Motioner t Andra Kammaren, N:o 232.
1
N:o 232.
Af herr A. Y. Ljungman, angående inrättande af en regerings¬
rätt in. m.
Den vid riksdagen sedan år 1854 på dagordningen stående frågan
om lindring uti eller bättre fördelning af arbetsbördan i regerings¬
departementen har i år visserligen förts ett steg närmare sin lösning
genom framläggandet af Kongl. Maj:ts proposition n:o 21 om ökning
af statsrådsledamöternes antal från 10 till 11 och af regeringsdeparte¬
mentens antal från 7 till 8 genom inrättande af ett nytt sådant departe¬
ment, »jordbruksdepartement»; men å andra sidan äro meningarne helt
visst på goda grunder mycket delade derom, huru vida den sålunda
föreslagna lösningen af frågan är den bästa.
Redan vid blotta läsningen af anförda proposition finner man
genast, att de i ämnet föredragande departementscheferne i statsrådet
ingalunda kunnat förete någon som helst afgörande bevisning för att
den valda utvägen är den bästa; och granskar man noggrant den ut¬
redning af frågan, som konstitutionsutskottet företedde särskildt åren
1854 och 1897, skall man helt säkert inse, att samma utväg icke ens
kan vara den bästa. Då nu härtill kommer, att inrättandet af ett nytt
departement för ärenden rörande landtbruket samt statens domäner och
skogar med nödvändighet måste leda till inrättandet äfven af ett för
statslifvet i allmänhet samt statsfinanserna och näringarna i synnerhet
än mer betydelsefullt departement för samfärdsanstalterna, handeln och
sjöfarten; så torde med fog kunna påstås, att det för den för foster¬
landet så vigtiga frågans utredning är af behofvet påkalladt att taga
ämnet i hela dess vidd under förnyad ompröfning. I annat fall kan
nemligen lätt hända, att statslifvets önskliga utveckling kommer att
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 2 A/d. 2 Band. 56 Häft. (N:o 232.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 232.
snedvridas och hämmas för en nu utan tillräckliga skäl gjord eftergift
för en tillfällig yttring af den så kallade »allmänna meningen».
Då enligt regeringsformen under åren 1809—1840 funnos 15 an¬
svarige rådgifvare åt Konungen, nemligen 2 statsministrar, 6 statsråd,
1 hofkansler, 4 statssekreterare och 2 generaladjutanter, samt derut¬
öfver eu »rikets allmänna ärenders beredning» med 8 ledamöter eller
tillsammans 23 embetsmän för de till riksstyrelsen hörande ärendenas
handläggning i högsta instans; så torde icke anses vara för mycket be-
gärdt att nu, sedan rikets folkmängd och förmögenhet samt regerings-
ärendenas mängd i så hög grad ökats, fordra 17 embetsmän, nemligen
10 statsråd och 7 regeringsråd, för samma arbetes verkställande.
Den kongl. propositionens förslag för dessutom med sig en brist
på öfverensstämmelse mellan 42 § regeringsformen och 7 § riksakten,
som måste undanrödjas.
På grund af hvad sålunda i största korthet anförts och med hän¬
visning till dels mina motioner i Andra Kammaren 1892, n:o 2, 1897,
n:o 159, och 1898, n:o 236 (bilagan), dels konstitutionsutskottets utlåtan¬
den 1854, n:is 11, 31, 41, 1857, n:is 52, 54, 60, 1893, n:o 15 och 1897,
n:o 8, dels Riksdagens skrifvelse 1893, n:o 31, får jag härmed hem¬
ställa,
att följande förslag till ändrad lydelse af 6, 7,
15, 17, 18,'19, 21, 22, 23, 24, 26, 28, 34, 38, 53, 87,
88, 89, 99, 101, 102, 103, 104, 105 och 106 §§ rege¬
ringsformen samt 11, 37, 38, 42, 43, 54 och 69 §§
riksdagsordningen måtte antagas att hvila till vidare
grundlagsenlig behandling:
Regeringsformen.
§ 6.
