Motioner i Första Kammaren, N:o 31.
1
N:o 31.
Af herr LundstrÖlll, med förslag till ändrad lydelse af 22 §
grufvestadgan.
I Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 50 till innevarande års Eiks-
dag med förslag till 'lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan
den 16 maj 1884 har ett i så väl 1894 som 1898 års kongl. propositioner
om ändringar i samma stadga föreslaget tillägg till andra stycket i 22 § af
nyss nämnda stadga blifvit uteslutet, utan att något skäl derför finnes anfördt.
Detta tillägg innehöll bestämmelse derom, att vid utmålsläggning kostnaden
derför skulle vid stadgadt äfventyr förskjutas af utmåls-sökanden, der berg¬
mästaren det fordrar. Det var upptaget redan i kommers kollega under¬
dåniga utlåtande af den 15 juni 1893 öfver vissa föreslagna förändringar i
grufvestadgan samt har varit tillstyrkt såväl af jernkontor som af 1894
års lagutskott och synes hafva goda skäl för sig. Det kan nemligen lätt
inträffa och lärer också verkligen hafva inträffat, att utmalsförrättning på¬
kallas af personer, som icke haft förmåga att sedermera gälda deraf föran¬
ledda kostnader. De förluster, som sålunda tillskyndas såväl bergmästare
som gode män m. fl., kunna varda ganska afsevärda, särskildt inom det
norra bergmästaredistriktet, der särdeles långa, besvärliga och tidsödande
resor härvid oftast förekomma. Det synes derför vara billigt och rätt, att
till förhindrande af dylika förluster ett sådant stadgande införes i grufve-
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 2 Afd. 1. Band. 14 Höft. (N:o 31.) 1
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 31.
stadgans 22 §, som tillstyrktes af 1894 års lagutskott och föreslogs i 1898
års kongl. proposition. Jag får derför vördsamt hemställa,
att Kiksdagen ville för sin del besluta, att 22 § i
nu gällande grufvestadga skall erhålla följande förändrade
lydelse:
Ansökning om utmål---------
— — ------företaga. Kostnaden för utmåls-
förrättningen skall gäldas af grufegaren; och vare sökanden
pligtig att, der bergmästaren det fordrar, denna kostnad
inom förelagd tid förskjuta, vid äfventyr, om den tid
försittes, att ansökningen icke anses hafva inkommit tidigare,
än förskottet sedermera erlägges, hvilken påföljd bör i
föreläggandet intagas.
Stockholm den 7 mars 1899.
C. H. Lundström.
Stockholm, Oskär Eklunds boktryckeri, 1899.