Statsutskottets Utlåtande N:o 36.
1
N:o 36.
Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1899, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående an¬
slag till bestridande af kostnaderna för en expedition till
nordöstra Grönland för efterforskande af S. A. Andrée
och hans följeslagare.
(2:a U. A.)
Under åberopande af b ila "dt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för den 24 februari 1899 har Kongl. Maj:t i en samma
dag aflåten proposition (n:o 58) föreslagit Riksdagen att, såsom bidrag till
bestridande af kostnaderna för en expedition till nordöstra Grönland för
efterforskande af S. A. Andrée och hans följeslagare, på extra stat för år
1900 anvisa 40,000 kronor.
Enligt åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen vid före¬
dragning af ärendet anmält, hurusom intendenten vid naturhistoriska riks¬
museum professor A. G. Nathorst i en till Kongl. Maj:t ingifven ansökning
af den 22 februaii 1899 gjort framställning om understöd af allmänna
medel till en tillämnad expedition under hans ledning till nordöstra Grön¬
land för att efterforska S. A. Andrée och hans följeslagare på ballongfärden.
Professor Nathorst hade dervid till en början erinrat, hurusom han
för kort tid sedan utfärdat ett upprop till allmänheten att genom penning¬
bidrag möjliggöra planens förverkligande. I nämnda upprop hade pro¬
fessor Nathorst lemnat en redogörelse för sin plan; och både han härom
i uppropet anfört hufvudsakligen följande.
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 23 Höft. (N:o 36.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 36.
Mer än halftannat år hade förflutit, sedan Andrée företagit sin djerfva,
af hela den civiliserade verlden med spändt intresse afvaktade ballong¬
uppstigning, för att på ett dittills opröfvadt sätt söka nå nordpolen. Sedan
dess vore den dufvopost, som meddelat, att ballongen den 13 juli 1897
befunnit sig vid 82" 2' n. br. och 52° 5’ o. long., den enda underrättelse,
som erhållits från den djerfve forskaren och hans följeslagare. Icke ett
spår efter dem sjelfva eller ballongen hade med säkerhet blifvit observeradt,
icke en enda af de bojar, som det varit Andrées afsigt att tid efter annan
utkasta från ballongen, hade blifvit funnen.
Under det första året både dock icke funnits någon större anledning
till oro, ty på grund af ballongens rörelserigtning vid dufvans utsläppande
måste det ju anses ganska sannolikt, att Andrée skulle nedstigit på eller
i närheten af Franz Josefs land, der såväl öfvervintringshus som proviant-
depoter stått honom till buds. Men de fartyg, som i höstas återkommit
från Franz Josefs land, hade der sökt honom förgäfves, och ej bättre fram¬
gång hade följt de spaningar, som försiggått kring Spetsbergen och i norra
Sibirien.
Under dessa förhållanden hade de med polartrakterna bäst förtrogne
forskarne — bland dem äfven Nansen — samstämmigt utpekat nordöstra
Grönland såsom det område, der Andrée och hans följeslagare till äfventyrs
ännu vore att finna vid lif.
Nansens skrifvelse i denna fråga lydde (i öfversättning) sålunda:
»Jag tror nu emellertid, att om vi skola hafva hopp om att finna
Andrée och hans kamrater i lifvet, då måste vi på samma gång antaga,
att de befinna sig på Grönlands ostkust, såvida de ej skulle vara på nord-
vestkusten och der hafva träffat Peary eller Sverdrup.»
»Hvarför jag tror och alltid har trott, att Grönlands ostkust har större
sannolikhet för sig än andra ställen, är för det första dess stora utsträckning
och möjligheten deraf, att ballongen verkligen har drifvit mot vester eller
sydvest, hvarvid den icke kunnat undgå att komma till denna kust. Men
dernäst bör också erinras derom, att om de kommit ned på polarisen inom
den af mig antydda cirkeln*), så skulle isens drift inom en ansenlig del
af detta område föra dem mot Grönlands ostkust, och då, menar jag, är
det sannolikt, att Andrée, som visste detta, såsom en klok och beräknande
man genast uppstält såsom mål att nå denna kust, der han visste, att det
fans enastående förutsättningar för att uppehålla lifvet: säl, hvalross, björn,
ren och myskoxar jemte sjöfågel.»