Af statsrådets ledamöter skola nio vara chefer och föredragande,
hvar för sitt departement, nemligen:
ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet;
en chef för sjöförsvarsdepartementet;
eu för landtförsvarsdepartementet;
en för justitiedepartementet;
en för civildepartementet;
en för samfärdselsdepartementet;
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 232.
en för landtbruksdepartementet;
en för finansdepartementet; samt
en för ecklesiastikdepartementet.
Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan,
bestämmes af Konungen genom eu särskild!, utfärdad, offentligen kun¬
gjord stadga.
§ 7.
Alla regeringsärenden, med undantag af sådana, som i 11,12,13
och 32 §§ omförmälas, skola inför Konungen i statsrådet föredragas och
der afgöras. Om utöfvandet af Konungens befälsrätt öfver rikets krigs-
magt samt domsrätt gifvas här nedanföre särskilda föreskrifter.
§ 15.
Kommandomål, hvarmed förstås sådana, som Konungen, i egen¬
skap af högsta befälhafvare öfver krigsmagten till lands och sjös,
omedelbarligen besörjer, må Konungen, då han sjelf förer riksstyrelsen,
afgöra i närvaro af den bland de i 6 § omförmäla försvarsdepartemen¬
tens chefer, till hvars departement ärendet hörer. Honom åligge, vid
ansvar, att, då dessa mål beredas, sin mening yttra öfver de företag,
Konungen besluter, samt att, då hans mening icke med Konungens
beslut öfverensstämmer, föra sina yttrade betänkligheter och råd till ett
protokoll, hvars rigtighet Konungen medelst sin höga påskrift besanne.
Finner nämnde embetsman dessa företag vara af en vådlig rigtning
eller omfattning, eller grundade på ovissa eller otillräckliga medel att
dem utföra, tillstyrke han jemväl, att Konungen ville kalla, till ett krigs¬
råd deröfver, tvenne eller flera af de närvarande högre militära embets-
män; Konungen dock obetaget, att å denna tillstyrkan och, der den
bifalles, å krigsrådets till protokoll anförda tankar göra det afseende,
honom godt synes.
§ 17.
/. Konungens domsrätt skall uppdragas minst tolf, högst tjugoen,
af honom utnämnde, lagkunnige män, hvilka fullgjort hvad författnin-
garne föreskrifva dem, som uti domareembeten må nyttjas, samt i sådana
värf ådagalagt insigt, erfarenhet och redlighet. De kallas justitieråd
och utgöra Konungens högsta domstol. Deras antal må ej ökas utöfver
Motioner i Andra Kammaren, N:o 232.
tolf, så vida ej Konungen och Riksdagen, i den ordning 87 § 1 mom.
stadgar, besluta, att högsta domstolen skall på afdelningar arbeta; och
varde, i sådant fall, så väl justitierådens antal inom ofvan föreskrift^
gränser, som ärendenas fördelning mellan afdelningarna i samma ord¬
ning bestämda.
2. Konungens rätt att pröfva och afgöra de mål, som, jemlikt för¬
fattningarna, få hos Konungen fullföljas genom besvär öfver embetsmyndig-
heters, korporationers eller nämnders meddelade beslut, men icke tillkomma
högsta domstolens upptagande och ej heller angå tillsättande af fenster, skall
på det sätt och med de undantag, som bestämmas i särskild, af Konungen
och Riksdagen gemensamt stiftad stadga, uppdragas åt sju af Konungen ut¬
nämnde, kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade män. De kallas
regeringsråd och utgöra Konungens regeringsrätt. Bland dem böra minst fyra
hafva förut förvaltat civil beställning och minst tre beklädt domareembete.
§ 18.
Regeringsrätten tillkommer det äfven att, i mål af beskaffenhet att
tillhöra dess slutliga pröfning, upptaga och afgöra ansökningar, att Konun¬
gen må bryta dom åter, som vunnit laga kraft, eller återställa tid, som
försuten är. Alla öfriga sådana ansökningar skola afgöras af högsta dom¬
stolen.
§ 19.
