Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
1
N:o 6.
Ank. till Riksd. kansli den 22 mars 1899, kl. 5 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 5 och 6
regeringsformen, dels väckt motion om ändringar i §§ 6
och 15 regeringsformen, dels ock inom utskottet väckt
förslag om ändrad lydelse af § 42 regeringsformen.
Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarne
hänvisat Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 21, deruti
Kongl. Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning fram¬
lagt följande
»Förslag
till ändrad lydelse af §§ 5 och 6 regeringsformen.
§ 5.
Statsrådet skall bestå af elfva ledamöter, bland hvilka Konungen
utnämne en att vara statsminister och statsrådets främste ledamot.
Dessa ogä att alla i statsrådet förekommande ärenden öfvervara. Ej må
fader och son eller bröder på en gång vara ledamöter af statsrådet.
Bil), till Riksd. Rrot. 1899. 3 Sami. 6 Höft. (N:o 6). 1
9
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
Anföranden
till statsråds¬
protokollet.
§ 6.
Af statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer och föredragande,
hvar för sitt departement, nemligen:
ministern för utrikesärendena för utrikesdepartementet;
en chef för justitiedepartementet;
en för landtförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommandomål för armén;
en för sjöförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommandomål för flottan;
en för civildepartementet;
en för jordbruksdepartementet;
en för finansdepartementet; samt
en för ecklesiastikdepartementet.
Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan,
bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kun¬
gjord stadga.
Bland de tre statsråden utan departement böra minst två hafva
förvaltat civil beställning.))
De skäl, som ligga till grund för den kongl. propositionen, inne¬
fattas uti här nedan återgifna anföranden i statsrådet dels af chefen
för civildepartementet den 3 december nästlidet år och dels af chefen
för justitiedepartementet den 27 sistlidne januari.
Sedan chefen för civildepartementet, enligt hvad förstnämnda
protokoll utvisar, i statsrådet anmält
dels Riksdagens skrifvelse den 11 april 1893 i anledning af väckt
motion om ändrad lydelse af § 6 regeringsformen, i hvilken skrifvelse
Riksdagen uttalat sig för inrättandet af ett nytt statsdepartement för
kommunikationsanstalter, allmänna arbeten och handel;
dels hushållningssällskapens år 1895 samlade ombuds underdåniga
framställning rörande framläggande af förslag till sådan ändring af
gällande regeringsform, att ett särskildt departement för jordbruk och
dermed sammanhängande ärenden blefve inrättadt;
dels en af styrelsen för Sveriges allmänna handelsförening, å för¬
eningens vägnar, den 20 januari 1898 afgifven underdånig hem¬
ställan, att Kongl. Maj:t täcktes taga i förnyadt öfvervägande frågan
om inrättandet af ett särskildt statsdepartement för jordbruk, industri
och handel,
afgaf departementschefen följande yttrande:
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
3
»Vid tre föregående tillfällen efter genomförandet år 1840 af den
nuvarande departementsindelningen hafva nådiga förslag till inrättandet
af ett nytt statsdepartement förelagts Riksdagen. År 1857 föreslogs
sålunda ett departement för allmänna arbeten och kommunikations-
anstalter, år 1868 ett sådant för näringar och allmänna arbeten och
år 1885 ett landtbruks-, industri- och handelsdepartement.
Behofvet af ett nytt statsdepartement är fortfarande lika oafvisligt,
som då dessa framställningar gjordes, och har om möjligt tilltagit i styrka.
Huru ärendenas antal oafbrutet ökats framgår af de statistiska
uppgifter rörande arbetsmängden inom civil-, finans- och ecklesiastik¬
departementen under den tid, den nuvarande departementsindelningen
egt bestånd, hvilka jag nu torde få meddela.
Jag har dervid företrädesvis fäst mig vid förhållandet de år, som
närmast föregått de tider, då nådiga framställningar till Riksdagen uti
nu ifrågavarande hänseende aflåtits.
De diariiförda målen utgjorde:
i Civil- i Finans- i Ecklesiastik¬
departementet: departementet: departementet:
år 1841 .................. 981 1,216 750
» 1856 .................. 1,741 1,341 1,209
» 1867 .................. 1,389 1,573 1,892
» 1883 ................. 1,784 1,508 1,903
» 1897 .................. 2,286 1,991 2,147
Inom alla tre departementen förefinnes alltså en högst betydlig
ökning i göromålens mängd vid jemförelse med förhållandena vid tiden
för departementsindelningens genomförande. Sannolikt är denna ök¬
ning i verkligheten ändå större, då på senare tider åtgärder vidtagits
för att i åtskilliga fall på ett nummer i diarierna sammanföra flera
mål, företrädesvis ansökningar, af gemensamt innehåll.
Men det är icke blott göromålens ständigt tillväxande mängd, som
föranledt framställningarna om nytt statsdepartement.
De hafva ock lika mycket föranledts deraf att särskildt till ett
departements — civildepartementets — handläggning blifvit sammanförda
grupper af ärenden af sins emellan mycket olika beskaffenhet, men alla
af den största vigt för samhällets utveckling. Fäster jag mig endast
vid de stora hufvudgrupperna af ärenden, så höra, såsom bekant, dit,
förutom landtregering och politi, frågor angående kommunikations¬
väsendet, angående jordbruket och dess binäringar, angående industri
och handel. Ju mer olikartade de områden äro, hvilka ett departements
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
verksamhet har att omfatta, desto svårare måste det blifva för chefen
att kunna tillfredsställande uppfylla de fordringar, departementets alla
åligganden ställa på honom. Och denna svårighet växer naturligtvis
i samma mån de olika åliggandena med samhällslifvets utveckling ökas
i betydelse. Jag behöfver blott erinra om kommunikationsväsendet och
dess jetteutveckling från år 1840 — då icke några jernvägar i vårt land
ännu funnos — och till nuvarande tid.
Att man inser och behjertar behofvet af tillökning i de civila
statsdepartementens antal, framgår af 1893 års Riksdags skrifvelse och
de båda öfriga framställningar jag nyss anmält. Och detta behof har
jemväl efter 1893 blifvit inom Riksdagen betonadt genom talrika mo¬
tioner och genom de diskussioner, som i anledning deraf egt rum.
Jag tror mig derför kunna utgå från att behofvet af en ändring
i den nuvarande ordningen är oomtvistligt och att frågan således nu
gäller icke om utan huru ändringen skall ske.
Fäster man sig då vid vigten af att hos vederbörande departe¬
mentschef måtte finnas den största möjliga sakkunskap i de ärenden,
som tillhöra hans departement, och att således ej hos en och samme
måtte förenas målsmanskapet för intressen af heterogen beskaffenhet
eller åtminstone af så olika art, att de kräfva olika utbildning och olika
förutsättningar hos departementschefen, vill man — för att begagna
ett i riksdagsmotionerna ofta användt uttryck — komma derhän, att
våra hufvudnäringar hafva hvar sin målsman vid Konungens rådsbord
— då skulle man egentligen, med bibehållandet af civildepartementet
såsom ett departement för landtregeringen och politin (motsvarande
hvad inom de större staterna tillkommer deras inrikesdepartement),
skapa tre nya departement, ett för ärenden angående samfärdseln, ett
för ärenden angående jordbruket och ett för ärenden angående industri
och handel.
Jag antager emellertid, att det nu icke kan sättas i fråga och
icke heller skulle vara lämpligt att så öka antalet af departementschefer.
Omdaningen torde icke få afse mer än inrättandet af ett nytt de¬
partement.
Man står då inför valet mellan hvilken af de tre nyssnämnda
grupper ärenden, som bör utgöra stommen för det nya departementet
och bestämma dess karakter.
Härom kunna meningarna vara mycket delade, såsom bäst framgår
af de olika äldre förslagen; och goda skäl kunna enligt min uppfatt¬
ning anföras för hvilken grupp man väljer.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
5
Man bör då, synes mig, vid sitt val stanna vid den, om hvilken
önskningarna kunnat mest ena sig.
Jag tror då icke, att jag misstager mig, om jag uttalar, att under
senare tid — i någon motsättning mot hvad tidigare kan hafva varit
fallet — den allmänna meningen, särskild! inom Riksdagen, företrädes¬
vis önskar och påkallar ett särskild! jordbruksdepartement för tillvara¬
tagande af landets modernärings vigtiga intressen.
Denna uppfattning har ock fått sitt uttryck i den af mig anmälda
framställningen från hushållningssällskapens ombud.
Ett jordbruksdepartement skulle naturligen i första hand hafva att
taga befattning med de landtbruksärenden, som nu förekomma inom
civildepartementet. Men derutöfver bör äfven den för statens räkning
bedrifna jordbruksnäringen och i oskiljaktigt sammanhang dermed den
af staten idkade skogsvårdande verksamheten sortera under det nya
departementet, och således ärendena rörande statens domäner och skogar
flyttas från finansdepartementet till jordbruksdepartementet.
De rena landtbruksärendena i förening med ärenden rörande do¬
mänerna och skogarne bilda emellertid icke en tillräcklig arbetsqvanti-
tet för ett departement vid jemförelse med de öfriga departementens
arbetsbördor. Såväl med hänsyn härtill som ock i betraktande af önsk¬
värdheten deraf, att ärenden rörande de näringar, som stå jordbruket
nära, komma att handläggas i omedelbart sammanhang med jordbruks-
ärendena, tror jag mig böra föreslå, att till jordbruksdepartementet
öfverflyttas jemväl ett antal dylika ärenden.