Professor Nathorst hade i sitt upprop vidare anfört: »Redan för mer
än ett år sedan framhöll i sjelfva verket doktor Ekholm, att om Andrée
*) En cirkel med 10 breddgraders radie kring den punkt, hvarifrån dufvan utsläpptes.
Statsutskottets Utlåtande N:o 36.
3
lyckats styra ballongen ut ur vindstillan inom den nya ovädershvirfvel,
som följde strax efter den, hvarunder uppstigningen egde rum, »så
har vinden kring densamma fört honom ganska långt norrut, kanske
till polens närhet». Härifrån kan vinden visserligen hafva drifvit bal¬
longen vidare mot Grönland, men det är också mycket möjligt, att bal¬
longens beskaffenhet tvingat Andrée att nedstiga någonstädes på drif¬
ven i området närmast kring polen. Men äfven i så fall är det, såsom
Nansen framhåller, sannolikt, att han på grund af isens drift sökt komma
fram till Grönland. Denna isdrift torde försiggå med en hastighet af i
medeltal åtminstone 5 kilometer om dygnet, hvarför t, ex. en tre månaders
vandring på isen i driftens rigtning skulle öka den tillryggalagda väg¬
sträckan med icke mindre än 450 kilometer. Äfven om han nedstigit på
isen i polens omedelbara närhet, bör han sålunda på de nära tre månader,
som återstodo, tills solen gick ned, kunnat hinna till Grönlands ostkust vid
80° n. br., och han skulle då haft proviant för ytterligare en månad qvar.
Och väl eu gång der, i det på villebråd rikaste området inom polartrak¬
terna, böra han och hans följeslagare kunnat uppehålla lifvet icke blott
ett, utan ett par år.
Har Andrée kommit till Grönlands norra del, så har han sedan haft
två vägar att välja på. Han kan hafva sökt sig mot vester och sydvest
till Robeson Channel, der han har utsigt att mötas af Peary eller Sver-
drup, och då är allt godt och väl. Men har han sökt sig söderut långs
den östra kusten, eller har han kommit omedelbart till denna, då skulle
det med de fortskaffningsmedel, som stå honom till buds, säkerligen dröja
några år, innan han kunde hinna till den nordligaste bebodda platsen,
vid Angmagsalik (65° 50' n. br.), om öfver hufvud taget något fram¬
trängande ända dit vore möjligt.
Det är derför af yttersta vigt, att en expedition rigtas mot Grönlands
ostkust mellan 7.3° och 76° n. br., der en landning är möjlig och äfven vid
flera tillfällen egt rum. Finnas Andrée och hans kamrater på östra Grön¬
land, så böra de nemligen på sin väg söderut mer än väl hunnit dit, och
skulle de redan passerat denna sträcka, så hafva de helt visst i uppresta
vardar (rosen) nedlagt underrättelser derom. I sistnämnda fall finge und-
sättningsexpeditionen följa kusten söderut, för att om möjligt uppsöka
dem der.
Utsigten att de tillfälligtvis skulle påträffas af något fångstfartyg är
icke stor, ty sådana komma blott sällan dit. Det har i tidningarne upp-
gifvits, att en dansk man skulle gå med en expedition till dessa trakter
för att söka efter Andrée, men de närmare upplysningar, som derom sedan
erhållits, tyda på att det är osäkert, om detta företag verkligen kommer
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 36.
till utförande. Under sådana förhållanden synes det mig vara en bjudande
pligt, att vi nu af alla krafter anstränga oss för att få till stånd en svensk
undsättningsexpedition till anförda trakter af Grönland. Det går icke an att
utan vidare lemna dessa djerfva forskare åt sitt öde, dessa forskare, hvilka,
om de ännu lefva, redan måst utstå tvenne polarnätters mörker, köld och
umbäranden. Det får icke om oss heta, att vi lemnat desse män utan
hjelp, hvilka, i tron på sitt företag och för att bereda heder och ära åt
sitt fosterland, vågat den största insats någon menniska kan göra, nem¬
ligen sina egna lif. Vi få ej tröttna, förrän vi gjort allt för deras rädd¬
ning, och hvad som för oss nu återstår, är att söka dem i östra Grönland.
Men detta måste ske redan stundande sommar; nästa år är det för sent.
