Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.
9
N:o 175.
Af herrar F. Berg och A. Hetlill i anledning af Kongl. Mag ds
proposition om vissa ändringar i postverkets aflöning sstat.
I den till innevarande riksdag aflåtnä propositionen angående stats¬
verkets tillstånd och behof hemställes under sjunde hufvudtiteln bland
annat, att Riksdagen ville godkänna vissa enligt statsrådsprotokollet för den
13 innevarande januari tillstyrkta ändringar i postverkets stater äfvensom
åtskilliga bestämmelser, hvilka, i sammanhang med ifrågasatt reglering af
aflönirigsförmånerna för en del tjensteman och betjente vid postverket,
blifvit enligt samma statsrådsprotokoll tillstyrkta.
Vid genomläsningen af det anförande, hvarmed tillförordnade chefen
för finansdepartementet motiverat denna hemställan, finner man, att ett
godkännande af nämnda ändringar och bestämmelser skulle innebära en
högst väsentlig försämring i den vid postverket anstälda qvinliga tjenste-
personalens ställning.
För närvarande erhålla de qvinliga e. o. postexpeditörerna så länge
de tjenstgöra såsom extra biträden i aflöning under de 3 första åren 750
kronor, under de följande 3 åren 900 kronor, efter 6 års tjenstgöring 1,050
kronor, efter 9 år 1200 kronor och efter 12 år 1,350 kronor.
Efter att hafva blifvit befordrade till t. f. postexpeditörer af andra
lönegraden (hvartill de i regeln avancerat först efter 13—15 år) erhålla
de följande löneförmåner: lön 1,600 kronor, uppbörds- och frimärkespro-
vision omkring 350 kronor (enligt den kongl. propositionen i medeltal
367 kronor) samt tvenne ålderstillägg å 400 kronor hvardera efter 5 och
10 års väl vitsordad tjenstgöring.
Bill. till Riksd. Prof. lHdi). 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 38 Höft.
2
10
Motioner i Andra Kammaren, N;o 175.
I trenne afseende]! är de qvinliga posttjenstemännens ställning för
närvarande ogynsammare än de manliges:
1) Under hela sin tjenstgöringstid såsom »extra biträden» åtnjuta de
150 kronors lägre lön än män med lika tjensteålder;
2) Befattningarna såsom expeditörer af första lönegraden, hvilken
med 200 kronor öfverstiger den andra och dessutom åtföljes af 50 kronors
högre provision (i medeltal 417 kronor i stället för 367), äro förbehållna
de manliga posttjenstemännen, med hvilka de qvinliga ej heller kunna täfla
om högre befordran med undantag af att de kunna blifva postmästare vid
5:e och 6:e klassens postkontor;
3) För de qvinliga posttjenstemännen kan ingen pension ifrågakomma,
enär de endast erhålla förordnande å sina befattningar.
Enligt det förslag till stat, som af generalpoststyrelsen till Kongl.
Maj:t ingifvits och i statsrådsprotokollet af den 13 januari blifvit af till¬
förordnade chefen för finansdepartementet refereradt, skulle samtliga post-
expeditörers ställning i så måtto förbättras, att den tid, under hvilken de
hittills nödgats gå såsom »extra biträden», skulle i någon mån nedbringas.
Detta skulle vinnas derigenom, att antalet ordinarie postexpeditörsplatser
så ökades, att det någorlunda motsvarade den oerhördt raska utveckling,
som postverket under senare tiden genomgått. För detta ändamål har
generalpoststyrelsen hemstält, att 72 postexpeditörsbefattningar måtte upp¬
flyttas från 2:a till l:a lönegraden samt att nya postexpeditörsbefattningar
måtte inrättas med 143 af 2:a lönegraden och 150 af den nu föreslagna 3:e.
Härvid skulle emellertid, enligt generalpoststyrelsens förslag, en
väsentlig skilnad göras mellan den manliga och den qvinliga tjenste-
personalen.
