Riksdagens Skrifvelse N:o 93.
1
N:0 93.
Uppläst ocli godkänd hos Första Kammaren den 10 maj 1899.
—r — — — Andra Kammaren den 10 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående ordnandet af
rättsförhållandena emellan kommuner och enskilde vid
genomförande af stadsplaner m. m,
(Lagutskottets utlåtande n:o 41)
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag bär enskild motionär väckt förslag angående
ordnandet af rättsförhållandena emellan kommuner och enskilde vid genom¬
förande af stadsplaner m. in.
Riksdagen har ansett omförmälda framställnings syfte förtjena synner¬
lig uppmärksamhet. Enligt hvad erfarenheten redan länge ådagalagt, äro
med gällande lagstiftning väsentliga svårigheter förbundna med genom¬
förandet af regleringar utaf gator, torg och allmänna platser i städer och
dermed likstälda orter, och särskildt ur kostnadssynpunkt hafva dylika företag
visat sig blifva för vederbörande kommuner i hög grad betungande. Riksdagen
har ock, såsom motionären erinrat, med erkännande af den nuvarande lag¬
stiftningens brister i angifva hänseende, sökt att härför råda hot, då Riks-
Rih. till Riksd. Prat. 1899. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 20 Höft. (N:is 93— 97). 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 93.
dagen i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den 9 maj 1884 anhöll om
utarbetande och framläggande af förslag till lagbestämmelser i ämnet.
Mot det lagförslag, som i öfverensstämmelse med Riksdagens uttaladé
önskan utarbetades af en för ändamålet särskilt tillsatt komité, rigtades vis¬
serligen vid dess granskning inför högsta domstolen ganska väsentliga an¬
märkningar, och två af de i granskningen deltagande justitieråden afstyrkte
helt och hållet, att komitéförslaget skulle läggas till grund för någon pro¬
position till Riksdagen — något, som ej heller blef fallet —; men dessa
omständigheter, huru beaktansvärda de än äro, kunna ej tillmätas sådan
betydelse, att i följd deraf lösningen af den fråga, Riksdagen för utred¬
ning öfverlemnat till Eders Kongl. Maj:t, måste betraktas vara för längre
framtid undanskjuten. Behofvet af en sådan lösning gör sig också allt
fortfarande och för hvarje år i förökad grad gällande, allt eftersom den
nuvarande lagstiftningens brister i praktiken oftare och skarpare framträda.
Hvad angår sättet för frågans lösning, är Riksdagen visserligen af
den tanken, att det ej bör ifrågasättas att återupptaga ofvanberörda komité-
förslag, då mot detsamma i väsentliga delar framstälts välgrundade anmärk¬
ningar; men Riksdagen vill dock uttala sin anslutning till sjelfva hufvud-
tanken i komitéförslaget, att utvidga tomtegares skyldighet att bidraga till
gatureglerings genomförande. Äfven om förslaget i detta hänseende må
anses hafva gått för långt, torde dock stå fast, att lagändring i sådan ret¬
ning, som komitéförslaget angaf, måste vidtagas för undanrödjande af de
med nuvarande lagstiftning förenade olägenheter. Granska mycket skulle
vara vunnet redan derigenom, att i expropriations-förordningen intoges be¬
stämmelse derom, att, då del af tomt för gatureglerings genomförande
måste exproprieras, hänsyn finge vid ersättningens bestämmande tagas till
den fördel, tomtegaren hade att af regleringen påräkna, samt genom stad¬
gande om rättighet för kommunen att vid expropriation för gatureglermgäl¬
hinna vederbörande tomtegare i vederlag jord inom det område, som af
gaturegleringen beröres.
Frågan, huru långt man härutinnan lämpligen bör gå, och genom
hvilka bestämmelser i öfrigt de hufvudsakliga bristerna i den nuvarande
lagstiftningen må kunna undanrödjas, är emellertid af den omfattning, att
Riksdagen ansett hvarken lämpligt eller möjligt att för det närvarande ingå
i närmare bedömande af dess särskilda detaljer, utan torde ändamålet bäst
främjas genom att, utan på förhand gifven begränsning, öfverlemna frågan
i dess helhet till Eders Kongl. Maj:ts ompröfning.
Riksdagen får alltså anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 93.
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser för ord¬
nande af de rättsförhållanden, som uppstå mellan kommunerna och en¬
skilde i följd af fastställande af planer för eller vid utförande af beslut
om reglering af gator, torg eller allmänna platser i stad, köping eller å
annan ort, för hvars bebyggande stadganden, lika med de för stad gäl¬
lande, anses böra på grund af befolkningens täthet tillämpas.
Stockholm den 10 maj 1899.
Med undersåtlig vördnad.