjenstårets slut ....................
till kommerskollegium, enligt kongl. brefvet den 17
juni 1893, utanordnade medel för godtgörande af vissa ut¬
gifter och kostnader för svenskt sjöfolk m. m., 12,300 kronor,
samt, enligt kongl. brefvet den 22 januari 1897, angående
ordningen och sättet för gäldande af vissa utgifter, som för¬
anledas af stadgandena i §§ 319 och 321 sjölagen, utau-
ordnade medel, 505 kronor 40 öre, eller tillsammans .........
tryckningskostnader, enligt kongl. brefven den 22 januari
och den 11 februari 1898, för det af komiterade för utred¬
ning i fråga om begränsning af den kommunala rösträtten
på landet afgifna betänkande, 612 kronor 50 öre, samt, på
grund af kongl. brefvet den 4 februari 1898 utbetalad er¬
sättning för biträde vid utarbetande af det till 1898 års
» 3,100: 76
73: 61
» 12,805: 40
Transport kr. 16,344: 6 9.
Statsutskottets Utlåtande A :o 7. 129
Transport kr. 16,344: 6 9
Riksdag framlagda lagförslag i berörda ämne, 150 kronor,
eller tillsammans .............................................................”
till landshöfdingen P. G. W. Isberg och numera justitie-
rådet H. G. Westring, enligt kongl. bref den 4 februari
1898, utanordnad ersättning för biträde inom civildeparte¬
mentet vid utarbetande af ett lagsförslag angående municipal- '
i ..ii .................. 5 bUU.
samhällen ........................................................;......*:*:**. r 1QOQ
godtgörelse, enligt kongl. brefvet den 15 juli lbJö,
till Göteborgs och Bohus läns ränteri för utbetalade kost¬
nader för den af Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1896
begärda utredning angående fiskeribefolkningens i länet bo-
stadsförhållanden..........................................................•.............1 ’
kostnader, på grund åt kongl. brefven den 5 november
1897 och den 4 mars 1898, för utredning angående försäk¬
ring för beredande åt pension eller lifränta vid varaktig
resekostnads- och traktamentsersättning till ordföranden
och ledamöterna i den af Kongl. Maj:t, på grund af Riks¬
dagens skrifvelse den 9 maj 1893, tillsatta komité för upp¬
görande af förslag till ny taxa för personbefordnngen a
statens jernvägar m. m., arfvode åt vikarien för en åt
ledamöterna i komitén samt till bestridande af löpande ut-
gifter for komiten...................................................................... i
till medicinalstyrelsen, på grund af kongl. brefvet den
9 juli 1896, utanordnade medel till bestridande af kostnadei
för genomförande af åtgärder till förekommande af kolerans _
införande och utbredande i riket....................................••••■■" * ’
till öfverdirektören och chefen för statistiska centralbyrån
på grund af kongl. brefvet den 20 maj 1898, utanordnade
medel för utarbetande af eu redogörelse för bolags förvärf
af jordegendom inom vissa delar åt landet.............................. 8_!-1-
Summa kr. 46,963: 31
Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt
tal af kronor och för jemnande af hufvudtitelns slutsumma har Kong!. Maj:t
föreslagit Riksdagen att, till betäckande af ofvan omförmälda afstatskon-
kontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa ett anslag af 47,050 kronor.
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 17
130
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. anslag
för Sveriges
deltagande
verldsutställ-
ningen i
Paris.
[43.]
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Sveriges deltagande i verldsutställningen i Paris år 1900.
45:o)^ Kongt. Ma:jt har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
1900 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 375,000 kronor att,
utöfver förut anvisadt belopp, användas till bestridande af kostnaderna för
Sveriges deltagande i 1900 ars verldsutställning i Paris och till understöd
åt teknici och arbetare för att besöka nämnda utställning.
Beträffande denna anslagsbegäran har chefen för civildepartementet till
statsrådsprotokollet anfört följande:
Sedan Kong]. Maj:t i proposition till 1897 års Riksdag föreslagit
Riksdagen att pa extra stat för år 1898 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett
anslag af 300,000 kronor att användas till bestridande af kostnaderna för
Sveriges deltagande i 1900 års verldsutställning i Paris och till understöd
åt teknici och arbetare för att besöka nämnda utställning, hade Riksdagen
i skrifvelse den 13 maj 1897 anmält, att Riksdagen på det sätt bifallit
berörda framställning, att Riksdagen för ändamålet anvisat ett anslag af
200,000 kronor.
Efter det Kongl. Maj:t den 28 maj 1897 för Sveriges del antagit den'
af franska regeringen gjorda inbjudningen att i utställningen taga del samt
den 11 juni samma år uppdragit åt legationssekreteraren vid Kongl. Maj:ts
beskickning i Paris grefve A. M. H. Wrangel att tills vidare såsom ombud
för Sverige afhandla med franske generalkommissarien för utställningen an¬
gående beredande af plats för Sveriges produkter vid utställningen, hade
Kongl. Majrt den 16 juli nämnda år tillsatt en komité af tjuguen personer
under ordförandeskap af generaldirektören A. R. Åkerman, hvilken komité
skulle ega vidtaga alla de för Sveriges deltagande erforderliga åtgärder och
handlägga dit hörande ärenden, som icke vore af beskaffenhet att böra Kongl.
Maj:ts pröfning underställas.
Härjemte hade Kongl. Maj:t bemyndigat komitén att, i den mån sådant
kunde finnas erforderligt, med sig adjungera personer, hvilkas insigter och
förmåga kunde bidraga till ett för Sverige värdigt uppträdande å utställningen;
och skulle det åligga komitén att, såvidt på densamma kunde ankomma,
verka för att utställningens svenska afdelning, till hvilken endast finge mot¬
tagas föremål af synnerligen framstående beskaffenhet, komme att lemna en,
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
131
så vidt möjligt, mönstergill bild af landets kultur och naturliga tillgångar,
dess konst och industri, med särskild hänsyn dertill, att genom utställningen
befrämjades en större afsättning å verldsmarknaden af svenska produkter.
Tillika hade Kongl. Maj:t medgifvit, att de föremål, som komme att
till utställningen försändas och derifrån återhemtas, finge kostnadsfritt trans¬
porteras å statens jernvägar.
Till generalkommissarie vid utställningen hade af Kongl. Maj:t den 7
oktober 1898 förordnats grosshandlaren Arthur Thiel.
Den af Kongl. Maj:t sålunda tillsatta komitén hade, enligt hvad de¬
partementschefen vidare meddelat, uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 9 juli 1898
dels lemnat redogörelse för resultatet af komiténs dittills utförda arbete, dels ock
afgifvit förslagsberäkning angående de kostnader, som erfordrades för Sveriges
deltagande i utställningen.
Komitén hade deri — med tillkännagifvande, att densamma inom sig
valt ett förvaltningsutskott, hvilket i alla frågor, som icke kunde anses på¬
fordra hela komiténs inkallande, egde att besluta med komiténs magt och
myndighet — vidare anfört, bland annat, följande:
Enligt det för verldsutställningen i Paris år 1900 gällande allmänna
reglemente vore det icke — såsom vid föregående allmänna verldsutställniDgar
i Europa varit fallet — medgifvet för något land att utställa samtliga eller
åtminstone ett flertal af sina utställningsföremål inom ett för dess räkning
reserveradt, samfäldt utställningsområde, utan vid verldsutställningen år 1900
skulle utställniogsföremålen allt efter sin beskaffenhet och i enlighet med den
af utställningsbestyrelsen faststälda gruppindelning fördelas på särskilda, för
de respektive grupperna afsedda platser för att der utställas vid sidan af till
samma grupp hänförliga föremål från andra nationer. Från denna allmänna
regel medgåfves undantag icke i vidsträcktare mån, än att tillfälle blifvit
beredt för hvarje i utställningen deltagande land att på en för dylikt ända¬
mål särskilt reserverad sträcka å quai d’Orsay få sig tilldeladt ett mindre
område för uppförande af en nationel paviljong, hvilken då närmast vore
afsedd att inrymma sådana utställningar, som icke med nödvändighet måste
hänföras under någon af de i programmet angifna grupper, eller ock vore
af den nationella karakter, att deras utställande i en särskild paviljong torde
få anses lämpligt.
Sedan komitén beslutat, att plats för Sveriges räkning skulle be¬
gäras inom samtliga afdelningar med undantag af grupp VIII (träd¬
gårdsskötsel och trädodling) och grupp XVII (kolonialväsen), inom hvilka
ett deltagande från Sveriges sida icke gerna kunde ifrågakomma, hade
komitén gjort framställning om erhållande af vissa uppgifna utrymmen
132
Statsutskottets Utlåtande U:o 7.
inom öfriga grupper. Till yttermera visso hade vid den tid, då platsför¬
delningen antagits skola ega rum, tre af komiténs ledamöter närvarit i
Paris för att lemna närmare upplysningar angående komiténs önskningar
i detta afseende.
