Motioner i Andra Kammaren, N:o 202.
i
H:o 202.
Af herrar G. A. E. Kronguld och J. E. Centerwall, angå¬
ende anslag (ill understöd af folkbibliotek.
Under senare tider har det allt tydligare visat sig, att de kraf på
ökade kunskaper och djupare bildning, hvilka framträda inom så godt som
alla samhällslager, icke kunna tillfredsställas genom skolundervisningen.
Dennas betydelse kan visserligen icke skattas nog högt, men den är huf¬
vudsakligen af grundläggande art, och det är temligen klart, att inhemtade
lärdomar hastigt försvinna, om allt intresse för deras bevarande och vidare
utvecklande nötes bort under lifvets hvardagsbestyr.
Men vårt land behöfver kanske mer än någonsin förr eu befolkning,
som genom ökade kunskaper får blicken öppnad för hembygdens naturliga
hjelpmedel liksom för de lärdomar, hvilka kunna dragas af nutida förete¬
elser i utlandet eller af förgångna tiders erfarenheter, emedan först här¬
igenom alla disponibla krafter kunna sättas in till landets och folkets för¬
kofran i nationernas storartade täflan på olika produktionsområden. Det
är ur denna synpunkt icke nog att afskilja en högre klass med företrädes¬
rätt till förbättrad bildning, dels emedan nya uppslag kunna framkomma
äfven från de i ekonomiskt afseende sämre lottade, men dels också af rent
sociala grunder. Om vissa samhällslager hållas nere i okunnighet, under
det att de öfriga under vår tids påskyndade utveckling hastigt tillegna sig
ett oerhördt ökadt kunskapsmått, uppstår på detta rent andliga område en
vidare klyfta än som nödigt är, svårare att efteråt fylla än mången annan.
Eu fullkomlig brist på förståelse mellan olika klasser måste derigenom ut¬
vecklas, hvilken under brytningstiden kan blifva ödesdiger.
Bih. till Riksd. Prot. 1800. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 42 lläft. (.Nris 202—212). 1
2 Motioner i Ändra Kammaren, K:o 202.
Det är helt enkelt en gärd af social rättvisa från de bättre lottade att
främja eu ökad folkbildning, och det må särskildt betonas, att åtgärder i
sådan rigtning mötas med oafbrutet växande sympatier från befolkningens
breda lager. Man får visserligen akta sig för att öfverskatta dessa sympa¬
tiers stju-ka; de finnas icke bos alla, ej ens inom alla kommuner, men blott
den omständigheten, att de finnas inom vida kretsar, der ett sträfsamt
kroppsarbete dock kunde tänkas närmast leda till kroppslig och andlig af¬
mattning, det är bevis tillräckligt för att vi bär hafva att göra med en djup¬
gående folkrörelse, som blott behöfver näring för att allt vidare utveckla sig.
Regering och Riksdag hafva redan vid flera tillfällen behjertat detta
genom att gifva anslag till fortsättningsskolor, föreläsningskurser o. d. Alla
dessa bildningsmedel äro visserligen hvar i sitt slag förträffliga, men hafva
dock något tillfälligt öfver sig. Skolkurserna vara blott enstaka år, och
föreläsningar kunna blott sparsamt hållas. Äfven här kräfves något, som
allt framgent kan hålla intresset uppe samt bevara och vidare utbilda de
kunskaper som förvärfvats. Ett sådant ständigt tillgängligt bildningsmedel,
torde för närvarande endast kunna sökas i boksamlingar. Det tryckta ordet
har det företräde framför det talade, att det när som helst kan tillgripas,
äfven på småstunder och i hemmet. Det ena behöfver alls icke utestänga
det andra, utan båda supplera hvarandra på ett utmärkt sätt. Först genom
ordnande af bibliotek med omvexlande och modernt innehåll inom kom¬
munerna torde fullständighet vinnas i vår tids folkbildningsarbete.
