Statsutskottets Utlåtande N:o 58.
1
N:o 58.
Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1899, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående an¬
visande af medel till anskaffande af en ångfärja att
insättas i ångfärjeförbindelsen mellan Malmö och Köpen¬
hamn.
(R. A.)
Uti en den 6 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition (n:o
63) har Kongl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af protokollet öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att,
till anskaffande af en ångfärja att insättas i ångfärjeförbindelsen mellan
Malmö och Köpenhamn, anvisa för år 1900 ett belopp af 1,000,000 kronor,
att utgå af riksgäldskontoret.
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departements¬
chefen till en början erinrat derom, att — sedan af åtskilliga enskilda
jernvägsaktiebolag samt af Malmöhus, Kronobergs och Jönköpings läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott hos Kong]. Maj:t gjorts framställ¬
ningar om åvägabringande af ångfä^förbindelse mellan Maiinö och Köpen¬
hamn, samt jernvägsstyrelsen öfver dessa framställningar den 5 oktober
1893 afgifvit infordradt utlåtande, äfvensom ej mindre Malmö städs¬
el! mägtige åtagit sig, bland annat, att anlägga ångfärjehamn i Malmö för
en färja, än äfven danska staten, enligt skrifvelse från den danske utrikes¬
ministern, befunnits villig dels att, så snart den då under byggnad vä¬
rn. till Riksd. Prot. 18!)t). 4 Sand. 1 Afd. 33 Höft. (N:o 58). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 58.
rande ångfärjehamnen i Köpenhamn blefve fullbordad, börja trafik mellan
Köpenhamn och Malmö medelst insättande af en ångfärja, dels att, om
och när från svenska statens sida kunde anses lämpligt att jemväl för
Sveriges del en ångfärja insattes å samma led, tillförsäkra denna i alla
afseenden enahanda förmåner i Danmark, som tillkomme danska statens
ångfärja, dock under vilkor, bland andra, af ett medgifvande för den
danska ångfärjan af samma förmåner i Sverige, som kunde tillkomma den
svenska ångfärjan, — Kongl. Maj:t den 30 december 1893 bemyndigat
jernvägsstyrelsen, bland annat, att med Malmö stad och styrelsen för de
danska statsbanorna träffa definitiv uppgörelse angående åvägabringande
af den ifrågasatta ångfärjeförbindelsen på de vilkor, som innefattades dels
i Malmö stads åtagande dels ock i ofvan berörda skrifvelse af danske
utrikesministern, samt att, sedan dylik uppgörelse träffats, gå i författning
om utförande af de arbeten, som enligt öfverenskominelsen skulle åligga
svenska staten att utföra.
I anledning af nämnda bemyndigande hade jernvägsstyrelsen före¬
slagit generaldirektoratet för statsbanedriften i Köpenhamn samt stads-
fullmägtige i Malmö att genom ombud sammanträda i Köpenhamn för att
träffa aftal i saken; och sedan det danska generaldirektoratet erhållit be¬
myndigande dertill af ministeriet för offentliga arbeten, hade dylikt samman¬
träde egt rum den 31 maj 1894. Vid detta sammanträde hade två över¬
enskommelser fattats, nemligen en om anläggning af ångfärjelägen i Köpen¬
hamns och Malmö hamnar och en om driften af en ångfärjeförbindelse
mellan Malmö och Köpenhamn.
Uti den förra af dessa överenskommelser bestämdes att, likasom
på dansk sida för den danska statens räkning skulle i den under byggnad
då varande frihamnen i Köpenhamn anläggas och underhållas ett färjeläge,
skulle på svensk sida på Malmö stads föranstaltande och bekostnad an¬
ordnas en tilläggsplats i Malmö hamn för en ångfärja. Jernvägsspår och
andra anläggningar, som erfordrades för att sätta statsbanestationerna i
Malmö och Köpenhamn i förbindelse med ångfärjelägena, skulle utföras
af de respektive statsbanorna. Färjorna skulle fritagas från afgifter till
de båda städernas hamnar, och skulle man söka åstadkomma största möj¬
liga nedsättning i hamnafgifterna för med ångfärja transporteradt gods.
I den senare öfverenskommelsen bestämdes, bland annat, att de
danska statsbanorna skulle, så snart tilläggsplatserna hunnit blifva färdiga
och en ångfärja hunnit byggas, insätta en sådan i ständig fart mellan
Malmö och" Köpenhamn; och när det från svenska statens sida ansåges
önskligt att äfven från svensk sida insattes en ångfärja i förbindelsen,
tillförsäkrades från dansk sida denna färja samma vilkor i Danmark, som
Statsutskottets Utlåtande N:o 58.
3
der komme deri danska färjan till del, likasom det omvändt från svensk
sida tillförsäkrades den danska ångfärjan samma vilkor i Sverige, som der
komme den svenska till del. Uppstode spörsmål om insättande af andra
eller flera ångfärjor i förbindelsen, skulle detta göras till föremål för sär¬
skild öfverenskommelse begge länderna emellan.
