RIKSDAGENS PROTOKOLL
1899. Första Kammaren. N:o 21.
•: i , - • t r. . . *•
Fredagen den 21 april.
Kammaren sammanträdde kl. 2,3 0 e. m.
Justerades protokollet för den 14 i denna månad.
Upplästes och godkändes bevillningsutskottets förslag till Riks¬
dagens skrifvelser till Konungen:
n:o 54, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
ändrad lydelse af § 9, mom. 1 c) tulltaxeunderrättelserna; och
n:o 55, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
ändrad lydelse af § 10, mom. "4 i kongl. förordningen den 13 juli
1887v angående vilkoren för tillverkning af bränvin, sådant nämnda
moment lyder enligt kongl. kungörelsen den 1 juni 1894.
Tid föredragning af ett från Andra Kammaren ankommet
protokollsutdrag, n:o 226, med delgifning af nämnda kammares
beslut öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 16, med anled¬
ning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t beträffande
befrielse för fattigvårdsstyrelse i gränskommun från befattningen
med fortskaffande af från grannlanden hitförpassade nödstälda sven¬
ska undersåtar, beslöt Första Kammaren hänvisa detta ärende till
sitt tillfälliga utskott n:o 1.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
följande den 19 innevarande månad bordlagda ärenden, nemligen
konstitutionsutskottets memorial n:o 10, statsutskottets utlåtanden
och memorial n:is 6 och 55—60, lagutskottets utlåtanden n:is 48
—50, äfvensom Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtanden
n:is 7 och 9.
Första Kammarens Prof. 1899. N;o 21.
1
Nto 21. 2 N i j t Tredagen den 21 April.
A., 1 -/ /■. - ’. ? * / ,f i l TÅ w | * ' j
Justerades tvä, protokollsutdrag för denna dag
i? s it est"1"1 A <5r/*l'!n i^rHi
Herr vice talmannen erhöll på begäran ordet och yttrade:
Jag tillåter mig hemställa, att sammansatta stats- och lag¬
utskottets memorial n:o 4 sättes på föredragningslistan för morgon¬
dagens sammanträde främst bland de andra gången bordlagda ären¬
dena, och att konstitutionsutskottets utlåtande n:o 10 uppföres på
föredragningslistan för nästa onsdag.
Denna hemställan bifölls.
Kammaren åtskildes kl. 2, i o e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Lördagen den 22 April.
3 N:o 21,
Lördagen den 22 april.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 15 i denna månad.
Herr statsrådet Dyrssen aflemnade Kongl. Maj:ts nedannämnda
nådiga propositioner till Riksdagen:
l:o) angående upplåtande till landtförsvaret af lägenheten Ber-
rita Gurrislyckan inom Malmöhus län;
2 ro) angående vissa ändringar i gällande förordning angående
stämpelafgiften;
3:o) angående försäljning af viss del af förra militiebostället
1 mantal örby n:o 2 Bossgård i Elfsborgs län jemte kronans an¬
del i fallet och vattnet i Viskaån utanför samma område m. m.;
4:o) angående försäljning af förra militiebostället */4 mantal
Hunna n:o 3 Östergård i Kronobergs län;
5:o) angående försäljning af en till förra häradsskrifvarebostäl-
let 1 mantal Vestra Hälgestad n:o 1 Mellangård i Östergötlands
län börande lägenhet;
6:o) angående upplåtelse af mark från förra landshöfdinge-
bostället kungsgården Koret i Kopparbergs län för utvidgning af
Falu stads område;
7:o) angående upplåtande åt aktiebolaget Gellivare Malmfält af
kronan tillhörig mark i Norrbottens län m. m.;
8:o) angående försäljning till Luossavaara—Kiirunavaara aktie¬
bolag af kronan tillhörig mark i Juckasjärvi socken i Norrbottens
län m. m.;
9:o) angående upplåtelse åt Folkare härads tingshusbyggnads-
skyldige af mark från kronohemmanet Åvesta i Kopparbergs län
till plats för tingshus; och
N:o 21. 4
Lördagen den 22 April.
10:o) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
förre fabriksarbetaren Lars Persson.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden och memorial:
n:o 61, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
disposition af Ekolsunds bro i Upsala län m. m.;
n:o 62, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af kronolägenheten Nykrogen samt delar af förra militie-
bostället l1/* mantal Erfvinge n:o 3 i Stockholms län;
n:o 63, i anledning af Kongl. Majrts proposition angående
öfverlåtelse till Göteborgs stad af kronans rätt till viss mark i
Majornas 4:de rote;
n:o 64, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af en till förra militiebostället 5/8 mantal Ålsunda n:o 2
i Stockholms län hörande lägenhet;
n:o 65, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning till Tara köping åf ett område af länsmansbostället l/a
mantal Vara Stommen n:o 9;
n:o 66, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående för¬
ändring i gällande föreskrifter om åsättande af grundskatt m. m.;
n:o 67, i anledning af remiss med öfverlemnande af uppgift å
förändringar år 1898 i statsverkets inkomster af för dess räkning
utarrenderade kronoegendomar m. m.;
n:o 68, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående be¬
redande af medel för återbetalning till viss del af erlagda konsulat-
afgifter för svenska fartyg; och
n:o 69, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa
frågor, rörande anslagen under riksstatens åttonde hufvudtitel;
äfvensom
bevillningsutskottets betänkande n:o 28, i anledning af väckt
motion om ändring af gällande bestämmelser i fråga om prenumera¬
tion å tidningar.
Föredrogs och lades till handlingarna sammansatta stats- och
lagutskottets den 18 och 19 innevarande månad bordlagda memorial
n:o 4, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande ut¬
skottets utlåtande n:o 3, angående dels Kongl. Maj:ts proposition
n:o 32, med förslag till lag angående vapenöfning för utrönande
5 N:o 21.
Lördagen den 22 April.
af härens krigsberedskap, dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositio¬
nen under fjerde hufvudtiteln i punkten 34 gjorda framställning
om anslag till försöksmobilisering, dels ock Kongl. Maj:ts proposi¬
tion, n:o 33, angående dagaflöning åt värnpligtig vid tjenstgöring
i visst fall under år 1900; hvarefter protokollsutdrag härom juste¬
rades.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande stats¬
utskottets den 19 och 21 innevarande april bordlagda utlåtande
n:o 6, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.
Punkterna 1—9.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Anslag till ny
krigsfartygs-
materiel.
Herr Sandberg: Endast få år hafva förflutit, sedan ej min¬
dre än 16 medlemmar af denna kammare väckte motion om upp¬
låning af 60,000,000 kronor för att med dessa medel så skyndsamt
som möjligt åt oss anskaffa en stark örlogsflotta. I denna fråga
höllos då på detta rum många, långa och vackra tal, alla i den
högre stilen och glödande af fosterländsk hänförelse, men derjemte
så sväfvande i molnen, att till och med jag med min prosaiska
natur hade svårt att bibehålla fotfäste i verklighetens verld. Nu
tror jag mig hafva fullt skäl att lyckönska både vårt fosterland
och de ärade motionärerna till att deras förslag icke vann Riks¬
dagens bifall, ty om så hade skett, hade vi nog inom kort haft
att vänta framställningar om anvisande af tiotals millioner för om¬
byggnad af de med lånta medel anskaffade fartygen.
Både för mitt förstånd och min känsla är det i högsta grad
vidrigt och motbjudande, att vi skola täfla med norrmännen i fråga
om rustningar, hvilka rustningar enligt mångas föreställning äro
rigtade, Norges mot Sverige och Sveriges mot Norge. Vi såsom
den äldre och förståndigare brodern borde icke låta förleda oss till
en täflan med norrmännen i deras feberaktiga och enligt min upp¬
fattning rent af oförnuftiga rustningsifver.
Jag är ingen försvarsnihilist och vill gerna vara med om
måttliga anslag för vårt försvar. Hvad särskildt den nu före¬
dragna frågan beträffar, skulle jag visserligen helst önska, att Riks¬
dagen anvisade anslag till ombyggnad af en af de äldre pansar¬
båtarna och byggnad af en ny sådan båt, men då ett sådant yrkande
icke kan hafva minsta utsigt till framgång, måste jag nöja mig med
Punkten 10.
Mom. a).
lf:o 21. 6
Lördagen den 22 April.
att förorda bifall till hvad utskottet i detta moment föreslagit,
hvilket ju i allo öfvereusstämmer med Eongl. Maj:ts proposition.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad ut¬
skottet i föreliggande moment hemstält.
Mom. b)
Herr vice talmannen: Jag anhåller att få yrka bifall till
den vid punkten fogade reservation i mom. b) och c):
»b) att Riksdagen med anledning af herr Almströms med flere
förenämnda motion må till anskaffning af ny krigsfartvgsmateriel
utöfver hvad som under mom. a) här ofvan föreslagits, bevilja
13,200,000 kronor och deraf för år 1900 anvisa 5,376,500 kronor-
samt
c) att herr Lundblads förevarande motion, i hvad den afser
större anslag till ny krigsfartygsmateriel, än hvad Eongl. Maj:t
äskat, må anses genom Riksdagens beslut, i anledning af hvad ut¬
skottet under mom. b) här ofvan föreslagit, vara besvarad.»
Herr Sandberg: Jag ber endast att i största korthet få an¬
gifva de tre skäl, som hindra mig ifrån att vara med om denna
oerhörda frikostighet att på en gång bevilja anslag till tre nya
pansarbåtar.
Det första skälet är det, att, enligt min öfvertygelse, tre pan¬
sarbåtar omöjligen kunna, utan skada för våra mekaniska verk¬
städers öfriga verksamhet, byggas i Sverige, utan en eller två af
dessa båtar måste beställas i utlandet och således betalas med svenskt
f->uld. Det andra skälet är, att om alla tre pansarbåtarna bvggas på
en gång, så blifva de också samtidigt mogna för reparation och om¬
byggnad, hvartill fordras många millioner. Det tredje skälet är, att
då öfverskottsmedlen tagas i anspråk för pansarbåtar, blir följden
den, att de summor, som komma att användas för vårt med svind¬
lande fart fortsatta jernvägsbyggande, måste anskaffas genom lån.
Jag yrkar således bifall till utskottets hemställan.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr
talmannen i enlighet med de yrkanden, som derunder framstälts,
propositioner, först på bifall till hvad utskottet i nu föredragna
moment hemstält samt vidare derpå att kammaren skulle antaga
det förslag, som innefattades i mom. b) och c) af den vid utlåtan¬
det fogade reservation; och förklarades den senare propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad.
Punkterna 11 och 12.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Lördagen den 22 April.
7 Nso 21.
Punkten 13.
Om anslag till
ersättning af
, . • n r , K förbrukadt ka-
Herr statsrådet Dyrssen: Till en början tar jag frambära nonj.rut m.m.
uttrvcken af min tacksamhet för det sätt, hvarpå statsutskottet kom¬
mit 'Kongl. Maj:ts äskanden under femte hufvudtiteln till mötes.
I förevarande punkt har statsutskottet dock funnit skäl att
afstvrka det af Kongl. Maj:t begärda anslaget af 45,800 kronor till
ersättning af förbrukadt kanonkrut. Hed afseende härpå ber jag
att få erinra derom, att, då Kongl. Maj:t förlidet år äskade ett be¬
lopp af 36,000 kronor för likartadt ändamål, det blef af Riksdagen
beviljadt, dock med uttalande af den önskan, att för framtiden
utgifter af denna beskaffenhet skulle ersättas från det anslag, som
betäckte öfriga med flottans öfningar förenade omkostnader. Marin¬
förvaltningen, som framstält detta behof, har samtidigt anmält, att
den icke kunde ställa sig Riksdagens önskningar i detta hänseende
till efterrättelse, enär öfningsanslaget icke lemnade tillgång dertill,
och detta hade marinförvaltningen fullt goda skäl till, ty öfnings¬
anslaget för 1898 utbalanserades med en öfverbetalning af öfver
33,000 kronor. Uti den förhöjning, som af Riksdagen blifvit be¬
viljad af 150,000 kronor till öfningsanslag för år 1900, har fak¬
tiskt tagits i beräkning äfven de utgifter, som förorsakas af be-
hofvet af kanonkrut för skjutöfningar. Det är naturligt, att de
penningar, som erfordras för att täcka det vid 1900 års ingång
förbrukade kanonkrutet icke kunde upptagas i höjningen af det
ordinarie anslaget, alldenstund det afsåg en tid, som låg före
den, under hvilken det skulle utgå. — Detta är orsaken till, att
Kongl. Maj:t i sin proposition äskat detta belopp för i år.