Denna tanke är förvisso icke ny. Redan i folkskolestadgan af år 1842
heter det, att presterna borde »uppmuntra till inrättande och begagnande af
sockenbibliotek samt att dertill tjenliga böcker föreslå». Enskilda personer
och föreningar hade redan förut ifrat för upprättande af folk- eller socken¬
bibliotek och på 1840—1850 och 1860-talen tog rörelsen hastigt en vidsträckt
omfattning. Folkskoleinspektörerna fingo i uppdrag att i sina berättelser med¬
dela uppgifter om biblioteken, och enligt särskildt tryckta tabeller öfver
deras berättelser för åren 1863—66 och 1867—68 uppgick antalet socken¬
bibliotek i hela landet år 1866 till 1,265 och år 1868 till 1,487.
Omkring år 1870 inträdde en tydlig afmattning i biblioteksrörelsen.
Någon minskning i läslusten torde dock ej hafva förefunnits, men den kraf¬
tigt uppväxande tidningspressen undanträngde till en början öfrig läsning.
Mycket berodde äfven på bibliotekens anordnande. Det var jemförelsevis
lätt att hastigt intressera ett flertal personer att lemna gåfvor i böcker eller
penningar till upprättande af bibliotek, men deremot ganska svårt att er¬
hålla årliga anslag till deras underhåll och komplettering. Det torde emeller¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 202.
3
tid nu vara eu vunnen erfarenhet, att årliga inköp — om också ganska
obetydliga — äro så godt som alldeles nödvändiga för att under längre
tid underhålla låntagarnes läslust, samt att vårdaren af ett bibliotek bör
hafva sitt arbete i någon mån ersatt medelst årsarfvode, emedan äfven en
nitisk bibliotekarie efter några års mödor kan slappas i sitt intresse att
arbeta blott för den goda sakens skull. Dessa två grundvilkor kunde på
de flesta ställen icke förverkligas, och det kan tilläggas, att deras betydelse
ej heller tillräckligt beaktades. Följden blef, att de ifrigaste läsarne efter
ett par år studerat igenom bibliotekens bästa volymer; hvad som återstod
tilltalade dem ej, och nytt inköptes icke, hvarför de slutligen upphörde att
låna. För det uppväxande slägtet kunde väl mycket af värde hafva fun¬
nits, men ingen ledde uppmärksamheten till bokförråden, och på vissa håll
glömde man till och med bort deras tillvaro.
Bland öfriga orsaker till förfall må äfven anföras, att ytterst olämp¬
liga böcker skänktes till biblioteken, dels af tanklöshet, dels af ett miss-
ledt pedagogiskt intresse. Man ville bilda och förädla den stora läsande
allmänheten, men visade det på ett stundom stötande sätt och tog ej till¬
börlig hänsyn till dess förutsättningar.
På 1880- och 1890-talen förmärktes emellertid en förändring till det
bättre. Tidningarna spridas väl kraftigare än förr, men bidraga på många
håll att väcka håg äfven för annan läsning. I samma rigtning verkade
föreläsningar, som numera hållas både i städer och på landsbygden, de små¬
skrifter och folkböcker, som i allt större antal utgifvas, och slutligen en
ökad kunskap om liknande rörelser i utlandet.
Man kan derför för närvarande särskilja tre slag af bibliotek: l:o så¬
dana som råkat i förfall, så att någon utlåning icke skett i mannaminne —
ofta blott en samling trasiga luntor, undankastade i en vrå; 2:o sådana,
som lyckligen förmått släpa sig fram genom de hårda åren, stundom tack
vare någon biblioteksdonation på några hundra kronor, hvaraf räntan år¬
ligen kunnat användas; flertalet böcker äro dock ofta alldeles föråldrade
och olämpliga; 3:o ett antal nygrundade med stort bokantal, lämpligt för
sitt ändamål, ofta med tryckta kataloger och stundom med mycket stor
utlåning.