I främsta rummet böra då ifrågakomma veterinärärenden och stu¬
teriärenden samt väl äfven fiskeriärenden. Frågor om odlingslån samt
om understöd för myrutdikningar höra ock nära tillsammans med jord¬
bruket. Så göra ock landtmäteriärenden och afvittringsärenden samt
ärenden rörande kartverken, såväl de ekonomiska som de geologiska.
I sammanhang med skogsärendena böra ock de numera ganska fåtaliga
flottningsärendena lämpligen handläggas.
Ärenden rörande indelning och underhåll af allmänna vägar samt
frågor om den dessa ärenden närstående skjutsningsskyldigheten torde
ock lämpligen böra handläggas tillsammans med jordbruksärendena.
Vägarne höra visserligen uppenbarligen till kommunikationsanstalterna,
och det sättes icke heller i fråga att från civildepartementet skulle från¬
skiljas ärenden om statsbidrag för byggande eller omläggning af vägar.
Men sedan vägarne äro färdiga och upplåtna för trafik, är frågan om
deras indelning och underhåll, åtminstone under nu gällande bestäm¬
melser derom, af så stort omedelbart intresse för den jordbrukande
(5
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
befolkningen, att dessa ärenden lämpligen böra kunna förläggas till
jordbruksdepartementet.
De nu uppräknade ärendena hafva under år 1897 uppgått till ett
antal af 1,057, hvilket antal icke kan anses alltför betungande.
Att döma efter bestående förhållanden inom de departement, från
hvilka mål komme att öfverllyttas till det nya departementet, torde
ärendena inom det sistnämnda böra fördelas på två byråer, af hvilka,
såvidt en indelning på förhand kan beräknas, den ena finge att hand¬
lägga ärenden rörande landtbruk, domäner, odlingslån och myrutdik-
ningsunderstöd samt landtmäteri- och kartverksärenden, och den andra
hvad som angår skogar, flottning, vägdelning och vägunderhåll jemte
skjutsväsende, fiske, äfvensom stuteri- och veterinärväsende.
Ensamt genom inrättandet af ett jordbruksdepartement blefve
emellertid arbetsbördan i civildepartementet ej tillräckligt lättad. Antalet
ärenden inom de grupper, som skulle från detta departement öfver-
flyttas till jordbruksdepartementet, utgjorde år 1897 620. Och det lika¬
ledes af alltför stor arbetsbörda nedtyngda ecklesiastikdepartementet
skulle ej alls beröras af förändringen.
Det torde då böra tillses, hvilka vidare ändringar i ärendenas för¬
delning mellan de redan befintliga statsdepartementen böra i samman¬
hang med upprättandet af det nya departementet genomföras i syfte
att ytterligare lätta arbetet för civildepartementet samt bereda lindring
åt ecklesiastikdepartementet äfvensom för att ernå en efter de olika
ärendenas art bättre lämpad uppdelning mellan dessa båda departement
och finansdepartementet.
Den kraftigaste åtgärden för att bereda civildepartementet ytter¬
ligare lättnad, utöfver bortflyttandet af jordbruks- och dithörande ären¬
den, är uppenbarligen att från departementet borttaga jemväl ärenden
rörande bergsbruk, industri, handel och sjöfart. Denna grupp af ären¬
den omfattar bergshandtering, industriella näringar och utställningar,
patent, statistik, vissa bolagsärenden, handel och handelsregister samt
sjöfart, hvarjemte i detta sammanhang torde till denna grupp böra hän¬
föras ärenden rörande försäljning af vin och maltdrycker. Då det
emellertid, enligt hvad förut påvisats, icke kan sättas i fråga att bilda
ett särskildt departement äfven för dessa näringar, torde det gälla att
tillse, huruvida icke vid förflyttning af ärenden rörande dessa näringar
från det mångskiftande civildepartementet kan åt dem åtminstone beredas
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6. 7
förmånen att handläggas af en departementschef, hvilkens arbete och
intresse icke blifva alltför mycket söndersplittrade. I detta hänseende
föres tanken till finansdepartementet, hvilket departement med den nu¬
varande indelningen icke kan anses vara betungadt med göromål i
samma grad som civil- och ecklesiastikdepartementen. Det må härvid
ock förtjena att omförmälas, att före ar 1840 handeln och »slöjderna))
hörde till handels- och finansexpeditionen, ur hvilken finansdeparte¬
mentet utgått.
Om finansdepartementet befrias från handläggningen af ärenden
rörande statens domäner och skogar, uppkommer en så stor minskning
i departementets arbete, att densamma, att döma efter de handlagda
målens antal, fullt uppgår mot den ökning, som uppkomme, derest
målen angående bergsbruk, industri, handel och sjöfart öfverflyttades
dit. Antalet mål i dessa båda grupper utgjorde nemligen under år 1897
i hvardera omkring 450. Jag vill dock gerna antaga, att ärendena
rörande näringarne blifva mera besvärliga än den grupp af ärenden
som omfattar domäner och skogar. Den härpå beroende ökningen och
den ytterligare tillökning i göromålen för departementet, hvarom jag
i det följande väcker förslag, böra dock kunna mer än väl utjemnas,
derest man, i syfte jemväl att bereda möjlighet till en sådan fördel¬
ning af arbetet inom departementet, att en särskild byrå skulle kunna
så godt som uteslutande egna sitt arbete åt ärenden rörande näringarne,
skulle befria finansdepartementet från ännu en grupp af ärenden nem¬
ligen den, som omfattar post, telegraf och telefon.
Om denna sistnämnda grupp af ärenden, hvilkas antal år 1897
utgjorde inemot ISO, förlädes till civildepartementet, som handlägger
alla andra kom munikationsärenden, hade man visserligen långt ifrån
vunnit fördelen af ett särskildt departement för samfärdseln, men man
hade åtminstone hunnit så långt, att man fått alla dylika ärenden sam¬
lade på ett ställe och dermed ock erhållit den enhet i vården om kom-
munikationsanstalterna, som länge framhållits som högst eftersträfvans-
värd för att icke säga rent af nödvändig för samfärdselns tidsenliga
utveckling.
öfvergår jag nu till ecklesiastikdepartementet, så är, enligt hvad
chefen för detta departement meddelat mig och hvad i öfrigt följer af
de af mig förut lemnade statistiska uppgifterna, behofvet af lindring
för detta departement icke blott fortfarande lika stort som det var år
1885, utan sedan dess genom ärendenas allmänna ökning i väsende
mån ökadt. Hvad som från detta håll nu, liksom förut, framhålles så^
som synnerligen önskvärdt, är att vinna befrielse från de mål, som angå
8 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
helsovård och fattigvård. Onekligt är ock, att dessa ärenden ligga långt
från detta departements hufvudändamål att handlägga ärenden rörande
religionsvård och undervisning. Helsovårdsärendena utgjorde år 1897
ett antal af 272 och fattigvårdsärendena 94 stycken, af hvilka sist¬
nämnda dock åtskilliga utgjort så kallade samlingsnummer med ett stort
antal underafdelningar.
Med hänsyn till den så i qvantitativt som i qvalitativt hänseende
betydliga minskning i ärenden, som genom hittills föreslagna förflytt¬
ningar skulle beredas för civildepartementet, anser jag rigtigt, att
helsovårdsärendena, såsom ock år 1885 ifrågasattes, öfverflyttas till
civildepartementet, hvaremot fattigvårdsärendena så mycket hellre böra
flyttas till finansdepartementet, som den handläggning, hvilken åt dessa
mål hos Kongl. Maj:t egnas, hufvudsakligast utgör undersökning, huru¬
vida statsverket bör ersätta lemnadt fattigunderstöd.
Undersöker jag då, hurudan ställningen efter den föreslagna regle¬
ringen blifver för de tre departementen, så befinnes, att civildepartementet
kommer att hufvudsakligen handlägga ärenden rörande landtregeringen
samt landtkommunernas och städernas styrelser och ordningsmål, kom¬
munikationsväsendet och helsovården, hvartill sluta sig försäkrings-
ärendena, äfvensom ett antal mål af omvexlande men icke synnerligen
betungande natur, hvilka, såsom ej hänförliga till något af de andra
departementen, skola, enligt den i 1840 års departementalstadga upp-
stälda grundsats, upptagas af civildepartementet. Hela antalet mål
inom civildepartementet komme att, efter förhållandena år 1897, blifva
1,644 i stället för nära 2,300, hvilket måste anses innebära en ganska
väsentlig lättnad.
Finansdepartementet skulle komma att jemte de egentliga finans¬
ärendena handlägga dels ärenden rörande andra näringar än jordbruk
och dels ärenden rörande fattigvård. Antalet mål efter förhållandena
år 1897 blefvo 1,942.