Oaktadt Sveriges delegerade i Paris vid sin framställning till utställ-
ningsbestyrelsen angående de för Sveriges räkning erforderliga områden
inom olika gruppafdelningar begärt utrymmen, som med 20 °|0—25 °|0
öfverskridit de af komitén åstundade ytor, hade komiténs framställning
dock endast för några få grupper kunnat beviljas till fulla det begärda
området. Sedan den icke oväsentliga förändring i den ursprungliga planen
för utställningsföremålen8 uppdelning blifvit vidtagen, att följande grupper
sammanförts inom samma områden, nemligen:
grupp I och grupp TII
» IV » » V
» VII » »X och
» XII * » XV,
hade Sverige fått sig beviljade områden enligt följande tablå:
för grupp 1 & III (Uppfostran och undervisning. — Veten¬
skapliga och konstnärliga hjelpmedel och metoder.).................. 400 in*
» grupp IV & V (Maskiner och redskap samt allmänna me¬
kaniska metoder. — Elektricitet.) ............................................... 600 m2
. » grupp VI (Civilingeniörsväsen. Transportmedel.)..................... 125 m3
» grupp VII & X (Landtbruk. — Närings- och njutnings¬
medel.) ............................................................................................... 400 m!
» grupp IX (Skogshushållning. Jagt. Fiske m. m.)..................... 125 m2
» grupp XI (Bergverk. Metallurgi.) ...... 600 m2
> grupp XII & XV (Dekorering, inredning och möblering
af byggnader. — Diverse industrigrenar.) ................................ 500 m2
» grupp XIII (Garn, väfnader, klädesplagg och tillbehör.) ...... 225 m2
» grupp XIV (Kemisk industri.) ...................................................... 200 m2
» grupp XVI (Samhällsekonomi. Hygien. Fattig- och sjuk¬
vård m. m.) ...................................................................................... 50 m2
> grupp XVIII (Krigsmagten till lands och vatten.) .................. 200 m2
samt för klass 74 (Apparater, metoder m. m. för uppvärm¬
ning, kokning och ventilation etc.) jemte apparater, hörande
till klass 111 och 112 (Hygien, Fattig- och sjukvård.) ......... 100 in3
Summa 3,525 ms.
133
Statsutskottets Utlåtande N\o 7.
Utom de sålunda för industriafdelning en Sverige tilldelade områden
af tillsammans 3,525 qvadratmeter hade för uppförande af en särskild
svensk paviljong å quai d’Orsay åt Sverige reserverats ett utmärkt be¬
läget område af 570 qvadratmeter (med 20 m. fagad mot Seinen och 28,50
m. djup). All utsigt funnes slutligen för, att det för Sveriges räkning
inom konsta/delningen (grupp II) begärda utrymmet af 1,000 qvadratmeter
skulle blifva oafkortad! beviljadt
Efter omförmälande af de vigtigare bland de förberedande arbeten,
komitén haft att ombestyra, hade komitén beträffande kostnaderna för
Sveriges deltagande i utställningen lemnat följande redogörelse:
»Efter uppgörandet af den beräkning, enligt hvilken nyssnämnda
summa af 300,000 kronor antogs skola vara till fyllest för anordnande af
en tillfredsställande svensk afdelning vid 1900 års utställning i Paris,
hafva emellertid åtskilliga omständigheter tillkommit, som tydligt ådagalägga,
att äfven detta belopp säkerligen i väsentlig mån måste öfverskridas, om
Sverige, såsom det synes komitén nödvändigt, vid en internationel täflan
sådan som den nu ifrågavarande skall kunna häfda den rang och ställning,
som det onekligen måste anses berättigad! att intaga i våra dagars saväl
kulturella som industriella arbete.
Redan sjelfva grundprincipen för utställningens anordnande, enligt
hvilken, såsom ofvan blifvit visadt, utställningsföremålen från hvarje land,
i stället för att sammanföras på en enda plats, måste utställas inom en
mängd långt från hvarandra belägna områden, har nödgat komitén att,
till undvikande, så vidt möjligt, deraf, att en del svenska gruppafdelningar
skulle alldeles försvinna bland mängden af större utställningar från andra
länder, för sådana mindre grupper, från hvilka Sverige dock icke ansetts
böra alldeles uteblifva, begära större utrymme och således äfven beräkna
mera utställningsgods med deraf följande drygare frakt och andra omkost¬
nader, än som blifvit behöflig^, derest de till dessa grupper hänförliga
föremål fått inrymmas i en samlad svensk utställning.
Denna utställningsföremålens uppdelning på en mängd från hvar¬
andra alldeles skilda platser betingar vidare ovilkorligen en högst vä¬
sentlig ökning äfven i öfriga kostnader, emedan man, för att Sveriges
många afdelningar skola blifva behörigen skilda från närgränsande län¬
ders och karakteriserade såsom svenska, nödvändigt måste vidtaga be¬
tydligt vidlyftigare anordningar och påkosta dekorering i större om¬
fattning, än som eljest varit behöfligt. Uppdelningsprincipen tvingar der¬
jemte särskilt de mindre nationerna att inom sina gruppafdelningar i
stor utsträckning använda kollektiv uppställning, till följd hvaraf i många
fall användning af redan befintliga montrer omöjliggöres, hvarigenom åter
134
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
komitén säkerligen kommer att pressas till ökade utgifter, för att åtskilliga
för det helas framgång vigtiga utställare skola förmås att i utställningen
deltaga. Härtill kommer vidare, att Sverige, för att icke genom sina
afdelningars enkelhet allt för mycket afsticka från omgifvande grannar,
kan tvingas till åtskilliga utgifter, såsom t. ex. för beläggning med kork¬
mattor af vissa lokaler m. m. dylikt, hvilken möjligen kunnat undvikas,
om Sverige på förut vanligt sätt fått disponera ett större samfäldt område
för sin utställning.
En ytterligare följd af oftanämnda uppdelning blir en försvårad och
i samma mån fördyrad uppsigt och bevakning af Sveriges på en mängd
olika platser fördelade utställningsgods.
Vid de föregående verldsutställningar, i hvilka Sverige deltagit, har
utan särskild afgift byrålokal erhållits inom sjelfva utställningsområdet,
och till följd deraf har icke heller uti det första budgetförslaget för
Sveriges deltagande i pariserutställningen år 1900 någon särskild utgift;
för dylik lokals förhyrande uti Paris blifvit beräknad. Sedan nu ut-
ställningsbestyrelsen bestämdt förklarat, att respektive länder måste för¬
lägga sina byrålokaler utom utställningsområdet — det är icke ens tillåtet
att inrymma desamma uti de särskilda nationernas paviljonger — måste
komitén emellertid för en dylik lokals erhållande ikläda sig en säkerligen
icke obetydlig, oförutsedd utgift.
Likaså kommer den svenska konstafdelningens anordnande att vid
pariserutställningen kräfva större omkostnader, än som vid föregående
utställningar för densamma erfordrats. För att den svenska konsten skall
blifva behörigen representerad vid utställningen, har det nemligen visat
sig vara alldeles nödvändigt att, bland annat, medgifva hvardera af de
båda konstnärsgrupperna rätt att erhålla hvar sin särskilde montör. Med
denna och några andra mindre eftergifter torde det emellertid kunna
förväntas, att Sveriges konst kommer att i Paris blifva mer än vanligt
fylligt representerad, hvilket i och för sig glädjande förhållande å andra
sidan kommer att genom ökade frakt- och assuransumgälder än ytter¬
ligare medföra en ökning af de omkostnader, hvilka af komitén måste
bestridas.