önskligt hade visserligen varit, att redan förra sommaren en expedi¬
tion afgått dit, men man hoppades ju då, att de skulle finnas på Franz
Josefs land. Ett års ytterligare uppehåll i östra Grönland bör dock icke
nödvändigt hafva medfört deras undergång, ty af det rika djurlifvet i
dessa trakter hafva de ju kunnat hemta både föda och kläder. Om de
verkligen kommit dit, då är det följaktligen också hopp om att de ännu
kunna vara vid lif, och de för sin del hoppas då ännu på undsättning.
En expedition till nordöstra Grönland kan emellertid endast ske på
ett solidt ishafsfartyg, och för att för min del befrämja densamma, skall
jag kostnadsfritt ställa Antarctic till denna expeditions förfogande. Ehuru
expeditionen finge företaga vissa reparationer af fartyget, komme den ändock,
samt emedan en stor del af den vetenskapliga utrustningen från föregående
färd kan användas, att blifva betydligt billigare, än annars vore möjligt.
Under förutsättning, att, inberäknadt chefen, 6 naturforskare medfölja samt
att fartygets befäl och besättning utgöras af sammanlagdt 19 personer,
har jag förslagsvis beräknat kostnaderna på följande sätt.
Reparationer af fartyg och maskin samt komplettering
af inventarier............................................................... kronor 12,000: —
Kol och olja .......................................................................... » 6,000: —
Proviant (för ett år) .................................... » 18,000: —
Aflöningar till befäl och besättning under 4 månader » 12,000: —
Assuranser (af fartyg och instrument) .............................. » 2,500: —
Komplettering af den vetenskapliga utrustningen........... » 1,500: —
Arfvoden åt naturforskare och bidrag till deras ut¬
rustning .......................................... » 6,000: —
Diverse utrustningspersedlar, frakter, oförutsedda utgifter » 12,000: —
Summa kronor 70,000: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 36.
5
Till detta kontanta belopp, som med 30,000 ä 40,000 kronor torde
understiga hvad en dylik expedition annars plägar kosta, fordras dess¬
utom, att några för expeditionen intresserade personer förbinda sig att,
i händelse af fartygets infrysning, låta utbetala besättningens löner, så att
deras anhöriga icke blefve lidande. Som aflöningar vid ofrivillig öfver¬
vintring endast pläga utgå med lönens halfva belopp, skulle den sålunda
erforderliga garantiförbindelsen komma att röra sig om cirka 12,000 eller
på sin höjd 15,000 kronor. Dock hoppas jag, att någon utbetalning af
denna summa icke skulle behöfva ifrågakomma.
Expeditionen skulle afgå i början af juni, och kosan skulle först,
under hydrografiska och zoologiska arbeten., ställas mot Jan Mayen. När
iskanten påträffas, följes densamma norrut till mellan 73° och 76° n. br.,
der den största utsigten att tränga in mot land plägar förefinnas, men
hvilket sällan kan ega rum förrän i senare hälften af juli. Vid land
kunde man på grund af vinterns tidiga inträdande i dessa trakter troligen
icke uppehålla sig mer än omkring 2 å 3 veckor, hvilket dock för expe¬
ditionens ändamål vore fullt tillräckligt.
Såsom ofvan synes, har jag beräknat, att äfven 6 naturforskare skulle
deltaga i färden. Detta har skett för att expeditionen, äfven om Andrée
och hans följeslagare eller spår efter dem icke skulle anträffas, dock må
kunna återvända med så rika vetenskapliga skördar, att de motsvara de
på expeditionen nedlagda kostnaderna. Här vill jag endast betona, dels
de utmärkta tillfällen till hydrografiska och zoologiska arbeten, som er¬
bjudas under resan till och från Grönland, dels de sällsynt intressanta
iakttagelser och studier, som kunna göras på land. Der finnes en rela¬
tivt rik flora, på hvilken mängder af myskoxar, renar och lemlar lifnära
sig. Just på denna sträcka uppträda också några af de försteningsförandc
geologiska system, som finnas på Spetsbergen. Alla samlingar härifrån —
botaniska, zoologiska och geologiska — skulle vara ytterst värderika. Mysk-
oxen och densamma åtföljande faunan äro nemligen i våra museer endast
obetydligt representerade, floran likaså, medan det i geologiskt hänseende
vore af stor betydelse att få de mycket litet kända fossilförande geologiska
systemen fullständigt undersökta, särskildt för jemförelse med Spets¬
bergens.
