Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.
1
\
Dito ZO.
Ant till Eiksd. kansli den 5 maj 1899, kl. 8 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta förslag om
ändrad lydelse af §§ 102 och 106 regenngsf ormen.
I en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hän¬
visad motion, n:o 232, har herr A. V. Ljungman föreslagit, bland annat,
åtskilliga grundlagsändringar, åsyftande inrättande af en särskild rege¬
ringsrätt m. m. och i samband dermed hemstält, att Riksdagen måtte
a.n*a^a hyila till vidare grundlagsenlig behandling följande förslag
till ändrad lydelse af §§ 102 och 106 regeringsformen, afseende omorga¬
nisation af riksrätten:
Ȥ 102.
Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af
presidenten uti Svea hofrätt, hvilken deruti före ordet, presidenterne uti
rikets öfriga hofrätter och uti kammarrätten samt fyra de äldsta regerings¬
råd; men vid tilltal emot regeringsrättens ledamöter inge, i stället för rége-
y in g sr ad, fyra de äldsta justitieråd säte i riksrätten. Då antingen j u sti ti e—
kansleren eller justitieombudsmannen finner sig betogad att tilltal inför
riksrätten anställa, äske han hos presidenten i Svea hofrätt, såsom riks¬
rättens ordförande, laglig kallelse å den eller dem, som skola tilltalas.
Bih. till Eiksd. Prot. 1899. 3 Sami. 18 Höft. (N:o 20.) l
2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.
Presidenten i nämnda hofrätt foge derefter anstalt om riksrättens sam¬
manträde för att kallelsen utfärda och målet vidare i laglig ordning be¬
handla, Skulle mot förmodan han detta underlåta eller någon af de
öfriga förenämnda embetsmän undandraga sig att uti riksrätten deltaga,
stånde de för en sådan uppsåtlig försummelse af deras embetspligt till
lagligt ansvar. Rätten vare domför, om sju deruti sitta. År presi¬
denten i Svea hofrätt af laga förfall eller jäf hindrad, inträde i hans
ställe den äldste i tjenst varande af öfrige presidenter såsom ordförande
och äldsta, rådet i sagda hofrätt såsom ledamot; är annan af presidenterne
hindrad, inträde det äldsta rådet i den domstol, han tillhör, i hans ställe;
är regeringsråd eller justitieråd hindradt, inträde i dess ställe närmastt i
ålder 'varande, riksrätten icke redan tillhörande regeringsråd eller justitieråd.
Denna domstol ege, sedan ransakningen fulländad är och domen
efter lag fäld, att densamma för öppna dörrar afkunna. Ingen hafve
magt att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att gorå nåd,
hvilken likväl icke må sträcka sig till den dömdes återinsättande i rikets
tjenst.
§ 106.
Finner konstitutionsutskottet, att någon statsrådets ledamot, eller
någon för tillfället förordnad föredragande, eller den embetsman, som i
kommandomål Konungen råd gifvit, i denna sin egenskap uppenbarligen
handlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon
öfverträdelse deraf, eller underlåtit att gorå föreställningar emot sådan
öfverträdelse, eller den vållat och befrämjat genom uppsåtlig^fördöljan¬
de af någon uppösning, eller att den föredragande underlåtit att i de
fall, som° 38 § förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut
vägra, då ege utskottet ställa en sådan under tilltal af justitieombuds
mannen inför riksrätten, hvaruti, jemte presidenterne i rikets hovrätter
samt kammarrätt, fyra de äldsta justitieråd och fyra de äldsta regerings¬
råd i dessa fall komma att säte taga, och gånge härmed, som i 101
och 102 §§ om tilltal emot högsta domstolen och regeringsrätten före-
skrifves.
Då statsrådets ledamöter eller Konungens rådgifvare i kommando¬
mål finnas hafva, på sätt ofvan berördt är, gjort sig till ansvar skyldige,
döme dem riksrätten efter allmän lag och den särskilda lag, som blifvit
till bestämmande af sådant ansvar utaf Konungen och Riksdagen enligt
87 § 1 mom. faststäld.»