Om nu, hvilket är antagligt, detta belopp icke kommer att
beviljas, har det till följd, att den höjning i öfningsanslaget, som
Riksdagen förut beviljat, icke blir så effektiv för år 1900, som den
eljest blifvit, utan får man så småningom amortera detta under
år 1900 och följande år. Det är endast det, jag velat förklara, att
Kongl. Maj:t skall för framtiden taga Riksdagens önskan i be¬
traktande.
Efter det öfverläggningen ansetts härmed slutad, biföll kam¬
maren hvad utskottet i förevarande punkt hemstält.
Punkterna 14—19.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Om utgifvande
Föredrogs å nyo statsutskottets den 19 och 21 i denna månad af en hand-
bordlagda utlåtande n:o 55, angående utgifvande af en handbok bok rörande ds
öfver gällande föreskrifter rörande de i rikshufvudboken uppförda 1
anslag och fonder. förda anslag.
(FortsA
»so 21. 8
Lördagen den 22 April.
rikshufvud-
boken upp¬
förda anslag.
(Forts.)
°aThandbok r, ^ T,aiT’ Hug0,: Den föreli^nde frågan är ju mycket
förande de i -Jr ^ J- - jemförelse med den stora fråga, som nyss blifvit afgjord.
Men då jag ansett mig skyldig att reservera mig i denna punkt-
ber jag få framställa skälen derför.
Det har uttalats, särskildt af de revisorer, som sitta i stats¬
utskottet, en varm önskan, att en sådan handbok som den föreslagna
måtte åstadkommas till ledning för statsrevisorerna, och den kan
onekligen äfven blifva till nytta för riksdagsmännen. Men det sätt,
hvarpå statsutskottet löst denna fråga, synes mig dock icke vara
lämpligt. Kammaren torde fästa uppmärksamheten vid, att här
gäller det egentligen att få en handbok öfver föreskrifter, rörande
de i rikshufvudboken uppförda anslag och fonder, d. v. s. under
förvaltning af ett Kongl. Maj:ts verk. Att då begära, att en främ¬
mande personlighet, låta vara riksgäldsfullmägtige, skall i Konungens
verk vidtaga en sådan efterforskning och ett sådant arbete, som
här äro ifrågasatta, har synts mig något egendomligt, då man har
en annan utväg, hvilken förefaller mig vara mera konstitutionel
och mera vigtig, att nemligen anhålla hos Kongl. Haj:t, att Kongl.
Maj:t måtte i det under honom lydande verket låta verkställa detta
arbete, hvarigenom ock största garanti för alla uppgifterna i hand¬
boken torde vinnas.
Detta är anledningen till min reservation, och får jag anhålla
om bifall till densamma.
Herr Säve: Det gläder mig, att den ärade reservanten icke
haft någon anmärkning emot det anslag, hvarom här är fråga.
Det förefaller mig nemligen, som om han ansåge det fullkomligt
befogadt och rigtigt.
Beträffande den formella anmärkning, som han gjort, får jag
såga, att jag icke rigtigt fattar den. Läser man igenom den ärade
motionärens motivering, så framhålles der synnerligen tydligt, att
handboken i främsta rummet är afsedd att vara en vägledning för
riksdagens revisorer vid deras granskningsarbete. Motionären har
också i sitt första alternativ i öfverensstämmelse dermed hemstält,
att omkostnaderna böra gäldas af riksgäldskontor, hvilket jag
anser vara rigtigt, liksom att de i samband härmed böra uppföras
på riksdagsomkostnadernas konto. Den formella tvistefrågan är i
sig sjelf obetydlig, men efter hvad jag kan finna, har statsutskottet
allt skäl för sin hemställan, till hvilken jag tager mig friheten att
yrka bifall.
Herr Anderson, Albert: I likhet med den förste talaren kan
jag icke undgå att finna det vara lämpligare att bifalla hans reserva¬
tion än att bifalla utskottets förslag. Om Riksdagen skulle bifalla
utskottets förslag och fullmägtige i riksgäldskontoret finge ett så¬
dant uppdrag, som utskottet föreslagit, tillåter jag mig visst icke
nu att säga, huru fullmägtige skulle härvidlag gå till väga, ty
9 N:« 21.
Lördagen den 22 April.
det beror på öfverläggning och beslut hos fullmägtige, men för min Om utgifvande
del tror jag, att fullmägtige borde gå in till Kongl. Maj: t ochan-^™^’*
hålla om en sådan utredning. Jag kan nemligen icke anse, att rikshufvud-
fullmägtige i riksgäldskontoret äro berättigade att, så att säga, boken upp-
träfga in uti statens embetsverk och hafva särskilda personer, som förda, anslag.
sitta der och utarbeta en sådan handbok som den här ifrågasatta. (Forts.)
Det är då bättre, att Riksdagen skrifver till Kongl. Maj:t, än att
fullmägtige skulle göra en sådan framställning.
Det är derför jag tillåter mig att yrka bifall till herr Tamms
reservation.
Herr Alin: För min del hy ner jag de principiella skälen tala
för bifall till reservantens förslag, och då hvad utskottet anfört
såsom grund för sitt tillstyrkande, att nemligen »detta verk bör till¬
handahållas Riksdagens och statsrevisionens ledamöter», fullkom¬
ligt lika väl uppnås genom antagande af herr Tamms reservation,
anhåller jag att få instämma i yrkandet på bifall till denna.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att
i afseende på förevarande utlåtande yrkats, dels att hvad utskottet
hemstält skulle bifallas, dels ock, af herr Tamm, Hugo, att kam¬
maren skulle afslå utskottets hemställan och antaga det förslag,
som innefattades i den vid utlåtandet fogade reservation.
Sedermera gjordes propositioner i enlighet med dessa båda
vrkanden, och förklarades propositionen på godkännande af herr
Tamms yrkande vara med öfvervägande ja besvarad.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande stats¬
utskottets den 19 och 21 innevarande april bordlagda memorial n:o
56. angående höjning af anslaget för komplettering och utvidgning
af Riksdagens bibliotek m. m.
PunJcten 1.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 2. Ang. boklån
från Rike-
HeTT Anderson, Albert: Mot utskottets förslag rörande § dafeT
4 mom. 1, c) i stadgarne för Riksdagens bibliotek har jag 6 m' m‘
visserligen icke någon erinran att göra. Men såsom synes af
utskottets motivering, har utskottet funnit sig icke böra göra
någon framställning om ändring af 7 § i samma stadgar, och ut¬
skottet har äfven angifvit skälet derför. För min del står jag dock
fortfarande fast vid den åsigten, att det skulle vara lyckligast, om
Ä:o 21. 10
Lördagen den 22 April.
•4"?- denna 7 § finge en sådan lydelse, som fullmägtige i riksgäldskon¬
tor»* biblio- toret )la^’a f°reslagit- Det kan ju vara möjligt, eftersom utskottet
teln m m. ar enigf i frågan, att en förändring i denna rigtning icke låter sig
(Forts.) genomföra. Men jag anhåller att få fästa uppmärksamheten derpå,
att lika väl som de af Kongl. Maj:t tillsatta komitéer mellan *ks-
dagarne kunna få låna böcker från Riksdagens bibliotek, lika väl
höra ock de embetsverk, som på Kongl. Maj:ts befallning hafva att
afgifva utlåtanden öfver sådana komitéers förslag, kunna få boklån
från detta bibliotek. Både komitéer och embetsverk arbeta ju för
samma sak, för Utredning af en fråga, som är af vigt för staten.
Då ligger det ock bra nära till hands, att de i fråga om lån från
Riksdagens bibliotek skola hafva samma rättigheter. Man säger,
att embetsmännen kunna få låÅa i kongl. biblioteket; men jag
tillåter mig att fästa uppmärksamheten på, dels att kongl. biblio¬
teket är aflägset beläget från statens embetsverk, dels att Riks¬
dagens bibliotek numera i afseende å statsvetenskaplig litteratur är
mycket bättre försedt än kongl. biblioteket. Det finnes också en
annan omständighet, som härvid bör tagas i betraktande. Under
förlidet år öfverlemnades nemligen till Riksdagens bibliotek den
Lorénska samlingen af böcker till främjande af social vetenskaperna.
Det är naturligt, att det ej kunde vara afsedt, att denna samling
skulle begrafvas i ett bibliotek utan att göras tillgänglig för all¬
mänheten. Tvärtom måste meningen hafva varit den, att allmän¬
heten skulle kunna få taga kännedom om innehållet i denna del
af biblioteket. Om böcker från denna samling icke skulle få ut¬
lånas mellan riksdagarne, tror jag, man blir nödsakad att till veder¬
börande återställa den ganska dyrbara gåfva, som Riksdagens biblio¬
tek har fått på det sätt, jag nämnde. Om man också icke vill till¬
låta utlåning mellan riksdagarne af böcker i öfrigt, tillhörande
detta bibliotek, borde åtminstone den del af biblioteket, som repre¬
senteras af den Lorénska donationen, kunna utlånas. I syfte att
få någon jemkning i 7 § af stadgarne för Riksdagens bibliotek
tillåter jag mig derför, herr talman, yrka återremiss på den före¬
dragna punkten.
Herr Tamm, Hugo: Herrar fullmägtige i riksgäldskontoret
liksom den siste talaren hafva framstält den anhållan, att det skulle
tillåtas i hufvudstaden befintliga embetsverk, der anstälde embets-
och tjensteman samt enskilde forskare att mellan riksdagarne be¬
gagna sig af biblioteket, och hafva stödt denna framställning dels
derpå, att biblioteket på det sättet skulle komma att mera gagna
det allmänna, än hvad nu är fallet, då det hålles uteslutande såsom
ett Riksdagens bibliotek, och dels på den omständigheten, att det
mottagit en gåfva af Lorénska stiftelsen. Så vidt af de handlingar,
som varit oss tillgängliga, framgår, har Lorénska stiftelsen fäst
ett vilkor vid donationen, nemligen att den bransch af vetenskapen,
den socialvetenskapliga, som den representerar, skulle förkofras genom
Lördagen den 22 April.
11 N:o 21.
nya inköp. På den grund har utskottet också hemstält om en ökning af Ang. boklån
anslaget till bokinköp. Hvad sjelfva hufvudpunkten beträffar, så är Jrån R^'
detta bibliotek, såsom herrarne veta, ett litet bibliotek, bvilket ur- lmw
sprungligenvar afsedt för Riksdagen och komitéer och såsom sådant väl (Forts)
behörigt. Med de talrika komitéer, som nu sitta mellan riksdagarne,
skulle lätt för dem den förargelsen inträffa, att, när någon af dess leda¬
möter, som ville i biblioteket göra forskningar, skulle, då ban komme
dit, mötas af det svaret, att de önskade böckerna vore utlånta mot
borgen; hvarken för embetsverken eller de personer, som ville låna
ur detta bibliotek, torde vara svårt att erhålla de böcker, som der
finnas, på annat båll. Att detta lilla bibliotek således tillsvidare
bör vara ett Riksdagens bibliotek, afsedt för riksdagsmän och
komitéer och till deras gagn, detta bar varit utskottets mening, och
utskottet bar dervid stödt sig på samma beslut, som fattades, då
denna fråga var före 1882. Således torde ingen skada tillfogas
forskare genom att antaga statsutskottets förslag. Och det är onek¬
ligen beqvämt för riksdagsmännen att, om de önska en bok, slippa
att mötas med svaret: den boken är utlånt mot borgen. Det är
på dessa skäl, herr grefve och talman, jag anhåller om bifall till
utskottets förslag.
Herr Wsern: Jag tillåter mig fästa uppmärksamheten derpå,
att det endast är föreslaget att utlåna böcker mellan riksdagarne.
Om detta iakttages, kan jag icke inse, att riksdagsmännen skulle
komma i någon förlägenhet, ty då Riksdagen inträffade, skulle
böckerna återställas. Jag förenar mig derför med herr Anderson
i hans yrkande.
Efter det öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjordes i
enlighet med de yrkanden, som derunder förekommit, propositioner,
först på bifall till hvad utskottet i förevarande punkt bemstält
samt vidare derpå att punkten skulle visas åter till utskottet; och
förklarades den förra propositionen, hvilken upprepades, vara med
öfvervägande ja besvarad.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 19 och 21 i
denna månad bordlagda memorial n:o 57, med förslag till åtskil¬
liga stadganden, bvilka böra införas i det nya reglementet för
riksgäldskoutoret, biföll kammaren hvad utskottet i detta memo¬
rial hemstält.
