Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
1
N:o 9.
Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1899, kl. 8 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion med
förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihets¬
förordningen.
I en mom Andra Kammaren väckt och till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, n:o 235, har herr H. Odencrants hemstält,
»att Riksdagen ville antaga att hvila till grundlagsenlig behand¬
ling följande förslag till förändrad lydelse af 2 § 4 mom. tryckfrihets¬
förordningen :
4;o) — — — — — — — Att protokoll------
sexton skillingar.
Att ingen må tillåtas att i andra fall, än allmänna lagen och nu
gällande författningar utstaka, meddela eller till tryck utlemna utdrag af
kyrkoböcker eller andra själavården och kyrkodisciplinen rörande hand¬
lingar i afseende på enskilda personers lefverne ocli seder, så vidt de
lända dem till skada eller förklenande, ocli att ej heller utdrag af det
i liket inrättade straffregister ma meddelas i andra fall, än som genom
Bih. till lliksd. Prot. 1899. 3 Sami. 9 Haft. (N:o 9.)
2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
en enligt 87 § regeringsformen stiftad lag bestämmes. Den häremot
bryter, böte trettiotre riksdaler 16 skillingar. — -— —»
Såsom motionären erinrar, blef ett förslag i samma rigtning som
det af honom nu upptagna af Ivongl. Maj:t uti proposition n:o 23 framlagdt
vid 1896 års riksdag. De skäl, som lågo till grund för denna proposi¬
tion, innefattades i ett af chefen för justitiedepartementet i statsrådet
den 31 januari 1896 afgifvet yttrande. Sedan departementschefen om-
förmält, att underdånig framställning i ämnet blifvit gjord af den komité,
som den 11 september 1891 af Ivongl. Maj:t tillsatts för utarbetande af
föreskrifter till beredande af upplysningar angående dömde förbrytare
m. in., yttrade departementschefen bland annat följande:
»I det underdåniga betänkande, som denna komité den 30 september
1892 afgifvit, har komitén förmält sig anse lämpligaste sättet att bereda
domstolar och andra myndigheter upplysningar rörande dömde förbrytare
vara, att för ändamålet inom justitiedepartementet inrättades ett särskild!
straffregister, innehållande uppgifter angående dem, som genom utslag af
rikets domstolar blifvit dömda till straffarbete eller fängelse eller för snatteri
till böter, hvarjemte registret äfven skulle innehålla uppgifter angående
dem, som blifvit stälda under framtiden för gröfre brott; och har komitén
jemväl öfverlemnat uppgjordt förslag till »förordning angående straffregister»,
hvilket förslag, för att redan nu komma till Riksdagens kännedom, torde
få såsom bilaga fogas till detta protokoll.
Angående straffregistret har komitén ansett det vara af synnerlig
vigt, att de deri ingående straffuppgifterna icke varda tillgängliga för den
störa allmänheten, hvadan ock i 15 § af omförmälda författningsförslag
intagits bestämmelser angående de fall, i kvilka utdrag af registret borde
få utbekommas.
För att dylikt skydd skall kunna åt straffregistret beredas, er¬
fordras emellertid — enligt hvad komitén påvisat — att gällande tryck¬
frihetsförordning undergår någon ändring, i kvilket afseende komitén
föreslagit, att till den i 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen nu före¬
kommande bestämmelse, att »ingen må tillatas att i andra fall, än allmänna
lagen och nu gällande författningar utstaka, meddela eller till tryck
utlemna utdrag af kyrkoböcker eller af andra själavården och kyrko-
disciplinen rörande handlingar, i afseende på enskilda personers lefverne
och seder, såvidt de lända dem till skada eller förklenande», måtte fogas
ett tillägg derom, att ej heller utdrag af det i justitiedepartementet
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
3
inrättade straffregister må meddelas i andra fall, än gällande författning
utstakar.
I afseende på detta förslag anför komitcn vidare, att förbudet mot
utlemnande af utdrag ur kyrkoböckerna eller af andra själavården och
kyrkodisciplinen rörande handlingar i afseende på enskilda personers
lefverne och seder vore inskränkt till sådana fall, då utdragen skulle
lända de enskilda till skada eller förklenande. Blefve enahanda inskränk¬
ning gällande i fråga om utdrag af registret, skulle deraf följa, att från
registret finge utgifvas intyg derom, att angående viss uppgifven person
icke förekomma någon anteckning i straffregistret, så snart förhållandet
verkligen vore sådant. Beträffande den, som vid sökande af anställning
eller eljest vid påfordran icke kunde förete dylikt intyg, skulle åter
dragas den slutsats, att han blifvit för brott dömd; och på detta sätt skulle
i verkligheten hafva tillskapats en liv art fräjdebetyg, som i icke ringa
mån kunde motverka hvad man åsyftat att vinna med de påbudna inskränk¬
ningarna i prestbetygens innehåll. Af sådan anledning hade komitcn
ansett förbud mot meddelande af utdrag ur straffregistret icke, såsom
förbudet mot utlemnande af utdrag ur kyrkoböcker och dylika handlingar,
böra göras beroende derpå, huru vida upplysningarna vore för den efter¬
frågade personen gynsamma eller icke.»