Inkomma till Konungen ifrån domstolar eller embetsmän förfråg¬
ningar om enligt 87 § stiftad lags eller laga stadgas rätta mening i sådana
fall, som till domares eller embetsmans åtgärd höra, ege, allt efter lagens
eller stadgans beskaffenhet enligt nyss nämnda paragraf, högsta domstolen
eller regeringsrätten att de sålunda sökta förklaringar gifva.
§ 21.
Konungen eger tvenne röster i de mål, hvilkas föredragning och
afgörande han för godt finner att i högsta domstolen eller regerings¬
rätten öfvervara. Alla frågor om förklaringar öfver enligt 87 § stiftad
lags eller laga stadgas rätta mening skola hos Konungen anmälas och
hans röster deruti inhemtas och beräknas, änskönt han icke i högsta
domstolens eller regeringsrättens öfverläggningar derom deltagit.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 232.
5
§ 22.
1. Uti högsta domstolen kunna ringare mål pröfvas och afgöras
af fem ledamöter, så ock af fyra, der alla fyra äro om slutet ense.
öfver vigtigare saker skola minst sju döma. Ej må flere än åtta leda¬
möter på en gång i pröfningen af något mål deltaga, der ej för vissa
fall annorledes föreskrifves i den ordning, 87 § 1 mom. stadgar.
2. Uti regeringsrätten kunna mål pröfvas och afgöras af fem leda¬
möter, så ock af fyra, der minst tre af dem äro om slutet ense.
§ 23.
Alla högsta domstolens och regeringsrättens beslut utfärdas i
Konungens namn och med hans höga underskrift eller under hans
sekret.
§ 24.
1. Uti Konungens nedre justitierevision skola justitieärendena be¬
redas till föredragning och afgörande i högsta domstolen.
2. Till föredragning och afgörande i regeringsrätten skola ärendena
beredas i det departement, hvartill de, enligt den i 6 § omförmälda för¬
delning, höra.
(Departementschef ege att i regeringsrätten deltaga i öfverläggning en,
men icke i besluten, uti de mål, som till hans departement höra.)
§ 26.
1. Då justitieärenden i statsrådet föredragas, skola, jemte chefen
för justitiedepartementet och minst tre andra ledamöter af statsrådet,
två justitieråd dem öfvervara, med den skyldighet att till protokollet
sig yttra, som 9 § föreskrifver.
2. Vid föredragning i statsrådet af frågor om stiftande, ändring,
förklaring eller upphäfvande af lagar eller författningar, hvarom i 87 §
2 inom. och 89 § förmäles, böra två af regeringsrättens ledamöter närvara,
med enahanda skyldighet att sig yttra, som ofvan i 1 mom. sägs. Laq
samma gälle i fråga om dispens från sådan lag eller författning.
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 232.
§ 28.
1. Konungen eger att. i statsrådet--— — — — —--
befordringar inom den svenska kyrkan.
Hvarje departementschef skall föredraga —-----— — —
som under departementet höra.
2. Konungen eger att genom naturalisation--—----—
ledamot af statsrådet utnämnas.
§ 34.
Statsministern och ministern för utrikes ärendena innehafva rikets
högsta värdighet och de öfrige statsrådsledamöterne den närmaste der¬
intill. Ledamot af statsrådet må icke tillika annat embete utöfva, ej
heller några inkomster deraf uppbära. Justitieråd eller regeringsråd må
ej tillika annat embete innehafva eller utöfva.
§ 38.
1. Alla från Konungen utgående expeditioner och befallningar,
utom i kommandomål, skola, för att blifva gällande, vara försedde med
Konungens underskrift och kontrasignation af vederbörande föredragande,
som vare ansvarig, att de instämma med deröfver förda protokoll.
Skulle den föredragande finna något Konungens beslut vara stri¬
dande mot denna regeringsform, göre han derom i statsrådet föreställ¬
ning. Yrkar Konungen ändock, att ett sådant beslut skall utfärdas, vare
det då den föredragandes rättighet och pligt, att sin kontrasignation
derå vägra, samt nedlägge han i följd deraf sitt embete, hvilket han
icke må återtaga förr, än Riksdagen hans förhållande pröfvat och gillat.