De sålunda träffade öfverenskommelserna hade den 2 juni 1894 god¬
känts af det danska ministeriet för offentliga arbeten.
Ångfärjeförbindelsen hade öppnats den 7 oktober 1895 och seder¬
mera alltjemt fortgått med 2 turer dagligen i hvardera rigtningen. En
dag i hvar månad stode dock trafiken stilla för rengöring af pannorna.
I februari 1897 hade trafiken en del af månaden varit instäld för
ishinder.
Persontrafiken å färjan hade aldrig varit särdeles betydlig. Under
tiden oktober 1895—september 1896 befordrades 2,627 resande, oktober
1896—september 1897, hvarunder utställningen i Malmö egde rum, 8,720
och oktober 1897—september 1898 3,500.
Godstrafiken åter hade varit i ständigt stigande, såsom syntes af
följande af jernvägsstyrelsen meddelade uppgifter:
Halfåret.
|
från till
|
Tona gods. Ökning.
|
lista
|
okt. 1895—mars 1896
|
5,172 l,oo
|
2:dra
|
april 1896—sept. 1896
|
15,159 3,12
|
3:dje
|
okt. 1896—mars 1897
|
22,493 4,35
|
4:de
|
april 1897—sept. 1897
|
30,326 5,86
|
5:te
|
okt. 1897—mars 1898
|
33,612 6,50
|
6:te
|
april 1898—sept. 1898
|
47,685 9,22
|
Dessutom
|
hade öfverförts lefvande djur c:a 1,000 tons om året.
|
Af den totala godsmängden hade fraktats
Danmark:
|
i rigtning från Sverige
|
Halfår.
|
Tons gods. Ökning.
|
Procent af kela godsmängden.
|
lista
|
3,023 l,oo
|
58 procent
|
2:dra
|
10,617 3,5i
|
66 »
|
3:dje
|
15,803 5,23
|
71 >
|
4:de
|
23,427 7,75
|
77 »
|
5: te
|
23,415 7,66
|
70 »
|
6:te
|
36,659 12,12
|
77 >
|
medium 72,5 procent.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 58.
Det antal vagnar, som förts mellan Malmö och Köpenhamn med ång-
färjan, hade under nedanstående tidsperioder varit följande:
oktober 1895—september 1896
från Danmark till Sverige*...... 2,645: —
till > från » ...... 2,778:— 5,423:_
oktober 1896—september 1897
från Danmark till Sverige......6,779: —
till » från » ...... 6,707: — 13,486: —
oktober 1897—september 1898
från Danmark till Sverige...... 9,603: —
till » från » ...... 9,174:— 18,777:_
Det ekonomiska utbytet af ångfärjedriften hade, enligt meddelande
från dansk sida, endast kunnat ungefärligen beräknas. Verkstäld sådan
beräkning gåfve emellertid vid handen, att driften oktober 1895—mars
1896 (6 månader) lemnat 48,400 kronor förlust, att förlusten under drift-
året 1896—1897 (12 månader) utgjort 48,500 kronor, samt att driftåret
1897—1898 lemnat ett öfverskott af 24,100 kronor.
Sverige hade, förutom genom de danska statsbanornas ångfärja, stått
i samtrafik med Danmark via Malmö genom det forenede dampskibs-
selskabs ångbåtar. Aftal om denna samtrafik, som redan förut egt rum,
träffades definitivt år 1891 och förnyades, efter ett kortare afbrott i sam-
trafiken, den 19 september 1896. Nu hade selskabet nyligen uppsagt av¬
talet från och med den 1 april 1899.
Vidare har departementschefen meddelat, att han, i anledning af eu
skrifvelse från Kong!. Maj:ts minister i Köpenhamn till herr ministern för
utrikes ärendena, den 25 november 1898 anmodat jernvägsstyrelsen att
skyndsamt sätta sig i förbindelse med danska jernvägsstyrelsen för råd¬
görande angående de åtgärder, som från statsbanornas synpunkt kunde
vara erforderliga i anledning deraf, att det forenede dampskibs-selskab syntes
ärna upphöra med eller åtminstone väsentligen inskränka ångbåtstrafiken i
Öresund.
Med anledning af denna departementschefens anmodan hade jern¬
vägsstyrelsen — som redan i början af oktober 1898, med hänsyn dertill
att den godstrafik, som med ångfärjan förmedlades mellan svenska och
danska jernvägsstationer, företett en sådan tillväxt, att det kunde ifråga¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 58.
5
sättas, huruvida ej förberedande åtgärder för insättande af ännu en
färja mellan meranämnda hamnar borde vidtagas, hos det danska general-
direktoratet under hand gjort förfrågningar i ämnet — den 26 november
1898 hos generaldirektoratet för statsbanedriften i Köpenhamn anhållit,
att generaldirektoratet ville, särskildt med hänsyn till den af det forenede
dampskibs-selskab gjorda uppsägelsen af dess samtrafiksaftal, meddela sin
åsigt om den tidpunkt, då för tillgodoseende af godstrafikens kraf ytter¬
ligare en ångfärja behöfde insättas, och hade jernvägsstyrelsen begärt att
i denna fråga snarast möjligt erhålla behöfliga upplysningar, hvarjemte
styrelsen gjort förfrågan om den tidpunkt, då den tillämnade spårförbin¬
delsen mellan ångfärjehamnen i Köpenhamn och Köpenhamns hufvudstation
komme att öppnas för regelbunden trafik.