Slutligen skulle ecklesiastikdepartementet icke få några nya ärenden
i stället för helsovårds- och fattigvårdsärendena. Genom b ortflyttningen
af dessa ärenden skulle en bättre fördelning af ärendena mellan detta
departements byråer kunna åstadkommas, till nytta såväl vid föredrag¬
ningen som vid den öfriga handläggningen. Efter förhållandena år 1897
skulle målens antal utgöra 1,781.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
9
I fråga om den föreslagna omregleringens inflytande på organisa¬
tionen i öfrigt anser jag mig nu endast behöfva påpeka, att med rege-
ringsärendenas omflyttning ock kommer att följa en motsvarande för¬
ändring i afseende å de centrala embetsverkens samt staters och corpsers
hänförande under de särskilda departementen, hvarjemte naturligen
framkallas en motsvarande omarbetning i fråga om anslagens fördelning
å riksstatens särskilda hufvudtitlar.
Jag kan i detta sammanhang icke underlåta att framhålla, huru¬
som den erforderliga minskningen i göromålen inom vissa departement ,
skulle kunna vinnas jemväl på en annan väg än den af mig nu ifråga¬
satta, nemligen genom inrättande af en särskild myndighet, regerings¬
rätt, för afgörande af de administrativa besvärsmål, som nu på före¬
dragning af departementscheferne afgöras af Eders Kongl. Maj:t. De
nu inom departementen handlagda besvärsmålen äro många till antalet
(till civildepartementet inkommo år 1897 sådana mål till ett antal af
397) och ofta nog af betydlig omfattning, t. ex. inom civildepartementet
besvär i vägdelningsmål och flottningsmål. Befrielsen från dessa mål
skulle bereda departementscheferne en betydlig lättnad till gagn för de
öfriga regeringsärendena.
Om jag ändock ansett mig icke böra föreslå denna utväg till
målets vinnande, har detta till stor del haft sin grund deri att, så vidt
jag kunnat finna, den allmänna opinionen icke är benägen för en sådan
anordning. Man önskar fortfarande kunna »gå till kungs» med sina
besvär i administrativa mål.
Dessutom torde inrättandet af en sådan regeringsrätt under alla
förhållanden åtminstone icke komma att medföra mindre kostnader än
den organisation, om hvilken jag nu väckt förslag.
Det lärer icke nu vara den rätta tidpunkten att framlägga förslag
till stat för det ifrågasatta nya jordbruksdepartementet, men jag tror
mig beträffande de erforderliga beloppen böra framhålla att, med be¬
räkning efter nuvarande aflöningsgrunder, kostnaden för departementets
personal, ålderstillägg icke medtagna, torde komma att uppgå till:
Bill. till Riksd. Prot. 1899. 3 Sami. 6 Raft. 2
10 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
aflöning
|
för
|
departementschefen ...................................
|
kronor
|
17,000: —
|
»
|
»
|
expeditionschefen..........................................
|
»
|
7,500: —
|
»
|
»
|
två byråchefer..............................................
|
»
|
12,800: —
|
»
|
»
|
två kanslisekreterare ................................
|
»
|
8,000: —
|
»
|
»
|
en registrator ..............................................
|
»
|
4,000: —
|
»
|
»
|
två vaktmästare ...........................................
|
»
|
1,900: —
|
»
|
»
|
amanuenser, vikariatsersättning och ren-
|
|
|
|
|
skrifning m. m......................................
|
»
|
12,000: —
|
eller tillsammans kronor 63,200: —
hvarförutom å det nya departementets hufvudtitel lärer böra uppföras
ett anslag till extra utgifter af omkring 10,000 kronor.
Jag kan icke ställa i utsigt, att några afse värda besparingar å andra
båll skulle kunna göras af beskaffenhet att minska den totala utgiften.
Då förändrad departementsindelning senast var i fråga, föreslogs visser¬
ligen, att en kanslisekreteraretjenst skulle indragas inom bvartdera af
civil- och ecklesiastikdepartementen. Men efter samråd med chefen
för sistnämnda departement måste jag förklara, att med hänsyn till
den allmänna ökningen i göromålen en sådan indragning numera icke
lämpligen kan vidtagas å någotdera stället.
Huruvida någon besparing skulle kunna vinnas genom förändrad
organisation i öfrigt af statsrådet, tillkommer icke mig att i första hand
beröra, utan lärer undersökningen härom tillkomma chefen för justitie¬
departementet, till hvilken för sådant ändamål torde böra öfverlemnas
det af särskilda komiterade den 17 december 1895 afgifna underdåniga
betänkande med förslag i fråga om landtförsvars- och sjöförsvarsdeparte¬
mentens förening till ett departement.))
Det af chefen för justitiedepartementet i statsrådet den 27 sistlidne
januari afgifna yttrande både följande lydelse:
»Till justitiedepartementet hafva på Eders Kongl. Maj:ts nådiga
befallning öfverlemnats dels utdrag af protokollet öfver civilärenden
för den 3 sistlidne december, innehållande yttrande af chefen för civil¬
departementet angående inrättandet af ett nytt statsdepartement, dels
det af särskilda komiterade den 17 december 1895 afgifna underdåniga
betänkande med förslag i fråga om landtförsvars- och sjöförsvarsdeparte¬
mentens förening till ett departement.
Genom hvad sålunda i detta ärende redan förekommit får bebofvet
af ett nytt statsdepartement anses utredt, och det tillkommer mig att
föreslå de ändringar i grundlag, som för ändamålet erfordras. Det
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
11
lärer dervid böra undersökas, huruvida införandet af ett nytt stats¬
departement skulle kunna ske, utan att statsrådens antal ökades ut¬
öfver hvad i regeringsformen bestämmes.
För vinnande af detta mål föreslog Eders Kongl. Maj:t såväl vid
riksdagen år 1868 som vid 1885 års riksdag en minskning i de kon¬
sultativa statsrådens antal från tre till två. Vid aflåtandet af proposi¬
tionen till sistnämnda Riksdag uttalade dåvarande statsministern, att en
minskning af de konsultativa statsråden, äfven efter statsministersem-
betets införande, skulle kunna eg a rum utan någon egentlig olägenhet;
ty ehuru det väl skulle emellanåt inträffa, att det ena konsultativa stats¬
rådet tillika vore statsminister, vore dock i sådant fall statsministern
befriad från befattningen med vården af något särskildt departement
och således oförhindrad att åt samtliga departementens verksamhet egna
den odelade uppmärksamhet och den kontroll, som ligger i institutionen
af konsultativa statsråd.
Emellertid har den erfarenhet, som efter år 1885 vunnits, till fullo
ådagalagt, ej mindre att statsministern i regeln innehaft ett konsulta¬
tivt statsrådsembete och endast undantagsvis varit chef för ett departe¬
ment, än ock att de politiska uppgifter och åligganden, hvilka medfölja
statsministersembetet, upptaga innehafvarens tid och krafter i den om¬
fattning, att han under vissa delar af året endast undantagsvis kan
egna den ständiga och odelade uppmärksamhet och kontroll åt föredrag¬
ningen af de rent administrativa målen, som eljest kräfves af innehaf¬
vare utaf ett konsultativt statsrådsembete.
I följd häraf komme utan tvifvel en nedsättning i de konsultativa
statsrådens antal från tre till två att medföra, att icke sällan t. ex. de
administrativa besvärsmålen, hvilka icke hafva någon politisk betydelse,
bereddes till föredragning allenast i närvaro af ett konsultativt statsråd
jemte departementschefen. Huru otillfredsställande en dylik anordning
vore i fråga om beredningen af de ofta särdeles grannlaga administra¬
tiva ärenden, hvilka förekomma till afgörande i statsrådet, framhölls
med mycken kraft under förslagets behandling vid 1888 års riksdag af
förutvarande ledamöter i statsrådet, och denna uppfattning bidrog utan
tvifvel i väsentlig mån till det då föreliggande förslagets fall.
Vid angifna förhållande och då, på sätt ock blifvit af chefen för
civildepartementet framhållet, ett förslag till de administrativa besvärs-
målens öfverflyttande från statsrådet till en särskild regeringsrätt för
närvarande lärer sakna stöd i den allmänna meningen, synes nu icke
böra ifrågasättas någon inskränkning i de konsultativa statsrådens antal.
Den af pluraliteten inom förenämnda komité för utredning af frågan
12
Konstitutionsutskottets Utlutande l\:o 6.
om förening af försvarsdepartementen förordade sammanslagning af
landt- och sjöförsvarsdepartementen skulle, derest den lämpligen kunde
låta sig genomföras, bereda utväg att utan ökning af statsrådens antal
inrätta ett nytt departement. Men för möjligheten af en sådan förening
synes mig förutsättas den jemväl af komiterades flertal förordade anord¬
ning, att den beredning och föredragning af kommandomål, som nu
åligger departementschefen, skulle öfverlemnas åt särskilda föredragande
för dylika mål, en för hären och en för flottan. Dessa nya embetsmän
skulle då hafva till sin hufvuduppgift hvad som intill 1840 tillhörde
de tjenstgörande generaladjutanterna — att föredraga kommandomålen
— och derutöfver skulle de enligt komiténs tanke hafva att hvar på
sitt område hos regeringen representera den specielt militära fackkun¬
skapen, dock i sådant hänseende försvarsministern underordnade.
