Statsutskottets Utlåtande N:o 46.
♦
ST:© 46.
Ank. till Riksd. kansli den 14 april 1899, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning till Umeå stad af en del af Klabböle krono-
laxfiske i Ume eif.
(I. A.)
I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 43) af den 17 sistlidne
februari meddelas, hurusom stadsfullmägtige i Umeå uti en af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Vesterbottens län till Kongl. Maj:t insänd ansökning
anfört, att staden, för anordnande i densamma af elektrisk belysning,
förvärfva^ ett till Klabböle by börande vattenfall i Ume eif jemte nödigt
landområde, beläget ungefär 8 kilometer från staden; att enligt ett af
Umeå häradsrätt° den 23 Juli 1897 meddeladt, numera lagakraftvunnet
utslag staden erhållit tillstånd att derstädes uppföra en kraftstation, under
vilkor att staden från kronan inlöste en mindre del af det i elfven be-
lägna Klabböle kronolaxfiske; samt att, da ifrågavarande anläggning vore
af stor och allmän betydelse ej mindre för Umeå stad än äfven för den
i närheten af de blifvande ledningarna liggande, tätt bebygda landsorten,
hvilken äfven skulle komma att förses med elektriskt ljus, samt den del
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 46.
af fiskebyggnaderna, som för anläggningen skulle tagas i anspråk, vore
af obetydligt värde, stadsfullmägtige tänkt sig möjligheten af att staden,
för tillgodogörande af dess vattenrätt i forsen, skulle kunna utan ersätt¬
ning för fisket få utföra den derför erftmderliga dammbyggnaden; och
hade stadsfullmägtige anhållit om tillstånd härtill, men, för den händelse
denna framställning ej vunne bifall, hemstält, att staden måtte tillåtas att
mot det pris, Kongl. Maj:t bestämde, inlösa den del af fisket, som för
anläggningen erfordrades.
Denna ansökning, som till bifall förordats af så väl Kongl. Maj:ts
bemälde befallningshafvande som ock magistraten i Umeå, vore åtföljd af
dels ritning till den föreslagna kraftstationen jemte situationsplan öfver
en del af elfven med den tilltänkta dammbyggnaden, dels ock styrkt
afskrift af Umeå häradsrätts vid syn å stället den 23 juli 1897 förda
protokoll, hvaraf inhemtats:
att, sedan vid synen, som hållits jemlikt stadgandena i 10 § af
kongl. förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den
30 december 1880, blifvit upplyst, att kronan utanför Klabböle bystrand
egde ett laxfiske, benämndt Klabböle och Faltinskolans förenade laxfiske,
hvilket på arrende innehades af Klabböle byamän, två vid synen när¬
varande hemmansegare i Klabböle by anfört, hurusom de byggnader,
Umeå stad önskade anbringa, komme att beröra endast en liten del af
fisket, eller den så kallade Baktackatinan, och att i nämnda tina icke
någon lax fångats på åtminstone de tjugu senaste åren, hvadan bemälde
hemmansegare ej hade något att erinra mot bifall till ansökningen;
att häradsrätten vid företagen besigtning utrönt hvad som inne¬
fattades i ett af häradsrättens sakkunniga biträde, kaptenen O. J. F. Wijn-
bladh, vid synetillfället afgifvet betänkande, enligt hvilket den enda in¬
rättning eller lägenhet, som komme att beröras af ifrågavarande anlägg¬
ning, vore en till ofvannämnda fiske hörande, närmast elfvens södra strand
belägen anordning för fiskfångst, den så kallade »Batackan», hvilken ut¬
gjorde en högst obetydlig del af laxfisket i sin helhet och som, då den
besigtigats, befunnits vara alldeles torr;
att det vid synen närvarande kronoombudet, öfverjäginästaren A. M.
Hellström, förklarat att, enär fisket numera vore af ringa betydelse och
någon fisk icke på många år fångats i den del af fisket, som Umeå stad
för sin anläggning behöfde begagna, ombudet icke ville motsätta sig
anläggningens utförande, dock med vilkor att staden till sig löste den
Statsutskottets Utlåtande N:o 46.
