RIKSDAGENS PROTOKOLL
1899. Andra Kammaren. N:o 20.
♦
Lördagen den 8 april.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Till kammaren hade inkommit ett så lydande sjukbetyg, som
upplästes:
Att lektor G. Elowson, som lider af phlebitis, är under den
närmaste tiden förhindrad bevista Andra Kammarens sammanträden,
varder härmedelst intygadt.
Stockholm den 7 april 1899.
Karl Malmsten.
Medicine Doktor.
§2.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr C. A. Lind¬
hagen under fyra dagar från och med denna dag.
§ 3.
Föredrogs och hänvisades till Riksdagens särskilda utskott herr
E. Hammarlunds vid senaste sammanträdet afgifna motion, n:o 242.
Vid föredragning vidare af herr E. Sahlins å kammarens
bord hvilande anhållan att få göra ett tillägg till den af honom
afgifna motion, n:o 240, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition
angående jernvägsanläggningar för statens räkning samt inköp af
bandelen Örebro—Frövi, biföll kammaren nämnda anhållan, och
skulle berörda tillägg öfverlemnas till statsutskottet.
Andra Kammarens Prot. 1899. N:o 20.
1
K:« 20. 2
Lördagen den 8 April.
A ng. betäckan- e ^
de af förlust, ”
fö^envrepre- Till afgörande förelåg till en början bankoutskottets utlåtande
nörema vid n:o 11, med anledning af väckt motion om anvisande af medel
uppförandet af för betäckande af förlust, uppkommen för entreprenörerna vid upp-
nksbankshus förandet af riksbankshus i Karlstad.
% Karlstad.
Uti berörda, inom Andra Kammaren väckta motion, n:o 102,
hade herr G. Jansson i Krakerud föreslagit,
l:o) att Riksdagen behagade medgifva, att till betäckande af
den förlust, som entreprenörerna för uppförandet af riksbankshus
i Karlstad, byggmästarne C. A. Johansson och C. A. Resare,.
åsamkat sig genom nämnda bygge, finge af riksbankens medel
anvisas 9,594 kronor 16 öre, samt
2:o) att nämnda belopp måtte utbetalas på tid, som Riksdagen,
sedan bankoutskottet efter inhemtadt yttrande af herrar fullmäg-
tige i riksbanken derom afgifvit förslag, ville bestämma.
Utskottet hemstälde emellertid, att herr Janssons i Krakerud
ofvanberörda motion ej må af Riksdagen bifallas.
I fråga härom anförde:
Herr Jansson i Krakerud: Herr grefve och talman! Mina
herrar! Ehuru jag icke kan gilla det slut, hvartill bankoutskottet
i denna fråga har kommit, skall jag ändå taga mig friheten att
uttrycka min tacksamhet för den beredvillighet utskottet visat vid
behandlingen af min motion. Utskottet har konstaterat rigtigheten
af min motion på så sätt, att utskottet mycket noga citerat alla
de skäl, som jag anfört för bifall till min motion, och således icke
sökt att undanhålla eller undertrycka några af dessa skäl.
Herrarne torde finna, att utskottsbetänkandet är mycket enkelt
och klart, så att man mycket väl kan på grund af detsamma be¬
döma den föreliggande frågan, och man torde derför icke behöfva
upptaga densamma till någon längre diskussion. Som herrarne
således finna, hade desse entreprenörer år 1895 åtagit sig byggan¬
det utaf bankhus för riksbankens afdelningskontor i Karlstad.
Under nämnda år stodo så väl alla materialier som arbetslönerna
mycket lågt, men året derefter, då denna byggnad skulle uppföras,
stego både materialier och dagaflöningar till den grad, att den be¬
räkning, som entreprenörerna gjort, slog helt och hållet fel. Det
var således en olycka, för hvilken dessa byggmästare eller entrepre¬
nörer kommit att mot sin vilja blifva utsatta, och de äro derför
så att säga alldeles oskyldiga i denna sak. Den förlust, som de
ådragit sig, beror icke på likgiltighet eller försummelse å deras
sida, utan helt enkelt derpå, att det icke varit dem möjligt, att
beräkna de konjunkturer, som skulle komma att inträffa sedan de
Lördagen den 8 April.
3 Nio 20.
afslutat kontraktet om byggnadens uppförande. Rigtigheten der- Ang. betacka*.
utaf att konjunkturerna sedan år 1895 blifvit annorlunda finner de af förlust,
man också, då man kommer längre fram i betänkandet och ser,
att alla riksbankshus, som sedan dess byggts, stält sig mycket 'Zirlnw^id
högre i pris än riksbankshuset i Karlstad. I slutet af sidan 2 i uppförandet ep
betänkandet finner man dessutom, att för det bankhus nere i Karls- riksbankshus
krona, som Riksdagen beslutat att bygga och för hvilket Riksdagen % A^rlHad‘
till en början anslagit ungefär enahanda belopp som för uppförande (l°rts )
af riksbankshuset i Karlstad." Riksdagen sedermera, med fäst af¬
seende å förändrade konjunkturer, nemligen inträffad prisstegring
å materialier och arbete, måste höja anslaget med 15,000 kronor.
Man torde sålunda finna, att det varit alldeles omöjligt för desse
entreprenörer att under tiden efter år 1895 bygga efter den beräk¬
ning. som då blifvit uppgjord.
Bankoutskottet har vidare anmodat fullmägtige i riksbanken
att afgifva yttrande öfver motionen, och fullmägtige hafva remit¬
terat frågan till styrelsen för afdelningskontoret i Karlstad, som
också uttalat sina sympatier för motionen, samt förklarat sig anse,
att det varit omöjligt att bygga det ifrågavarande bankhuset för
den år 1895 beräknade kostnaden. Fullmägtige i riksbanken hafva
emellertid betraktat frågan från juridisk synpunkt, och läser man
de rader, som förekomma å sidan 3 i utskottets betänkande, skall
man också mycket väl finna den kalle juristen. Jag vill för min
del icke tadla fullmägtiges åtgörande i detta hänseende, ty de
hafva ju icke i denna sin egenskap kunnat betrakta frågan ur
annan synpunkt. Men det fins dock en högre lag än den juridiska,
och denna högre lag lärer ingen annan institution i vårt land än
Riksdagen kunna lägga till grund för sina handlingar.
Det är med fäst afseende härå, som jag vågat framdraga
frågan för Riksdagen, ty Riksdagen behöfver ju icke vare sig i
ena eller andra afseendet lägga enbart den juridiska synpunkten
till grund för sina göranden och låtanden, utan Riksdagen kan
mycket väl handla efter kärlekslagen. När det nu förhåller sig
så, att ett par familjer nästan hålla på att varda ruinerade, torde
det kunna vara berättigad! att i detta fäll vädja till Riksdagen
och anhålla, att Riksdagen ville träda emellan och hjelpa dessa i
nöd stadde entreprenörer.
Det är endast från den synpunkten, herr talman, som jag
tager mig friheten yrka utslag å utskottets hemställan och bifall
till motionen.
Häruti instämde herr Anderson i Hasselbol.
Herr Johansson i Noraskog: Herr talman! Den föregående
talaren yrkade visserligen bifall till sin motion, men det oaflåt-
liga sorl, som rådde i kammaren under hans anförande, synes göra
det skäligen öfverflödigt att yrka bifall till utskottets hemställan.
N:o 20. 4
Lördagen den 8 April.
Ang. betäckan-Den likgiltighet, hvarmed kammaren åhörde talaren, synes mig
de af förlust, nemligen vittna derom, att kammaren fullständigt gillar hvad
ZPcZ7rl utskottet hemstält.
nörerna^vid Jag behöfver endast erinra derom, att kammaren och Riksdagen,
uppförandet af då dylika anspråk framkommit från entreprenörer, som icke kun-
rU-sbanluhus i nät gå i land med sina byggnadsföretag, upprepade gånger sagt
Kartstad. nej Lika ofta har kammaren uttryckt sin benägenhet för att
(Forts.) byggnadsarbeten för statens och riksbankens räkning skola verk¬
ställas genom entreprenad. Men hvart skulle det under sådana
förhållanden taga vägen, om Riksdagen någon gång skulle släppa
efter i sådana fall? Följden skulle naturligen blifva den, att en¬
treprenaderna blefve allenast sken-affärer, der man skulle bjuda
under hvarandra så långt man möjligen kunde våga, under för¬
hoppning att Riksdagen sedan på grund af »kärlekslagen» skulle
betala skilnaden. Hvart skulle ett sådant förfaringssätt leda med
afseende på utförandet af byggnadsarbeten?
Jag hemställer om bifall till hvad utskottet föreslagit.
Herr Jansson i Krakerud: Jag begärde ordet med anledning
af den siste talarens yttrande. Hvad han sade kan visserligen
vara rigtigt från principiel synpunkt sedt, men jag tror icke att
det är tillämpligt på det nu föreliggande fallet. Han frågade, hvart
det skulle taga vägen, om Riksdagen skulle träda emellan vid alla
möjliga anspråk, som i händelse af bifall till min motion säker¬
ligen skulle komma att ställas på Riksdagen. Jag hemställer
emellertid till honom, om icke Riksdagen i hvarje särskildt fall
finge taga i öfvervägande, om de anspråk, som stäldes på Riks¬
dagen, vore befogade eller icke. Om förhållanden inträffa, som
göra, att Riksdagen anser sig böra träda emellan, bör Riksdagen
också göra det, men om sådana förhållanden icke finnas, har väl
Riksdagen frihet att afslå dylika anspråk. Här föreligga nu så¬
dana särskilda förhållanden, det liar hvarken utskottet eller banko-
fullmägtige eller styrelsen för riksbankens afdelningskontor för¬
nekat.
Hela frågan är beroende på att ändrade konjunkturer inträdt.
Om detta kontrakt hade blifvit upprättadt år 1896 eller 1897, då
hade konjunkturerna icke undergått någon förändring efter det
entreprenören uppgjorde sina beräkningar, och då skulle jag för
min del visst icke hafva kommit fram med anspråk på att Riks¬
dagen skulle träda emellan. Här föreligga emellertid, som sagdt,
alldeles särskilda förhållanden, som gjort att entreprenören icke
kunnat på förhand beräkna, att han skulle förlora dessa 9,500 kronor.
Man ser således mycket väl, att entreprenören icke gått ut från
den synpunkten, att han. om det misslyckades, skulle anhålla om
hjelp hos Riksdagen. Hade samma konjunkturer varit gällande
under den tid, afdelningskontorets byggnad uppfördes, som då kon¬
traktet ingicks, är det alldeles säkert, att entreprenören skulle
5 N:o 30.
Lördagen den 8 April.
hafva sluppit att förlora dessa 9,500 kronor. Jag tror derför att Ang. betäckan
här föreligga skäl, som göra att man icke så bestämdt bör hålla de “/ /snutt,
på den principiella sidan af saken, men att man dock derför ej bör
anses hafva fastslagit den principen, att man skall tillmötesgå alla nör^na^id
anspråk, som kunna framkomma från entreprenörerna. uppförandet aj
Jag ber att fortfarande få yrka bifall till min motion. riksbanluhut i
Karlstad.
Herrar Wavrinshj och Nydahl instämde häruti. (Forts.)
Öfverläggningen var härmed afslutad. I enlighet med de der¬
under gjorda yrkandena gaf herr talmannen propositioner dels å
bifall till utskottets hemställan och dels å afslag derå och bifall i
stället till den i ämnet afgifna motionen; och förklarade herr tal¬
mannen sig finna den förra propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad.
Herr Jansson i Krakerud begärde likväl votering, som ock
företogs enligt följande nu uppsatta, justerade och anslagna vote¬
ringsproposition :
Den, som bifaller hvad bankoutskottet hemstält i förevarande
utlåtande n:o 11, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Hej;
Vinner Hej, har kammaren med afslag å utskottets hemställan
bifallit den i ämnet väckta motionen.
Voteringen utföll med 185 ja mot 20 nej; och hade utskottets
hemställan alltså af kammaren bifallits.
§ 5.
Härefter företogs till behandling konstitutionsutskottets utlå- Ang. uttröt¬
tande, n:o 6, i anledning af dels Kong! Maj:ts proposition med förslag tande eU
♦ill önrlwo/^ I-tt/IaIoa r, f o o k »ni. o _a___*___j»______ _ tv .. i . jordbruks*
5 och 6 regeringsformen, dels väckt departement.
till ändrad lydelse af §£
motion om ändringar i §§ 6 och 15 regeringsformen, dels och inom
utskottet väckt förslag om ändrad lydelse af § 42 regeringsformen.
Till konstitutionsutskottets handläggning hade båda kamrarne
hänvisat Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 21,
deruti Kongl. Haj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ord¬
ning framlagt följande
»so. 20
6
Lördagea den 8 April.
»Förslag
till ändrad lydelse af §§ 5 och 6 regeringsformen.
§ 5.
Statsrådet skall bestå af 11 ledamöter, bland kviika Konungen
utnämne en att vara statsminister och statsrådets främste ledamot.
Dessa ega att alla i statsrådet förekommande ärenden öfvervara.
Ej må fader och son eller bröder på en gång vara ledamöter af
statsrådet.
§ 6.
Af statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer och föredra¬
gande, hvar för sitt departement, nemligen:
ministern för utrikesärendena för utrikesdepartementet;
en chef för justitiedepartementet:
en för landtförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konun¬
gens rådgifvare i kommandomål för armén;
en för sjöförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommandomål för flottan;
en för civildepartementet;
en för jordbruksdepartementet;
en för finansdepartementet; samt
en för ecklesiastikdepartementet.
Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan,
bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen
kungjord stadga.
Bland de tre statsråden utan departement böra minst två
hafva förvaltat civil beställning.»
I sammanhang med den kongl. propositionen hade utskottet
jemväl till behandling förehaft en af herr M. Dahn inom Andra
Kammaren väckt och till utskottet hänvisad motion, n:o 233, uti
hvilken motionären hemstält, att Riksdagen måtte antaga följande
förslag till ändrad lydelse af §§ 6 och 15 regeringsformen att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling:
Ȥ 6.
Af statsrådets ledamöter skola sju var chefer och föredragande,
hvar för sitt departement, nemligen;
ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet;
en chef för justitiedepartementet;
en för försvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommandomål;
en för civildepartementet;
Ang. upprät¬
tande af ett
jordbruks¬
departement .
(Forts.)
Lördagen den 8 April 7
en för jordbruksdepartementet;
en för finansdepartementet; samt
en för ecklesiastikdepartementet.
Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan,
bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen
kungjord stadga.
Bland de tre statsråden utan departement böra minst två
hafva förvaltat civil beställning.
§ 15-
Kommandomål, hvarmed förstås sådana, som Konungen, i egen¬
skap af högste befälhafvare öfver krigsmagten till lands och sjös,
omedelbarligen besörjer, må Konungen, då han sjelf förer riks¬
styrelsen afgöra i närvaro af chefen för försvarsdepartementet eller
den embetsman, åt hvilken Konungen allmän befattning dermed
uppdragit. Den embetsman, som i kommandomål Konungen råd
gifver, åligge vid ansvar, att, då dessa mål — — — — — —
göra det afseende, honom godt synes.»
Utskottet, inom hvilket uppmärksamhet fästs derå att, då af
upprättande, på sätt Kongl. Haj:t föreslagit, af ett jordbruksdepar¬
tement, följde att statsrådens antal måste ökas till elfva, härigenom
en motsägelse skulle uppstå mellan § 42 regeringsformen, andra
stycket, och riksaktens bestämmelser om interimsregeringens sam¬
mansättning, hemstälde i förevarande utlåtande
1) att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts proposi¬
tion icke kan i oförändradt skick bifallas, ville såsom hvilande till
vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till för¬
ändrad lydelse af §§ 5, 6 och 42 regeringsformen:
§ 5.
Statsrådet skall bestå af elfva ledamöter, bland hvilka konungen
utnämne en att vara statsminister och statsrådets främste ledamot.
Dessa ega att alla i statsrådet förekommande ärenden öfvervara.
Ej må fader och son eller bröder på en gång vara ledamöter af
statsrådet.
§ 6.
Af statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer och föredra¬
gande, hvar för sitt departement, nemligen:
ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet;
en chef för justitiedepartementet;
en för landtförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konun¬
gens rådgifvare i kommandomål för armén;
K:* m.
Ang. upprit
lande af Ht
jordbruks¬
departement.
(Förts.)
N:o 20. 8
Lördagen den 8 April.
Ang. upprät¬
tande af ett
jordbruks-
departement.
(Forts.)
en för sjöförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungen»
rådgifvare i kommandomål för flottan;
en för civildepartementet;
en för jordbruksdepartementet;
en för finansdepartementet; samt
en för ecklesiastikdepartementet.
Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan,
bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen
kungjord stadga.
Bland de tre statsråden utan departement böra minst två
hafva förvaltat civil beställning.
§ 42.
Skulle den olycka tima, att hela konungahuset, inom hvilket
arfsrätten till riket räknas, på manliga sidan utginge, då förvalte
äfven statsrådet regeringen med den magt, 39 § stadgar, intill dess
Riksdagen hinner sammankomma och ett nytt konungahus utkora,
samt den valde Konungen regeringen tillträdt.
2) att herr Dahns motion icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Yid utlåtandet funnos fogade reservationer
af herr Unger mot utskottets beslut i fråga om förändring
af § 42 regeringsformen;
af herr Alin, som ansett, att utskottet bort, med upptagande
af den i de Kongi. Maj:ts proposition åtföljande statsrådsprotokoll be¬
rörda tanken på besvärsmålens skiljande från statsrådet och öfver¬
lemnande till en särskild administrativ högsta domstol, föreslå, att
Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla att, om möjligt
nästkommande år, erhålla fullständig utredning af frågan om in¬
rättandet af en sådan domstol jemte det förslag, hvartill denna ut¬
redning kunde föranleda:
af herr Ljungman, som ansett att utskottet bort hemställa
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongi. Maj:t anhålla dels om
en fullständig utredning af frågan om inrättandet af en särskild
högsta domstol eller s. k. regeringsrätt för utöfvandet af Kongi.
Maj:ts administrativa domsrätt, dels ock om sådan proposition till
Riksdagen, hvartill denna utredning kan föranleda;
af herr Bahn, som föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse-
till Kongi. Maj:t anhålla, det Kongi. Maj:t täcktes, särskildt på
grund af komiténs för försvarsdepartementens sammanslagning
gjorda hemställan, till Riksdagen framlägga förslag till samman¬
slagning af de båda försvarsdepartementen till ett departement;
Lördagen den 8 April.-]
9 N:e 20.
af herr Johnsson, som hemstält att § 42 regeringsformen,
andra stycket, må erhålla följande förändrade lydelse:
Uti alla de fall, då enligt denna och föregående tre §§ riks¬
styrelsen föres af statsrådet, må ej beslut fattas, der ej minst tio
af dess ledamöter äro närvarande och rösta.
Efter föredragning af punkten 1 lemnades ordet till
Herr Ljungman, som yttrade: Då tvifvels utan särskilda
beslut måste fattas rörande hvardera punkten för sig, men diskus¬
sionen i alla händelser kommer att röra sig om det hela, får jag
hemställa, att kammaren måtte besluta, att diskussionen måtte få
röra sig om båda punkterna på samma gång.
Sedan kammaren bifallit hvad herr Ljungman sålunda före¬
slagit samt härefter punkten 2 jemväl blifvit föredragen, begärdes
ordet af
Herr Dahn, som yttrade: Som herrarne finna, hafva kon¬
stitutionsutskottets ledamöter varit temligen eniga med afseende
derpå, att ett ytterligare statsdepartement borde inrättas inom det
civila området. Men med afseende på de grupper af ärenden, som
skulle öfverföras till det nya departementet, hafva åsigterna varit
ganska delade. Jag har för min del icke reserverat mig mot första
punkten, derför att jag ansett, att ytterligare ett departement vore
af behofvet påkalladt. Men nog förefaller det rätt besynnerligt,
att icke ärenden, som röra jordbruket och dess binäringar, skulle
stanna qvar inom civildepartementet, dit landsstaterna och kammar¬
kollegium höra, då dessa grupper äro ganska nära beslägtade, och
i stället till det nya departementet öfverföras ärenden rörande
samfardsanstalter eller handel och sjöfart, som ligga mycket nära
hvarandra och hvar för sig lämpligen kunde bilda hufvudgruppen
i det nya departementet. Yi veta, att hela vår jernvägstrafik ut¬
vecklat sig så, att den med afseende på de kapital och den arbets¬
personal den rör sig med är snarare än något annat embetsverk i
behof af en egen målsman. Min öfvertygelse är, att, om man —
såsom jag tager för gifvet blir händelsen — fattar beslut om in¬
rättande af ett jordbruksdepartement, det icke skall dröja länge,
innan man blir nödsakad inrätta äfven ett kommunikationsdeparte¬
ment. Men då få vi icke elfva utan tolf statsråd, alltså två, med
afseende på hvilka man icke vet, hvart man skall göra af dem, då
det blir fråga om interimsregering. Såsom herrarne veta, hafva
just från denna synpunkt vissa konstitutionella svårigheter yppat
sig med afseende på Kongl. Maj:ts förslag. Yisserligen sökte man
i utskottet först skrifva om sista momentet i 42 paragrafen regerings¬
formen, men då det icke lyckades, strök man det helt enkelt.
Svårigheterna upphöra dock icke dermed. Tydligt är nemligen,
Ang. upprät¬
tande af ett
jordbruks¬
departement.
(Forts.)
N;o 20. 10
Lördagen den 8 April.
Ant}, upprät¬
tande af ett
jordbruks¬
departement.
(Forts.)
att, om en interimsregering skall komma till stånd, ett af de
svenska statsråden icke kan få vara med, då enligt § 7 riksakten
och Norges grundlag det skall vara tio statsråd från hvardera
riket. Huru skall man då bära sig åt? Skall man lotta om hvilket
af statsråden som skall uteslutas? Skall konseljpresidenten, det vill
säga statsministern, bestämma det? Eller skall det gå i tur och
ordning? Skall det vara den yngste som skall uteslutas, eller
hvilken? En svårighet står alltid qvar. Jag har derför tänkt,
att om man, såsom denna kammare inemot trettio år uttalat sig
för, företoge en sammanslagning af landt- och sjöförsvarsdeparte¬
menten till ett försvarsdepartement, statsrådens antal skulle såsom
hittills blifva tio; och att en sådan sammanslagning skulle kunna
ega rum har jag sökt visa i motiveringen till min reservation.
Till statsrådsprotokollet af den 9 januari 1871 yttrade dåvarande
chefen för sjöförsvarsdepartementet — det var visserligen eu landt-
oflicer, men en landtofficer sådan, att under den tid han förestod
sjöförsvarsdepartementet detta gjorde större uppsving än det sedan
gjort intill de sista tiderna —, att han ansåge vår flotta på grund
åt" våra begränsade tillgångar icke kunna spela en sådan roll, att
den skulle kunna upptaga kampen mot fienden vid dess kuster
eller på öppna hafvet, utan väsentligen måste blifva ett stöd för
försvaret till lands. Derför äro våra fartyg, äfven de största
pansarfartyg, byggda så, att de kunna röra sig inomskärs. Således
bör sjöförsvaret betraktas som en första linie i försvaret. Likaså
framhöll eu annan högre officer, general Björnstjerna, vid 1874 års
riksdag, att det läge nära till hands att försvaret blefve lagdt i
en mans hand, emedan hvad som vore nödvändigt i krig det vore
också lika nödvändigt att förbereda och planlägga under freden.
Men då säger man; om, såsom antagligt är, försvarsministern blefve
en landtofficer, skulle flottans intressen tillbakasättas. Men jag
har redan visat, att då det var en landtofficer, som stod i spetsen
för sjöförsvarsdepartementet, flottan gjorde det största uppsving den
gjort på långa tider. Man säger visserligen, att endast ett land,
nemligen Norge, har sammanslagit försvarsdepartementen till ett,
och framhåller, hurusom den norska flottan derigenom råkat i
lägervall. Men jag tror, att den norska flottan har, likasom den
svenska, först under de senare tiderna erhållit någon större ut¬
veckling, och det visar sig — så vida man kan tro hvad som i
tidningarna uppgifves — att norska flottan redan nu eller åtmin¬
stone nästa år är ungefär jemförlig med den svenska. Det ser
således icke ut, som om norska flottan kommit att stå tillbaka på
grund deraf, att en landtofficer stått i spetsen för hela försvars¬
departementet.
Man kan ju ock gå ännu längre. Man kan ju taga hänsyn
till länder sådana som England och Frankrike, der försvarsministern
rent af kan vara en civil person. Hvad som kan låta sig göra i
länder, der man rör sig med så ofantligt stora kapital så val som
Lördagen den 8 April.
11 N:o 2#.
sådan materiel, sådana härmassor och flottor som i Frankrike Ang. upprcu-
och England, det låter sig nog äfven göra i vårt land, som är
såsom en lillepnt mot dem. departement.
Den af Kongl. Haj:t 1894 tillsatta försvarskomitén har oek (Forts.)
ansett, att det vore alldeles nödvändigt, att en sådan samman¬
slagning komme till stånd. Att reservanterna, som voro sjöoffi¬
cerare, satte sig emot detta, var naturligt. Men vi veta, hvilka
som sutto i denna komité utom de militära fackmännen. Det var
bland andra en af vårt lands största administrativa förmågor; han
var ock komiténs ordförande. Denna komité framhåller särskildt,
att om målsmanskapet för rikets hela försvarsväsen lades i eu
enda mans hand, skulle kunna vinnas den betydande fördelen af
en mera systematisk och enhetlig administration med deraf följande
förenklingar och besparingar, ej minst vid anskaffning af materiel
och förråd af hvarjehanda slag; och särskildt borde detta önsknings-
mål främjas genom den förening af armé- och marinförvaltningarna,
hvilken komitén ansett böra blifva en följd af de båda departementens
förening. Komitén framhåller ock såsom ett bevis på oefterrätt¬
ligheten i det nuvarande systemet, hurusom våra kustbefästningar
lyda delvis under landtförsvarsdepartementet, delvis under sjö¬
försvarsdepartementet, utan någon egentlig planmessighet vid för¬
delningen. Dock ansåg komitén en sammanslagning af försvars¬
departementen icke höra »allt för mycket påskyndas» i anledning
af pågående organisationsarbete inom landtförsvarets område. Men
detta sades för fyra å fem år sedan; och då var ett sådant ut¬
talande helt naturligt med hänsyn till den kort förut 1892 be¬
slutade nya arméorganisationen. Nu har emellertid organisationen
utvecklat' sig så, att regeringen begärt till och med anslag för
mobilisering för att visa, hvad denna organisation duger till. Då
synes tiden vara inne, att en sammanslagning af försvarsdeparte¬
menten kunde låta sig göra.
På grund af hvad jag nu yttrat, skall jag, herr talman, anhålla
att få yrka bifall till min reservation.
Häruti instämde herr Nydahl.
Chefen för justitiedepartementet herr statsrådet Annerstedt:
Den föregående talaren synes mig hafva anfört hufvudsakligen två
•omständigheter, som efter hans uppfattning skulle tala derför, att
den kongl. propositionen icke borde bifallas, utan att inrättandet
af det nya departement, som af Kongl. Maj:t blifvit föreslaget,
skulle förenas med en sammanslagning utaf de båda försvars¬
departementen.