Emellertid vare han vid sin lön och öfriga tjensten åtföljande inkomster
bibehållen.
2. Alla föreskrifter och erinringar om verkställighet af utfärdade
beslut må af departementschef omedelbarligen kunna till vederbörande
expedieras.
öfver förvaltningsärenden, som, efter af Konungen derom i offentligen
kungjord stadga gifvet förordnande, utaf departementschef afgöras, skall pro¬
tokoll föras, hvilket med namnunderskrift af den heslutande till sin vigtighet
styrkes.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 232. 7
§ 53.
1. Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande
förändringar i grundlagarne och yttranden deröfver till Riksdagen af-
gifva, samt att granska de i statsrådet förda protokoll; ett statsutskott,
att utreda och för Riksdagen uppgifva statsverkets och riksgäldsverkets
tillstånd, förvaltning och behof; ett bevillningsutskott, att behandla be-
villningsfrågor; ett bankoutskott, att öfverse bankens styrelse och till¬
stånd samt föreskrifter om bankoförvaltningen gifva; samt två lag¬
utskott, att utarbeta de från kamrarne remitterade förslag till civil-,
kriminal-, kommunal- och kyrkolagarnes förbättring.
2. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som er¬
fordras för beredning af dervid förekommande ärenden.
§ 87.
1. Riksdagen eger gemensamt med Konungen magt att stifta
allmän och särskild civillag äfvensom allmän kriminallag och särskild
kriminallag för krigsmagten samt att sådan förut stiftad lag förändra
och upphäfva. Ej må Konungen utan Riksdagens samtycke, och icke
Riksdagen utan Konungens, någon ny lag göra eller gammal afskaffa.
Frågor härom må i Riksdagens kamrar kunna väckas och skola,
sedan vederbörligt utskott deröfver blifvit hördt, af Riksdagen afgöras.
Beslutar Riksdagen för sin del någon ny lag eller gammal lags upp¬
häfvande eller förändring, aflemnas förslag derom till Konungen, som
inhemte statsrådets och högsta domstolens tankar deröfver, och, sedan
han sitt beslut fattat, meddele Riksdagen antingen sitt samtycke till
dess åstundan eller sina skäl att det vägra. Kan Konungen icke förr,
än Riksdagen åtskiljes, fatta och meddela sitt beslut, vare han oför¬
hindrad att före nästföljande riksdags öppnande förslaget ordagrant
bifalla och allmän kungörelse derom utfärda. Sker det ej, anses för¬
slaget hafva förfallit, och Konungen underrätte då Riksdagen vid dess
nästa sammankomst om de skäl, som hindrat förslagets antagande.
Finner Konungen godt någon lagfråga för Riksdagen framställa, äske
han statsrådets och högsta domstolens yttranden deröfver, samt med¬
dele sin proposition tillika med berörda yttranden åt Riksdagen, som
med frågan vidare förfar, såsom i riksdagsordningen sägs.
2. Sammalunda förfaren ock vid stiftande, ändring eller upphäfvande
af sådan lag eller laga stadga, som eljest, enligt denna reqerinqsforms före¬
skrifter eller på grund af Konungens och Riksdagens samfälda 'beslut, skall
8 Motioner i Andra Kammaren, N:o 232.
utgöra föremål för Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning,
ehuru med den skilnad, att regeringsrättens yttrande skall inhemtas i stället
för högsta domstolens.
3. Riksdagen eger ock gemensamt med Konungen stifta, för¬
ändra eller upphäfva allmän kyrkolag äfvensom särskild kriminallag för
^resterskaget, dock att dervid erfordras samtycke jemväl af allmänt
kyrkomöte, öfver förslag angående dylik lag skola, på sätt i 1 mom.
sägs, statsrådets och högsta domstolens tankar inhemtas och jemte
Konungens proposition, då sådan göres, Riksdagen meddelas. Har ej
förslag, hvarom nu fråga är, före början af riksdagen näst efter den,
då förslaget framstälts eller antagits, blifvit såsom lag genom allmän
kungörelse utfärdadt, vare det förfallet, och Konungen underrätte då
Riksdagen om de skäl, som hindrat förslagets antagande.