I skrifvelse den 1 december 1898 hade generaldirektoratet meddelat,
att godstrafiken på ångfärjeförbindelsen Malmö—Köpenhamn från förbin¬
delsens öppnande alltjemt varit i stark och oafbruten tillväxt; att det icke
funnes någon grund att betvifla att detta förhållande skulle fortfara; att
den färja, som nu funnes, icke kunde mägta med en väsentligt större
trafik än den redan varande, hvarför det vore en trängande nödvändighet
att ännu en färja i denna fart insattes, så snart sådant möjligen kunde
ske; att man med tillfredsställelse såge, om en från svensk sida anskaffad
färja kunde deltaga i trafikens besörjande; samt att den jernvägsförbindelse,
som funnes mellan ångfärjeläget i frihamnen och Nörrebro station, väl
egnade sig för godstrafik men ej för persontrafik, hvarför ångfärjans
resande endast fördes till Österbro station, men att spörsmålet om ban-
gårdsförhållandena i Köpenhamn skulle behandlas af en komité, som i den
allra närmaste framtiden skulle sammanträda.
Departementschefen har härefter anmält, att jernvägsstyrelsen den
19 december 1898 till honom aflåtit skrifvelse i ärendet och deruti anfört
följande.
Samtrafiken med danska statsbanorna hade länge varit och vore
fortfarande af stor betydelse för de svenska jernvägarne, särskildt statens.
År 1897 inbragte denna samtrafik åt statsbanorna hufvudsakligen via
Malmö ett belopp af 527,618 kronor. Derjemte hade de svenska stats¬
banorna tillförts ett belopp af 178,494 kronor i samtrafik genom det for¬
enede dampskibs-selskabs ångbåtar. I dessa siffror inginge endast i under¬
ordnad mängd transitogods till och från Tyskland, hvilket hufvudsakligen
dirigerades öfver Helsingborg—Helsingör, Göteborg—Fredrikshavn samt
Malmö—Fatbeck. I samtrafik med preussiska statsbanorna hade till svenska
statsbanorna år 1897 via Helsingborg—Helsingör influtit 36,807 kronor;
trafiken Göteborg—Fredrikshavn samma år hade inbragt 14,931 kronor
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 58.
och trafiken Malmö—Lubeck 96,690 kronor. Den trafikförbindelse, som
via statens jernvägar egde rum med Tyskland, vore således väsentligt
mindre än den med Danmark.
Förutom livad som ginge via Malmö—Köpenhamn i samtrafik, för¬
des denna väg äfven en mängd gods i lokaltrafik, d. v. s. från eller till
Danmark endera direkt till eller från Malmö med omnejd eller ock för
omexpediering i Malmö eller Köpenhamn. Så t. ex. utgjorde det i sam¬
trafik oktober 1897—september 1898 med ångfärjan fraktade godset i
rundt tal 61,400 tons och det i lokaltrafik 19,700 tons. Tullverkets in¬
komster i Malmö för gods i lokaltrafik från Köpenhamn via ångfärjan
uppgingo år 1897 till 118,405 kronor 69 öre.
Af det gods, som befordrats med ångfärjan, hade, såsom förut an¬
förts, i medeltal under hela tiden ångfärjan varit i gång 72,5 procent gått
i rigtning från Sverige till Danmark. Angfärjeförbindelsen torde således
böra anses vara af väsentligt större vigt för exporten från än för im¬
porten till Sverige. Det mesta af det gods, som exporterats med ång¬
färjan, vore, enligt undersökning, verkstäld å jern vägsstyrelsens kontroll-
kontor, att hänföra till tyngre varuslag, såsom skogseffekter, cement, tegel
in. m., hvilka icke tålde omlastningskostnader och som således, derest icke
färjeförbindelsen funnits, antingen icke alls skulle hafva kunnat exporteras
till Danmark eller måst fraktas sjövägen, hvarvid statens och öfriga jern¬
vägar skulle gått miste om fraktinkomst.
Angfärjeförbindelsen Malmö—Köpenhamn vore alltså af mycket stor
betydelse ej mindre för Sveriges handel, enkannerligen dess exporthandel,
än äfven för statens jernvägar genom den inkomst, den tillförde desamma.
Den ångfärja, som nu besörjde trafiken mellan Malmö och Köpenhamn,
kunde upptaga 17—19 svenska statens jern vägsvagnar, beroende af deras
längd. Under förutsättning att färjan ginge alla dagar om året utom de,
som erfordrades för rengöring af pannor m. m., kunde på densamma
öfverföras i hvardera rigtningen cirka 12,500 vagnar om året. Då an¬
talet i hvardera rigtningen öfverförda vagnar på tre år vuxit från cirka
2,700 till cirka 9,400, torde, ehuruväl ökningen måhända framgent icke
stege i samma proportion, den nu befintliga danska färjan snart varda
otillräcklig.
