Kong!,. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 75.
1
N:o 75.
Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående för¬
ändring i gällande föreskrifter om åsättande af grund¬
skatt in. m.; gifven Stockholms slott den 6 mars 1899.
Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att besluta,
att de skogsräntor, som utgöras för områden, hvilka i ersättning
för privilegierad stockfångst blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen
upplåtna, äfvensom de afgifter, hvilka åsatts åtskilliga inom nämnda
län belägna, åt enskilde endast tills vidare upplåtna lägenheter, må ur
jordeboken uteslutas och redovisas såsom skogsmedel;
att ny eller tillökad grundskatt icke vidare må åsättas, dock med
rätt för den enskilde att på egen bekostnad få skattläggning verkstäld,
der sådan erfordras för bestämmande af skatteköpeskillings belopp eller
af annan anledning, samt med förbehåll att derigenom någon ändring
ej i öfrigt sker i de om afvittringen meddelade bestämmelser; samt
att med undantag af så kallade renbetesland sådana trakter å
öfverloppsmarkerna inom Kopparbergs län och de norrländska länen,
hvilka erbjuda ringa tillfällen till odling och vare sig genom sitt läge i
oregelbundna figurer inom och emellan byars och utbrutna hemmans
områden eller eljest genom sin särskilda beskaffenhet icke äro lämpliga
att såsom krön oparker bibehållas, skola efter Kongl. Maj:ts bepröfvande
i hvarje särskildt fall antingen, der vissa hemman eller byalag å marken
begagna mulbete mot smörränta, med dessa hemman förenas mot skälig
köpeskilling, dock utan tillökning i hemmanens mantal och ränta, eller
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 58 Häft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.
ock under eganderätt försäljas till den högstbjudande, fria från ränta
och tionde samt med de vilkor i öfrigt, som i kongl. brefvet till kammar¬
kollegium den 29 juni 1866 föreskrifvas.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
Under Hans Maj:ts,
Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Hans Wachtmeister.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 1899.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister
anförde:
I sammanhang med utfärdande af lag angående afskrifning af de
å viss jord hvilande grundskatter anbefalde Kongl. Maj:t den 2 decem¬
ber 1892 kammarkollegium att inkomma med förslag till de förändringar
i gällande föreskrifter angående åsättande af grundskatt, som af be¬
stämmelserna i berörda lag kunde påkallas.
Med anledning häraf har kammarkollegium den 30 december 1896
afgifvit underdånigt utlåtande; och har kollegium dervid, under erinran
att med undantag för de norrländska länen, der flertalet räntor och
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.
mantal åsätta i samband med de i hufvudsak afskräde afvittringarne,
under de senare åren, på sätt en utlåtandet bilagd, med ledning af den
hos kollegium förda skattläggningslista upprättad förteckning utvisade,
helt få skattläggningar blifvit af kollegium faststälda, samt att skatt¬
läggning611 åt den Tunabergs kopparverk anslagna del af Tunabergs
rekognitionsallmänning vore på pröfning beroende, men att, med undan¬
tag af denna, någon rekognitionsallmänning icke qvarstode oskattlagd,
vidare anfört följande.
Att under afskrifningstiden eller derefter nytt åsättande af sådan
grundskatt, som med tillämpning af de i nådiga kungörelsen angående
nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter den 5 juni 1885
och nyssberörda lag af den 2 december 1892 meddelade bestämmelser
skulle komma att inom den närmaste framtiden helt och hållet afskrifvas,
icke borde ega rum, syntes kollegium gifvet, särskildt i betraktande af
de med skattläggningar förbundna besvär och kostnader.
Från afskrifningen vore emellertid undantagna vissa slag af grund¬
skatt. Så vore, bland annat, fallet med skogsräntor, som utgjordes för
områden,, hvilka i ersättning för privilegierad stockfångst blifvit en del
sågverk i de norra länen tilldelade, samt afgifter, hvilka åsatts åtskilliga
inom nämnda län åt enskilde endast tills vidare upplåtna lägenheter.