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20. 3
Uti en från Andra Kammaren till utskottet hänvisad motion, n:o
253, har vidare herr M. Dahn hemstält, att Riksdagen måtte antaga
följande förslag till ändrad lydelse af §§ 102 och 106 regeringsformen
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:
Ȥ 102.
Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af
presidenten i Svea hofrätt, hvilken deruti före ordet, presidenterna i de
öfriga hofrätterna och kammarrätten, fyra de äldsta statsråden, två af
Första Kammaren och tva af Andra Kammaren, å sista lagtima riksdag af
hvarje treårsperiod i Andra Kammaren, valda ledamöter att fungera under
nästa treårsperiod. Suppleanter för riksrättens ledamöter äro för hvarje sär¬
skild kategori äldsta hofrättsradet i hofrätterna, äldsta, kammarrättsrådet,
äldsta statsrådet, näst efter de fyra ordinarie statsrådsledamöterna af riks¬
lätten, och tva aj hvardera Rik selage ris kamrar för tre år valde suppleanter.
De af Riksdagens kamrar valda ledamöter och suppleanter kunna ej vara
medlemmar af Riksdagen, Då antingen justitiekansleren eller justitieom¬
budsmannen finner sig befogad att högsta domstolen samfäldt eller
särskilde dess ledamöter inför riksrätten tilltala, äske han hos presiden¬
ten i Svea hofrätt, såsom riksrättens ordförande, laglig kallelse å den
eller dem, som skola tilltalas. Ordföranden foge derefter anstalt om
riksrättens sammanträde, för att kallelsen utfärda och målet vidare i
laglig ordning behandla, Skulle emot förmodan han detta underlåta,
eller någon af de öfriga förenämnde embetsman eller af Riksdagens
kamrar välde. ledamöter, sedan desse senare uppdraget sig åtagit, undandraga
sig att uti riksrätten deltaga, stande de för eu sådan uppsåtlig försum¬
melse af deras embetepligt till lagligt ansvar. Hafva en eller flera af
riksrättens ledamöter laga förfall, eller finnes mot någon af dem laga
jäf, vare ändock rätten domför, om nio deruti sitta. År presidenten i
Svea hofrätt af laga förfall eller jäf hindrad, företräde dess ställe den
äldste i tjenst varande presidenten. Denna domstol ege, sedan ransak-
ningen fulländad är, och domen efter lag fäld, att densamma för öppna
dörrar afkunna. Ingen hafve magt att sådan dom ändra, Konungen
dock obetaget att gorå nåd, hvilken likväl icke må sträcka sig till den
dömdes återinsättande i rikets tjenst.
§ 106.
Finner utskottet----— — — — —------
4 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.
inför riksrätten, hvaruti, i stället för statsråd, fyra de äldsta justitieråd
i dessa fall komma att säte taga med dernäst äldste justitieråd som supp¬
leant och gånge härmed som —-------
faststäld varder.»
Slutligen har inom konstitutionsutskottet väckts förslag, att ut¬
skottet måtte hos Riksdagen göra hemställan om antagande af följande
ändrade lydelse af § 102 regeringsformen att hvila till vidare grund¬
lagsenlig behandling:
Ȥ 102.
Denna domstol, som Riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af
presidenten uti Konungens och rikets Svea Hofrätt, hvilken deruti före
ordet, presidenterna uti rikets öfriga hofrätter och i kammarrätten samt
fyra de äldsta statsråd. Då antingen Justitiekanslern eller Justitie¬
ombudsmannen finner sig befogad att Högsta domstolen samfäldt eller
särskilde dess ledamöter inför Riksrätten tilltala, äske han hos presi¬
denten i Konungens och rikets Svea Hofrätt, såsom Riksrättens ord¬
förande, laglig kallelse å den eller dem, som skola tilltalas. Presiden¬
ten i nämnda hofrätt loge derefter anstalt om Riksrättens sammanträde,
för att kallelsen utfärda och målet vidare i laglig ordning behandla.