Det i samtrafik med det forenede dampskibs-selskabs ångbåtar under
tiden oktober 1897—september 1898 befordrade godset, som uteslutande
varit af dyrbarare slag och tillhört frakttarifferna 1—5, utgjorde i rigt¬
ning till Sverige något öfver 1,000 tons och i rigtning till Danmark om¬
kring 2,200 tons, således äfven i detta fall en vida större mängd från
Statsutskottets Utlåtande N:o 58.
7
Sverige. Denna godsmängd torde hädanefter jemväl komma att till större
delen öfverföras med ångfärja.
Då ångfärjetrafiken mellan Malmö och Köpenhamn visat sig vara
af stor betydelse ej mindre för Sveriges handel och särskild! för dess ex¬
port till Danmark, än äfven för de svenska jernvftgarne;
då den nu befintliga förbindelsen medelst den danska ångfärjan
syntes varda inom en nära framtid otillräcklig; samt
då förut bestående samtrafiksaftal med det forenede dampskibs-
selskab nu uppsagts,
ansåge jernvägsstyrelsen tiden vara inne, att snarast möjligt åtgärder
vidtoges för insättande af ännu en ångfärja mellan Malmö och Köpenhamn.
Då vidare i ofvanberörda öfverenskommelse mellan jernvägsstyrelsen
och danska generaldirektoratet för statsbanedriften den 31 maj 1894 träf¬
fats det aftal, att, när från svenska statens sida ansåges önskligt att äfven
från svensk sida insattes en ångfärja i förbindelsen, den svenska färjan
tillförsäkrades samma vilkor i Danmark, som der komme den danska fär¬
jan till de!, samt då det i och för sig torde vara ur flere synpunkter fullt
lämpligt, att vid en öfvervägande svensk export äfven den svenska flaggan
vore representerad, ansåge jernvägsstyrelsen, att den nya ångfärjan borde
vara svensk.
Såsom förut andragits, syntes ångfärjeförbindelsens största betydelse
vara att söka deri, att genom densamma landets handelsomsättning under¬
lättades och jernvägarna tillfördes en ökad inkomst, hvadan, äfven om
sjelfva ångfärjan såsom sådan icke skulle lemna vinst, utan snarare förlust,
detta icke borde tillmätas afgörande vigt. Det syntes emellertid inga¬
lunda vara gifvet, att icke ytterligare en ångfärja kunde komma att i
och för sig ganska snart betala sina utgifter och till och med lemna
behållning. Den danska färjan hade redan gjort det, oaktadt man, enligt
uppgift från dansk sida, af vissa orsaker icke sökt att särskilt framkalla
persontrafik å densamma. Men det syntes icke vara tvifvel om att, derest
färjan för ändamålet inrättades samt andra lämpliga åtgärder vidtoges för
persontrafikens befrämjande, såsom annonsering i tillräcklig grad in. m.,
denna trafik skulle varda ganska afsevärd, helst som färjorna gjorde god
fart och hade en lugn och stadig gång. A färjan mellan Helsingborg och
Helsingör hade första året af dess tillvaro befordrats 124,000 resande och
senaste år (april 1897—mars 1898) 190,000. Persontrafiken i dess helhet
mellan Malmö och Köpenhamn torde emellertid vara vida större än den
mellan Helsingborg och Helsingör.
Under den korta tid, som förflutit sedan jernvägsstyrelsens yttrande
infordrats, hade styrelsen icke kunnat hinna anskaffa ritningar å en ång-
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 58.
färja med å ritningarna grundadt kostnadsförslag, men med kännedom om
kostnaden för de danska ångfärjorna af ungefär samma storlek som den,
hvilken här skulle ifrågakomma, kunde man tillnärmelsevis beräkna det
belopp, som skulle erfordras för anskaffande af en lämplig ångfärja för
ifrågavarande ändamål; och hade styrelsen till upplysning meddelat en i
propositionen å sid. 10 intagen förteckning å prisen samt de hufvudsak-
1 igaste måtten in. in. å de danska färjorna.
Den färja, med hvilken nu förbindelsen Malmö—Köpenhamn upp-
rätthölles (»Kjöbenhavn»), hade kostat i rundt tal 750,000 kronor, och de
färjor, som senast af danska staten bestälts för trafiken Gjedser—Warne-
munde, hade, enligt uppgift, betingat den ena, en hjulbåt, något öfver
900,000 kronor, den andra, propellerbåt, omkring 1,100,000 kronor. Med
hänsyn till de högre arbets- och materialpris, som nu gälde, jemförda med
dem, som gälde då den danska färjan byggdes, syntes cn färja att in¬
sättas i förbindelsen Malmö—Köpenhamn höra lägst upptagas till en
million kronor.