Det första var, om jag fattade honom rätt, att den omständig¬
heten, att statsrådens antal ökades till elfva, skulle medföra någon
svårighet vid bestämmandet af hvilka tio af det svenska statsrådets
ledamöter skulle ingå i interimsregeringen. Hvad detta beträffar,
N:o 20. 12
Lördagen den 8 April.
Ang upprät- tror jag att svårighet härvid icke torde uppkomma. Redan nu är
‘ZrdbZkT förhå}land®t (iet' att hufvudregeln för interimsregeringens samman-
éepartement. sättning är att lika många ledamöter af det svenska statsrådet
(Forts.) som det nors^a skola deltaga uti interimsregeringens samman¬
träden. Erfarenheten visar, att under de tider, då interimsregeringen
fungerat, särskilda omständigheter föranleda att icke alla ledamöter
från den norska sidan hela tiden varit närvarande, utan derför vid
vissa af interimsregeringens sammanträden ledamöternas antal icke
nPPgått till tjugo, utan till ett färre antal. Interimsregeringens
protokoll utvisa, att sammanträden hållits och beslut fattats med
sex, tio, sexton och aderton ledamöter. Men någon svårighet har,
så vidt protokollen gifva vid handen, icke uppkommit deraf, att icke
samtliga de tio svenska statsråden skolat i sammanträdena deltaga.
Det ligger väl ock i sakens natur, att det icke för en regering
skall kunna erbjuda några som helst svårigheter att efter för handen
varande omständigheter ordna tjenstgöringen statsråden emellan för
sådana fäll, då icke alla kunna vara tillstädes. Till exempel
behöfver man blott åberopa det fall, att, då under konungens från¬
varo från hufvudstaden, i landsorten eller i Norge den särskildt
tillförordnade regeringen i Stockholm fungerat, det aldrig visat
sig att svårigheter uppstått för det fall, att någon ledamot i
regeringen blifvit af laga förfall hindrad att der tjenstgöra, utan
har regeringen alltid kunnat utan svårighet inkalla något af de
lediga statsråden för att fylla det lagbestämda antalet affyra, På
samma sätt kan man vara berättigad att antaga, att för regeringen
aldrig skall kunna uppkomma några svårigheter att bestämma —
under förutsättning att antalet statsråd i svenska grundlagen
bestämmes till elfva — hvilka tio skola ingå i interimsregeringen
och att vid förfall för någon af dessa tio inkalla den elfte. Från
denna sida sedt torde alltså några olägenheter af den ifrågasatta
förändringen icke kunna antagas uppkomma.
I allt fall är detta ett förhållande, som icke nu för första
gången är framlagdt för Riksdagen. Vid riksdagen 1856 — 1858
framlade Kongl. Maj:t, ett förslag om ökning af statsrådens antal
till tolf ledamöter, och Riksdagens konstitutionsutskott, hvilket icke
biträdde detta förslag, uppgjorde ett sjelfständigt förslag, enligt
hvilket statsrådens antal skulle vara elfva. Men hvarken hos
Kongl. Maj:t eller hos Riksdagens konstitutionsutskott uppkom då
någon tanke derpå, att det skulle behöfvas med afseende på in¬
terimsregeringens sammansättning några bestämmelser om, hvilka
af dessa tolf eller elfva skulle vara de, som inginge i interims¬
regeringen.
Hvad åter angår frågan om sammanslagningen af de båda
försvarsdepartementen, torde här föreligga ett fall, då den gamla
regeln kan tillämpas att utveckligen går i den retning, att hvad
man den ena tiden eftersträfvat, det sätter man, sedan målet väl
13 N:o 20.
Lördagen den 8 April.
blifvit iippnått, icke så stort värde på, emedan man sträfvar Ang. upprät-
efter något annat. tandet af ett
Jag vill erinra derom, att under den tid, som föregick 1840 iordbruk*-
års omorganisation af statsrådet, det knappast var någon omstän-
dighet, som den del af Riksdagen, hvilken önskade förändring C*°rts)
af statsrådets sammansättning, satte så stort värde på och ansåg
vara ett så väsentligt framsteg som just afskaffande! af särskilda
föredragande för kommandomål. Under det decennium, som närmast
föregick 1840 års förändring af statsrådets sammansättning, var
den allmänna opinionen alldeles bestämd deri, att anordningen med
särskilda föredragande för kommandomål innebar en olägenhet, som
borde afhjelpas. Och såsom en synnerlig fördel af den då genom¬
förda omorganisationen af statsrådet framhölls, att det var statsråd,
som blefvo föredragande äfven i kommandomål. Denna fördel är
man nu benägen att uppgifva i angifvet syfte att vinna enhet i
förs var särendenas förvaltning! Emellertid är det att observera, att
de chefer, som under försvarsministern skulle komma att stå i
spetsen för de olika kommandoärendena, otvifvelaktigt hvar för
sig skulle hafva bestämmanderätt i fråga om en icke oväsentlig
del af de ärenden, som komme att tillhöra försvarsdepartementets
afgörande, och långt ifrån att åstadkomma den eftertraktade enheten
i försvarsärendenas behandling, skulle sålunda den ifrågasatta
sammanslagningen medföra en tredelning, som för visso icke vore
bättre än det nuvarande tillståndet.
Ur rent militärisk synpunkt skulle den föreslagna samman¬
slagningen icke innebära någon fördel. Man får väl antaga, att
det till exempel inom sjöförsvaret och dess personal finnes en
känsla åt hvad som för detta vapen kan vara det lämpligaste. Der
är emellertid den allmänna uppfattningen utan all fråga den, att
det icke för sjöförsvarets utveckling inom vårt land skulle vara
lyckligt, om sjöförsvarets angelägenheter sammansloges med landt-
försvarsärendena och i spetsen för den gemensamma förvaltningen
komme en landtofficer. Det är visserligen mycket möjligt, att en
sådan officer skulle tillvarataga flottans intressen lika väl som en
sjöofficer, men hvad han icke skulle kunna förebygga vore en
misstanke om att så ej vore förhållandet. Man skulle inom flottan
tillskrifva chefen till exempel en minskning i anslag till flottan,
hvilka i sjelfva verket icke skulle bero på honom, utan på repre¬
sentationens åsigt om hvad som vid en viss tidpunkt kunde för
sadant ändamål beviljas. Det är, enligt hvad erfarenheten utvisar,
icke ett lämpligt förhållande, att inom de sjömilitära kretsarne en
sådan misstanke förefinnes, till stöd hvarför åberopas, om också
med orätt, förhållandet med bevillningarna till flottan.
Då man således ej kan antaga, att från vapnets sida sedt den
ifrågasatta sammanslagningen skulle medföra någon fördel, så skulle
den enda vinsten bestå i den besparing, som derigenom kunde
göras. Det skulle sålunda i lyckligaste fall blifva en statsrådslön
N:o 20. 14
Lördagen den 8 April.
Ang. upprät¬
tandet af ett
jordbruks*
departement.
(Forts.)
*
på 17,000 kronor, som skulle vinnas genom sammanslagningen.
Men detta belopp torde dock icke kunna anses vara af någon
betydelse vid afgörandet af frågan om huru högsta ledningen af
sjöförsvaret skall ordnas.
Jag torde icke behöfva tillägga, att exempel från främmande
länder i fråga om organisationen af högsta ledningen inom de olika
förvaltningsgrenarne alltid måste blifva mera eller mindre vilse¬
ledande, då man icke kan taga tillräcklig hänsyn jemväl till de
förhållanden i öfrigt, som förefinnas inom det främmande landet,
och hvilka utan allt tvifvel äro i hög grad medbestämmande orsaker
till att det system, som i det främmande landet tillämpas, der är
lämpligt och verkar väl. Då man ej kan till det egna landet
öfverflytta alla de förhållanden, som i ett annat land gemensamt
medfört god verkan, så har erfarenheten visat, att genomförandet
af allenast någon detalj icke verkar så fördelaktigt, som man före¬
stält sig, utan tvärtom skadligt i stället för nyttigt.
Det är, såsom denna frågas föregående behandling torde utvisa,
ett allmänt erkändt förhållande, att arbetsbördan inom civildeparte¬
mentet nu är så stor, att den behof ver delas, om man i spetsen
för detta departement skall få en person, som icke blott utöfvar
ledningen af de löpande ärendena inom departementet, utan också
har tid och krafter för de större frågor, som under samhällets
utveckling komma på detta departements pröfning och afgörande.
Vid detta förhållande och då man torde kunna säga, att den ifråga¬
satta sammanslagningen af försvarsdepartementen icke skulle inverka
fördelaktigt på vare sig landtförsvarets eller sjöförsvarets intressen
samt den besparing, som genom en sammanslagning kunde åstad¬
kommas, icke bör tillmätas någon synnerlig betydelse, hoppas jag,
att Andra Kammaren skall genom bifall till konstitutionsutskottets
förslag bereda möjlighet att inom en ej allt för aflägsen framtid
få den nu ifrågavarande reformen genomförd.
Innan jag lemnar ordet, torde det tillåtas mig förklara, att
då konstitutionsutskottets förslag skiljer sig från Kongl. Maj:ts
derigenom, att sista stycket i 42 paragrafen regeringsformen blifvit
uteslutet, intet är från regeringens synpunkt att erinra emot en
sådan förändring. Jag ber också att få tillägga, att den omständig¬
heten, att den kungliga propositionen icke innehöll förslag om en
sådan ändring af 42 paragrafen regeringsformen, icke berodde på
att man vid propositionens affattande förbisett den skiljaktighet,
som skulle komma att förefinnas emellan 42 paragrafen regerings¬
formen och 7 paragrafen riksakten. Men förhållandet var, att en
sådan skiljaktighet förefunnits hela tiden emellan åren 181."» och
1840, i det att under denna tid svenska statsråden och stats-
sekreterarne tillsammans utgjorde ett högre antal än tio samt enligt
den lydelse, som sista stycket af 42 paragrafen regeringsformen då
hade, riksstyrelsen skulle föras af samtliga statsråd och stats¬
sekreterare. Denna olikhet i de båda lagrummens lydelse ansåg
Lördagen den 8 April.
15 N:o 20.
man då icke behöfva afhjelpas, derför att de båda lagrummen
lagstiftade för särskilda fall, 42 paragrafen regeringsformen för
det fall, att svenska statsrådet ensamt förde riksstyrelsen, och 7
paragrafen riksakten för det fall, att interimsregering skulle inträda.
Nu är det visserligen sant, att ett sådant fall som det förra icke
kan inträffa, eftersom enligt riksakten interimsregering i åsyftade
fall skall förefinnas, men man ansåg emellertid då för tiden ej
behöfligt att ändra 42 paragrafen regeringsformen. Lika litet fann
man vid 1856—58 årens riksdag, dådet, såsom nämnd t, var ifråga¬
satt att öka antalet ledamöter i statsrådet, nödigt att ändra sista
stycket i 42 paragrafen regeringsformen. Men som nyss blifvit
yttradt, då konstitutionsutskottet föreslagit styckets borttagande,
så förefinnes icke något att deremot erinra.
Herr Staaff: Herr talman, mina herrar! Lika öfvertygad
som jag för min enskilda del har blifvit derom, att ett nytt depar¬
tements inrättande för vissa civila ärendens handläggning är af
nödvändigheten påkalladt, lika beklagligt skulle jag tycka det vara,
om ett sådant mål vunnes genom ett undanskjutande för en obe¬
stämd. kanske för all, framtid af denna kammares gamla önsknings-
mål, de båda försvarsdepartementens sammanslagning.
Det är således hufvudsakligast vid den synpunkten, vid den
delen af frågan, som jag för min del vill fästa mig. Jag har der¬
vid att först framställa ett par egenheter rörande frågans formella
behandling, hvilka frapperat mig.
Till en början förefaller det mig egendomligt att, sedan herr
statsrådet och chefen för kongl. civildepartementet behandlat frå¬
gans realitet i alla öfriga delar, han förklarat, att frågan om för¬
svarsdepartementens sammanslagning och den utredning, som dit
hörer, torde tillkomma herr statsrådets och chefens för justitiede¬
partementet handläggning. Det är ju klart, att en sådan utredning
i sjelfva verket icke kan täckas af några formella synpunkter, ty
den formella synpunkt, som skulle kunna föranleda herr justitie¬
ministerns medverkan i saken, kan ju icke gerna sträcka sig längre,
än så vidt den ifrågasatta reformen föranleder ändring af läg¬
el ler grundlagsparagrafer. Jag undrar nu, om jag har så alldeles
orätt, då jag antager, att ett af skälen för detta öfverlemnande har varit
en viss obenägenhet hos herr civilministern att sjelf hålla i skaf¬
tet på den yxa, som varit bestämd till att aflifva ett gammalt och
— åtminstone förut — mycket omhuldadt önskemål hos denna kam¬
mare. Möjligen har också en annan synpunkt spelat in, nemligen
tilliten till rättvisans af gammalt kända blindhet, en egenskap, som
här vid låg dock måste i hög grad tagas i anspråk för att helt och
hållet fördölja de synpunkter, hvilka sjelfva det sunda förnuftet
synes gifva vid handen i fråga om sammanslagningen af försvars¬
departementen, och hvilka på ett ganska klart och öfvertygande sätt
blifvit framlagda af komiterade för utredningen af denna fråga.
Ang. upprät¬
tande af eu
jordbruks¬
departement-
(Forts.)
N:o 30. 16
Lördagen den 8 April.
Ang. upprät¬
tande af ett
jordbruks¬
departement.
(Ports.)
Den andra egenheten vid frågans formella behandling utgöres
just af det sätt, hvarpå herr justitieministern ansett sig befogad att
affärda sammanslagningskomiténs utlåtande. Det var ju fråga om
ett önskemål, som Andra Kammaren med ständigt växande majori¬
tet — sista gången utan votering — uppstält, ett önskemål, som
af denna orsak öfverlemnats till behandling af en komité, hvilken,
såsom jag tror, måste erkännas vara utvald med stor omsorg.
Man kan väl säga, att i det närmaste hvar och en af denna komi-
tés medlemmar ådagalagt så pass mycket administrativ skicklighet
och egde så pass mycken vana i allmänna värf, att herr justitie¬
ministern till äfventvrs borde redan för den skull behandlat komité-
utlåtandet med hvad jag skulle vilja kalla större hänsynsfullhet.
Då nemligen ett sådant utlåtande blir föremål för behandling inom
regeringen, så förefaller det mig, som borde man kunna hafva be¬
rättigade anspråk derpå, att de hufvudskål, som komitén framlagt,
också skola blifva framlagda i regeringen, der blifva diskuterade,
möjligen göras till föremål för vederläggning — ty åsigterna kunna
ju vara olika —, men i allt fall icke förtigas. Det förefaller mig
vidare, att om anmärkningar framställas mot komiténs förslag, så
bör det icke heller förtigas, att dessa anmärkningar till äfventyrs
redan förut varit af komitén sjelf upptagna till behandling, och att
komitén måhända redan sjelf försökt vederlägga dem. Yi skola nu
se till, huru herr justitieministern uppfylt dessa anspråk, i fall de
nu äro befogade.
Det första skälet, som komitén framlagt, är det, att Sveriges
försvarsväsen är på ett alldeles särskildt sätt, i anseende till lan¬
dets belägenhet och jemförelsevis ringa tillgångar, i behof af en
planmessig enhetlighet. Och komitén uppvisar, hurusom den en¬
hetlighet, som är oundgängligen erforderlig i krig, uppenbarligen
är eftersträfvansvärd äfven under fred. Men detta skäl finnes icke
af herr justitiemininistern upptaget eller omnämndt i hans yttrande.
Det andra skälet, som komitén framlagt, är, att man visser¬
ligen kunde säga, att tvenne chefer för försvaret kunde vara lämp¬
liga att hafva för att, genom inbördes täflan dem emellan, upp¬
bringa de olika slagen af försvarsvapen till största möjliga full¬
komlighet. Detta nemligen för så vidt landets tillgångar vore obe¬
gränsade. Men då landets tillgångar tvärt om äro mycket begrän¬
sade, så måste, anser komitén, de jemförelsevis och i förhållande
till de stora främmande staterna ringa tillgångar, som vårt land
kan anslå åt sitt försvar, i allra högsta grad blifva med hänsyn
till sin nytta och sina fruktbärande verkningar beroende af en
planmessig och klok fördelning mellan de båda olika försvarsvap-
nen. Komitén yttrar några ord, som jag skulle vilja beteckna så¬
som verkligt visa statsmannaörd, derom, att ett litet anslag, väl
och planmessigt fördeladt, kan verka i betydligt högre grad frukt¬
bringande än ett större anslag utan en sådan fördelning.
Efter att hafva framlagt dessa skäl — af hvilka icke heller
17 N:o 20.
Lördagen den 8 April.
det andra blifvit*af herr justitieministern upptaget till behandling Ang. upprat■
— Säger komitén: laude af eu
»De fördelar af departementens förening under eu chef, hvilka j°rdbTuk*-
komitén nu framhållit, äro, enligt komiténs omdöme, af den huf- ' eP“rtenent-
vudsakliga vigt och betydelse för försvarsverket i dess helhet, att s‘
desamma måste uppskattas såsom det allra väsentligaste af hvad
som genom föreningen kan vinnas, och till dessa fördelar anser
komitén ock, att i den föreliggande frågan bör förnämligast tagas
hänsyn.»
Det är dessa, de väsentligaste skälen, de förnämsta hänsynen,
som herr chefen för justitiedepartementet aktat lämpligt att vid
sin föredragning inför Konungen helt och hållet lemna ur räknin¬
gen och förtiga.
Men komitén har icke inskränkt sig till dessa hufvudsakliga
och väsentliga skäl. Komitén har derutöfver framhållit, att vissa
andra, mycket afsevärda fördelar skulle vinnas genom en samman¬
slagning. Sålunda framhåller komitén, hurusom en administrativ
enhet skulle vinnas, som eljest icke låter sig uppnås, och hvars
frånvaro, såsom komitén visar, redan förut orsakat en känbar brist
i vårt försvars väsen.
Komitén framhåller vidare, hurusom en enhet uti de rörande
försvarets olika vapen utkommande författningar och föreskrifter
skulle blifva följden af den föreslagna departementala enheten, och
komitén beklagar, att en sådan enhet, såsom många gånger visat
sig förut, har saknats. Äfven dessa båda skäl äro af herr chefen för
justitiedepartementet med lika samvetsgrannhet uteslutna ur hans
uttalande.
Komitén anför ytterligare, att chefen för sjöförsvaret för när¬
varande eger ett flertal åligganden, hvilka icke följa af hans egen¬
skap att vara föredragande departementschef och hvilka skulle
kunna genom den nya anordningen skiljas från honom. Icke heller
detta skälet har herr justitieministern omnämnt.
Slutligen framhåller komitén, att i och med försvarsdeparte¬
mentens sammanslagning yppas möjlighet till upprättande af ett
nytt departement, utan att departementens antal ökas. Komitén
ansluter sig till deras mening, som redan förut framhållit, att det •
för ett så litet land som värf icke vore så lyckligt, om statsrådens
antal allt för mycket ökades. Icke heller detta skäl finnes om-
nämndt. Inga af de skäl, som komitén framhållit, icke de hufvud¬
sakliga, icke de mera sekundära, finnas af herr justitieministern
upptagna i hans framställning till Konungen.
Man skulle då kunna förmoda, att de invändningar mot en
sammanslagning, som herr chefen för justitiedepartementet i samma
sitt yttrande framstäf, skulle vara af den afgörande och nya be¬
skaffenhet, att de i och för sig gjorde onödigt att till vederlägg¬
ning upptaga komiténs positiva skäl. Men ser man på de anmärk-
Avdra Kammarens Prof. 1899. N:o 20. 2
N:o 20. 18
Lördagen den 8 April.
Ang. upprät- ningar, som herr justitieministern framstält, så* iinner man, att
tände af ett fje hvarken äro nya, ej heller af komitén förbisedda.
jordbruks- ])en första anmärkningen — hvilken herr justitieministern
.epartement. muntligen här upnrepat — skulle vara den, att kemi tens
' or' förslag innebure en återgång till systemet med föredragande gene¬
raladjutanter, hvilket fans före 1840 års nya departementalordning
och som då, enligt herr justitieministerns upplysning, väckte syn¬
nerligt motstånd och klander. Sammanslagningskomitén har på
sidan 28 i sitt utlåtande omförmält i allmänna ordalag det klander,
som rigtades mot den före 1840 bestående ordningen; men komitén
yttrar derom:
»De förhållanden, som under perioden 1809—1840 rådde i af¬
seende å sättet för regeringsmagtens utöfning, voro emellertid så
väsentligt olika mot de nuvarande, att någon bestämd slutsats i
nu förevarande afseende ej torde kunna dragas vare sig deraf, att
den under nämnda tid bestående organisationen icke synes hafva
medfört några betydligare olägenheter» — detta är således komiténs
omdöme om de anmärkningar, som framstälts — »eller deraf, att
den slutligen fick vika för den nu gällande», ett yttrande, hvarmed,
enligt mitt antagande, komitén måste menat, att regeringsmagten
sedan århundradets förra hälft mer och mer, efter konstitutionella
principer, förlagts i det samlade statsrådets hand och att följakt¬
ligen det gamla styrelsesättet af mera personlig natur och med de
särskilda föredragandena mera såsom specialbiträden för hvar sin
förvaltningsgren fått gifva vika, samt att på grund häraf ett före¬
dragande statsråd genom sin ställning till regeringen i sin helhet
har vida större möjlighet att göra sig respekterad än förut i för¬
hållande till en föredragande generaladjutant.
Det är sant, att komitén på ett annat ställe uttalar, att svårig¬
heter möjligen kunna uppkomma, men komitén vill icke erkänna,
att de ligga uti sjelfva organisationen, utan säger, att de måste
kunna öfvervinnas, i händelse man finner en försvarsminister med
stora personliga egenskaper. En sådan försvarsminister erkände
komitén, att dess förslag förutsätter, och jäg hoppas, att herr justitie¬
ministerns motstånd icke skall innebära, att den nuvarande rege¬
ringen befinner sig i tröstlös förlägenhet, om hvar det står att
finna en försvarsminister med stora personliga egenskaper.
Den andra anmärkning, som chefen för justitiedepartementet
har gjort, är den, att om endast en enda militär föredragande stats-
rådsledamot skulle finnas, så skulle i fall han valdes ur landtar-
mén sjöförsvaret blifva missnöjdt, och om han valdes ur sjöför¬
svaret landtarmén blifva missnöjd. För min del måste jag erkänna,
att jag icke fullt kan uppskatta och uppfatta den ofantliga hänsyn,
som herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet tager till
den presumerade större eller mindre belåtenheten hos de särskilda
vapnen. Frågan är väl att få försvars väsendet så väl skött och
förvaltadt som möjligt. Sådana åsigter hos det ena eller andra
Lördagen den 8 April.
19 Jfso 20.
vapnet, som herr justitieministern berört, kunna till äfventyra vara
fördomar, och om de äro fördomar, böra de icke spela någon rol
vid lagstiftningen.
Komitén har äfven egnat ett besvarande åt den af herr stats¬
rådet nu framstälda anmärkningen och dervid, såsom mig synes,
ganska rigtigt uppvisat, dels att det nästan inom hvarje förvalt¬
ningsgren finnes områden, i hvilka den föredragande icke är egentlig
specialist — hvadan detta här icke skulle blifva någon nyhet —
och dels att systemet med tvenne föredragande generaladjutanter
utan tvifvel skulle uppfylla alla nödiga fordringar i fråga om de
båda vapnens likformiga tillgodoseende, hvarjemte icke bör förbises,
att komitén icke hyser den paniska förskräckelse för en civil för¬
svarsminister, som herr statsrådet och chefen för justitiedeparte¬
mentet synes hysa.
Slutligen har herr justitieministern på två rader omnämnt,
satt i de länder, der så väl armé som flotta finnas, utom i öster-
rike-Ungern och Norge, landt- och sjöförsvaret hafva hvar sin sär¬
skilda departementschef». Det förefaller mig, som om herr stats¬
rådet och chefen för justitiedepartementet då också skulle hafva
kunnat upptaga och omnämna, att komitén uppmärksammat detta
förhållande, att den i sitt utlåtande egnat en utredning åt förhål¬
landena i främmande länder, och att resultatet på sid. 27 i komiténs
betänkande uttryckes sålunda: »Med fog må af nu vidrörda sak¬
förhållanden den slutsats dragas, att särskilda krigs- och sjöministrar
icke kunna umbäras inom stater, hvilkas politiska ställning kräfver
en stor sjögående flotta, men ingalunda lärer deraf följa, att ena¬
handa anordning är oundgänglig för en stat, som för sitt krigs¬
väsende uppställer det blygsammare politiska målet: neutralitetens
upprätthållande, så länge ske kan, och, när sådant icke längre är
möjligt, försvar af egna kuster och egna landamären.» Då herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet helt naket har om¬
nämnt förhållandena i främmande länder, så förefaller det mig,
som om detta skäl vore temligen betydelselöst, då han icke ens
egnat ett ord till uppmärksamhet och vederläggning af hvad komi¬
tén till belysning af detta förhållande har yttrat.
På samma gång, herr talman, som jag således för min del
måste beklaga, att en så vigtig fråga har fått en mot sin betydelse
så litet svarande utredning, som här är fallet, måste jag säga, att
beskaffenheten af det motstånd, som i allmänhet reses mot en sam¬
manslagning af försvarsdepartementen, mer än något annat synes
mig vara egnadt att öfvertyga om nödvändigheten af en samman¬
slagning. Jag menar, att om detta motstånd endast bestode uti
en vanlig administrativ tröghet, om jag så får säga, mot vidtgående
administrativa reformer, eller om det allenast bestode uti ett icke
heller ovanligt byråkratiskt motstånd mot uppoffrandet af ett em¬
betsverk med hvad dertill hörer, så skulle motståndet i och för
sig icke vara annat än ett sådant, som man skulle kunna vänta,
Ang. upprät¬
tande af ett
jordbruk*-
departement.
(Fo: s.)
•#
N:o 20.
Ang upprät¬
tande af ett
jordbruks¬
departement.
(Forts.)
20 Lördagen den 8 April.
och det skulle ej heller hafva någon större betydelse för sjelfva
frågan. Men den stora betydelsen af motståndet synes mig ligga
deri, att det är tydligt, att motståndarne helt och hållet förbise
det principiella skäl, som tvifvelsutan legat till grund för Andra
Kammarens upprepade gånger fattade beslut, och som i tydliga och
klara ordalag lagts till grund för sammanslagningskomiténs förslag
— jag menar nödvändigheten af en planmessig enhetlighet i för¬
svaret, nödvändigheten af dess planmessiga anordnande under fre¬
dens dagar för möjligheten af dess planmessiga genomförande under
krigets. Det är den omständigheten, att man alldeles icke kan
eller vill fatta detta, som synes mig visa, att en sjuk punkt finnes
i framför allt den militära, men äfven den civila uppfattningen
af dessa saker, hvilken synes hafva anslutit sig till den militära.