Föreningen Heimdal i Upsala har under de senaste åren utsändt cir¬
kulär med frågor rörande bibliotekens tillstånd, och ehuru det inkomna
materialet ännu hvarken är fullständigt eller tillräckligt bearbetadt, hafva
dock till mitt förfogande stälts några uppgifter, hvilka här förtjena att
anföras. Det må dock anmärkas, att enstaka siffror vid närmare gransk¬
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 202.
ning måhända skulle komma att öfverföras från en post till en annan,
men den totalbild, som man nu får, torde derigenom ej märkbart komma
att ändras. För att ej inkräkta för mycket på utrymmet vill jag endast
lemna några uppgifter rörande fem stift.
Från TJpsala erkestift hafva inkommit svar med uppgifter om 109
bibliotek (år 1868 funnos inalles 218) af Indika 13 upprättats eller ny¬
ordnats under 1870-talet, 5 under 1880-talet, 11 under 1890-talet och 2
på senare tid, men utan bestämd uppgift om årtalet; 5 äro under bildning,
hvarigenom 1890-tals-siffran stiger till 16. Summan bibliotek efter 1870:
36;— 17 äro alldeles förfallna och 1 försvunnet. — 7 hafva tryckta ka¬
taloger; 52 bestämda årsinkomster, vexlande mellan 5 och 600 kronor. 20
med högst 25 kronor, 11 med 26—50, 11 med 51—100, 4 med mer
än 100 kronor, 6 utan angifvande af beloppet, — hvarjemte några få
bibliotek hafva temligen regelbundna, ehuru icke årliga inkomster. Det
ungefärliga antalet böcker uppgifves i 89 fall: 40 med högst 200 volymer,
35 med 201 — 500, 12 med 501—1,000, 2 med öfver 1,000. I fråga
om utlåningen är det svårt att för närvarande uppgifva bestämda siffror,
emedan än antalet låntagare, än antalet lånta volymer upptagits i svaren.
I 50 svar angifvas bestämda siffror antydande regelbunden utlåning och
ordnad bokföring. I en landtkommun i Gfestrikland har exempelvis antalet
lån för åren 1895 och 1896 uppgått till respektive 3,202 och 3,419. 1
allmänhet synes god utlåning förefinnas der årliga inköp göras, och sär¬
skilt där tryckta kataloger kunna spridas.
Från Strengnäs stift hafva inkommit 111 svar med uppgifter om 101
bibliotek (126 år 1868); 25 äro tillkomna eller grundligt omordnade efter
1870, nemligen 11 på 1870-talet, 13 på 1880-talet och 1 på 1890-talet.
— 5 äro alldeles förfallna.—.16 hafva tryckta kataloger, 49 bestämda års¬
inkomster: 26 med högst 25 kronor; 14 med 26—50; 7 med 51 —100; 1
med mera än 100 kronor; 1 utan angifvande af beloppet, hvarjemte några
få hafva temligen regelbundna, ehuru ej årliga inkomster. Bokantalet upp¬
gifves i 79 fall: 25 med högst 200 volymer; 41 med 201—500; 13 med
501—1,000. I 62 fall angifvas bestämda siffror för utlåningen.
Från Linköpings stift hafva 163 svar inkommit med uppgifter om 122
bibliotek (126 år i868), af hvilka 19 äro upprättade efter 1870, nemligen
9 på 1870-talet, 8 på 1880-talet och 2 på 1890-talet. 15 äro förfallna,
5 uppgifvas vara försvunna och 2 under bildning. 10 hafva tryckta kata¬
loger, 29 årliga inkomster: 18 med högst 25 kronor; 7 med 26—50; 2
med 51 —100; 2 med mer än 100 kronor, hvarjemte ett par hafva mer
Motioner i Andra Kammaren, N:o 202.
oregelbundna inkomster. Bokantalet angifves i 82 fall: 87 med högst 200
volymer; 37 med 201-—500; 6 med 501 —1,000; 2 med mera än 1,000.
