Motioner i Andra Kammaren, N:o 224.
11
N:o 224.
Af herr P. Norberg, om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga
om viss ändring i reglementet för folkskolelärarnes pensions-
inrättning.
I § 18 af gällande nådiga reglemente för folkskolelärarnes pensions-
inrättning föreskrifves, i hvad man lärares eller lärarinnas åtnjutna tjenst¬
ledighet skall afdragas från den tjensteålder, som ligger till beräknings¬
grund lör pensioneringen. I allmänhet gäller, att afdrag ej må ske, med
mindre tjenstledigheten varat ett helt år, men att, om tjenstledigheten
varat hela aret eller längre, denna tid skall afdi’agas från tjensteåldern.
Undantag härifrån är endast, om tjenstledigheten begagnats för att vid
läroanstalt inom riket eller genom resor i främmande länder utvidga den
tjenstlediges insigter eller lör att till följd af särskild! förordnande eller
val bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning utom skolområdet
eller skoldistriktet.
Förgäfves spanar man bland undantagen efter det ömmande fall, att
läraren nödgats försättas i tjenstledighet på grund af sjukdom, som, utan
att vara obotlig, gör honom oförmögen att vederbörligen sköta sin tjenst
för längre tid. Att detta fall då (1866) ej upptogs, kan dock icke väcka
förvåning, emedan pa denna tid ej heller någon annan folkundervisningen
rörande författning synes hafva förutsatt detta hinder för befattningens
skötande och meddelat föreskrifter, huru i sådant fall skulle förfaras.
Sedan den 1 juni 1894 hafva vi dock nu genom den då dagtecknade
kongl. kungörelsen, angående aflönande af vikarie under ordinaries sjuk¬
dom, besked om huru befattningen skall uppehållas och det nödiga vikariatet
bekostas. Eget nog har dock just genom den väsentliga förbättring i
lärarens utsigter under sjukdomsfall, som genom nyssnämnda författning
kommit lärarecorpsen till del, missförhållandet med pensionsrätten rätt tyd¬
ligt trädt i dagen. Förut, medan ordinarie lärare under sjukdom måste,
åtminstone sa långt gällande författningar gåfve vid handen, sjelf och
ensam bekosta befattningens uppehållande, funno i allmänhet skolråden
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 224.
det obarmhertigt att meddela läraren uttrycklig tjenstledighet och på hans
bekostande anställa behörig och kompetent lärare såsom vikarie; man
nöjde sig i stället med att anställa en mindre dyrlejd lärare eller lärarinna
med allenast småskolekompetens såsom biträde vid undervisningen. Så
kärt det emellertid nu är för en sjuk lärare att få vikariatet uppehållet
på det i kongl. kungörelsen den 1 juni 1894 föreskrifna sätt, måste han
uttryckligen begära och erhålla tjenstledighet. Följden häraf har ock der
och hvar blifvit rätt ledsamma förvecklingar. En sjuklig lärare, som upp¬
nått närmare trettio tjenstår, har endast haft valet emellan att begära
den erforderliga årslånga tjenstledigheten och då afsåga sig utsigten till
»hel» pension eller ock försöka tjenstgöra en eller annan vecka af läs¬
årets början för att först derefter inkomma med sin tjenstledighetsansökan.
I förra fallet har han sjelf fatt bära skadan; i senare fallet har skol¬
distriktet och undervisningen fått sitta emellan, då det ej varit möjligt att
midt under pågående läsetermin och utan uppehåll anskaffa en vikarie.
Det torde för öfrigt få anses såsom rätt och billigt, att den tjenst¬
ledighet, som för läraren icke är frivillig, utan föranledd af så ömmande
orsak som sjukdom, icke bör ligga honom till men vid pensionsrätten. Så
vidt jag har mig bekant, är ock denna grundsats genomförd beträffande
andra tjenstemäns pensionering.
Jag får alltså föreslå,
• ’■ . • ;>!. ‘h. ■ > åi ■ ;;m ram uts¬
att Riksdagen genom underdånig skrifvelse anhåller,
det Kongl. Maj:t täcktes taga under nådig ompröfning,
huruvida icke sådan ändring i kongl. reglementet för
folkskolelärarnes pensionsinrättning må stadgas, att
ordinarie lärares eller lärarinnas i folkskola åtnjutna
tjenstledighet för styrkt sjukdom, äfven om denna
ledighet varat helt läsår eller längre, icke må afdragas
från den tjensteålder, hvarå rätt till pensionering grundas.
Stockholm den 17 februari 1899.
I motionen instämmer
D. Persson
i Tallberg.
P. Norberg.
Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1899.