Dessa ofta pa summariskt sätt faststälda skogsräntor och afgifter, hvilka
tillsammans ej uppginge till högre belopp än omkring 8,000 kronor,
hade, ehuru hänförda till grundskatt, likväl ej egentlig grundskattenatur,
hvarföre de borde kunna, på sätt flera gånger blifvit föreslaget, ur
jordeboken uteslutas samt redovisas under titel arrendemedel, dock utan
ändring i sättet för fastställandet af nya dylika räntor och afgifter, der
så skulle ifrågakomma.
Vid sådant förhållande och då öfriga från afskrifningen undantagna
grundskattebelopp ej inverkade på den nu föreliggande frågan, vore,
enligt kollega, förmenande, ej något att erinra mot utfärdandet af en
allmän föreskrift, att ny eller tillökad grundskatt ej vidare skulle åsättas
för att till statsverket utgöras. Till undvikande af förlust för kronan
borde. emellertid de i nådiga brefvet till kammarkollegium angående
dispositionen af sådana öfverloppsmarker, som icke lämpligen kunna an¬
vändas vare sig till kronoparker eller anläggning af nya hemman m. m.
den.29 juni 1866, meddelade bestämmelser i visst afseende ändras. I berörda
nådiga bref stadgades, bland annat, att sådana trakter å öfverloppsmarkerna
i.Kopparbergs län/och de norrländska länen, hvilka erbjöde ringa tillfällen
till odling och vare sig genom sitt läge i oregelbundna figurer inom och
emellan byars och utbrutna hemmans områden eller annars genom sin
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Froposition N:o 75.
särskilda beskaffenhet icke vore lämpliga att såsom kronoparker bibehållas,
skulle efter Kongl. Maj:ts bepröfvande i hvarje särskilt fall antingen,
der vissa hemman eller byalag å marken begagnade mulbete mot smör¬
ränta, med dessa hemman förenas utan skatteköpeskilling, men med
tillökning i hemmanens mantal och ränta, på sätt afvittringsförfatt-
ningarne föreskrefve, eller ock beläggas med skogsränta i enlighet med
hvad nådiga förordningen den 28 juni 1775 och nådiga brefvet den 5
december 1780 för skattläggningarnes verkställande i Savolax och Karelen
föreskrefve, samt åt den högstbjudande under angifna vilkor med egande-
rätt försäljas. Dessa bestämmelser borde enligt kollegii mening ändras
på det sätt, att omförmälda trakter i stället skulle antingen, der vissa
hemman eller byalag å marken begagnade mulbete mot smörränta, med
dessa hemman förenas mot skälig köpeskilling, dock utan tillökning i
hemmanens mantal och ränta, eller ock under eganderätt försäljas till
den högstbjudande, fria från ränta och tionde.
Men äfven om grundskatt ej vidare skulle åsättas för att till stats¬
verket utgöras, följde icke deraf, att skattläggningar ej vidare skulle
påkallas. Fall kunde fortfarande förekomma, då det kunde vara af vigt
att erhålla kännedom om det belopp, hvartill grundskatten, särskildt
räntan, skulle uppgått å en icke skattlagd egendom, företrädesvis för
bestämmande af skatteköpeskillingens belopp, derest egendomen eljest
innehades med skatteköpsrätt. Vid skattläggning åsattes dessutom ej
endast grundskatt, utan äfven, der egendomen i fråga hade den derför
erforderliga storleken, mantal. Detta hade betydelse i två afseenden,
dels såsom norm för fördelning af vissa rättigheter och skyldigheter,
dels så att vissa rättigheter och skyldigheter tillkomme endast den,
som innehade i mantal satt jord. Denna mantalets betydelse vore dock
numera ytterst ringa och i hvarje fall ej af den art, att mantalssättning
från kronans sida syntes böra påkallas, der densamma ej af annan an¬
ledning egde rum, men för den enskilde kunde det liksom beträffande
grundskatten vara af vigt att äfven få mantalet i vederbörlig ordning
pröfvadt.