Skulle emot förmodan han detta underlåta, eller någon af de öfrige
förenämnde embetsmål! undandraga sig att uti Riksrätten deltaga, stånde
de, för en sådan uppsåtlig försummelse af deras embetspligt, till lag¬
ligt ansvar. Är någon af desse embetsman af laga förfall eller jäf hindrad
i riksrätten sitta, inträde i presidents ställe det äldsta rådet i den rätt, den
förhindrade tillhör, och i statsrads ställe det äldsta i tjenst varande statsråd,
som icke redan är ledamot af riksrätten. Vid sådant förhinder för pre¬
sidenten i Konungens och rikets Svea Hofrätt företräde den äldste i tjenst
varande af de öfrige presidenterna dess ställe såsom ordförande.
Denna domstol är domför, om sju deruti sitta, och ege, sedan ran-
sakningen fulländad är, och domen efter lag fäld, att densamma för
öppna dörrar afkunna. Ingen kåfve magt att sådan dom ändra, Konun¬
gen dock obetaget att göra nåd, hvilken likväl icke må sträcka sig till
den dömdes återinsättande i rikets tjenst.»
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20. 5
Till grund för alla de tre nu framstälda förslagen ligger tydligen
en gemensam sti åfvan att söka åstadkomma tydligare och tidsenligare
bestämmelser angående riksrättens sammansättning än de nu gällande.
Samtliga förslagen öfverensstämma också deri, att enligt dem det stora
antal förtroendeembetsmän, som enligt gällande stadganden ingår i riks¬
rätten, skulle väsentligen minskas. Men för öfrigt innebära förslagen
två bestämdt olika rigtningar, i det att herr Dahns motion åsyftar att
tillföra riksrätten ett nytt »politiskt» element, som skulle representera
Riksdagen, under det att enligt de andra förslagen riksrätten skulle
bibehålla sin gamla karakter af en utomordentlig domstol, samman¬
satt uteslutande af personer, hvilka på grund af sina embeten äro sielf-
skrifna ledamöter deraf.
Att grundtanken i herr Dahns motion icke kunnat vara obe¬
kant för våra gruudlagsstiftare, är naturligt, då systemet att låta
dylika politiska element ingå i riksrätten, i större eller mindre om¬
fattning vunnit tillämpning i vissa andra länder. Det bör ock erinras,
att konstitutionsutskottet vid 1840—41 årens riksdag upptog denna
tanke, i det att utskottet föreslog en riksrätt, bestående af presidenten
i Svea hofrätt, åtta ledamöter af den da föreslagna riksförsamlingens
andra kammare, två ordinarie professorer från juridiska fakulteterna
vid rikets universitet och två häradshöfdingar. Men sedan detta reform¬
förslag vid följande riksdag förfallit, har nämnda tanke icke i vidare
mån hos oss återupptagits, än att i reservationer mot konstitutions-
utskottsbetänkanden vid 1850—51 och 1859—60 årens riksdagar för¬
ordats, att i riksrätten skulle ingå nio af »landstinget» — d. v. s., enligt
ett. då framlagdt representationsförslag, den ena af riksförsamlingens
båda afdelningar valde lagfarne och i domarevärf nyttjade män. Hvad
åter angår erfarenheterna i de länder, der politiska element äro mer
eller mindre förherskande i riksrätten, så hafva dessa ingalunda alstrat en
sådan belåtenhet med denna anordning, att deraf kunna hemtas till¬
räckliga skäl att frångå vårt eget system för att efterbilda utlandets.
Enligt utskottets mening måste det för öfrigt erkännas principielt rig-
tigast, att den medelbart eller omedelbart granskande och åklagande
myndigheten, Riksdagen, icke eger tillsätta ledamöter i den domstol, som
skall med anledning af åtalet döma. Utskottet anser sig derför redan
af principiella skäl böra afstyrka herr Dahns motion. Då för öfrigt denna
motion inskränker sig till ändring af §§ 102 och 106 regeringsformen
utan att föreslå eller ens antyda behofvet, af bestämmelser i riksdags¬
ordningen rörande val af de riksrättsledamöter, som kamrarne skulle
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.
komma att utse, så ligger häri ytterligare skäl för utskottets uppfattning,
att motionen icke kan tillstyrkas.
