Motioner i Andra Kammaren, N:o 63,
3
N:o 63.
Af herr A. T. PCttGFSSOll i österhaninge, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående ändring af 7 § i förordningen om
kyrkostämma m. m.
I § 6 af kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrko- och skol¬
råd af den 21 mars 1862 föreskrifves, att »vid omröstningen följes på
landet hvad för kommunalstämma och i stad hvad för allmän rådstuga
stadgadt är i afseende på röstberäkning samt rösträttsutöfning och öfver¬
låtande på annan person». På denna röstgrund är beskattningen byggd,
hvilket framgår af innehållet i § 35, som har följande lydelse: »De af-
gifter, om hvilka kyrkostämma beslutar, skola utom i de fall, för hvilka
annorlunda är i lag och författning stadgadt, utgå efter den för rösträtt
i kyrkostämma bestämda grund».
Detta stadgande är klart och tydligt samt lätt att tillämpa på hvarje
särskild kyrkoförsamling, men annorlunda förhåller det sig, der två eller
liera sådana äro förenade, som hafva gemensamma kyrkliga angelägenheter
att afgöra och gemensamma behof att genom utdebitering fylla, och der
röstgrunden är olika, såsom förhållandet är i stad och på land.
I afseende härpå innehåller § 7 i nyssnämnda kongl. förordning följande
föreskrift: »Der stads- och landsförsamling eller delar deraf äro i kyrkligt
afseende förenade, ega de att på kyrkostämma gemensamt öfverlägga och
besluta om uppgörande af ett på denna förordning grundadt förslag rörande
den blifvande röstgrunden, och skall vid denna uppgörelse den röstgrund
följas, som dittills för gemensamma kyrkliga angelägenheter varit gällande.
Detta förslag skall underställas Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning,
börande Kongl. Maj:ts befallningshafvande, innan fastställelse meddelas,
inhemta domkapitlets utlåtande».
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 63.
Det tillkommer sålunda den gemensamma kyrkostämman enligt denna
förordning att uppgöra ett på densamma grnndadt förslag till röstgrund,
hvilket sedermera underställes Konungens befallningshafvandes pröfning
för stadfästelses vinnande.
Sådana mer eller mindre godtyckliga förslag beträffande i'östgrunden
och fördelningen af utgifterna hafva efter denna förordnings tillkomst
blifvit uppgjorda, hvilka, om de också vid tiden för deras fastställande
kunde hafva synts vederbörande billiga och rättvisa, dock varit grundade
på sådana förhållanden, som varit underkastade vexling och med tiden
föranlcdt till verkliga missförhållanden, ja, rena orimligheter.
Man må derför icke förundra sig öfver att de, som kommit i sämre
läge, gjort åtskilliga försök att åstadkomma ändringar i de faststälda röst¬
rätts- och fördelningsgrunderna, försök, som merendels hafva strandat på
den bestämmelsen i ofvannämnda paragraf, att vid omröstningen om ett
sådant ändringsförslag »den röstgrund skall följas, som dittills varit gäl¬
lande i kyrkliga angelägenheter», hvarvid de, som suttit inne med fördelen,
icke hafva godvilligt velat lemna den ifrån sig, hvaraf följden blifvit upp¬
repade besvär och klagomål, ärendets återförvisande till ny behandling
förutom allt annat obehag. Det torde derför vara tid på att något göres
för att öfverflytta frågan från godtycklighetens och röstväldets lösa mark
till lagbundenhetens och rättvisans fasta grund, der den svagare parten
kan utfå sin rätt utan att derför behöfva underkasta sig långvariga och
kostsamma processer.
Svårigheter komma visserligen att möta för uppgörande af sådana
allmängiltiga bestämmelser, som öfverallt kunna tillämpas, hvarför i hvarje
fall en lagstiftning härutinnan bör föregås af en grundligare och mera
omfattande utredning, än hvad en enskild motionär kan förebringa. Så
mycket torde dock böra påpekas, att i flere af dessa överenskommelser
är bevillningen lagd till grund för så väl röstberäkningen som beskattningen,
så att en röst i staden gäller lika med tio fyrkar på landet och hvardera
parten deltager i de å gemensam kyrkostämma beslutade afgifter i för¬
hållande till totalbeloppet af den senast faststälda bevillningen, men äfven
härutinnan torde åtskilliga modifikationer vara af nöden, särskildt beträf¬
fande reducering af rösträtten på landet i likhet med den reduktion, som
eger rum i stad.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta ut¬
arbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lag om
5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 64.
ändrad lydelse af § 7 i kongl. förordningen om kyrko¬
stämma samt kyrko- och skolråd af den 21 mars 1862
i syfte att erhålla en i lag stadgad grund för rösträtten
mellan stad och land, afsedd att gälla der stads- och
landsförsamling eller delar deraf äro i kyrkligt afseende
förenade.
Stockholm den 26 januari 1899.
slug. Pettersson,
Österhanninge.
N:o 64.
Af herr K. E. Holmgren i Hillebola, om ändring af 56 §
bankoreglementet.
Granskningen af riksbankskontorens i orterna räkenskaper och för¬
valtning verkställes på grund af stadgandet i § f>6 mom. 1 i bankoregle¬
mentet genom fyra personer, af hvilka Riksdagens kamrar utse hvardera
två jemte lika antal suppleanter för dem. Någon annan föreskrift om
dessa val än den i bankoreglementet meddelade finnes icke.
Det nuvarande sättet för val af ifrågavarande revisorer kan i vissa
fall anses mindre lämpligt och medför flera olägenheter, hvilka ökas i den
mån afdelningskontorens antal växer. Inom kamrarne äro för det stora
flertalet af ledamöterna förhållandena vid afdelningskontoren mindre kända,
och svårigheten att bedöma personers lämplighet till befattning som revisor
kan lätteligen förorsaka, att mången riksdagsman undandrager sig deltaga
uti dylika val, hvilka ock, enligt hvad erfarenheten synes gifva vid handen,
i allmänhet ej följts med någon särskild uppmärksamhet och icke utan
skäl torde hafva ansetts ganska besvärliga och tidsödande för kamrarne.
Så t. ex. finner man af kamrarnes protokoll, att antalet uti ifrågavarande