Uti det ursprungliga budgetförslaget har någon utgift för platshyra
icke blifvit beräknad, och formelt taget kommer icke heller någon sådan
att vid pariserutställningen utkräfvas. Deremot har den franska utställnings-
bestyrelsen förbehållit sig rätt att för utställarnes, respektive de utländska
utställningskomitéernas, räkning verkställa vissa allmänna installations¬
kostnader, hvarmed närmast afses anbringande af golf samt uppsättande
af mellanväggar och velum. Då golf vid verldsutställningar plägat på¬
135
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
kostas af det land, som anordnat utställningen, och man val således
kunnat förutsätta, att, om ock någon afgift derför denna gång komme
att fordras, densamma dock skulle blifva ringa, synes nyssnämnda be¬
stämmelse i det för utställningen gällande allmänna reglemente ingen¬
städes hafva från början tilldragit sig någon vidare uppmärksamhet. ° Så
mycket större blef derför öfverraskningen, då underrättelse ingick från
Paris, att dessa allmänna installationskostnader torde komma att uppgå
till 50 francs per qvadratmeter bekommen golfyta. Såväl komitén 6om
motsvarande korporationer i flere andra länder anmodade derför också
sina delegerade i Paris att på det lifligaste protestera mot påläggande
af en så oförmodadt hög afgift, och resultatet af dessa framställningar
blef i sinom tid ett meddelande från vederbörande myndighet, att
installationskostnaderna sannolikt högst skulle komma att uppgå till
hälften af förut uppgifna belopp eller med andra ord till 25 francs per
qvadratmeter.
Enligt sistnämnda beräkningsgrund skulle emellertid Sverige, med
eu erhållen golfyta af sammanlagdt 3,525 qvadratmeter, för så° kallade
allmänna installationskostnader, hvartill egentligen knappast någon del
blitvit afsedd åt de 300,000 kronor, hvilka genom nådig proposition på
sin tid äskades för Sveriges deltagande i pariserutställningen, komma att
betala! 88,100 francs eller vid pass 64,500 kronor.
Läggas härtill öfriga i det ursprungliga budgetförslaget icke beräk¬
nade kostnader, hvilka dock nu, enligt hvad ofvan anförts, kunna förut¬
ses blifva nödvändiga, nemligen på grund af utställningsgodsets ökning
25.000 kronor, för tillkommande kostnader i och för afskiljande, karak¬
terisering och anordnande i öfrigt af de många svenska utställnings-
områdena 35,000 kronor, för ökad bevakning under utställningen 9,000
kronor, för hyrande af byrålokal 9,000 kronor och för tillökning i kost¬
naderna för konstafdelningen 7,500 kronor, belöper sig den ° summa,
hvarmed det för Sveriges deltagande i denna verldsutställning från bör¬
jan beräknade belopp åt 300,000 kronor antagligen måste höjas, till
150.000 kronor, då sålunda den summa, som af statsmedel torde erfor¬
dras för Sveriges värdiga deltagande inom de allmänna afdelningarne
å verldsutställningen i Paris år 1900, skulle uppgå till 450,000 kronor.
Uti nyssnämnda summa af 450,000 kronor har emellertid, såsom
synes, icke upptagits ens det ringaste bidrag till uppförande af en sär¬
skild svensk paviljong, för hvilket ändamål dock, enligt hvad ofvan
blifvit anfördt, en utmärkt belägen plats om 570 qvadratmeter reserverats
å quai d’Orsay. Äfven lör detta område måste installationskostnader beräknas,
136
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
och äro dessa kostnader åt' utställningsbestyrelsen i Paris anslagna till 26,600
francs eller närmare 20,000 kronor för hela platsen. . .....
Ju större och mera omfattande en utställning är, desto onskvardare
blir det för hvar och en, som vid densamma skall idka fackstudier, att
alla till hans fack hörande utställningsartiklar, oberoende af det land, åt
hvilket de utställas, äro sammantörda till ett enda område, der han har
både lätt att finna hvad han söker och att göra jemförelse^ 1 detta för¬
hållande bör också anledningen sökas till införandet af den nya uppdelmngs-
princip, som tog sin början vid verldsutställningen i Chicago år 1893 och
hvilken nu med ännu mycket större stränghet skall tillämpas vid den blif¬
vande verldsutställnigen i Paris. Lika berättigad som ifrågavarande upp-
delningsprincip utan all fråga är från nyss angifna vigtiga synpunkt,
lika menlig är den dock för de i utställningen deltagande särskilda
staterna såsom sådana, och framför allt maste den blifva ofördelaktig
för de mindre staterna, hvilka särskildt måste riskera att, genom sina
jemförelsevis fåtaliga utställningsföremåls uppdelning pa en “ängd olika
platser, blifva så godt som förbisedda. För att under dessa forhållanden
någon mån bereda de i utställningen deltagande särskilda staterna en
ersättning har den franska utställningsbestyrelsen funnit sig böra lemna dem
tillfälle att göra sig bemärkta genom nationella byggnaders uppförande på
quai d’Orsay, och det torde redan nu kunna förutses, att massan åt de
utställningsbesökande kommer att rigta sin uppmärksamhet mera åt bygg¬
naderna vid Seinen än åt de stora, allmänna utställmngspalatsen. I dessa
paviljonger få endast särskildt nationella uppvisningar förekomma och sådant
gods utställas, som egentligen icke låter sig hänföra til någon viss af de
f programmet upptagna grupper. Till eu dylik svensk paviljong borde
lämpligen, bland annat, en turist- och husslöjdutstallnmg^kunna förlägga.,
och i förhoppning att en turistutställning med bistånd af någon magtig in u-
strio-ren, såsom t. ex. vår trävaruindustri, skulle kunna komma till stånd,
gjorde komitén äfven på sin tid framställning om reserverande af ett område
för en särskild svensk paviljong. Denna framställning har också, såsom
ofvan blifvit nämndt, af utställningsbestyrelsen bifallits men deremot har
det, trots många allvarliga bemödanden, hittills icke lyckats komitén att
finna tillräcklig offervillighet för det dermed åsyftade andamålets ernående
på enskild väg. På grund häraf och då komitén, for möjliggörande bland
annat, af en svensk turist- och husslöjdutställning, anser, att ett bidrag a
allmänna medel till uppförande å utställningen af en särskild svensk paviljong
skall komma att, genom eu sannolikt ökad turistström val återgälda. samt
då komitén dessutom är fast öfvertygad derom, att en dylik nationel bygg
mera än något annat skall göra vårt land känd! for den stora massan ai
Statsutskottets Utlåtande N.o 7.
137
ut8tällningsbesökande, har koraitén, som i motsatt fall måste se sig nödsakad
att afstå från det till dess disposition stälda området å quai d’Orsay, icke
tvekat att för Eders Kongl. Maj:t i underdånighet framhålla det stora be-
hofvet af att, utöfver den ofvannämnda summan af 450,000 kronor, hvilken
komitén funnit erforderlig för Sveriges deltagande inom de allmänna konst-
och industriafdelningarne, för en svensk paviljongs uppförande å pariserut-
ställningen måtte af statsmedel ytterligare beviljas 100,000 kronor, hvaraf
80.000 kronor beräknats för sjelfva byggnaden oeh närmare 20,000 kronor
af utställningsbestyrelsen i Paris bestämts skola utgå för grundläggning m. m.
Hela det belopp, som erfordras af statsmedel för Sveriges värdiga
representerande å verldsutställningen i Paris år 1900, skulle således,
enligt komiténs nu uppgjorda approximativa beräkningar, uppgå till
550.000 kronor. Ehuru denna summa betydligt öfverstiger hvad Sverige i
omkostnader för sitt deltagande i föregående verldsutställningar måst vid¬
kännas, i det att den är 150,000 kronor högre än det högsta belopp, som
vid något föregående tillfälle för liknande ändamål anvisats (400,000 kronor
för verldsutställningen i Philadelphia år 1876), har det dock synts komitén
nödvändigt, då ju vårt lands deltagande i 1900 års verldsutställning från
nära nog alla håll på det lifligaste förordats, att Sverige nu åtager sig dessa
kostnader för att blifva på ett värdigt sätt representerad t vid denna fredliga
täflingskamp mellan nationerna. Tager man derjemte i betraktande den
storartade utveckling, hvilken under de 22 år, som förflutit sedan vårt
deltagande i den ofvan nämnda utställningen i Philadelphia, inom vårt
land egt rum på en mängd olika områden, och hvarom 1897 års utställning
i Stockholm nogsamt bar vittne, torde den summa, som nu erfordras för
vårt förnyade framträdande på en verldsutställning, icke få anses vara för
hög, särskildt då ett endast partielt deltagande inom blott ett fåtal grupper
icke synts komitén vara för vårt land lämpligt. Äfven torde de högst be¬
tydande uppoffringar, som andra mindre stater iklädt sig för att framgångsrikt
kunna täfla vid 1900 års verldsutställning, bland hvilka äfven finnas
sådana, hvilkas insats i det kulturella och industriella arbetet måste
anses vara underlägsen den, vårt land i detta afseende gjort, för oss
böra utgöra en ytterligare anledning till dessa omkostnaders åtagande.»