Utan en sådan särskild chef för personalen och representant för
den militära fackkunskapen inom de båda vapnen — armén och flottan
— torde nemligen hvardera vapnet anse sig sakna tillräcklig säkerhet,
att nödig hänsyn skulle tagas till detta vapen, då den gemensamma
försvarsministern tillhörde det andra vapnet, och bådadera vapnen anse,
att under en civil försvarsminister de rent militära intressena icke
skulle blifva tillräckligt tillgodosedda.
Föreningen af försvarsdepartementen komme följaktligen att föra
med sig en återgång till den anordning, som i fråga om kommando¬
målen var gällande före införandet af 1840 års förändrade statsråds-
organisation. Då efter 1809 styrelseverkens omorganisation blef föremål
för behandling och utredning, gjorde sig emellertid den uppfattning
snart gällande, att olägenheterna af krigsförvaltningens söndring i högsta
instans emellan en generaladjutant, hvilken innehade personalbefälet,
och en ledamot af statsrådet, hvilken i öfrigt utöfvade högsta chefskapet,
vore ögonskenlig, då en sådan delning emellan särskilda organer icke
kunde ske utan att antingen åstadkomma kollisioner och förlama begges
verksamhet eller ock göra den ena i verkligheten osjenständig i för¬
hållande till den andra. Såsom en bland de vigtigaste förbättringar,
som 1840 års omorganisation af statsrådet förde med sig, räknades
derför af dem, hvilka egt kännedom om förutvarande förhållanden,
att kommandomålen öfverflyttats på cheferna för landt- och sjöförsvars¬
departementen.
Att en återgång till generaladjutanter såsom särskilda föredragande
för kommandomål skulle numera visa sig mera tillfredsställande än
hvad erfarenheten för tiden före 1840 vitsordat, derför hafva några
särskilda skäl icke blifvit åberopade.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
13
Men äfven oafsedt nu antydda förhållanden torde sammanslag¬
ningen af de båda försvarsdepartementen icke medföra någon verklig
fördel. Skulle chefen för det gemensamma försvarsdepartementet till¬
höra exempelvis armén, ligger det nästan i sakens natur, att han ej
kan så tillgodose flottans intressen som en detta vapens egen chef,
och omvändt om chefen för försvarsdepartementet vore kommen ur
flottans leder, skulle utan tvifvel likartade anmärkningar komma att
rigtas mot honom från armén. Och i månget fall torde ett sådant
klander ej vara utan sin befogenhet, då ju en officer — han må vara
landt- eller sjöofficer — närmast känner sitt vapen, dess behof och
den kraft i det gemensamma försvaret det skulle kunna bereda, om
detta vapens behof vore rikligt tillgodosedt. Anmärkningar af enahanda
art komme antagligen än mindre att fattas, om till chef för det gemen¬
samma försvarsdepartementet utsåges en civil person, äfven om dennes
administrativa duglighet och politiska erfarenhet eljest skulle göra honom
dertill lämplig.
Slutligen torde böra erinras, att i de länder, der såväl armé som
flotta finnas, utom i Österrike-Ungern och Norge, landt- och sjöförsvaret
hafva hvar sin särskilda departementschef.
Det af komiterades flertal uppgjorda förslag till sammanslagning
af försvarsdepartementen synes med afseende å hvad sålunda blifvit
anfördt icke böra föranleda någon framställning i sådant syfte till
Riksdagen.
Då följaktligen icke något af de hittills framstälda förslagen till
minskning i det nu bestämda antalet af statsrådets ledamöter synes
böra genomföras, lärer jordbruksdepartementets införande i grundlagen
såsom ett särskildt departement böra ske sålunda, att i § 5 regerings¬
formen upptages en bestämmelse, att statsrådet skall bestå af elfva
ledamöter, samt i § 6 stadgas, att af statsrådets ledamöter åtta skola
vara departementschefer, hvarjemte i sistnämnda § det nya departe¬
mentet införes näst efter civildepartementet.))
Vid behandlingen inom utskottet af förevarande fråga har inom
detsamma äfven väckts ett förslag om dels inrättande af en s. k.
regeringsrätt dels åtskilliga andra ändringar i bestämmelserna om rikets
styrelse och förvaltning m. m. öfver detta förslag, som sedermera fram-
burits uti en inom Andra Kammaren af herr A. V. Ljungman väckt
och till utskottet hänvisad motion, n:o 232, kommer utskottet fram¬
deles att afgifva utlåtande.
I sammanhang med den kongl. propositionen har utskottet jem-
Motioner.
14
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
väl till behandling förehaft en af herr M. Dahn inom Andra Kammaren
väckt och till utskottet hänvisad motion, n:o 233, uti hvilken motio¬
nären hemstält, att Riksdagen måtte antaga följande förslag till ändrad
lydelse af §§ 6 och 15 regeringsformen att hvila till vidare grundlags¬
enlig behandling:
Ȥ 6.
Af statsrådets ledamöter skola sju vara chefer och föredragande,
hvar för sitt departement, nemligen:
ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet;
en chef för justitiedepartementet;
en för försvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens råd¬
gifvare i kommandomål;
en för civildepartementet;
en för jordbruksdepartementet;
en för finansdepartementet; samt
en för ecklesiastikdepartementet.
Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan,
bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kun¬
gjord stadga.
Bland de tre statsråden utan departement böra minst två hafva
förvaltat civil beställning.
§ 15-
Kommandomål, hvarmed förstås sådana, som Konungen, i egen¬
skap af högste befälhafvare öfver krigsmagten till lands och sjös,
omedelbarligen besörjer, må Konungen, då han sjelf förer riksstyrelsen,
afgöra i närvaro af chefen för försvarsdepartementet eller den embets¬
man, åt hvilken Konungen allmän befattning dermed uppdragit. Den
embetsman, som i kommandomål Konungen råd gifver, åligge, vid
ansvar, att, då dessa mål —--— — —---— —--
göra det afseende, Honom godt synes.»
Till stöd för sitt förslag har motionären, under hänvisning till
Kongl. Maj:ts ofvanberörda förslag om inrättande af ett nytt stats¬
departement, framhållit, att Riksdagens Andra Kammare åren 1874,
1892 och 1893 biträdt dylika förslag, men derjemte äfven uttalat sig
för en sammanslagning af landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen.
En af Kongl. Maj:t, med anledning af Andra Kammarens beslut
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
15
1893, tillförordnad komité hade ock i den 17 december 1895 afgifvet
betänkande tillstyrkt de båda försvarsdepartementens sammanslagning
till ett departement, och detta ej mindre på grund af nödvändig »enbet
vid den högsta ledningen af arméns och flottans rent militära ange¬
lägenheter» än äfven med hänsyn till »fördelen af en mera systematisk
och enhetlig administration med deraf följande förenklingar och bespa¬
ringar, ej minst vid anskaffning af materiel och förråd af hvarjehanda
slag». »Särskildt», hade komitén yttrat, »borde detta önskningsmål
främjas genom den förening af armé- och marinförvaltniDgarne, hvilken
komitén ansett böra blifva en följd af de båda departementens förening.»
(Se sid. 47—55 i den s. k. sammanslagningskomiténs betänkande af 1895.)
Derjemte har motionären anfört, att, vid antagande af Kongl. Maj:ts
förslag oförändradt, § 42 regeringsformen och § 7 riksakten skulle
komma att stå i strid med hvarandra.
Om inrättande af ett nytt statsdepartement hafva förslag fram-
burits vid ej mindre än 13 föregående riksdagar efter den nuvarande
departementsindelningens genomförande år 1840, nemligen riksdagarne
1856—58, 1867, 1868, 1874, 1875, 1880, 1881, 1884, 1885, 1892, 1893,
1896 och 1898. Vid tre af dessa riksdagar, nemligen 1856—58,
1868 och 1885, hafva förslag i detta syfte förelagts Riksdagen af
Kongl. Maj:t; vid de öfriga har frågan bragts å bane af enskilde
motionärer eller af något Riksdagens utskott. Gemensamt för samtliga
förslagen har varit, att de afsett att minska särskildt civildepartemen¬
tets tunga arbetsbörda, och de flesta af dem hafva åsyftat en sådan
fördelning af regeringsärendena mellan departementen, att ärenden
rörande jordbruket skulle komma att hänföras till det nya departementet.
Sålunda hemstälde 1867 ett särskildt utskott, som tillsatts af
Riksdagen för att taga under behandling ett förslag om åtgärder till
afhjelpande af jordbrukets finansiella betryck, i sitt utlåtande (n:o 3)
om skrifvelse till Kongl. Maj:t med uttalande af bland annat det önske¬
mål, att »alla jordbruket rörande angelägenheter», hvilka behandlades
af olika departement, skulle sammanföras under ett enda, vare sig
genom organiserande af ett särskildt statsdepartement för jordbruket och
dermed sammanhängande ärenden, eller genom upprättande åt en cen¬
tralmyndighet för dessa angelägenheter under chefen för civildeparte¬
mentet; och utskottets skrifvelseförslag blef jemväl af Andra Kamma¬
Utskottets
motivering.