4. Dispens från i föregående tre mom. afsedd lags eller laga stad¬
gas föreskrifter kan endast meddelas i sådana fall, der lagen eller stadgan
sjelf uttryckligen medgifver, att dylik må ega rum, och efter inhemtande af
yttrande från den i Konungens namn dömande domstol, som har att yttra
sig vid sådan lags eller laga stadgas stiftande, ändring eller upphäfvande.
§ 88.
Med förklaring öfver lag eller laga stadga, hvarom i nästföregående
§ förmärs, förhålles som med sådan lags eller stadgas stiftande. De
förklaringar, som, till svar på inkomna förfrågningar om dylik lags eller
stadgas rätta mening, Konungen genom sin högsta domstol eller rege¬
ringsrätt emellan riksdagarne gifver, kunna ogillas af först derefter sam¬
manträdande Riksdag, så ock, om förklaring angår ämne, som till all¬
män kyrkolag eller särskild kriminallag för presterskapet hörer, af det all¬
männa kyrkomöte, som efter förklaringens meddelande först hålles; och
må dylika förklaringar, der de sålunda ogillade blifvit, ej längre gälla
eller af domstolarne eller myndigheters iakttagas och åberopas.
§ 89.
1. Uti Riksdagens kamrar må frågor väckas om förändring, för¬
klaring och upphäfvande af författningar, som rikets allmänna hushåll¬
ning röra; om sådane nya författningars stiftande samt om grunderna för all¬
männa inrättningar af alla slag. .Riksdagen ege dock, med i denna rege¬
ringsform faststälda undantag, icke magt att i dessa mål annat eller mera
besluta, än föreställningar och önskningar, att hos Konungen anmälas,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 232. 9
och hvarå Konungen, sedan statsrådet deröfver blifvit hördt, göre det
afseende, han för riket nyttigt finner.
Öfver för slaf/ rörande författning, som i detta mom. af ses, bär, så vidt
tid dertill gifves och förslagets vigt anses sådant kräfva, regeringsrättens ytt¬
rande inhemtas före afgörandet.
2. Vill Konungen öfverlemna åt Riksdagen att gemensamt med
honom något afgöra, som rikets allmänna styrelse rörer, då förfares
dermed på det sätt, som angående vissa lagfrågor är i 87 § 2 mota.
stadgadt.
§ 99.
Justitieombudsmannen må, när han det nödigt anser, kunna öfver¬
vara regeringsrättens, högsta domstolens, nedre justitierevisionens, hof-
rätternas, kollegiernas eller i dessas ställe inrättade verks, och alla
lägre domstolars öfverläggningar och beslut, dock utan rättighet att sin
mening dervid yttra, samt eg a tillgång till alla domstolars, kollegiers
och embetsverks protokoll och handlingar. Konungens embetsmän i all¬
mänhet vare skyldige att lemna justitieombudsmannen laglig handräck¬
ning, samt alla fiskaler att medelst aktioners utförande honom biträda,
då han det äskar.
§ 101.
Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konun¬
gens högsta domstol eller af dess ledamöter en eller flere funnes hafva
af egennytta, vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att derigenom
någon, emot tydlig lag och sakens utredda och behöringen styrkta för¬
hållande, mistat eller kunnat mista lif, personlig frihet, ära och egendom,
eller hela Konungens regeringsrätt eller en eller flere af dess ledamöter, i
denna egenskap, uppenbarligen handlat mot gällande lagar och författningar;
vare justitieombudsmannen pligtig, äfvensom Konungens justitiekansler
berättigad, att vid den rikets domstol, som här nedanföre bestämmes,
den felaktige under tilltal ställa, samt till ansvar efter rikets lag be¬
fordra.
§ 102.
Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall beslå af
presidenten uti Svea hofrätt, hvilken deruti före ordet, presidenterna
Bih. till Ilik sd. hot. 131)9. 1 Sami 2 AJd. 2 Band. 5G Haft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N\o 232.
uti rikets öfriga hofrätter och uti kammarrätten samt fyra de äldsta rege¬
ringsråd; men vid tilltal emot regeringsrättens ledamöter tage, i stället för
regeringsråd, fyra de äldsta justitieråd säte i riksrätten. Då antingen justi-
tiekansleren eller justitieombudsmannen finner sig befogad att tilltal
inför riksrätten anställa, äske han bos presidenten i Svea hofrätt, såsom
riksrättens ordförande, laglig kallelse å den eller dem, som skola till¬
talas. Presidenten i nämnda hofrätt foge derefter anstalt om riksrättens
sammanträde för att kallelsen utfärda och målet vidare i laglig ord¬
ning behandla. Skulle mot förmodan han detta underlåta eller någon
af de öfriga förenämnda embetsmän xmdandraga sig att uti riksrätten
deltaga, stånde de för en sådan uppsåtlig försummelse af deras embets-
pligt till lagligt ansvar. Rätten vare domför, om sju deruti sitta. År
presidenten i Svea hofrätt af laga förfall eller jäf hindrad, inträde i hans
ställe den äldste i tjenst varande af öfrige presidenter såsom ordförande
och äldsta rådet i sagda hofrätt såsom ledamot; är annan af presidenterne
hindrad, inträde det äldsta rådet i den domstol, han tillhör, i hans ställe;
är regeringsråd eller justitieråd hindradt, inträde i dess ställe närmast
i ålder varande, riksrätten icke redan tillhörande regeringsråd eller justitieråd.
Denna domstol ege, sedan ransakningen fulländad är och domen
efter lag fäld, att densamma för öppna dörrar afkunna. Ingen hafve
magt att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att göra nåd,
hvilken likväl icke må sträcka sig till den dömdes återinsättande i rikets
tjenst.
§ 103.
Lagtima Riksdag skall hvarje år, på sätt riksdagsordningen stad¬
gar, tillsätta en nämnd, som ege att döma, huruvida regeiingsrättens och
högsta domstolens samtlige ledamöter gjort sig förtjent att i deras vig¬
tiga kall bibehållas, eller om visse af dem, utan bevisligen begångna
fel och brott, hvarom 101 § handlar, likväl kunde anses böra ifrån ut-
öfningen af Konungens domsrätt skiljas. Beslutar denna nämnd, efter
omröstning i den ordning, som i riksdagsordningen sägs, att någon eller
några af regeringsrättens eller högsta domstolens ledamöter anses böra
uteslutas från nämnda domsrätts utöfning, blifve han eller de derefter af
Konungen, hos hvilken Riksdagen skall härom göra anmälan, ifrån
embetet genom nådigt afsked skilde. Dock tillägge Konungen honom
eller dem hvardera en årlig pension till fyra femtedelar af lönens
belopp.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 232.
11
§ 104.
Ej må Riksdagen ingå i någon särskild pröfning af regeringsrättens
eller högsta domstolens beslut, eller någon allmän öfverläggning derom
uti nämnden förefalla.
§ 105.
Lagtima Riksdags konstitutionsutskott ege att äska de protokoll,
som enligt 9 och 38 §§ blifvit förda, samt i det, som rörer allmänt kända
och af utskottet uppgifna händelser, jemväl de protokoll, hvarom i 11, 13
och 15 §§ förmärs.
§ 106.
Finner konstitutionsutskottet, att någon statsrådets ledamot, eller någon
för tillfället förordnad föredragande, eller den embetsman, som i kom¬
mandomål Konuugen råd gifvit, i denna sin egenskap uppenbarligen
handlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon
öfverträdelse deraf, eller underlåtit att göra föreställningar emot sådan
öfverträdelse, eller den vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöl¬
jande af någon upplysning, eller att den föredragande underlåtit att i
de fall, som 38 § 1 mom. förutsätter, sin kontrasignation å ett Konun¬
gens beslut vägra, då ege utskottet ställa en sådan under tilltal af justie-
ombudsmannen inför riksrätten, hvaruti, jemte pvesidenterne i rikets hof-
rätter samt kammarrätt, fyra de äldsta justitieråd och fyra de äldsta rege¬
ringsråd i dessa fall komma att säte taga, och gånge härmed, som i
101 och 102 §§ om tilltal emot högsta domstolen och regeringsrätten
föreskrifves.