Föredrogs å nyo statsutskottets den 19 och 21 innevarande Anskaffande
månad bordlagda utlåtande n:o 58, i anledning af Kongl. Maj:ts«/ en ångfärja
proposition angående anvisande af medel till anskaffande af en1 förbindelse^
ångfärja att insättas i ångfärjeförbindelsen mellan Malmö och”^Ic^Köpen-0
Köpenhamn. hamn.
N:o 21. 12
Anskaffande
af en äng¬
färja i förbin¬
delsen mellan
Malmö och
Köpenhamn.
(Forts.)
Lördagen den 22 April.
Herr Tamm, Hugo: Jag skall endast bedja att få ändra ett
ord, som af misstag insnragit sig i klämmen. Der står nemligen,
att, då »första afdelningen af nu pågående utvidgning af Malmö
hamn blifvit fullbordad och då sådant af jernvägsstvrelsen påfordras,
i hamnen nära den nu befintliga tilläggsplatsen för ångfärjan på
stadens bekostnad» etc. Detta är dock en internationel fråga, då
den berör icke endast den svenska ångfärjan, utan äfven den danska,
och det torde derför icke vara rätt, att ett sådant yrkande göres
af jernvägsstyrelsen, utan torde det böra öfverlemnas åt Kongl.
Maj:t. Jag anhåller således, att orden »af jernvägsstyrelsen påfordras»
må utbytas mot »af Kongl. Maj:t påfordras».
. Herr Ljungberg: Det lider intet tvifvel, att stora skäl före¬
finnas att åstadkomma en ny ångfärja på denna trade. Man måste
beklaga, att svenska flaggan alltför länge varit utesluten derifrån.
Men jag tror, att åtskilliga stipulationer, som varit af behofvet
påkallade, icke blifvit intagna i den öfverenskommelse, som träffats
med danskarne. Man har varit mycket förtänksam med hänsyn
till Malmö stad; man har ålagt den att åstadkomma magasin för
gods, packhus för tullbehandling, utvidgning af jernvägsspår och
ett nytt ångfärjeläge, ehuru det senare icke ännu på länge torde
erfordras. Men i afseende å Köpenhamn, en rikare och större stad,
har man varit mycket beskedlig; man har ingenting begärt af den,
ehuru det väl kunde ha varit nödvändigt att bereda den svenska
trafiken ett särskildt godsmagasin och att tillse, att ett fördelaktigt
läge för denna ångfärja blefve anordnadt. Detta senare torde vara
så mycket nödvändigare, som det icke lärer vara obekant för
herrarne, att en bland hufvudorsakerna, hvarför ångbåtslinien
mellan Köpenhamn och Malmö kommit helt ftbh hållet i danskarnes
händer, varit den, att å danska sidan man beredt den svenska tra¬
fiken ett synnerligen ogynsamt läge, mera aflägset i staden. Så¬
ledes torde man icke ha saknat skäl att tänka på en sådan om¬
ständighet vid detta tillfälle.
En annan sak, som kanske icke är mindre vigtig, är den, att
då man i så många år erlagt en mycket hög tribut till det före¬
nade ångbåtssällskapet i Köpenhamn för öfverförande af post, synes
det nu vara skäl — om icke andra för mig okända hinder möta
— att öfverlemna denna postföring till den nya ångfärjan. Och
då en million kronor dock äro penningar — d. v. s. ett kapital
med en ränta af 40- å 50,000 kronor — torde det vara skäl att
bespara svenska staten de mer än 20,000 kr., som åtminstone för
några år sedan och jag tror ännu utgå till nämnda ångbåtsbolag.
Jag vet nu icke, om det går an att utan återremiss införa i be¬
slutet ett sådant vilkor. Man hade möjligen kunnat säga t. ex.,
att Riksdagen för år 1900 anvisade 1,000,000 kr., under villor, att
den svenska postföringen hädanefter lomme att besörjas af den
svenska ångfärjan, när densamma lomme till stånd. Det kanske icke
13 N:o 21.
Lördagen den 22 April.
låter sig nu göra. Men jag har emellertid trott mig böra uttrycka Anskaffande^
den önskan, att en sådan åtgärd måtte tagas under ompröfning i
vederbörande vid den vidare handläggning af denna fråga, som delsen mellan
förestår. Malmö och
Köpenhamn.
Efter det öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr (Forts.)
talmannen, att beträffande förevarande utlåtande endast yrkats, af
herr Tamm, Hugo, att kammaren måtte bifalla utskottets hemställan
med den ändring, att orden »då sådant af jernvägsstyrelsen på¬
fordras» utbyttes mot orden »då sådant af Kongl. Maj:t påfordras».
Härefter gjordes propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på godkännande af nyssnämnda yrkande;
och förklarades den senare propositionen vara med ja besvarad.
Yid förnyad föredragning af statsutskottets den 19 och 21 i
denna månad bordlagda utlåtande n:o 59, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition angående en väganläggning inom Norrbottens
län mellan Jack vik och riksgränsen, biföll kammaren hvad utskottet
i detta utlåtande hemstält.
Föredrogs å nyo statsutskottets den 19 och 21 innevarande
april bordlagda utlåtande n:o 60, angående dels Kongl. Maj:ts i
statsverkspropositionen under sjunde hufvudtiteln gjorda framställ¬
ning om anslag till postverket, dels ock inom Riksdagen i detta
ämne väckta motioner.
Herr Bi Ring: Jag skall anhålla att få föreslå, att detta be¬
tänkande måtte punktvis föredragas, men punkterna 11 och 12 i
ett sammanhang, enär dessa båda punkter ej innehålla annat än
nödiga korollarier utaf de föregående och hvad i afseende å dem
beslutits.
Härtill lemnade kammaren sitt bifall.
Punkten 1. Aflöning till
ytterligare en
Herr Bi Ring: Som herrarne af betänkandet finna,, hafva byråchef hos
vid denna punkt Första Kammarens samtliga ledamöter i stats-
utskottet reserverat sig.
Obenägenheten att inrätta en ny byråchefsbefattning inom
poststyrelsen beror derpå, att man i allmänhet är obenägen att
inrätta s. k. högre embetsmannabefattningar. Emellertid var det
för Första Kammarens ledamöter i utskottet alldeles uppenbart,
att nödvändigheten rent af kräfver beviljande utaf hvad Kongl.
Maj:t i denna punkt föreslagit. Det skäl, som anförts mot den
N:o 21. 14
Lördagen den 22 April.
byråchef hos
generalpost-
styrelsen.
(Ports.)
XruZeilL S?g1' unionen, nemligen att man ej skulle bevilja aflöning
till ytterligare en byråchef i poststyrelsen, förrän staten för post¬
sparbanken blifvit framlagd och godkänd, saknar reel betydelse
vid det förhållande, att ingen lärer kunna betvifla, att, när post¬
sparbankens aflöningsstat skall uppgöras, på denna stat nödvändigt
måste upptagas aflöning till en byråchef. Då detta skäl åberopats
har det väl snarare haft betydelse af, att man velat framtvinga
en aflöningsstat för postsparbanken, men någon anledning till att
utöfva en dylik pression finnes så mycket mindre, som regeringen
en gång för Riksdagen framlagt en sådan aflöningsstat, ehuru
Riksdagen då icke ville besluta den.
Att en ny byråchef i poststyrelsen är af behofvet påkallad,
kan icke betviflas. Redan nu är sedan 1896 med Kongl. Mai:ts
begifvande eu sådan byråchefstjenst fungerande. Der har således
varit under dessa år och är fortfarande i arbete en sådan byråchef,
och ingen kan väl tänka sig, att postverkets verksamhet skall
under kommande tider förminskas; snarare är det väl alldeles tyd¬
ligt, att den kommer att betydligt ökas, och att, om derför en ny
byrå redan nu visat sig behöflig, behofvet af en sådan skall i fram¬
tiden göra sig ännu mera gällande. Man kan ej invända, att då
i allt fall en sådan byrå med regeringens begifvande fungerar
ehuru visserligen blott genom extra åtgöranden, skulle det väl
kunna vara detsamma att nu uppföra den på ordinarie stat; ty
derutaf, att denna byrå nu ej är på ordinarie stat uppförd, följa
mycket stora olägenheter. Äfven den kongl. propositionens mot¬
ståndare medgifva, att det är alldeles nödvändigt, att eu omfördel-
nmg af göromålen inom generalpoststyrelsen måste företagas, samt
att generalpostdirektören är i den grad öfverhopad af göromål, att
han omöjligen kan utföra sitt embete med det lugn och den öfver¬
blick öfver de särskilda ärendena, som äro önskvärda. Nu kan
man emellertid ej vidtaga någon omorganisation, hvilken förutsätter
en ny instruktion för de särskilda byråernas verksamhet, förrän
dessa blifva ordinarie, ty man kan naturligtvis icke omorganisera
eller gifva instruktion, då man ej vet, huruvida en så vigtig faktor
som en särskild^ byrå skall komma att finnas eller icke.
Det var således efter vår uppfattning ej det ringaste tvifvel
underkastadt, att man utaf behofvet vore nödsakad bifalla den
kongl. propositionen, och att, om bifall dertill vägrades, poststyrel¬
sens verksamhet derigenom skulle lida skada.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag att få yrka bifall
till Kongl. Maj:ts proposition och alltså afslag å utskottets hem¬
ställan.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i afseende på föreliggande punkt endast yrkats, att
kammaren, med afslag å utskottets hemställan, skulle bifalla Kongl.
Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
15 N:o 21.
Lördagen den 22 April.
Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till hvad ut¬
skottet hemstält samt vidare på godkännande af nyssnämnda yrkande;
och förklarades den senare propositionen vara med ja besvarad.
Punkten 2.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 3. Om förändrad,
aflöning för
Hans excellens herr statsministern Boström: Jag kan ej
annat än beklaga, att det organisationsförslag, som utgått från ore '
generalpoststyrelsen och som blifvit af Kongl. Maj:t framlagdt, ej
vunnit statsutskottets tillstyrkan. Som herrarne finna, är grund¬
tanken uti detsamma borttagandet af provisioner och i stället löner
med fasta belopp. Om det tillätes mig att redogöra för hvad som
i denna fråga passerat, så skulle jag vilja nämna, att redan 1892
framhölls af post- och telegrafkomitén, att denna uppbörds- och
frimärkesprovision vore en mindre lämplig aflöningsform, som ej
heller stämde rätt väl öfverens med de principer, hvilka legat till
grund för de löneregleringar, hvilka på senare tider öfverallt genom¬
förts, och 1893 uttalade Riksdagens revisorer, att en reglering af
fördelningen utaf uppbörds- och frimärkesprovisionen vore af för¬
hållandena påkallad. Derpå ingick poststyrelsen till Kongl. Maj:t
och anmälde, att den vore beredd att, sedan nödig utredning verk¬
stälts, gå i författning om utarbetande af ett förslag rörande denna
sak, och vid 1894 års riksdag framhöll statsutskottet, att vid det
af generalpoststyrelsen upplysta förhållande, att ett förslag om pro¬
visionens fixering och omsättande till fast aflöning vore att med
snaraste förvänta, utskottet ansåge åtgärder i det af revisorerna
antydda syftet för det dåvarande icke böra ifrågasättas.
‘ Det har således enligt denna historik varit fullt skäl för
Kongl. Maj:t att framlägga ett förslag i det syfte som det nu före¬
liggande. Jag inser mycket väl, att sådan, som ställningen nu är,
finnes föga utsigt till framgång för detta, men jag tror, att främst
den afdelning af statsutskottet, som handlagt ärendet, liksom äfven
utskottet i sin helhet, vant i tillfälle att konstatera, huru verk¬
ligen invecklad denna fråga är, och jag tror äfven, att utskottet
kunnat konstatera, att detta af generalpoststyrelsen upprättade
förslag är uppgjordt med den största sakkännedom — för öfrigt
en naturlig sak — samt med den största samvetsgrannhet.
Denna fråga är, som sagdt, synnerligen invecklad, och svårig¬
heten att fördela aflöningen mellan de ordinarie och extra tjenstemän-
nen stor, då provisionen utgår endast till de ordinarie tjenstemännen,
icke till de extra ordinarie. Derför ligger det naturligtvis i post-
mästarnes intresse, att deras biträden äro extra ordinarier, enär de
då slippa att dela med sig af provisionen, en uppfattning å deras
NsO 81. 16
Lördagen den 22 April.