Hvad den årliga driftkostnaden anginge, hade generaldirektorat et i
Köpenhamn upplyst, att densamma för den danska färjan å traden Malmö
—Köpenhamn varit: driftåret 1896—1897 omkring 125,700 kronor och
driftåret 1897—1898 132,600 kronor.
Angfärjetrafiken i Malmö fordrade emellertid redan vidtagande af
vissa åtgärder vid ångfärjestationen, hvilka, derest trafiken skulle ökas,
blefve än mer nödvändiga.
Det af Malmö stad inrättade ångfärjeläget kunde, enligt hvad styrel¬
sen under hand inhemtat, väl betjena ännu en färja, men det kräfdes, att
magasin för godset uppfördes, och att spårsystemet utvidgades. Särskild t
vore det af vigt, att ankommande gods kunde tullbehandlas vid ångfärje¬
stationen, så att ej, såsom nu vore fallet, tullbehandlingen behöfde föran¬
leda tidsutdrägt genom transporter till tullens packhus vid ångbåtshamnen
m. in. För utvidgning af spårsystemet hade medel redan af Riksdagen
anvisats, men genom ökad trafik kunde måhända ytterligare utvidgning
redan i en närmare framtid varda behöflig. För magasinsbyggnad torde
Malmö stad vara villig upplåta erforderlig mark, men anslag till dylik
byggnads uppförande saknades. För tullbehandlingen torde, enligt hvad
från såväl tullmyndigheterna i Malmö som generaltullstyrelsen inhemtats,
erfordras packhus af sten, innehållande expeditionslokaler, förvaringsrum
in. m. Dessa lokaler torde emellertid, enligt hvad som under hand erfarits,
Malmö stad vara villig uppföra i förening med jernvägens magasin.
På grund af hvad sålunda anförts ansåge jern vägsstyrelsen, att
genom proposition till innevarande års Riksdag borde begäras ett anslag
Statsutskottets Utlåtande N:o 58.
9
af 1,100,000 kronor för anskaffande af ångfärja att insättas i fart mellan
Malmö och Köpenhamn samt för uppförande af godsmagasin vid ångfärje-
hamnen i Malmö, äfvensom för öfriga anordningar, som kunde komma att
visa sig derstädes erforderliga med anledning af ångfärjetrafiken.
Innan denna fråga understäldes Kongl. Maj:ts pröfning, hade stats¬
rådet och chefen för civildepartementet ansett sig böra personligen i ämnet
förhandla med danske inrikesministern; och hade sådan förhandling jemväl
egt rum vid sammanträde dem emellan i Köpenhamn den 2 sistlidne januari.
Chefen för civildepartementet hade dervid meddelat, att man från svensk
sida vore betänkt att — under förutsättning att nödiga medel af svenska
Riksdagen anvisades — senast från och med 1900 års höst, med stöd af
öfverenskommelsen den 31 maj 1894, insätta en svensk ångfärja i för¬
bindelsen mellan Malmö och Köpenhamn.
I fråga om fördelningen mellan de båda länderna af de utaf ång¬
färjetrafiken såsom sådan uppstående inkomster hade vid sammanträdet
chefen för det svenska civildepartementet och danske inrikesministern varit
ense derom, att denna fördelning borde ske i förhållande till antalet af
hvartdera landets färja utgjorda turer i trafiken och icke efter af den ena
eller andra färjan fraktadt gods och passagerareantal. I öfrigt hade de
sammanstämmande ansett, att för passageraretrafikens befrämjande följande
åtgärder borde vidtagas, nemligen: att i Malmö borde anordnas förbindelse
med tåg eller omnibus mellan hufvudstationen och ångfärjestationen; att i
Köpenhamn, intill dess direkt jern vägsförbindelse mellan Österbro station
och hufvudstationen blefve färdig, borde anordnas omnibus mellan berörda
stationer; att biljettprisen å ångfärjorna icke borde sättas högre än prisen
i ångbåtsförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn; och att ångfärje-
turerna och vilkoren derför borde bekantgöras så mycket som möjligt. I
afseende å dessa åtgärder hade chefen för civildepartementet derjemte ut¬
talat den önskan, att desamma vidtoges redan detta års vår utan afvaktan
å den svenska ångfärjans insättande.
För erhållande af definitivt besked om Malmö stads ställning till
frågan hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, jernvägs-
styrelsen uti skrifvelse till stadsfullmägtigc af den 17 sistlidne januari
hemstält, det stadsfullmägtige ville för staden Malmö dels utfästa sig att,
derest äfven från svensk sida insattes eu ångfärja i förbindelsen mellan
Malmö och Köpenhamn, låta ej mindre i Malmö hamn i närheten af den
nn befintliga tilläggsplatsen för ångfärjan så snart ske kunde på stadens
Bill. till Rikad. Prat. 1899. 4 Sami. / Afd. XI lläft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 58.
bekostnad anbringa och derefter för framtiden underhålla ett ytterligare
ångfärjeläge, än äfven vid ångfärjestationen på stadens bekostnad uppföra
ett tullexpeditionshus af den storlek och beskaffenhet, vederbörande tull¬
myndighet kunde finna för ändamålet erforderlig, dels ock att stadfästa
ett af hamndirektionen i Malmö den 20 september 1898 fattadt beslut,
hvarigenom medgifvits uppförandet af ett godsmagasin vid ångfärjestationen
och godkänts af jernvägsstyrelsen föreslagna spåranordningar derstädes.