Departementens sammanslagning är icke i och för sig komiténs
mål. Det är alldeles icke ur sparsamhetssynpunkt, som förslaget
framkommit. Det är framlagdt för att tjena försvarets enhetlighet,
och om det förfaller derför att man icke förstår, att detta är eu
vigtig, en principiel synpunkt, som man icke får släppa, så är det
efter min tanke så mycket nödvändigare för departementsreformens
anhängare att icke släppa denna synpunkt, utan åter och åter upp¬
repa den, till dess man lyckats att få den verkligen uppmärk¬
sammad.
Det är på de af mig nu anförda skål, herr talman, som jag
för min del tillåter mig att yrka afslag på den första punkten i
utskottets betänkande.
Med herr Staaff förenade sig herrar Nyström, David Bergström,
Eldund i Stockholm, Branting och Norman.
Herr Lundgren: Herr grefve och talman, mina herrar! Så¬
som det af utskottets utredning framgår, har frågan om ett nytt
regeringsdepartement redan länge stått på dagordningen, och jag
har visst icke för afsigt att uttala någon annan mening än den,
som gjort sig gällande i utskottets betänkande, alldenstund äfven
jag för min del anser, att ett dylikt nytt departement är behöfligt.
Detta departement skulle ju tjena två olika ändamål; det skulle
dels lätta den oerhörda börda, som nu tynger civildepartementet
och dess chef, dels äfven i sin män gagna landets modernäring,
jordbruket.
Anledningen till, att jag i denna fråga tagit till orda, är
emellertid den, att jag som gammal affärsman anser mig böra erinra
derom, att detta nu föreslagna nya departement i långa tider varit
tänkt så, som skulle detsamma också taga om hand handelns och
näringarnas intressen. Jag tror icke, att detta önskningsmål från
handelns och näringarnas sida kan sägas blifva uppfyldt derigenom,
att de mål, som angå dem, blifva helt enhelt öfverflyttade från
civildepartementet till finansdepartementet, och att dermed allt
Lördagen den 8 April.
21 N:o 20.
skulle vara val bestäldt. Mitt uppträdande har till ändamål att Ang. uppnå-
framhålla, att det tvärtom är min uppfattning, att en sådan anord- tande “/ ««
ning icke skulle blifva lämplig för framtiden, om den än skulle
tänkas kunna ske under den närmaste framtiden. e (FortsT'
Jag ber att få erinra om, att genom handeln och näringarna
statskassan troligen erhåller största delen af de öfverskottsmillioner,
hvarom så mycket talats och skrifvits i våra dagar, att vidare
dessa näringar erlägga kanske största delen af hela rikets bevill¬
ning, och att följaktligen dessa näringar kunna hafva grundade
kraf på att deras intressen i det afseende, hvarom här är fråga,
skola blifva tillgodosedda. Jag tror, att det icke är någon till¬
fällighet, att i det land, der handel och industri stå högst, nemligen
England eller Storbritannien, det finnes, såsom vi alla veta, ett
departement för handel och industri, nemligen Board of Trade,
hvilket troligtvis, ja, till och med säkert icke haft så liten andel i den
utveckling, som dessa näringar der erhållit.
Det är under uttalande af den förhoppning, att den erinran,
som jag nu tagit mig friheten att göra, ju förr dess bättre måtte
uppmärksammas från regeringens och Riksdagens sida, som jag,
herr grefve och talman, ber att få yrka bifall till konstitutions¬
utskottets föreliggande betänkande.
Herr Petri instämde häruti.
Herr Johnsson: Herr talman, mina herrar! Som herrarne
torde finna af utskottets betänkande, bär jag icke kunnat gilla
utskottets beslut att utesluta andra stycket af 42 § regerings¬
formen. Skulle man nu kunna sätta lit till hvad herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet nyss anförde, så skulle det ju
icke vara någon fara med den saken. Herr statsrådet anförde
nemligen, att fråga om statsrådens antal reglerades mycket lätt.
Statsrådet ordnade, förmenades det, denna sak så, som det folie sig
lägligt. I interimsregeringen hafva nemligen 8, 12 och 18 med¬
lemmar deltagit i besluten, och, sade herr statsrådet, då den till¬
förordnade rageringen kan föras af några få ledamöter, så vore det
icke af någon vigt, att paragrafen stode qvar sådan som den nu
lyder, likasom något hinder icke syntes föreligga, att punkten kunde
strykas såsom utskottet föreslagit. Gent emot yttrandet, att, då
regeringen kan föras af några få ledamöter under en tillförordnad
regering, det icke skulle vara af någon stor vigt, huru många,
som deltaga i en interimsregering, ber jag få fästa uppmärksam¬
heten på den väsentliga skilnad, som förefinnes mellan en tillför¬
ordnad regering och den befogenhet, en sådan har enligt 43 §
regeringsformen, samt å andra sidan en interimsregering eller den
regering, som för statsstyrelsen. I det första fallet har regeringen
icke att fatta beslut annat än i sådana frågor, som Konungen med-
gifver; i det senare fallet deremot har regeringen skyldighet och
Nio 20. 22
Lördasen den 8 April.
Ang. upprät¬
tande af ett
jordbruks¬
departement.
(Forts.)
rättighet att besluta i alla de frågor, som kunna förekomma såväl
i statsrådet som i ministeriella ärenden och kommandomål.
Nu har konstitutionsutskottet invändt, att § 42 mom. 2 rege¬
ringsformen är öfverflödig, af det skäl, att riksaktens 7 paragraf
bestämmer, att tio ledamöter af hvartdera statsrådet skola deltaga
i interimsregering och att följaktligen det icke bör uti den svenska
regeringsformen förefinnas någon bestämmelse i detta afseende.
Ja, om man kunde vara öfvertvgad om, att en interimsregering
under alla förhållanden skulle komma att föras af sammansatt
regering eller af svenskt och norskt statsråd, så medgifver .jag, att
detta tillägg till § 42 regeringsformen vore i viss man öfverflödigt,
men skulle man icke kunna tänka sig, att den dag skulle kunna
komma, då interimsregering icke mötes af norska statsråd eller
att dessa statsråd icke komme fulltaliga, d. v. s. tio? Vore det dä
icke nödvändigt att hafva en sådan bestämmelse, att riksstyrelsen,
åtminstone hvad Sverige beträffar, kan föras af svenska statsråd, och
vore det vid sådant förhållande icke äfven nödvändigt, att en sådan
interimsregering, som säkerligen skulle komma att föra regeringen
under mycket kritiska förhållanden, hade skyldighet att vara när¬
varande till väsentligt större antal än vid beslut inför Konungen?
Då § 8 i regeringsformen innehåller en särskild bestämmelse om
det antal statsråd, som måste vara närvarande vid besluts fattande
inför Konungen, torde det äfven vara nödvändigt, att ett visst
bestämdt antal statsråd skola deltaga i interimsregering.
Nu säger man: riksakten kan upphäfvas, och då är det möjligt
att en sådan föreskrift kan behöfvas, men icke förr. Jag vill dock
påpeka, att behof deraf kali inträffa mycket förr. Riksakten kau
icke, enligt min uppfattning, upphäfvas utan båda rikenas repre¬
sentationers samtycke; och skulle Riksdagen besluta riksaktens
upphäfvande, så infördes säkerligen bestämmelser, som inträdde i
riksaktens ställe. Men för det fall, att norska statsråd icke möta
vid interimsregering, hvad skall svenska statsrådet i sådant fall
göra? Det skulle, under en sådan eventualitet, icke finnas någon
bestämmelse om antalet statsråd, som skall deltaga i beslut, då
riksstyrelsen fördes af statsrådet, hvilket förefaller mig i hög grad
betänkligt. Icke bör man endast trygga sig till bestämmelser i
riksakten, då man skall besluta i denna fråga. Yi hafva i våra
grundlagar i öfrigt särskilda bestämmelser, som reglera alla för¬
hållanden, oberoende af riksakten, hvarför skola vi då stryka en
paragraf och säga, att riksakten fyller just denna lucka? Jag vill
nu icke påstå, att det förslag, som jag framstält i min reservation,
är det allra lyckligaste, men det är åtminstone så affattadt, att
det icke strider direkt mot riksaktens § 7. Det normerar förhål¬
landena så, att, då riksstyrelsen föres af svenskt statsråd, alla leda¬
möterna kunna deltaga i ett sådant statsråd, äfven då detta består
af 11 ledamöter, samt att endast 10 ledamöter kunna deltaga i eu
interimsregering, så vidt ett lika stort antal möter från Norge.
Lurdagen den 8 April.
23 Nso 20,
På dessa i korthet nu anförda skäl skall jag, herr talman, Ang. uppr&t-
anhålla att få yrka bifall till den af mig afgifna reservation, eller ta^^b^/c"n
att till § 42 regeringsformen göres ett tillägg af innehåll, som Jepwrument.
jag formulerat i densamma, (Forts.)
Herr Fred bolin: Herr talman! Med afseende å behöfligheten
att inrätta ett nytt statsdepartement delar jag den mening, som i
den kongl. propositionen fått sitt uttryck, der det säges, att detta
behof är oomtvistligt. Det är mera än fyrtio år detta behof varit
kändt, och för hvarje dag som går blir det ökadt. Man kan så¬
ledes, såsom äfven statsrådet och chefen för civildepartementet fram¬
hållit, icke vara af olika mening derom, att det existerar ett behof
af ett nytt statsdepartement, utan frågan gäller endast huru detta
behof skall fyllas. I detta hänseende har Riksdagen lemnat en
tydlig anvisning i den skrifvelse, som afläts till Kongl. Maj:t 1893.
Kongl. Maj:t har emellertid, såsom synes, icke fäst sig vid
Riksdagens i denna skrifvelse uttalade önskan. Kongl. Maj:t har,
efter hvad man kan förstå af den kongl. propositionen, ansett sig
böra fästa mera afseende vid hvad Kongl. Maj:t behagat kalla den
allmänna meningen. På hvad sätt denna allmänna mening blifvit
utrönt och af hvilken styrka den är, derom kan man dock icke
bilda sig någon föreställning genom hvad som i den kongl. pro¬
positionen derom anföres. Snarare kan man få det intryck, att
den s. k. allmänna meningen är ganska delad, ty hushållnings¬
sällskapen hafva önskat inrättandet af ett jordbruksdepartement,
och styrelsen för Sveriges allmänna handelsförening har uttalat
önskvärdheten af inrättandet utaf ett industri-, handels- och jord¬
bruksdepartement.
Här det nu är fråga om att inrätta ett nytt statsdepartement,
så vill det synas mig, som om man i främsta rummet borde taga
hänsyn till beskaffenheten af det behof, som skall fyllas, och der¬
jemte till sättet, hvarpå det nya departementet skall ingå såsom
en organisk led i den förutvarande departementalstyrelsen. Stats¬
rådet säger med afseende å den af honom valda utgångspunkt för
reformens genomförande: »Fäster man sig då vid vigten af att hos
vederbörande departementschef måtte finnas den största möjliga
sakkunskap i de ärenden, som tillhöra hans departement, och att
således ej hos eu och samme måtte förenas målsmanskapet för in¬
tressen af heterogen beskaffenhet eller åtminstone af så olika art,
att de kräfva olika utbildning och olika förutsättningar hos de¬
partementschefen.» Detta uttalande gör statsrådet i frågande form,
under det att jag för min del anser, att formen för ett sådant ut¬
talande borde hafva varit kategoriskt bindande. Jag kan nemligen
för min del icke finna annat, än att vid inrättandet af ett nytt
departement dit böra förläggas ärenden, som äro af likartad be¬
skaffenhet, och att den chef, som skall handhafva dessa ärenden,
skall hafva en derför afpassad utbildning.
N:o 20.
24 Lördagen den 8 April,
Any. upprat■ Detta erkändt, vill det synas mig, som Kongl. Maj:t haft stör-
^jordbruks- stil att ^ista afseende vid Riksdagens i dess skrifvelse fram-
departemenf. stälda begäran att få till stånd ett departement för samfärdseln,
(Forts.) v- s- för jernväg, post och telegraf. Behofvet af ett sådant de¬
partement har förnämligast under de senaste åren gjort sig gäl¬
lande och vuxit sig allt starkare i samma mån som samfärdseln
utvecklat sig. Denna nya grupp af ärenden är af helt annan be¬
skaffenhet än de, som förr i tiden handlades af regeringen. Den
omfattar en praktisk verksamhet, som följer sina egna lagar och
som icke på ett fullt tillfredsställande sätt kan administreras af
någon annan än den, som under en längre tid sjelf varit på det
« angifna området praktiskt verksam.
Det är af anförda skäl, som det synes mig, att det varit ytterst
önskvärdt, om Kongl. Maj:t behagat fästa afseende vid Riksdagens
begäran, när fråga nu är att genom inrättandet af ett nytt stats¬
departement lätta arbetsbördan för de af denna mest tyngda depar¬
tementen. Men i stället härför har Kongl. Maj:t, utan annat mål
än att lätta arbetsbördan inom de nuvarande departementen, verk¬
stält en ny fördelning af regeringsärendena mellan de gamla och
det föreslagna nya, en fördelning, om hvilken det är mig omöjligt
att uttala den mening, att den är hvad den dock borde vara: or¬
ganisk och harmonisk. Man har splittrat hvad som borde hafva
sammanförts; man har fördelat ärendena på olika departement utan
att taga hänsyn till ärendenas samhörighet på grund af deras egen
* natur. Förgäfves har jag sökt föreställa mig, hvad som derigenom
i organisativt hänseende vunnits.
Hade Kongl. Maj:t deremot i öfverensstämmelse med Riks¬
dagens begäran föreslagit ett nytt samfärdselsdepartement, d. v. s.
ett departement för jernväg, post och telegraf och möjligen dit
hänfört äfven väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, då hade arbets¬
bördorna lättats både för civil- och finansdepartementen lika mycket
som genom nu föreliggande förslag, men tillika hade vunnits en
förbättring i departementalstyrelsens organisation. I stället för att
inrätta ett särskildt departement för hvad som redan nu är af stor
vigt, och i framtiden blir ännu större, nemligen jernvägarnes ad¬
ministration, och dit förlägga post och telegraf — hela detta stora
samfärdselsområde, som för hvarje dag utvecklar sig allt mer —,
liar man från civildepartementet öfverfört jordbruket till ett sär¬
skildt departement samt handeln och industrien till finansdeparte¬
mentet och i stället till civildepartementet hänskjutit hvad som
rörer samfärdseln.
Otvifvelaktigt är, att jordbruket har såsom samhällsintresse
betraktadt fullt lika stor social betydelse som någonsin samfärd¬
seln, men ur regeringssynpunkt, ur administrativ synpunkt ställer
det sig helt olika, ty på den blifvande chefen för jordbruksdeparte¬
mentet behöfver man icke ställa det anspråk, att han skall styra
landets jordbruk i samma mening som den enskilde styr sitt.
Lördagen den 8 April.
25 »so 20.
Detta lärer hvar och en nog få hädanefter som hittills göra sjelf,
utan förmyndare. Fortfarande såsom hittills kommer väl jord¬
bruksdepartementets chef att få tillvarataga blott sådana jordbruket
berörande allmänna intressen, som stå i samband med lagstiftnin¬
gen och administrationen i sin helhet. Det är den administrativa
delen af jordbruket, som den nye chefen har att taga hand om,
och för detta ändamål behöfves icke med nödvändighet, att man på
honom ställer den fordran, att han skall vara fackman.
Med afseende åter å ett samfärdselsdepartement är det deremot
i nämnda hänseende ett annat förhållande; der gäller det att styra
och administrera hela verksamheten, och detta synes mig fullt ut
taga sin man i anspråk. Till samfärdseln höra tre stora verksam¬
hetsområden och för hvart och ett af dem står en chef i spetsen,
men det är ovilkorligen en brist i organisationen, att dessa verk¬
samhetsområden icke sammanlöpa i eu administrativ spets. Af-
hjelpes icke denna brist eller ordnar man det icke så, att det finnes
någon, som tillser, att utvecklingen blir jemnt fördelad på alla om¬
rådena och som utgör en central enhet, så komma på grund af
sakens egen natur förvaltningscheferna att försättas i en sådan
sjelfrådande ställning, som icke står i öfverensstämmelse med vårt
konstitutionella samhällsskick. Yi hafva redan haft åtskilliga till¬
fällen att se, huru Kongl. Maj:t stått magtlös gent emot dessa
styrande chefer. Sistnämnda omständighet är förtjent af största
uppmärksamhet, ty endast genom att samfärdseln får sin egen
målsman vid Konungens rådsbord kunna samhällets intressen i detta
hänseende fullt tillgodoses, och hela maskineriet arbeta i harmoni
den ena delen med den andra.
Det är af dessa skäl, som jag anser det sätt, hvarpå Kongl.
Maj:t sökt lösa denna fråga, icke vara lyckligt funnet. Nu har
man sagt mig, att man sådant oaktadt borde taga i betraktande,
om man icke bör antaga det kongl. förslaget i den form, hvari
det nu föreligger, eftersom frågan så länge stått på dagordningen
och behofvet af ett nytt departement blir allt större och större.
Ensamt den omständigheten, att frågan stått så länge på dagord¬
ningen, utgör dock icke ett tillräckligt skäl för att nu antaga
Kongl. Maj:ts förslag. Tv har man dröjt i 40 år, så kan man
nog dröja några år till. Att nu, derför att frågan blifvit så yt¬
terligt försenad, taga hvilket förslag som helst, äfven när man ser,
att det icke tillfredsställer de fordringar, man kan och bör ställa
på ett godt sådant — att nu gå till väga på det sättet anser jag
vara en ytterst betänklig sak. Ty har man en gång antagit det
nu föreliggande förslaget, är det sedan icke lätt att deri göra någon
ändring. Yid sådant förhållande synes det mig bättre att nu låta
frågan falla för denna gång, i förhoppning att den kommer igen
i ett sådant skick, att man då utan några allvarliga betänkligheter
kan antaga detsamma.
Ang. upprät¬
tande af ett
jordbruks¬
departement.
(Forts.)
Nm> 2». 26
Lördagen den 8 April.
Ang. upprat- Det är på dessa skäl, herr talman, som jag för min del yrkar
t<mdJhrJ*.etl a^'s'aS Pa konstitutionsutskottets nu föredragna betänkande.
“^ Hed berr Fred bolin instämde herrar Röjer, Olsson i Stockholm
och Hammarström.
Herr Andersson i Malmö: Herr talman, mina herrar! Be-
hofvet af detta nya departement har länge varit kändt och erkändt,
och det har hufvudsakligen varit om sättet för dess inrättande,
som man tvistat. Många hafva nemligen ansett, att det vore lämp¬
ligare att inrätta ett departement för handel och industri. Andra
åter hafva ansett, att det skulle vara lämpligare att inrätta ett
samfärdselsdepartement; och åter andra hafva ansett, att det vore
lämpligast att införa en regeringsrätt, sem skulle handlägga de
civila besvärsmålen. Skilnaden är egentligen benämningen på det
nya departementet, och det är väl en mindre vigtig sak. Hufvud-
saken är att fördela, utjemna och underlätta arbetsbördan.
Hvad nu särskildt våra samfärdselsanstalter beträffar, såsom
jernvägar, telegraf- och telefonväsendet, må väl alla erkänna, att
i förhållande till de resurser, som vårt land eger, och i förhållande
till folkmängden står kanske vårt land allra främst i detta hän¬
seende. Det har fått en utveckling, som är alldeles ofantlig. Nu
kan man säga, att när det nuvarande civildepartementet, som huf¬
vudsakligen har dessa ärenden om hand, redt sig hittills, kan det
äfven göra det för framtiden. Men, mina herrar, det finnes en
gräns för allt och så äfven för detta. Och det är ju helt natur¬
ligt, att om man inrättar ett jordbruksdepartement, om man be¬
nämner det nya departementet så, komma äfven cheferna för de
departement, som hittills behandlat dessa saker, nemligen civil-,
finans- och ecklesiastikdepartementen, att bättre kunna egna sig
åt de ärenden, som återstå att behandla i dessa departement.
Följaktligen är det icke blott jordbruket, som vinner på in¬
rättandet af detta departement, utan de andra ärendena, som be¬
handlas i nyssnämnda departement, komma äfven att vinna.
Hvad nu särskildt jordbruket beträffar, så är det landets mo¬
dernäring, och att denna industrigren har en särskild representant
i regeringen, är väl icke för mycket begärdt. Dessutom tror jag,
att, i händelse regeringen framlagt förslag nu om inrättandet af
ett departement för handel och industri eller för samfärdsel eller
ock en regeringsrätt, detta förslag haft mycket mindre utsigt att
gå igenom i Riksdagen än det. som regeringen nu framstält om
inrättande af ett jordbruksdepartement.
Jag för min del är icke jordbrukare, och det kan sålunda tyckas,
som jag hellre borde önska inrättandet af ett annat departement,
t. ex. ett departement för handel och industri; men jag ser saken
i stort. Jag ser gagnet för hela vårt land af att något göres för
att lätta bördan för de nuvarande departementen. Derför vill jag
Lördagen den 8 April.
27 N:o 30.
med min röst i kammaren liksom förut i utskottet bidraga till Ang, upprät-
sakens framgång och kommer således att rösta för utskottets för- lan<^®f,eU
slag i forsta punkten. • deparlemtnl_
Hvad den andra punkten beträffar eller herr Dahns reserva- (Forts.)
tion om en skrifvelse till Kong! Maj:t angående sammanslagning
af landt- och sjöförsvarsdepartementen, kan jag mycket väl vara
med äfven derpå. Jag medgifver mycket gerna, att det är mig
svårt att bilda mig ett omdöme derom, huruvida det är praktiskt
och låter sig göra att sammanslå dessa departement, då så många
olika meningar, såväl i komitéer som i pressen, gjort sig gällande
om lämpligheten eller olämpligheten deraf. Då emellertid frågan
här icke rör sig om annat än en skrifvelse till regeringen, skall
jag, herr talman, be att äfven få yrka bifall till herr Dahns för¬
slag om en sådan skrifvelse.
Chefen för civildepartementet, herr statsrådet von Krusen-
stjerna: Det torde ursäktas mig, att jag här så att säga uppträder i
egen sak. Men då frågan gäller lindring i arbetsbördan i det de¬
partement, jag har äran förestå, är det ganska naturligt, att jag
måste här uppträda.
Man har visserligen icke bestridt från någon sida tillökningen
i arbetsbördan inom civildepartementet. Men då här framstälts
yrkande om afslag å det nu framlagda förslaget, så torde det
tillåtas mig att något fullständigare redogöra för huru denna ar¬
betsbörda ökats. Jag gör det för att visa, att behofvet af en ändring
är så stort, att den verkligen icke tål uppskof. Konstitutions¬
utskottet har i sitt betänkande på sidan 20 talat om ärendenas
växande omfattning och skiftande art i civildepartementet och sagt,
att utskottet, på grund af den erfarenhet utskottet under gransk¬
ning af stadsrådsprotokollen vunnit, är i tillfälle att vitsorda detta.
Med anledning häraf tillåter jag mig att för kammaren i korthet
lemna en redogörelse för en föredragningslista i civildepartementet
under förra året. Jag tager då icke en dag, då antalet föredragna
ärenden var det största under året — det brukar förekomma i
sista konseljen innan årsskiftet och i den första stora konseljen i
början på det nya året —, utan jag tager föredragningslistan för
den 1 juli 1898. Ärendenas antal var då 68. Hvad var det då
för slags mål? Jo, de frågor, som afgjordes, voro ärenden, som rörde:
anslag för upprätthållande af en mejeriskola;
kreditiv för Ultima landtbruksinstitut;
åtskilliga kommunallån;
pröfning af åtskilliga kommunala besvär angående tillämp¬
ningen af kommunala författningar;
pröfning af besvär rörande maltdrvcksförsäljning;
fastställande af hamnområde för en stad;
löneförhöjning för en stadstjensteman;
Ji:o 20. 28
Ang. upprät¬
tande af ett
jordbruks¬
departement.
(Forts.)
Lördagen den 8 April.
åtgärder mot eldfara vid Djurgårdsteatern;
utfärdande af ny författning om lifräddnings- och eldsläcknings-
anstalter å fartyg;
utredning om olycksfall i arbete;
tillsättande af en komité för undersökning angående sjöfarts¬
näringen ;
utfärdande af ny lag angående kontroll af margarin;
frågor om handelsrättighet för utländsk undersåte;
utfärdande af vissa allmänna bestämmelser rörande fisket;
fråga om reseunderstöd åt en del yrkesidkare;
författning om reseersättning åt vissa tjensteman;
besvär i patentmål;
besvär öfver ålagd vägskatt;
taxa för låneinrättning;
besvär öfver vägdelning;
eu mängd jernvägsmål, såsom om anslag till jernvägsanlägg-
ningar för statens räkning och fastställande af planer derför;
om förhyrande af bostad åt en betjent vid statsbanorna ;
om besvär i fråga om eldskada i följd af jernvägsdrift:
om statslån åt åtskilliga enskilda jernvägar, koncessioner å
enskilda jernvägar och taxor för enskilda jernvägar;
vidare fastställande af plan för landsvägsarbeten;
ändring i förordningen om expeditionslösen;
godtgörelse för mistade tjenstgöringspengar;
fråga om upplag för eldfarliga oljor;
ändring i jernvägsbolagsordning.
Med detta är antalet i det närmaste fullt. Vidare förekommo
ett par mål, som torde mera sällan återkomma:
traktamente för en lappfogde;
tillstånd för sällskapet för inhemsk silkesodling att försälja
dess magnaneri vid Alnarp.
Som kammarens ledamöter behagade se, är det en ganska
mångskiftande samling af ärenden, som förekommit på en enda dag.
.Tåg är således i tillfälle att i allo bekräfta och bestyrka hvad
konstitutionsutskottet yttrat.
I mitt anförande till statsrådsprotokollet har jag framhållit
och sökt med siffror visa, huru arbetsbördan i civildepartementet i
qvantitativt hänseende, d. v. s. i afseende på målens antal, vuxit.
-Tåg har också framhållit, huru den ökats i qvalitativt hänseende,
i fråga om ärendenas omfattning och vigt. Snart hafva 60 år för¬
flutit, sedan vår departementsorganisation erhöll sin nuvarande
gestalt. Hufvuddragen af densamma hafva under den tid, som
förgått, icke undergått förändring. Departementens antal, och or¬
dinarie arbetskrafterna inom statsdepartementen äro oförändrade.
Men å andra sidan är det väl tydligt, att under alla dessa år, med
den kolossala utveckling, som kännetecknar senare hälften af vårt
århundrade, mångskiftande och högst vigtiga nya samhällsintressen
Lördagen den 8 April.
29 Jiso 20.
uppkommit, hvilka för hvarje år vinna i betydelse och sålunda upprat-
kräfva ökadt arbete. '“-ordbruk?*
Redan 16 år efter departementalförordningens införande hade ,iepart?ment.
göromålen inom civildepartementet så vuxit, att regeringen ansåg (ports)
sig vid 1856—1858 årens riksdag böra framlägga förslag om ut¬
brytning ur civildepartementet af ett departement; och en förut¬
varande civilminister, Johan Fredrik Fåhrseus, som under 9 år,
från 1847 till 1856, hade förestått departementet, kunde, då ärendet
förevar hos ridderskapet och adeln år 1857, vitsorda, att med civil¬
departementets uppdelning kunde ej längre anstå, utan att förvalt- •
ningen blefve lidande. Under de 42 år, som derefter förflutit,
har behofvet tydligen blifvit allt mera trängande.