Om förändrad sida, som måste anses ganska ursäktlig. En postmästare i t. ex.
aflöning för sjette klassen kar utom provision en lön af 1,800 kronor ock två
tZlT^fl. ålderstillägg om 400 kronor, men låt en sådan få till biträde eu
(Forts.) ordinarie tjensteman, så följer derutaf en betydlig reduktion i denne
postmästares redan förut ganska knappa aflöning. Som en följd
deraf komma naturligtvis de extra ordinarie tjenstemännens antal
att hållas nere. Herrarne veta allt för väl, hvilken klagan ofta
försports öfver dessa extra tjenstemäns klena aflöningsförhållande
ock den långa tid, de få vänta att blifva ordinarier. För att nu
råda bot mot detta, hade Kongl. Maj:t föreslagit att öka de ordinarie
postexpeditörernes antal med 293 stycken, deraf 150 i tredje klassen.
Af det skäl, som nämndes, vågade man nu icke låta så inånga nya
tjensteman gå in på ordinarie stat, utan utskottet har inskränkt
antalet till 143, och härigenom har denna fråga icke kunnat till¬
fredsställande ordnas. Nu vill jag tillägga, att, ehuru Kongl.
Maj:t föreslagit 293 nya, det skulle i allt fall finnas extra ordi¬
narier i tjenst till ungefär lika stort antal.
I följd af det samband, hvaruti aflöningsförhållandena vid
statens olika verk böra stå till hvarandra, har Kongl. Maj:t ej
ansett sig kunna föreslå Riksdagen beviljande af de löneförmåner
för den föreslagna tredje klassen postexpeditörer, som poststyrelsen
ifrågasatt. Man trodde sig nemligen veta, att det skulle för tele¬
grafverket medföra utgifter, som kunde blifva svåra nog för det
verket att bestrida, men när Riksdagens statsutskott ansett sig
kunna föreslå för dessa tredje klassens postexpeditörer ökad aflöning
i form af delaktighet i provisioner, så är ju gifvet, att Kongl. Maj:t
icke kan annat än med tacksamhet se, att dem tilldelas denna förmån.
Jag har, som jag nämnde, icke något yrkande att göra, jag
blott beklagar, att Kongl. Maj:ts förslag nu icke gått igenom.
Emellertid kommer naturligtvis den komité, som utskottet satt i
fråga, att snart tillsättas, och jag hoppas, att, när den hunnit af¬
gifva sitt utlåtande, en förnyad framställning från Kongl. Maj:t i
denna sak då skall hafva bättre framgång.
Herr Billing: Jag skall endast med några ord angifva, hvad
som föranledt afdelningen att för utskottet föreslå och sedan utskottet
att bifalla afdelningens förslag, sådant det här föreligger.
Afdelningen är ej alldeles viss derom, huruvida en sådan om¬
organisation och fixering, som är föreslagen i den kongl. propositio¬
nen, kan vara önskvärd, och i synnerhet hafva några ledamöter
stält sig ganska tveksamma med hänsyn till lämpligheten utaf en
dylik fixering, alldenstund man ansett, att det kan vara ganska
fördelaktigt, att aflöningarna lämpas efter den större eller mindre
mängden af göromål på de särskilda platserna. Om man indelar
postkontoren i vissa klasser med fixerade löner, så kan aldrig und¬
vikas den olägenheten, att till samma klass med samma aflöning
komma att räknas poststationer med mycket olika arbetsbörda.
Lördagen den 22 April.
17 >’jo 21.
Dertill kommer, att, äfven om man gått in på den kong!, fram- Om förändrad
ställningen, man dermed ej skulle hafva vunnit någon afslutad aflöning J!ir .
organisation, då äfven enligt denna det skulle blifva en vexling,
i det att allt efter som rörelsen till- eller aftoge, skulle do olika (p0rts) '
postkontoren flyttas öfver till en högre eller lägre klass. Men jag
vill upprepa det; utskottet har icke med bestämdhet velat sätta
sig emot en sådan förvandling af provision till fasta aflöningsbelopp,
utan endast ansett denna fråga vara utaf en så genomgripande
natur, att den kräfde en grundligare utredning än clen, som blifvit
uteslutande af poststyrelsen verkstäld. Härtill vill jag också lägga
det, att utskottet ej kunde vara förvissad! om, att, äfven om en
fixering, som här är ifrågasatt, och en klassificering, som här föreslås,
skulle komma att göras, icke äfven andra grunder för denna frågas
bedömande möjligen skulle kunna påvisas än de af generalpost¬
styrelsen upptagna. Poststyrelsen bär så godt som uteslutande till
grund för klassificeringen lagt den uppbördssumma, som förekom¬
mit vid de särskilda postkontoren, men andra synpunkter kunna
finnas, och särskildt vet jag, att bland postverkets tjensteman före¬
komma åsigter om, att andra synpunkter gifvas, Indika böra få
inverka bär vid lag, alldenstund förhållanden existera, som kunna
föranleda, att ott postkontor kraf ver mera arbete än ett annat, om
än det sistnämnda kan hafva en större penninguppbörd.
Jag anhåller att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad
utskottet i den nu föredragna punkten hemstält.
Punkten 4 Om inrättande
af eu ny löne-
Herr TValldén: Det är ej min afsigt att på ringaste sätt gorå^^xpeditörer.
någon anmärkning, än mindre att rigta något klander mot stats¬
utskottets hemställan i denna punkt. Utskottet har, det erkännes
villigt, stält sig ganska välvilligt till efen enligt nun tanke be-
hjertansvärda sak, hvarom här är fråga. Utskottet liar framhållit,
att de uti den kongl. propositionen fratnstälda afUmingsförmåner
till den nya tredje klassens postexpeditiörer vore val knappt till¬
mätta, och utskottet har sökt att hjelpa detta genom att till de af
regeringen. föreslagna aflöningsförmåner lägga en ytterligare i form
af andel uti frimärkespro,visionen, beräknad till eft belopp af 265
kronor årligen för hvarje postexpeditör af donna klass, hvarigenom
den högsta aflöning, som en tjensteman i denna klass kommer till,
blir 1,965, kronor. Att utskottet nu ej velat gå längre, kan ju
möjligen bero på skål, som jag ej känner och som undgått min
uppmärksamhet. Frågan är onekligen, om den betraktas i samman¬
hang med hela den öfriga regleringen af posfverbets aftöningsför-
hållanden, icke så liten, och den kan nog ses från Klänga; sidor.
Från den sida, som jag emellertid bär betraktat densamma, nern-
Första Kammarens Prof. 1899. N:o 21. 2
X:o 21. 18
Lördagen den 22 April.
Om inrättande
af en ny löne¬
grad för post-
expeditörer.
(Forts.)
ngen angelägenheten och det rättvisa uti, att skälig godtgörelse
lemnas för det arbete, som äfven af de qvinliga postexpeditörerna
utföras i postverkets tjenst, finner jag mig mest tilltalad utaf den
vid betänkandet under denna punkt fogade reservation af herrar
von Friesen, H. Andersson m. fl. ledamöter från Andra Kammaren.
Deras förslag skiljer sig, som horrarne finna, från utskottets
endast deruti, att de dela den föreslagna nya löneklassen i tvenne,
hvardera bestående af 40 postexpeditörer, och med aflöningsförmå-
nerna sålunda bestämda, att uti den ifrågasatta löneklassen, efter
reservanterna den fjerde, lönevilkoren skulle ställa sig alldeles lika
med de af utskottet föreslagna, men uti den tredje löneklassen, som
skulle blifva en högre grad för 40 af dessa postexpeditörer, skulle
tillkomma 200 kronor ytterligare, så att den högsta aflöningen, som
en qvinlig postexpeditör kunde efter många års arbete ernå, blefve
1,965 kronor, d. v. s. något litet mer än poststyrelsens förslag,
men i alla händelser vida mindre, än hvad en qvinlig posttjenste-
man, om jag får begagna ett sådant uttryck, nu har möjlighet att
kunna uppnå.
Detta reservanternas förslag har tilltalat mig så mycket mer,
som det tyckes mig hvila på den mycket rigtiga tanken, att man
bör ställa så till, att det finnes en möjlighet för dessa postexpedi¬
törer att på äldre dagar, efter långvarigt och troget arbete i post¬
verkets tjenst, komma till en någorlunda god bergning. Det finnes
enligt min tanke intet bättre eller lämpligare sätt att sporra till
flitigt och pligttroget arbete än att bereda en dylik utsigt till för¬
bättrade aflöningsförhållanden i framtiden.
Nu har jag af handlingarna inhemtat, att de qvinliga post¬
expeditörerna anses icke kunna användas vid all den tjenstgöring,
hvartill de manliga kunna brukas, sålunda t. ex. icke uti natt-
tjenstgöring, icke heller vid jernvägen, med ett ord ej till sådan
tjenstgöring, som kräfver större kroppsansträngning, och det torde
nog vara rigtigt, att så förhåller sig. Men derför har man ju också,
å andra sidan, bestämt en lägre aflöning, lägre ålderstillägg o. s. v.
för de qvinliga än för de manliga postexpeditörerna. Man har vidare
beröfvat dem utsigt till den befordran i postverkets tjenst, som står
öppen för de manliga arbetarne, och man har gifvit dem en mindre
fäst anställning, i följd hvaraf de icke heller kunna komma i åt¬
njutande af pensionsrätt, en mycket vigtig omständighet. Allt detta
synes mig till fullo kompensera den omständigheten, att vissa delar
af tjensten finnas, der dessa qvinliga postexpeditörer icke kunna
lämpligen användas. I afseende å allt annat slags tjenstgöring,
som är för dem passande, har poststyrelsen vitsordat, att de med
flit, redbarhet och nit fullgöra sina åligganden, och då så är för¬
hållandet, synes det mig vara både billigt och rättvist, att man på
ett något så när tillfredsställande sätt ersätter dem detta deras
arbete. Jag har hört, att man gjort jemförelser mellan dessa vid
postverket anstälda qvinnor dch de qvinliga kontoristerna vid stats-
Lördagen den 22 April.
19 N:o 21.
banorna, men utom det att jag anser, att man bör se någorlunda
hvarje sak för sig, så bör man väl icke, om man anser rättvisan
bjuda att förbättra lönerna för personalen vid en af statens an¬
stalter, låta afhålla sig derifrån af fruktan, att det kan leda till
konseqvenser å andra områden. Men jag tror, att den nämnda
jemförelsen ej fullt håller streck. Jag är ej tillräckligt inne i dessa
förhållanden för att våga ett bestämdt uttalande, men nog före¬
faller det, som om de extra postexpeditörsbefattningarna skulle vara
betydligt mera ansvarsfulla och mera ansträngande än kontoristernas
vid statsbanorna; ty vi få ej glömma, att dessa postexpeditörer
deltaga uti breftaxering samt behandla brefförsändelser, och att
mycket penningar går genom deras händer, förutom att de stå i
eu ständig beröring med allmänheten, hvilket ej är fallet med dessa
vid jernvägen anstälda qvinnor, hvilka syssla med bokföring, upp¬
rättande af tabeller och dylikt.
Då nu de 200 kronor, som reservanterna föreslagit för ett få¬
tal af de qvinliga postexpeditörerna, skulle blifva för dem af stol t
värde i den ställning, hvaruti do befinna sig, men för postverkets
utgiftsbudget, som ju i det föreliggande betänkandet beräknas till
mer än 10 millioner, ej spela någon rol, efter som den årliga till¬
ökningen i denna utgift endast skulle belöpa sig till 8,000 kronor,
så tillåter jag mig anhålla om bifall till reservanternas förslag.
Herr Billing: Under de år, jag haft äran deltaga i andra
utgiftsafdelningens arbeten, torde näppeligen någon fråga vållat
afdelningen större arbete och bekymmer än just den nu föredragna
punkten. Yi hafva pröfvat och vägt, och vi hafva fattat beslut
samt åter upprifvit dem, derför att vi varit nödsakade taga hänsyn
till så många omständigheter, af hvilka den ena efter den andra
dök upp och tilltvang sig vår uppmärksamhet.
För att nu för kammarens ledamöter klargöra, huru denna
fråga ligger, så skall jag söka något redogöra för de olika aflönings-
förhållandena för dessa qvinliga postexpeditörer, om hvilka nu är
fråga; ty det ber jag att få fästa uppmärksamheten på, att det är
dessa och inga andra, hvarom nu fråga är.
Då gäller det först att besvara den frågan: hurudana äro deras
nuvarande atlöningsförhållanden? Såsom extra postexpeditörer be¬
gynna de med en mycket låg aflöning, men kunna komma till högst
1,350 kronor. Deras befordringsmöjligheter äro icke begränsade
och derför ej heller bestämda, utan de hafva möjlighet att komma
upp i de nuvarande postexpeditörsgraderna, blifva postmästare o. s. v.,
ehuru denna befordringsmöjlighet i realiteten väl måste anses tem-
ligen inskränkt, enär åtminstone hittills blott ett ytterst ringa fåtal
qvinnor nått högre befordran.
