18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 181.
Ökas aflöningen, torde med visshet denna åtgärd hos mängden åt
befolkningen jemväl medföra den fördelen att göra vapenöfningarna ännu
mindre motbjudande.
På grund af det anförda tillåter jag mig hemställa,
att Riksdagen för sin del måtte besluta att höja
beväringsmanskapets dagaflöning till en krona och att
för ändamålet anslå erforderliga medel.
Stockholm den 28 januari 1899.
L. J. Jansson-
N:o 181.
Åt herr 0. A. Ericsson i Ofvanmyra in. fl., om användningen
af det under föregående år uppkomna statsöfverskott.
Under den senast förflutna tioårsperioden har statsbudgeten i oro¬
väckande grad ökats. Det ekonomiska system, som i början af denna
period inträdde, bär tillfört statskassan stora inkomster, men likaledes
också utgifter, som man förut icke anat. Visserligen förutsågs, att detta
system skulle öka statens inkomster ganska betydligt, men att döma af
samtidigt gjorda uttalanden ämnade man använda dessa inkomster till
vissa uppgifna ändamål. Hans Maj:t Konungen angaf ett förslag derom
i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 oktober 1888, och från
de politiska lägren hördes å ena sidan med kraft och energi framhållas
behofvet af att minska och göra afbetalningar å rikets skuld och från
den andra hördes i önskningar uttalas den mening, att dessa inkom¬
ster hufvudsakligast borde användas för att lätta existensvilkoren för
Motioner i Andra Kammaren, N:o 181.
19
och bereda förmåner åt de af samhällets invånare, hvilka af den då
pålagda indirekta beskattningen mest betungades. Men ingen af dessa
planer eller förslag bar fullföljts eller realiserats, icke ens Konungens;
och rikets skuld, som enligt Riksdagens revisorers berättelser om gransk¬
ningen af riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning utgjorde vid 1887
års slut 251,560,985 kronor och vid samma tid 1897 324,698,650 kr.,
har således under dessa år ökats med 73,137,665 kronor i stället för
att minskas. De omnämnda önskningarna hafva också endast stannat
vid sådana, för så vidt man ej för tillgodoseende till någon del deraf
räknar det af staten lemnade understödet till sjukkassor och det afsätta
beloppet till arbetareförsäkringsfonden.
I Kongl. Maj:ts till innevarande Riksdag aflåtna proposition angå¬
ende statsverkets tillstånd och behof finnes upptaget ett disponibelt öf¬
verskott från föregående år af ej mindre än 21,316,000 kronor. Detta
oaktadt föreslås, att till fyllande af utgifter utom riksstaten, eller till
fortsättning af statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen, ytterligare
upplåna ett belopp af 4,000,000 kronor.
Att under nuvarande förhållanden, då staten har så stora inkom¬
ster, fortgå på skuldsättningens väg, anse vi icke öfverensstämma med
en god och förståndig hushållning. Eu stor del af svenska folket sätter
högt värde på sparsamhet och omtanke för framtiden, och säkert är,
att ett förbiseende häraf skall med tiden leda in i betänkliga svårig¬
heter. Då inkomsterna stigit till den höjd att de icke längre kunna
hållas uppe utan börja aftaga, inträffar trångmål för fyllande af de van¬
liga och löpande statsutgifterna, hvilka då afsevärdt ökats genom ränta
och amortering å den skuld, som uppkommit under den »goda tiden».
Denna vår uppfattning föranleder oss föreslå, att åtskilliga i den kongl.
statsverkspropositionen framställa anslagskraf må nedsättas.
Ett sådant förfaringssätt tro vi med lätthet och utan risk kunna
realiseras, synnerligast som vid en jemförelse med den nu föreslagna
och den för innevarande år gällande riksstaten framgår, att samman¬
räknade slutsumman för samtliga hufvudtitlar i den förra ökats med
icke mindre än 11,141,460 kronor; och att för ett par år hålla stats¬
utgifterna vid ungefär samma belopp synes oss kunna låta sig göra
utan olägenhet nu så väl som under föregående statsskick, då Riks¬
dagen sammanträdde endast hvart femte eller hvart tredje år, och
riksstaten uppgjordes lika för hvart och ett af de år perioden om¬
fattade.