En på sådant sätt anordnad och utförd expedition skulle följaktligen,
äfven om dess hufvudsyfte — påträffandet af Andrée och hans följeslagare
eller uppdagande af spår efter dem — icke blefve uppnådt, så långt ifrån
hafva arbetat förgäfves, att den tvärtom fullt ut vore värd de kostnader,
som offrats på densamma. Och vi skulle derjemte hafva den tillfreds¬
ställelsen att för samtid och efterverld kunna påvisa, att vi verkligen gjort
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 36.
allt, som kunnat göras, för att skingra det dunkel, i hvilket de djerfva
luftseglarnes öde ännu är inhöljdt.»
I ofvanberörda ansökning af den 22 februari 1899 hade professor
Nathorst anmält, att såsom bidrag till expeditionen tecknats 36,860 kronor,
hvarjemte till hans disposition stälts ytterligare 10,000 kronor af de medel,
som vore öfver af det för Andrées egen expedition anskaffade belopp,
hvadan hela den för ändamålet disponibla summan nu utgjorde 46,860
kronor.
Under hänvisning till en likaledes vid ansökningen fogad karta öfver
polartrakterna hade professor Nathorst vidare anfört, att genom fjolårets
expeditioner vore till fullo ådagalagdt, att ballongen icke nedfallit i när¬
heten af Spetsbergen eller omgifvande öar — Kung Karls land, Giles
land o. s. v. — och att luftseglare icke funnes på någon af dem. Det¬
samma kunde äfven sägas om Franz Josefs land, hvars hela södra kust
förgäfves undersökts, och der Andrées egen, dit transporterade proviant-
depot befunnits orörd. Skulle Andrée emellertid hafva kommit för långt
norr eller öster om Franz Josefs land för att till sistlidne sommar, före
fartygets afgång derifrån, hafva kunnat hinna till dess södra kust, så vore
icke någon anledning till oro, ty då borde han hafva sammanträffat med
Wellmans derstädes nu befintliga expedition. Hade han kommit till Novaja
Semlja, borde han kunnat taga sig fram till den af samojeder bebodda
södra ön. I norra Sibirien hade efterforskningar förgäfves blifvit anstälda,
ehuru det vore beklagligt, att dessa ej blifvit utsträckta till Taimyrhalfön,
der det dock numera enligt professor Nathorsts åsigt funnes föga hopp
att finna ballongfararne vid lif, om de verkligen nedstigit derstädes.
Helt annorlunda vore förhållandet i det villebrådsrika nordöstra Grön¬
land. Till hvad professor Nathorst härom i uppropet yttrat, ville han nu
endast foga, att det vore Sverdrups afsigt att undersöka kuststräckan norr¬
ifrån till 76° nordlig bredd, under det att dansken Amdrup söderifrån
skulle undersöka sträckan mellan 66° och 70°. Deremot komine sträckan
mellan 70° och 76°, der utsigterna att finna Andrée och hans följeslagare
vore störst, icke att blifva undersökt, så framt ej den af professor Nathorst
planerade expeditionen komme till stånd.
Undersökningen af denna kuststräcka vore för oss en nationel heders¬
sak, det enda som, enligt professor Nathorsts åsigt, ännu återstode att göra,
för att allt kunde sägas vara gjordt för att uppsöka våra djerfva landsmän.
Han hade derför hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kong!. Maj:t täcktes
till innevarande års Riksdag aflåta proposition om beviljande af det belopp,
som för expeditionen vore erforderligt utöfver de medel, som redan stode
Statsutskottets Utlåtande N:o 36.
7
professor Nathorst för ändamålet till buds. De för hela expeditionen
erforderliga kostnaderna hade han ursprungligen beräknat till 70,000 kronor,
men genom det dröjsmål, som förorsakats genom telegrammet från Krasno-
jarsk, hade tiden för fartygets iståndsättande blifvit ytterligare inskränkt,
hvilket. naturligtvis föranledde ökade kostnader, när arbetet i alla fall
måste vara färdigt till eu viss tidpunkt, i all synnerhet vid denna tid på
året, då alla varf vore mycket upptagna. Dertill komme, att det vore
önskvärd! att utan allt för stor hänsyn till kostnaderna kunna få fartyget
i så godt stånd som möjligt, ty för att nå den afsedda delen af den ost¬
grönländska kusten måste man bana sig väg genom ett 650 å 700 kilo¬
meter bredt bälte af svår is. Det torde derför vara nödvändigt att be¬
räkna expeditionens kostnader till omkring 85,000 kronor, hvarför den
summa, som af Riksdagen behöfde äskas, skulle utgöra 38,140 kronor eller
i rundt tal 40,000 kronor. Det vore emellertid möjligt, att hela detta belopp
ej behöfde komma till användning, utan att en del deraf kunde till stats¬
verket återbäras. Utöfver nämnda belopp fordrades visserligen jemväl en
garantiförbindelse på 15,000 kronor, innefattande utfästelse att fartygs-
befälets och besättningens löner skulle blifva utbetalade för den händelse
expeditionen mot förmodan blefve infrusen och nödgades öfvervintra, men
denna hoppades professor Nathorst skulle kunna på enskild väg anskaffas.