Uti samma skrifvelse hade jernvägsstyrelsen tillika, med erinran hurusom
nuvarande ångfärja åtnjöte frihet från hamnafgift, mot det att vissa i
Malmö stad utmynnande jernvägar till staden erlade eu afgift af 5,000
kronor för år, hemstält, att nämnda summa måtte få gälla såsom hamn¬
afgift jemväl för den ifrågasatta nya ångfärjan.
Till svar härå hade stadsfullmägtige uti skrifvelse till jernvägs¬
styrelsen af den 8 sistlidne februari förklarat sig villige att, till befräm¬
jande och ökning af ifrågavarande förbindelseled, på stadens bekostnad
uppföra och underhålla ett tullexpeditionshus af den storlek och beskaffen¬
het, vederbörande tullmyndighet kunde finna för ändamålet verkligen er¬
forderlig; att upplåta nödigt område för godsmagasin och spåranläggningar
vid ångfärjestationen; samt att, hvad anginge frågan om befrielse från
hamnafgift för den nya färjan, låta den öfverenskomna afgiften af 5,000
kronor årligen tillsvidare gälla för båda ångfärjorna, dock under förbehåll
att denna afgift skulle göras till föremål för revision i en framtid, när ett
nytt ångfärjeläge möjligen komme till stånd. Beträffande åter frågan om
anordnande af ytterligare ett färjeläge hade stadsfullmägtige allenast hän¬
fört sig till ett af hamndirektionen i ämnet afgifvet utlåtande, deruti hamn¬
direktionen, med erinran hurusom i Malmö påginge en ny hamnbyggnad,
som, då den blefve färdig, komme att öfverträffa den gamla i storlek och
beqvämlighet, dertill försedd med eget utlopp, anfört att, då första afdel-
ningen af denna utvidgning blefve färdig, intet hinder från stadens sida
mötte att anvisa plats för ett nytt färjeläge; att dessförinnan deremot kaj-
och upplagsplatser vore så upptagna för rörelsens behof, och aftal träffade
med såväl enskilda personer som offentliga myndigheter, att hamndirektionen
för närvarande icke såge sig i stånd att anvisa den önskade platsen, att
detta icke heller syntes vara från allmän synpunkt för närvarande nöd¬
vändigt; att lossning och lastning med ångfärja toge så kort tid, att ett
ångfärjeläge vore tillräckligt för en mångdubbelt större trafik än den nu¬
varande; samt att det icke med fog syntes behöfva ifrågasättas att an¬
ordna ytterligare ett färjeläge endast af försigtighetsskäl af fruktan för
något kortare afbrott i förbindelsen genom tillfällig skada å det nu be¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 58.
11
fintliga färjeläget, enär en så långt drifven försigtighet med ungefär samma
motivering kunde kräfva ett andra hamninlopp, på det att en tillfällig
olyckshändelse i det nu befintliga ej skulle omöjliggöra inseglingen i
hamnen.
Vid öfverlemnande af stadsfullmägtiges berörda skrifvelse med till¬
hörande handlingar, hade jernvägsstyrelsen för egen del förmält sig vid¬
hålla sin uti skrifvelsen den 19 december 1898 uttalade mening, att ytter¬
ligare ett ångfärjeläge ingalunda kunde anses vara en nödvändig förutsätt¬
ning för insättande uti ifrågavarande förbindelse af en ny ångfärja. Tillika
hade styrelsen i sammanhang dermed, såsom tillägg till hvad från styrelsens
sida förut i ärendet anförts, meddelat, att, derest eu ny ångfärja skulle
komma till stånd, densamma, enligt styrelsens förmenande, borde vara så
inrättad, att den lämpligen kunde användas såväl för gods- som äfven för
persontrafik.