Om kammarens herrar ledamöter kasta en blick på 1840 års
departementalstadga, som bestämmer ärendenas fördelning mellan
de olika departementen, skolen I finna, att denna stadga ej ens
omnämner jernvägsfrågorna, och detta af den naturliga anledningen,
att vid tiden för stadgans utfärdande jernvägar icke funnos här i
Sverige. Ännu år 1856 hade jernvägsfrågorna knappast erhållit
någon betydelse. I finnen icke i departementalstadgan omnämnda
de kommunala målen, som framträdt såsom följder af den utveck¬
lade kommunalförvaltningen och hvilka tillfört civildepartementet
så mycket arbete. I finnen der icke omnämnda frågorna rörande
den industriella eganderätten, sådana som patentmål och dylika.
Ej heller innehåller stadgan något om den stora grupp af ärenden,
som äro att hänföra till den s. k. sociala frågan, arbetarefrågan,
och hvilka gälla sådana spörsmål som skyddsåtgärder för arbetare,
minderårigas användande i industrien, sjukkasselagstiftning, ålder¬
doms- och olycksfallsförsäkring, åtgärder till förekommande af
olycksfall in. m. Detta allt är ärenden, som väl torde få anses nu
tillhöra de vigtigaste grenarne af civildepartementets verksamhet,
men hvilka på 1840- och 1850-talen sannerligen icke tillförde de¬
partementet mycket arbete.
Med det nu sagda har jag velat erinra om, huru göromålen
hafva qvantitativt och qvalitativt ökats. Det synes mig vara —
-jag upprepar det — alldeles oundgängligt, att snart någonting
blifver i detta afseende åtgjordt. Jag skall icke fästa mig vid,
hvad som i viss mån gäller äfven om andra departement, eller att
vederbörande departementschefer löpa fara att snart blifva utslitna
och ur stånd att sköta sin tjenst, tv derom kan man ju säga: hvad
hade min son på galejan att göra? Men förhållandet är ett annat,
när olägenheterna drabba det allmänna. Och ur det allmännas
synpunkt är det en olägenhet, att departementscheferna löpa fara
att drunkna i dessa s. k. löpande göromål, som ständigt tränga på
och icke kunna undanskjutas. Resultatet blifver, att tillräcklig
tid saknas för att taga initiativ i och egna tillbörlig omsorg åt
de s. k. stora frågorna. Det är det betänkliga med ökningen af
göromålen i departementen och hopandet af allt för heterogena
Nio 20. 30
Lördagen den 8 April.
Ang. upprat- element inom samma departement, att departementscheferna icke
“ZtdiZikT kunna, såsom sig bör, egna sig åt de stora, samhällsförbättrande
departement. frågorna. Denna omständighet har också redan blifvit af chefen
(Forts.) justitiedepartementet påpekad.
Under civildepartementet höra, såsom kammaren nogsamt
känner, frågor, som i de stora kulturstaterna uppdelas på icke
mindre än fyra departement. Uti de största staterna finnas sålunda
ett inrikesdepartement, som handlägger frågor rörande landtregeringen
och polisen, vidare ett handels- och idustridepartement, ett jord¬
bruksdepartement och ett kommunikationsdepartement. Alla dessa
förvaltningsgrenar subsumeras hos oss under civildepartement. Då
man nu — såsom också betonas i civilministerns anförande till
statsrådsprotokollet, och satsen är der ingalunda, såsom herr Fred-
holm syntes antaga, framstäld endast i form af en fråga — bör
fästa vigt dervid, att hos departementschefen må finnas största
möjliga sakkunskap, borde man egentligen äfven hos oss dela upp
civildepartementets verksamhet på fyra skilda departement. I sådant
fall kunde man ju erhålla en noggrann fördelning af göromålen,
och man hade då så goda iitsigter, som möjligt vore, för att nödig
sakkunskap skulle finnas hos departementscheferna. Såsom jag
förut tillåtit mig yttra, är emellertid en dylik uppdelning för
närvarande knappast möjlig. Man måste begränsa sig, och jag
tror, att man måste begränsa sig till inrättande af ett nytt departe¬
ment. Frågan gäller då: hvilka ärenden skall detta nya departe¬
ment komma att omfatta? Yalet skulle väl egentligen stå mellan
ett samfärdselsdepartement och ett jordbruksdepartement. Jag tror
nemligen icke, att det finnes tillräckliga skäl för inrättande af ett
departement ensamt för handel och industri, särskildt som från
andra håll starkare kraf framträda.
En talare på stockholmsbänken framhöll med mycken bestämd¬
het, att samfärdselsdepartementet borde väljas. Han yttrade, att
Riksdagen lemnat regeringen en tydlig hänvisning i detta afseende
genom 1893 års skrifvelse, i hvilken Riksdagen uttalat sig för
inrättandet af ett samfärdselsdepartement —- en hänvisning, som
Kongl. Maj:t icke skulle hafva brytt sig om. Det är sant, att
Kong]. Maj:t mottagit 1893 års skrifvelse, som förordat ett sam-
samfärdselsdepartement. Men, mina herrar, då Kongl. Maj:t ansett
sig icke nu böra föreslå inrättandet af ett samfärdselsdepartement,
utan i stället framlagt förslag om ett jordbruksdepartement, så
har ett af skälen dertill varit, att af 1898 års Riksdag gjorts ett
uttalande, genom hvilket man återupptog en tanke, som fram-
stäldes vid den första riksdagen efter det nya statsskickets införande,
eller år 1867. Då framhölls, såsom kammaren väl känner, af det
särskilda utskott, som var tillsatt för att utreda önskemålen i fråga
om jordbrukets framtid, med mycken bestämdhet angelägenheten
deraf, att ett särskildt departement inrättades för jordbruket och
dess binäringar. Sedan vid 1898 års riksmöte Kong]. Maj:t fram-
Lördagen den 8 April.
31 X:o äO.
lagt förslag om landtbruksstyrelsens omorganisation, fick Kongl.
Maj:t på denna framställning det svaret, att Riksdagen, under
uttalande af önskvärdheten af ett särskildt departement för jord¬
bruket, icke ville, i afvaktan på denna frågas lyckliga lösning,
vidtaga några ändringar i fråga om landtbruksstyrelsen. Med detta
uttalande af 1898 års Riksdag — så vidt jag kan läsa detsamma
— har Riksdagen sjelf frånträdt sitt uttalande af år 1893. Till¬
börlig hänsyn till detta förhållande har för regeringen utgjort
ännu ett skäl att handla såsom nu skett. Men hufvudskälet har
dock varit, att jordbruket, vårt lands modernäring, intager en
sådan ställning och har en så genomgående betydelse för hela vårt
land, att, när man icke kan tillgodose alla olika intressegrupper
genom inrättande af departement, jordbruksintresset tränger sig
längst fram och fordrar att i första rummet blifva tillgodosedt.
Dessa båda fakta — jordbrukets egen inneboende stora betydelse
för vårt land och Riksdagens uttalande nästlidna år — hafva sålunda
utgjort hufvudskälen, hvarför man till föremål för det nya depar¬
tementet ansett sig böra välja jordbruket.
Om man undersöker, huru frågan gestaltat sig i andra länder,
skall man icke undgå att finna, hurusom öfverallt krafvet på ett
särskildt departement för jordbruket trängt sig fram och vunnit
beaktande. I vårt närmaste grannland, Danmark, inrättades för
några år sedan ■— om jag icke misstager mig i midten af 1890-
talet — ett särskildt jordbruksdepartement. I England har nyligen
ett jordbruksdepartement — board of agriculture — blifvit in-
rättadt. Jordbruksdepartement finnas numera i flera andra länder,
såsom Ryssland — jordbruk och domäner —, Finland, England,
Preussen — jordbruk, domäner och skogar, således samma grupp,
som det nya departementet hos oss skulle omfatta —, Österrike,
Ungern, Frankrike, Belgien — der det finnes ett departement för
jordbruk och allmänna arbeten, hvarvid dock bör anmärkas, att de
allmänna arbetena endast hafva afseende på vägar, men icke på
jernvägar, post och telegraf, för hvilka finnes ett särskildt departe¬
ment — vidare i Rumänien och i Förenta staterna.
Talaren på stockholmsbänken anmärkte vidare, att de ärenden,
som enligt detj^föreliggande förslaget skulle föras till jordbruks¬
departementet, saknade hvarje organiskt sammanhang. Denna upp¬
fattning kan jag icke biträda. De ifrågavarande ärendena gälla
jordbruket och dess binäringar och vidare statens jordbruksvårdande
verksamhet, d. v. s. statens domäner och slutligen statens dermed
oskiljaktigt förbundna skogsvårdande verksamhet. Alla dessa ärenden
synas mig vara med hvarandra så nära förbundna, att man inga¬
lunda kan säga, att dem emellan icke finnes ett organiskt samband.
Yäl fattar jag önskvärdheten af att få till stånd ett departe¬
ment äfven för samfärdseln, men jag ber kammaren besinna, att
enligt det förslag till ärendenas fördelning, som nu är framlagd t,
skulle till civildepartementet, under hvilket nu jernvägar och
Ang. upprät¬
tande af ett
jordbruks-
departement.
(Forts.)
N:o 20. 82
Lördagen den 8 April.
Ang. upprät- allmänna arbeten lyda, förläggas jemväl post-, telegraf- och telefon-
tandeJ, a--.eU väsendena. Sålunda skulle ju civilministern i sjelfva verket blifva
departement eu kommunikationsminister. Han skulle få att handlägga just de
(Forts'' grupper af ärenden, som eljest skulle förläggas till ett samfärdsels-
departement. Men då man icke lärer kunna utsträcka inrättandet
af nya departement så långt, som eljest önskligt vore, måste man
åt civilministern bibehålla andra ärenden, hvaribland landtregeringen
och politien. Men han blefve dock — jag upprepar det — en
kommunikationsminister. Sålunda har regeringen genom sitt förslag
äfven sökt så mycket som möjligt tillgodose det önskemål, som
uttalades i 1893 års skrifvelse.
Det är för öfrigt klart, att, då man icke kan inrätta särskilda
departement för hvarje hufvudgrupp af ärenden, utan alltid måste
till ett och samma departement sammanföra sins emellan olika
ärenden, ehuru visserligen i det föreliggande förslaget man sökt
göra detta i mindre utsträckning, än som nu är fallet, man alltid
kan tänka sig en annan gruppering af ärendena än den, som nu
föreslagits. 1 detta fall låta en mängd olika kombinationer tänka
sig. Jag ber emellertid kammarens ledamöter besinna, att fördel¬
ningen af ärendena icke är i grundlag bestämd i vidare mån, än
som skett genom den benämning på departementen, som är i grund¬
lagen gifven. Här sålunda erfarenheten gifvit vid handen, att en
ändring i ärendenas fördelning bör ega ruin, så kan detta genom¬
föras utan ändring af grundlagarne.
Nu har här af en annan talare på stockholmsbänken fram¬
hållits angelägenheten af att sammanslå, landt- och sjöförsvars-
departementena, och han anmärkte i sammanhang dermed det enligt
hans uppfattning egendomliga sätt, hvarpå förevarande ärende
behandlats i civildepartementet. Men ärendets behandling der har
framkallats af det helt naturliga skälet, att frågor om grundlags¬
ändringar skola föredragas af chefen för justitiedepartementet.
Hvarje departementschef har blott att utreda ocli framlägga förslag
till de förändringar, som äro nödvändiga hvad hans eget departe¬
ment angår. Dertill har hall att inskränka sig, och dertill har
jag i denna fråga inskränkt mig. Hvad för öfrigt beträffar de
anmärkningar, han rigtade emot hvad regeringen yttrat i fråga om
denna sammanslagning, så äro redan de skäl, som regeringen haft
dertill, framlagda af chefen för justitiedepartementet. Jag vill
blott tillägga, att jag mycket väl fattar, att tanken på en samman¬
slagning af dessa båda departement kan vara ganska tilltalande.
Men jag tror, att, om man granskar komiténs utredning, man
måste komma till samma uppfattning, hvartill jag kommit, nemligen
att saken strandar på de båda generaladjutanterna, emedan följden
skulle blifva den, att man i stället för två försvarsministrar finge
tre. Regeringen önskar lika mycket som de, hvilka hålla på
sammanslagningen, att få en planmessig ledning af försvaret för
att stärka försvarets enhet, men just derför synes mig, att
Lördagen den 8 April.
83 N:o 20.
man icke kali ingå på ett förslag, som skulle medföra, att led¬
ningen delades på tre händer i stället för på två.
Da jag nu tror mig hafva visat, att arbetsbördan i civil¬
departementet både i qvantitativt och qvalitativt hänseende så ofant¬
ligt ökats, att denna bördas lättande, såsom konstitutionsutskottet sä¬
ger, är en trängande nödvändighet, kan jag icke anse det tillrådigt,
att frågans lösning vidare uppskjutes. Med anledning häraf anhåller
jag, herr talman, att få yrka bifall till konstitutionsutskottets
hemställan.
Herr Ljungman: I afseende på de anmärkningar, som gjorts
emot utskottets förslag till ändring af 42 § regeringsformen, skall
jag be att få säga några ord.
Jag tror, att den utväg, som utskottet valt, varit lämplig,
hvarförutom den förut vid 2 riksdagar anlitats af Kongl Maj:t,
nemligen vid 1853—54 och 1856—58 årens riksdagar, och båda
gångerna i syfte att förhindra kollision mellan 42 paragrafens 2:dra
moment och 7 § riksakten. Att formulera om detta 2:dra moment
i § 42 på det sätt, herr Johnsson föreslagit, går naturligtvis icke
an, emedan man då kunde riskera att icke in någon regering alls.
Såsom det nu är, innebär paragrafen, att samtliga ledamöter, som
icke hafva laga förfall, skola vara närvarande och rösta, Enligt
herr Johnssons förslag skulle minst 10 vara närvarande. Om då
statsrådet bestode af 11 ledamöter och t. ex. 2 vore sjuka, skulle
man icke få någon regering alls. Det går icke an. Rimligare
var då det förslag, som vid riksdagen 1840—41 var före, nemli¬
gen att minst 6 ledamöter skulle vara närvarande utom föredra¬
ganden. Men äfven det innebär den betänkligheten, att sådana för¬
hållanden kunna uppkomma, då ett mindre antal kan behöfva fatta
beslut. Jag tror derför, att utskottet löst den frågan på ett prak¬
tiskt sätt.
Hvad åter beträffar frågan om de båda försvarsdepartementens
sammanslagning, är det en i hög grad behjertansvärd fråga. Men
i det hänseendet föreligger icke något förslag, som är fullt till¬
fredsställande. Saken är mera invecklad, än man föreställer sig,
och möter större svårigheter, än man vid första påseendet tror. I
Horge kan den saken gå lättare för sig, emedan Norges grundlag
icke lägger hinder i vägen för att konstituera ett tillfälligt stats¬
råd att sköta platsen, då den ordinarie är sjuk eller har laga för¬
fall. Men i vår grundlag är detta icke tillåtet. Om man sålunda
hade endast en militär i statsrådet, kunde man riskera, att det
blefve bruk, att militärer befordrades till civila statsrådsembeten,
och då komme man i en belägenhet, som icke vore så syn¬
nerligen eftersträfvansvärd. Emellertid är det naturligtvis möjligt
att lösa problemet, och herr Dahns förslag om en skrifvelse till
Kongl. Maj:t har mycket för sig; men jag befarar, att han hållit
Andra Kammarens Prot. 1899. N:o 20. 3
Ang. upprät¬
tande af ett
jordbruks-
departement.
(Forts.)
X:o 20. 34
Lördagen den 8 April.
Ang. upprat- ämnet något för starkt begränsadt. Ty frågan går litet djupare
tände af ett ocjj ar mera omfattande, än man vanligen föreställer sig.
departement Hvad nu sjelfva det föreliggande förslaget beträffar, är det
■ uppenbart, att det icke kan för någon längre tid lösa svårigheterna.
Det är nödvändigt, att lindring i vissa departementschefers arbets¬
börda åstadkommes för tillfället, men det kan endast blifva ett
provisoriskt tillstånd, som vinnes. Det är gifvet, att man blir
tvungen hos oss liksom i andra länder att tillgripa mer verksamma
åtgärder, gående ut på att afskilja en mängd ärenden ifrån rege¬
ringens handläggning. Det har man försökt äfven hos oss. Yid
1853—54 års riksdag förklarades ett förslag i den rigtningen
hvilande. Då detta emellertid föll vid 1856—58 års riksdag, in¬
kom Kongl. Maj:t med en proposition om ett departement för sam¬
färdseln, eller, som det då hette, »för kommunikationsanstalter och
allmänna arbeten». Sedan detta förslag fallit i ett stånd efter att
hafva godkänts af de öfriga, togs frågan upp under en annan form
och då med syfte att vinna större framgång genom att knyta
mägtiga intressen vid förslaget. Så skedde åren 1868 och 1885,
då man knöt näringarna vid förslaget, i hopp att Biksdagen, som
till så stor del består af näringsidkare, derför skulle gå med på
detsamma. På samma sätt har det skett äfven nu. Emellertid
tror jag, att, om man slår in på den vägen att komma ifrån svå¬
righeterna genom att öka departementens antal, man snart skall
tvingas att äfven taga det 12:te statsrådet och det 9:de departe¬
mentet. Ty saken är den, att civildepartementet, äfven om det
föreliggande förslaget antages, i alla fäll blir ett mycket betungadt
departement och i verkligheten ett dubbeldepartement. A ena sidan
har det den inre förvaltningen i inskränktare mening samt de
kommunala och sociala frågorna, som kräfva sin man, och å andra
sidan de stora samfärdselsanstalterna, som likaledes kräfva sin man.
Det är derför jag tror, att man snart nog, för så vidt man icke vill
skilja från vissa ärenden, på sätt som skett i utlandet och äfven
hos oss föreslagits, skall tvingas till ytterligare ett departement.
Ty särskildt de nämnda sociala frågorna äro af så stor betydelse
och kräfva så mycket arbete, att jag betviflar, att det kan länge
gå för sig, att samma person, som enligt förslaget får dem att
sköta, i längden också skall kunna sköta de stora samfärdsels-
anstalterna.
I jemförelse med utlandet äro förhållandena hos oss så olika
dem i främmande länder, att man icke kan åberopa sig på de se¬
nare. I utlandet finnas vanligtvis ministerier, der vederbörande
statsråd tillika hafva beslutande myndighet, något som icke eger
rum hos oss; och särskildt det från England åberopade »Board of
Agriculture» är i verkligheten ett kollegialt embetsverk snarare
än ett statsdepartement.
Hvad som emellertid är obestridligt, det är, att lättnad för de
mest betungade departementscheferna behöfves och kan vinnas
Lördagen den 8 April.
35 Nso 20.
jordbruks¬
departement.
(Forts.)
genom det föreslagna nya departementet. Man kan sålunda åtmin- Ang. upprät-
stone vinna frist för några år, till dess man kan komma med nya ett
anordningar. Skulle det då visa sig, att man genom afskiljande
af de administrativa besvcirsmålen kan vinna en större lindring,
kan man ju äfven nedsätta statsrådens antal igen ifrån 11 till 10,
emedan icke så många konsultativa statsråd då kunna behöfvas, som
om Kongl. Maj:t fortfarande skall utöfva sin administrativa domsrätt.
Då nu, som sagdt, det föreliggande förslaget åtminstone hjelper för
tillfället, skall jag be att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Boéthius: Då jag med min röst i konstitutionsutskot¬
tet bidragit till det slut, hvartill utskottet kommit, skall jag be
att få angifva skälen derför.
I afseende på 42 § regeringsformen yttrade herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet, att regeringen icke ansett sig be¬
höfva föreslå någon ändring af den orsak, att man icke ansett det
nödigt år 1815, ehuru också då brist på öfverensstämmelse mellan
regeringsformen och riksakten uppkom. Ja, det är fullkomligt
sant, att så skedde år 1815, men jag tror icke, att det är något
efterföljansvärdt exempel. I början af det nya statsskicket hade
man icke rätt satt sig in uti de konstitutionella fordringarna, utan
det förekom åtskilliga något lättvindiga åtgärder i afseende på
grundlagarne. Jag erinrar om t. ex. 1812 års tryckfrihetslag och
dess tillkomst. Med afseende på den förändring, som skedde i
detta fall 1815, skall jag be att få meddela, hvad dåvarande hof-
kanslern, friherre af Wetterstedt, skref om konstitutionsutskottets
åtgörande i saken. Han säger: »Såsom ett bevis på Constitutions-
Utskottets föresats, att, i allt möjligt, gå Stor-Thingets förslag till
mötes, torde jag endast få anföra, att, då Sveriges Rikes Regerings¬
form bestämdt förklarar, att, vid alla de tillfällen då Stats-Rådet
får sig Rikets styrelse uppdragen, alla 4 statssecreterarne böra taga
säte i Stats-Rådet, och således dettas personal, jemte de vanliga
ledamöterne, skulle utgöra 13; den förminskning till 10 ledamöter,
som nu af Constitutions-Utskottet blifvit föreslagen, alltid ådaga¬
lägger eu allvarlig önskan, att närma sig det antal Stor-Thinget
uppgifvit»; — och så tillägger han temligen naivt — »utan att
derföre afvika från grundsatserne af Sveriges administrativa för¬
fattningar.» — under det att man just härigenom kom i strid
med gällande grundlag. Det synes mig icke skäl att i onödan
åstadkomma en sådan brist på öfverensstämmelse emellan riksakten
och regeringsformen, och derför gjorde jag i konstitutionsutskottet
till vilkor för mitt bifall, att denna oegentlighet skulle blifva rät¬
tad. Ti försökte oss då på en ändriug af 2:dra momentet af § 42
regeringsformen, men det befans vara svårt att åstadkomma en
sådan, derför att vi icke ville i regeringsformen intaga en hänvis¬
ning till riksakten.
Herr Johnssons förslag visar också bäst, huru svårt det är att
N:o 20. 36
Lördagen den 8 April.
Ang. upprat- åstadkomma eu tillfredsställande ändring. § 7 riksakten säger
laude af ett nemligen icke, att i interimsregeringen 10 ledamöter af hvardera
departement rikets statsråd skola deltaga i besluten, utan endast, att interims-
(Forts) regeringen skall bestå af tio statsråd från livartdera landet. På
grund af denna bestämmelse kan det blifva möjligt, att vid laga
förfall för några af ledamöterna ett mindre antal komme att del¬
taga. Detta har också förutsetts, tv i slutet af riksakten stadgas,
att antalet från hvardera riket alltid skall vara detsamma, hvilket
tillägg vore alldeles obehörigt, i fall regeln, att tio skola närvara,
både ovilkorlig giltighet. Således kan det inträffa, att det i in¬
terimsregeringen endast blir t. ex. nio norska statsråd; om då herr
Johnssons förslag vore antaget, blefve följden antingen, att ingen
interimsregering kunde hållas eller också, att samma divergens
mellan regeringsform och riksakt inträdde, som herr Johnsson trott
sig förebygga genom sitt förslag.
Herr Johnsson anser emellertid, att det skulle innebära en
fara att göra den af utskottet föreslagna ändringen. Men i hvil¬
ket fall, mina herrar, skulle det uppstå någon fara? Alla de fall,
som det här kan blifva fråga om, kunna lagligen endast inträda,
när interimsregering fungerar. Men om interimsregeringen finnas
tillräckligt betryggande föreskrifter i riksakten. Upphäfva vi der¬
emot riksakten, då lär det också vara tid att göra grundlagsändring.
Nej, det enda fall, då en fara skulle kunna inträda, vore det, som
herr Johnsson uppkonstruerade, nemligen om hela norska stats¬
rådet, med brytande af riksakten, gjorde så att säga strejk, och ingen
af det komme. Men, mina herrar, jag tror icke att vi behöfva
stifta grundlag för ett revolutionärt undantagsfall, och det kan
dessutom icke ligga någon risk i att för en sådan händelse lemna
detta obestämdt, enär man kan taga alldeles för gifvet, att, om
det skulle inträffa, de svenska statsråden under en så svår kris
skulle af sig sjelfva komma tillstädes i tillräckligt antal.
Jag skall också, medan jag bar ordet, be att få angifva, hvar¬
för jag kunnat vara med om utskottets beslut för öfrigt.
Det har visat sig, att motståndet mot regeringens förslag för¬
nämligast framgått ur trenne synpunkter. Den ena af dessa är,
att man velat ha en sammanslagning af de båda försvarsdeparte¬
menten; den andra, att man velat ha ett kommunikationsdeparte¬
ment i stället för ett landtbruksdepartement; och den tredje, att
man velat ha en regeringsrätt, som skulle öfvertaga alla be¬
svärsmål.
Hvad sammanslagningen af de båda försvarsdepartementen an¬
går, är jag verkligen för min del ganska mycket tilltalad derutaf,
särskildt på grund af ett af de skäl, som anförts, nemligen sakens
betydelse för ett enhetligt försvar. Men jag har kommit till den
öfvertygelsen, att sådana krafter göra motstånd deremot, att man
under många år får vänta på denna reform, och derför kan jag ej
vara med om att göra denna sak till ett vilkor för det nya departe-
Lördagen den 8 April.
37 M:o 20.
mentets inrättande. Deremot skulle jag icke hafva något egentligt Ang. upprät-
emot ett bifall till herr Dahns reservation vid andra punkten. ^rdbrlkT
Hvad angår frågan om ett kommunikationsdepartement i stället departement.
för ett jordbruksdepartement, förefaller det mig, som om här ogent- (Forts.)
ligen vore en strid om ord, enär civildepartementet på det före¬
slagna sättet verkligen i väsentlig mån blefve ett kommunikations¬
departement.
Hvad slutligen vidkommer frågan om regeringsrätten, erkän¬
ner jag villigt, att det finnes många vigtiga skäl, som tala derför;
men det finnes också betänkligheter, och en den vigtigaste af dessa
är den, att, då enligt nuvarande ordning Kongl. Maj:ts rådgifvare
blifva i tillfälle att se, huru lagar och författningar taga sig ut
i tillämpningen, de icke skulle kunna det, i fall alla dessa besvärs¬
mål blifva helt och hållet afskilda från konseljen.
Då nu emellertid motstånd kommer från så olika håll, är det
klart, att, om man följde det ena eller det andra, resultatet skulle
blifva en fördröjning. För min del är jag emellertid öfvertygad
derom, att det här är alldeles nödvändigt att snart råda bot. Se¬
dan chefen för civildepartementet meddelat oss prof på huru det
går till i konseljen vid föredragning från detta departement, kunde
Jag egentligen ej behöfva yttra något derom, men jag tager mig
dock friheten nämna, att jag under konstitutionsutskottets gransk¬
ning af statsrådsprotokollen antecknat, att i en enda konselj före¬
drogos från civildepartementet 116 mål. Samma person skall så¬
ledes till en föredragning hafva satt sig in i 116 olika ärenden,
hvilka ofta kunna vara ganska svåra. Om man också är lycklig
att nu för tillfället hafva på denna plats en exceptionel arbets¬
kraft, kan man dock icke påräkna att jemt hafva en sådan; och
detta kan leda till, att vigtiga regeringsärenden blifva behandlade
på ett temligen legert sätt.