Rättighet borde derföre lemnas den enskilde att, der så erfordrades
för bestämmande af skatteköpeskillingens belopp eller af annan anled¬
ning, få skattläggning verkstäld, dock utan utgift för kronan, och syntes
ersättning för skattläggningen böra utgå ej endast till landtmätare och
nämndemän, på sätt framginge af kollegii cirkulär angående förfarandet
vid skattläggning den 8 oktober 1806 samt kongl. kungörelsen angående
nämndemäns rätt till ersättning vid extra förrättningar m. m. den 30
december 1863, utan äfven till kronofogde och häradsskrifvare, i likhet
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.
med hvad som i nyssnämnda cirkulär af den 8 oktober 1806 stadgades
beträffande skattläggningar för bemmansbyten med kronan eller för¬
medling.
På sätt anförts, både i de norra länen flertalet mantal och räntor
åsätta i samband med afvittringarne. Vid dessa vore skattläggningen
en förberedande åtgärd, på hvilken afvittringsproceduren sedan i hufvud¬
sak vore bygd. Det kunde derföre ifrågasättas, om icke, då grundskatt
ej vidare skulle till statsverket utgå, någon ändring kunde påkallas i
de om afvittring meddelade bestämmelser, men ansåge' kollegium detta
icke erforderligt, då, såvidt till kollegii kännedom kommit, endast
Enontekis och Juckasjärvi socknar ännu icke undergått allmän afvittring,
samt det ej annat än undantagsvis ifrågakomme, att något nybygge
numera skulle genom särskild afvittringsåtgärd utbrytas.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt och under hänvisning i
öfrigt till ej mindre det den 15 september 1874 af dåvarande expeditions¬
chefen i finansdepartementet, numera generaldirektören Albert Anderson
afgifna betänkande angående sättet och vilkoren för grundskatternas
samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning än äfven det af den
s. k. skatteregleringskomitén den 13 september 1882 afgifna utlåtande
och förslag angående skatteförhållandena i riket har kollegium i hufvud¬
saklig öfverensstämmelse med sistberörda förslag hemstält, bland annat,
att de skogsräntor, som utgjordes för områden, hvilka i ersättning
för privilegierad stockfångst blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen
upplåtna, äfvensom de afgifter, hvilka åsatts åtskilliga inom nämnda län
belägna, åt enskilde endast tills vidare upplåtna lägenheter, skulle ur
jordeboken uteslutas och redovisas under titel arrendemedel,
att ny eller tillökad grundskatt icke vidare skulle åsättas, dock
med rätt för den enskilde att på egen bekostnad få skattläggning verk-
stäld, der sådan erfordrades för bestämmande af skatteköpeskillings
belopp eller af annan anledning, samt med förbehåll att derigenom
någon ändring ej i öfrigt skedde i de om afvittringar meddelade bestäm¬
melser, samt
att sådana trakter å öfverloppsmarkerna inom Kopparbergs län
och de norrländska länen, hvilka erbjöde ringa tillfällen till odling och
vare sig genom sitt läge i oregelbundna figurer inom och emellan
byars och utbrutna hemmans områden eller eljest genom sin särskilda
beskaffenhet icke vore lämpliga att såsom kronoparker bibehållas, alltid
skulle efter Kongl. Maj:ts bepröfvande i hvarje särskildt fall antingen,
der vissa hemman eller byalag å marken begagnade mulbete mot smör¬
ränta, med dessa hemman förenas mot skälig köpeskilling, dock utan
7
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.
tillökning i hemmanens mantal och ränta, eller ock under eganderätt
försäljas till den högstbjudande, fria från ränta och tionde samt med
de vilkor i öfrigt, nådiga brefvet den 29 juni 1866 föreskrefve.