Slutligen hade jernvägsstyrelsen uti särskilda till departementschefen
aflemnade promemorior dels meddelat, att uti de belopp, hvilka i styrel¬
sens skrifvelse den 19 december 1898 funnes upptagna för angifvande ej
mindre af det ekonomiska utbytet af ångfärjedriften uti ifrågavarande för¬
bindelse, än äfven af de årliga driftkostnaderna, ej inginge vare sig ränta
å eller amortering af det kapital, som utgifvits för den nu befintliga ång-
färjans anskaffande, utan att vid angifvandet af berörda belopp hänsyn
tagits allenast till kostnaderna för ångfärjans trafikerande och underhåll,
dels ock, under erinran att uti det belopp, 1,100,000 kronor, som sty¬
relsen uti sin nyssberörda skrifvelse föreslagit att af Riksdagen äskas,
inginge 100,000 kronor för uppförande af godsmagasin vid ångfärjehamnen
i Malmö jemte öfriga anordningar, som kunde komma att visa sig der¬
städes erforderliga med anledning af ångfärjetrafikcn, meddelat att, sedan,
till följd af stadsfullmägtiges i Malmö numera definitivt fattade beslut om
uppförande på stadens bekostnad af ett fullständigt tullexpeditionshus, åt¬
skilliga inskränkningar i afseende å godsmagasinet kunde anses möjliga,
frågan om anvisande af medel till nämnda arbeten, hvilka samtliga vore
af beskaffenhet att vanligen förekomma bland sådana nya byggnader och
anläggningar vid statens jernvägstrafik, till hvilka Riksdagen årligen plä¬
gade bevilja anslag och hvilkas utförande icke kräfde synnerligen lång tid,
lämpligen syntes höra anstå, intill dess närmare utredning rörande om¬
fattningen af de behöfliga arbetena kunnat verkställas; på grund hvaraf
styrelsen jemväl ansåge att för närvarande af Riksdagen borde begäras
allenast det för anskaffandet af sjelfva ångfärjan behöfliga beloppet 1,000,000
kronor, hvarjemte styrelsen, under förutsättning att dess uppfattning i
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 58.
detta afseende vunne Kong!. Maj:ts gillande, förmält sin afsigt vara att
uti näst afgifvande förslag rörande anslag att af Riksdagen äskas till nya
byggnader och anläggningar vid statens järnvägstrafik återupptaga frågan
om godsmagasinet m. in.
För egen del har statsrådet och chefen för civildepartementet slut¬
ligen anfört följande:
»Såsom redan af den lemnade redogörelsen för mina förhandlingar
med danske inrikesministern lärer framgå, har jag ansett mig böra biträda
jernvägsstyrelsens åsigt, att tiden nu är inne för insättande af en svensk
ångfärja i förbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn.
De skäl, hvilka härför blifvit af jernvägsstyrelsen anförda, hafva i
och för sig synts mig fullt giltiga. Derförutom har jag emellertid jemväl
ansett, att vid denna frågas bedömande icke ringa afseende borde fästas
vid önskvärdheten deraf att — närmast med anledning af det forenede
dampskibs-selskabs uttalade afsigt att upphöra med eller åtminstone väsent¬
ligen inskränka ångbåtstrafiken i Öresund — sådana anordningar i afseende
å trafikförhållandena vid den nu ifrågavarande, för hela vårt land synner¬
ligen vigtiga förbindelseled med de danska öarna vidtoges, att största möj¬
liga trygghet kunde vinnas för att störande rubbningar i dessa förhållanden
för framtiden undvekes.
Detta önskningsmål lärer emellertid svårligen kunna uppnås utan
genom omedelbart ingripande från statsinagternas sida och med hänsyn
till vigten särskilt för trafikens å statsbanorna utveckling af denna sjö¬
förbindelses uppehållande synes någon lämpligare och närmare till hands
liggande lösning icke finnas än att, såsom i fråga om den befintliga danska
ångfärjan redan eger rum, denna förbindelse ställes direkt under statsbane-
förvaltningen.
Då nu erfarenheten otvetydigt gifvit vid handen, att en ångfärje-
förbindelse å ifrågavarande trafikled icke allenast är för godstrafikens be¬
sörjande synnerligen ändamålsenlig utan derjemte utgör ett beaktansvärdt
medel för utvecklingen af särskildt exporten på Danmark, samt en sådan
förbindelse, under förutsättning att de åtgärder för persontrafikens befräm¬
jande, hvilka vid sammanträdet mellan danske inrikesministern och mig
ansågos önskvärda, blifva vidtagna, äfven torde komma att tillfredsställa
den trafikerande allmänhetens berättigade fordringar, och derest genom
ökning af antalet turer möjlighet beredes att anordna desamma så, att de
blifva för persontrafiken lämpliga, otvifvelaktigt kommer att draga till
sig en betydande sådan trafik, anser jag det synnerligen önskligt, att från
Statsutskottets Utlåtande N:o 58.
13
statsrnagternas sida åtgärd vidtages i syfte att utveckla den befintliga ång-
färjeförbindelsen.
Jag finner sålunda alla skäl tala för insättandet snarast möjligt af
eu ny ångfärja i förbindelsen; och då danska staten genom grundläggandet
af denna förbindelse redan gjort eu kraftig insats, torde det vara fullt i
sin ordning, att den nu behöfliga nya ångfärjan insättes från svensk sida.
Med hänsyn till hvad hamndirektionen i Malmö anfört, äfvensom
dertill att jern vägsstyrelsen funnit det nuvarande färjeläget i Malmö till¬
räckligt för en trafik med två färjor, finner jag mig kunna tillstyrka att
med frågan om ytterligare ett färjeläges anordnande derstädes må tills¬
vidare anstå.
Emot jernvägsstyrelsens förslag att tillsvidare uppskjuta frågan om
anvisande af medel till nytt godsmagasin vid ångfärjehamnen med flere
arbeten derstädes har jag intet att erinra.