Herr Fredholm sade, att, då vi ha väntat i 40 år på denna
reform, vi väl också kunna vänta ännu några år. Ja, det påminde
mig något om berättelsen om den der gubben eller gumman, som
lastade ved i skogen och som under förklaring: »tål du de förra,
så tål du ett till», lassade på vedträn, så att hästen stupade.
Med afseende å regeringsrätten vill jag också tillägga, att,
äfven om den vore i allo så önskvärd, som herr Ljungman anser,
jag dock för min del är öfvertygad, att det åtgår minst tio år,
innan de förberedande utredningarna blifva verkställa och innan
dess lämplighet ingått i allmänna medvetandet. Men vi hafva icke
tid att vänta i tio år på denna reform.
Några representanter för jordbruket hafva icke egentligen här
uppträdt och uttalat sig. Jag har emellertid trott, att inrättandet
af ett jordbruksdepartement skulle vara ett önskemål just för jord¬
brukare och att detta derför skulle underlätta frågans framgång.
År det dock så, att herrar jordbrukare sjelfva icke hålla på för¬
slaget, så kan visserligen jag för min del trösta mig, om det faller,
Nio 20. 38
Lördagen den 8 April.
Ant), upprät- tv jag bär icke något särskildt behof af ett jordbruksdepartement,
^jordbruks1 men jaS vil1 likväl säSa at dem> som intressera sig för att få ett
departement, jordbruksdepartement, att om de icke begagna detta tillfälle, så är
(Forts.) det åtminstone min lifliga öfvertygelse, att det står i vida fältet,
när gynsamt tillfälle dertill härnäst skall erbjuda sig, tv när
frågan sedan kommer åter, är den säkerligen kombinerad med frå¬
gan om försvarsdepartementens sammanslagning eller med frågan
om en regeringsrätt. Vidare kommer då en stark sträfvan att
göra sig gällande för att få ett kommunikationsdepartement. Min
tro är derför, att då få herrarne vänta.
Jag skall, herr talman, be att få yrka bifall till den första
och kan gerna äfven göra det med afseende på den andra punkten
i detta utlåtande.
Herr Fredholm: Herr talman! Efter den belysande och —
som jag tror — för många mycket öfverraskande redogörelse öfver
den stora arbetsbörda, som hvilar på civilministerns skuldror och
hvilken han här redogjort för, torde det för hvar och en vara all¬
deles uppenbart, att det existerar ett behof af ett nytt departement.
Likaså kan man ju mycket väl förstå herr statsrådets resonne-
ment, då han säger, att de ärenden, som nu tillhöra civildeparte¬
mentet, till sitt antal äro så många och till sin beskaffenhet så
stora, att de skulle kunna vara tillräckliga för fyra departement.
Men lian; sade också, att då här icke kan komma i fråga annat
än att afskilja så stor del af ärendena, som kan tillföras ett
nytt departement, så får man finna sig i att fördela återstoden på
något lämpligt sätt. När man således icke kan från civildeparte¬
mentet afskilja mer än en grupp af ärenden, så blir då frågan
den, hvilken grupp man skall välja. Valet har stannat mellan ett
samfärdsels- eller kommunikationsdepartement och ett jordbruks¬
departement.
Jag hade hänvisat till Riksdagens skrifvelse år 1893, der Riks¬
dagen framhöll behofvet af ett kommunikationsdepartement, men
herr statsrådet ansåg, att den önskan, som blifvit uttalad i denna
skrifvelse, var paralyserad genom Riksdagens skrifvelse år 1898.
Jag kan medgifva detta till en viss grad, men icke alldeles full¬
ständigt, tv hvad Riksdagen yttrade år 1898 var framkalladt icke
af krafvet på ett nytt departement, utan med anledning af den
omorganisation af landtbruksstyrelsen, som då skulle ega rum och
hvilken Riksdagen icke ville vara med om, emedan man ännu
sväfvade i ovisshet om hvart jordbruksärendena sedermera skulle
förläggas, huruvida de skulle förläggas till ett särskildt departe¬
ment eller icke. På grund häraf kan man ju icke vara fullt be¬
rättigad att anse, det Riksdagen i frågan ändrat mening, ehuru
Riksdagen visserligen säger, att åsigten om lämpligheten af jord-
bruksärendenas förläggande under ett särskildt departement är
ganska allmän. Af detta uttryck skulle man naturligtvis kunna
Lördagen den 8 April.
39 N:o 20.
draga den slutsatsen, att Riksdagen i någon mån kar modifierat
sin åsigt från år 1893, ehuruväl jag för min del icke kan finna,
att så är, tv år 1893 uttalade Riksdagen alldeles bestämdt, och
alldeles särskildt med afseende å inrättandet af ett nytt statsde¬
partement, sin önskan att fa ett samfärdselsdepartement till stånd.
Herr statsrådet ville visa, huru vigtigt det är att få ett jord¬
bruksdepartement till stånd, och detta sökte han bland annat ådaga¬
lägga derigenom, att han påvisade den stora betydelse, som jord¬
bruket ur social synpunkt har för samhällslifvet. Men denna syn¬
punkt synes mig icke i detta fall vara den rätt valda, ty hvad
som här skall framhållas är den betydelse, som jordbruket har ur
re</eriw<jrssvnpunkt, såsom föremål för administrativ verksamhet,
och ur denna synpunkt sedt har jordbruket visserligen icke den
stora betvdelse, som det bär, om man ser det från allmän social¬
ekonomisk synpunkt. Jag håller tvärt om före, att från regerings-
synpunkt sedt är jordbrukets administrativa betydelse ofantligt
mycket mindre än den administrativa betydelse, som kommunika¬
tionsväsendet har. Det är denna synpunkt, som här skall vara
afgörande för sättet, på hvilket regeringsärendena skola fördelas,
emedan det är ur den svnpunkten, som arbetsbördan skall lättas
och organisationen af regeringsverksamheten ordnas.
Herr statsrådet anförde som bevis för den vigt, som han till¬
mätte ett jordbruksdepartement, att ett sådant finnes inrättadt i
de allra flesta länder. Men denna upplysning kan ju för frågans
bedömande icke egentligen hafva någon betydelse, då samma för¬
hållande eget' rum i fråga om ett kommunikationsdepartement.
Jag behöfver icke för att styrka detta mitt påstående gå igenom
listan på de anförda länderna. Endast med afseende a t. ex. Ru¬
mänien kan man måhända tycka det vore naturligt, om man der
hade ett jordbruksdepartement och ej hade något samfärdselsdepai-
tement. Förhållandet är emellertid, att man der har både jord¬
bruks- och samfärdselsdepartement.
Vidare sade herr statsrådet — och det anser jag vara det vig-
tisraste argumentet —, att det önskemal, som man sökt vinna, nu
vunnits genom att man förflyttat hela samfärdseln till civildeparte¬
mentet, och att således civilministern i sjelfva verket blir en kom¬
munikationsminister. Ja, så till vida, som all samfärdsel blifvit
sammanförd under ett departement, är nog önskemålet vunnet,
men att detta departement är civildepartementet, är just enligt mitt
förmenande det betänkliga uti den gjorda fördelningen. Ty så
länge som civilministern skall hafva hela landtregeringen under
sin vård, så ligger det i sakens natur, att han måste vara jurist
och hafva en på författningsstudium grundad utbildning. Det vill
synas mig alldeles klart, att med en sådan utbildning och med
den tid, som den tar i anspråk, och den sinnesrigtning, som den
utbildar, så kan det ej vara lämpligt eller ens möjligt för någon
att derjemte förvärfva utbildning i den rigtning, som är behöflig
Ang. upprät¬
tande af ett
jordbruks -
departement.
(Forts.)
Nio 20. 40
Lördagen den 8 April.
tndeZVeu ^ f°m i ^sen för ett samfärdselsdepartemont och
ordna detsamma. Det ar, som jag tror, omöjligt för någon menniska
jordbruks- , „ .. ~--d"°---*> u unguu ruciixiisiLit
departement. upptylla krafven pa tillfredsställande utbildning i begge dessa
(Forts.) så olika rigtningar, och dock måste detta vilkor ovilkorligen upp¬
fyllas, om man förlägger kommunikationsanstalterna under civil¬
departementet.
Deremot synes det mig, som krafvet på en af förhållandena
pakallad mångsidig utdaning skulle lättare kunna fyllas, om man
till civildepartementet förläde allt hvad som tillhör jordbruket ty
som chef för jordbruksdepartementet behöfver en person icke vara
i besittning af den fackliga utbildning, som är nödvändig för ho¬
nom, när han skall vara chef för ett kommunikationsdepartement.
J ust derför, att man icke behöfver ställa det anspråket på den som
inom regeringen handhar jordbruksärendena, att han skall vara
tackman på detta område, kan man lämpligen förlägga dessa ären¬
den till civildepartementet. För öfrigt synes det mig, som om be¬
skaffenheten af de ärenden, som tillhöra ett jordbruksdepartement
står i det nära samband med de ärenden, som beträffande landt-
regeringen och hushållningssällskapen handläggas af civilministern
att äfven ur denna synpunkt sedt jordbruksärendena böra förläggas
till civildepartementet. Om man nu vill medgifva rigtigheten af
detta mitt resonnement, torde man också kunna medgifva att
arbetsbördan, som vi ju nu alla vilja lätta, skall blifva lika myc¬
ket lattad, om man tillvägagår på det sätt, jag anser vara önsk-
värdt, som om man bifaller Kongl. Maj:ts förslag.
Det är ytterligare en sak, som gör, att jag anser det betänk¬
ligt att antaga det kongl. förslaget. Då Kongl. Maj:t har magt
att fördela ärendena de olika departementen emellan, skulle det
med hänsyn dertill icke medföra någon våda att nu antaga Kongl.
Maj:ts förslag, då man ju skulle kunna tänka sig möjligheten af
*2 efteråt en ändring i af mig angifvet syfte kunde komma till
stånd. Detta låter sig emellertid icke göra, emedan grundlagen
derför skulle lägga hinder i vägen, ty med afseende å ärendenas
fördelning kan Kongl. Maj:t visserligen ändra allt annat utom det,
att det nya departementet skall vara ett jordbruksdepartement,
i^tidäst den omständigheten, att det nya departementet upptages
med detta namn i grundlagen, gör det till en absolut nödvändig,
het, att dit förläggas alla de ärenden, som tillsammans utgöra den
grupp, som skall lyda under jordbruksdepartementet.
Nu har man sagt, och den siste talaren framhöll det ganska
kraftigt, .huru vådligt det vore att icke nu antaga förslaget, och
den siste talaren uttalade till och med den farhågan, att om man
icke toge förslaget nu, skulle man få vänta mycket länge på en
reform. Äfven jag anser det önskligt, att man så fort som möjligt
tar till stånd en ändring, men jag anser icke farhågorna så stora,
som den siste talaren förmenade. Jag styrktes i denna min upp¬
fattning, när jag hörde herr statsrådet och chefen för civildeparte-
Lördagen den 8 April.
41 Ji:o 20.
mentet omnämna, att hans företrädare i embetet redan för 42 år Äng. upprätt
sedan uttalade precis detsamma, som han här framhöll för kam- tande ett
maren. Ehuru jag för min del är benägen att sätta mera tilltro departement
till det berättigade i de farhågor, som vår nuvarande civilminister (Forts)
uttalat, än till dem, som uttalats för 42 år sedan och som visat sig
icke hafva inträffat, så tror jag dock icke, att risken af ett dröjs¬
mål på endast några år kan vara så stor, att den för samhället
medför någon verklig fara.
Friherre Barnekow: Herr talman, mina herrar! Inom denna
kammare ha enligt mitt förmenande alla yttrat sig i den rigt-
ningen, att de ansett alldeles nödvändigt, att göromålen måtte
jemnare fördelas mellan de olika departementen. Jag tager således
för afgjordt, att .alla äro af den meningen, och jag skall icke mera
sysselsätta mig dermed. Men om det är behöfligt att fördela ären¬
dena annorlunda, kunna de frågorna uppstå: Huru skall detta ske?
Skall det ske derigenom, att några departement sammanslås, eller
derigenom, att några nya departement upprättas? Härutinnan
tyckas vi vara af något olika meningar.
Huru skulle det således tillgå, om några departement skulle
sammanslås? Det har föreslagits, att man skulle borttaga ett kon¬
sultativt statsråd. Jag tror icke, att denna mening är upptagen
denna gång, och derför antager jag, att kammaren anser, att så
icke låter sig göra. Då skola vi tillse, om vi kunna sammanslå
några departement, och då finna vi det gamla förslaget att sam¬
manslå landt- och sjöförsvarsdepartementen. I likhet med en talare
på stockholmsbänken har jag alltid varit af den meningen, att
dessa båda departement borde kunna sammanslås, och jag har alltid
tänkt, att i vårt lilla land, som icke vill spela rollen af stormagt,
borde eu minister kunna sköta ärendena i båda dessa departement.
Jag har i likhet med representanten på stockholmsbänken läst
det komitéarbete, som är utgifvet af de personer, som voro tillsatta
för att afgifva ett betänkande i denna väg, men jag har vid ge¬
nomläsningen kommit till en annan åsigt än han. Han har kom¬
mit till den åsigten, att dessa båda departement böra sammanslås,
men, mina herrar, han stödjer sig dervid på detsamma, som komi-
tén stödjer sig på. Han säger nemligen, att genom sammanslag¬
ningen skulle större enhet åstadkommas, ty derigenom, att vi få
eu minister, sammanhålles enheten bättre, än om vi få två. Det
är härutinnan, som den ärade talaren och jag något skilja oss åt.
Han säger, att för att detta skall kunna ske, måste det finnas en
fullt (|valificerad och duglig man. Ja, mina herrar, det är frågan,
om det finnes någon sådan. Den nämnde talaren säger, att det är
lätt att finna honom, men jag är icke alldeles på det klara med
den saken. Jag tror deremot, att det skulle blifva rätt svårt att
finna en man, som kan sammanhålla till ett armén och flottan.
Hvarför? Jo, jag skall be att få gifva några skäl derför. Enligt
Nio 20. 42
Lördagen den 8 April.
Ang. upprat- den nya organisationen skulle det Tara tvenne generaladjutanter
tande af m under denne minister, den ene af dessa för flottan och den andre
departement ^ör arm®n- Men såsom flottans officerare och arméns officerare i
(Forts)” narvarande stund utbildas, äro de hvarandra helt olika. Förr voro
de tillsammans en del af undervisningstiden, nemligen vid Karl¬
berg, men nu äro de skilda från hvarandra från nionde, tionde
eller tolfte året och arbeta sedan på olika fält och blifva alldeles
främmande för hvarandra. Den kraftige man, som skulle komma
och hvilken den ärade talaren redan vét, hvem det är, skulle sam¬
manhålla dessa olika element. Jag tror, att han skulle få ganska
svårt. De båda generaladjutanterna skulle draga hvar och en åt
sitt håll, och jag tror, i likhet med civilministern, att i stället för
två statsråd skulle vi få tre, men det är ju onödigt att hafva tre
krigsministrar för försvaret, om vi endast behöfva två. Jag be¬
farar således, att enhet här icke kan uppnås, ty så vida icke en
mycket duglig och framstående person kan anskaffas på denna
plats, blir det ovilkorligen mindre enhet, än det hittills varit, en¬
ligt hvad jag kan uppfatta saken. Det återstår då att tillse, om
det blir någon vinst på det ekonomiska området, och jag finner
då, att denna vinst är ganska obetydlig.
Kär jag således vid genomläsningen af komitébetänlcandet kom¬
mit till en annan uppfattning än talaren på stockholmsbänken i
afseende å enheten, som han talade om, fruktar jag, att det kan
synas, som om jag måst frångå den uppfattning, som jag under
hela min riksdagsmannatid haft, nemligen att sammanslagningen
af landt- och sjöförsvarsdepartementen skulle vara nyttig. Finnes
det något annat departement, som kan sammanslås med något af
de andra? Nej, det tror jag ingen har yrkat på. Om man har
denna uppfattning, återstår således icke någonting annat än att
antaga ett nytt departement. Men hvilket departement skola vi
då antaga? Jo, derutinnan äro vi också af olika meningar.
Här har yttrats, att somliga vilja hafva ett departement för
samfärdseln och somliga ett departement för jordbruket. Nu säger
den siste talaren, att det nya departementet bör vara ett samfärdsels-
departement och att kommunikationer och all samfärdsel må flyttas
dit, men att jordbruket bör flyttas till civildepartementet, och detta
derför, att —• som han säger — det vore lätt att vara jordbruks¬
minister, ty dertill fordrades ingen sakkunskap, medan det deremot
fordrades en viss sakkunskap för att kuuna vara minister för sam¬
färdseln. Jag beklagar, att den ärade talaren på stockholmsbänken
har den uppfattningen, att det är lätt att vara jordbrukare. Jag
säger till honom, som jag för några år sedan sade till en stock¬
holmare i Forsta Kammaren: Köp ett litet hemman och försök, så
kan herrn få se, hvad det vill säga att vara jordbrukare. Jag tror,
att det verkligen behöfs sakkunskap för att vara jordbrukare, och
jag tror också, att det behöfs sakkunskap för att vara minister
för ett blifvande jordbruksdepartement.
Lördagen den 8 April.
43 N:o 20.
Ja, nu beror det på, hvad intresse denna fråga har för jord- Ang. upprat-
brukarne. Hafva jordbrukare i denna kammare den uppfattnin- tan,le af eU
gen, att det är nödvändigt och angeläget att vid Konungens råds-
bord hafva en representant, som är inne i jordbruksförhållanden, (ports)
då böra de rösta för denna sak. Hafva de det deremot icke, då
må de rösta mot förslaget. Min öfvertygelse är dock, att förr
eller senare kommer en förändring härvidlag att göras, ty i när¬
varande stund är det alldeles omöjligt för en person att kunna
reda de frågor, som föreligga inom civildepartementet. Civilmi¬
nistern anförde ett protokoll, som uppvisade 68 ärenden, men jag
felsäger mig icke, om jag säger, att det mången gång är öfver
hundra ärenden på en enda föredragning. Jag tror derför, att nå¬
gon reglering måste ske, och skall en sådan ega rum, är det väl
lämpligast att införa ett nytt departement. Om jordbrukarne anse,
att deras rörelse och industri är af så ringa betydelse, att en fack¬
man dervidlag icke behöfves för att öfvervaka det hela, ja, må de
då afstå derifrån och lemna det åt handeln och industrien eller
ock åt kommunikationerna.
Så ligger frågan i närvarande stund, och, mina herrar, ehuru
jag har den vissa förhoppningen, att jordbruket skall kunna exi¬
stera, om än vi ej få ett sådant departement och en sådan minister,
så vågar jag dock, då jag anser, att det ligger vigt på och är nyt¬
tigt för denna näringsgren att få sitt eget departement, anhålla
om bifall till utskottets hemställan.
Jag skall äfven be att särskildt få beröra en annan fråga,
nemligen frågan om utskottets förslag om borttagandet af mom. 2
i 42 § regeringsformen. Här har sagts, att en sådan ändring
förut ej funnits behöflig. Ja, jag hade suttit i bevillningsutskottet
i tio år, innan jag hörde talas om att det fans en mellanrikslag
mellan Sverige och Norge, men sedan fick jag nog höra talas derom
och har äfven varit med om att göra ändringar i densamma; och så
är det nu också. Hvad som icke behöfdes för 30 å 40 år sedan,
kan genom omständigheternas magt bli en nödvändighet; och ut¬
skottet har ansett, att det å svensk sida är nödvändigt, att man
ställer så till, att icke brist i öfverensstämmelse på något sätt
råder mellan riksakten och den svenska grundlagen. Och på detta
skäl och med anledning af hvad jag förut yttrat, beder jag att för
min del få yrka bifall äfven till ändringen i § 42 mom. 2 rege¬
ringsformen.
Herr talman! Jag anhåller att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr Johnsson: Herr talman, mina herrar! Under diskus¬
sionen har det oförtydbart framgått, att meningarna äro mycket
delade i fråga om afhjelpandet af de olägenheter, som råda i an¬
ledning af det stora antalet af ärenden i departementen; men det
torde ej heller vara ovigtigt, huru dessa ärenden fördelas. Det är
X:o 20. 44
Lördagen den 8 April.
Ang. upprat- här således icke blott fråga om att afhjelpa de olägenheter, som
ian<l/<jh°fkett uppstått derigenom, att ärendenas antal har stigit i så stor om-
departement. fattning, utan det är lika vigtig! för Riksdagen att se till, att
(Forts.) grupperingen af dessa ärenden inom de olika departementen blir
sådan, att hvarje näringsgren blir, så vidt möjligt är, tillgodosedd.
Under sådana förhållanden tror jag icke, att det vore så väl be¬
tänkt, om kammaren nu går att fatta sitt beslut utan att först
hafva grundligt öfvervägt frågan.
Jag är öfvertygad, att om kammaren skulle besluta att åter¬
remittera frågan och således gifva utskottet tillfälle att ytterligare
pröfva ärendet, skulle för visso med det material, som föreligger
genom den i kamrarne förda diskussionen, utskottet kunna ernå
ett bättre resultat, än det som nu föreligger till afgörande.
Under sådana förhållanden skall jag, herr talman, be att få
återtaga mitt förra yrkande samt framställa yrkande om återremiss.
Herr Restadius: Då jag genomläste Kongl. Maj:ts ifråga¬
varande proposition, fann jag — något som ju förut är kändt — att
åtskilliga departement äro med ärenden så belastade, att det vida
öfvergår en menniskas förmåga att åt desamma egna den hand¬
läggning, som i ty fall erfordras. År detta till fullo ådagalagdt,
är det väl äfven klart, att åtgärder böra vidtagas för afhjelpande
af denna stora olägenhet. Tre äro de vägar, som blifvit anvisade,
på hvilka man skulle kunna nå detta mål. Den första är införande af
en regeringsrätt, den andra är en sammanslagning af de militära
departementen, och den tredje det förslag, som återfinnes i den nu
föreliggande kongl. propositionen.
Hvad nu först angår regeringsrätten, så bekänner jag öppet
och ärligt, att den tanken tilltalar mig i högsta grad. Många vig¬
tiga mål skulle derigenom vinnas; några af dem tillåter jag mig
att i korthet antyda. Man skulle derigenom till en början vinna,
att de synnerligen svårlösta och inveklade administrativa besvärs-
målen afgjordes af personer, som i tid blifvit tränade att åt så¬
dana grannlaga värf egna den genomgående granskning, de förtjena.
Man skulle vidare vinna, att man ej skulle vara nödsakad att vid
Konungens rådsbord — hvad som nu är hardt nära nödvändigt,
t. ex. i fråga om civildepartementet — sätta en embetsman, som
vore för dylika värf särskildt utbildad, utan man skulle i stället
kunna taga en praktisk, klok och i politiska värf erfaren man att
sätta i Konungens råd. Han skulle med sin praktiska blick mer
kunna gripa in till samhällets båtnad och fortkomst, än hvad em¬
betsman, bundna i sina former, kunde göra.
Man skulle vidare vinna ett annat önskningsmål, nemligen
att — då nu § 89 i regeringsformen blifvit så kringskuren, att
de flesta administrativa lagstiftningsåtgärder numera blifvit hän-
skjutna under § 87 i samma regeringsform, hvarigenom högsta
domstolen måste afgifva yttrande öfver en massa mångskiftande
Lördagen den 8 April.
45 N;o 20.
förslag — denna domstols tid ej blefve så upptagen, att den ej Ang. upprät-
kunde fylla sin hufvudsakliga uppgift att döma i mål mellan en-
skilda parter. Det är ej tänkbart att tillvägagå på sådant sätt departement.
utan att stora olägenheter deraf skola uppstå. Inrättar jag åter (Forts.)
en regeringsrätt, kan jag till dess utlåtande öfverlemna en ganska
stor del af dessa lagstiftningsförslag.
Ändtligen — det vill jag blott i förbigående nämna — skulle
jag genom regeringsrättens införande vinna ett medel, hvarigenom
jag tvifvelsutan skulle lösa ett vigtigt spörsmål, nemligen åstad¬
kommandet af en fullt användbar riksrätt. Jag vill nu dock ej
i detta sammanhang vidare yttra mig om ett förslag i den nu
antydda rigtningen; ty herrarne förstå väl, att detta blott är en
tanke, som nu blifvit framkastad, men som icke hinner mogna på
ett eller annat årtionde.
Till jag således åstadkomma någon ändring i de bestående
svåra förhållandena, så kan jag ej längre uppehålla mig vid denna
tanke, utan jag måste taga de nästa två föreslagna utvägarne
under ompröfvande. Hvad då först angår tanken på sammanslag¬
ningen af de båda krigsdepartementen, kan jag naturligtvis ej neka
till, att den komité, som för denna frågas utredning blifvit ned¬
satt, anfört synnerligen goda och anmärkningsvärda skäl för sin
hemställan. Då detta betänkande med älskvärd vänlighet blifvit
refereradt af en ledamot på stockholmsbänken — naturligtvis till
stort gagn för dem, som ej läst handlingarna — vill jag säga,
att när han påstod, att herr statsrådet och chefen för justitie¬
departementet gjort sig skyldig till felaktigt förfarande derutinnan,
att han ej upptagit hvart och ett af de skäl, som i komiténs ut¬
låtande förekomma, till särskild! bemötande, så har han tvifvels¬
utan tagit fel på skilnaden mellan ett komitébetänkande eller en
statshandling å ena sidan och hvad som förekommer advokater
emellan å andra sidan. I det sista fallet är det ju så ytterst
vanligt, att den ene advokaten i första hand söker att, så vidt möjligt,
hacka sönder den andres åsigt. Men här är det fråga om stats-
handlingar. Här är det fråga om att, när den ene framlagt de
skäl, som tala för hans åsigt, äfven låta den andre framföra sina
skäl; men här är ej meningen att åstadkomma någon disputationsakt.
Ku säger jag, att det för mig synes vara svårt att afgöra detta
grannlaga spörsmål. Men jag tänker som så: något måste göras.
Är det då lämpligt att under sådana förhållanden åstadkomma den
ifrågavarande sammanslagningen? Jag tvekar dervid, derför att
nu pågår — och, som jag tror, äfven för framtiden — en sjudande
verksamhet inom landtförsvaret, hvilken väl kräfver sin man.
Och jag hoppas och vill tro, att äfven inom sjöförsvaret en sådan
ifrig verksamhet skall, derest den icke redan finnes, äfven uppstå.
Tv, märken, mina herrar, det torde ej kunna vederläggas, att för
någon tidrymd sedan under en icke ringa följd af år ett slags
vinterdvala legat öfver vårt sjöförsvar. Skall det nu åt dessa
N:o 20. -JO
Lördagen den S April.