Den kongl. propositionen föreslår nu för dem en begynnelse¬
lön af 1,200 kronor med två ålderstillägg, hvardera å 150 kronor,
hvadan alltså de enligt detta förslag skulle kunna komma upp till
Om inrättande
af en ny löne¬
grad för post¬
expeditörer.
(Forts.)
.No 21. 20
Lördagen den 22 April.
(Forts.)
Om inrättande högst 1,500 kronor. Men det kong!, förslaget vill bereda åt dessa
af cn ny inne- qvinliga posttjenstemän en ökad utsigt till befordran till ordinarie
,jra£ anställning; ty det kongl. förslaget upptager en ny expeditörsgrad,
hvilken hufvudsakligen skulle vara afsedd för qvinliga expeditörer,
hvarigenom alltså en bestämd, ökad utsigt till fast anställning skulle
beredas dem.
Generalpoststyrelsen föreslår en begynnelselön af 1,500 kronor
med två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor. Enligt detta förslag
skulle alltså dessa qvinliga postexpeditörer nå upp till högst 1,900
kronor. Nu bör härtill läggas, att hvarken efter det kongl. eller
efter poststyrelsens förslag skulle utsigten för dessa qvinnor att
vinna befordran till den högsta postexpeditörsgraden eller till post-
mästarebofattning vara alldeles utskuren. Men den kongl. propo¬
sitionen innehåller dock, att i regeln skulle qvinnor icke vinna en
dylik befordran, utan blott i undantagsfall komma till dessa bättre
aflönade befattningar.
Nu föreligger här ett förslag af statsutskottet och ett annat
af reservanterna. Huru förhålla sig nu dessa förslag dels till det
kongl. och poststyrelsens och dels till dessa qvinnors nuvarande
löneförmåner? Statsutskottet föreslår, att den fasta lönen skulle
för dessa vara 1,200 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 150
.kronor, således högst 1,500 kronor, eller alldeles lika med Kongl.
Maj:ts förslag, men med tillägg af delaktighet uti uppbörds- och
frimärkesprovision, hvilken delaktighet, mycket noga uträknad af
poststyrelsen, visar för i år en inkomst af 205 kronor, hvadan alltså
dessa manliga expeditörer nu, enligt utskottets förslag, skulle få
börja med 1,465 kronor samt nå upp till högst 1,765 kronor. En¬
ligt reservanternas förslag åter skulle begynnelselönen i den högre
graden för qvinliga postexpeditörer, ty det är ej så, att man här
delar en grad i två, utan man sätter upp två särskilda grader,
utgöra 1,400 kronor och mod två ålderstillägg uppgå till 1,700
kronor jemte delaktighet i uppbörds- och frimärkesprovision, hvilken
i donna grad för detta år skulle gått till något öfver 300 kronor.
Aflöningen skulle alltså enligt reservanternas förslag begynna med
1,700 kronor och gå upp till 2,000 kronor. Herrarna so således,
att så väl utskottet som reservanterna gått ett stycke utöfver det
kongl. förslaget och ej så obetydligt, ty på denna aflöning är ju
300 kronor en icke ringa förbättring.
Då är frågan, hvilket som är det rättvisaste, billigaste och rig-
tigaste. Ja, mina herrar, då vill jag för min enskilda del säga,
att jag tror icke, att det är någon som hellre än jag unnar dessa
qvinliga tjensteman förbättrade lönevilkor, och om statsutskottet
kunnat förena sig om ett förslag, hvilket gått längre än det nu
föreliggande, skulle jag visst icke satt mig deremot, ty det är alltid
mycket påkostande att motsätta sig förslag till förbättrade aflönings-
vilkor för lägre tjensteman. Men då frågar man: hvarför har då
icke utskottet, der val samma tendens, som den jag nu uttryckte,
Lördagen den 22 April.
21 N:o 21.
otvifvelaktigt funnits kos alla dess ledamöter, icke gått så långt Om inrättande
som reservanterna? Svaret på denna fråga kan jag helt enkelt ttf en ny löne-
formulera så: det är med hänsyn till de konseqvenser, hvilka
utan tvifvel ett bifall till reservanternas förslag skulle draga med (p01.ts) '
sig. Det kau väl nemligen icke vara rigtigt, att man ordnar af-
löningsförkållandena för ett större embetsverk sådant som post¬
verket utan att taga hänsyn till aflöningsvilkoren för motsvarande
tjenstebefattningar inom andra verk. Kongl. Maj:t har tagit hän¬
syn till jernvägarne, och en genomgående jemförelse med dess sta¬
ter har ledt till Kongl. Majt:s förslag. Jag vill dock i förbigående
anmärka, att jag tycker, att en jemförelse med jernvägarne kunnat
motivera något högre aflöningar än de, hvarom det kongl förslaget
hemställer. Men vi hafva inom utskottet ansett oss särskildt böra
taga hänsyn till telegrafverket. Jag vill nu icke tala om hvad
de qvinliga telegrafisterna nu hafva för aflöningsförmåner, ty om
dem och i än högre grad om telefonisterna gäller utan tvifvel, att
de äro alldeles för klent aflönade. Alltså jemför jag icke med hvad nu
gäller, ty det är uppenbart, att Riksdagen icke kommer att underlåta
att förbättra telegrafisternas aflöningsvilkor, utan jag tager hänsyn
till hvad man kan tänka sig, att dessa qvinliga telegrafister efter den,
som jag hoppas, snart genomförda löneregleringen skulle kunna få
och hvad de sjelfva hafva ansett sig böra begära. Det är detsamma,
som det kongl. förslaget föreslår för de qvinliga postexpeditörerna.
Nå väl, då frågar jag: beror ej nödvändigt på det sätt, hvarpå de
qvinliga postexpeditörernas löneförmåner nu ordnas, huru man
också bör ordna det för telegrafisterna? Nu kan man säga, och
jag tror med en viss rätt, att postexpeditörerna, de qvinliga nem¬
ligen, kunna möjligen hafva anspråk på något högre aflöning än
telegrafisterna, derför att genom de förras händer går en mycket
stor penninguppbörd, och man kan tänka sig, att åt dessa rätt¬
visligen borde beredas någon särskild förmån under t. ex. rubriken
felräkningspengar, något, som deremot icke behöfde ifrågakomma för
telegrafisterna. Men så invänder man från andra sidan, att telegra¬
fistens verksamhet är mera nervansträngande, mera slitande än post-
expeditörens. Om den sist nämnda saken skall jag icke tillåta
mig att fälla något omdöme, men för oss har det stått såsom en
pligt att så bestämma lönerna för de qvinliga postexpeditörerna,
att man i och med detsamma och med öppna ögon för konseqven-
serna deraf också, så att säga, bestämde dem för framtiden'för te¬
legrafisterna.
Hvad innebörd har utskottets förslag i nu nämnda hänseende?
Genom bifall till utskottets! förslag och under förutsättning, att
telegrafisterna komma i åtnjutande af samma förmåner, som vi här
hafva förslagit för de qvinliga postexpeditörerna, skulle staten för
telegrafisternas aflöning årligen ökas med 79,500 kronor utöfver
den ökning, som den förut omnämda, åsyftade löneregleringen skulle
medföra. Om man bestämmer postexpeditörernas aflöning i enlig-
N:o 21. 22
Lördagen den 22 April.
Om inrättande hot med reservanternas förslag i den högre graden oeli om tele-
af en ’iy lone' grafisterna skulle få samma löneförmåner, som här föreslagits för
^cxpediiörer.' denna högre grad, så skulle detta medföra en årlig förhöjning i
(Forts.) telegrafisternas lönestat, icke den nuvarande, utan den, som snart
torde blifva genomförd, af 150,000 kronor.
Nu har utskottet ansett, att detta borde klart framläggas för
Riksdagen, så att Riksdagen må kunna fatta sitt beslut, seende
situationen tydlig och klar, och ej på något sätt låta sig nu be¬
stämmas af beräkningar, hvilka man kanske ej sedan vill stå till
vid följande uppgörelser. Vill Riksdagen eller vill Fösta Kamma¬
ren i enlighet mod reservationen fatta beslut i afseende på de qvin-
liga postexpeditörerna och dermed samtidigt ikläda sig ett slags
borgen för lika behandling af telegrafis tern a och möjligen äfven
med dem likstälda qvinliga tjensteman vid jernvägarne o. s. v., så
icke kommer jag att sörja deröfver, men stora konseqvenser kom¬
mer det beslut, som i dag fattas, att draga med sig, och jag vill
tillägga, att detta gäller ej blott i fråga om dessa med poststatens
qvinliga tjensteman likstälda, utan konseqvenserna skola äfven
yppa sig på andra håll. Ty om man tänker på, att dessa qvinliga
postexpeditörer skulle enligt utskottets förslag begynna med en lön
på ungefär 1,500 kronor och komma till 1,765, och om man jem-
för dessa löneförmåner med dem, hvilka qvinnor gemenligen plåga
kunna uppnå, så kan man väl ej säga, att hvad som här föreslagits
är hardt. Låtom oss tänka på alla dessa, som arbeta vid de qvin¬
liga läroverken, hvilka hafva gått igenom dyrbara kurser; hvilken
aflöning hafva do och till hvilken kunna de komma? Deras ar¬
bete lär väl icke kunna anses mindre ansträngande än de qvinliga
postexpeditörernas. Nå väl, om frikostigheten i dag mot de qvinliga
postexpeditörerna kommer att hafva med sig en lönehöjning utöfver
hela linien för allt hvad qvinnor, som äro aflönade, heter, så icke
skall jag sörja deröfver, men jag har ansett mig böra peka på kon-
seqvensen af dagens beslut. Och sedan jag nu har för kammaren
haft äran att framlägga detta förhållande, så må kammaren besluta,
huru kammaren vill, men för min del kan jag icke annat än anse,
att klokheten bjuder, att kammaren stannar vid det medlingsförslag,
som utskottet framstält, och som står midt emellan Kongl. Maj:ts för¬
slag och reservanternas. Kammaren kan göra detta med så mycket
lugnare sinne, som, då den omorganisation, om hvilken herr statsmi¬
nistern nyss talat och som i den kongl. propositionen beröres och hvil¬
ken afser uppbörds- och frimärkesprovisionens reglerande, skall ge¬
nomföras, man också tvingas till att i denna omorganisation indraga
frågan om våra qvinliga postexpeditörer. Då får man tillfälle till
att rektifiera livad man kan finna sig hafva grundade skäl att rek-
tiliera i afseende å det beslut, som i dag fattas.
Jag anhåller om bifall till statsutskottets förslag.
Lördagen den 22 April-
23 N:o 21.
Herr Nyström, Carl: Några få ord skall väl äfven jag i Om inrättande
likhet med talaren på stockholmsbänken uttala till förmån för afennylunc-
dessa i postverkets tjenst anstälda qvinliga biträden för att söka 3^xp^uörer!'
beveka kammaren att taga deras ställning i gunstigt öfvervägande. (p0rts)
Innan jag går vidare, heder jag emellertid att få tacka stats¬
utskottet och icke minst den man, som här fört statsutskottets talan,
för hans vänliga ord, Indika icke saknade ett skimmer af förhopp¬
ning om, att de qvinliga tjenstemännens ställning skulle blifva på
ett rättvist sätt bedömd.