Af de två återstående förslagen intager herr Ljungmans motion
en särskild ställning, i det att hans ändringsförslag med afseende å
riksrättens sammansättning förutsätter, att den af honom föreslagna re¬
geringsrätten skulle komma till stånd. Då nu, genom Riksdagens i
enlighet med konstitutionsutskottets hemställan fattade beslut, irågan
om inrättande af en sådan regeringsrätt för närvarande förfallit, hafva
äfven förutsättningarna för herr Ljungmans förslag bortfallit. Utskottet
anser sålunda, att äfven herr Ljungmans motion måste i dess här be¬
handlade delar afstyrkas.
Med hänsyn åter till det inom utskottet väckta förslaget om änd¬
ring af § 102 regeringsformen har utskottet funnit göda och vigtiga
skäl tala för behofvet och nyttan af en sådan omredigering af denna §,
som i förslaget angifves.
Uti § 102 regeringsformen stadgas, att riksrätten skall, da inför
densamma Konungens högsta domstol eller en eller flere af dess leda¬
möter ställas under åtal, bestå åt presidenten uti Konungens och rikets
Svea hofrätt, hvilken förer ordet, presidenterna uti alla rikets kollegier,
fyra de äldsta statsråd, högste befälhafvaren öfver de i hufvudstaden
tjenstgörande trupper, högste närvarande befälhafvaren för den vid
hufvudstaden förlagda eskadern af arméens flotta, tvenne de äldsta råd
i Svea hofrätt och det äldsta råd i hvarje af rikets kollegier; hvarjemte
uti § 106 regeringsformen föreskrilves, att då någon statsrådsledamot,
eller någon för tillfället förordnad föredragande, eller den embetsman,
som i kommandomål Konungen råd gifvit, åtalas inför riksrätten, skola
deruti taga säte fyra de äldsta justitieråden i stället för de fyra stats-
Vid den tid, då regeringsformen antogs och faststäldes, ut¬
gjordes rikets kollegier af krigskollegium, förvaltningen af sjöärendena,
kommerskollegium, bergskollegium, kammarkollegium, statskontoret och
kammarrätten.
Af dessa kollegier bestå fortfarande, likasom vid regeringsformens
fastställande, kammarkollegium af president och kammarråd samt kam
marrätten af president och kammarrättsråd. De öfriga kollegierna
hafva deremot i fråga om namn eller sammansättning eller badadera
undergått förändring. Bergskollegium upphörde 1857. Krigskollegium
förvandlades 1865 till kongl. arméförvaltningen, som utgöres af fyra
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20. 7
departement: _ artilleridepartem entet, hvars chef är generalfälttygmästa¬
re’ lort] h k ati o n sd e par te m e n tet med fortifikationsgeneralen såsom chef
mtendentsdepartementet med generalintendenten såsom chef och civila
departementet med generalkrigskommissarien såsom chef; och stå under
hvartdera af dessa departement en eller flere byråer med dels militäre
.ii f1Vlle, byråchel‘er- Förvaltningen af sjöärendena förändrades
1817 till kongl mannförvaltningen, som består af en chef samt fem
ledamöter, nemligen två dertill förordnade officerare af kommendörs
eller kommendörkaptens grad, chefen för fasta minförsvaret, öfver-
direktoren vid marmingemörsstaten samt ett amiralitetsråd. Kommers-
kollegium utgöres sedan 1891 af en generaldirektör såsom chef samt
re kommerseråd såsom ledamöter. Och statskontorets styrelse slutligen,
hvars chef likasom chefen för kommerskollegium förut benämndes presi¬
dent, utgores sedan 1876 af en generaldirektör såsom chef och tre
stats kommissarier såsom ledamöter. — I detta sammanhang torde vidare
bora papekas, att »arméens flotta!) 1823 förenades med örlogsflottan
till Kongl. Maj:ts flotta. ö
De förvaltande verk, som i § 102 regeringsformen i dess hittills¬
varande lydelse afses, hafva emellertid icke blott undergått väsentliga
andringar med afseende å sammansättning samt chefernas och leda¬
möternas benammngar, hvarigenom de redan tidigt uppkomna tvifvels-
malen rörande de personer, som må anses behöriga att i riksrätten taga
sate, maste föranleda stadse växande svårigheter vid tillämpningen.