16 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
ren godkändt, hvaremot Första Kammaren beslöt att icke aflåta någon
skrifvelse i ämnet. . ,, . ,
Vid 1868 års riksdag framlades derpå sa val af Kongl. Maj:t som
af enskild motionär förslag om inrättande af ett nytt departement,
hvilket enligt den kongl. propositionen skulle handlägga ärenden rörande
näringar och allmänna arbeten, enligt motionen ärenden rörande jord¬
bruket och kommunikationerna. Konstitutionsutskottet (utlåtande n.o 3)
fann de siffertal, hvilka förebragts öfver målens ökning i civil-,
finans- och ecklesiastikdepartementen, »tydligt ådagalägga den tvingande
nödvändigheten att snart vidtaga tjenliga mått och steg, på det att
icke departementscheferne, nedtyngde af den mängd detaljfrågor, som
i ständigt växande grad tager deras tid och krafter i anspråk, skulle
sättas ur stånd att egna de större, samhällsvigtiga frågorna den om¬
sorg och den tankekraft, som vederbör», men ville emellertid icke
tillstyrka förslaget om ett nytt departement, bland . annat för att
icke genom dess införande i grundlagen lägga hinder i vägen för ett
ändamålsenligare ordnande af den civila förvaltningen i dess helhet,
hvarom vid samma riksdag fråga blifvit väckt och till handläggning
af ett särskildt utskott öfverlemnad. Deremot föreslog utskottet, för
att möjliggöra en jemnare fördelning af ärendena mellan departementen,
att ur o-rundlagarne alla bestämmelser om departementens namn och
antal skulle försvinna, och i stället föreskrifter derom gifvas genom en
af Konung och Riksdag gemensamt stiftad lag. Då emellertid Första
Kammaren förkastade så väl Kongl. Maj:ts proposition och motionen
som utskottets förslag, hvaremot Andra Kammaren återremitterade
ärendet, var frågan för denna riksdag förfallen. .
Samme motionär, som vid 1868 års riksdag väckt nyss beiörda
motion, återupptog vid 1874 års riksdag sitt förslag om inrättande af
ett nytt departement för jordbruket och kommunikationerna. 1 det be¬
tänkande konstitutionsutskottet häröfver afgaf (utlåtande n:o 6) vits¬
ordade utskottet ånyo befogenheten af de klagomål, som länge försports
Öfver den mängd ärenden, hvarmed civil-, finans- och ecklesiastik¬
departementen öfver höfvan betungades, och ansåg i följd häraf de till
nämnda departement hörande regeringsärenden böra på fyra departe¬
ment fördelas, bland dem ett nytt för näringar och allmänna arbeten.
Utskottet höll emellertid före, att en dylik fördelning kunde företagas utan
att derför departementens antal behöfde ökas, i det att utskottet, dock
emot ett flertal reservanter, upptog en redan tidigare uttalad tanke
om de båda försvarsdepartementens sammanslagning till ett. Utskottets
förslag blef emellertid af Första Kammaren förkastadt, såsom det vill
Konstistutimsutkottets Utlåtande N:o 6. 17
synas företrädesvis derför, att den ifrågasatta sammanslagningen af
de båda försvarsdepartementen ej syntes rådlig. I stället antog kam¬
maren för sin del ett af en reservant inom utskottet framlagdt förslag,
som, med bibehållande af de förutvarande departementen, men med
inskränkning af de konsultative statsrådens antal till två, åsyftade in¬
rättande af. ett nytt departement för näringar och allmänna arheten.
Då emellertid Andra Kammaren antog utskottets förslag med 58 röster
mot 44, hvilka afgåfvos för bifall till reservationen, ansågs frågan
förfallen.
Vid riksdagarne 1875, 1880, 1881 och 1884 väcktes derefter
af enskilde motionärer förslag, som afsågo inrättande af ett nytt
statsdepartement,. 1875 för jordbruket och kommunikationerna, 1880
för landtbruket (jordbruket) och öfrig a näringar, 1881 för landtbruket
och öfriga näringar samt 1884 för landtbruket och öfriga näringar
samt allmänna arbeten. Hufvudsakligen på den grund, att enligt
ärendets egen natur förslag i detsamma rättast syntes böra utgå
från Kougl. Maj:t, blefvo emellertid dessa motioner vid de nämnda
riksdagarne af konstitutionsutskottet afstyrkta, och hvad utskottet
derom hemstält vann äfven båda kamrarnes godkännande, utom vid
riksdagen 1884, då Andra Kammaren biträdde ett af reservanter inom
utskottet framlagdt förslag om inrättande af ett nytt statsdepartement
för jordbruket och öfriga näringar samt allmänna arbeten.
För 1885 års Riksdag framlade derpå Kongl. Maj:t å nyo proposi¬
tion i ämnet samt föreslog nu inrättandet af ett landtbruks-, industri¬
ös handelsdepartement jemte inskränkning af de konsultative statsrådens
antal till två. Förslaget, som af utskottet tillstyrktes, antogs af båda
kamrarne att hvila i grundlagsenlig ordning, men blef, då det till
slutligt afgörande företogs vid 1888 års riksdag, af Första Kammaren
förkastadt, eu utgång af frågan, hvartill utan tvifvel i väsentlig mån
bidrog den föreslagna minskningen af de konsultative statsrådens antal.
Andra Kammaren godkände deremot det hvilande förslaget.
Frågan om inrättande af ett nytt statsdepartement upptogs å nyo
vid 1892 års riksdag, då af enskild motionär förslag framlades om
ökande af statsrådens antal till elfva samt om inrättande af ett samfärdsel¬
departement. I sitt utlåtande deröfver (n:o 1) anmärkte konstitutions¬
utskottet bland annat, att utskottet icke egde den insigt i alla de på
frågan inverkande omständigheter, att utskottet derpå kunde grunda
ett omdöme, huruvida, i händelse inrättandet af ett nytt statsdepartement
skulle anses vara af nöden, det företrädesvis skulle vara just kom-
Bih. till ltihsd. Prof. 1899. 3 Samt. 6 Raft. ' B
18 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
munikationsväsendet, som borde derinom få plats, samt att, då i frågor
sådana som denna, som afsåge ordnandet af den Konungen ensamt
anförtrodda statsförvaltningen, framställning till Riksdagen företrädes¬
vis syntes böra komma från regeringen, Riksdagen lämpligen torde
böra afvakta, huruvida Kongl. Maj:t möjligen kunde finna en förändrad
anordning af statsdepartementen vara af behofvet påkallad. På grund
häraf afstyrkte utskottet motionen. Åtta reservanter inom utskottet
hemstälde deremot om en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan,
att Kongl. Maj:t, efter förnyad pröfning af frågan om lämpligaste an¬
talet af och benämningarna å statsdepartementen, dervid ej blott in¬
rättandet af ett nytt departement för samfärdseln och närstående
ärenden, utan äfven förenandet af landt- och sjöförsvarsdepartementen
till ett departement borde tagas i öfvervägande, täcktes till Riksdagen
afgifva det förslag i ämnet, hvartill denna pröfning kunde föranleda.
Första Kammaren biföll utskottets hemställan, hvaremot Andra Kam¬
maren antog reservationen.
Uti en vid 1893 års riksdag väckt motion föreslogs derpå dels
upprättande af ett samfärdseldepartement, dels sammanslagning af landt-
och sjöförsvarsdepartementen. I fråga om försvarsdepartementen yttrade
konstitutionsutskottet:
»Utan att inlåta sig på ett bedömande, huruvida eu samman¬
slagning af försvarsdepartementen lämpligen bör ske, får utskottet
såsom sin mening uttala, att tidpunkten för denna frågas återupp¬
tagande näppeligen kan anses väl vald. Utskottet föreställer sig att
landtförsvarets fullständiga ordnande i enlighet med den nya här¬
organisationen skall åtminstone under den närmast följande tiden taga
departementschefens hela arbetskraft i anspråk, och å andra sidan, sä
länge frågan om sjöförsvarets ordnande icke blifvit nöjaktigt löst, kan
det vara af vigt, att den, som inom statsrådet skall vara målsman för
sjöförsvarets intressen, tillhör sjövapnet.»
På dessa skäl faun sig utskottet icke böra tillstyrka bifall till
motionärens förslag i förevarande del, och blef denna utskottets hem¬
ställan bifallen af Första Kammaren, hvaremot Andra Kammaren
biträdde motionen.
Beträffande inrättandet af ett nytt statsdepartement beslöt åter
Riksdagen, på utskottets förslag, att aflåta en skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes, efter förnyad pröfning
af frågan om inrättandet af ett nytt statsdepartement, till Riksdagen
afgifva den proposition om ändring af regeringsformen, hvartill denna
pröfning kunde föranleda.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
19
I motiveringen till denna skrifvelse anfördes bland annat:
»Riksdagen, som redan år 1857 och derefter vid ytterligare två
tillfällen från Eders Kongl. Maj:t mottagit förslag om inrättande af
ett nytt departement, erkänner, att åt cheferna för civil- och ecklesiastik¬
departementen bör beredas lättnad i det dem åliggande arbete; men
då inrättandet af ett nytt departement till beredande af den önskvärda
arbetslättnaden innebär en högst betydande förändring i regeringens
egen verksamhet, samt regeringen otvifvelaktigt bättre än Riksdagen
är i stånd att bestämma, hvilka hufvudgrupper af regeringsärenden
företrädesvis böra under det nya departementet sammanföras, och i
sammanhang härmed bedöma, hvad verkan en viss förändring i en del
af förvaltningen kan ega på regeringsarbetet i dess helhet, har Riks¬
dagen ansett sig bäst främja syftet i motionen genom att hos Eders
Kongl. Maj:t anhålla om framläggande af förslag i angifna rigtning.»