9
4
del af fisket eller den så kallade Baktackatinan, som kunde besväras af
anläggningen; samt
att häradsrätten enligt utslag nämnda den 23 juli 1897 pröfvat
skäligt tillåta staden att i öfverensstämmelse med ofvanberörda ritning
bygga den så kallade kraftstationen och till densamma inleda den för
driften nödiga vattenmängden medelst sprängningar invid södra elfstranden
samt uppförande af en hålldamm och en fangdamm till angifna dimen¬
sioner, dock under vilkor att staden af kronan löste till sig den del af
förenämnda fiske, som måste undanrödjas för berörda arbetens utförande,
äfvensom förklarat, att häradsrätten, med hänsyn å ena sidan till det för
Umeå stad synnerligen vigtiga ändamål, hvartill de ifrågakomna bygg¬
naderna voro afsedda att användas, och a andra sidan till det ringa
värde, den södra delen af Klabböle och Faltinskolans förenade laxfiske
kunde ega såsom fiske betraktadt, ansage sig redan nu böra tillstyrka,
att Umeå stad berättigades att af kronan lösa till sig berörda del af fisket.
Efter remiss hade domänstyrelsen den 28 oktober 1898 afgifvit ut¬
låtande samt dervid tillika öfverlemnat yttranden af Klabböle byamän
såsom arrendatorer af ifrågavarande kronolaxfiske, stadsfullmägtige och
Kongl. Maj:ts befallningshafvande samt fiskeriinspektören i landtbruks-
styr elsen.
I det af byamännen afgifna yttrande hade desse yrkat, att, derest
ansökningen bifölles, Umeå stad eller dess rättsinnehafvare måtte tillför¬
bindas att hålla arrendatorerna af fisket fullt skadeslösa för det härigenom
uppkomna intrånget i fisket, hvarvid byamännen särskildt ville fästa
uppmärksamheten derå, att fiskeidkarne icke kunde komma till de utan¬
för den föreslagna kraftstationen belägna fiskena pa annat sätt än genom
att passera öfver de byggnader, som för kraftstationen komine att upp¬
föras, vid hvilket förhållande staden borde ej allenast upplåta tillräckligt
utrymme för öfverfart till fisket, utan ock kännas skyldig inrätta och för
framtiden underhålla en för ändamålet erforderlig bro, ungefär vid det
ställe, der den så kallade Baktackan vore belägen.
Stadsfullmägtige i Umeå hade i anledning af hvad byamännen så¬
lunda andragit anfört, bland annat, att vid utarrendering af Klabböle
fiske bland arrendevilkoren alltid inrymts skyldighet för arrendatorerna
att underhålla för fisket erforderliga byggnader, samt att sådan skyldig¬
het, hvad anginge för fiskets begagnande nödiga spångar eller bro, hädan¬
efter blefve så mycket lättare, som stadens dammarm kunde användas
såsom stöd för bron eller spångarna och för öfrigt, sannolikt koinme att
Bill. till Biksd. Frot. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 29 Raft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 46.
göra den ifrågasatta bron öfverflödig, enär staden icke hade något emot,
att dammarmen, som komme att muras i sten och på öfversidan blifva
ganska bred, för ändamålet användes, derest det icke skulle visa sig, att
densamma mot förmodan deraf skadades. På grund häraf hade stads-
fullmägtige bestridt, afseende å byamännens framstälda anspråk, men
emellertid, för undvikande af ytterligare uppskof med ärendet, å stadens
vägnar åtagit sig att medelst utläggande af spångar, på sätt hittills egt
rum, eller på annat sätt anordna för fiskets utöfvande nödig öfvergång
från stranden ut till fisket, derest Kongl. Maj:t skulle finna skäligt att
göra detta till vilkor för bifall till stadens framställning.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade hemstält, att byamännens
framstälda yrkande om förpligtelse för staden att hålla dem såsom arrenda-
torer af fisket skadeslösa för det intrång, ifrågavarande anläggning kunde
förorsaka, icke måtte vinna afseende.