Verken hafva äfven undergått betydelsefulla inre omdaningar, som be-
1 ofvat deras chefer och ledamöter mycket af den lämplighet för leda-
motskap af riksrätten, som de må hafva egt år 1809. Vid denna tid
utofvade nemligen samtliga kollegierna domsrätt; chefer och råd voro
sålunda vana vid domarevärf. Nu kan endast kammarrätten sägas
hafva qvar kollegiernas behörighet att utöfva domsrätt, Den kollegiala
an äggmngen af ärendena har också begränsats. I de omorganiserade
verken tillkommer i allmänhet beslutanderätt chefen ensam; af leda¬
möternas medbeslutanderätt, som just var utmärkande för råden i kol¬
legierna, finnes ej mycket i behåll.
Då sålunda de förvaltande verken icke numera kunna anses lika
val egnade som tillförene att erbjuda lämpliga bisittare i riksrätten,
och da § 102 regeringsformen i dess nuvarande lydelse otvifvelaktigt
.“®r ^ tvetydighet och kan föranleda stora svårigheter, om en riks¬
rätt skulle blifva nödvändig, anser utskottet välbetänkt, att denna pa¬
ragraf andras så, att ur riksrätten uteslutas de personer, som hittills
hemtats tran andra förvaltande verk än kammarrätten, och att dessa
8 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.
ersättas med andra. Enligt utskottets mening har en särdeles god
ersättning funnits, genom att i riksrätten bereda plats åt presiden¬
terna i rikets öfriga hofrätter jemte presidenterna i Svea hofrätt och
kammarrätten. Dessa presidenter måste anses besitta stor skicklighet
och erfarenhet såsom domare. Bland dem kan man äfven påräkna
mycken erfarenhet, vunnen under utöfvande af högre förvaltningsvärf.
Att ledamotsantalet enligt förslaget icke skulle blifva större än åtta,
synes utskottet icke kunna innebära någon betänklighet, då ju enligt
regeln icke flere än åtta justitieråd få på en gång i pröfning af något
mål i högsta domstolen deltaga, och då genom förslagets bestämmelser
om ställföreträdare för ledamot af riksrätten, som af något skäl får för¬
hinder, är väl sörj dt för att det angifna antalet bisittare i riksrätten
alltid må förefinnas.
Den nuvarande riksrättsinstitutionen lider ovedersägligen af en
stor svaghet derutinnan, att ett allt för stort antal förtroendeembetsmän
deri hafva plats. Enligt det förslag, som utskottet förordar, är denna
brist i väsentlig mån undanröjd.
Uti § 106 regeringsformen anser sig utskottet icke behöfva före¬
slå någon ändring, då en sammanställning af § 106 och § 102 bör gifva
tydlig anvisning, att, vid förfall för ett justitieråd, det justitieråd, som
är det i tjenst äldsta efter de förut inkallade, skall såsom bisittare i
riksrätten inträda i den förhindrades ställe.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
1) att Riksdagen måtte antaga följande förslag
till ändrad lydelse af § 102 regeringsformen att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling:
§ 102.
(Nuvarande lydelse;)
Denna domstol, som Riksrätt
kallas, skall i sådant fall bestå af
presidenten uti Konungens och ri¬
kets Svea Hofrätt, hvilken deruti
före ordet, presidenterna uti alla
rikets kollegier, fyra de äldsta Stats¬
råd, högste befälhafvaren öfver de i
bufvudstaden tjenstgörande trupper,
högste närvarandebefälhafvaren för
(Föreslagen lydelse:)
Denna domstol, som Riksrätt
kallas, skall i sådant fall bestå af
presidenten uti Konungens och ri¬
kets Svea Hofrätt, hvilken der¬
uti före ordet, presidenterna uti
rikets öfriga hofrätter och i kammar¬
rätten samt fyra de äldsta Statsråd.