Hvad angår kostnaden för sjelfva ångfärjan, kan denna, såsom jern¬
vägsstyrelsen redan framhållit, icke ännu, i saknad af ritningar och kostnads¬
förslag, noggrant angifvas; men då, efter hvad jag under hand inhemta!,
den af jern vägsstyrelsen beräknade summan, 1,000,000 kronor, grundar
sig på af styrelsen från en sakkunnig inom ångfärjebyggnadsfacket in-
hemtade upplysningar rörande sannolika kostnaden under nuvarande pris¬
förhållanden för en ångfärja med propellerkonstruktion och af ungefärligen
samma storlek som den nu i förbindelsen gående färjan, finner jag, som
beträffande färjans af jernvägsstyrelsen sålunda tilltänkta konstruktion och
storlek icke har något att anmärka, mig sakna anledning ifrågasätta någon
ändring af det föreslagna anslagsbeloppet.
Då ångfärjan väl närmast är att anse såsom eu fortsättning af vårt
statsbanenät, torde de nödiga medlen böra anskaffas på samma sätt som
öfriga i dagens statsråd äskade anslag till nya statsbanebyggnader.»
Hvad departementschefen sålunda i detta ärende anfört, synes ut¬
skottet ådagalägga önskvärdheten af att en ny ångfärja genom svenska
statens försorg insättes i förbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn. Dock
torde, innan staten underkastar sig de kostnader, som härmed äro förenade,
närmare öfverenskommelse i vissa afseenden böra träffas med Malmö stad.
Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, har nämnda stad efter derom
af jernvägsstyrelsen gjord hemställan åtagit sig att, derest från svensk sida
insattes en ångfärja i förbindelseleden, dels på stadens bekostnad uppföra
och underhålla ett tullexpeditionshus af den storlek och beskaffenhet, veder¬
börande tullmyndighet kunde finna för ändamålet erforderlig, dels ock upp¬
låta nödigt område för godsmagasin och spåranläggningar vid ångfårje-
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 58.
stationen. Härförutom hade jernvägsstyrelsen dock tillika hos stadsfull¬
mäktige i Malmö hemstält, ej mindre att staden skulle låta i Malmö hamn
i närheten af den nu befintliga tilläggsplatsen för ångfärjan på stadens
bekostnad anbringa och derefter för framtiden underhålla ett ytterligare
ångfärjeläge, än äfven medgifva, att den afgift af 5,000 kronor för år,
som till staden erlades såsom godtgörelse för nuvarande ångfärjas befrielse
från hamnafgift, finge gälla såsom hamnafgift äfven för den ifrågasatta
nya ångfärjan. På sistnämnda fordran hafva stadsfullmägtige endast delvis
ingått, i det de förbehållit sig att berörda afgift, 5,000 kronor, som tills¬
vidare skulle få gälla för båda ångfärjorna, dock skulle underkastas revi¬
sion, då ett nytt ångfärjeläge möjligen koinme till stånd; och i fråga om
anordnande af detta läge hafva stadsfullmägtige icke lemnat ett fullt be¬
stämdt svar. Ehuruväl det förefintliga ångfärjeläget under närvarande
förhållanden anses kunna betjena två ångfärjor, synes staten dock redan
nu böra, på sätt jernvägsstyrelsens berörda framställning åsyftat, bereda
sig tillgång till ytterligare ett ångfärjeläge, att tagas i anspråk, när det¬
samma framdeles kan visa sig vara af behofvet påkalladt; och då Malmö
samhälle uppenbarligen har synnerligen afsevärda fördelar af ifrågavarande
ångfärjeförbindelses utveckling, synes det med skäl kunna fordras, ej mindre
att staden vid den nu pågående nya hamnanläggningen enligt plan, som
bör af jernvägsstyrelsen pröfvas, anbringar och underhåller ett nytt ång¬
färjeläge, än ock, jemväl efter det detsamma upplåtits, såsom hamnafgift
för båda färjorna åtnöjes med nuvarande godtgörelse af 5,000 kronor.
På grund häraf får utskottet hemställa,
att Riksdagen — under vilkor att staden Malmö
dels utfäster sig att, efter det första afdelningen af nu
pågående utvidgning af Malmö hamn blifvit fullbordad
och då sådant af jernvägsstyrelsen påfordras, i hamnen
nära den nu befintliga tilläggsplatsen för ångfärjan på
stadens bekostnad enligt plan, som af jernvägsstyrelsen
godkännes, anbringa och derefter för framtiden under¬
hålla ett ytterligare ångfärjeläge, dels ock medgifver,
att äfven efter upplåtandet af det nya ångfärjeläget
en godtgörelse till staden af 5,000 kronor årligen skall
gälla såsom hamnafgift ej blott för den nuvarande
utan äfven för nedan omförmälda nya ångfärja — må,
till anskaffande af en ångfärja att insättas i ångfärje-
förbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn, för år 1900
anvisa 1,000,000 kronor.
Statsutskottets Utlutande N:o 58.
15
Angående sättet för anskaffande af detta belopp kommer utskottet
att framdeles afgifva yttrande.
Stockholm den 18 april 1899.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.