I infordradt underdånigt utlåtande har domänstyrelsen förmält sig
ej hafva annat mot ifrågavarande förslag att erinra, än att så väl de
skogsräntor, hvilka utgjordes för stockfångstområden, som ock de afgifter,
h\dka utginge för åtskilliga inom de norra länen belägna, åt enskilde
endast tills vidare upplåtna lägenheter, lämpligare borde, såsom varande
imägter från kronan tillhörig skogsmark, redovisas såsom skogsmedel
än såsom arrendemedel.
Efter nådig remiss har jemväl statskontoret i ärendet afgifvit
underdånigt utlåtande, dervid statskontoret anfört hufvudsakligen följande.
Redan i förberörda, den 15 september 1874 afgifna underdåniga
betänkande angående sättet och vilkoren för grundskatternas samt rust¬
nings- och roteringsbesvärens afskrifning, liksom ock i skattereglerings-
komiténs underdåniga utlåtande den 13 september 1882 angående skatte-
förhållandena i riket hade hemstälts, att berörda skogsräntor och af¬
gifter för tills vidare upplåtna lägenheter skulle, såsom snarare egande
natur af arrende än ränta, i räkenskaperna redovisas såsom arrende¬
medel. På sätt domänstyrelsen nu i ärendet erinrat, vore dessa räntor
och afgifter i sjelfva verket afgälder från kronan tillhörig skogsmark.
Då numera under inkomsttiteln skogsmedel redovisades, utom egentliga
skogsförsäljningsmedel, äfven andra af statens skogsegendomar här¬
flytande intägter, såsom betesmedel, arrenden för till skogsodling ej
använd mark, utsyningsafgifter inom de norrländska länen m. m., syntes
det äfven statskontoret lämpligast, att ifrågavarande skogsräntor och af¬
gifter i räkenskaperna redovisades såsom skogsmedel.
I sammanhang härmed ville statskontoret, som i öfrigt icke hade
något att erinra mot kammarkollegii nyssberörda förslag, fästa upp¬
märksamheten å två andra från staten tillhörig skogsegendom till stats¬
verket utgående afgifter. Den ena vore den rekognitionsafgift, som,
jemlikt nådiga brefvet till kammar- och bergskollegierna den 29 januari
1824, åsatts kronoskogar, hvilka till vissa jerngrufvor upplåtits, åt. för
grufvornas behof och nytta begagnas, så länge samma grufvor bearbeta¬
des. Denna rekognitionsafgift vore icke upptagen i kronans jordeböcker,
men redovisades emellertid i räkenskaperna under titeln grundskatt och
skulle, enligt den i kammarkollegii och domänstyrelsens underdåniga
utlåtande den 23 november 1896 rörande statens till bergshandteringens
understöd anslagna skogar lemnade utredning, sammanlagdt, rätteligen
uppgå till 222 kronor 10 öre. Den andra afgiften utginge på grund
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.
af nådiga förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda för¬
måner ock rättigheter den 2 december 1892, i hvilken förordnings §§ 1
och 2 vore meddelade bestämmelser om bevillningsafgift för rättighet
till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar. Någon bevillning
för den i § 2 omförmälda kolningsfrihet på härads- och sockenallmän-
ningar förekomme ej och hade åtminstone under de senaste tjugufem
åren ej heller förekommit enligt räkenskaperna. Bevillningen enligt § 1
för rättighet till skogsfång på kronans mot rekognition till bruk, hyttor
eller grufvor upplåtna allmänningar skulle enligt de af nyssnämnda
embetsverk lemnade uppgifter sammanlagdt belöpa sig till 1,824 kronor
64 öre, hvilken summa, enär bevillning för Ofvansjö och Torsåkers
allmänningar i Gefleborgs län syntes hafva af embetsverken för högt
uppgifvits, dock borde minskas med 56 kronor 79 öre eller till 1,767
kronor 85 öre.
Härförutom utgjordes af innehafvarne af ifrågavarande skogsområden
fastighetsbevillning för dessa områden.