Vidare hade komiterades ordförande generaldirektören Åkerman uti
en till departementschefen den 19 december 1898 aflåten promemoria an¬
gående komiténs mera definitiva åtgärder meddelat följande:
»Sedan från utställningsbestyrelsen i Paris till komitén inkommit
fullständiga uppgifter jemte planritningar beträffande Sverige tillerkända
områden inom följande gruppafdelningar inom utställningsbyggnaderna,
nemligen: grupp. 1 & III, IV & V, VII & X, XI, XII & XV, XIII och
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 18
138
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
XIV, samt dervid dels inom grupp. IV & V till vårt lands förfogande
stälts ett nära 100 in2 större område än det, som tidigare utlofvats, och
dels, på komiténs derom gjorda framställning, en utmärkt plats inom grupp
XI blifvit Sverige tilldelad — till utverkande af hvilken förmån komitén
dock måst afstå från det i utsigt stälda området inom byggnaden för
grupp VI å Marsfältet mot erhållande af ett område om 100 m* inom
den särskilda utställning af transportmedel, som kommer att anordnas
vid Vineennes — har komitén den SO sistlidne september utfärdat inbjudan
till vårt lands industriidkare att i utställningen deltaga, hvilken inbjudan
innehålles i komiténs meddelande n:o 1.
Sedermera har komitén äfven fått emottaga officiella meddelanden
angående Sveriges placering inom grupperna IX och XVI samt inom
afdelningen för klass. 74, 111 och 112.
Ehuru vidare upplysningar beträffande Sveriges afdelning inom konst¬
utställningen ännu ej ingått, har likväl komitén, på förslag af dess ledamot
Björck, den 19 nästlidne november utfärdat särskildt meddelande n:o 2,
innehållande, jemte de för konstafdelningen träffade särskilda bestämmelser,
inbjudan till svenska konstnärer att i utställningen deltaga.
Innan inbjudningen till landets industriidkare utfärdades, hade komitén
gått i författning om utarbetande af plan- och tvärsektionsritningar öfver
de allmänna utställningsbyggnaderna på Marsfältet och Invalidplatsen, å
Indika ritningar tydligt angifvits de platser, som inom de olika afdel-
ningarne blifvit Sverige tilldelade. Dessa ritningar, hvilka reproducerats i
tillräckligt antal exemplar, hafva såsom bilagor åtföljt komiténs meddelande
n:o 1, hvilket blifvit direkt tillstäldt de vid fjolårets stockholmsutställning
med guld- eller silfvermedalj belönade utställare, med undantag endast af
sådana, hvilkas deltagande i pariserutställningen af en eller annan orsak
ansetts icke vara lämpligt.
Inbjudningen till industriidkare har äfven offentliggjorts genom annonser
i ett större antal tidningar. Inbjudningar att deltaga inom konstafdelningen
hafva tillstälts samtliga år 1897 i Stockholm utställande konstnärer, hvilkas
adresser varit för komitén kända.
Komitén har sedermera bland sina ledamöter fördelat uppdrag att
söka inom olika gruppafdelniugar anskaffa lämpliga utställare och föreslå
erforderliga anordningar för åstadkommande af representativa utställningar,
hvarjemte komitén äfven lemnat liknande uppdrag till eu del utom komitén
stående personer. Hvad särskildt beträffar vårt lands afdelning inom grupp
XI (bergverk och metallurgi), hafva fullmägtige i jernkontoret, efter komiténs
derom gjorda framställning, anstalt en särskild kommissarie för nämnda
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
afdelning, hvartill utsetts föreståndaren för tekniska högskolans material-
prolningsanstalt, ingeniören Axel Wahlberg.
Sedan till Sveriges generalkommissarie vid verldsutställningen för¬
ordnats komiténs ledamot, grosshandlaren Arthur Thiel, har komitén jemväl
uppdragit åt denne att för åstadkommande af representativa utställningar
inom de olika svenska afdelningarna tillkalla de personer, som lör hvarje
särskildt fall kunde befinnas lämpliga.
Den 9 sistlidne juli har komitén utfärdat inbjudan till landets arki¬
tekter att, enligt närmare angifna grunder, senast den 5 näst derpåföljde
september inkomma med iäflingsritningar för uppförande af den särskilda
svenska paviljongen å quai d’Orsay. Vid täflingstidens utgång hade 17
förslag inkommit, bland hvilka priset tillerkändes de af arkitekten Boberg
utarbetade förlagsritningar. Samtliga inkomna täflingsförslag hafva seder¬
mera varit offentligen utstälda här i staden.
Sedan derefter förvaltningsutskottet antagit herr Boberg till arkitekt
för Sveriges särskilda paviljong, har utskottet, med anledning ai utatällnings-
bestyrelsens i Paris begäran att snarast möjligt få emotse ritningarne till
Sveriges paviljong för officiel pröfning, och efter det en del mindre för¬
ändringar å de ursprungliga ritningarne af arkitekten föreslagits, för sin
del gillat och godkänt herr Bobergs ritningar att läggas till grund för
meranämnda paviljong, hvarefter arkitekten Boberg, efter eget åtagande,
personligen till vederbörande i Paris inlemnat samtliga ritningar till gransk¬
ning och gillande.
I grundläggningskostnader för Sveriges paviljong har komitén
såsom redan i underdåniga skrifvelsen den 9 juli 1898 blifvit framhållet
att erlägga 26,600 francs, af hvilket belopp hälften, eller 13,300 francs,
efter derom gjord anhållan, redan blifvit inbetald till la recette cenivale
des jinances de la Seine i Paris.
Hvad särskildt beträffar de utställningar, för hvilkas inrymmande
komitén ansett Sveriges paviljong vara närmast lämplig, har förvaltnings¬
utskottet inbjudit hushållningssällskapen i Östergötlands, Malmöhus, Koppar¬
bergs och Jemtlands län, hvilka läns utställningar vid utställningen i Stock¬
holm nästlidna år voro särskildt utmärkta, att medverka för åstadkommande
af representativa utställningar af svensk allmogeslöjd och husslöjd. I pavil¬
jongens jordvåning har komitén derjemte för afsigt att eventuelt få en svensk
serveringslokal anordnad, hvarför komitén genom annons inbjudit intresserade
att inkomma med anbud å nämnda serveringsrörelses öfvertagande och an¬
ordnande.» /.
Slutligen har departementschefen erinrat, hurusom han i sitt anfö¬
rande till statsrådsprotokollet den 12 mars 1897 omnämnt, att, enligt dä
14.0
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
gjorda beräkningar, för betäckande af de allmänna omkostnaderna för Sveriges
deltagande i utställningen erfordrades ett belopp af 225,000 kronor utom
kostnaden för transporter, uppgående till 50,000 å 60,000 kronor. Der¬
jemte vore ett belopp af 25,000 kronor afsedt till understöd åt teknici och
arbetare för besök vid utställningen. På grund häraf hade Kongl. Maj:t af
Riksdagen äskat ett anslag för ändamålet af 300,000 kronor.
Vid föredragningen inom Riksdagen af statsutskottets öfver detta Kongl.
Maj:ts förslag afgifna och af Riksdagen sedermera godkända utlåtande, deri
hemstälts om anslagets nedsättande till 200,000 kronor, hade departements¬
chefen uttalat, att utställningskostnaderna ej kunde nedbringas till detta
belopp, och att en förnyad framställning till Riksdagen derför skulle blifva
erforderlig.
A.tt emellertid kostnaderna skulle stanna inom det af Kongl. Maj:t
äskade beloppet, 300,000 kronor, hade departementschefen då icke haft
någon anledning att betvifla. De af sakkunnige uppgjorda beräkningarna
hade visSferligen i det tidiga skede, hvari frågan då befunnit sig, ej kunnat
vara annat än approximativa, men de hade varit grundade på erfarenheten
från de föregående verldsutställningar, hvari Sverige tagit del; och hade
vilkoren för deltagandet i pariserutställningen år 1900, om hvilkas närmare
beskaffenhet man i början af år 1897 ej kunnat ega närmare kännedom,
kommit att ställa sig i hufvudsak lika med de vid de äldre utställningarna
tillämpade, borde, upprepade departementschefen, 300,000 kronor varit till¬
räckliga.
När nu emellertid utställningskomitén, efter att hafva genom förhand¬
lingar med de franska utställningsmyndigheterna erhållit närmare kännedom
såväl om sjelfva programmet som ock om de vilkor, som från fransk sida
uppstäldes, inkommit med sitt ofvanberörda utlåtande af den 9 juli 1898
och deri med bestämdhet förklarat, att utöfver beviljade 200,000 kronor,
erfordrades, på grund af de nya omständigheter, som mellankommit, ytter¬
ligare 350,000 kronor för att Sverige skulle kunna på ett värdigt sätt del¬
taga i pariserutställningen, hade departementschefen naturligtvis hatt att taga
i öfvervägande, om ej måhända Sverige borde afsåga sig allt deltagande i
utställningen. Kostnaderna skulle ju betydligt öfverstiga det högsta belopp,
som anslagits för något Sveriges deltagande i en internationel utställning.