Ang. upprat- saker kunna något åtgöras, så måste de båda departementen nog
^'rdCikT lia hvar sin egen mälsmaiL som, oberoende af andra göromål, kan
departement. me^ hela s*n tratt och energi verka till fosterlandets betryggande
(Forts.) och båtnad i honom anförtrodda värf. ,
V idare vill jag säga, att, om det är någon af eder, mina herrar,
som ovilkorligen vill, att förr eller senare en sammanslagning af
de båda departementen skall ega rum, tillfälle att taga denna sak
under förnyad ompröfning väl icke allt för lång tid torde saknas.
Antager man nu ett departement för jordbruket, lär den tidpunkten
ej vara långt aflägsen, då behof vet äfven af ett samfärdselsdeparte-
ment visar sig. Kommer den dagen, kan det väl ifrågasättas, om
icke dessa båda departement kunna sammanslås, i fall tidsomständig-
heterna sådant medgifva.
Den tredje vägen är den af Kongl. Maj:t angifna. Om herrarne
vilja tillskapa ett nytt departement, frågar jag: fins det något, som
kan ligga åtminstone denna kammare mer om hjertat än den vigtiga
näring, som landtbruket inom samhället representerar? Är det
så, synes det mig, att man i första rummet bör egna sin upp¬
märksamhet derå, att de frågor, som närmast äro att hänföra till
denna grupp af näringar, blifva tillgodosedda. Det är af denna
anledning, och då icke någon af de först omförnrälda utvägarne
kan leda till målet, som jag anser mig böra ansluta mig till det
af Kongl. Maj:t framlagda förslaget.
Slutligen har utskottet vackert talat om innehållet af § 42:
2 regeringsformen, och från mina lärda vänners sida har man med
mycken styrka framhållit, hurusom denna paragraf i dess nuvarande
lydelse skulle bli ytterst stridande mot riksakten. Ja, mina herrar,
det finnes många andra saker i riksakten, som ej öfverensstämma
med grundlagen, och ej har man derför hört någon uppställa fordran
på att derför få grundlagen ändrad. Och, mina herrar, att fram¬
ställa anspråk på att få riksakten ändrad, det tjenar till ingenting.
Behaga herrarne egna sina uppmärksamhet åt § 7 riksakten i
dess nuvarande lydelse, skola herrarne t. ex. finna, att der står,
att af de tio närvarande statsråden två skola vara statsministrar.
Vi ha nu blott en statsminister, och således kunna vi ej full¬
göra stadgandet i detta hänseende. Men nu är ju det så fasligt
noga med att få detta stadgande i andra momentet ändradt. Ser
jag saken ur praktisk synpunkt, framställer sig tvifvelsutan genast
den anmärkningen, att, vid strid mellan riksakten och de särskilda
ländernas grundlagar, riksakten är den normerande, hvarför det ej
beliöfver vidtagas någon ändring i dessa grundlagar. Nu har jag
gått in på en sådan ändring, men detta blott derför, att jag vill
nå målet, och vill jag nå detta, kan jag underkasta mig denna
Bila, enligt min tanke betydelselösa uppoffring. Den af eder,
mina herrar, som önskar, att denna svårlösta fråga skall bli löst så
godt omständigheterna medgifva, lägger jag på hjertat, att någon
Lördagen den 8 April.
47 Jfto 20.
annan bättre utväg ej för närvarande existerar än den af Kongl. Maj:t Ang. upprät-
och utskottet föreslagna. XrdteHkr'
Herr talman! Med anledning af hvad jag nu sagt, ber jag dJeparUment.
att få yrka bifall till utskottets hemställan. (Forts.)
Herr Bergmark: Herr talman, mina herrar! Af alla de
talare, som här uppträdt, hafva, så vidt jag hört rätt, alla, med
undantag af ett par talare på stockholmsbänken, yttrat sig till
förmån för ökning af departementens antal, och detta af olika
anledningar. Jag ber då att få yttra några ord rörande behofvet
för landtmännen att ega en representant, den der kan föra deras
talan så väl vid Konungens rådsbord som inom Riksdagen samt äfven
på den inhemska och utländska penningmarknaden.
Jag vill då särskild! fästa mig vid penningmarknaden, denna
den vigtigaste af alla marknader och den, af hvilken vi alla äro i
mer eller mindre mån beroende, och den, på hvilken vi landtman
under de sista årtiondenas ekonomiska utveckling ha kommit till
korta.
Det är nemligen icke med landtbruket som med industrien,
handeln och samfärdseln, att i samma mån som stora kapital der
placeras, ökas i riklig mängd existensmöjligheterua för ett allt
större antal menniskor, utan i samma mån som stora, lånade kapital
öfver en viss gräns placeras hos landtbrukarne, försvåras för dem
existensvilkoren.
Om jag vänder mig till de statistiska uppgifterna för de senaste
åren, så hvad säga de? Jo, de säga t. ex., att landtmännens in¬
tecknade skuld uppgick år 1876 till 622,000,000 kronor, år 1886
till 914,000,000 kronor, år 1890 till 977,000,000 kronor och år 1895
till 1,061,000,000 kronor. Under dessa årtionden utgjorde landt¬
brukarne år 1870 71 % af hela befolkningen, år 1880 67 X> år
1890 60 % och år 1897 57 %. Eller, för att taga det på annat
sätt. år 1880 hade vi 3,000,000 landtman, år 1890 2,900,000 och
år 1897 2,800,000. I samma mån, som landtbrukarnes skulder
växt, har således deras antal minskats. Omvändt är deremot för¬
hållandet inom industrien, handeln och samfärdseln.
Förhållandet är detsamma äfven i andra länder, så t. ex. i
Irland. Der utgjorde vid en tid, då penningar ännu ej i så rikt
mått placerats hos landtbrukarne, deras antal 8,000,000. Nu ha stora
kapital placerats hos dem, och nu är deras antal blott 4,500,000.
I Ryssland hafva landtbefolkningens skulder växt, och i samma
mån existensmöjligheterna för dem minskats ända derhän, att ju
hungertvfus och dylikt höra till ordningen.
Om jag nu med de anförda siffrorna angående landtmännens
skulder jemför de statistiska siffrorna angående emigrationen, så
finner jag, att under åren 1871—1880 emigrerade 121,000, under
åren 1881—1890 304,000 och under åren 1891 — 1896 137,000, eller
således tillsammans något öfver en half million landtmän. Samtidigt
Nso 20. 48
Lördagen den 8 April.
Ang. upprät- både, som jag nyss nämnde, landtmännens skulder växt med om-
l<ZtdbrlkT kring 400,000,000 kronor. Och detta är icke något enstaka fenomen,
departement. utan en naturlig utveckling af ett origtigt ekonomiskt system.
(Forts.) Det har dock under denna period funnits en ljusglimt, eu
enda, som man trodde skola kunna leda till ett lyckligt resultat,
nemligen de fallande räntorna. Man kunde således tänka sig möj¬
ligheten att begagna tillfället att konvertera hela denna jordbruks-
skuld, så att den förut gällande räntefoten skulle räcka ej blott
till ränta, utan äfven till ett visst mått af amortering. Ingenting
dylikt har emellertid skett, derför att landtmännen, som gå och
hvar för sig bruka sin torfva, ej kunna samla sig till en dylik
åtgärd. Hade åter dessa landtbrukare vid Konungens rådsbord haft
en representant, som bevakat deras intressen, kunde han efter all
sannolikhet hafva åstadkommit en dylik konvertering.
Nu har emellertid ingenting dylikt blifvit gjordt, och räntorna
växa åter. Hvilken roll detta spelar, säger sig sjelft. Betänken
blott, att vi landtman in alles hafva öfver en milliard i intecknad
skuld. Deraf äro 275,000,000 kronor placerade i vår s. k. hypo-
teksbank; och om denna är ej skäl att här tala något — den har
sina affärer på så god fot, den kan få dem. Men öfriga 700,000,000
kronor eller så omkring äro uppsägbara, och på dessa skulder
hafva räntorna nu blifvit höjda, på en del från 4 till 4 */2 % och på
andra åter från 4 ä 41/» till 5 eller 51/, %. Räntehöjningen upp¬
går således i medeltal till minst 1 % och motsvarar då 7,000,000
kronor. Men dessa skulder kunde hafva varit konverterade till
3 å 3 7, %; och då vi nu få ge 5 å 5'/a %, få vi alltså vidkän¬
nas en ränteökning af 2 % på dessa 700,000,000 kronor — d. v. s.
14,000,000 — utöfver hvad vi behöft betala, om vi haft någon,
som ledt våra öden och på penningmarknaden fört våra runor.
Nödvändigheten af en särskild representant för landtbrukets in¬
tressen är således alldeles tydlig. Derför måste äfven vi landt¬
man vara tacksamma för det föreliggande förslaget; och ber jag
för ty att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Larsson i Mörtlösa; Herr talman, mina herrar!
Genom antagande af det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget skulle
man vinna tre vigtiga önskemål: för det första en lättnad i civil¬
departementets stora arbetsbörda, vidare en lämpligare fördelning
departementen emellan af göromålen, så att likartade ärenden
komma att hänföras under samma departement, och slutligen vin¬
nandet af en särskild målsman för jordbrukets och dess idkares in¬
tressen. Till förmån för detta förslag hafva äfven uttalanden
gjorts af de korporationer i landsorten, som hafva sig ålagd vår¬
den om jordbrukets angelägenheter. Så uttalar sig Östergötlands
hushållningssällskap på följande sätt: »Östergötlands hushållnings¬
sällskap, som med tillfredsställelse erfarit, att Kongl. Maj:t till nu
pågående riksdag kommer att föreslå inrättandet af ett nytt stats-
Lördagen den 8 April.
49 N:o 20.
departement för jordbruk, domäner och skogar, är fast öfvertygadt Ang. uppi-at¬
om, att ett så sammansatt departement skulle komma att kraftigt lande af eu
befordra modernäringens framtida utveckling, och uttalar derför sin departement
lifliga önskan, att denna proposition måtte vinna Riksdagens bifall.» (Forts)
Herr talman, jag tillåter mig yrka bifall till utskottets hem¬
ställan.
Herr Ivar Månsson: Herr talman, mina herrar! Då jag
är lifligt intresserad af det ärende, som här föreligger till afgö¬
rande, har jag trott mig böra yttra några ord, och detta desto
hellre, som en ärad ledamot af konstitutionsutskottet, talaren på
upsalabänken, antydde, att, då i diskussionen ej deltagit någon af
jordbrukarnes klass, man kunde antaga, att jordbruksidkarne vore
skäligen ointresserade af frågan. För min del tror jag icke, att så
är förhållandet. Min enskilda uppfattning är åtminstone den, att
vi lamltmän hafva skäl sätta högt värde på detta förslag. Man
kan ju misstaga sig i sina förväntningar; det kan ju hända, att
resultatet ej alltid motsvarar hvad man hoppats; men för min del
vågar jag antaga, att om vi vid Konungens rådsbord få en repre¬
sentant för jordbruket och dess binäringar eller de grupper af ären¬
den, som skulle falla under det nya departementet, skola jordbru¬
kets intressen blifva så vidt möjligt och bättre, än nu kan ske,
tillgodosedda.
Då för några år sedan landtbruksstyrelsen inrättades, gjorde
man sig mycket stora förväntningar om denna styrelse och hoppa¬
des, att densamma skulle fylla ett behof, som sedan många år gjort
sig gällande. Emellertid måste jag erkänna, att de förhoppningar,
man då hyste, icke hafva realiserats, utan måste något annat och
mera åtgöras.
Gifvet är ju, att vid afgörandet af ett sådant ärende som detta
åtskilliga kunna vara af den tanke, att man hellre borde inrätta
ett departement för handel och industri eller för kommunikations¬
väsendet och så vidare. Jag inser nog, att för en sådan uppfatt¬
ning kunna bjudas åtskilliga skäl; handelns och industriens män
kunna ju befara, att, om detta nya departement blifver hufvudsak¬
ligen ett jordbruksdepartement, deras intressen ej skola blifva så
beaktade, som om i stället inrättades ett särskildt handels- och in¬
dustridepartement. Men jag ber att få påpeka — hvad redan un¬
der diskussionen flera gånger framhållits och särskildt mycket klart
visats af herr statsrådet och chefen för civildepartementet —, att
man genom den här föreslagna anordningen afser att tillgodose
äfven dessa andra näringars intressen. Man vill till det nya de¬
partementet öfverföra från civildepartementet eu del ärenden, som
nu tynga på civildepartementet; och å andra sidan skulle under
civildepartementet läggas post, telegraf och telefon, så att civil¬
departementet blefve hufvudsakligen ett kommunikationsdepartement.
Härigenom synas mig de nu rådande missförhållandena blifva i
Andra Kammarens Prot. 1899. N:o 20. 4
N:o 20. 50
Lördagen den 8 April.
jordbruks
departement,
(Forts)
Ang. upprat- vilsentlig män afhjelpta; och än ytterligare hoppas man vinna detta
laude af eu m.\| genom den ändrado fördelningen af ärendena departementen
emellan.
Den, mina herrar, som med uppmärksamhet följt herr stats¬
rådet och chefens för civildepartementet yttrande, skall, efter hvad
jag tror, icke kunna med godt samvete förneka, att något här be-
liöfver göras. Det är ju orimligt, att en sådan fruktansvärd mängd
ärenden skall hvila på ett departement och på en enda mans axlar
— det är, synes det mig, otänkbart, att han skulle kunna följa dessa
ärenden som sig borde, om han än hade den största energi i verl-
den, utan följden måste blifva, att handläggningen får ske mera
maskinmessigt. Och går man till ecklesiastikdepartementet, finner
man något liknande der vara förhållandet.
Jag tror således icke, att i denna kammare finnas många, som
förneka, att en ytterligare fördelning af ärendena är absolut nöd¬
vändig. Och den kan ju ej ske på annat sätt än genom att för¬
dela göromålen på flere personer och flera departement. Detta tyc¬
kes äfven vara allmänt erkändt, tv så vidt jag kunnat uppfatta,
har hittills ingen uttalat sig mot ott nytt departements inrättande,
men man anser sig böra samtidigt hålla fast vid den idé, som sär¬
skilt Andra Kammaren så ofta förfäktat, nemligen om en sam¬
manslagning af landt- och sjöförsvarsdepartementen. Ja, jag för
min del är äfven af den åsigt, att man bör tänka på möjligheten
af en dylik sammanslagning. Jag har ju under hela min riks¬
dagstid tagit del i den diskussion om och de förslag till en dylik
sammanslagning, som här ideligen förekommit, så fört frågan om
ett nytt departement varit före. På sätt af civilministern påpeka¬
des, är det nu hela 40 år denna fråga om fördelning af civil¬
departementets göromål varit före, men alltid har detta förslag om
sammanslagning af landt- och sjöförsvarsdepartementen stått, om
jag så får uttrycka mig, hindrande i vägen.
Nu är jag för min del ingalunda säker, huruvida rätta tid¬
punkten är inne att företaga en dylik sammanslagning, då vi
ju so, att hvar och en af cheferna för de båda försvarsdepartemen¬
ten har ofantligt mycket att utträtta och vigtiga iniativ att taga.
Och hvad skulle för öfrigt vinsten blifva, om man i stället finge
en departementschef med två souschefer — måhända blefve den ej
synnerligen stor.
Låt oss derför, mina herrar, taga denna sak för sig och be¬
handla don särskildt. Må vi gerna, om vi så anse lämpligt, skrifva
till Kongl. Maj:t med begäran, att denna fråga om sammanslagnin¬
gen måtte blifva beaktad och fullföljd, men må vi ej låta den frå¬
gan utgöra hinder för bifall till det förslag, som här föreligger.
Det har, om jag fattat stämningen rätt, varit ett många år
uttaladt önskemål, att jordbrukets intressen borde i främsta rum¬
met tillgodoses vid upprättandet af ott nytt departement, ty hvarje
gång det varit fråga härom, har man alltid gjort gällande, att jord-
Lördagen den 8 April.
51 N:o 20.
bruket deri skulle komma att intaga en, om jag så må säga, mer -Ang. upprat
eller mindre dominerande ställning, hvarje gång har man yrkat
pa, att detsamma skulle fa sin egen malsman. departement.
Då man nu ser på sista tidens händelser, huruledes hushåll- (Forts.)
ningssällskapens ombud uttalat sig för inrättandet af detta nya
departement, huruledes handelsföreningarna uttalat sig på ungefär
liknande sätt, då man dessutom vet, huruledes Riksdagens kamrar
eller åtminstone Andra Kammaren, då vi förra året hade på tal
en ombildning af landtbruksstvrelsen, bestämdt uttalade, att den icke
ville vara med derom, derför att man hoppades att få ett jordbruks¬
departement, måste man medgifva, att tidpunkten för genomföran¬
det af denna reform är gynsam.
Mina herrar, låtom oss då icke kasta ifrån oss det här före¬
liggande förslaget, utan låtom oss antaga detsamma, så att man
först och främst får en fördelning af ärendena mellan departemen¬
ten om möjligt på sådant sätt, att det blir tillfälle för cheferna
att kunna följa ärendenas gång, och man för det andra erhåller ett
särskild t förvaltande organ för de synnerligen vigtiga ärenden det
här gäller, ty låtom oss icke icke glömma, hvilken ofantlig bety¬
delse, som under nuvarande tidsförhållanden icke allenast jordbru¬
ket såsom sådant, utan äfven dess binäringar, mejerihandteringen
och boskapsskötseln, hafva, hvilka senare utvecklats derhän, att
jag vågar påstå, att de äro af mångdubbelt större vigt än förut.
Mina herrar, jag tror icke, att någon af oss kan förneka, att,
hvilket landskap man än genomreser, man der finner, huruledes
mycken mark ligger vattensjuk och illa skött på alla vis, och att
det för den enskilde individen är omöjligt att på odlingsföretag
nedlägga så mycket penningar, som behöfves för att göra dylik jord
fruktbar.
Här är ett område, der, enligt min uppfattning, en jordbruks¬
minister skulle få mycket att gorå, och der hans initiativ skulle
komma att tagas i anspråk till jordbrukets bästa.
Så vidt jag kan se, skulle således icke de pengar vara bort-
spilda, som nedläggas på ett sådant departement.
Ja, mina herrar, jag har intet vidare att tillägga. Jag ber
endast kammaren att icke afvisa detta af regeringen gjorda försök,
icke förkasta det framlagda förslaget. Riksdagen bär ju för öfrigt
ett helt år på sig att tänka på förslaget. Är det sa, att detsamma
icke befinnes lämpligt, finnes ju alltid möjlighet för Riksdagen att
framdeles afslå det. Jag hoppas derför, att kammaren i likhet
med Första Kammaren, som med stor majoritet antagit förslaget,
också skall bifalla detsamma.
Jag anhåller, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.
I detta anförande instämde herrar Petersson i Dänningelanda,
Jönsson i Mårarp, Andersson i Löfhult, Ericsson i Bjersby, Bengts-
N:o 20. 52
Lördagen den 8 April.
Ang. upprat■ son i Häradsköp, Tliigstedt, Zaltrisson, Johansson i Berga, Rydberg,
^■ordbmki-* 4nderson i Tcnhult, Olsson i Skiftinge, Åkerlund, Andersson i
departement. Ökrstorp, Sundblad, Krusa, Olsson i Tyllered, Ericson i Eansta,
(Forts.; Anderson i Hasselbol, Emthcn, Anderson i Lydde och Sand ginst.
Slutligen anförde
Herr Hedin i Stockholm: Herr talman! För den händelse,
att detta i min tanke högst olyckliga förslag skulle komma att
af kammaren voteras, och kammarens votum i dag äfven före¬
båda det definitiva afgörandet vid en följande riksdag, har jag
icke velat ådraga mig den förebråelsen, att detta första votum möj¬
ligen skulle kunna vara beroende på, att en enda nej-röst hade
uteblifvit, och derför har jag instält mig här. Jag har emellertid
af något, som under diskussionen blifvit sagdt och uppropadt
och som synes på vissa håll rent af hafva antagit karakteren af
en oemotsäglig dogm, ehuru det i sjelfva verket är absolut icke
något annat än en tom fras, blifvit föranlåten att hos herr tal¬
mannen begära ordet; jag skall söka att på ett par minuter säga
hvad jag afser.
Hot förhåller sig icke så, som för en stund sedan yttrades
utaf en ledamot af konstitutionsutskottet, att min ärade vän och
granne till höger skulle hafva klandrat chefen för justitiedeparte¬
mentet, derför att han icke upptagit till bemötande och granskning
allt det, som af den s. k. sammanslagningskomitén blifvit anfördt
för don utaf Riksdagen uttalade åsigten om lämpligheten utaf do
två försvarsdepartementens förening.
Hoj, hvad min ärade granne har anmärkt och med rätta klan¬
drat, det är, att chefen för justitiedepartementet alldeles icke har
läst något afseende vid något utaf de skäl, som ifrågavarande
komité anfört för att styrka giltighoten utaf den mening, som
Riksdagen i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t har uttalat. Hot var
hvad han sade, såsom säkerligen det stenografiska protokollet kom¬
mer att utvisa. Polemiken mot honom i den vägen var således
ett hugg i luften.
Chefen för justitiedepartementet har i sjelfva verket gjort sitt
uppdrag mycket lätt, då han endast sysselsatt sig med att bemöta
— hvilket han bort kunna göra bättre, än han gjort —, bemöta
ett olyckligt infall af sagda komité, nemligen det antagandet, att
eu sammanslagning af de båda försvarsdepartementen skulle med¬
föra upplifvandet af det utaf Gud och menniskor för länge sedan
fördömda generaladjutantssystemot. Det är alls icke den ringaste
nödvändighet för det. Komité!; här för öfrigt sjelf icke sagt något
annat, än att, under förutsättning derutaf, att de båda förenade
departementens skötsel lades uti en civil mans hand, det näppe¬
ligen skulle vara möjligt att undgå att befria honom från hand¬
läggningen utaf do s. k. kommandomålen, hvilka — märkvärdigt
Lördagen den 8 April.
53 N:o 20.
nog — af komiterade upphöjas till de mål inom försvarsdeparte- Ang. upprät-
men ten, som företrädesvis kräfva speciella fackiusigter. Hvad komi- «/ M
terade sagt, om de sagt något positivt, det är, att, skola de två ^artemeiit
förenade departementen anförtros åt en civil man, det näppeligen (ports)
är möjligt att undvika, att man får draga särskild försorg om
handläggningen af kommandomålen.
Dei emot har konritén icke vågat något sådant påstående, som att
det der systemet från tiden före 1810 års riksdag skulle behöfva
återupplifvas, derest man i spetsen för de sammanslagna departe¬
menten satte en fackman, vare sig en sjö- eller landtmilitär. Yis-
serligen ser jag, att komitén söker drifva saken derhän, att icke
heller det vore så synnerligen bra. Komitén säger nemligen, att
det ju icke kan nekas, att sådant tillfälligtvis sker redan nu, att
den ene af de två försvarsdepartementens chefer får tillfälle att
under tjenstledighet för den andre förestå båda departementen och
följaktligen vara föredragande i båda departementens kommandomål,
men, säger komitén, utan att derför anföra något enda skäl, komitén
anser detta ingalunda lämpligt såsom stadigvarande anordning.
Ku hemställer jag till benäget öfvervägande, huruvida det kan
vara betänkligt framdeles att låta eu landtmilitär handlägga både
sjö- och landtförsvarets kommandomål, huruvida det skulle vara
betänkligare, än att en landtmilitär under fem års tid stod i spetsen
för sjöförsvarsdepartementet och följaktligen handlade icke blott de
departementala målen, utan äfven dessa kommandomål, om hvilk.a
komitén gjort upp för sig den föreställningen, att det egentligen
är de, som nödvändigt kräfva speciella fackinsigter- Icke har jag
hört — jag minnes för öfrigt den tiden mycket väl — att någon
påstått, att general Leijonbufvud — fortifikationsgeneralen — i
spetsen för sjöförsvarsdepartementet visade sig icke vara duglig,
lämplig, kompetent — kalla det hvad man vill, jag vet icke hvad
rätta ordet enligt komiterades mening skulle vara — att inför
Kongl. Maj:t till afgörande föredraga och gifva Kongl. Maj:t råd
uti kommandoärenden, som röra flottan. Jag har icke ens hört
cn antydan om något sådant, ehuru det gick med honom såsom
sjöförsvarsminister på samma sätt, som det någon gång gått med
andra chefer för såväl detta som andra departement, att man icke
alltid beundrade hvad han gjorde, men någon särskild anmärkning
har jag i detta fall, som sagdt, aldrig hört uttalas.
Jag skall be att dertill få lägga, att komiténs påstående, att
det knappast skulle vara möjligt att anförtro kommandomålens
afgörande åt en civil man i spetsen för det sammanslagna depar¬
tementet, naturligtvis, så vida det skall ligga någon rimlig mening
deruti, äfvenledes måste betyda, att man icke kan sätta en civil
man i spetsen för det ena eller för det andra utaf de tyå fort¬
farande åtskilda departementen — detta måtte vara solklart. Det
skall väl således vara den civila chefens egenskap att icke vara
militär fackman, som skall göra honom inkompetent att handlägga
N:o 2d. 54
Lördagen den 8 April.
Ang. upprät• kommandomålen för armén och kommandomålen för flottan. Ty
tanda af eu icke kan don civile mannen, om han vore duglig att handlägga
jordbi nies- kommandomålen i det ena departementet, vara oduglig att hand-
(Forts) ]%Sa <'cm i det andra. Således skulle denna sats naturligen
leda derhän, att det icke vore rimligt att sätta en civil man i
spetsen för vare sig landtförsvars- eller sjöförsvarsdepartementet.
Komitén har dervid förbisett, att detta är något, som går så
oändligen väl för sig i stora militärstater, såsom t. ex. Frank¬
rike — utan att der finnas några generaladjutanter. Der är för
närvarande en civil landtförsvarsminister och en civil sjöförsvars¬
minister, i verkligheten hvar Toch en inom sitt område mera enväl¬
diga än kejsaren af Ryssland inom sitt stora rike.
Går det för sig i Frankrike, så skulle det kanske ‘gå för sig
här att sätta en Freycinet — i fall någon sådan finnes — i spetsen
för arméns departement och att sätta en Lockroy i spetsen för
sjöförsvarsdepartementet.
Den der teorien, att den civile mannen icke duger i spetsen
för ett försvarsdepartement, om han skall handlägga kommandomål,
den håller således icke streck. Och då den leder derhän, att öfver
hufvud taget en civil man icke duger i spetsen för ett försvars¬
departement, då vederlägges detta af den erfarenhet, som upplyser
oss om, att Frankrike ännu icke har haft en så populär krigs¬
minister, som för försvaret uträttat så mycket som den nuva¬
rande krigsministern under sin förra embetsförvaltning, — icke
haft det under detta århundrade.
Dermed ville jag säga, att frågan om en sammanslagning af de
två försvarsdepartementen — hvarom jag för öfrigt medgifver,
att man kan ha olika meningar —, den bör icke vidare behand¬
las med åberopande af ett sådant skäl som detta om den förmenta,
men icke befintliga nödvändigheten att åtorupplifva generaladju-
tantssystemet.