Fiskeriinspektören i landtbruksstyrelsen hade anfört, att, hvad först
anginge värdet af den till försäljning föreslagna delen af fisket eller
den s. k. Baktackatinan, uttalandena om densammas ringa värde, såsom
numera sedan många år tillbaka obruklig, väl syntes vara enstämmiga,
men att i afseende derå kunde anmärkas, hurusom i protokollet öfver
den för fiskets förnyade utarrendering den 30 augusti 1897 hållna upp-
skattningsförrättning bland de befintliga byggnaderna uppräknats äfven
den så kallade Baktackatinan, utan att något i protokollet angåfve, att
denna icke vore i brukbart skick och utan att några reparationer på¬
synats densamma, hvilket deremot varit fallet med flere af de öfriga
fiskebyggnaderna. Då detta syntes strida mot nu meddelade uppgifter
angående nämnda tina, borde särskild utredning i ämnet ske liksom i
fråga om värdet af laxfisket i Baktackatinan och om anledningen till
nedläggandet af fisket i denna tina. Ehuru Klabböle byamän liksom
de i ärendet hörda myndigheter ansett såsom gifvet, att de tilltänkta
byggnaderna längs stranden icke skulle inverka på något annat fiske än
det i Baktackatinan, kunde detta enligt fiskeriinspektörens mening icke
utan vidare tagas för afgjordt. Det kunde nemligen ifrågasättas, huru¬
vida icke den förändring i strömförhållandena, som måste blifva en följd
deraf, att en del af vattenmassan leddes åt sidan i den föreslagna kanalen
förbi Klabböle och Faltinskolans förenade laxfiske, kunde komma att
blifva så pass stor, att den inverkade på laxens uppstigande i dessa fisken,
helst desamma vore så kallade hoppfisken. Vid bifall till ansökningen
borde derför fästas det vilkor, att köparen förbunde sig att ersätta den
Statsutskottets Utlåtande N:o 46.
11
skada och olägenhet, som genom ändringar i strömförhållandena möjligen
kunde uppstå för öfriga laxfiskeplatser vid Klabböle och Faltinskolan.
Då det vidare kunde inträffa, att laxen vid vissa vattenstånd leddes upp
i kanalen genom kraftstationen i stället för att gå den vanliga vägen ute
i elfven, borde egaren af kraftstationen åläggas att söka på tjenligaste
sätt genom gallerstängsel förebygga så väl detta som att i allmänhet nedåt¬
gående fisk, särskildt laxyngel och ål, komtne ned i kanalen och sönder¬
maldes af turbinerna.
För egen del hade domänstyrelsen till en början meddelat, att enligt
kongl. bref till kammarkollegium den 15 juni 1849 Klabböle byamän
medgifvits sådan optionsrätt till Klabböle och Faltinskolans förenade fisken,
att de vid fiskenas utarrendering egde öfvertaga fiskena mot förbindelse
att erlägga det arrendebelopp, som vid auktion för nyttjanderätten till
fiskena högst erbjödes, samt att i öfrigt fullgöra de vilkor för arrendet,
som författningsenligt kunde föreskrifvas; att byamännen för närvarande
enligt arrendekontrakt den 25 september 1895 innehade fiskena under
arrende för tiden till den 1 januari 1900 mot ett arrendebelopp af 800
kronor och skyldighet derjemte att erlägga en viss summa för aflönande
af fiskeritillsyningsman; att bland arrendevilkoren i öfrigt stadgats, att
byamännen skulle, der sådant för allmännyttigt ändamål å kronans väg¬
nar fordrades, afstå fiskevatten eller annat, som till fisket hörde, mot åt¬
njutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust dem
tillskyndades; samt att jemlikt instrumentet öfver den arrendeuppskatt¬
ning, som den 30 augusti 1897 förrättats å fiskena för dessas utarren¬
dering från den 1 januari 1900, uppskattningsmännen, hvilka, såsom fiskeri-
inspektören anfört, icke haft något att anmärka i afseende å Baktacka-
tinan, hemstält, att fiskena under stundande arrendeperioden ej måtte ut¬
arrenderas för belopp, understigande 800 kronor, samt att i öfrigt måtte
fastställas samma vilkor för utarrenderingen som de nu gällande.
Med afseende å det ändamål, hvarför Umeå stad önskade förskaffa
sig dispositionsrätten öfver ifrågavarande del af Klabböle fiske eller den
så kallade Baktackatinan, hade domänstyrelsen förklarat sig icke hafva
något att erinra deremot, att denna rätt öfverlätes till staden, men an-
såge styrelsen en sådan öfverlåtelse icke böra, såsom staden alternativt
ifrågasatt, ske utan att statsverket erhölle ersättning för hvad som af-
stodes. Om ock, såsom vid den af Umeå häradsrätt hållna syn upp-
gifvits dels af två heminansegare i Klabböle och dels af det vid synen
närvarande kronoombudet, någon fisk ej på senare tiden fångats i Bak-
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 46.
