Motioner i Andra Kammaren, N:o 210.
23
X:o 310.
Af herr A. Y. Ljuft gill An, om höjning af fonden till fiskerinäringens
befrämjande.
Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t (n:o 86, sid. 15—17) vid 1891 års
riksmöte biföll Eiksdagen Kongl. Maj:ts framställning om »inrättande af
en fond för fiskerinäringens befrämjande» medelst utlemnande af »lån ej
mindre för anskaffande af fiskebåtar och fiskeredskap än äfven för an¬
läggande af smärre inrättningar för tillgodogörande och förädling af fiskets
produkter», ehuru med den ändring i afseende på »sättet för sjelfva låne¬
rörelsens anordnande», att lånerörelsen »borde förmedlas genom vederbörande
landsting och hushållningssällskap på sådant sätt, att från fonden i mån
af tillgång, efter ansökan, utlemnades lån till de landsting eller hushåll¬
ningssällskap, hvilka förklarade sig villiga att utlemna sålunda erhållna
belopp till låneunderstöd för ifrågavarande ändamål».
Genom denna ändring i Kongl. Maj:ts förslag begränsades ytterligare
uppgiften för lånen till den egentliga fiskerinäringen med fullständigt ute¬
slutande af fisket i storkapitalets tjenst, och detta med rätta; ty detta
senare slags fiske är af så fullständigt annan art än det egentliga, af fiske-
materielen sjelfve egande fiskare bedrifna fisket, att detsamma ej rimligen
bör kunna utgöra föremål för landstingens eller hushållningssällskapens
verksamhet.
Ifrågavarande fiskerifond har emellertid börjat att visa sig otillräcklig,
så att icke alla de begärda lånen kunnat beviljas, hvadan densamma bör
ökas; men dess uppgift bör dervid förblifva oförändrad. Anses det sålunda
lämpligt, att staten främjar äfven fisket i storkapitalets tjenst, bör särskildt
anslag dertill beviljas under sådana vilkor, att landstings eller hushållnings¬
24
Motioner i Andra Kammaren, N:o 210.
sällskaps ansvar för och befattning med lånen icke fordras; ty det lider
intet tvifvel att ju icke sådant främjande icke blott kräfver stora anslags
och särskilda förmåners beviljande, utan äfven blifver förenadt med så be¬
tydande förluster för långifvaren, att dessa icke kunna utan olägenhet
bäras af landsting eller hushållningssällskap.
Med af Riksdagen tillförene gifna och här ytterligare förordade be¬
gränsning har bestämmelsen om tiden för lånens återbetalning visat sig
fullt tillfredsställande och tarfvar alltså ingen ändring.
På grund af hvad sålunda i korthet anförts, får jag, med hänvisning
till min motion i ämnet uti Andra Kammaren (n:o 201) vid 1893 års
riksmöte, hemställa,
det Riksdagen måtte, till ökande af den vid 1891
års riksmöte beviljade fonden för fiskerinäringens be¬
främjande, bevilja ett anslag till belopp, som torde af
statsutskottet föreslås efter sig vid statsregleringen teende
omständigheter, dock icke understigande 100,000 kronor.
Stockholm den 28 januari 1899.
Axel Vilh, Ljungman.