Enligt lagen den 2 december 1892 skulle de å viss jord hvilande
grundskatter med år 1904 fullständigt eftergifvas, hvarefter inkomst¬
titeln grundskatt syntes icke vidare komma att i riksstaten bibehållas.
Ofvanberörda rekognitionsafgift skulle således framdeles komma att
redovisas under annan inkomsttitel, och då denna afgift, i likhet med
omförmälda skogsräntor, vore en afgäld för rätt till begagnande af vissa
kronans skogar, syntes densamma lämpligen böra upptagas bland skogs-
medlen. Den jemförelsevis obetydliga bevillningsafgiften för skogsfångst
å samma skogar syntes egentligen vara en tillökning i rekognitions-
afgiften och borde derföre icke såsom bevillning utgå och redovisas,
utan i stället sammanföras med rekognitionsafgiften, hvarigenom någon
förenkling vid debitering och redovisning skulle vinnas. Stadgandena
om denna afgift borde i sådant fall uteslutas från nyssnämnda förord¬
ning af den 2 december 1892.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit af de i ärendet hörda
embetsverken anfördt, hemställer jag, att Kongl. Maj:t måtte
dels i nådig proposition föreslå Riksdagen att besluta,
att de skogsräntor, som utgöras för områden, hvilka i ersättning
för privilegierad stockfångst blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen
upplåtna, äfvensom de afgifter, hvilka åsatts åtskilliga inom nämnda län
belägna, åt enskilde endast tills vidare upplåtna lägenheter, må ur
jordeboken uteslutas och redovisas såsom skogsmedel;
att ny eller tillökad grundskatt icke vidare må åsättas, dock med
rätt för den enskilde att på egen bekostnad få skattläggning verkstäld,
Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition No 75. 9
der sådan erfordras för bestämmande af skatteköpeskillings belopp eller
af annan anledning, samt med förbehåll att derigenom någon ändring
ej 1 Girigt sker 1 de om afvittnngen meddelade bestämmelser; samt
att med undantag af så kallade renbetesland sådana trakter å öfver-
ioppsmarkerna inom Kopparbergs län och de norrländska länen, hvilka
erbjuda ringa tillfallen till odling och vare sig genom sitt läge i oregel¬
bundna figurer mom och emellan byars och utbrutna hemmans områden
eller eljest genom sm särskilda beskaffenhet icke äro lämpliga att
såsom kronopark bibehållas, skola efter Kongl. Maj:ts bepröfvande
1 hvarje sarskildt fall antingen, der vissa hemman eller byalag å marken
begagna mulbete mot smörränta, med dessa hemman förenas mot skälig
köpeskilling, dock utan tillökning 1 hemmanens mantal och ränta, eller
0<2 ,Undf ega*deran försäljas till den högstbjudande, fria från ränta
och tionde samt med de vilkor 1 öfrig!, som i förenämnda nådiga bref
till kammarkollegium den 29 juni 1866 föreskrifvas;
dels och anbefalla kammar- och kommerskollegierna att inkomma
med gemensamt underdånigt utlåtande öfver statskontorets ofvan be¬
rörda förslag att 1 kronans räkenskaper måtte bland skogsmedlen redo¬
visas den enligt nådiga brefvet till kammar- och bergskollegierna den
i* Jarmari 1824 vissa kronoskogar åsätta rekognitionsafgiften, samt att
den jemlik! nadiga förordningen angående bevillningsafgifter för sär-
skdda formaner och rättigheter den 2 december 1892 utgående afgiften
or rättighet till skogsfång på allmänningar icke vidare måtte såsom be-
tionsafgiften^ ^ recWaS’ utan 1 stället sammanföras med rekogni-
Hvad föredragande departementschefen i detta
ärende hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter in¬
stämde, behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
egenten bifalla; och skulle nådig proposition till
riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid
detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Hugo Mahn.
Bih. till Riksd. Prof.. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 58 Häft.
2