Vi vilja således hufvudsakligen hålla inom samma utgiftsbelopp, som
fäststälts för innevarande är, utan att afgifva särskilda förslag i de
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 181.
olika punkterna inom hvarje hufvudtitel, men kunna dock icke undgå
att nämna punkterna 25 och 34 under fjerde hufvudtitelns extra anslag
angående landets nuvarande fasta försvar och försöksmobiliseringen
samt 16 och 17 under femte hufvudtitelns extra anslag till ny- och om¬
byggnader af krigsfartyg. Angående fasta försvaret finna vi olämp¬
ligt, att Riksdagen, lemnar ytterligare medel utöfver de af 1898 års
Riksdag beviljade 1,500,000 kronor, enär dessa ej ännu blifvit använda,
utan kunna nu ställas till Kongl. Maj:ts disposition. Och hvad för¬
söksmobiliseringen beträffar, torde det till densamma begärda anslaget
i sin helhet böra afslås. Och i fråga om anslag till ny- och ombygg¬
nader af krigsfartyg bör man särskildt nu finna sig manad till var¬
samhet, då redan ett så afsevärdt belopp som 4,920,000 kronor äskas
till ombyggnad af tre af våra nya pansarbåtar, synnerligast som rykten
om nya och i hög grad vigtiga uppfinningar på flottans område under
den senaste tiden försports och det kan inträffa, att man under den
närmaste tiden finner sig behöfva öfvergå till anskaffning af fartyg
efter annan typ än de nuvarande.
Vi skulle gerna se, att hela det från föregående år upptagna öfver¬
skott öfverlemnades till riksgäldskontoret, att användas till afbetalning
å rikets skuld, enär det synes oss, som man under en tid med så rik¬
liga tillflöden till statskassan skulle kunna uppgöra nästa års stat utan
att vare sig låna medel eller begagna föregående års öfverskott —
eller: när skall man minska rikets skuld, om inga försök dertill göras
vid sådana tillfällen som detta?
Men då Riksdagen har beslutat att under den närmaste tiden ut¬
föra flera störa och kostsamma jern vägsbyggnader, och ovanligt stora
summor kräfvas för realiserandet deraf, och då vi anse att dessa jern-
vägsbyggnader böra utföras med tillgängliga medel, föreslå vi, att Riks¬
dagen vid statsregleringens slutliga uppgörande må undvika vidare upp¬
låning af medel och derjemte af öfverskottet från föregående år af¬
sätta omkring 10 procent eller i jemnadt tal 2,000,000 kronor, att
öfverlemnas till riksgäldskontoret för afbetalning å rikets skuld.
Vi föreslå fördenskull vördsamt,
att af föregående års öfverskott, 21,316,000 kronor,
måtte bestridas kostnaderna för alla under år 1900
förekommande jern vägsbyggnader för statens räkning,
och att derjemte ett belopp af 2,000,000 kronor öfver-
lemnas till riksgäldskontoret för att, efter dess full-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 182.
21
mägtiges bepröfvande, användas antingen till afbetal¬
ning å 1887 års statslån eller ock till inköp af ute¬
löpande statsobligationer.
Stockholm den 28 januari 1899.
Ollas A. Ericsson.
D. Persson.
Karl Hultkrantz.
0. Anderson.
A. Hansson i Solberga.
B. P. Er sson.
Per Olsson i Åsak.
Anders Olsson i Väsby.
A Göransson.
A. H. Göthbei'g.
J. A. Lundström.
G. Jansson.
Erik Andersson i Upsala.
J. P. Jansson i Saxhyttan.
Carl Sandquist.
Halvar Eriksson.
And. Olsson i Mårdäng.
Sam. Söderberg.
J. M. Johansson i Mellbyn.
Nils Hanson.
Oswald Emthén.
N:o 182.
Af herrar J. A. Lundström och A. Göransson, om ersättning
för inqvartering af tågande trupper under fredstid.
Då det torde vara obestridligt, att den vissa hemman åliggande
iuqvarteringsskyldigheten å landet drabbar hemmanen högst ojemnt och
numera förekommer att, synnerligast vid s. k. stationssamsällen, der
trupper sammandragas för att invänta för dem afsedda transporttåg, ej
blott hemmansinnekafvare, utan jemväl derstädes bosatte näringsidkare,
handlande och jordlägenhetsinnehafvare för utrymmets skull måste
mottaga manskap till inqvartering, och då Riksdagens år 1890 till Kongl.
Maj:t aflåta» skrifvelse om utredning af inqvarterangsfrågan ej synes