Han kan nu icke komma ifrån det faktum, att de qvinliga
biträdena i jemförelse med sina manliga kamrater befinna sig uti
en sämre ställning. Man invänder visserligen härvid, att deras
tjenstgöring icke fullt är jemnstäld med mannens, i det att qvin¬
liga biträden i vissa fall icke äro rätt lämpliga o. s. v. Detta är nu
godt och väl, men om de allenast under full arbetstid sysselsättas
med arbete i postverkets tjenst af den beskaffenhet, att samma slags
arbete anses kunna och böra beträffande de manliga biträdena af-
lönas med ett visst belopp, så betyder det intet, om q vinnorna i
vissa undantagsfall icke äro lämpliga, såsom till nattarbete, till
tjenstgöring vid reseposten etc.; de förtjena i alla fall att få samma
aflöning som de manliga postexpeditörerna, när de utföra samma
slags arbete som dessa, om också icke på alla områden. Man har
nu svårt att förstå, huru regeringen under närvarande förhållan¬
den, då lefnadskostnaderna ökats så ofantligt, funnit skäligt att så
väsentligt nedpruta det förslag till löneförbättring, som poststyrel¬
sen sjelf utarbetat.* Hvad kan väl anledningen vara till ett dylikt
handlingssätt? Ja, något annat skäl för denna nedsättning än en
jemförelse med förhållandena inom andra verk har icke blifvit före-
bragt. Man har befarat, att den omständigheten, att rättvisa
blefve skipad inom detta område, skulle medföra konseqvenser och
ofördelaktigt inverka på de ekonomiska förhållandena inom andra
områden. Härvidlag har den siste talaren erinrat om aflönings-
förhållandena för liknande tjensteman inom jernvägsstyrelsen, men
om jag icke hörde allt för orätt, antydde han dock i förbigående,
att en dylik jemförelse icke vore fullt lämplig. Deruti vill jag
fullkomligt instämma. Deremot är en jemförelse med motsvarande
biträdens inom telegrafstaten aflöningsförhållanden mera på sin
plats och alldeles särskild!, om man dervid tänker på telefonister¬
nas ställning. Såsom herrarna väl torde veta, är man beträffande
telefonstaten betänkt på att införa en alldeles ny grundsats för
anställande af telefonister, nemligen den, att dylik anställning en¬
dast skall vara af tillfällig natur och ingalunda utgöra försörjning
för hela lifstiden, utan endast för några få år. Jag tror derför
icke, att erfarenheten skall visa, att en förbättring uti de qvinliga ,
posttjenstemännens ställning skall medföra så vidt gående konse¬
qvenser, som man befarat. Då nemligen, såsom sagd t, anställning
i postverkets tjenst är af varaktig natur, under det att enligt
X:o 21. 24
Lördagen den 22 April.
Om inrullande nyssberörda grundsats anställning i telefonstaten skulle blifva af mer
m-ad för .»'ost- art’ kunna dessa stater icke gerna jemföras med hvar-
expeditörer. ‘Tf- för öfrigt skall jag be att med afseende på alla dylika jem-
(Forts.) rörelser fa påminna om var aflidne kamrats ord: »Blir det bättre
för de illa behandlade tjenstemännen inom en klass, om äfven en
annan klass^ åt tjensteman blifver illa behandlad?» Denna enkla
fråga har så inpreglat sig i mitt minne, att jag ansett det lämp¬
ligt att påminna kammaren derom.
När bär blifvit styrkt, att en förbättring af dessa qvinliga
tjenstanstäldas löneförmåner är skälig och billig, tycker jag, att
framställningen bör behjertas, särskild! i betraktande af iefnads-
kostnadernas stegring samt äfven utaf den omständighet, som her¬
rar Hedin och Berg i sin motion påpekat, nemligen att dylik an¬
ställning i postverkets tjenst för qvinnorna icke längre är att be¬
trakta såsom en ^förtjenst, utan att dessa qvinnor äro sjelfförsörjare
och derjemte ganska ofta äfven familjeförsörjare, i hvilka fall alltså
dessa qvinnor arbeta under samma kraf och samma tryck som
deras manliga kamrater inom verket, hvilka äro gifta och hafva
familj att försörja. Jag skall här äfven be att få anföra de få ord,
med hvilka qvinnorna sjelfva styrka sin sak: »Då de af vederbö¬
rande framstälda motiven för en sänkning af de qvinliga postexpedi-
törernas löner ej synas hafva giltig grund, då ej heller någon för¬
ändring af arbetet inom verket eller en minskning äf lefnads-
omkostnaderna kunna såsom skäl åberopas, vågar man i det längsta
hoppas, att det förslag till försämring af den qvinliga personalens
befordringsutsigter och löneförhållanden, som den kongl. proposi¬
tionen i sjelfva verket innebär, icke må komma att af Riksdagen
bifallas.»
Jag skall be att få tillfoga ännu en påminnelse. Qvinnor
hafva nu så länge arbetat i det offentligas tjenst, att man här och
der kan få se fenomenet af en qvinna, som slitit ut sina krafter
i dylikt arbete och som nu star oförsörjd på gamla dagar. Ingen
pension är här ifrågasatt att komma de qvinliga biträdena till del,
hvilket deremot deras manliga kamrater erhålla. Detta är alltså
en mycket väsentlig skilnad. Hvart skola dessa utarbetade qvinnor
taga vägen, särskildt om de till på köpet under arbetets dagar
varit så ofullkomligt försörjda, att de icke kunnat lägga af en enda
sparpenning för ålderdomens dagar? Det är ytterst bedröfligt att
se en sådan qvinna, som ej bär någon pension att lita till, och
som icke vet hvart hon skall vänja sig efter att samvetsgrant
hafva gifvit sina krafter uti det allmännas tjenst. Hon bär der¬
under lefvat sig in i en sjefförsörjares åskådningssätt och måste
alltså, kanske med större bitterhet än andra qvinnor, motse nåde-
* hjonets sorgliga lott. Och hon skall dervid jemföra sin ställning
med de manliga kamraternas, som under sin arbetstid haft högre
aflöning och det oaktadt fa äfven pension. Då jag anser, att det
vore Riksdagen värdigt att behjerta dessa vanlottade, i posten tjenst-
Lövdagen den 22 April.
25 N:o '21.
görande qvinnors ställning, tillåter jag mig hemställa om bifall Öih irirtiååKäe
till samma yrkande, som herr Walldén framstält. Jag skulle vis- “/ lonc'
serligen helst önska, att ärendet blefve återremitterädt, tv det är^expeditvrer-1'
sannerligen ganska svårt att i detta afseende utleta några lämpliga (ppfts1)
siffror. Den ärade ledamot af kammaren, som här fört stats¬
utskottets talan, har ju också påvisat, hvilket bekymmer statsut¬
skottet haft för att komma till de siffror, utskottet föreslagit.
Jag skulle alltså helst önska föreslå återremiss och hemställer
derför till herr Walldén, om lian icke skulle vilja förändra sitt
yrkande derhän. Sker detta emellertid icke, skall jag dock, för
att icke flera yrkanden här skola föreligga, förena mig med honom
i hans första yrkande.
o
Herr Fränekel: Man skulle ju på grund af kammarens nyss
fattade beslut angående hela den stora organisationen af postverket
i öfriga delar kunnat antaga, att den fråga, som nu föreligger,
nemligen om inrättandet af en ny lönegrad för postexpeditörer,
äfven bort blifva föremål för den framtida gemensamma undersök¬
ning, som i detta afseende kommer att ega rum. En sådan in¬
vändning gjordes också i statsutskottet, men man svarade då, att
Riksdagen sjelf — om jag icke mins orätt — så nyligen som för-
lidet år skrifvit till Kongl. Maj:t och anhållit, att förslag skulle
framläggas om ökande af de ordinarie posttjenstemännens antal,
och man ansåg derför inom utskottet, att det nu vore Riksdagens
skyldighet att, oaktadt hela den öfriga organisationen, om jag så
får säga, återförvisades, behandla denna fråga om postexpeditörerna.
Man skulle ju vidare kunnat antaga, att Riksdagen, sedan ett för¬
slag framkommit från Kongl. Maj:t och sedan, såsom vi här hafva
hört från statsrådsbänken, Kong!. Maj:t på grund af jemförelse med
andra stater sett sig nödsakad att göra inskränkningar i det förslag
till aflöning uti denna nya lönegrad, som generalpoststyrelsen före¬
slagit, man skulle ju, säger jag, derutaf kunna sluta, att Riks¬
dagen icke skulle vilja taga på sitt ansvar att göra en förändring
i ett så beskaffadt förslag. Det borde väl vara för hvar och en
klart, att Kongl. Maj:t i detta fall som i så många andra velat
tillgodose posttjenstemännens fördel och sökt att för Riksdagen
framlägga ett förslag i afseende på aflöning, så högt som under
för handen varande förhållanden varit möjligt. Häraf skulle man
ju ytterligare kunnat sluta, att statsutskottet skulle hafva obe¬
tingadt gått in på Kongl. Maj:ts förslag i afseende på aflöning
för denna lönegrad. Det har statsutskottet på sätt och vis också
gjort, men berrarne torde finna, att den skilnad, som föreligger
mellan Kongl. Maj:ts proposition och statsutskottets förslag, är en
följd derutaf, att statsutskottet ej kunnat biträda förslaget om fixe¬
ring af provisionens storlek och sålunda låtit hela denna frimär-
kesprovision fortfarande stå qvar såsom en förmån för de ordi¬
narie tjenstemännen.
Ji:o 21. 26
Lördagen den 22 April.
Om inrättande Derigenom har utskottet, om jag så får säga, bifallit Kongl.
%ad förpost- Maj;ts förslag, men derjemte åstadkommit den ökning, som blir en
expeditörer. fö)jd af) att dessa qvinliga postexpeditörer äfven blifva delaktiga
(Forts.) a* uppbördsprovisionen, hvilken ökning approximativt beräknats
uppgå till 265 kronor pr år. Nu säger man: vi kunna icke taga
hänsyn till detta; vi måste taga hänsyn till de ömmande omstän¬
digheter, som föreligga för de qvinliga postexpeditörerna. Jagskall
vara den förste att erkänna, att, om det vore möjligt att i än
högre grad förbättra vilkoren för do q vinliga biträdena i post¬
verket, utan att det, såsom redan blifvit framhållet, medförde
konseqvenser med hänsyn till öfriga verk, saken ju vore mycket
lätt. Men, mina herrar, vi kunna icke, synes mig, vilja göra
undantag i detta fp.ll, om vi icke på samma gång vilja begå en
orättvisa. Yi hafva för allenast ett par riksdagar sedan faststält
stat för jernvägspersonalen, och i denna stat förekomma ganska
många qvinliga biträden. Det var icke ovanligt, att det då lik¬
som nu gjordes påtryckningar i form af petitioner och visiter hos
riksdagsmän, för att man om möjligt skulle få sina vilkor för¬
bättrade. Framställningarna afvisades då med det besked, att
frågan vore af så stor och omfattande betydelse, att den åsyftade
förbättringen icke kunde af någon riksdagsman utan föregående
utredning med säkerhet vare sig till- eller afstvrkas, utan att för¬
slaget först måste genomgå den pröfning och jemförelse, som alla
dylika projekt kräfde. Det voro önskligt, att sådana svar lemnats
äfven i år, emedan i annat fall risken vore ännu större, om den
uppfattning skulle vinna insteg, att så beskaffad påtryckning i
vissa fall hade afsedd verkan.
Den ärade talare, som nyss försvarade statsutskottets åtgörande
i denna fråga, har för kammaren utvecklat, hvarpå det berott, att
statsutskottet måst ställa sig på den ståndpunkt, det nu intagit i
afseende å postexpeditörernas löneförmåner. Jag skall icke besvära
kammaren med att dertill lägga några nya skäl. Jag vill endast
ytterligare framhålla hvad han i förbigående nämnde, att konse-
qvenserna skulle göra sig gällande icke ensamt för statens verk,
utan öfverallt, der det nu med fördel användes qvinliga biträden.
Utskottet har fått del af vissa jemförelser, som gjorts med för¬
hållandena på privata verksamhetsområden, der man har qvinliga
biträden för förrättande af liknande göromål. Och ehuru man väl
måste erkänna, att sådan anställning icke är på långt när af den
fasta natur som en ordinarie postexpeditörstjenst, befans det, att
de privata biträdenas löner icke vore större, än att äfven enligt
det förslag, som nu föreligger från statsutskottet, en ganska stor
förhöjning skulle få ega rum. Jag skall icke upptaga kammarens
tid med att nu framdraga alla de exempel, till hvilka stats¬
utskottet varit i tillfälle att taga hänsyn. Jag vill endast nämna,
att de jemförelser, som gjordes, voro sådana som med »större banker»,
med »mindre banker», med »försäkringsbolag» och med »köpmans-
Lördagen den 22 April-
27 N:o 21.
kontor». Sedan dessa jemförelse! blifvit statsutskottet bekanta, Om inrättande
drog man ej i betänkande att stanna vid hvad här är föreslaget af af en n,J lone■
utskottet. Då, såsom här redan yttrats, organisationsfrågan i allt CXpediiörcr.
fall måste i hela sin vidd tagas i öfvervägande, och då nu genom (Forts.)
bibehållande af frimärkesprovision åt de qvinliga biträdena skulle
beredas dem en förmån, som, i fall den hnge qvarstå, på grund af
provisionsbeloppens ständiga stigande komme att vid en framtida
lönereglering medföra för dem ytterligare förhöjning, tror jag för
min del, att man ginge mycket oförsigtigt till väga, om man nu
afveke från utskottets förslag och antoge reservanternas.
