Motioner i Andra Kammaren, N:o 40.
6
N:0 40.
itf i »»iföl? i
Af herr L. M. Kruse, om afsättande af eu nödhjelpsfond
för enkor och barn efter drunknade fiskare.
På vårt lands långsträckta kuster samt på dess öar och skär bo ett
ej ringa antal personer, hvilka hemta sin näring Ur hafvet genom att be¬
drifva fiskeriyrket. Antalet af dem, hvilka lefva af detta yrke, uppgår
till bortåt 40,000 menniskor. Många flera skulle helt säkert kunna här¬
igenom finna sitt uppehälle, men särdeles mycket har ej blifvit gjordt för
denna närings höjande, och dertill kommer, att det är ett hårdt yrke.
Det är icke någon sällsynthet att mannen, för anskaffandet af medel
till sin familjs försörjning, måste begifva sig ut på ett af stormen upprördt
haf samt trotsa såväl storm som regn. Understundom blir han långt
ut till hafs öfverraskad af ett häftigt byväder af vare sig regn eller snö.
Ofta blir det då nödvändigt att lemna fiskeredskapen åt sitt öde och be¬
gifva sig af mot hemmet för att rädda lifvet och båten.
Sådant händer hvarje yrkesfiskare, och detta ej blott en eller annan
gång utan allt emellanåt. Och likväl har hafvet något så dragande och
lockande, att de, hvilka äro bosatta vid kusten, ej öfvergifva detta yrke.
Och väl är ju detta, ty en ofantlig förlust skulle derigenom drabba landet.
Men då landet i flera afseenden har nytta af att eu fiskarebefolkning fin¬
nes, bör, enligt min mening, man söka bidraga till att denna befolkning
qvarblifver vid sitt yrke.
Ett indirekt medel härför är att hjelpa de olyckliga familjer, hvilka
på hafvet förlorat sitt stöd. Ty det är visserligen icke alltid som fiskaren,
blott med öfvergifvande af sin redskap, hinner rädda sitt eget lif. Nej, rätt
Motioner i Andra Kammaren, N:o 40.
7
många äro tyvärr, under hvarje år: de fall, då hela båtbesättningen måste
dela redskapens öde — gå till hafsbottnen.
Det är visserligen sant, att vid större olyckstillfällen, sådana som det,
hvilket förra året inträffade vid Blekingskusten, den enskilda gifmildheten
vanligen är så stor, att ett rimligt understöd kan insamlas: så skedde då,
men detta inträffar hufvudsakligast vid, om jag så får säga, mera epok¬
görande olyckstillfällen. Just vid sådana större olyckor vore det dock på
sin plats att hafva medel tillgängliga för att lindra första nöden. Men ofta
bänder, att en eller två personer i all tysthet omkomma. Enkan eller en¬
korna och barnen sitta då i torftigaste omständigheter, och det vore vid
dylika tillfällen enligt min mening godt och lämpligt, om Konungens be¬
fallningshafvande i det län, der olyckan skett, hade rättighet att, om så
ansågs behöfligt, ur eu dertill afsatt fond reqvirera en viss summa pen¬
ningar till familjens hjelp.
Jag vågar alltså vördsammast hos Riksdagen hemställa,
att af tillgängliga medel afsättes en fond på
100,000 kronor under benämning »nödhjelpsfonden för
enkor och barn efter drunknade fiskare».
■ , ‘ : ’ .. , t .-V; K >. j i ;■** 7 H*J :. {j I i\ 7 ‘l''i•
Stockholm den 24 januari 1899.
L. M. Kruse.
Uti motionens syfte instämma:
Edv. Svensson. Sv. Arnoldsson. Nils Jönsson.