Derjemte ansåg Riksdagen sig böra omförmäla, att Riksdagen
ansett ärenden rörande kommunikationsanstalterna, allmänna arbeten
och handel böra förläggas till det nya departementet, samt att en
sådan anordning borde medföra den vinst att, såsom flere gånger förut
blifvit föreslaget, civildepartementet kunde från ecklesiastikdepartementet
öfvertaga helsovårds- och fattigvårdsärendena, äfvensom att i öfrigt
den fördel alltid skulle vinnas, att finansdepartementet, som näst civil-
och ecklesiastikdepartementen vore mest i behof att få sin arbetsbörda
lättad, komme att befrias från alla med post, telegraf och telefon för¬
enade göromål.
Under hänvisning till att frågan om inrättande af ett nytt stats¬
departement på grund af denna Riksdagens framställning redan vore
beroende på Kongl. Maj:ts pröfning, har konstitutionsutskottet seder¬
mera vid 1896 och 1898 årens riksdagar afstyrkt motioner, som afsett
inrättande af antingen ett landtbruks-, industri- och handelsdepartement,
ett departement för jordbruk, industri och handel, eller ett departe¬
ment för jordbruk, skogar och domäner; och har hvad utskottet derom
sålunda hemstält äfven vunnit Riksdagens bifall.
Vid sistlidna riksmöte afslog Riksdagen jemväl ett af Kongl.
Maj:t framlagdt förslag om förändrad organisation af landtbruksstyrelsen
under uttalande af att, då åsigten om lämpligheten af jordbruksnäringens
förläggande under ett särskild! departement syntes vara ganska allmän,
före denna frågas närmare utredning och på det ej dess lyckliga lösning
måtte på något sätt förhindras, några åtgärder då icke borde vidtagas
för eu omorganisation af det embetsverk, som för närvarande hade
förvaltningen af jordbruksärendena sig anförtrodd.
20
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
Af den redogörelse för frågans tidigare behandling, som utskottet
sålunda lemnat, framgår, att densamma sedan länge varit omfattad med
stort intresse af både regering och Riksdag. Orsaken till att icke
något af förslagen till frågans lösning hittills kunnat vinna Riksdagens
bifall har icke varit den, att man inom Riksdagen ansett inrättandet
af ett nytt departement obehöflig^ utan har den ogynsamma utgången
hufvudsakligen berott antingen derpå, att enighet icke kunnat vinnas
i andra frågor, som med den förevarande blifvit stälda i samband, eller,
då förslag framlagts af enskilde motionärer, derpå, att man ansett, det
framställning i ämnet bort utgå från Kongl. Maj:t. Särskildt sist¬
nämnda synpunkt har vid en mängd tillfällen varit bestämmande för
konstitutionsutskottets utlåtanden i ämnet, och äfven Riksdagen har åt
densamma gifvit ett otvetydigt uttryck i sin nyssberörda skrifvelse af
den 13 april 1893.
Under frågans tidigare behandling har allmänt erkänts, att civil-,
finans- och ecklesiastikdepartementen äro öfver höfvan betungade så
väl till följd af dithörande ärendens mängd som med afseende å
målens olikartade beskaffenhet. Att detta missförhållande alltjemt
stegrats genom göromålens ökade antal i nämnda tre departement,
framgår tydligt af de siffror, hvilka härom meddelats i det protokoll
öfver civilärenden, som åtföljer den kongl. propositionen. På sätt i
samma protokoll ock framhållits, hafva svårigheterna, särskildt inom
civildepartementet, ytterligare ökats till följd af ärendenas växande om¬
fattning och skiftande art, något, som jemväl utskottet, på grund af
den erfarenhet utskottet under granskning af statsrådsprotokollen vunnit,
är i tillfälle att vitsorda. Det är derför enligt utskottets åsigt hög
tid, att åtgärder vidtagas till lättande af arbetsbördan i de tyngst
belastade departementen. Denna börda hotar eljest att växa derhän,
att äfven de mest skicklige och arbetsduglige män endast med svårig¬
het mägta bära densamma. På grund häraf och med hänsyn jemväl
till vigten af, att icke alltför olikartade ärenden må hänföras till samma
departements handläggning, och till det härmed sammanhängande önske¬
målet, att hos vederbörande departementschef måtte finnas största
möjliga sakkunskap i de ärenden, som tillhöra hans departement, an¬
ser utskottet inrättandet af ett nytt civilt departement vara att förorda.
Genom en sådan förändring skulle ock ökad möjlighet beredas departe-
mentscheferne att kunna, hvar inom sitt fack, taga initiativ i vigtiga
samhällsfrågor, som under en stigande utveckling alltjemt påkalla
regeringens omsorg. Sex år hafva redan förflutit, sedan Riksdagen
genom ofvan omförmälda skrifvelse erkände behofvet af att de mest
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
21
betungade statsdepartementens arbetsbörda lättades, och utskottet
anser det numera vara ådagalagdt, att detta behofs afhjelpande är en
trängande nödvändighet, och att således frågans lösning icke bör ytter¬
ligare uppskjutas.
Att till det nya departementet i främsta rummet skola hänföras
ärenden, som röra jordbruket, står, såsom utskottet redan påpekat, i
full samklang med åsigter, som vid många föregående tillfällen
uttalats inom Riksdagen. Den betydelse jordbruket intager såsom
landets modernäring synes ock berättiga det till att vid Konungens
rådsbord erhålla en särskild målsman för tillvaratagande af de vigtiga
intressen, som dermed äro förbundna.
Såsom en följd af jordbruksdepartementets inrättande föreslås
i den kongl. propositionen en ökning af statsrådens antal ifrån tio till
elfva. Äfven härutinnan kan utskottet icke annat än biträda Kongl.
Maj:ts förslag.
Att de konsultative statsrådens antal icke bör minskas ifrån tre
till två, synes nemligen utskottet vara så tydligt ådagalagdt af hvad
härom anföres i det vid den kongl. propositionen fogade statsråds¬
protokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 27 januari inne¬
varande år, att utskottet dertill icke har något att tillägga.
Hvad åter beträffar den af motionären, herr Dahn, förordade sam¬
manslagningen af landt- och sjöförsvarsdepartementen, så har utskottet
icke kunnat förbise vigten af de principiella anmärkningar mot en
sådan sammanslagning, hvilka innehållas i det nyssnämnda statsråds¬
protokollet öfver justitiedepartementsärenden, till hvilket utskottet
tillåter sig hänvisa. En annan betänklighet mot försvarsdepartemen¬
tens sammanslagning har synts ligga deruti, att, då i följd af den¬
samma i regeln endast en bland departementscheferne komme att
blifva militär, detta torde föranleda, att jemväl ett bland de konsul¬
tative statsråden borde vara en militär, något som icke torde
kunna anses tillfredsställande ur synpunkten af de rent admini¬
strativa målens handläggning. Dertill kommer, att i den af motio¬
nären åberopade komité för utredning af frågan om landt- och
sjöförsvarsdepartementens sammanslagning, hvars betänkande af-
gafs den 17 december 1895, komitén6 pluralitet, på samma gång
den förordade en dylik sammanslagning, likväl äfven framhöll, att
flere omständigheter syntes tala för att densammas genomförande ej
alltför mycket påskyndades. Inom landtförsvarets område påginge
nemligen, yttrade komiterade, ett organisationsarbete, som åtminstone
under de närmaste åron icke torde hinna afslutas, och äfven för sjö¬
22
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
försvaret torde man kunna motse en kraftigare utveckling. Då der¬
jemte så väl genomförandet af departementens sammanslagning som
armé- och marinförvaltningarnes förening till ett embetsverk, för
hvilken jemväl erfordrades en föregående utredning, utan tvifvel
komme att medföra ett omfattande organisationsarbete, ansåge
komiterade det vara af vigt att tillse, det ej alla dessa arbeten komme
att fortgå samtidigt och derigenom inverka störande på hvarandra.
På grund af nu anförda skäl har utskottet icke ansett sig kunna
förorda bifall till motionärens hemställan om sammanslagning af för¬
svarsdepartementen i samband med inrättandet af det nya jordbruks¬
departementet.
Då sålunda af jordbruksdepartementets upprättande följer, att stats¬
rådens antal måste ökas till elfva, har inom utskottet uppmärksamhet
fästs derå, att härigenom en motsägelse skulle uppstå mellan § 42
regeringsformen, andra stycket, och riksaktens bestämmelser om interims-
regeringens sammansättning. Interimsregeringen, som enligt § 7 riks¬
akten skall sammanträda för att förestå rikenas styrelse vid alla de
tillfällen, då efter Sveriges och Norges grundlagar denna eljest skulle
föras af statsrådet, skall nemligen enligt samma paragraf bestå af tio
ledamöter från hvardera riket, hvaremot i § 42 regeringsformen, andra
stycket, bestämmes, att uti alla de fall, då riksstyrelsen föres af stats¬
rådet, »skola dess samtliga ledamöter vara närvarande och rösta».