Departementschefen hade dock ej kunnat finna, att man borde taga ett sådant
steg. Sverige hade, sedan Riksdagen uttalat sitt gillande af Kongl. Maj:ts
uppfattning att det ej vore lämpligt att vårt land uteblefve från utställningen,
officielt antagit franska regeringens inbjudning; förhandlingar med de franska
myndigheterna om utrymme m. m. hade pågått under öfver ett års tid;
platser inom de olika afdelningarna hade erhållits. Att då träda tillbaka
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
141
derför, att kostnaderna visade sig större än man från början antagit, vore,
enligt departementschefens mening, ur internationel hänsyn icke fullt lämpligt,
men oafsedt detta hade departementschefen hållit före, att kostnadsfrågan —
alltid förutsatt att den ej spelade en sådan rol, att den rent af öfverstege
landets förmåga — ej borde utgöra ett hinder mot deltagandet. Hvilka
tvifvelsmål man än hyste om nyttan af de störa internationella utställningarna —
de fortginge emellertid alltjemt och fortginge i allt större utsträckning, fast
man för längesedan påstått, att deras tid vore ute — visst vore emellertid
att när en sådan utställning komme till stånd, en nation ej kunde utan skada
för sin ställning bland de andra jembördiga nationerna hålla sig undan.
Sverige hade ej deltagit i den förra pariserutställningen; departementschefen
trodde icke, att det skulle vara lämpligt eller öfverensstämma med svenska
nationens uppfattning, om äfven i den snart stundande endast det ena af de
förenade rikena uppträdde. Och den glädjande erfarenhet, vi från 1897 års
utställning här i hufvudstaden hemtat om den utveckling Sveriges industri
hunnit, gåfve oss anledning hoppas, att vi, åtminstone inom vissa industriens
grenar, skulle kunna på en verldsutställning uppträda på ett sätt, som skänkte
heder åt vårt land och ökade afsättningsmöjligheter för våra industriidkare.
Såsom af komiténs utlåtande framginge, skulle det af komitén äskade
ytterligare belopp af 250,000 kronor utöfver det af Kongl. Maj:t till 1897
års Riksdag föreslagna åtgå till följande särskilda utgifter:
för 8. k. installationskostnader .......................................... kronor 64,500: —
på grund al utställningsgodsets ökning .......................... » 25,000: —
för anordnande af de särskilda svenska utställnings-
områdena ........................................................
för ökad bevakning ................................................
för hyrande af byrålokal.......................................
för tillökning i kostnaden för konstafdelningen
för särskild svensk paviljong ..............................
............. » 35,000: —
............. » 9,000: —
............. » 9,000: —
............. » 7,500: —
............. » 100,000: —
Summa kronor 250,000: —
I fråga om motiveringen för de särskilda punkterna hänvisade departe¬
mentschefen till utlåtandet, till hvilket han i denna del ej hade något att
tillägga. Någon nedsättning kunde icke enligt departementschefens åsigt ega
rum. På fråga härom hade nemligen från komitén meddelats att, ehuru
det icke läte sig göra att för närvarande med säkerhet beräkna beloppet af
den kostnad, som ett värdigt deltagande i utställningen skulle för staten
medföra, kunde emellertid en nedsättning i något af de utaf komiterade
beräknade belopp icke ske, med mindre man ville helt och hållet upp-
142
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
gifva tanken på Sveriges deltagande i utställningen pa ett sätt, som ur
flera synpunkter måste anses önskligt. En uteslutning åt den särskilda pa¬
viljongen hade på det bestämdaste afstyrkts af komitén.
Komitén hade erinrat om de högst betydande uppoffringar, som andra
mindre stater iklädt sig för deltagandet i 1900 års verldsutställning. Af
infordrade upplysningar angående de belopp, som i sådant hänseende i åt¬
skilliga andra, med Sverige i förevarande afseende jemförliga länder ansetts
behöfliga, framginge följande.
I Norge hade Stortinget, under förutsättning, att hela kostnaden för
Norges deltagande skulle uppgå till 400,000 kronor, beviljat lämplig andel
å budgeten för löpande finansår. I Danmark hade Riksdagen beviljat ett
första bidrag till Danmarks deltagande, efter det i finanslagsförslaget anmälts,
att det icke kunde beräknas, att kostnaderna skulle blifva mindre än 300,000
kronor. Norges folkmängd vore, som bekant, 2,200,000 menniskor, Dan¬
marks 2,300,000.
I Nederländerna hade beviljats 400,000 floriner (omkring 600,000
kronor), i Schweiz 1,700,000 francs och i Rumänien 1,300,000 francs.
I Belgien hade kostnaderna i afgifvet budgetförslag beräknats till 1,000,000
francs.
Med hänsyn till hvad andra länder sålunda komme att för ändamalet
utgifva, och då ett deltagande i utställningen, som motsvarade vårt lands
nuvarande ståndpunkt på de områden, utställningen omfattade, icke kunde
åstadkommas, såvida icke ytterligare medel derför beviljades, ansåge depar¬
tementschefen framställning böra göras till Riksdagen om anvisande, utöfver
förut beviljade 200,000 kronor, af det belopp, som enligt komiterades
beräkning ytterligare erfordrades, eller 350,000 kronor.
Dessutom trodde departementschefen det vara nödvändigt att höja det
i nyssnämnda 200,000 kronor ingående belopp af 25,000 kronor, som förut
beräknats för beredande af reseunderstöd åt teknici och arbetare för att
genom besök vid utställningen inhemta kännedom om de nyare framstegen
inom de särskilda yrkena. Om detta anslag skulle kunna blifva gagneligt
i tillräckligt vidsträckt omfattning, borde det, enligt departementschefens
mening, utgå minst med dubbla beloppet, eller således med 50,000 kronor.
Detta kräfde emellertid, att det af komitén anmälda tilläggsbeloppet höjdes
med ytterligare 25,000 kronor till 375,000 kronor.
Departementschefen hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t matte föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1900 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa
ett anslag af 375,000 kronor att, utöfver förut anvisadt belopp, användas
till bestridande af kostnaderna för Sveriges deltagande i 1900 års verlds-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 143
utställning i Paris och till understöd åt teknici och arbetare för att besöka
nämnda utställning.
I anslutning till Kong!. Maj:ts förevarande framställning hemställer
utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1900 till
Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 375,000
kronor att, utöfver förut anvisadt belopp, användas till
bestridande af kostnaderna för Sveriges deltagande i 1900
års verldsutställning i Paris och till understöd åt teknici
och arbetare för att besöka nämnda utställning.
46:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 40) har herr
L. M. Kruse föreslagit, att af tillgängliga medel måtte afsättas en fond på
100,000 kronor under benämning »nödhjelpsfonden för enkor och barn
efter drunknade fiskare».
I fråga om de skäl, hvarpå denna hemställan grundats, tillåter sig
utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet vill icke förneka motionens behjertansvärda syfte, men anser
sig icke kunna tillstyrka bifall till densamma, då en så beskaffad rätt till
understöd åt enkor och barn, som motionären önskat bereda fiskarebefolkningen,
icke tillkommer någon annan klass af näringsidkare inom vårt land, hvadan
sålunda genom bifall till motionen en undantagsställning skulle beredas
utöfvarne af fiskeriyrket.
Utskottet hemställer alltså,
att herr Kruses förevarande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Beträffande Kongl. Maj:ts under sjette hufvudtiteln framstälda förslag ej
mindre om anvisande af medel till vägars anläggning eller förbättring, till bro-
och hamnbyggnader in. in., till frostininskningsföretag, till utförande af nya
byggnader och anläggningar vid statens jernvägtrajik, för utläggning af ytter¬
ligare ett jernvägsspdr mellan Lunds och Eslöfs stationer, till anskaffande
af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar, till fortsättning
af statsbanorna mellan Boden och Ytter-Morjärv samt mellan Gellivare
Ang. förslag
om afsättande
af en nöd-
hjelpsfondför
enkår och barn
efter drunk¬
nade fiskare.