I 65 fall angifvas bestämda siffror för utlåningen.
Från Skara stift hafva 205 svar inkommit med uppgifter om 75
bibliotek (160 år 1868), af Indika 14 upprättats efter 1870, nemligen 7
på 1870-talet, 3 på 1880-talet, 1 på 1890-talet och 3 utan uppgifvande
af bestämda årtal. 17 äro förfallna, 9 uppgifvas vara försvunna och 3 un¬
der bildning. 7 hafva tryckta kataloger; 20 årliga inkomster: 12 med
högst 25 kronor; 4 med 26—50; 1 med 51—100; 1 med mer än 100
kronor; 2 utan angifvande af belopp. Bokantalet uppgifves i 55 fall: 83
med högst 200 volymer; 17 med 201—500 och 5 med 501 —1,000. 1
28 fall angifvas bestämda siffror för utlåningen.
Från Göteborgs stift hafva 121 svar inkommit med uppgifter om 53
bibliotek (66 år 1868), af hvilka 14 upprättats efter 1870, nemligen 4 på
1870-talet, 7 på 1880-talet. och 3 på 1890-talet. 8 äro förfallna, 2 un¬
der bildning. 2 hafva tryckta kataloger, 13 årliga inkomster: 5 med
högst 25 kronor, 6 med 26—50 och 2 med mer än 100 kronor. Bok¬
antalet uppgifves i 82 fall: 15 med högst 200 volymer; 15 med 201 —
500; 1 med 501—1,000; 1 med mer än 1,000. I 22 fall uppgifvas be¬
stämda siffror för utlåningen.
Emedan man torde kunna anse frånvaron af uppgifter om volymantal
och utlåning tyda på, att ifrågavarande bibliotek befinna sig i dåligt skick,
så framgår tillräckligt tydligt af ofvannämnda siffror, att en mångfald biblio¬
tek råkat i mer eller mindre fullständigt förfall. Men det bör också vara
klart, att intresset för biblioteken förvisso icke är försvunnet. De utlå-
ningssiffror som finnas äro väl stundom skäligen små, men ibland också
öfverraskande stora. Och ser man på biblioteken sjelfva, så finner man
lätt, att stora kostnader och mycket arbete på dem äro nedlagda. Att
tillse, att, hvad som nu finnes qvar, icke förfares, utan tvärtom tillgodo-
göres och utvecklas vidare, är helt säkert ett statsintresse så godt som
många andra. Det gäller att understödja de ansatser, som här och hvar
göras för att bevara och ombilda eller nygrunda, så att de öfvergå till en
ordnad och sund verksamhet i rätt rigtning.
Den bästa och måhända enda utvägen synes vara att lemna statsunder¬
stöd åt de bibliotek, som deraf anse sig vara i behof, enligt vissa bestämda
grunder. Derigenom skulle uppmärksamheten mera än förr rigtas på
sjelfva saken och redan deruti en eggelse förefinnas till förnyadt arbete på
de särskilda orterna; rörelsen skulle äfven få större anseende, om den toges
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 202.
i statsmagternas hägn, och — hvad. som icke är minst vigtigt — en lämp¬
lig och nödig kontroll borde kunna utöfvas öfver bibliotekens ordnande och
skötsel.
Enbart denna sista synpunkt borde vara tillräcklig motivering för
äskande af statsunderstöd. Det torde vara säkert, att många folkbibliotek
förstörts genom vanvård eller förlorat allmänhetens sympatier genom väl¬
menta, men opraktiska anordningar i fråga om katalogisering, inbindning
och utlåning. Genom kontroll skulle först och främst kunna tillses, att
förefintliga bibliotek ordentligt vårdas, att kataloger uppgöras på ett öfver-
skådligt och praktiskt sätt, och att utlåningsjournaler föras, vidare att böc¬
ker i olika ämnen inköpas efter lämpliga grunder, och att disponibla pen¬
ningar icke möjligen förslösas på allt för rikliga bibliotekariearfvoden. Godt
vore äfven, om utgallring kunde ske af föråldrade och olämpliga böcker i
samråd med någon kontrollerande myndighet, emedan dessa eljest i katalo¬
gerna skymma bort det goda, som finnes. Det torde nemligen vara säkert,
att ett mindre, men väl valdt bibliotek gör större gagn, än ett stort, som
är öfverfyldt med onjutbara böcker.