Jag började, herr talman, med att säga, att jag kommit hit
för att rösta mot ett förslag, som jag betraktade såsom särdeles
olyckligt. Riksdagen har uttalat sig för upprättandet af ett sam-
färdselsdepartement, hvilket jag för min del anser vara en åtgärd
af den allra största vigt och betydelse. Riksdagen har uttalat sig
för sammanslagning af do två försvarsdepartementen, cn samman¬
slagning, som, hvad mig beträffar, motiveras icke af sparsamhets-
hänsyn — ty den frågan anser jag i detta fall vara rent af under¬
ordnad: kostnaden för ett departement mer eller mindre —, utan
af behofvet att få enhet och sammanhållning i stället för splittring
och rivalitet i handläggningen af försvarsangelägenhoterna; den
motiveras af behofvet att få en genomtänkt försvarsplan till stånd,
hvilket sannerligen icke kommer att ske, så länge man opererar på
sätt hittills skett: utan att den ena handen vet hvad den andra
gör. Om man skulle taga sig för — men dertill är jag nu icke
i tillfälle och har på långt när icke det material, som skulle be-
Lördagen den 8 April.
55 N:o 20.
höfvas — om man skulle taga sig för att sammanställa exemplen Ang. vppräi-
pä denna söndring, denna splittring och följderna deraf blott under
de sista trettio åren — t. ex. räknadt från den dag, då herr departement.
Wallenberg i Första Kammaren uppenbarade en af de stora riks- (Forts.)
skandalerna i detta fall: från Karlskrona och de nya batterierna,
antingen nu embrasurerna voro för små eller kanonerna för stora
eller tvärtom, hvilket ju leder till samma resultat , om man
skulle sammanställa alla bevis på osammanhang och splittring
både i planen för försvaret och i verkställigheten af försvars¬
åtgärderna, i användningen af de af Riksdagen beviljade summor,
då& skulle det blifva en i sanning förskräcklig litania.
Nå väl, som jag sade, Riksdagen har uttalat sig för en sam¬
manslagning af de två försvarsdepartementen, Riksdagen har ut¬
talat sig för ett samfärdselsdepartement. Andra Kammaren har ut¬
talat sig för upprättandet af ett undervisningsdepartement, hvilket
vi, som bekant, icke ega, under det vi ha råd att hålla två för-
svarsvarsdepartement. Vi hafva ett ecklesiastikdepartement, men
vi hafva icke ett undervisningsdepartement. Och — märk väl!
detta ecklesiastikdepartement, hvilket tillika fungerar såsom högsta
myndighet för undervisningsangelägenheter, det har icke under sig
till sin hjelp något centralt embetsverk, såsom inom öfriga förvalt¬
ningsgrenar är förhållandet.
Nu menar jag icke, att man skulle beliölva af Riksdagen be-
gäla kostnaden för ett nytt departement. Man bohöfver blott göra
hvad som påkallas lika mycket af praktiska som teoretiska skål,
nemligen förflytta kyrkoärendena dit de egentligen höra, såsom
väsentligen lagstiftningsärenden, till justitiedepartementet — en
sak, hvarför äfven Andra Kammaren uttalat sig.
Slutligen och för det femte har Riksdagen uttalat sig — se¬
nast 1S08 — för fullföljande af den 1819 påbörjade reform, som
afser att låta de administrativa besvärsmålen försvinna såsom så¬
dana genom att förflytta deras afgörande till domstolarne. Detta
har, som sagdt, Riksdagen uttalat sig för ar 1808. Och huru har
regeringen behandlat denna fråga? Det kan ju i korthet nämnas,
att den proposition,vsom med anledning af Riksdagens skrifvelse
kom till 1874 års Riksdag, icke var af den beskaffenhet, att Riks¬
dagen ansåg sig böra antaga den. Och deri fann regeringen eu
förmodligen kärkommen anledning att vräka det ärendet bort.
En öfverflyttning nu till domstolarne af de administrativa
besvärsmål, som handläggas af underordnade myndigheter, skulle
naturligtvis ha till effekt, att regeringen också skulle befrias från
handläggningen af de administrativa besvärsmålen, en fråga af den
allra största vigt, derför att den skulle komma att i väsentlig mån
lätta departementschefernas göromål, och en fråga äfven från en annan
synpunkt af rnveket stor vigt, nemligen den, att vi derigenom
skulle undvika en framtidsfara, för hvilken vi icke göra oss blinda.
Det är alldeles säkert, att detta land icke heller framdeles kommer
Ifso 20. 56
Lördagen den 8 April.
Ang. upprat- — lika litet som något annat land — att undgå hvad man i
jordbruks-1 ^nS'an(^ * mycket god mening kallar partiregering (government
departement. b» Pf*ty). För mig är dot visserligen klart, att en normal om-
(Forts.) vexling vid magten af stora hufvudpartier, som äro danade på
politisk basis, på grundsatsernas terräng och icke på de privata
intressenas, är intill denna stund i allt fall den mest lyckobrin¬
gande formen för utöfvande af ett samhälles politiska verksamhet,
som historien hittills företett. Men det vore oriktigt att förbise,
hvilken fara ett sådant styrelsesätt kan medföra, om det icke på
samma gång dragés försorg derom, att uti samhällsinstitutionerna
den namnkunniga läran om »magternas delning» blir tillgodosedd,
att således icke en sa betydande dömande magt, som afgörandet
af de administrativa målen hos oss innebär, att icke en så bety¬
dande domsmagt ligger i deras hand — låt vara de hederligaste
och aktningsvärdaste mäns hand — som dock sitta vid styret
såsom ledare och målsmän för ett politiskt parti.
Nå väl, alla dessa önskemål från dels Riksdagen, dels Andra
Kammaren, för dem, mina herrar af Andra Kammaren, stängen I
vägen för oberäknelig tid, om I voteren det förslag, som blifvit af
regeringen framlagdt, och om hvilket jag ännu icke hört någon
utveckla, hvari det gagn skall komma att bestå, som jordbruket
deraf skulle röna. Jag fruktar, att många af dem, som nu gå att
votera för detta förslag, i sjelfva verket votera för namnet: jord-
brulcs-departement.
Jag anhåller, herr talman, att få yrka afslag på såväl Kongl.
Maj:ts förslag som utskottets hemställan.
Härmed förklarades öfver läggningen rörande utlåtandets båda
punkter afslutad. ^ I öfverensstämmelse med de yrkanden, som der¬
under i afseende a punkten 1 förekommit, gaf herr talmannen pro¬
positioner 1 :o) på bifall till utskottets hemställan; 2:o) på afslag
saväl å nämnda hemställan som å Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, samt 3m) på punktens återremitterande till utskottet.
Herr talmannen ansag förstnämnda proposition vara med öfver¬
vägande ja besvarad, men som votering begärdes, blef, sedan till
kontraproposition antagits bifall till det under 2:o) omförmälda
yrkande, uppsatt, justerad och anslagen en så lydande omröstnings-
proposition:
Den, som bifaller hvad konstitutionsutskottet hemstält i första
punkten af förevarande utlåtande n:o 6, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bär kammaren afslagit såväl utskottets nämnda
hemställan som Kongl. Maj.ts i ämnet gjorda framställning.
Lördagen den 8 April.
57 N:o 20.
Omröstningen, i vanlig ordning företagen, utvisade 145 ja
och 72 nej; och hade alltså utskottets hemställan af kammaren bi¬
fallits.
I afseende å punkten 2 hade yrkats dels bifall till utskottets
hemställan, dels ock afslag å berörda hemställan och bifall i stället
till den af herr Dalin afgifna, utskottets utlåtande vidfogade reser¬
vation. Herr talmannen, som nu gaf proposition å dessa yrkanden,
förklarade sig anse svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för
förstnämnda proposition; men som votering begärdes, blef nu upp¬
satt, justerad och anslagen denna voteringsproposition:
Den, som bifaller hvad konstitutionsutskottet hemstält i andra
punkten af förevarande utlåtande n:o 6, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinuer Nej, har kammaren med afslag å nämnda hemställan
bifallit den af herr Dalin afgifna, utskottets betänkande vidfogade
reservation.
Omröstningen visade 96 ja mot 95 nej; och hade alltså ut¬
skottets hemställan jemväl i afseende å punkten 2 blifvit af kam¬
maren bifallen.
§ 6. Ang .utredning
i fråga om
I ordningen dernäst förelåg till kammarens afgörande stats- anläggande aj
utskottets utlåtande, n:o 38, i anledning af väckta motioner omnya ^al'^anor
utredning dels i fråga om anläggande af nya statsbanor och inköp
till staten af vissa privatbanor, dels ock beträffande Göta kanals
öfvertagande af statsverket.
Sedan punkten 1 blifvit föredragen, lemnades på begäran
ordet till
Herr Ljungman, som anförde: Herr talman! Jag har å ny o
väckt denna motion för att fästa uppmärksamheten på ett ämne,
som är af synnerligen stor vigt både i politiskt och statsfinansielt,
ja, jag vågar säga äfven i socialt hänseende. Flera stater hafva
med största framgång inlöst privata jernvägar i stor omfattning
och derigenom skapat sig en synnerligen betydande inkomstkälla,
som är i ständigt växande, ett förhållande, som naturligtvis är att
N:o 20. 58
Lördagen den 8 April.
Ang.utredning fasta afseende vid, då hvar och en vet, i hvilken hop; grad stats-
(Forts.) dessa två exempel för att visa, att det icke blott är monarkiska
stater, som slå in på donna utväg, utan äfven en republik med
eu genomgående demokratisk författning.
I denna kammare har ofta talats om det skadliga inflytande,
som bolagsväldet utöfvar, och jag har å min sida icke kunnat
underlåta att i min motion nämna, att det knappast finnes något
fall, der bolagsväldet visat ett sämre och vådligare resultat än med
afseende å jernvägarne.
Vidare kan jag nämna de fördelar, som det erbjuder ur social
synpunkt, att den stora mängd af arbetare, som jernvägarne syssel¬
sätta, kommer under statens hägn och ifrån beroendet af bolagen.
Jag har endast velat fästa uppmärksamheten på dessa hufvud-
punkter för att visa, att frågan är af stor politisk betydelse och
af stor vigt för vårt land. Emellertid skall jag icke göra något
yrkande, så vida icke min motion här i kammaren får understöd
äfven från andra ledamöter.
Vidare yttrade:
Herr Ohlsson i Vexiö: För min del kan jag icke annat än
beklaga, att statsutskottet — såsom synes af betänkandet — egnat
allt för liten och flygtig uppmärksamhet åt den obestridligt riks-
vigtiga angelägenhet, som i motionen beröres. Nu vill jag dock
medgifva, att staten under en följd af år byggt så många jernvägar
och särskildt under de sistförlidna åron fattat beslut om nya jern-
vägsbyggnader i så stor omfattning, att det väl knappast bör blifva
tal om att under den närmaste framtiden föranstalta om några ytter¬
ligare jernvägsanläggningar för statens räkning. Af flera särskilda
anledningar torde det väl dessutom vara skal, att något andrum
härutinnan beredes, på det man må kunna få en öfverblick öfver
ställningen och inhemta närmare kännedom och erfarenhet om
resultaten af hvad som hittills blifvit på detta område åtgjordt.
Om således motionärens förslag i den del, som afser att få till
stånd en omfattande plan för statsbanornas framtida utvidgning
genom nybyggnader, kan utan olägenhet tills vidare undanskjutas,
synes mig dock motionärens förslag i den andra delen, eller i den
dol, som åsyftar åstadkommande af utredning, om och i hvilken
utsträckning det må anses med statens intresse förenligt att inlösa
eller förvärfva enskilda jernvägar för att inkorporera dem i stats-
banenätet, vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet. — Ingen,
som närmare öfverväger dessa förhållanden och undersöker de stora
nationella intressen, som sammanhänga med vårt lands jernvägs-
väsende, lärer vilja eller kunna förneka, att många och goda skäl
i jraga om
anläggande (tf
nya statsbanor
in. m.
utgifterna allt mer och mer tilltaga. Jlland de stater, som i så¬
dant hänseende gått förut och tagit vigtiga steg, är att nämna
59 N:o 20.
Lördagen den 8 April.
tala för, att staten på detta område gör sig till herre och hufvud-än?.
sakligen styrande mästare. Skall sådant kunna ske, är det för «/
visso hög tid, att några mera genomgripande åtgärder i sadant sytte nya stutsbanor
frän statens sida vidtagas, innan de enskilda jernvägsintressena m.
hunnit utveckla och sammansluta sig, att de blifvit en allt för (Forts.)
mägtig stat i staten. Ty hyser man i likhet med mig den me¬
ningen, att förhållandenas egen natur och utvecklingens gång förr
eller senare — i vårt land såsom i flera andra land — leder och
bör leda derhän, att staten skall göra sig till egare af de enskilda
jernvägar, som på grund af sin ingripande betydelse för samfärd¬
seln inom landet eller af andra anledningar lämpligen kunna och
böra förvaltas såsom statsbanor och införlifvas med ett i ekonomiskt
och andra afseenden väl ordnadt statsbanesystem, så kan man ju
ej annat än önska, att statsmagterna i god tid klargöra sin ställ¬
ning i detta hänseende, och att således en utredning företages, om
och i hvilken omfattning det må vara med statens intressen för¬
enligt att inlösa enskilda jernvägar för att införlifva dem med stats-
banenätet. I sammanhang dermed bör naturligtvis utredning ske,
om samt under hvilka vilkor och förhållanden sådan inlösen kan
ske, äfvensom om den tidpunkt, när det i hvarje fall är lämpligast
för staten att ingripa och göra sina lösningsanspråk gällande. Slut¬
ligen böra tagas i öfvervägande de ekonomiska förutsättningarna och
möjligheterna för en dylik sakernas ordning. För min dol kan
jag alldeles icke fatta, att någon som helst olägenhet för statsver¬
ket skulle genom sådan utredning förorsakas, men väl är det lör
mig klart, att genom att försumma vidtagandet af en sådan ut¬
redning stora ekonomiska uppoffringar i en framtid, när det verk¬
ligen blir fråga om inlösandet af flera eller färre enskilda jernvägar,
skola för staten uppkomma.
Yi veta alla, att här i landet, der någon koncessionslag icke
tinnes, det varit och är Kongl. Maj: t förbehållet att bestämma, un¬
der hvilka vilkor enskilda jernvägar fått och få byggas. Till en
början uppstäldes i koncessionerna inga som helst vilkor om rätt
för staten att inlösa jernvägarne. Det var först i början af 1870-
talet som Kongl. Maj:t på eget initiativ vid koncessions meddelande
för vissa större och vigtigare jernvägsanläggningar intog förbehåll
för staten att på vissa närmare angifna vilkor inlösa jernvägarne.
Från och med medlet af 1880-talet har förbehållits staten inlös-
ningsrätt i alla koncessioner, som meddelats för anläggning af en¬
skilda jernvägar. Nu äro emellertid dessa inlösningsvilkor under
olika tider af väsentligt olika beskaffenhet. Från början af 1870-
talet till medlet af 1880-talet förbehöll sig staten i de koncessio¬
ner, som då meddelades, i allmänhet icke inlösningsrätt under de
20 första åren, efter det jernväg för trafik öppnats. Under de föl¬
jande åren till och med det 40:de förbehöll sig staten sådan rättig¬
het på vissa vilkor, som i allmänhet för de enskilda jernvägarnes
egare voro de förmånligaste. Först efter det 40:de aret kunde
N:o 20. 60
Lördagen den 8 April.
Ang.utredning staten på förmånligaste vilkor inlösa jernvägarne. 1 koncessioner,
anläggande11 af&om meddelatos scda11 medlet af 1880-talet, har förbehållits rätt för
nya statsbanorataten att på viss^ vilkor inlösa jernvägarne under de 10 första
m. in. aren efter öppnandet, och äro dessa vilkor i allmänhet för staten
(Forts.) vida förmånligare än do inlösningsvilkor, som sedan inträda. Iler-
rarne kunna häraf finna, att det är af utomordentligt stor vigt,
om man tänker sig, att utvecklingen går derhän, att staten kom¬
mer att inlösa flera eller färre enskilda jern vägar, att en utredning
i alla af mig anförda hänseenden verkligen kommer till stånd.
Jag skulle således för min del gerna vara med om, att i an¬
ledning af motionen en skrifvelse atlätes till Kong!. Maj:t med
begäran att lata utreda, om och i hvilken utsträckning det kunde
vara med statens intressen förenligt att inlösa enskilda jern vägar
för att införlifva dem med statsbanenätet. Då emellertid motio¬
nären sjelf icke nu framstäf något sådant yrkande, skall jag för
närvarande icke heller gorå det, ehuru jag tror, att, om Riksdagen
beslutade en sådan skrifvelse, den äfven blefve fördelaktig ur den
synpunkten, att den skulle något stilla och afkyla den jeruvägs-
feber, som nu råder, samt i någon mån lägga hämsko på den
möjligtvis öfverdrifna ifver, som nu förefinnes att lägga nod ka¬
pital — ja, efter våra närvarande ekonomiska förhållanden alltför
stora kapital — i nya jernvägsbygguader.
Herr Pehrson i Törneryd: Motionären har nyss förklarat,
att hans förslag, enligt hans förmenande, vore af den största vigt.
Jag kan då icke annat än för min del finna det underligt, att han
icke anfört andra skäl för sin motion än dem han anfört vid två
föregående tillfällen, nemligen vid 1885 och 1897 års riksdagar, då
lian gjort liknande framställningar som denna. De skäl, motionären
vid dessa två föregående tillfällen anfört, har Riksdagen varit i
tillfälle att pröfva och efter en sådan pröfning icke funnit anled¬
ning att bifalla motionärens framställning. Utskottet har vid
sådant förhållande icke haft anledning antaga, att Riksdagen i
ifrågavarande afseende skulle hafva ändrat mening. Icke heller
kmn jag föreställa mig, att nu mera än under den tid, som närmast
har förflutit, den åsigten skulle göra sig gällande hos Riksdagens
ledamöter, att det vore så synnerligen välbetänkt och nyttigt, att
staten företoge sig att verkställa inköp utaf enskilda jernvägar i
större utsträckning eller på förhand bonde sig för nya jernvägars
byggande. Motionärens framställning afser naturligtvis båda dessa
saker. Hvem är det, som skulle vilja påstå, att för närvarande
staten icke är tillräckligt engagerad med afseende på jernvägs-
byggnader? Och hvem skulle väl vilja önska och se, att staten
skulle gå utöfver hvad den i det afseendet för närvarande gör?
Icke heller kan jag föreställa mig, att det kan vara meningen —
icke ens motionärens mening — att den utredning, som han afser
rörande statens förvärf af enskilda jernvägar, skulle leda derhän,
Lördagen den 8 April.
61 N:o 20.
att staten skulle i större utsträckning förvärfva sådana jernvägar. Ang.utredning
Dermed har jag icke velat Säga, att icke det kan finnas tillfällen, i fråga om
när eu eller annan utaf dessa jernvägar med fördel kan af staten ^statsbanor
förvärfvas. Men månue icke det kan vara bättre att pröfva hvar m. m.
och en sådan fråga för sig? Säkert är, att ett bifall till niotio- (Forts.)
närens framställning skulle loda derhän, att det skulle uppstå en
ifver att åt staten förvärfva åtskilliga enskilda jernvägar äfven¬
som att ytterligare forcera byggandet af nya statsjernvägar, och
att Riksdagen skulle ledas in på frestelsen att dervid förfara allt för
brådstörtad^ Om man är öfvertygad om detta, hvilket jag är, så
ser man med rätta i denna omständighet ett af de väsentligaste
skälen till att afstyrka motionärens förslag.
Detta kan vara tillräckligt såsom svar på hvad hittills blifvit
anfördt. Jag skulle derjemte vilja säga, att när man väcker ett
förslag i en så stor fråga som denna, synes det mig, som om man
borde frambära bättre motiv för sitt förslag än dem, motionären i
år på några få rader i sin motion använda Visserligen bär motio¬
nären i dag vid diskussionen framstält några nya synpunkter,
kanske dock af mindre vigt. Det hade måhända varit på sin plats,
att motionären gjort det redan vid skrifvandet af sin motion.
Frågan är nog af vigt och har ganska stor räckvidd, men det
fordras — enligt mitt förmenande — en helt annan belysning af
densamma än den, motionären låtit den komma till de], för att
Riksdagen skall vilja gå in på att besluta ett bifall till en sådan
framställning som denna.
Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets förslag.
Grefve Hamilton: Jag kan icke underlåta att säga några
få ord i denna fråga.
Jag skall gifva den siste ärade talaren fullkomligt rätt deri,
att motionären kanske kunde hafva gjort sin framställning både
vidlyftigare och mera uttömmande. Men då den siste ärade talaren -
med allt skäl framhöll, att frågan vore af så stor betydelse och
vigt, kan jag ej inse, hvarför man icke skulle bry sig om förslaget,
derför att det saknade några utförligare motiv.
Jag bär dock egentligen begärt ordet för att fästa uppmärk¬
samheten derpå, att statsutskottet, enligt mitt förmenande, på det mest
eklatanta sätt sjelft skaffat detta herr Ljungmans förslag en god
motivering. Sedan nemligen statsutskottet i den första punkten
behandlat hans motion och förklarat, att uppgörandet af planer på
förhand för att bygga jernvägar är alldeles onödigt, kommer utskottet
i den andra punkten och behandlar de af herr af Buren och herr
Svensson från Karlskrona väckta motionerna, och då förklarar
utskottet sig urståndsätt att döma om, huruvida den af motio¬
närerna ifrågasätta statsbanan är lämplig eller icke, emedan »en
Riksdagens åtgärd i sådant syfte torde under alla förhållanden
höra grundas på cn mera allsidig och tillfyllestgörande utredning
N:o 20. 0i
Lördagen den 8 April.
Ang.utredning än den, som kan åstadkommas genom enskildes försorg». Så vidt
ifråga om jag förstår, har utskottet just der sagt, att utskottet icke kan till-
anläggande af styrka motionerna bland annat derför, att en fullständig plan icke
nya statsbanor ^ anses vara Uppgj0rd. Och jag hemställer till min ärade vän,
(Forts) statsutskottets vice ordförande, om det verkligen är ett så synner¬
ligen lämpligt sätt, på hvilket dessa förslag alltid framkomma till
Riksdagen. Han yttrade, att han för sin del trodde det vara
bättre att pröfva hvarje särskildt fall. Huru kommer då hvarje
särskildt fall fram till Riksdagen? Jo, genom en framställning
af Kongl. Maj:t, som tillkommit antingen uteslutande på civil¬
ministerns initiativ eller på hans initiativ framkalladt af fram¬
ställningar från inbyggare i de orter, som afses. Att utred¬
ningen dervid blir fullständig med afseende på den ifrågavarande
linien, är alldeles klart. Men för Riksdagen lemnas icke någon
möjlighet att pröfva den frågans förhållande till jernvägspolitiken
i dess helhet. Det är väl alldeles obestridligt, att Riksdagen der,
så att säga, får leka blindbock med hvad Kongl. Maj:t en gång i
framtiden ämnar med afseende på jern vägsbyggandet i öfrigt
föreslå.
Mig har det alltid förefallit såsom en gifven sak, att i ett
land, der statsjernvägarne spela en så stor roll och der sam¬
tidigt de enskilda jernvägarne utveckla sig så hastigt som hos
oss, detta ovilkorligen skall leda till vissa missförhållanden, om
icke byggnadsverksamheten ledes efter en förut uppgjord plan, och
långt ifrån att medgifva, att en sådan plan skulle föranleda ett
brådstörtad! byggande af jernvägar, tror jag, i likhet med eu före¬
gående talare, att det skulle verka raka motsatsen, då man kunde
öfverblicka planen i dess helhet och i hvarje särskildt fall bedöma,
huru ur denna synpunkt förhållandena gestalta sig.
Det är blott detta, jag velat framhålla.
Ilorr Ljungman: Det skäl, som vice ordföranden i stats¬
utskottet anförde mot min motion, är ett sådant skäl, som i sjelfva
verket ingenting betyder. Jag vill påpeka det förhållandet, att
samma motivering i afseende på tullfrågor, som före år 1888 för¬
klarades värdelös, derefter ansågs såsom i högsta grad tillfredsstäl¬
lande. Det förhållandet, att Riksdagen ett år står på en stånd¬
punkt, hindrar icke, att den ett annat år står på eu helt annan.
Hvad min motivering beträffar, så är den visserligen såsom
motivering ovanligt koncentreradt skrifven, men den af mig åbe¬
ropade motionen från 1897 upptager dock åtta sidor, och herr Pehr
Pehrsons yttrande antyder sålunda i sjelfva verket väl icke annat,
än att han icke gjort sig besväret att å nyo läsa igenom den, utan
i år dömt efter föregående års beslut utan vidare pröfning. Den
af mig lemnade motiveringen innehåller dock faktiskt mycket mera,
än hvad man i allmänhet finner här i riksdagsmotioner. Jag har
verkligen gjort mig mycket besvär med densamma; jag har genom-
63 N:o 20.
Lördagen den 8 April.
läst skrifter af åtskiliga vetenskapliga författare i ämnet, såsom Ang.utredning
Cohn, Wagner med flere, och gjort utdrag ur deras utredningar till aj
förmån för statsbanesystemet, för att lemna en omfattande fram-nyogtato6anori
ställning af frågans hufvudpunkter. _ m- m.
Jag är öfvertygad, att man här i Riksdagen i framtiden skall (Forts )
ångra, bittert ångra, att man icke första gången, denna fråga brag-
tes å bane, gick in på och vidtog anordningar för att få en utred¬
ning derom. Tv mycket penningar slösas bort på banor, der man
bygger oklokt och der man kunde vinna större resultat med min¬
dre medel. Jag erinrar särskilt om det allmänt kända förhållan¬
det, att städer bygga banor för att taga handelsområdon från hvar¬
andra, och der man således får tätare jernvägsnät, än nödigt varit,
under det andra orter icke få några banor alls.
Sakens vigt ökas för öfrigt särskildt derigenom, att, såsom från
denna Riksdags erfarenhet är bekant, vår ställning är sådan, att vi
för att kunna fullgöra våra annuiteter till utlandet måsto upptaga
utländska lån, och då äro jernvägar de bästa företag att placera
sådana medel uti. Vid detta förhållande anser jag det vara myc¬
ket klokt, att man tänker på att hafva en plan uppgjord för jern-
vägsväsendets utveckling. Då går man säkert framåt i en rigtning,
som skaffar staten inkomster, på samma gång man undgår olägen¬
heten af ett bolagsvälde, som särskildt på jernvägsväsendets om¬
råde visat sig betänkligare än på något annat. Derom vittnar er¬
farenheten från Norra Amerikas förenta stater, derom vittnar erfa¬
renheten från England.
Jag tror således, att det hade varit af vigt, att utskottet cgnat
denna fråga en mera allvarlig och omfattande behandling, än som
skett. Denna fråga är icke så liten, som utskottet trott, och min
framställning är ej heller så illa motiverad, som utskottet antagit,
utan tvärtom. Jag skall emellertid icke göra något yrkande.