Då antingen Justitiekansleren eller
Justitieombudsmannen finner sig
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.
den vid hufvudstaden förlagda eska¬
dern af arméns flotta, tvenne de
äldsta råd i Svea Hofrätt och det
äldsta råd i hvarje af rikets kolle¬
gier. Då antingen Justitiekansleren
eller Justitieombudsmannen finner
sig befogad att Högsta domstolen
samfäldt. eller särskilde dess leda¬
möter inför Riksrätten tilltala, äske
han hos presidenten i Konungens
och rikets Svea Hofrätt, såsom Riks¬
rättens ordförande, laglig kallelse å
den eller dem, som skola tilltalas.
Presidenten i hofrätten foge der¬
efter anstalt om Riksrättens sam¬
manträde, för att kallelsen utfärda
och målet vidare i laglig ordning
behandla. Skulle emot förmodan
han detta underlåta, eller någon
af de öfrige förenämnde embets¬
man undandraga sig att uti Riks¬
rätten deltaga, stånde de, för en
sådan uppsåtlig försummelse af de¬
ras embetspligt, till lagligt ansvar.
Hafva en eller flere af Riksrättens
ledamöter laga förfall, eller finnes
emot någon af dem laga jäf, vare
ändock rätten domför, om tolf der¬
uti sitta. År presidenten i hofrätten
af laga förfall eller jäf hindrad, före¬
träde dess ställe den äldste i tjenst
varande presidenten. Denna dom¬
stol ege, sedan ransakningen full¬
ändad är, och domen efter lag fäld,
att densamma för öppna dörrar af¬
kunna. Ingen kåfve magt att sådan
dom ändra, Konungen dock obetaget
att göra nåd, hvilken likväl icke må
sträcka sig till den dömdes åter¬
insättande i rikets tjenst.
Bih. till Riksd. Prof. 1899. .9 Sami.
befogad att Högsta domstolen sam¬
fäldt eller särskilde dess ledamöter
inför Riksrätten tilltala, äske han
hos presidenten i Konungens och
rikets Svea Hofrätt, såsom Riksrät¬
tens ordförande, laglig kallelse å
den eller dem, som skola tilltalas.
Presidenten i nämnda hofrätt foge
derefter anstalt om Riksrättens sam¬
manträde, för att kallelsen utfärda
och målet vidare i laglig ordning
behandla. Skulle emot förmodan
han detta underlåta, eller någon af
de öfrige förenämnde embetsmän
undandraga sig att uti Riksrätten
deltaga, stånde de, för en sådan
uppsåtlig försummelse af deras em¬
betspligt, till lagligt ansvar. År
någon af desse embetsmän af laga
förfall eller jäf hindrad i Riksrätten
sitta, intrade i presidents ställe det
äldsta rådet i den rätt, den förhin¬
drade tillhör, och i Statsråds ställe
det äldste i tjenst varande Statsråd,
som icke redan är ledamot af Riks¬
rätten. Vid sådant förhinder för
'presidenten i Konungens och rikets
Svea Hofrätt företräde den äldste i
tjenst varande af de öfrige presiden¬
terna dess ställe såsom ordförande.
Denna domstol är domför, om
sju deruti sitta, och ege, sedan ran¬
sakningen fulländad är, och domen
efter lag fäld, att densamma för
öppna dörrar afkunna. Ingen hafve
magt att sådan dom ändra, Konun¬
gen dock obetaget att göra nåd,
hvilken likväl icke må sträcka sig
till den dömdes återinsättande i ri¬
kets tjenst.
18 Käft. 2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.
2) att herr Ljungmans törevarande motion, n:o
232, uti nu ifrågavarande delar icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda;
3) att herr Dahns förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 maj 1899.
På utskottets vägnar:
G. S. ÅKERHIELM.
Reservationer:
af
af
ställan i
af
herrar Dalin och Restadius; . ,
herrar friherre Barnekow och Johnsson mot utskottets hem
punkt 1); . .
herr Boethius mot viss del af utskottets motivering.
Herr Berg, Gustaf Axel, har begärt få här anteckna^, att han, på
grund af sjukdom, icke deltagit i detta ärendes behandling inom ut¬
skottet.
Herr Gyllensvärd har begärt få antecknadt, att han icke öfvervant
ärendets slutliga behandling.
STOCKHOLM, P. K. NYMANS EFTEKTKÄOAKE, 1899.