Lagutskottets, Utlåtande N-'a 24-
i
N;o 34.
Ank. till Riksd. kansli den 24 februari 1899, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utredning och framläggande af förslag i
fråga om ersättning åt vittnen, inkallade cf häktade per¬
soner.
Uti en inom Allena Kammaren väckt ock till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 80, har herr Styrlander, föreslagit, att Riksdagen ville besluta
att till Kong!. Maj:t aflåta skrifvelse, det täcktes Kongl. Maj:t, efter utred¬
ning, om och under hyilka vilkor ersättning af allmänna medel måtte kunna
beredas åt vittnen, som instämts af häktade personel', för Riksdagen fram¬
lägga förslag till bestämmelser i detta afseende.
Till stöd för sitt förslag åberopar motionären de skäl, han vid de näst¬
föregående tre riksdagarne anfört för af honom då afgifna motioner i samma
syfte, liksom ock det nnderstöd hans motion i ämnet vid sista riksdagen fnnnpit
i Andra Kammaren, som utan votering bifallit densamma,
Förslag i föreliggande ämne hafva, såsom motionären jemväl erinrat,
varit föremål för behandling vid de tre närmast föregående riksdagarne utan
att emellertid hittills hafva ledt till någon åtgärd. Första Kammaren har
IUh- till mild, Prot. W9, 7 Sami. 14 Häft. (K:i* 24, 25.).
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 24.
nemligen städse godkänt lagutskottets afstyrkande hemställan, medan Andra
Kammaren bifallit de ifrågavarande motionerna.
Utskottet, som i frågan har samma uppfattning som lagutskottet flere
gånger tillförene uttalat, vill till en början af hvad nästlidet års lagutskott
anfört i ämnet återgifva följande:
»Utskottet vill fästa uppmärksamhet derå, att uti lagen angående
ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål af den 4 juni 1886 tyd¬
ligen förutsättes, att domstol egen befogenhet att i brottmål inkalla personer
för att afhöras såsom vittnen — och detta om de åberopas vare sig af
åklagare, målsegare eller den tilltalade. Uttryckligen stadgas nemligen uti
angifna lag, att den, som enligt domstols förordnande hlifvit i brottmål till
vittne inkallad, tillkommer samma rätt till ersättning af allmänna medel, som
i samma lag tillerkännes den, hvilken i dylikt mål af allmän åklagare
åberopats till vittne. Detta stadgande anvisar sålunda en utväg, hvari¬
genom de af motionären åsyftade missförhållanden kunna förebyggas. Man
torde nemligen med fog kunna förutsätta, att domstolen, särskilt då någon
är häktad samt just för de fall, att antingen den tilltalade saknar medel att
betala vittnesersättningen eller det åberopade vittnet på grund af medel¬
löshet är urståndsatt att infinna sig vid domstolen, skall, derest det åberopade
vittnets afhörande verkligen synes vara af någon betydelse i målet, veta att
använda den utväg, som omförmälda lag anvisar, eller att förordna om in¬
kallande af vittnet. Att åter medgifva alla af en häktad åberopade vittnen
rätt till ersättning af allmänna medel kan utskottet icke tillstyrka, enär
sådant lätteligen skulle kunna vålla missbruk och en oskälig kostnad till¬
skyndas statsverket.»
Man har till stöd för förslaget att gifva häktad person rätt att inkalla
vittnen på allmän bekostnad erinrat om den tidsutdrägt, som vore förenad
med domstols ingripande i sådant afseende, i det att domstols beslut om
vittnes inkallande icke skulle kunna fattas förr än vid det rättegångstillfälle,
då målet första gången handlades derstädes, samt vittnesförhöret sålunda i
regel icke ega rum förr än vid andra rättegångstillfället i målet. Det vill
emellertid synas utskottet, som om berörda omständighet icke borde tillmätas
synnerlig betydelse. Den häktade lär nemligen endast undantagsvis finna
sig föranledd att påkalla vittnesbevisning för att freda sig från åtalet, innan
han vid domstolen fått kännedom om hvad åklagaren åberopar till stöd för
detsamma. Det faktiska förhållandet torde också vara, att äfven i de fall,
då kostnaden icke lägger hinder i vägen, svarandens vittnen i allmänhet
icke inkallas till första rättegångstillfället.
Det torde i sammanhang med här föreliggande fråga förtjena fram¬
hållas, att stadgandet om ersättning förskottsvis till vittnen af allmänna
Lagutskottets Utlåtande N:o 24.
3
medel icke lär få antagas ega sin grund i hänsyn till vittnenas befogade
anspråk på ersättning för det obehag och de kostnader, som ofta äro förenade
med vittnespligtens fullgörande. Vore så förhållandet, borde dylik ersättning
kunna förekomma i alla mål, civila lika väl som kriminella. Att den nu
tinnes stadgad i vissa brottmål, torde bero på det allmännas särskilt i dessa
mål framträdande intresse af sakens fullständiga och tillförlitliga utredning;
och lär det i betraktande häraf äfven finnas skäligt, att det öfverlemnats åt
det allmännas representanter, domstolen och åklagaren, att afgöra, i hvilken
utsträckning berörda intresse krafvel' vittnesbevisning på det allmännas
bekostnad. Skulle det emellertid anses böra tillåtas jemväl den tilltalade att
inkalla vittnen på det allmännas bekostnad, funnes i utskottets tanke ingen
anledning att, såsom motionären föreslagit, inskränka denna rätt till de fall,
då den tilltalade tillika vore häktad. Någon åtskilnad mellan häktade och
icke häktade göres ej i gällande lag angående ersättning af allmänna medel
till vittnen i brottmål, och någon hållbar grund för dylik åtskilnad torde
vara svår att finna. Om häktning sker beror nemligen icke uteslutande på
graden af den brottslighet, hvarom fråga är, utan äfven på den tilltalades
personliga förhållanden, och fall förekomma ofta, då af tilltalade, hvilkas
brottslighet kan antagas vara ungefär lika stor, några häktas, men andra
fä stanna på fri fot, utan att det lär kunna påstås, att det allmänna i ena
fallet har mer intresse af målets utredning än i det andra.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 februari 1899.
På lagutskottets vägnar:
K. S. HUSBERG.
Reservation af herrar Husberg, Nilsson, F. Andersson, Redélius,
E. Svensson och Jansson.
Herrar Ohlsson och Jönsson hafva begärt få antecknadt, att de icke
deltagit i ärendets behandling inom utskottet.