Riksdagens Skrifvelse N:o 33.
N:o 33.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 mars 1899.
— — — — Andra Kammaren den 21 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, rörande vissa ändringar i
bestämmelserna angående stämpelafgiften.
(Bevillningsutskottets betänkande n:o 13 och memorial n:o 17).
Till Konungen.
I anledning af gjorda framställningar bär Riksdagen funnit sig
böra vidtaga bär nedan omförmälda ändringar i gällande bestämmelser
angående stämpelafgiften.
I ändamål att minska kostnaderna för lagfart å små fastigbetslotter,
kafva vid olika tillfållen förändringar i stämpelförordningen beslutits,
afseende befrielse från stämpelafgift för lagfartsprotokoll i vissa fall. Så
beslöt 1887 års Riksdag, att, enär lagfartskostnaden icke sällan blifvit
mycket betungande för de sterbhus, der den bufvudsakligaste tillgången
utgöres af en liten fastighet och delegarne äro många, stämpelfrihet skulle
ega rum för protokoll angående lagfart å fång till fast egendom genom
giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet å egendomen i dess helhet icke
uppgår till 1,000 kronor. Stämpelfrihet för lagfartsprotokoll utsträcktes
sedermera först af 1891 års Riksdag till att gälla alla sådana fång till
fast egendom genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet å den egendom,
hvarå lagfart sökes, icke uppgår till 1,000 kronor, samt derefter af 1898
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 33.
års Riksdag till att gälla äfven annat fång, der taxeringsvärdet eller
köpesumman för egendomen icke uppgår till 400 kronor.
Då Riksdagen ansett följ driftigt, att i de fall, der lagfartsprotokoll
är fritt från stämpel, jemväl lagfartsbevis befrias från sådan afgift, kar
Riksdagen i anledning af väckt motion beslutit,
att i 3 § af kongl. förordningen angående stämpelafgiften den 9
augusti 1894 skall under rubriken »Bevis» på vederbörligt ställe införas
följande:
•»Bevis, lagfarts-, angående fång till fast egendom genom giftorätt
eller arf, der taxeringsvärdet å den egendom, som beviset
afser, icke uppgår till 1,000 kronor, eller annat fång, der
taxeringsvärdet eller köpesumman för egendom icke uppgår
till 400 kronor............................................................................... fritt.*
Med det i 3 § af stämpelförordningen förekommande stadgandet,
att »protokoll vid underdomstol om förordnande eller entledigande af
förmyndare» skall vara fritt från stämpel, kvilket stadgande tydligen till¬
kommit till förmån för de omyndiga, kar otvifvelaktigt åsyftats, att alla
utdrag af förmynderskapsprotokollet skola vara fria från stämpel, ock så
lärer stadgandet ock kafva af de flesta underdomstolar tillämpats, men då
äfven den tolkning lärer kafva gjort sig gällande, att stämpelfriket skulle
ega rum allenast för de protokollsutdrag, kvilka utskrifvas till dem, som
förordnas till förmyndare eller entledigas från förmynderskap, men att
deremot de protokollsutdrag, kvilka utskrifvas till dem, som påkalla
sådant förordnande eller entledigande, skulle förses med stämpel i likhet,
med protokoll i allmänket, torde stadgandet böra affattas så, att det föl¬
en kvar blir fullt tydligt, att alla utdrag af förmynderskapsprotokollet
skola vara stämpelfria.
Riksdagen kar derför beslutit,
att ifrågavarande i kongl. förordningen angående stämpelafgiften
förekommande stadgande skall erhålla följande förändrade lydelse:
»Protokoll. förmynderskaps-, vid underdomstol, utdrag deraf ............ fritt.
» vid underdomstol, om förordnande eller entledigande af
god man för frånvarande dödsbodelegare eller om före¬
läggande för förmyndare eller sådan god man att ingifva
bevis om aflemnande af årsräkning öfver sin förvaltning
eller om föreläggande för dödsbodelegare att ingifva
bouppteckning .....:...................\..dur.............................fritt.
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 33.
Genom flera i högsta instans meddelade utslag angående stämpel-
beläggning i fall, der stämpelbeläggning blifvit i hofrätt granskad, torde
den grundsats få anses fastslagen, att, änskönt debiterad stämpel befunnits
lägre än vederbort, den embetsman, som varit ansvarig för stämpel-
beläggningen, icke kan lagligen förpligtas att ersätta kronan skilnaden i
stämpelafgift, när den tolkning af stämpelförordningen, hvarå debiteringen
grundats, icke pröfvats vara så felaktig, att embetsmannen derigenom
ansetts hafva gjort sig skyldig till embetsfel. För bevarande af kronans
rätt i dylika fall är derför uppenbarligen af vigt, att talan må kunna,
oberoende af åtal mot embetsmannen, föras mot den enskilde parten om
utgifvande af den resterande stämpelafgiften, och synes sådan befogenhet
lämpligen böra tillkomma advokatfiskalen i den hofrätt, der granska i ngen
egt rum. Då emellertid olika meningar yppats, huruvida enligt gällande
lag behörighet härutinnan tillkommer advokatfiskalen, har Riksdagen
ansett kompetens i sådant hänseende böra honom uttryckligen tillerkännas
samt derför beslutit,
att 41 § i kong!, förordningen angående stämpelafgiften skall
erhålla följande förändrade lydelse:
»Mom. 1. De insända — — — — — — — — — — — —
arfvoden.
Mom. 2. Finner advokatfiskalen på grund af anmälan, hvarom i
mom. 1 blifvit sagdt, anledning att mot embets- eller tjensteman anställa åtal
för fel eller försummelse i afseende å stämpelbeläggning, förfares på sätt
56 § stadgar. Advokatfiskalen vare jemväl obetaget att, der han för bevarande
af kronans rätt finner sådant nödigt, i hofirätten föra talan mot enskild part
om utgifvande af felande stämpellelopp.y>
Slutligen har Riksdagen ansett ett tillägg böra göras till 26 §
stämpelförordningen. I detta lagrum saknas bestämmelse, huruvida advokat¬
fiskal i hofrätt eger befogenhet att utan särskildt bemyndigande mot
hofrätts beslut i stämpelfråga, der advokatfiskalen icke kan sägas vara
part, fullfölja talan hos Kongl. Maj:t. Olika meningar härom hafva ock
upprepade gånger uttalats vid frågans pröfning i högsta instans. Till
aflägsnande af tvekan i sådant hänseende och då det för iakttagande af
kronans rätt i dylika fall synes önskvärd!, att nämnda befogenhet till¬
kommer advokatfiskalen, har Riksdagen ansett en bestämmelse i sådant
syfte böra stadgas samt på grund häraf beslutit,
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 33.
att 26 § i kongl. förordningen angående stämpelafgiten skall erhålla
följande förändrade lydelse:
»Till någon — — — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — — — lyder. Part, som ej nöjes åt hojrättens beslut,
så ock advokatjiskalen i hofrätten, der han finner sådant nödigt för bevarande
af kronans rätt, ega mot beslutet fullfölja talan genom besvär, hvilka skola till
Konungen ingifvas inom hälften af den tid, som i 30 kap. 9 § rättegångs¬
balken stadgas; skolande enskild part dervid fullgöra hvad uti 18 § af samma
kapitel finnes föreskrifvet.»
Med anmälan af dessa beslut får Riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kongl. Maj:t låta till allmän efterlefnad kungöra de sålunda beslutade
förändringarna i förevarande förordning.
Stockholm den 21 mars 1899.
Med undersåtlig vördnad.