144
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
och riks gräns en, till ombyggnad, och förbättring af Väddö kanal äfvensom
för uppresning af inomskärs farled mellan Marstrand och Lysekil samt
mellan Hunnebostrand och Fjellbacka, än äfven om användande af vissa
medel till fullbordande af den påbörjade reparationsverkstaden vid Boden
och till påbörjande af ny lokomotivstallbyggnad derstädes kommer utskottet
att framdeles under Riksdagens lopp afgifva utlåtande.
Stockholm den 24 februari 1899.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Reservationer
vid punkt 4:o (ang. höjning i anslaget till väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen): af herrar P. Pehrson, P. Ersson, S. G. von Frusen, H.
Andersson, K. A. Kihlberg, S. O. Nyländer, C. Persson, N. Boström,
1. Månsson, O. Larsson, O. Erickson och J. A. Sjö, hvilka ansett, att
utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:
»Med hänsyn till vigten och omfattningen af de till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens handläggning hörande ärenden rörande de
enskilda jernvägarna anser utskottet lämpligt, att åt föredraganden för
dessa ärenden beredes den embetsställning, som är förenad med leda¬
motskap i styrelsen. Deremot har utskottet icke funnit tillräckliga skäl
vara anförda att med afseende å löneförmåner likställa nämnde före¬
dragande med den högst aflönade af styrelsens hittillsvarande två leda¬
möter, utan synes det utskottet, som om den aflöning, som tillkommer-
styrelsens kamrerare och föredragande för administrativa och ekonomiska
ärenden, eller 4,500 kronor, deraf 3,000 kronor lön och 1,500 kronor
tjenstgöringspenningar, jemte två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor,
kunde anses tillräcklig äfven för den ifrågasatte nye styrelseledamoten.
Icke heller har utskottet funnit sig öfvertygadt om nödvändigheten
att, efter föredragandens för jern vägsärenden uppflyttning till ledamot
Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 145
af styrelsen, å ordinarie stat bibehålla den byråingeniörsbefattning,
hvars innehafvare för närvarande har till åliggande att föredraga dessa
ärenden. Af styrelsens i statsrådsprotokollet återgifna framställning i
ämnet till Kongl. Maj:t synes nemligen framgå, att efter anställandet
under år 1897 af en extra byråingeniör arbetsbalansen hos styrelsen
kunnat i någon mån nedbringas. Vid sådant förhållande och då den
möjligheten icke synes utesluten, att byggandet af enskilda jernvägar
kan komma att för framtiden minskas, samt utskottet dessutom, på
sätt här nedan närmare omförmäles, är sinnadt förorda åtgärder för
undanrödjande af det hinder i ledamöternas hufvudsakliga arbete, som
förorsakats af deras bestyr med skrifvelsers uppsättande m. m., har ut¬
skottet ansett sig böra vid sitt förslag om uppförande i styrelsens stat
af aflöning för en ny ledamot fästa det vilkor, att aflöningen för den
ene af de hittillsvarande byråingeniörerna ur staten uteslutes.
Hvad vidare angår Kongl. Maj:ts framställning om anvisande af
löner till två notarier hos styrelsen, har utskottet funnit det vara af
behofvet påkalladt, att någon lättnad beredes ledamöterna, särskildt å
de tekniska afdelningarna inom styrelsen, i dem åliggande göromål med
skrifvelsers och utlåtandens uppsättande och expedierande, men utskottet
har ansett detta syfte kunna vinnas med mindre kostnad än Kongl. Maj:ts
förslag skulle medföra. Utskottet vill i sådant afseende erinra derom,
att styrelsen i sin framställning till Kongl. Maj:t ansett tillräckligt att
för ändamålet anställa en tjensteman, och utskottet har för sin del
trott sig finna, att derest en notarietjenst hos styrelsen inrättades och
vid dess besättande hänsyn hufvudsakligen toges till de sökandes tek¬
niska bildning, samt, på sätt hittills egt rum, ett juridiskt biträde fort¬
farande blefve emot särskildt arfvode hos styrelsen anstäldt, styrelsens
behof i nu förevarande afseende måste anses vara väl tillgodosedt.
Emot Kongl. Maj-.ts förslag om inrättande af en ny vaktmästare-
tjenst hos styrelsen har utskottet icke haft något att erinra.
De afvikelser från Kongl. Maj:ts proposition, som utskottet ansett
sig böra föreslå, synas emellertid böra medföra, att det i staten upp¬
förda anslaget till vikariatsersättningar m. m. i någon mån höjes. Att
Kongl. Maj:t icke enligt styrelsens förslag ifrågasatt någon höjning af
detta anslag, har enligt statsrådsprotokollet berott bland annat deraf
att, derest två notarier blefve hos styrelsen anstälda, det hittills från
ifrågavarande anslag utgående arfvode till ett juridiskt biträde ansetts
kunna inbesparas och att derigenom för nämnda ändamål förut dispo¬
nerade 1,000 kronor beräknats blifva tillgängliga för bestridande af
Bill. till Rilcsd. Vrot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Käft. 19
146
Statsutskottets Uttalande N:o 7.
sådana utgifter, för hvilka anslaget i öfrigt är afsedt. Då nu utskottet
funnit sig böra hemställa om inrättande af allenast en notarietjenst och
arfvodet till det juridiska biträdet vid detta förhållande synes höra fort¬
farande utgå, anser sig utskottet icke kunna underlåta att föreslå en
motsvarande ökning af anslaget till vikariatsersättningar m. m. med
1,000 kronor.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet:
l:o) att Riksdagen — under vilkor att vid först
inträffande ledighet vid någon af de i väg- och vatten-
byggnadsstyrelsens stat uppförda bvråingeniörsbefatt-
ningar den lediga befattningen indrages — må i
nämnda stat uppföra aflöning till ytterligare en leda¬
mot i styrelsen, föredragande för ärenden angående
enskilda jernvägar, med 4,500 kronor, deraf 3,000
kronor i lön, som efter fem år kan höjas med 500
kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor,
samt 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar;
2:o) att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
stat må dels uppföras aflöning till en första gradens
tjensteman (notarie) med 3,000 kronor, deraf 1,800
kronor i lön, som efter fem år kan höjas med 500 kro¬
nor och efter tio år med ytterligare 500 kronor, samt
1,200 kronor i tjenstgöringspenningar, dels ock vid¬
tagas den förändring, att det i staten upptagna an¬
slag å 13,000 kronor till vikariatsersättning, arfvoden
åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde
höjes med 1,000 kronor eller till 14,000 kronor;
3:o) lika med utskottets förslag; samt
4:o) d i» » » D
vid punkt 5:o (ang. höjning af reservationsanslaget till expenser
för allmänna arbeten):
af herrar P. Pehrson, P. Ersson, S. G. von Frusen, H. Andersson,
K. A. Kihlberg, S. O. Nyländer, C. Persson, N. Boström, l. Månsson,
O. Larsson, O. Erickson och J. A. Sjö, hvilka ansett, att utskottet bort
hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
måtte af Riksdagen bifallas.
Statsutskottets Utlåtande N.-o 7.
147
I händelse af bifall härtill samt till hvad i den vid punkt 4:o
afgifna reservation föreslagits, kommer anslagstiteln väg- och vatten¬
byggnad sstaten att höjas från 140,700 kronor till 150,000 kronor eller
med 9,300 kronor»;
vid punkt 34:o) (angående anslag till geologiska undersökningarna):
af herr H. P. P. Tamm mot en del af motiveringen;
vid punkt 45:o) (angående anslag för Sveriges deltagande i verlds-
utställningen i Paris):
af herrar P. Pehrson, P. Ersson, S. G. von Frusen, H. Andersson,
K. A. Iiihlberg, S. O. Nyländer, C. Persson, N. Boström, I. Månsson,
O. Larsson, O. Erickson och J. A. Sjö, hvilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:
»De förändringar med afseende å anordnandet af 1900 års verlds-
utstälJning i Paris, för hvilka i statsrådsprotokollet redogjorts, påkalla
uppenbarligen en väsentlig ökning af det utaf 1897 års Riksdag be¬
viljade anslag för Sveriges deltagande i utställningen. Emot de i
statsrådsprotokollet angifna beräkningar af de genom nämnda för¬
ändringar förorsakade ökade kostnaderna, enligt hvilka beräkningar
j^tterligare 250,000 kronor skulle vara erforderliga för anordnandet af
Sveriges deltagande i utställningen, har utskottet icke haft något att
erinra, likasom utskottet ej heller vill afstyrka beviljandet af det till
reseunderstöd åt teknici m. fl. nu begärda belopp af 25,000 kronor.