tackatinan, syntes detta förhållande, hvilket, då fisken gått till i de
angränsande fiskena, kunde tänkas beroende af något fel i konstruk¬
tionen af fiskebyggnaden, som möjligen kunde utan svårighet afhjelpas,
icke utvisa, att nämnda fiske saknade värde. Någon utredning, som
kunde läggas till grund för beräknande af värdet, hade emellertid ej i
ärendet förekommit; och då sådan utredning lämpligast syntes kunna
åstadkommas, om frågan angående den godtgörelse för fisket, som borde
tillkomma statsverket, afgjordes i den ordning, kongl. förordningen an¬
gående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april
1866 stadgade, ansåge styrelsen, att lösen för fisket borde i öfverens¬
stämmelse dermed bestämmas, hvarvid jemväl, derest ej staden åtoge
sio' att, sedan genom Baktackatinans borttagande förbindelsen mellan
stranden och de öfriga fiskena afbrutits, medelst anordningar, som funnes
ändamålsenliga, bereda dem, som egde begagna dessa fisken, öfvergång
öfver den till kraftstationen ledande kanalen, borde bestämmas den er¬
sättning, staden hade att utgifva för det på nyssnämnda sätt uppkomna
men i nyttjanderätten till fiskena.
Såsom af fiskeriinspektörens yttrande framginge, hade, enligt hvad
domänstyrelsen vidare anfört, denne ansett ovisst, om icke de af staden
tillämnade byggnader i elfven komme att menligt inverka på de fisken,
som jemte Baktackatinan bildade Klabböle och Faltinskolans förenade
laxfisken, samt derför hemstält, att vid bifall till ansökningen skulle
fästas förbehåll om ersättning för skada och olägenhet, som genom än¬
dring i strömförhållandena kunde uppstå för förstberörda fisken; hvar¬
jemte fiskeriinspektören förmenat, att staden borde åläggas att vidtaga
åtgärder för att ej fisk skulle inkomma i kraftstationen och skadas af
turbinerna. Då emellertid vid den af häradsrätten förrättade syn, hvilken,
med afseende å innehållet i ofvan åberopade § 10 af kongl. förordningen
den 30 december 1880, jemförd med samma förordnings 6 §, sådan
denna lydde enligt lagen den 27 juni 1896, finge anses hafva omfattat
undersökning af den ifrågasatta anläggningens inverkan äfven på de
fisken, som utom Baktackatinan inginge i kronans laxfisken i elfven, af
häradsrätten förklarats utrönt, att den enda inrättning eller lägenhet,
som skulle komma att beröras af anläggningen, vore Baktackatinan, samt
genom häradsrättens i sammanhang med synen meddelade utslag, som
vunnit laga kraft, staden berättigats att i öfverensstämmelse med den
företedda ritningen uppföra kraftstationen, utan att dervid föreskrifvits
någon anordning för fiskens utestängande, ansåge styrelsen några an¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 46.
13:
språk i den af fiskeriinspektören angifna rigtning ej nu böra å kronans
sida framställas, hvartill särskildt i afseende å den föreslagna åtgärden
till fiskens skyddande mot skada af kraftstationens turbiner så mycket
mindre förefunnes skäl, som det läge i stadens eget intresse att för
verkets ostörda gång så vidt möjligt hindra, att fisken inkomme bland
turbinerna.
Med afseende å hvad i ärendet förekommit har Kongl. Maj:t nu
föreslagit Riksdagen att medgifva,
dels att den del af Klabböle kronolaxfiske, som under namn af
Baktackatinan funnes utmärkt å ofvan omförmälda situationsplan, finge
från den 1 januari 1900 med eganderätt upplåtas till Umeå stad, mot
ersättning till kronan så väl för sistnämnda fiske som ock, derest staden
ej anordnade lämplig öfvergång till kronans öfriga fisken i elfven, för
men vid begagnandet af dessa fisken genom försvåradt tillträde till de¬
samma, hvilken ersättning skulle bestämmas i den ordning, hvarom stad¬
gades i kongl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof den 14 april 1866, och till statsverket inbetalas före den
1 januari 1900;
dels ock att den på nyss berörda sätt bestämda köpeskillingen
finge likasom köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar an¬
vändas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd
tjenlig mark.
Efter tagen kännedom om de till ärendet hörande handlingar hem¬
ställer utskottet,
att Kongl. Majrts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 14 april 1899.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.