Jag ber dessutom att få tillägga, att den ändring, som nu
göres, måste komma att inverka icke allenast för de qvinliga bi¬
trädena i postverket, utan äfven för de manliga. Om herrarna
jemföra med den stat, som Riksdagen år 1897 fastslog för jern-
vägspersonalen, skolen I finna, att i sistnämnda stat det tillagts perso¬
ner med högst ansträngande befattningar löner, som icke på långt
när uppgå till de belopp, som nu ifrågasättas af dem,'som yrka på
högre belopp, än statsutskottet föreslagit. Kommer dertill, såsom
redan blifvit närundt, att inom kort tid det måste vara att motse
ett förslag om eu ny organisation, hvarigenom statens telegraf- och
telefonpersonal kan sättas på ordinarie stat, hvarom jag har mig
bekant, att telegrafstyrelsen redan den 8 december 1898 aflat en
skrifvelse till Kongl. Maj:t, föreligger här en fråga, som redan nu
kan sägas beröra omkring 1,000 qvinliga biträden vid dessa verk.
Häraf torde herrarna finna, att utskottet, sedan afdelningen mycket
noga begrundat frågan, efter mogen öfverläggning framlagt sitt förslag
i denna punkt. Och då så goda skäl kunna åberopas för detsamma,
hyser jag den förhoppning, att kammaren äfven bifaller detta ut¬
skottets förslag, hvartill jag, herr vice talman, ber att få yrka bifall.
Herr von Friesen: Då det här talats om fartigajkonseqvenser,
torde det vara skäl att reducera denna sak till dess rätta dimen¬
sioner. Det är fråga om att bilda en liten klass af 40 postexpe-
ditörer, hufvudsakligen qvinliga sådana, och det är fråga om en
skilnad i aflöning på 200 kronor mellan utskottets och reservan¬
ternas förslag. Det är fråga om att bilda en särskild klass
med 200 kronors högre aflöning, till hvilken klass ett 40-tal expe-
ditörer kunna få flytta upp, i fäll de göra sig förtjenta af befordran.
Det är ju så, att ingenting är mera sporrande för en i tjenst an-
stäld än utsigt till befordran. En sådan utsigt hafva ju de
qvinliga postbiträdena redan nu, om också ej många qvinliga
biträden vunnit befordran. Såsom nämnts, hafva de dock kunnat
komma till 2,700 kronors aflöning. Nu vilja reservanterna ställa
i utsigt för dem att få 1,965 kronor, således mindre, än det förut
varit möjligt för dem att få, Detta kan väl icke vara så farligt
att draga konseqvenserna af. Om man blir nödgad att äfven inom
t. ex. telegrafverket bilda en ny klass för att skaffa ett 40-
tto 4l. 28
Lördagen den 22 April.
Om inrättande tal utsigt till befordran, lär väl ingen vara rädd för det. Om
>ar^i0o”^ersonalen kar utsigt till befordran, får man bättre folk, ocli
^expeditörer. arbotet går med mera lif och lust. Gent emot borr Fränekel vill
(Ports.) ja£ dessutom påpeka, att de vid jernvägen anstälda qvinliga bi¬
trädena hafva pensionsrätt, medan de i postverket anstälda äro
hänvisade att sjelfva bereda sig pension genom att lägga af på
sina löner. Hafva de utsigt att få litet högre löner, så att de
kunna göra besparingar till gamla dagar, så blir arbetet mera
hugnesam t, mera energiskt och värdefullt. Jag tror derför icke,
att det är så farligt att antaga reservanternas förslag.
Jag vill visst icke yttra mig mot utskottet. Afdelnings-
ordföranden har ju anfört utmärkt goda skäl för sin mening. Men
när det gäller att öppna denna lilla väg till befordran och med¬
gifva denna lilla förhöjning, som komme att blifva verklighet för
så få, men möjlighet för alla, förefaller det mig, som om det ej
vore så farligt att bevilja hvad reservanterna föreslagit. Det
gäller 40 X 200, d. v. s. 8,000 kronor i en stat på öfver 10,000,000
kronor. Och vill man draga den rätta konseqvensen deraf, så be¬
står den i, att liknande möjlighet skulle beredas statstjenare inom
andra förvaltningsgrenar. Icke heller derför tror jag, att någon
har skäl att vara rädd.
Jag yrkar bifall till reservanternas förslag.
Herr Ta mm, Hugo: Den siste talaren ansåg, att konseqven-
serna blifvit framhållna med allt för mycken skärpa. Men man
kan äfven slå öfver åt andra sidan och göra dem allt för små. Att
här säga, att det endast gäller att bilda en liten klass på 40 per¬
soner, torde väl icke vara fullt rigtigt. Beslutet i dag har be¬
tydelse för många flera i mån af postverkets utveckling, då jag
förmodar, att det framdeles kommer att blifva allt flera och flera
qvinliga expeditörer. Det är nog en norm, man nu i denna fråga
fastställer, och icke blott lön för ett litet 40-tal personer.
För min del får jag bekänna, att jag kan ställa mig helt och
hållet på deras sida, som anse det vara en fördel, att en högre
klass kommer till stånd, särskildt om befordran till den kommer
att grundas på förtjenst, ej blott efter anciennitet. Jag anser icke
heller, att den för denna klass föreslagna aflöning är en aflöning,
mot hvilken man med skäl kan opponera sig. Men ett skäl, som
kanske icke blifvit nog framhållet här och som åtminstone bestämt
mig för att biträda utskottets förslag, är, att det nu icke är fråga
'om att genomföra en definitiv reglering. Man har enligt utskot¬
tets förslag tvärt om sökt inpassa en tredje klass i den gamla or¬
ganisationen för postverket, hvilket ju i sin helhet skall omorgani-
setas. Dötta framgår deraf, att man vill gifva dem, som skola
'hänföras dit, ej blott fast lön, utan äfven andel i frimärkes- och
uppbördsprovisionen. Utskottet och reservanterna säga: vi vilja
gerna bereda åt dem en högre och fastare aflöning än den, som
Lördagen den 22 April.
29 X:o 21.
extra ordinarie nu få; men vi vilja sätta in dem som ett led iden Om inräitatufc
gamla organisationen. Hot är således endast ett tillfälligt ärra Age- liinc'
men t, som här skulle vidtagas i form af en förhöjning. Speditör ^
Under sådana förhållanden är det väl fråga om, huruvida man (Forts)
bör gå längre, än att man ställer sig på den ståndpunkt, som ut¬
skottet för denna tillfälliga reglering anvisat. Jag tager för all¬
deles gifvet, att det är två åtgärder, som vi vid den slutliga regle¬
ringen icke kunna komma undan eller böra undandraga oss. Den
ena är inrättande af en högre klass, till hvilken de qvinliga bD
trädena kunna nå. Och jag tillägger för min del, i öfverensstäm¬
melse med hvad herr Nyström antydde, att Riksdagen och Kong].
Maj:t nog äfven måste tillse, att för dem, som tjenat en viss tid
och nått en viss ålder, i form af lifränta eller annorledes något
slags pension beredes på gamla dagar. Det är en rättvis, fordran
och en fordran, mot hvilken intet motstånd kan i längden upp¬
resas.
Under sådana förhållanden förefaller mig, som om kammaren
för närvarande bordo stanna vid den af utskottet föreslagna till¬
fälliga löneförhöjningen och till en kommande snar omorganisering
uppskj uta klassregleringen.
Jag ber dessutom att få tillägga något om donna uppbörds-
provision, om hvilken utskottet och reservanterna äro ense, men
som dock har sina sidor, då man använder den som regleringsfaktor
för nya ordinarie tjenstår. Huru uppkommer den? Jo, den upp¬
kommer genom en minskning af postmästarnes provisioner, hvilka
komma att utdelas på så mycket större antal personer, som nya
ordinarie tillskapas. Från dem tager man således den ökning, sam
bär är ifrågasatt att tilldela hela denna tredje klass.
Jag kan icke neka till, att det synes mig, som om, hela detta
kongl. förslag hade från början till slut behöft mera utredning samt
ett tvdligare klargörande af flera förhållanden, som äro, obekanta
och svåra att utröna, så att jag för min del mycket lutat åt den
åsigten, att hela det kongl. förslaget bort uppskjutas för att under¬
gå ny utredning och till en kommande Riksdag framläggas. Då så
ej kan nu ske, synes kammaren mig gorå klokast i att antaga den
tillfälliga löneregleringen för dessa postexpeditörer, såsom utskottet
föreslagit, och så för sin del angifva, att den ej vill reglera, ons
denna klass definitivt, utan att äfven den får hvila, tills den säker¬
ligen nästa riksdag i sin helhet kommer fram. Härigenom skullo
vi slippa bryta sönder denna fråga genom en delvis, vidtagen orga¬
nisation och skapa missbelåtenhet inom posteorpsen och missnöje, med
Riksdagen. Det är godt, när sådana frågor få regleras i sin helhet,
utan att man på förhand slår fast en pinne, på hvilken pretentio¬
ner uppstiga, som vålla ryckningar i hela byggnaden.
Det är sålunda icke af någon fiendtlighet eller ovilja mot post-,
verkets tjenstemän, som jag motsätter mig reservanternas förslag
och anhåller om bifall till utskottets förslag.
N:o 21. 30
Lördagen den 22 April.
Ominrättande Herr Billing: Jag skall blott med anledning af några vtt-
liadföl post- randen> som här blifvit fälda, saga ett par ord — icke för* att
expeditörer. opponera mig, utan för att 2:a utgiftsafdelningens uppfattning
(Forts.) icbe niå blifva missförstådd.
Först vill jag upprepa hvad jag trott mig hafva sagt nyss,
nemligen att utsigterna eller möjligheten för dessa qvinliga post-
expeditörer att få befordran utöfver den nu föreslagna expeditörs-
graden icke är utesluten enligt den kongl. propositionen, utan de
kunna framdeles såsom hittills befordras vidare, ehuru det står i
den kongl. propositionen, att detta icke skall vara regel.
Vidare vill jag säga, att åtminstone för afdelningen, som af¬
styra motionen om pensionering af dessa qvinnor, det varit klart,
att, om dessa qvinnor verkligen komme att stanna i postverkets
tjenst, till dess de uppnått den lefnads- och tjensteålder, som i all¬
mänhet berättigar till pension, det väl icke kunde sättas i fråga
annat, än att de skulle få pension i en eller annan form. Att vi
det oaktadt afstyrkt motionen om pensionsrätt för dessa qvinnor,
har berott derpå, att de icke blifva ordinarie i sträng mening, utan
kallas tillförordnade, emedan de alltid måste vara skyldiga att afgå
från tjensten, om de träda i äktenskap. Men för oss var det klart,
att om de tjenat ut sin tid, så måste de hafva pension i en eller
annan form.
Vidare och med anledning af hvad som nämndes om, att det
kan tyckas vara obilligt, att dessa af oss nu föreslagna nya expe¬
ditörer skola hafva del i uppbördsprovisionen, hvilket skulle vålla
en minskning för öfriga ordinarie posttjenstemän, vill jag erinra,
att deremot kan invändas, att denna uppbördsprovision under tider¬
nas lopp så väsentligt ökats, att den nu är betydligt högre, än ur¬
sprungligen beräknats; hvartill kommer, att den antagligen kommer
att ökas, så att den minskning, som genom antagande af förslaget
skulle vållas, nog inom kort tid kommer att ersättas genom upp¬
bördens ökande.
Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr tal¬
mannen i enlighet med de yrkanden, som derunder förekommit,
propositioner, först på bifall till hvad utskottet i föreliggande punkt
hemstält samt vidare derpå att kammaren skulle bifalla det för¬
slag, som innefattades i den vid punkten afgifna reservation; och
förklarade herr talmannen, efter att hafva förnyat den förra pro¬
positionen, sig finna densamma vara med öfvervägande ja besvarad.
Herr von Friesen begärde votering, i anledning hvaraf upp¬
sattes, justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande
lydelse:
31 N:o 21.
Lördagen den 22 April.
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i punkten 4 af
sitt utlåtande n:o 60, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, bifalles det förslag, som innefattas i den vid punk¬
ten afgifna reservation.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 74;
Nej — 38.
Punkterna 5—10.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Punkterna 11 och 12. An,J- post-
verkets stater
Herr Bil lin g: Jag anhåller att få föreslå, att kammaren, m-
såsom ett nödvändigt korollarium af dess beslut vid första punk¬
ten, nu ville afslå utskottets hemställan i de nu föredragna punk¬
terna och godkänna den af herr Lundeberg, friherre von Otter med
flere afgifna reservation.
Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade
herr talmannen, att i afseende på nu föredragna punkterna 11 och
12 endast yrkats, att kammaren skulle antaga det förslag, som
innefattades i den af herr Lundeberg med flere vid förevarande
punkter afgifna reservation.
Härefter gjordes propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på godkännande af nyssnämnda yrkande;
och förklarades den senare propositionen vara med ja besvarad. *■
Föredrogs å nyo lagutskottets den 19 och 21 i denna månad Lagförslag
bordlagda utlåtande, n:o 48, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition ang.sparkasse-
med förslag till lagar om ändrad lydelse af § 31 i kungörelsen ^skilda ban-
angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den ker oc/t bank-
12 juni 1874 samt af 18 § i lagen angående bankaktiebolag den aktiebolag.
19 november 1896.
X:o 21
Lördagen den 22 April
Lagförslag Herr Philips,on: Bland de minst gynnarinna, de minst lämp-
"räknin^lws *'»a s'a» a<‘en smida bankrörelse, som i vårt land bedrifves, är
Z ovilkorligen emottagande! af penningar å sparkasseräkning den
enskilda ban¬
ker och bank- inöst Trana trädande, och jag
penningar ä sparkasseräkning den
vågar påstå, att näst den rörelse, som
aktiebolag, bedrifves af riksbanken genom do s. k. afbetalningslånen, finnes
(Forts ) ingen rörelse, som är så skadlig för den legitima bankrörelsen, som
just emottagande af medel å sparkasseräkning. Denna sparkasse-
rörelse — om jag så får kalla den — bär tillkommit under senare
tider, under tider, då flere så väl enskilda banker som aktiebanker
dels utsträckt sin verksamhet, dels nya sådana uppstått, och då man
funnit det vara ett mycket godt sätt att kunna få in billiga pen¬
ningar till dessa banker från den stora allmänheten mot låg ränta
genom att flitigt annonsera, det man emottager medel insatta på
sparkasseräkning, så har man på senare tider icke underlåtit att
så göra. Man började emellertid mycket beskedligt med att å dessa
insättningar gifva endast half procent ränta mera än man gaf för
medel insatta å upp- och afskrifningsräkning, för hvilken räntan
då var 1 ‘/2 å 2 procent. Men t>V appetit vient en mangeant»;
utlåningarna, försträckningarna till allmänheten hafva ökats mera
för bankerna än man trodde och måhända på många håll önskade,
och man har funnit, att ju mera man lånade ut, desto mera måste
man sjelf söka få låna upp. Man har under den goda tiden lånat
ut orimliga belopp och man ser, att det tillflöde man väntat er¬
hålla genom inlåning minskas. Då har man för att befordra in¬
låningen och äfven skydda sig för uttag tillgripit utvägen att å spar-
kasseräkningen, hvarå insättningar i regeln göras af småfolket, höja
och höja räntegodtgörelsen, så att man nu kommit så långt, att 5
procent betalas på dylik räkning. Ja, det är icke nog med att så hög
ränta betalas, utan i alla möjliga tidningar annonseras detta och an¬
nonseras i några fall med det lockande tillägg, att den eller den kassan
utbetalar på eu sparkassobok 1,000 kronor i månaden utan upp¬
sägning; med ett ord sagdt.fman tager emot penningar till 5 procent
ränta å vista, d. v. s. vid anfordran; ty det kan ju kallas å vista
när en sparkasseräkningsinnehafvare kan få lyfta 1,000 kronor i
månaden utan uppsägning. Hvad medför nu detta? Jo, att uttar
garnes antal i postsparbanken ökats högst betydligt, och att äfven
uttagningar skett i mycket större skala än beräknadt varit ur
sparbankerna i landsorten, ja, jag tror framför allt i Stockholms.
Detta är ju någonting som man icke gerna kan se utan att finna
det vara till skada för hvad som med vårt utmärkta sparbanksvä-
sende varit och är afsedt. Sparbankerna äro ju fonderade på helt
annat Sätt än de enskilda bankerna och aktiebankerna. Deras re¬
vision förrättas af revisorer, tillsatta af Ivongl. Maj:ts befallnings
hafvande, och man vet, att sådan revision icke är blott »til Lvst»,
utan att den är mycket allvarsam och noggrann. Dessutan; måste
Ulan ju komma i håg, att dessa sparbanker, häradssparkasspr och
hvad de allt kallas icke hafva till ändamål att lemqa enskilda per-
Lördagen den 22 April.
33 N:o 21.
personer vinst, utan hafva till ändamål att, jemte det de skola upp¬
muntra sparsamhetsbegäret inom landet, på bästa, säkraste sätt för¬
valta de småfolkets ringa medel, som de kunna undvara för de
dagliga behofven, och hvilka de genom placering vilja göra så
fruktbringande som möjligt. När nu postsparbanken endast betalar
3,3 procent och sparbankerna icke öfver 4 procent, ja, kanske möj¬
ligen en eller annan 4 7» procent, så är det tydligt och klart, att
en person, som vill söka förkofra sina små besparingar, hellre sätter
dem på sparkasseräkning i bankerna, och härom vore ju icke
mycket att säga, för så vidt detta förfarande icke ganska lätt kan
leda till resultat, som icke äro önskvärda. Man bör besinna, och
erfarenheten ger nog kännedom härom, att under svåra penning¬
tider, under brydsamma kritiska förhållanden är det småfolket, som
först af alla blir oroligt och vill hafva tillbaka sina insatser, hvilka
ofta representera allt det, de kunnat spara i hop. Kommer det oro
i sinnena genom ett eller annat rykte eller genom andra orsaker,
då är det småfolket, som först rusar till bankerna och fordrar att
få ut sina insatser, och paniken är lätt färdig! Och hvad en panik
i en eller annan af våra banker betyder och kan vålla för skada
för hela landet, det är rent af oberäkneligt.
Det var således med tillfredsställelse, som jag läste det af Kongl.
Maj:t framlagda, nu föreliggande förslaget. Men jag kan icke un¬
derlåta att uttala, att tillfredsställelsen nog skulle hafva varit
större, om detta förslag hade innehållit ännu mera skärpta bestäm¬
melser för denna gren af bankrörelsen. Det framgår emellertid af
herr statsrådet och departementschefens anförande till statsrådspro¬
tokollet, hurusom man nog äfven varit betänkt på att genom för¬
ordnande af stämpelbeläggning å bevis om insättning å sparkasse¬
räkning söka hindra det stora tillflödet af de smås besparingar att
gå i den rigtning, som jag nu nämnt, men icke ansett denna åtgärd
tillrådlig. Äfven jag för min ringa del tror, att sådant förslag
svårligen skulle hafva utsigt att vinna Riksdagens bifall under
nuvarande förhållanden, då från flera håll förslag ju väckas att
minska de kostnader, som på grund af gällande förordning drabba
allmänheten för stämpelbeläggning af affärspapper och andra papper.
Till utskottets hemställan har jag ej annat än att yrka bifall;
men jag tillät mig begära ordet för att få uttala min innerliga
önskan och mina förhoppningar, att förslag till skarpare bestäm¬
melser för den af bankerna i stor, ja, allt för stor omfattning be-
drifna sparkasserörelsen än de nu föreslagna måtte komma att fram¬
läggas för — och antagas af — Riksdagen, på det att denna —
jag vågar säga — minst lyckliga gren af den legitima bankrörel¬
sen måtte, om icke upphöra, dock i högst betydligt grad stäfjas.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad
utskottet i förevarande utlåtande hemstält.
Lagförslag
ang. sparkasse¬
räkning hos
enskilda ban¬
ker och bank¬
aktiebolag.
(Forts.)
Första Kanunarens Prot. 1899. N:o 21.
3
Nto 21. 84
Lördagen den 22 April.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 19 och 21 inne¬
varande april bordlagda utlåtanden:
n:o 49, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 3 § sjölagen, och
n:o 50, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående mo-
saiske trosbekännares fattigvård,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.
Yid förnyad föredragning af första kammarens tillfälliga
utskotts den 19 och 21 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 7, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen i fråga om
inrättande af förliknings- och skiljenämnder i tvister mellan arbe¬
tare och arbetsgifvare,
biföll kammaren hvad utskottet i berörda utlåtande hemstält;
och skulle, jemlikt § 63 mom, 3 riksdagsordningen, detta
beslut genom utdrag af protokollet delgifvas medkammaren.
Yid förnyad föredragning af Första Kammarens tillfälliga
utskotts den 19 och 21 innevarande månad bordlagda utlåtande
n:o 9, med anledning af väckt fråga angående förändrad uppställning
af den s. k. lilla almanackan och införande i almanackan af en
mer tidsenlig och svensk naranlängd, biföll kammaren hvad
utskottet i detta utlåtande hemstält.
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kongl. Maj:ts
denna dag aflemnade nådiga proposition till Riksdagen angående
vissa ändringar i gällande förordning angående stämpelafgiften.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts
nedannämnda, under sammanträdet aflemnade nådiga propositioner
till Riksdagen:
1 :o) angående upplåtande till landtförsvaret af lägenheten Ber-
rita Gurrislyckan inom Malmöhus län;
2:o) angående försäljning af viss del af förra militiebostället 1
mantal Örby n:o 2 Bossgård i Elfsborgs län jemte kronans andel
i fallet och vattnet i Yiskaån utanför samma område in. in.;
3:o) angående försäljning af förra militiebostället s/4 mantal
Hunna n:o 3 Östergård i Kronobergs län:
35 N:o 21.
Lördagen den 22 April.
4:o) angående försäljning af en till förra häradsskifvarebostället
1 mantal Vestra Hälgestad n:o 1 Mellangård i Östergötlands län
hörande lägenhet;
5 ro) angående upplåtelse af mark från förra landshöfdinge-
bostället kungsgården Noret i Kopparbergs län för utvidgning af
Falu stads område;
6:o) angående upplåtande åt aktiebolaget Gellivare Malmfält af
kronan tillhörig mark i Norrbottens län m. m.;
7:o) angående försäljning till Luossavaara—Kiirunavaåra aktie¬
bolag af kronan tillhörig mark i Juckasjärvi socken i Norrbottens
län m. m.; ...
8:o) angående upplåtelse åt Folkare häradstingshusbyggnadsskyl-
dige af mark från kronohemmanet Åvesta i Kopparbergs län till
plats för tingshus; samt
9:o) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
förre fabriksarbetaren Lars Persson.
Anmäldes och bordlädes konstitutionsutskottets memorial n:o 11,
angående fullbordad granskning af de i statsrådet förda protokoll.
Justerades ytterligare sex protokollsutdrag för denna dag.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Brehmer från
och med den 24 innevarande april till den 6 nästkommande maj.
Kammaren åtskildes kl. 1,5 7 e. m.
In fidem
‘l
A. v. Krus enstj erna.
Wto 21. 36
Tisdagen den 25 April.
Tisdagen den 25 april.
Kammaren sammanträdde kl. 2,3 0 e. m.
Herr statsrådet von Krusenstjerna aflemnade Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen, angående försäljning af Alnarps
kungsgård underlydande gatehusen n:is 12 och 13 Lomma.
Denna kongl. proposition blef härefter föredragen och hänvisad
till statsutskottet.
Justerades protokollet för den 18 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial n:o 70, i an¬
ledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande riks-
statens femte hufvudtitel.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
'konstitutionsutskottets den 22 innevarande månad bordlagda utlå¬
tande n:o 11, äfvensom statsutskottets samma dag bordlagda utlå¬
tanden n:is Öl—66.
Föredrogs och lades till handlingarna statsutskottets den 22
innevarande april bordlagda memorial n:o 67, i anledning af remiss
med öfverlemnande af uppgift å förändringar år 1898 i statsverkets
inkomster af för dess räkning utarrenderade kronoegendomar m. m.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 22 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 68.
Yid föredragning af statsutskottets den 22 innevarande april
bordlagda memorial n:o 69, i anledning af kamrarnes skiljaktiga
Tisdagen den 25 April.
37 Nso 21.
beslut i vissa frågor rörande anslagen under riksstatens åttonde
hufvudtitel, godkändes de föreslagna voteringspropositionerna.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
bevillningsutskottets den 22 i denna månad bordlagda betänkande
n:o 28.
Justerades två protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att statsutskottets
memorial n:o 70 skulle uppföras främst på föredragningslistan till
morgondagens sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 2,4 6 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Första Kammarens Prof. 1899.
N:o 21.
4