Deremot anser sig utskottet icke böra frångå deri af utskottet år 1897
utan meningsskiljaktighet, intagna och af Riksdagen godkända stånd¬
punkten, enligt hvilken för utställningen, sådan densamma ursprungligen
planlagts, ett anslag af 200,000 kronor ansetts tillfyllestgörande. Någon
anledning, hvarför det belopp af 100,000 kronor, hvarmed det af Korigl.
Maj:t nämnda år begärda anslaget af Riksdagen minskades, nu skulle
beviljas, anser utskottet så mycket mindre förefinnas, som, derest detta
belopp skulle befinnas vara oafvisligen behöfligt, Kongl. Maj:t icke
lärer sakna utvägar att med särskilt för induBtriens behof afsedda
medel fylla den brist, som möjligen kan uppstå.
Utskottet får alltså hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen på extra stat för
år 1900 till Kongl. Maj:ts förfogande ställer ett an¬
148
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
slag af 275,000 kronor att, utöfver förut anvisadt be¬
lopp, användas till bestridande af kostnaderna för
Sveriges deltagande i 1900 års verldsutställning i
Paris och till understöd åt teknioi och arbetare för
att besöka nämnda utställning.»
Herr A. G. L. Billing har begärt få antecknadt, att han icke
deltagit i förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.
Bi). Litt. A.
150
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
\
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen
Tpt
1899 års riksstat anslår:
3,490,508 —
Anvisning
kontant.
|
i
|
Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förtlag.
|
Summa.
|
|
|
Friheter.
|
|
Ersättningar.
|
|
|
Kronor.
|
5.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
6,500
|
|
|
|
|
|
6,500
|
|
36,000
|
—
|
|
|
|
|
36,000
|
__
|
17,000
|
—
|
|
|
|
|
17,000
|
___
|
78,700
|
—
|
|
|
|
|
78,700
|
_
|
64,600
|
—
|
|
|
|
|
64,600
|
_
|
33,000
|
—
|
|
|
|
|
33,000
|
|
61,400
|
|
|
|
|
|
61,400
■
|
|
87,200
|
|
|
|
|
|
87,200
|
|
178,600
|
—
|
|
|
|
|
178,600
|
|
87,422
|
—
|
|
|
|
|
87,422
|
-
|
2,699,386
|
—
|
|
|
|
|
2,699,386
|
|
140,700
|
|
|
|
|
|
140,700
|
|
3,490,508 —
Civil-
Statsministern, lönefyllnad, förslagsanslag, högst ........
Statsråden utan departement, 3 å 12,000 kronor........
Departementschefen ........................................................
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli........
Kommerskollegium............................................................
Bergsstaten........................................................................
Statistiska centralbyrån:
Aflöniugsmedel för statistiska byrån ........................
Reservationsanslag:
Till bibliotekets underhållande................................
„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vika¬
belopp ............................................................
Ökas med ........................................................
officiella statistiska trycket ............................
en statistisk tidskrift. Nuvarande belopp ....
ökas med ........................................................
utarbetande af en aflönings- och pensions-
Landtmäteristaten............................................................
Rikets allmänna kartverk................................................
Öfverståthållareembetet....................................................
ndsstaterna i länen (deraf 120,000 kronor reservations-
Ökas med anledning af sju boställens indragning med
Väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två särskilda
för allmänna arbeten och ett å 35,000 kronor till
Statsutskottets utlåtande N:o 7.
151
Litt. A.
under riksstatens Sjette hufvudtitel.
|
Förslag till blifvande riksstat:
|
|
Anvisning i
|
Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.
|
Summa.
|
|
|
|
|
Friheter.
|
Ersättningar.
|
|
|
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
0.
|
Kronor.
|
6.
|
Kronor.
|
ö.
|
departementet.
|
6,500
36.000
17.000
78,700
64,600
33.000
|
|
|
|
|
|
6,500
36.000
17.000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
78,700
64,600
33,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
.................................................................... 28,400: —
|
|
|
|
|
|
|
.................................................... 1,500:
riatsersättningar. Nuvarande
................................ 12,200: —
............................... 5.300: — 17.500: —
.................................................... 17,300: —
................................ 1,000: —
............................... 400: — 1,400: —
statistik .................................... 1,000: — 38 700-
|
67,100
|
|
|
|
|
|
67,100
|
|
|
87,200
178,600
|
_
|
|
|
|
|
87,200
|
_
|
|
|
|
|
|
|
178',600
87,422
|
|
|
87^422
2,702,441
|
|
|
|
|
|
_
|
anslag). Nuvarande belopp.................... 2,699,386: —
|
|
|
|
|
|
2,702,441
|
|
reservationsanslag, ett å 30,000 kronor till expenser
vägundersökningar). Nuvarande belopp 140,700: —
|
|
|
|
|
|
___
|
Transport 140,700: —
|
3,358,563
|
—
|
|
|
|
|
3,358,563
|
—
|
152
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
1899 års riksstat anslår:
|
Anvisning i
kontant.
|
Indelning och dermed j emförlig
anvisning, på förslag.
|
Samma.
|
Friheter.
|
Ersättningar.
|
|
Kronor.
|
0.
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
0.
|
|
3,490,508
|
—
|
|
|
|
|
3,490,508
|
—
|
|
31,800
|
|
|
|
|
|
31,800
|
|
|
239,000
|
—
|
- -
|
—
|
- -
|
—
|
239,000
|
_
|
10,665
|
—
|
6,635
|
—
|
1,664
|
—
|
18,964
|
_
|
250,000
|
—
|
|
|
|
|
250,000
|
_
|
|
354
|
—
|
25
|
—
|
- -
|
—
|
379
|
■ -
|
|
600,000
|
—
|
|
|
|
|
600,000
|
—
|
S:gr
|
4,622,327
|
|
6,660
|
|
1,664
|
|
4,630,651
|
|
|
12,000
|
|
|
|
|
|
12,000
|
|
|
190,400
|
—
|
|
|
|
|
190,400
|
—
|
|
49,500
|
_
|
|
|
|
|
49,500
|
|
|
140,500
|
—
|
|
|
|
|
140,500
|
_
|
|
48,500
|
--
|
|
|
|
|
48,500
|
—
|
|
73,500
|
|
|
|
|
|
73,500
|
|
|
11,500
|
—
|
—
|
—
|
---
|
—
|
11,500
|
—
|
|
8,700
|
—
|
- -
|
—
|
---
|
—
|
8,700
|
—
|
|
36,000
|
*“““
|
|
|
|
—
|
36,000
|
—
|
S:gr
|
570,600
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
570,600
|
—
|
Tpt
|
5,192,927
|
—
|
6,660
|
—
|
1,664
|
—
|
5,201,251
|
—
|
Ökas dels till aflöningar för nya befattningar vid väg-
dels å reservationsanslaget till expenser för all-
hvarjemte rubriken ändras till: väg- och vatten¬
till expenser för allmänna arbeten och till väg-
Landtbruksstyrelsen .......................................................
Alderstillägg, förslagsanslag............................................
Gästgifvares friheter ........................................................
Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ............
Färjor och färjekarlar ...................................................
Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag....
Jordbruket, handeln
Reservations -
Vägar och kommunikationer............................................
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna-
understöd åt landtmannaskolor) *) ............................
Landtbruksingeniörer och deras biträden ....................
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-
Länsveterinärer. Nuvarande belopp ............................
ökas med ....................................................................
hvarjemte rubriken ändras till: länsveterinärer och
Befrämjande i allmänhet af slöjderna............................
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart............
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket........................
Fiskerinäringens understöd. Nuvarande belopp ........
Ökas med ...................................................................