Då statsrådets ledamöter eller Konungens rådgifvare i kommando¬
mål finnas hafva, på sätt ofvan berördt är, gjort sig till ansvar skyldige,
döme dem riksrätten efter allmän lag och den särskilda lag, som blifvit
til] bestämmande af sådant ansvar utaf Konungen och Riksdagen enligt
87 § 1 mom. faststäld.
Riksdagsordningen.
§ IL
År någon missnöjd med riksdagsmannaval, som af landsting eller
stadsfullmägtige förrättadt är, må han deröfver hos Konungen anföra
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 232.
underdåniga besvär. Han oger för sådant ändamål bos landstingets
sekreterare eller stadsfullmägtiges ordförande äska behörigt protokolls¬
utdrag, hvilket genast eller inom högst två dagar derefter bör till
klaganden utlemnas; och skall han, vid förlust af talan, sina till Konungen
stälda besvär, sist inom en månad efter valförrättningens slut, ingifva
till Konungens befallningshafvande, som genom kungörelse, hvilken i
allmänna tidningarna införes, utsätter viss kort tid, inom hvilken under¬
dånig förklaring må öfver besvären till Konungens befallningshafvande
aflemnas. Sedan den tid tilländagått, har Konungens befallningshaf¬
vande att besvärshandlingarna jemte de förklaringar, som må hafva
inkommit, ofördröjligen till Konungen insända, för att i regeringsrätten
skyndsamt föredragas och afgöras.
§ 37.
1. Å hvarje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess
öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevill¬
ningsutskott, ett bankoutskott samt tvä lagutskott. Dessa Riksdagens stän¬
diga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet af tjugo, statsutskottet
af tjugofyra, bevillningsutskottet af tjugo, bankoutskottet af sexton och
kvartclera lagutskottet af sexton ledamöter, hvilka hvardera kammaren
till halfva antalet inom sig väljer antingen omedelbart eller, om kam¬
maren så beslutar, genom elektorer; ankommande på kamrarnes sam¬
manstämmande beslut att, när sådant finnes vara af nöden, tillsätta sär-
skildt utskott för upptagande af fråga, som tillhör ständigt utskotts
behandling, så ock att, derest utskott anmäler behof af förstärkning i
ledamöternas antal, sådan bevilja.
2. Hvardera kammaren eger ock inom sig utse suppleanter, att
vid inträffadt förfall för utskottsledamöter i deras ställe inträda.
3. Derest i någondera kammaren fråga väckes, som icke tillhör
förenämnda utskotts behandling, men är af beskaffenhet, att utskotts
yttrande deröfver erfordras, skall för frågans beredande ett tillfälligt
utskott, bestående af så många ledamöter, som kammaren nödigt aktar,
inom kammaren tillsättas.
4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som er¬
fordras för beredning af de dervid, enligt 2 §, förekommande ärenden.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 232.
13
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grund¬
lagar samt att bos Riksdagen föreslå de ändringar deruti, dem utskottet
anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att
meddela utlåtande öfver de från kamrarne till utskottet hänvisade grund¬
lagsfrågor.
2. Utskottet åligger ock att äska de enligt 9 och 38 §§ regerings¬
formen förda protokoll samt mä, i hvad som rörer kända och af ut¬
skottet uppgifna händelser, jemväl äska protokoll, hvarom i 11, 13 och
15 §§ regeringsformen förmäles. Om utskottets rätt och pligt att, efter
granskning af dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla de anmärkningar,
hvartill denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den
med anledning af gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att,
när af riksdagsman eller annat utskott än konstitutionsutskottet fråga
blifvit väckt, att statsrådet eller någon dess ledamot eller föredragande
sitt embete på obehörigt sätt utöfvat, deröfver, före frågans afgörande
af Riksdagen, afgifva yttrande, derom är i regeringsformen stadgadt.