Det torde vara jemförelsevis lätt att klargöra, att tillsyn i alla dessa
hänseenden är af behof vet påkalladt, men svårt är deremot att bestämma
formerna för densamma. Då afsigteu med denna motion endast är att före¬
slå ett penningeanslag, kan det här icke blifva fråga om någon fullständig
utredning rörande kontrollen, men då någon uppmärksamhet torde böra
egnas åt densamma för att gifva hela folkbibliotekssaken en allsidig belys¬
ning, vilja vi göra några korta antydningar om tänkbara kontrollmedel.
Om statsunderstöd gifves och biblioteken dermed på visst sätt tagits i
statens vård, borde det finnas dels stadgad kontroll öfver alla bibliotek, vare
sig de hafva statsunderstöd eller icke, dels speciell kontroll öfver dem, som
erhållit dylikt. Alla bibliotek böra således vara underkastade Do revision
af räkenskaperna, 2:o revision af boksamling, kataloger och. journaler; hvartill
bör komma för bibliotek med statsunderstöd Sto granskning af ansökningar
om sådant understöd, samt 4:o kontroll öfver deltas användande.
Do. Räkenskapsrevision torde lämpligast ske i samband med revision
af kommunens räkenskaper, såsom i allmänhet redan torde vara fallet.
2:o. Revision af boksamling, kataloger och journaler kan svårligen verk¬
ställas af någon medlem af hvarje kommun, emedan dertill erfordras kän¬
nedom om flera bibliotek och det allmänt brukade sättet för dessas ratio¬
nella skötsel. — I Kongl. Majtts förnyade nådiga instruktion för folkskole¬
inspektörerna af den 10 december 1892, § 4, heter det att nämnda in¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 202.
7
spektörer skola i sina berättelser till ecklesiastikdepartementet bland annat
meddelar redogörelse om skolbibliotek. Hvad som dermed menas, är icke
fullt klart. I Kongl. Maj:ts förnyade stadga angående folkundervisningen
i riket af den 20 januari 1882, § 11, läses, att skolrådet bör »befrämja
inrättandet och begagnandet af sockenbibliotek samt tillse, att dertill anskaf¬
fas böcker tjenliga till läsning såväl för barnen i skolan som för äldre per¬
soner.» Det torde för närvarande vara vanligt, att skolläraren sköter landt-
kommunens sockenbibliotek, och att detta förvaras i skolhuset, för så vidt
plats der kan beredas. I svaren till föreningen Heimdal från nyss anförda
fem stift hafva i 850 fall meddelats uppgifter om bibliotekariens person,
och i 302 fall af dessa har det varit skollärare eller kantor, som förestått
biblioteket. Det kan derför vara vanskligt att uppdraga någon gräns mel¬
lan skol- och sockenbibliotek, och det bästa torde vara, om äfven namn-
skilnaden bortfölle, och att alla enligt regel sköttes af skollärarne. De
skulle då samtliga falla inom området för folkskoleinspektörernas gransk¬
ning, hvilket torde vara den enklaste lösningen af frågan om biblioteks-
revision. En lättnad kunde beredas genom årligt insändande till inspektö¬
rerna af redogörelsen för biblioteken enligt bestämdt formulär.
