Motioner i Andra Kammaren, N:o 213-
1
N:o 213.
Af herr J, Anderson i Tenhult, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående fjerdingsmans-
bestyrets utgörande.
Uti den kongl. proposition, n:o 2, som denna dag i Andra Kammaren
utdelats rörande förslag till lag angående fjerdingsmansbestyrets ut¬
görande, är föreslaget:
Uti § 1, att fjerdingsman skall vara till biträde åt kronobetjenin-
gen, och följaktligen fjerdingsmännens verksamhet ej vara en kommunal¬
angelägenhet, utan till gagn åt staten och det allmänna, hvarjemte i
samma § föreslås, att Konungens befallningshafvande skall bestämma,
huru många sådane underordnade medhjelpare kronobetjeningen bör ha.
Uti § 4 föreslås, att det skall tillkomma statens tjensteman att
afgöra, om utsedd fjerdingsman är för befattningen lämplig, och i vissa
fall äfven bestämma, hvem som skall blifva sådan, samt utfärda antag-
ningsbevis och derom kungöra distriktet.
Uti § 6 bestämmes, att statens tjensteman, nemligen kronofogden,
eger, när han så för godt finner, utan fjerdingsmansdistriktets hörande
afskeda fjerdingsman och vid sådana tillfällen så väl som vid annan
ledighet, till ex. vid dödsfall, förordna annan person inom eller utom
distriktet att, mot ersättning till hvad pris som helst, på fjerdingsmans¬
distriktets bekostnad, uppehålla befattningen.
Uti § 7 föreslås dessutom, att närmare bestämmelser angående
fjerdingsmän och deras åligganden skola meddelas af Konungen.
Då fjerdingsmännens skyldigheter skola blifva sådana, som i lag¬
förslaget antydes, till hjelp och biträde åt statens löntagande tjenste-
Bih. till lliksd. Prat. ISO!), i Sami. 2 Afd, 2 Band. 43 Höft. (N:is 213-214). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 213.
män, och dessa blifva de som faktiskt afgöra, hvilka som få vara fjerdings-
män, har man anledning fråga, hvarför staten ej skall aflöna äfven de
senare. Tvärt om föreslås i § 3, att skälig aflöning skall lemnas af landt-
kommunerna.
Då kommunerna på landet tryckas af höga skatter, skulle dessa
blifva ännu svårare, om det kongl. förslaget antages. Hvem skall afgöra,
huru stort belopp som erfordras till hvarje fjerdingsman för att kunna
kallas »skälig aflöning»? Månne kronofogden eller Konungens befallnings¬
hafvande skall göra det? Då man står i valet emellan att genom lag
ålägga kommunerna de utgifter, som nu äro i fråga, eller bibehålla
fjerdingsmansbestyret sådant det nu är, tror jag de flesta vilja det
senare.
Skall en lag komma till stånd i det syfte, hvarom nu är fråga,
bör fjerdingsmännens aflöning såsom i forna tider utgå af statsmedel,
eller åtminstone en del utaf aflöningen, till ex. 50 kronor per år, till
hvarje i behörig ordning tillsatt fjerdingsman.
Flera ändringar i det framlagda förslaget böra göras, men det
kan ske utan att motion derom väckes.
Skulle Riksdagen ha för afsigt att antaga en »lag angående fjer-
dingsmansbestyrets utgörande», yrkar jag, att § 3 i det kongl. förslaget
får följande förändrade lydelse:
Fjerdingsman skall förses med aflöning, som å
kommunalstämma bestämmes och som skall utgöras
efter enahanda grund, som för kommunalutskylder i
allmänhet är eller kan varda föreskrifven. Staten bi¬
drager med 50 kronor för hvarje fjerdingsman.
Skulle vederbörande utskott anse nödigt förändra ordställningen
i mitt ändringsförslag af § 3, så har jag ingenting deremot, blott ända¬
målet med mitt förslag vinnes.
öfriga ändringar i det kongl. förslaget, som jag anser nödiga, för¬
behåller jag mig att vid ärendets behandling få framställa.
Då den kongl. propositionen är hänvisad till lagutskottet, torde
denna motion dit remitteras, hvarefter ärendet i sin helhet antagligen
kommer att förberedas af sammansatt stats- och lagutskott.
Stockholm den 30 januari 1899.
J. Anderson.