Efter att hafva framhållit, att komitcns förslag till förordning
angående straffregister syntes honom egnadt att läggas till grund för
blifvande bestämmelser i ämnet, fortsatte chefen för justitiedepartementet
derpå:
»Jag är äfven ense med komitérade derutinnan, att, om ett straff¬
register varder inrättadt, det jemväl bör vara skyddadt mot obehörigt
offentliggörande. Då detta skydd icke kan åstadkommas i annan ordning,
än som för grundlagsändring finnes stadgad, synes mig angeläget vara,
att redan nu förslag till dylik grundlagsändring förelägges Riksdagen.
I afseende på grundlagsändringens beskaffenhet synes mig komiterades
förslag vara lämpligt; dock torde det icke vara nödigt att i grundlag
fastslå, att straffregistret skall föras i justitiedepartementet, utan möjlighet
lemnas öppen att, i händelse så skulle finnas lämpligare, förlägga registret
äfven till annan myndighet. Det synes mig alltså böra såsom tillägg
till ofvanberörda föreskrift i tryckfrihetsförordningen stadgas, att utdrag
af det i riket inrättade straffregister icke må meddelas i andra fall, än
gällande författning utstakar.»
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 9.
På de af ekefeii för justitiedepartementet anförda skäl blef det af
Kongl. Maj:t sålunda framlagda förslaget vid 1896 års liks dag af konsti¬
tutionsutskottet tillstyrkt och af Riksdagen utan diskussion antaget såsom
hvilande till vidare grundlagsenlig behandling. Då det till slutligt af¬
görande förekom vid 1897 års riksdag, blef det ock af Första Kammaren
godkändt, men deremot af Andra Kammaren förkastadt med 134 röster
mot 77.
Det återupptogs derpå vid sistlidna års riksdag af samme motionär,
som innevarande år väckt motion i ämnet. Beträffande sjelfva straff¬
registerinstitutionens lämplighet anförde dervid motionären: Den svenska
strafflagstiftningen erfordrade tvifvelsutan i många hänseenden en reform
för att blifva delaktig af de nyare strömningar, som på senare tiden
gjorde sig gällande inom kriminalvetenskapen. Det hade sålunda ej
sällan uttalats önskvärdheten af borttagandet af straffpåföljden förlust af
medborgerligt förtroende, af införandet af s. k. vilkorliga straffdomar
m. in. I synnerhet hade den förra af dessa frågor både inom juridiska
kretsar och från representationens sida framhållits såsom i hög grad värd
uppmärksamhet. Men på samma gång hade man erkänt, att för vinnandet
af en reform i berörda syfte med nödvändighet erfordrades en rätts-
institution, som gjorde det möjligt att erhålla visshet om, huruvida en
person vore dömd för vanärande brott, som borde medföra förlust af eu
del medborgerliga rättigheter. Eu dylik institution skulle man finna i
ett s. k. straffregister. Härigenom skulle man äfven göra det möjligt
att, med borttagandet af det med skäl klandrade förhållande, att prest-
betygen upptoge de straff eller straffpåföljder, som en person fått sig
ådömda, och med presterskapets befriande från deras skyldighet att vara
hvad man kallat »brottmålsregistratorer», från en officiel anstalt erhålla
nödiga upplysningar angående en tilltalads föregående lif och möjligen
begångna förbrytelser. Den moderna kriminalrätten uppstälde nemligen,
såsom inom Riksdagen vid föregående tillfällen uttalats, med mycken
styrka den fordran, att vid bestämmande af straff den afgörande vigten
skulle fästas vid brottslingens föregående lefnad, så att domaren med en
tillräckligt vid latitud vore i tillfälle att döma en vaneförbrytare vida
strängare än den tillfällige brottslingen. Straffregisterinstitutionen, rätt
genomförd, skulle derför ur flera synpunkter vara egnad att föra vår
strafflagstiftning framåt i den rigtningen, som en nyare tids uppfattning
påfordrade; hvarjemte den äfven skulle medföra den fördelen, att, sedan
ett dylikt register eu längre tid förts, man skulle kunna motse en högst
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
5
väsentlig = förkortning af den förberedande behandlingen af och ransak-
ningen i brottmål i första instans.