Derest Kongl. Maj:ts förslag oförändradt antoges, skulle sålunda ett
bokstafligt iakttagande af berörda föreskrift i § 42 regeringsformen
påfordra, att elfva svenska statsråd vore ledamöter uti interimsregeringen,
under det att enligt riksakten endast tio tillåtas att deri deltaga. Denna
motsägelse synes utskottet lättast kunna lösas genom uteslutande ur
omförmälda paragraf i regeringsformen af dess nämnda andra stycke. I
sin ursprungliga lydelse bestämde detta stadgande, att i alla de fall, då det
svenska statsrådet skulle föra regeringen, samtlige statssekreterare der
skulle vara närvarande och rösta. Då eljest enligt regeln endast en stats¬
sekreterare var närvarande i statsrådet, hade stadgandet sålunda sin
egentliga betydelse såsom ett undantag från denna regel. Sedan
emellertid riksakten år 1815 tillkommit med sina bestämmelser om
Sveriges och Norges interimsregering, äro dessa framgent normerande
för ifrågavarande fall, och det nyssnämnda stadgandets qvarstående i
regeringsformen kan enligt utskottets förmenande icke vara af nöden,
enär interimsregeringen enligt § 7 riksakten skall bestå af tio ledamöter
från hvartdera riket, och sålunda det svenska statsrådet alltid kommer
att der möta lika talrikt som det norska.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
23
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
1) att Riksdagen, med förklarande att Kongl.
Maj:ts proposition icke kan i oförändradt skick bifallas,
ville såsom hvilan de till vidare grundlagsenlig be¬
handling antaga följande förslag till förändrad lydelse
af §§ 5, 6 och 42 regeringsformen:
§
(Nuvarande lydelse:)
Statsrådet skall bestå af tio leda¬
möter, bland hvilka Konungen ut-
nämne en att vara Statsminister och
Statsrådets främste ledamot. Desse
eg a att alla i Statsrådet förekom¬
mande ärenden öfvervara. Ej må
fader och son eller bröder på en
gång vara ledamöter af Statsrådet.
§
(.Nuvarande lydelse:)
Af Statsrådets ledamöter skola sju
vara chefer och föredragande, hvar
för sitt departement, nemligen:
Ministern för utrikes ärendena för
Utrikes-departementet;
En chef för Justitie-departemen-
tet;
En för Landtförsvars-departemen-
tet, hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare ikommandomål för armén;
En för Sjöförsvars-departementet,
hvilken tillika vare Konungens råd¬
gifvare i kommandomål för flottan;
5.
{Föreslagen lydelse:)
Statsrådet skall bestå af elfva leda¬
möter, bland hvilka Konungen ut-
nämne en att vara Statsminister och
Statsrådets främste ledamot. Dessa
ega att alla i Statsrådet förekom¬
mande ärenden öfvervara. Ej må
fader och son eller bröder på en
gång vara ledamöter af Statsrådet.
6.
{Föreslagen lydelse:)
Af Statsrådets ledamöter skola
åtta vara chefer och föredragande,
hvar för sitt departement, nemligen:
Ministern för utrikes ärendena för
Utrikes-departementet;
En chef för Justitie-departemen-
tet;
En för Landtförsvars-departemen-
tet, hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare ikommandomål för armén;
En för Sjöförsvars-departementet,
hvilken tillika vare Konungens råd¬
gifvare i kommandomål för flottan;
24
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
{Nuvarande lydelse:)
En för Civil-departementet;
EnförFinans-departementet; samt
En för Ecklesiastik- departem entet.
Den närmare fördelningen af
ärendena, departementen emellan,
bestämmes af Konungen genom en
särskildt utfärdad, offentligen kun¬
gjord stadga.
Bland de tre Statsråden utan
departement böra minst två hafva
förvaltat civil beställning.
{Nuvarande lydelse:)
Skulle den olycka tima, att hela
Konungahuset, inom hviiket arfs-
rätten till riket räknas, på manliga
sidan utginge, då förvalte äfven
Statsrådet regeringen med den magt,
39 § stadgar, intill dess Riksdagen
hinner sammankomma och ett nytt
Konungahus utkora, samt den välde
Konungen regeringen tillträdt.
Uti alla de fall, då enligt denna
och föregående tre §§ riksstyrelsen
föres af Statsrådet, skola dess samt-
lige ledamöter vara närvarande och
rösta.
2) att herr
Riksdagens åtgärd
{Föreslagen lydelse:)
En för Civil-departementet;
En för Jordbruks-departementet;
EnförFinans-departementet; samt
EnförEcklesiastik-departementet.
Den närmare fördelningen af
ärendena, departementen emellan,
bestämmes af Konungen genom en
särskildt utfärdad, offentligen kun¬
gjord stadga.
Bland de tre Statsråden utan
departement böra minst två hafva
förvaltat civil beställning.
42.
{Föreslagen lydelse:)
Skulle den olycka tima, att hela
Konungahuset, inom hviiket arfs-
rätten till riket “räknas, på manliga
sidan utginge, då förvalte äfven
Statsrådet regeringen med den magt,
39 § stadgar, intill dess Riksdagen
hinner sammankomma och ett nytt
Konungahus utkora, samt den välde
Konungen regeringen tillträdt.
'ahns motion icke måtte till någon
föranleda.
Stockholm den 21 mars 1899.
På utskottets vägnar:
G. S. ÅKERHIELM.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
25
Reservationer:
åt herr Unger mot utskottets beslut i fråga om förändring af § 42
regeringsformen;
. af herr Alin, som ansett, att utskottet bort, med upptagande af
den i de Kongl. Maj:ts proposition åtföljande statsrådsprotokoll berörda
tanken på besvärsmålens skiljande från statsrådet och öfverlemnande
till en särskild administrativ högsta domstol, föreslå, att Riksdagen
måtte i underdånig skrifvelse anhålla att, om möjligt nästkommande
år, erhålla fullständig utredning af frågan om inrättandet af en sådan
domstol jemte det förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.
af herr Ljungman, som anfört:
»Då hvarje grundlig granskning af det i utskottets betänkande
behandlade ämnet utan tvifvel torde ådagalägga, att man för det i
verkligheten eftersträfvansvärda ändamålets vinnande måste dels in¬
rätta. en särskild högsta domstol för utöfvandet af Konungens doms¬
rätt i administrativa mål, dels än ytterligare öka regeringsdepartemen¬
tens antal med ett nytt departement för samfärdsanstalter, handel och
sjöfart, och då inrättandet af en sådan domstol, som nyss nämnts,
helt säkert skulle medgifva en sådan ökning af regeringsdepartemen¬
tens antal, utan att statsrådsledamöternas antal derför behöfde ökas
utöfver det redan befintliga antalet; så har jag i utskottet yrkat, att
utskottet, jemte hemställan om bifall till Kongl. Maj:ts proposition om
ändrad lydelse af 5 och 6 §§ regeringsformen och till utskottets eget
förslag om ändrad lydelse af 42 § samma grundlag, äfven bort hem¬
ställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla dels om en fullständig utredning af
frågan om inrättandet af en särskild högsta domstol
eller s. k. regeringsrätt för utöfvandet af Kongl.
Bih. till Likså. Prot. 1899. 3 Sami. 6 Häft. 4
26 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
Maj:ts administrativa domsrätt, dels ock om sådan
proposition till Riksdagen, hvartill denna utredning
kan föranleda.»
af herr Dahn, som anfört:
»Eu erfaren ledamot af 1874 års konstitutionsutSKOtt har fram¬
hållit följande, afseende chefens för sjöförsvarsdepartementet yttrande
till statsrådsprotokollet af den 9 januari 1871 angående ombildningen
af sjöärendena. Chefen för sjöförsvarsdepartementet, säger han, yttrar
bland annat detta: »Jag anser mig härvid böra tillägga, att den ret¬
ning, Sveriges sjöförsvar under senare tiden erhållit, och hvilken, i
betraktande af landet tillgångar, antagligen kommer att framdeles följas,
hänvisar derpå, att Sveriges försvar till sjös hufvudsakligen kommer
att utföras i omedelbart samband med dess landtförsvar. Full enhet i
ledningen af de olika slagen stridskrafter är under sådana förhållanden
nödvändig, och behofvet afen förening af landt- och sjöförsvarsdeparte¬
menten under ledning af eu gemensam chef synes mig af denna an¬
ledning sannolikt förr eller senare komma att erkännas». Vid 1874
års riksdag yttrar sig en annan ledamot af Andra Kammaren, giefve
Björnstjerna, angående sammanslagningen af försvarsdepartementen på
följande sätt: »Jag är icke bland dem, som anse det vara omöjligt eller
skadligt att sammanslå landt- och sjöförsvarsdepartementena. Tvärtom,
jag är öfvertygad, att sådant i en framtid mycket väl låtei sig
göra, sedan Sverige icke längre kan uppträda såsom stormagt, allra
minst på hafvet; våra tillgångar på såväl penningar som folk förbjuda
detta. Sedan vi således äro inskränkta till ett blott försvarssystem, är
det gifvet, att flottan endast bör betraktas som .en del af och ett stöd
för försvaret till lands. En mycket vigtig del, jag medgifver det, men
dock endast en del deraf. Det förefaller mig da, som om samman¬
slagningen af de två departementen icke kan blifva annat än nyttig
för det stora hela.» Med afseende på möjligen blifvande besparing
medelst sammanslagningen yttrar han: »Det är försvaret förenadt i en
hand, som för fosterlandet är vigtigt, icke några tusen kronors be¬
sparing.» .