3. Utskottet tillkommer jemväl att, då olika meningar mellan
kamrarne uppstå, till hvilket utskott uppkomna frågor och ämnen böra
hänvisas, derom besluta, så ock att skilja mellan kammare och dess
talman, då den senare vägrar proposition.
§ 42.
1. De två lagutskotten skola meddela utlåtande öfver och utarbeta
de från kamrarne till dem hänvisade förslag till stiftande, ändring, för¬
klaring eller upphäfvande af sådana lagar eller laga stadgar, som utgöra
föremål för Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning och icke,
på grund af här ofvan gifna föreskrifter, tillhöra annat utskotts handlägg¬
ning. Första lagutskottet har dervid att af förslagen, angående hit hörande
lagar och laga stadgar, bereda dem, öfver hvilka högsta domstolens, och andra
lagutskottet dem, öfver hvilka regeringsrättens yttrande skall, enligt 87 §
regeringsformen, inhemtas.
2. Lagutskotten skola ock, hvart i hvad på detsamma ankommer,
efter den i 1 mom. gifna fördelning af frågorna, granska justitieombuds¬
mannens, enligt 100 § regeringsformen, afgifna anmärkningar öfver lagarnes
och författningarnes brister samt förslag till deras förbättring och meddela
utlåtande deröfver till Riksdagen.
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 232.
Första lagutskottet skall ock granska justitieombudsmannens,
enligt 100 § regeringsformen, afgifna redogörelse för sin förvaltning af det
honom anförtrodda embete, äfvensom hans embetsdiarier och registratur
samt med utlåtande deröfver till Riksdagen inkomma.
§ 43.
Ej må statsrådsledamot, regeringsråd eller justitieråd i utskott
eller val till utskott deltaga; ej heller någon, af hvilken Riksdagen kan
fordra redo och ansvar, inväljas i utskott, der redovisning för hans
egna em betsåtgärder kan förekomma.
§ 54.
Konungens skrivelser och propositioner med det undantag, som
i 34 § förmäles, tillställas båda kamrarne genom en statsrådets ledamot
samt böra alltid vara åtföljda af statsrådets och i frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af lag eller laga stadga, hvarom i
87 § regeringsformen förmäles, jemväl af högsta domstolens eller regerings¬
rättens yttrande, efter ty derom är i sist åberopade § föreskriftiet.
§ 69.
Lagtima Riksdag skall hvarje år tillsätta en nämnd af fyratioåtta
personer, deraf hvardera kammaren genom sluten omröstning inom sig
utser tjugofyra, och hvilken nämnd i den ordning, 103 och 104 §§
regeringsformen stadga, eger att döma, huruvida regeringsrättens och
högsta domstolens samtlige ledamöter gjort sig förtjente att i deras
vigtiga kall bibehållas, eller om visse af dem, utan bevisligen begångna
fel och brott, hvarom regeringsformens 101 § handlar, likväl kunna
anses böra från utöfningen af Konungens domsrätt skiljas.
Denna nämnd träder samma dag, den blifvit vald, tillsammans.
Nämndens samtlige ledamöter rösta först, man för man, öfver den frå¬
gan: skall omröstning anställas till uteslutande af någon bland högsta
domstolens ledamöter? Besvaras denna fråga enhälligt eller af de flesta
rösterna med nej, blifva högsta domstolens samtlige ledamöter bibe-
liållne. Besvaras den åter med ja, uppgör hvar och en af nämnden en
sluten lista på dem af högsta domstolens ledamöter, flere eller färre,
som han anser böra entledigas. De bland dessa, som då fått minst två
15
Motioner i Andra Kammaren, N:o 232.
tredjedelar af rösterna emot sig, ställas hvar efter annan under ny om¬
röstning, hvarvid fem sjettedelar af rösterna fordras emot den eller dem,
som anses bära från utöfningen af Konungens domsrätt uteslutas; och för-
hålles derefter såsom i regeringsformens 103 § vidare föreskrifves.
Sammalunda förfaren ock i fråga om regeringsrättens ledamöter.
Stockholm den 4 mars 1899.
Axel Väll. Ljungman.