Professor Nathorst hade slutligen erinrat, att de samlingar och iakt¬
tagelser, som komme att under ifrågavarande expedition göras, skulle
blifva nationens egendom, och att dessa enligt professor Nathorsts åsigt
väl uppvägde de kostnader, som på expeditionen nedlagts, äfven om dess
hufvudsyfte — att finna Andrée och hans följeslagare — icke blefve uppnådt.
För egen del har departementschefen anfört följande:
Äfven departementschefen ansåge det vara en nationell hederssak för
Sverige att göra allt hvad göras kunde för efterforskande af de svenske
män, som på ett hittills opröfvadt, om beundrandsvärd dristighet vitt¬
nande sätt sökt att nå jordens norra pol. Här kräfdes emellertid icke,
att staten ensam iklädde sig samtliga kostnaderna för den tillämnade und-
sättningsexpeditionen. Mer än hälften af berörda kostnadsbelopp vore
nemligen redan genom enskild offervillighet anskaffadt, hvarförutom ex¬
peditionens ledare i hög grad främjat densamma genom att kostnadsfritt
ställa till dess förfogande ett för ändamålet särskildt lämpadt fartyg.
Härtill komme, att ifrågavarande expedition, som vore ämnad att från
Sverige afgå i början af juni månad detta år, syntes böra blifva så full¬
ständigt utrustad, att densamma, äfven om dess bufvudsyfte icke vunnes,
skulle kunna fortsätta den rad af vetenskapliga forskningar och geogra¬
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 36.
fiska upptäckter, som från svensk sida påbegynts och med stor framgång
fullföljts inom polartrakternas område.
Visserligen hade på senaste tiden i tidningspressen förekommit tele¬
grafiska meddelanden, som skulle synas göra ifrågavarande expedition till
nordöstra Grönland obehöflig, i det att enligt dessa meddelanden man
skulle hafva funnit spår af Andrée och hans följeslagare i Sibirien. Då
emellertid dessa underrättelser ännu icke bekräftats och det icke läte sig
göra att i afbidan härpå längre uppskjuta arbetet med utrustningen af
den föreslagna undsättningsexpeditionen, om densamma skulle kunna afgå
i tid, ansåge departementschefen nödvändigt att icke fördröja vidtagandet
af de åtgärder från statens sida, som möjliggjorde afsändandet af denna
expedition, helst det folie af sig sjelft, att, derest underrättelserna från
Sibirien skulle under vårens lopp visa sig vara sanna, det statsanslag, som
för ändamålet kunde beviljas, icke komme att utbetalas i vidare mån än
de på enskild väg insamlade medlen icke försloge till betäckande af om¬
kostnader för förberedelserna till expeditionen. Departementschefen hem-
stälde derför, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att, såsom bidrag-
till bestridande af kostnaderna för omförmälda expedition, på extra stat
för år 1900 anvisa 40,000 kronor.
Vid bifall härtill ansåge departementschefen hinder ej förefinnas för
Kongl. Maj:t. att låta under innevarande år af tillgängliga medel förskot¬
tera ifrågavarande belopp.
Statsutskottet, till hvars förberedande behandling detta ärende blifvit
hänvisadt, har emot hvad Kongl. Magt i omförmälda hänseende föreslagit
icke haft något att erinra, hvadan utskottet hemställer,
att Riksdagen må, såsom bidrag till bestridande af
kostnaderna för en expedition till nordöstra Grönland
för efterforskande af S. A. Andrée och hans följeslagare,
på extra stat för år 1900 anvisa 40,000 kronor.
Stockholm den 20 mars 1899.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Stockholm, Ivar Hseggatröms boktryckeri, 1899.