Förr än en omorganisation af såväl landt- som sjöförsvaret kom¬
mit till stånd, ansågo dock dessa ofvannämnde, framstående fackmän,
att någon sammanslagning af försvarsdepartementen ej borde ega rum.
Nu är en sådan omorganisation såväl för hären som flottan genomförd.
Riksdagens Andra Kammare har vid 1892 och 1893 års riksdagar
bifallit förslaget om sammanslagningen; och den af Kongl. Maj:t till¬
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
27
satta komitén, som bestod ej blott af militära fackmän, utan af personer
med erkänd administrativ duglighet, har tillstyrkt nämnda samman¬
slagning och yttrar dervid bland annat följande:
»På den rätta fördelningen mellan försvarets särskilda grenar af
de för ändamålet tillgängliga medel beror i sjelfva verket försvarskraften
i det hela högst väsenligt, och med en mindre summa, rätt fördelad,
torde ofta nog vinnas en ansenligare ökning i landets samlade försvars-
kraft än med en större summa, mera slumpvis fördelad.
De fördelar af departementens fördelning under en chef, hvilka
komitén nu framhållit, äro, enligt komiténs omdöme, af den hufvud-
sakliga vigt och betydelse för försvarsverket i dess helhet, att desamma
måste uppskattas såsom det allra väsentligaste af hvad som genom
föreningen kan vinnas, och till dessa fördelar anser komitén ock, att
i den föreliggande frågan bör förnämligast tagas hänsyn.
Men äfven i särskilda audra afseenden torde till följd af en dy¬
lik förening kunna åstadkommas beaktansvärda förbättringar inom för-
svarsväsendet.
Sålunda bör, om målsmanskapet för rikets hela försvarsväsen
lägges i en enda mans hand, kunna vinnas den betydande fördelen af
eu mera systematisk och enhetlig administration med deraf följande
förenklingar och besparingar, ej minst vid anskaffning af materiel och
förråd af hvarjehanda slag. Särskilt borde detta önskningsmål främjas
genom den förening af armé- och marinförvaltningarna, hvilken komitén
ansett böra blifva en följd af de båda departementens förening. Ett
märkligt exempel på de administrativa missförhållanden, som kunna
framkallas af försvarsäreudenas fördelning på två skilda departement,
erbjuder förhållandet med våra kustbefästningar. Vi ega på vårt lands
kuster befästningar vid Vaxholm—Oscar-Fredriksborg, vid Karlskrona,
vid Slite och vid Fårösund. Vaxholm—Oscar-Fredriksborg lyder i allt
utom minförsvaret under landtförsvarsdepartementet, Karlskrona i allt
utom hvad som rör fästningsverkens byggnad och underhåll under
sjöförsvarsdepartementet, Slite i allt under landtförsvarsdepartementet
och Fårösund i allt utom hvad angår bemanningen under sjöförsvars¬
departementet. Denna brist på enhet, hvilken framträder äfven på
andra områden, om ock icke så i ögonen fallande, kan tydligen ej
vara till gagn för förvaltningen under fredstid och kunde under krig
blifva synnerligen olycksbringande. Om de båda departementen för¬
enades till ett, skulle dylikt ej vidare kunna ifrågakomma.»
Komitén säger visserligen, att »flera omständigheter synas tala
derför, att föreningens genomförande ej allt för mycket påskyndas» i
28
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
anledning af pågående organisationsarbete inom landtförsvarets område.
Men detta sades för fyra å fem år sedan, och nu begär krigsministern
mobiliseringsanslag för att pröfva den nya arméorganisationen. Någon
vidare anledning till uppskof med sammanslagningen synes således ej
förefinnas, för så vidt man anser den böra ega rum.
Utskottet har ju visserligen sökt finna ett slags sätt att lösa den
unionella svårigheten beträffande interimsstyrelsen genom borttagandet
af sista stycket af 42 § regeringsformen, men vanskligheter af afsevärd
omfattning förefinnas dock. Interimsstyrelsen skall ju bestå af tio leda¬
möter från hvartdera riket. Hvilket af våra elfva statsråd får ej vara
med? År det det yngsta, kan det hitta på att hända, att detta är stats-
eller utrikesministern, och det vore väl föga lämpligt, att någon af dem
uteslötes. Skall uteslutandet ske i tur och ordning, kan ju vid tillfälle
inträffa, att just den oumbärligaste ej får vara med. Skall statsministern
vid hvarje särskilt fall bestämma hvem som skall uteslutas, kunde
det ju lätt få utseende af godtycke.
Då jag emellertid är öfvertygad om, att ett nytt statsdepartement
på det civila området är lika nödvändigt som sammanslagningen af de
båda försvarsdepartementen, så har jag ej velat motsätta mig inrättan¬
det af ett sådant, ehuru det förefallit mig, att, om man verkligen
velat vinna ett godt, praktiskt resultat, grupperingen af ärendena inom
det nya departementet bort vara en annan, än nu föreslagits.
Jag vill derför i min reservation inskränka mig till att föreslå,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det Kong!. Maj:t täcktes, särskildt på grund
af komiténs för försvarsdepartementens sammanslag-
ning gjorda hemställan, till Riksdagen framlägga för¬
slag till sammanslagning af de båda försvarsdeparte¬
menten till ett departement.»
af herr Johnsson, som yttrat:
»Då genom upprättandet af ett departement för jordbruket, utan att
i samband dermed de konsultativa statsrådens antal minskas, statsrådets
ledamöter skulle komma att ökas till elfva, har utskottet, i afsigt att
förebygga den motsägelse, som skulle uppstå mellan § 42 regerings¬
formen, andra stycket, och riksaktens bestämmelser i § 7 angående
interim sregeringens sammansättning, föreslagit, att andra stycket af
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6. 29
omförmälda paragraf i regeringsformen skulle uteslutas. Denna åtgärd
synes mig ej vara tillrådlig. Skulle Riksdagen ej vara benägen att, på
sätt herr Dahn i sin motion föreslagit, genom sammanslagning af landt-
och sjöförsvarsdepartementen möjliggöra inrättandet af ett departement
för jordbruket med dithörande frågor utan att statsrådens antal ökas
utöfver det i grundlagen nu föreskrifna, hvilket förslag jag inom utskot¬
tet förordat, så lärer någon bestämmelse böra vidtagas för vinnande af
garanti, att, då riksstyrelsen föres af statsrådet, icke för få ledamöter
af statsrådet må eg a beslutanderätt.
I regeringsformen, sådan den år 1809 antogs, stadgades i §§ 5
och 6, att statsrådet skulle bestå af nio ledamöter, hvilka egde rätt
»att alla der förekommande mål öfvervara», samt att statssekreterarne
skulle vara fyra; hvarjemte i § 8 föreskrefs: »Ej må Konungen fatta
något beslut i de mål, hvaröfver statsrådet höras bör, derest icke minst
tre af statsråden, jemte vederbörande statssekreterare, eller den hans
tjenst förrättar, tillstädes äro».
Sedan §§ 39, 40, 41 och 42 gifvit bestämmelser, som egde tillämp-
styrelsen fördes af statsrådet, stadgades i § 42, andra stycket,
att »uti alla de fall, hvarom föregående fyra §§ handla, skola samtlige
statssekreterarne i statsrådet vara närvarande och rösta».
Vid beslut 1834 om införande af departementsindelningen, hvilket
förslag slutligen antogs vid 1840—1841 års riksdag, blef detta stad¬
gande i § 42 regeringsformen bibehållet, enär lagstiftarne ansett det
vara af vigt, att, då riksstyrelsen fördes af statsrådet, ett fåtal ledamöter
icke skulle eg a att fatta beslut, hvadan punkten då erhöll den nu¬
varande lydelsen, nemligen att då riksstyrelsen föres af statsrådet, skola
dess samtlige ledamöter vara närvarande och rösta.
Då det synes mig vara af vigt, att i regeringsformen icke saknas
bestämmelse om skyldighet för statsråden att, då de utöfva riksstyrelsen,
så vidt ske kan, samtlige deri deltaga och rösta, torde sådan omformu¬
lering af § 42 böra vidtagas, att minst tio statsråd böra uti besluten
deltaga och rösta, samt att innehållet åt sistnämnda § icke bokstafligen
kommer att strida emot § 7 riksakten.
På grund häraf tager jag mig friheten hemställa, att § 42 rege¬
ringsformen, andra stycket, må erhålla följande förändrade lydelse:
Uti alla do fall, då enligt denna och föregående
tre §§ riksstyrelsen föres af statsrådet, må ej beslut,
Bih. till lliksd. Prat. 1899. 3 Sami. 6 Raft. 5
30
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
fattas, der ej minst tio af dess ledamöter äro när¬
varande och rösta.»
Herr Berg, Gustaf Axel, har begärt få här antecknadt, att han icke
deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.