Om saken ej kan ordnas på sådant sätt, vore det tänkbart, att åtmin¬
stone hvarje bibliotek, som erhåller statsunderstöd, tillika får en promemo¬
ria med uppgifter om katalogs upprättande, böckers vård och dylikt, att i
tillämpliga delar lända efterrättelse, samt att exempelvis kyrkoherden i för¬
samlingen med ledning häraf verkställer revisionen.
8:o. Om folkskoleinspektörerna kunde taga hand om biblioteksre-
visionen, vore det säkerligen lämpligast, att de äfven granskade ansökningen
om statsunderstöd och på grund af sin kännedom om biblioteken påteck¬
nade ett till- eller afstyrkande. Om revisionen anordnas på annat sätt,
borde protokollsutdrag om lemnad decharge efter senaste biblioteksrevisionen
bifogas ansökan.
4:o. Redogörelse för statsmedlens användning och i samband dermed
för bibliotekens skötsel (i fråga om ökadt volymantal, utlåning m. m.)
torde böra enligt faststiildt formulär insändas till den myndighet, som
beslutar om anslagen. Tryckta kataloger borde, der sådana finnas, bifogas.
Storleken af statsbidrag till hvarje bibliotek borde icke öfverskrida det
belopp, som inom kommunen för hvarje år finnes disponibelt, hvarför be¬
styrkt uppgift om dettas storlek bör bifogas ansökan. Mindre belopp för
statsbidrag än 50 kronor årligen torde ej böra utdelas, ej heller högre än
200, emedan derigenom utgiftssumman skulle utgöra respektive 100 och
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 202.
400 kronor, ortsanslaget inberäkna^. Vid biblioteks upprättande eller
fullständiga omordnande borde dock större belopp kunna påräknas, exempel¬
vis högst 750 kronor, bvilket skulle innebära, att 1,500 kronor skulle
blifva disponibla på ett och samma år. Med hänsyn till dessa siffror torde
ett statsanslag för nästa år af 10,000 kronor vara erforderligt. Om man
beräknar 50 kronor för hvart bibliotek, skulle 200 sådana derigenom kunna
erhålla anslag; begäran om större bidrag torde helt visst komma att genast
framställas, framför allt ny- och ombildningar, bvilket gör, att totalsumman
snarare torde vara för liten än för stor. Det synes dock vara lämpligt
att stanna vid ett temligen lågt belopp och att sedan, om så finnes nödigt,
föreslå höjning på grund af vunna erfarenheter.
Utom rörande bär ofvan antydda frågor' tarfvas bestämmelser äfven om
hvilka bibliotek, som skulle kunna påräkna statsunderstöd. De gamla kom¬
munalbiblioteken på landet benämnas vanligen sockenbibliotek, i städerna
stadsbibliotek, hvarjemte namnet skolbibliotek stundom användes. Dessutom
finnas arbetarebibliotek vid större bruk och i städer goodtemplare- eller andra
föreningsbibliotek m. 11. Mig synes, att alla dessa borde kunna erhålla bi¬
drag, dock så, att socken-, stads-, skol- och arbetarebibliotek hafva företräde
och att föreningsbibliotek och dylika komma dernäst.
Slutligen må påpekas, att bestämmelser erfordras rörande folkbibliote¬
kens ställning till kommunalmyndigheterna. I resolution af den 8 febru¬
ari 1867 har Kongl. Maj:t förklarat, att sockenbiblioteken höra under
kommunal- icke under kyrkostämma. Ofvan anförda bestämmelser rörande
skolrådens och folkskoleinspektörernas ställning till biblioteken synas dock
stå i strid härmed.
På grund af hvad ofvan anförts får jag vördsammast hemställa,
att Riksdagen ville bevilja ett årligt anslag af 10,000
kronor att ställas till Kongl. Maj:ts disposition, att i
enlighet med af Kongl. Maj it faststälda bestämmelser
utgå till understöd af folkbibliotek på landsbygden och
i städerna.
Stockholm den 24 januari 1899.
Georg Kronlund.
Julius Centervall.