Sedan motionären derefter anmärkt, Indika betänkliga vådor det
skulle medföra, om åt ett straffregister ej förlänades samma grundlagsenliga
rättsskydd, som kyrkoböcker för närvarande ega, yttrade han vidare:
Granskade man den diskussion, som fördes i Andra Kammaren, då det
från 1896 Infriande förslaget till införande af den utaf motionären nu före¬
slagna bestämmelsen derstädes förekom, syntes deraf framgå, att nära
nog alla talarne voro ense dels derom, att ett straffregisters införande
vore synnerligen vigtigt och önskvärd!, framför allt derför, att detta vore
grundläggande för flera nödiga reformer i modern rigtning på strafflag-
stifningens område, dels ock derom, att ett straffregister ej borde införas,
utan att samtidigt deråt gåfves det för detsamma nödvändiga grundlags¬
enliga rättsskydd. Deremot uttalades med synnerlig skärpa den åsigten,
att ej den föreslagna grundlagsändringen borde då antagas, enär det visat
sig, att Kongl. Maj:t ärnade, enligt 89 § regeringsformen, i administrativ
väg utfärda författning angående straffregisters införande. Man var ej
nöjd med detaljerna i det af komitén framlagda förslaget, hvarför man
— äfven oberoende af den principiella frågan om rätta sättet för för¬
ordningens tillkomst — ville hafva tillfälle att närmare bestämma de
lagstiftningsföreskrifter, som i frågan vore tillämpliga och välbehöfiiga.
Men, förklarade en af grundlagsförslagets ifrigaste motståndare, om rege¬
ringen för Riksdagen framlade förslag till lag om ett straffregister, skulle
utgången blifva eu annan, än den då blef.
Vid sådant förhållande både motionären ansett det vara i sin
ordning, att den vigtiga frågan hölles vid lif, och att åtgärder redan då
vidtoges för dess slutliga lösning. Det hade derför synts honom vara
nödigt, att Riksdagen redan under nuvarande treårsperiod antoge såsom
hvilande den erforderliga grundlagsändringen, naturligen under den ut¬
tryckliga förutsättningen, att Kongl. Maj:t, såsom ock vid 1897 års
riksdag antydts af herr statsrådet och chefen för kongl. justitiedeparte¬
mentet, för Riksdagen framlade förslag till lag om straffregistrets införande.
Skulle under nuvarande treårsperiod grundlagsändringen oj antagas såsom
hvilande, blefve den oundvikliga följden, att reformen måste undanskjutas
åtminstone för eu tid af 4 år.
Konstitutionsutskottet vid 1898 års riksdag fann de af motionären
anförda skäl tala för bifall i hufvudsak till lians förslag samt hemstälde
om sådant tillägg till § 2 4:o tryckfrihetsförordningen, att utdrag af det
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N-.o 9.
i riket inrättade straffregister icke skulle få meddelas i andra fall, *än
gällande lag utstakar». Genom användande af ordet lag i det föreslagna
tillägget ville utskottet gifva uttryck åt den åsigten, att eu blifvande
lag angående straffregister skulle stiftas af Konung och Riksdag gemensamt.
Utskottets hemställan bifölls utan diskussion af Första Kammaren,
men blef af Andra Kammaren afslagen med 110 röster mot 101.
Efter att hafva erinrat om den behandling, frågan sålunda erhållit
yid de tre närmast föregående riksdagarne, framhåller motionären i sin
motion vid innevarande riksdag, hurusom af ofvan anförda siffror från
omröstningarna i Andra Kammaren — 1897 134 röster mot 77, 1898
110 röster mot 101 — syntes framgå, att opinionen till förmån för straff¬
registerinstitutet äfven inom Andra Kammaren vore i tillväxt. De skäl,
som talade för inrättande af straffregister, vore ock, enligt motionärens
åsigt, af utsedde komiterade, Kongl. Maj:t, konstitutionsutskottet och
flere ledamöter af Riksdagen så ofta uttalade, att det ej torde vara be-
höfligt att nu upprepa dera. Såsom ett skäl för Riksdagen att nu å nyo
taga frågan under behandling ville motionären blott åberopa, att 1898
års Riksdag i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 18 maj anhållit, att Kongl.
Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida vilkorlig straffdom lämpligen
kunde vid ringare brott och förseelser i vår svenska rätt införas. Då det
derjemte från olika håll uttalats den åsigten, att den af Riksdagen så¬
lunda önskade reformen förutsatte tillvaron af en sådan institution som
ett straffregister, borde, enligt motionärens åsigt, Riksdagen vidtaga de
förberedande åtgärder, som vore af nöden för att få ett straffregister till
stånd. Om nu ett förslag till grundlagsändring förklarades hyllande,
skulle, såsom konstitutionsutskottets vice ordförande vid förra riksdagen
framhöll, dess slutliga antagande blifva beroende deraf, att vid samma
riksdag, vid hvilken det kritande förslaget skulle godkännas, Riksdagen
förut antoge det förslag till lag om straffregister, som Kongl. Maj:t enligt
87 § regeringsformen då torde komma att framlägga.