Herr Pelirson i Törneryd: Jag skall bedja att få säga den
ärade motionären, att jag nog har genomläst hans förslag. Jag
har gjort det tillsammans med afdelningens öfriga ledamöter och
kan meddela honom, att afdelningen gjort honom den uppmärksam¬
heten, att den ihågkommit hans föregående motioner i ämnet och
samtidigt genomläst äfven dem. Hen vid jemförelsen mellan hans
förut väckta förslag och hans i år afgifna motion befans, att den
senare icke innehöll något nytt, utan samma skäl, som motionären
framburit i år, har han anfört vid två föregående riksdagar, då
Riksdagen emellertid ej funnit anledning att dervid fästa afseende.
Detta var meningen med hvad jag yttrade förra gången; har jag
uttryckt mig på något annat sätt, beror det på brist i uttrycks¬
sättet.
Ställer man sig på en utredning sådan som den föreslagna,
måste man inse, att den i sina konseqvenser medför ett forcerande
af statens jern vägsbyggnader och samtidigt af inlösandet af enskilda
K:o 20. 64
Lördagen den 8 April.
Ar,<j. utrcduinj jern vägar. Huruvida statens finanser och statens ställning i öfrigt
1 /rägamedgifva ett sådant förfaringssätt, det lemnar jag åt herrarne att
anlaagan.de eif • in i j- °
JJ J sjeltva bedöma.
ny a statsbanor.
in. m.
(Forts.)
En sak må vi dock aldrig glömma, det lägger jag särskilt
motionären på sinnet, och det är, att det under nuvarande förhål¬
landen icke går an att pina jordbruket och dess binäringar med än
det ena, än det andra stora företaget från statens sida. Den en¬
skilda verksamheten är för närvarande så stor, att den tager alla
arbetskrafter i anspråk. Staten gör ej rätt i att under en sådan
tidpunkt draga till sig arbetskrafter i större mått. Det går ej an
att för närvarande fortsätta på ett sådant sätt. Och der har motio¬
nären hufvudskälct, hvarför utskottet afstyrkt hans motion.
Herr Ljungman: Jag kan icke finna, att mitt förslag skulle
innebära ett forcerande af statens jernvägsbyggnader. Min åsigt
är don, att staten skulle skaffa sig åtskilliga af de större privat¬
banorna, som den kunde förvärfva för skäligt pris, och sedan plan¬
messigt bygga do banor, som äro för statens ändamål nödvändiga,
men jag har ej tänkt mig, att man genast skulle skrida till ny¬
byggnader, allra minst då man nu redan beslutat byggnader, som
komma att taga i anspråk flera år. Jag har tvärtom begärt blott
en utredning, och denna utredning skulle ej kunna vara färdig,
innan de nu beslutade företagen fullbordats.
Jag tror ej, att staten kommer att upphöra med jernvägs-
anläggningar. liedan den omständigheten, att man måsto upptaga
lån från utlandet, tvingar till byggandet af jernvägar. Men i ena
fallet går man planmessigt till väga, i det andra mindre 'planmes¬
sigt. Jag tror ej, att det gagnar statens finansiella ställning, att
enskilda jernvägar byggas med upplånta penningar, kanske i större
omfattning, än nödigt varit. Ty dessa penningar måste betalas, och
riksbanken måste skaffa guldvaluta, då det gäller att betala lån
från utlandet. Aktioegarne komma med svenska banksedlar och
begära guld. Frågan är verkligen ej så enkel, som man föreställer
sig; den sammanhänger med hela vår statsfinansiella existens, om
jag så får säga.
Min öfvertygelse är, att vi lika väl som i Schweiz och Freus-
sen måste slå in på att inlösa enskilda banor och bygga nya jern¬
vägar; men det är då fördelaktigt att kunna handla planmessigt
i stället för att gå fram planlöst efter de för tillfället rådande
olikartade förhållandena. Det är alltid fördelaktigt att hafva en
plan uppgjord. Och det är fördelaktigt att, när man bestämt sig
för ett allmännare statsbanesystem, kunna skaffa sig de privata
banorna för billigare pris och ej behöfva betala högre pris, derför
att man dröjt för länge. Staten hade för femton till tjugu år se¬
dan kunnat få värdefulla privatbanor, som flen hädanefter måste
betala dubbelt så höga pris för och ändock blir tvungen att köpa.
Man bör ej höllor förbise den omständigheten, att staten skall för-
Lördagen den 8 April.
65 Nso 2Ö.
skaffa sig säkra inkomstkällor. Och det har visat sig, att de stora Ang. utredning
stater, som slagit in på statsbanesystem, deruti förvärfvat mycket »fråga om
sukra och betydande inkomstkällor. TyalZlbant
m. m.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, bifölls ut- (Forts.)
'skottets i punkten gjorda hemställan.
Efter föredragning vidare af punkten 2 anförde
Herr Svensson i Karlskrona: Herr talman, mina herrar!
Uti min motion har jag påpekat, att tanken på den af mig före¬
slagna jern vägen icke är ny. Redan på 1850-talet, då vårt stats¬
banesystem planlades, tänkte grundläggaren deraf, Nils Ericson,
att den södra stambanan skulle gå öfver Jönköping till Malmö.
De som förfäktade ostkustens intressen ansågo emellertid, att vägen
från ostkusten skulle blifva allt för lång för att man skulle kunna
dit anlägga bibanor till en sådan bana. Detta gjorde, att man då
framhöll för dem, att en bana, som ginge öfver Linköping till
Karlskrona, skulle komma att tillgodose ostkustens intressen. Men
på den tiden hade man ej så stora tankar om förmågan att bygga
jernvägar, och detta medförde, att stambanan ej fick den Sigtning
man tänkt eller från Jönköping längs Lagaådalen till Malmö, utan
kom att sträcka sig öfver Nässjö.
Den bana, som skulle gå till Karlskrona, kom sålunda ej i
fråga. Först år 1874 kom Karlskrona i förbindelse med stambane-
nätét genom Karlskrona—Yexiö och Vexiö—Alfvesta jernvägar.
Dessa banor göra emellertid en betänklig krok och äro ur strategisk
synpunkt enligt mitt förmenande mindre lämpliga.
Sedan den tiden hafva de vestra orternas intressen biifvit till¬
godosedda dels genom statens inköp af vestkustbanan, dels genom
den normalspåriga banan öfver Jönköping och Yaggeryd till Mar-
karyd. Deremot har den ostliga kusten ingen normalspårig bana.
Vi hafva visserligen fått en bana emellan Berga och Kalmar, och
emellan Kalmar och Torsås är nu en jernväg under anläggning,
hvartill kommer den bana emellan Torsås och Karlskrona, som
skall utgöra fortsättning af Blekingebanan. Beklagligtvis äro dock
dessa banor icke normalspåriga, utan den ena delen har 1,067 mil¬
limeters spårvidd, under det den andra delen har en spårvidd af
891 millimeter. Detta gör, att vid tillfällen, då transport af trup¬
per och förnödenheter skall ega rum, stora svårigheter skola uppstå
att fa dem framförda och omlastningar måste verkställas.
Af dessa anledningar är det, som jag tänkt mig, att en sådan
bana som den jag föreslagit skulle vara för staten synnerligen
välbehöflig. Den skulle enligt mitt förmenande äfven ur trafik¬
synpunkt blifva fördelaktig. Den skulle genomgå delar af Småland,
som nu äro i saknad af jernvägsförbindelser, men der det finnes
en ganska mägtig industri och der kreatursuppfödning eger rum
Andra Kammarens Prot. 1899. N:o 20.
5
Pi:o 20. 66
Lördagen den 8 April.
Ang. utredning
i fråga om
anläggande af
nya statsbanor
in. in.
(Forts.)
i stor skala. Skulle man dertill, såsom meningen är, få ångbåts-
förbindelse mellan den nästan ständigt isfria hamnen i Karlskrona
och Stettin, så blefve naturligtvis den föreslagna jernvägen en all¬
män export- och importbana.
Emellertid kan det ej falla mig in att gent emot ett enhälligt
statsutskott framställa något yrkande. Hufvudsyftet med min'
motion har jag dock vunnit, då jag genom att väcka den fäst all¬
männa uppmärksamheten på den ifrågasatta banan. Med den väl¬
villiga motivering, hvarmed statsutskottet afstyrkt mitt förslag,
har utskottet också visat, att hufvudsakliga anledningen, hvarför
utskottet ej tillstyrkt bifall,1 varit, att ett Riksdagens beslut om
anläggning af en bana för statens räkning »torde böra grundas på
eu mera allsidig och tillfyllestgörande utredning än den, som kan
åstadkommas genom enskildes försorg».
Med anledning af denna motivering och med fasthållande af
densamma ber jag att få till Kongl. Majtts regering uttala en vörd¬
sam anhållan, att regeringen måtte taga i betraktande, hvilka stora
fördelar som från statens synpunkt skulle ligga deri, att en stam¬
bana blefve byggd i den rigtning jag föreslagit.
Jag skall ej i denna sena timme vidare upptaga kammarens
tid och har, herr talman, icke något yrkande att framställa.
Herr Pohrson i Törneryd: Herr talman! Hå motionären ej
gjort något yrkande, kan det synas opåkallad! att upptaga kam¬
marens tid mod att vidare tala i denna sak. Jag kan likvisst ej
underlåta att uttala, det jag anser, att motionären, herr Svensson
i Karlskrona, har haft goda skäl för den framställning han gjort.
Jag tror icke, att jag gör mig skyldig till någon inkonseqvens
med afseende å hvad jag nyss yttrat vid behandlingen af nästföre¬
gående punkt i detta utlåtande, då jag i likhet med många andra
anser ett eller annat särskild! jernvägsföretag vara af synnerlig
betydelse för staten. Här föreligger ett sådant förhållande, som
obestridligen manar till en undersökning angående byggande af en
bana för statens räkning, men jag hemställer, om icke en sådan
undersökning kan verkställas utan samband med flera andra jern-
vägsförslag och sålunda utan att behöfva leda till det resultat i
ty fall, som jag nyss påpekade.
Jag beklagar, att motionärens framställning framkommit under
den mest ogynsamma tidpunkt, som man gerna kan tänka sig. Så
sysselsatt som staten för närvarande är med att bygga statsbanor,
kan man ej gerna, huru mycket man än må nitälska för en sär¬
skild banas åstadkommande, vara med om att staten nu skall yt¬
terligare öka sin byggnadsverksamhet. Och det är förnämligast
med afseende på hvad jag vid behandlingen af förra punkten i
detta utlåtande yttrado, som jag för min del, huru villigt jag än
erkänner det i och för sig berättigade i motionärens framställning,
67 Nso 20.
Lördagen den 8 April.
icke vid ärendets behandling inom utskottet kunnat annat än bi
träda utskottets hemställan.
Vidare yttrades icke. Hvad utskottet homstält bifölls.
Sedan slutligen punkten 3 blifvit föredragen, yttrade
Herr Zotterman: Såsom kammaren iinner, har jag uti den
af mig inom kammaren väckta motionen (n:o 104) föreslagit, att
Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om utred¬
ning, huruvida och på hvilka vilkor Göta kanal med alla dess
tillhörigheter och anläggningar må af statsverket öfvertagas, samt
om sådant förslag, hvartill utredningen kan föranleda. Jag fram¬
höll dervid såsom ett af hufvudskälen för detta mitt förslag, att
stora reparations- och utvidgningsarbeten vore nödvändiga för att
sätta Göta kanal i det skick, att den blefve lämplig för nutidens
fartyg.
Utskottet har anfört två skäl emot bifall till min motion.
Det första skälet är. att jag icke skulle hafva lemnat någon som
helst utredning af behofvet af kanalens ombyggnad. Deremot vill
jag nämna, att kongl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrifvelse
af den 17 november 1898 ingått till Kongl. Maj:t med begäran
om ett statsanslag till verkställande af undersökning rörande an¬
läggning af nya och tidsenlig utvidgning af gamla kanaler, och
enligt hvad det uppgifves i en artikel i Aftonbladet för 12 januari
innevarande år under rubriken si samfärdselns tecken», bär sty-
relsen i främsta rummet afsett ombyggnad af Göta kanal med
alternativet ny linie från Norsholm till Norrköping. När nu
kongl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har begärt anslag för un¬
dersökning och beräkning bland annat och i första rummet åt
frågan om ombyggande och utvidgning af Göta kanal, så förefaller
det mig vara väl mycket begärdt af utskottet, då det fordrar, att
jag skulle hafva kommit med utredning i frågan. Då nu emeller¬
tid en utredning blifvit begärd och denna begäran blifvit frani-
stäld af den myndighet, som har denna och liknande frågor sig
särskildt om händer lagda, så är frågan efter min uppfattning på
rätt väg, och kommer den ifrågasatta utredningen till stånd, så
torde densamma blifva tillräcklig till lodning för frågans bedö¬
mande. Under sådant förhållande synes mig just nu tidpunkten
vara inne att framställa spörsmålet om utredning, huruvida Göta
kanal bör af staten öfvertagas eller icke. Detta till svar på ut¬
skottets första invändning.
Hvad sedermera det andra skälet vidkommer, så är det rigtadt
mot mitt yttrande, att det allmänna intresset syntes kräfva, att
berörda arbeten företoges med en planmessighet och hänsyn till
ej blott samtida men framtida kraf, som endast staten kunde i
fullt mått besörja, andra skäl här att förbigå. Utskottet yttrar
- Ang. utredning
i fråga om
anläggande of
nya statsbanor
in. m.
(Forts.)
N:o 20. 68
Lördagen den 8 April.
Ang utredning med anledning häraf, att »ej heller do af motionären i (ifrigt an-
ahägglldTa/6^ omständigheter synas utskottet gifva grundad anledning att
nya statsbanor föranstalta en undersökning samt taga under ompröfning, huruvida
m. m. statsverket borde inlåta sig på ett så vidtutseende företag, som
(Forts.) kanalens förvärfvande skulle innebära», och hemställer på grund
deraf, att min motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Jag skall med anledning af detta uttalande tillåta mig att till
erinran för kammarens ärade ledamöter få åberopa tvenne bctvdolse-
falla uttalanden beträffande fragan, huruvida denna kanal är en
angelägenhet, som angår staten i gemen och som är af betydelse
för landet i dess helhet eller icke. Det första af dessa uttalanden
hårrör sig från den man, hvilken anses hafva varit den, som först
tänkt pa Göta kanals anläggande, och återfinnes i en skrifvelse
från biskop Hans Brusk till rikshofmästaron Ture Jönsson Ros,
daterad den 10 juli 1520. Der heter det — uttalandet är kort,
och det torde derför tillåtas mig att uppläsa det i dess helhet —:
»Item tyckes oss väl vara om Jjödöse, och är ingen del, der vi
bättre kunna möta de Ltibske med. Gild gifve do (Lödöse m. il.)
\ ore så befästa, att de kunna försvara sig för eu skalkhop; sker
det sa, då shall vara mitt jodla råd, att upp skall skäras mellan
Vettern och Venern för forlön och köpmans gods skull, sedan bl ifver
Sverige väl vid magt, näst Guds hjelp, så att Öresund och de ven¬
diska städerna (hansestäderna) kunna oss icke tränga.»
Det andra uttalandet är af rikets ständer i dess underdåniga
skrifvelse den 10 oktober 1809 och utgör motivet till det anslag,
som rikets ständer första gången beviljade för Göta kanals byg¬
gande. Detta uttalande lyder som följer; »Med fullkomlig öfver¬
tygelse, att denna kanalens öppnande skall medföra do dermed
åsyftade ändamål, åkerbrukets och näringarnas upphjelpande, han¬
delns och rörelsens liflighet samt idoghetens förökande, att dess¬
utom samma kanal kan anses blifva en ledare, till hvilken nästan
alla andra, i framtiden möjliga kanaler genom rikets bördigaste
provinser böra rigtas, hvarför den ock förr än någon annan kanal¬
ledning genom Sverige lärer böra fullbordas.»
Om ock mångt och mycket nu är annorlunda än då dessa båda
uttalanden gjordes, star dock det fast, att de båda omisskänneligt
framhålla Göta kanals betydelse som en nationens angelägenhet.
Ställer jag nu å ena sidan dessa tvenne uttalanden gent emot
statsutskottets nu föreliggande afvisande motivering, så synas de
mig strida ganska skarpt emot hvarandra. Det förefaller mig också,
som att den fråga, i hvilken jag motionerat, tillhör dem, som så
att saga stå på dagordningen, och då jag i dag icke tillåter mig
att göra något yrkande, så är jag likväl alldeles öfvertygad om,
att, när frågan en annan gång kommer före inom Riksdagen, den
då skall vinna ett mera vill villigt tillmötesgående från utskottets
sida, än hvad vid denna riksdag kommit den till del.
Lördagen den 8 April.
69 N:o 20.
Vidare till anteckning förekom icke. Utskottets hemställan
bifölls af kammaren.
§ 7.
På föredragningslistan fans härefter upptaget statsutskottets Ang. förhöj-
utlåtande n:o 39 i anledning af väckt motion om anslag till för- nin'J af vnd'
höjning af undsättningsfonden m. m. sättningsfon-
0 ° ° den m. m.
Uti berörda, inom denna kammare väckta motion, n:o 35,
hade herr C. G. Bächjren föreslagit:
att Riksdagen genom ett anslag af 600,000 kronor måtte höja
undsättningsfonden, och
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte uttala sitt
medgifvande, att Kongl. Maj:t må af fonden och i första hand af
dess afkastning lemna efter noggrann värdering ersättning till
dem, som lidit hagelskada, till halfva det belopp, hvartill skadan
blifvit uppskattad.
Utskottet hemstälde,
att herr Bäckgrens förevarande motion icke må vinna Riks¬
dagens bifall.
Sedan herr talmannen låtit uppläsa utskottets hemställan, be¬
gärdes ordet af motionären
Herr Bäckgren, som yttrade: Det svar, statsutskottet behagat
afgifva med anledning af mitt förslag om höjning af undsättnings¬
fonden och densammas ordnande på sådant sätt, att dess afkast¬
ning kunde räcka till att med åtminstone hälften ersätta de för¬
luster, som jordbrukare alldeles oförvållad! kunna blifva utsatta
för genom hagelskada, detta svar är verkligen icke sådant, som
jag hoppats få på en framställning rörande jordbruket. Jag hade
trott, att man endast behöft påpeka de synnerligen bekymmer¬
samma ekonomiska förhållanden, i hvilka jo*dbrukaren alldeles
utan egen skuld kan inom ett ögonblick råka, för att utskottet
skulle, lika så väl som jag och tusen andra med mig, inse, att
här om någonsin bör det allmänna, staten, träda hjelpande emellan.
Tillfället syntes mig nu gynsamt att fullkomna och fullborda
hvad 1868 års riksdag påbörjat, då den af omtanke för vår mo¬
dernäring anslog medel till en undsättningsfond för det lidande
jordbruket. Tyvärr har min nu gjorda framställning blifvit af-
böjd. Jag beklagar, att min förmåga icke räckt till att framhålla
denna allvarliga fråga på ett sådant sätt, att den lyckats vinna
utskottets behjertande, hvithet den utan tvifvel förtjent. För mig
Nso 20. 70
Lördagen den 8 April.
Ang. förhöj¬
ning af und-
sättningnfon-
den m. in.
(Fort*)
är det alldeles tydligt, att allt hvad vi kunna göra för att stödja
och hjelpa vårt jordbruk, sker till hela landets och alla dess in¬
byggares bästa. Vår modernäring, jordbruket, bidrager till natio¬
nens underhåll med ett värde af flere hundra millioner kronor
årligen. Det lilla, jag begärt för ett ytterligare stödjande af denna
hufvudnäring, är, jemfördt med nyssnämnda summa, så obetydligt,
att jag förestält mig, det man bort kunna utan tvekan bevilja
detsamma. Under det att man kan räkna de summor, som Riks¬
dagen anslagit till så improduktiva ändamål som militärväsendet,
i millioner kronor, så får man räkna det anspråkslösa anslag, som
kommer jordbruket till del, i hundratals eller i tusentals kronor.
Nyttigare och tacksammare torde statsmedlen knappast kunna an¬
vändas, än då de beviljas för att från ekonomisk undergång och
från tiggarestafven rädda undan dem, hvilka invigt sitt lif åt det
mödosamma och arbetsfylda jordbruksarbetets tjenst.
Utskottet har nu anvisat utvägen att anlita hagelskadeför-
säkringsbolagen, men den ringa anslutning, dessa bolag lyckats
vinna under det tiotal af år, desamma varit i verksamhet, visar
allt för tydligt, att det stora flertalet jordbrukare icke vill vända
sig till dem. Detta har jag också i min motion påpekat, då jag
framhållit, att endast 10 procent af landets jordbrukare äro del-
egaro i hagelskadeförsäkringsbolagen. Man kan derför icke och
får heller icke fästa något egentligt afseende vid dessa försäkrings¬
bolag, i huru välmenande syfte do än må hafva tillkommit.
Skall, såsom utskottet uttalat sig för, det hittills varande till¬
ståndet fortfara, så kommer man allt framgent att få göra samma
nedslående och sorgliga erfarenheter som för närvarande. Men då
jag för min del anser, att jordbruket är en af landets vigtigaste
angelägenheter — för att nu icke säga den allra vigtigaste — så
kan jag icke annat än yrka bifall till min motion, ty jordbruket
förtjena!- utan tvifvel det anspråkslösa understöd, som jag tagit
mig friheten föreslå.
Vidare anförde
Herr Sjö: Den ärade motionären bär nu yrkat bifall till sin
motion, och jag viU derför i någon mån granska hans i motionen
gjorda förslag.
Han har hemstält, »att Riksdagen genom ett anslag af 000,000
kronor höjer undsättningsfonden, och
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t uttalar sitt med¬
gifvande, att Kongl. Maj:t må af fonden och i första hand af dess
afkastning lemna efter noggrann värdering ersättning till dem,
som lidit hagelskada, till halfva det belopp, hvartill skadan blifvit
uppskattad.»
Häraf finner man, att meningen skall vara, att hagelskada,
som timat inom vårt land, alltid skulle ersättas just från denna
71 N:o 20.
Lördagen den 8 April.
undsättningsfond med halfva det belopp, hvartill skadan blifvit Ang. förhör
uppskattad. Jag hemställer likväl till den ärade motionären, hvil- Tf.'
ken, såsom jag mycket väl vet, framkommit med sitt förslag i en
mycket god välmening, huruvida han ej vill medgifva, att hans (Forts.)
förslag kommer att gå i en rigtning, som icke är så alldeles sund,
som lian tänkt sig. Ty med lika berättigande kunde ju hvar och
en, som lidit förlust i följd af någon olyckshändelse, det må nu
till exempel vara genom eldsolycka eller på något annat oförvål¬
lad! sätt, yrka på ersättning från en lika beskaffad, af staten bil¬
dad fond, som den, hvilken lider förlast genom hagelskada. —
För att i dylika fall hjelpa den, som genom brand eller liagel-
oväder o. s. v. lidit skada, hafva ju äfven i vårt land bildats en
mängd försäkrings- eller andra liknande bolag, till hvilka man
kan betala en liten årlig afgäld och derigenom tillförsäkras rätt
till ersättning, om olycka inträffar. Man får icke kasta allt på
staten, och man måste betänka, att man skall vara konseqvent och
icke göra så, som under en lång följd af år skett, eller att medel
från undsättningsfonden hafva till större delen utdelats till ett
eller två län i riket. Do öfriga länen hafva icke närmelsevis
hållit sig framme, enär de antingen, oaktadt de haft dylika för¬
luster, tegat och lidit, eller också ej vetat om tillvaron af denna
fond och således redan på denna grund icke kunnat begära någon
ersättning. Huru vi än betrakta denna fråga, så tror jag dock, att
den ärade motionären kan gifva mig rätt i min försäkran, att
utskottet endast handlat som det bort göra, då det afstyrkt hans
motion, och skall jag derför be att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad samt herr
talmannen framstält propositioner på de gjorda yrkandena, biföll
kammaren utskottets hemställan.
§ 8.
Statsutskottets memorial n:o 40 om anvisande af de i rege¬
ringsformens 03 § föreskrifna kreditivsummor, som härefter före¬
drogs, blef jemväl af kammaren bifallet.
§ 9.
Slutligen föredrogos, hvart för sig, och lades till handlingarne
bevillningsutskottets memorial:
n:o 21, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
bevillningsutskottets betänkande n:o 15, i anledning af väckt mo¬
tion om afskaffande af hvitbetssockertillverkningsafgiften samt ned¬
sättning af tullen å socker; och
N:o 20. 72
Lördagen den 8 April.
n:o 22, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
bevillningsutskottets betänkande n:o 16, punkten 2:o), angående
väckt motion om åstadkommande af verksammare kontroll öfver
att stämningar till underrätt vederbörligen stämpelbeläggas.
§ 10.
För motions afgifvande hade sig anmält herr C. Wallis, hvil¬
ken nu aflemnadé en motion i anledning af Kongl. Maj:ts propo¬
sition med förslag till lag angående civile tjensteinnehafvares rätt
till pension af staten m. in.
Denna motion, som erhöll ordningsnumern 243, blef på begäran
bordlagd.
§ 11.
Justerades protokollsutdrag.
§ 12.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 3, i an¬
ledning af dels Kongl. Maj:t3 proposition, n:o 32, med förslag till
lag angående vapenöfning för utrönande af härens krigsboredskap,
dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under fjerde liufvud-
titeln i punkten 34 gjorda framställning om anslag till försöks¬
mobilisering, dels ock Kongl. Maj:ts proposition, n:o 33, angående
dagaflöning åt värnpligtig vid tjenstgöring i visst fall under år 1900;
bevillningsutskottets memorial n:o 23, i anledning af återre-
miss af bevillningsutskottets betänkande n:o 19, angående ändring
af 14 § bevillningsförordningen;
lagutskottets utlåtanden:
n:o 39, i anledning af justitieombudsmannens framställning i
fråga om inskränkning af häradshöfdingarnes tjenstledighet;
n:o 40, i anledning af väckt motion med förslag till lag om
skydd för vissa mönster och modeller;
n:o 41, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag till
lagbestämmelser angående ordnandet af rättsförhållandena emellan
kommuner och enskilde vid genomförande af stadsplaner m. m.;
n:o 42, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om förslag till straffprocesslag, byggd på jury¬
systemets och den fria bevispröfningens principer;
Lördagen den 8 April.
73 N:o 20.
n:o 43, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående lagbestämmelser i fråga om de kyrkliga kommu¬
nernas och deras förvaltningsorgans ställning till de ecklesiastika
myndigheterna;
n:o. 44, i anledning af väckt motion om rätt för hvarje svensk
medborgare, som fylt tjuguett år, att utträda ur svenska stats¬
kyrkan utan att behöfva uppgifva något trossamfund, hvartill han
ämnar öfvergå;
n:o 45, i anledning af väckt motion om rätt för enskild part
att mot embetsman anhängiggöra talan för fel i embetet; och
n:o 46, i anledning af väckt motion om ändring af 117 §
skiftesstadgan; samt
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 12
med anledning af väckta motioner angående dels förändrad upp¬
ställning af den s. k. lilla almanackan, dels ock införande af en
mera tidsenlig och svensk namnlängd i almanackan.
§ 13-
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr D. G. Resta-
dius under den 10 och den 11 dennes.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4,2 6 e. m.
In fidein
E. Nathorst Böös.
Andra Kammarens Prof. 1899
N:o 20.
6