*) öfver detta anslag kommer utskottet att afgifva
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
153
|
Förslag till blifvande riksstat:
|
|
Anvisning i
|
|
Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.
|
Summa.
|
|
|
kontant.
|
|
Friheter.
|
Ersättningar.
|
|
|
|
Kronor.
|
6. :
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
Ö.
|
Transport 140,700: —
|
3,358,563
|
|
—
|
|
— —
|
—
|
3,358,563
|
—
|
och vattenbyggnadsstyrelsen med 13,200: —
manna arbeten med ................ 5,000:— 18,200: —
|
158,900
|
J
|
|
|
|
|
158,900
|
_
|
byggnadsstaten (deraf två särskilda reservationsanslag,
undersökningar, hvardera å 35,000 kronor).
|
31,800
|
|
|
|
|
|
31,800
|
|
|
239,000
|
—
|
- -
|
|
|
|
239,000
|
—
|
|
10,665
|
—
|
6,635
|
—
|
1,664
|
—
|
18,964
|
—
|
|
250,000
|
—
|
|
|
|
|
250,000
|
—
|
|
354
|
—
|
25
|
—
|
— —
|
—
|
379
|
—
|
|
600,000
|
—
|
— —
|
—
|
—
|
—
|
600,000
|
—
|
S:gr
|
4,649,282
|
—
|
6,660
|
—
|
1,664
|
■
|
4,657,606
|
|
och näringarne.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
anslag.
|
12,000
|
|
|
|
|
|
12,000
|
|
näringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till
|
190,400
|
|
|
_
|
_ _
|
—
|
190,400
|
—
|
|
49,500
|
—
|
|
|
|
|
49,500
|
—
|
|
140,500
50,100
|
—
|
|
|
|
—
|
140,500
|
—
|
nanngar.......................................48,5oo:-
.................. 1,600: —
|
|
|
|
|
|
50,100
|
|
veterinärstipendiater.
|
73,500
|
|
|
|
|
_
|
73,500
|
_
|
|
11,500
|
|
- -
|
—
|
— —
|
—
|
11,500
|
—
|
|
8,700
|
|
|
|
|
—
|
8,700
|
—
|
...................... 36,000: —
.................... 6,000: —
|
42,000
|
|
1
|
|
1
|
|
42,000
|
—
|
S:gr
|
578,200
|
|
1--
|
—|--
|
|
57 tf,200
|
_
|
särskild t utlåtande. Transport
|
5,227,482
|
|
6,660
|
_
|
1,664
|
|
5,235,806
|
—
|
iiui utmufciiuu* * '
Bih. till Riksd. Prot. 18!)9. 4 Samt. 1 Afl. 7 lläft.
154
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
1899 års riksstat anslår:
|
Anvisning i
kontant.
|
Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.
|
Samma.
|
Friheter. Ersättningar.
|
Kronor.
5,192,927
ö. Kronor.
6,660
63,000—
50,000 — |
4,500 —
2,700 —
108,550 —
30.000 —
15,850j —
43.000 —
219,712] —
12,000—
Kronor. | ö. I Kronor.
1,664
1,070
4,567
S:gr
|
549,312] —
|
1,07 oj—
|
4,567
|
—
|
554,949
|
—
|
5,7 42,239]—| 7,730|—| 6,281 -
5,201,251
63.000 -
50.000 —
4,500
7,267(
109,620
30.000
15,850
43.000
219,712
12.000
5,756,200
Diverse
Skiften och afvittringar, reservationsanslag ................
Utflyttningshjelp efter skiften, förslagsanslag................
Odlingshjelp för krononybyggare, förslagsanslag ........
Jordförluster genom kanal- och väganläggningar .... ...
Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (deraf sär-
Nuvarande anvisning i kontant ...............................
Ökas å reservationsanslaget till prisbelöningar för
hvarigenom rubriken kommer att lyda: hästafvelns
belöningar för hästar) ............................................
Till förekommande och hämmande af smittosamma
Karantänsinrättningen på Eänsö, förslagsanslag ........
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag.
Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
155
|
|
Förslag till
|
blifvande riksstat:
|
|
|
|
|
Indelning och dermed jemförlig
|
|
|
|
Anvisning
|
i
|
anvisning,
|
på förslag.
|
|
|
|
|
kontant.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Friheter.
|
Ersättningar.
|
|
|
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
0.
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Transport
|
5,227,482
|
—
|
6,660
|
_
|
1,664
|
_
|
5,235,806
|
—
|
anslag.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
63,000
|
—
|
_ _
|
_
|
_ _
|
_
|
63.000
|
—
|
|
50,000
|
—
|
- -
|
—
|
- -
|
—
|
50.000
|
—
|
|
4,500
|
—
|
- -
|
—
|
- -
|
—
|
4,500
|
—
|
|
2,700
|
—
|
- -
|
—
|
4,567
|
—
|
7,267
|
—
|
skildt 50,000 kronor till prisbelöningar för hästar).
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
hästar med............................................... 50,000: —
|
158,550
|
—
|
1,070
|
—
|
_ _
|
_
|
159,620
|
|
förbättrande (deraf särskildt 100,000 kronor till pris-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag ................
|
30,000
|
—
|
|
|
|
|
30,000
|
—
|
|
15,850
|
|
- -
|
—
|
- -
|
—
|
15,850
|
—
|
|
43,000
|
|
- -
|
—
|
C.' - -
|
—
|
43,000
|
—
|
Nuvarande belopp ................................... 219,712: —
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
219,757
|
—
|
- -
|
—
|
- -
|
—
|
219,757
|
—
|
|
12,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
12,000
|
—
|
S:gr
|
599,357
|
—
|
1,070
|
—
|
4,567
|
—
|
604,994
|
—
|
Summa
|
6,826,839
|
—
|
7,730
|
—
|
6,231
|
-
|
5,840,800
|
—
|
156
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Sjette hufvudtitel.
Civildepartementet.
Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:
För handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna .....................
Kommerskollegium:
Till utarbetande af näringsstatistik..,-.................................... 6,200: -
För arbetsstatistiska undersökningar.................................... 10,000: -
Öfverståthållareembetet:
Till utgifvande af “Polisunderrättelser" .............................................
Landsstaterna i länen:
Till aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet......... 95,000: -
n ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparne
i Norge samt till lappfogdar och lappförmän ............ 13,000: -
Väg- och vattenbyggnadsstaten:
Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till
upprättande af planer till anläggning eller ombyggnad af broar,
då dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag ................
Vägunderhållet på landet:
Till bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar,
förslagsanslag ...........................................................................
Transport
Kronor.
4,500
16,200
15,000
108,000
10,000
50,000
203,700
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
157
|
Kronor.
|
Ö.
|
Transport
|
203,700
|
—
|
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:
|
|
|
För uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp .
|
8,000
|
—
|
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:
|
|
|
Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt-
bruksmöten ......................................... 7 500-
Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för hus¬
djur, redskap, maskiner m. m................................. 12,500: —
Bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof .............................................. 31,000: —
Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-
växt-biologisk anstalt inom Norrbottens län............... 6,250: —
Till understöd åt frökon trollanstalter ................................ 10,000:
„ utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejeri¬
hushållning ................................................................. 1,000:
„ understöd åt svenska mosskulturföreningen .............. 15,000: —
För de geologiska undersökningarna .............................. 95,500:
|
178,750
|
|
Befrämjande i allmänhet af slöjderna:
|
|
Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt ålders-
tillägg till andre instruktören Jonas Wallander ........ 3,000: —
Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till
aflönande af en andre lärare vid samma skola ...... 4,800-
|
7,800
|
|
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:
|
|
|
Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och Frans Schartaus prak¬
tiska handelsinstitut i Stockholm ............................. 20 000: _
» befrämjande af afsättning i främmande länder af alster
af svensk industri och svenska näringar .................. 15,000: —
n handelsstipendier ........................................ 20 000-
|
55,000
|
|
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:
|
|
Till bergsskolorna i Filipstad och Falun
|
14,000
|
|
Transport |
Bih, till Bilcsd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft.
|
467,250
21
|
|
158
Statsutskottets Utlåtande N o 7.
Transport
Fiskerinäringens understöd:
Bidrag till belöningar för dödande af sjelar..................... 5,000:
För beredande genom ett armeradt ångfartygs statione¬
rande vid rikets kuster af ordning och skydd vid
fiskets bedrifvande .................................................... 25,000:
höjande af fonden för fiskerinäringens befrämjande .. 100,000: —
Fabriksinspektion:
För anordnande af fabriksinspektion..............................................
Diverse anslag:
Ersättning till sjömanshusen ................................... 30,000:
Till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen...................... ...............;...........••••••• 50,000: —
ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda
” utgifter................................................... 47,0° :
bestridande af kostnaderna för Sveriges deltagande i
1900 års verldsutställning i Paris och till understöd
åt teknici och arbetare för att besiika nämnda ut¬
ställning ............................................................ 375,000: —
Kronor.
467,250
130,000
33,000
502,050
Summa | 1,132,300
Anm. Rörande öfriga af Kongl. Maj:t föreslagna extra anslag under Sjette hufyudtiteln
nemligen tiU aflöningar m. m. vid Ultuna landtbruksinstitut, vagars anläggning och förbättring
mm till nva byggnader m. m. vid statens jernvägstrafik, till ytterligare et nytt jernvagsspar
mellan Lunds och Eslöfs stationer, till ombyggnad af Väddö kanal och för upprensning af
inom skärsfarleder inom Bohuslän äfvensom extra anslag utom hufvudtitlarne till ny rörlig, m
teriel vid statens jernvägar, till fortsättning af statsbanorna Boden-Ytter-Morj arv och Gellivare
riksgränsen, kommer utskottet att framdeles afgifva särskilda utlåtanden.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.