De skäl, hvilka så väl nu som vid föregående riksdagar anförts
för det ifrågasatta tillägget till tryckfrihetsförordningen, hafva synts ut¬
skottet vara af den betydelse, att utskottet velat, likasom förut konsti¬
tutionsutskotten vid 1896 och 1898 års riksdagar, biträda förslaget om
Konstitutionsutskottets Utlåtande N-.o 9.
7
ett sådant tillägg. Om åt detta gifves den affattning, utskottet nu föreslår,
torde dermed åsigten, att en blifvande lag om straffregister skall stiftas
af Konung och Riksdag gemensamt, hafva erhållit ett fullt tydligt uttryck.
Såsom vid mer än ett tillfälle anförts, lärer tillvaron af ett straff¬
register vara en oundgänglig förutsättning för vinnande af flera reformer
i vår strafflagstiftning. I detta hänseende har vid innevarande riksmöte
motionären särskilt påpekat den af sistlidna riksdag genom skrifvelse
till Kongl. Maj:t upptagna frågan om införande af s. k. vilkorlig straff¬
dom vid ringare brott och förseelser. A andra sidan har allmänt den
uppfattning gjorts gällande, att ett straffregister icke kan införas, om
det icke samtidigt erhåller grundlagsenlig! skydd mot obehörigt offentlig¬
görande. Endast genom att vid innevarande riksmöte antaga såsom
hvilande ett tillägg till tryckfrihetsförordningen i sådant syfte kan man
sålunda hålla sig möjlighet öppen att under nästkommande treårsperiod
kunna till pröfning upptaga frågan om införande af någon af ofvan be¬
rörda reformer på strafflagstiftningens område. Blifver åter det af
utskéttet nu föreslagna tillägget till tryckfrihetsförordningen af Riksdagen
förklarad! hvilande, antager utskottet, att, innan förslaget derom vid
nästkommande riksdag till slutligt afgörande företages, Riksdagen blifver
satt i tillfälle att pröfva förslag till lag angående straffregister.
På grund häraf får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med anledning af herr Odencrants’
förevarande motion, ville antaga att hvila till vidare
grundlagsenlig behandling följande förslag till förändrad
lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen:
(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
% 2.
Att protokoll — — — — — -—
— — — — — sexton skillingar.
Att ingen må tillåtas att, i andra
fall än allmänna lagen och nu gäl¬
lande författningar utstaka, meddela
eller till tryck utlemna utdrag af
Att protokoll — — — — — —
— — — — — sexton skillingar.
Att ingen må tillåtas att, i andra
fall än allmänna lagen och gäl¬
lande författningar utstaka, meddela
eller till tryck utlemna utdrag af
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
(Nuvarande lydelse)
kyrkoböcker eller af andra själavården
och kyrkodisciplinen rörande hand¬
lingar, i afseende på enskilda per¬
soners lefverne och seder, så vidt de
lända dem till skada eller förklenande.
Den häremot bryter, bete trettiotre
riksdaler sexton skillingar.
(Föreslagen lydelse.)
kyrkoböcker eller af andra själa¬
vården och kyrkodisciplinen rörande
handlingar, i afseende på enskilda
personers lefverne och seder, så vidt
de lända dem till skada eller för¬
klenande; och att ej heller utdrag af
det i riket inrättade straffregister må
meddelas i vidsträcktare man, än som
föranledes af lag, stiftad i den ord¬
ning 87 § regeringsformen stadgar.
Den häremot bryter, böte trettiotre
riksdaler sexton skillingar.
Stockholm den 10 april 1899.
På utskottets vägnar:
G. S. ÅK.ERHIELM.
Reservation
af herrar Dalin, Gyllensvärd, Johnsson och J. Andersson, som anfört:
»Då vi ansett, att förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen,
afseende eu inom vår lagstiftning så ny fråga som inrättandet af ett
straffregister, bort framläggas af Kongl. Maj:t med bifogadt förslag till
sådant register, hvarförutan Riksdagen icke är i tillfälle att bedöma den
blifvande lagens beskaffenhet, hafva vi ansett, att utskottet bort afstyrka
motionen.»
Herrar Berg, Gustaf Axel, och Alin hafva begärt få här anteck-
nadt, att de icke närvarit vid detta ärendes behandling inom utskottet.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1899.