Den tredje lönegraden skulle visserligen till en början besättas äfven
med manlig personal, men hufvudsakligen vara afsedd för qvinlig. Andra
lönegraden åter skulle, i likhet med hvad förhållandet nu är med den
första, vara förbehållen för manliga tjensteman, visserligen icke alldeles
uteslutande men »i regeln». Innehafvare af denna lönegrad skulle hädan¬
efter erhålla i aflöning 2,000 kronor (hvaraf 1,500 kronor såsom lön och
500 kronor såsom tjenstgöringspenningar) samt hafva rätt till två ålders-
tillägg å 400 kronor hvartdera. De skulle alltså blifva delaktiga af någon
liten, ehuru ganska obetydlig förbättring i sina nuvarande vilkor.
För de qvinliga postexpeditörerna deremot skulle motsatsen komma
att ega rum. Efter att under ett större eller mindre antal år hafva tjenst-
gjort såsom »extra biträden» skulle de visserligen kunna befordras till t. f.
postexpeditörer af 3:e lönegraden. Men inom denna skulle de ock »i regeln
komma att stanna», derest icke »qvinlig postexpeditör redan före tillkomsten
Motioner i Andra Kammaren, N:o 175.
11
af denna 3:e lönegrad erhållit högre lönegrad» eller »särskild anledning till
uppflyttning i högre lönegrad förekomine». Aflöningen i denna tredje,
specielt qvinliga lönegrad skulle blifva endast 1,500 kronor (hvaraf 1,200
kronor lön och 300 kronor tjenstgöringspenningar), alltså 450 kronor
mindre än qvinliga postexpeditörer vid sitt tillträdande af ordinarie be¬
fattning för närvarande erhålla, och de båda ålderstilläggen skulle nedsättas
till halfva beloppet, från 400 kronor till 200. Medan under nuvarande
förhållanden en qvinlig posttjensteman slutligen kart (ehuru visserligen först
efter ett lits arbete i postverkets tjenst) komma upp till en inkomst af
2,750 kronor, så skulle hon efter generalpoststyrelsens förslag i regeln för
alltid komma att stanna vid 1,900 kronor d. v. s. vid ett belopp, som
vore 850 kronor lägre än det nu upphinneliga samt 50 kronor mindre än
det som qvinlig t. f. postexpeditör för närvarande genast erhåller.
Men om redan den af generalpoststyrelsen föreslagna försämringen i
den qvinliga tjenstepersonalens ställning måste synas betänklig, så galler
detta i ännu högre grad om den vida radikalare försämring, som på till¬
styrkan af tillförordnade chefen för finansdepartementet nu blifvit af Kongl.
Magt föreslagen.
Enligt Kongl. Maj:ts proposition skulle nemligen aflöningen i den
tredje, för qvinnor specielt afsedda lönegraden blifva endast 1,200 kronor
(hvaraf 900 kronor lön och 300 kronor tjenstgöringspenningar), och de
båda ålderstilläggen skulle reduceras till 150 kronor hvartdera. Det högsta
lönebelopp, hvartill qvinlig postexpeditör kunde hoppas komma (oafsedt
oberäkneliga undantagsfall) skulle härigenom sänkas med ytterligare 400
kronor d. v. s. med i allt 1,250 kronor. Medan qvinlig posttjensteman
för närvarande redan såsom »extra biträde» kan få 1,350 kronors aflöning,
skulle hon efter Kongl Maj:ts förslag icke kunna komma lika långt förr än
efter 5 års väl vitsordad ordinarie tjenstgöring.
Undersöker man nu de motiv, hvilka kunnat förmå först general¬
poststyrelsen och sedan tillförordnade chefen för finansdepartementet att
vilja med 2,800 kronor (jemte befordringsutsigter och pensionsrätt) godt¬
göra ett visst arbete i postverkets tjenst, då det förrättas af man, men med
endast 1,900, ja endast 1,500 kronor (utan befordringsutsigter och pen¬
sionsrätt), då det förrättas af qvinna, så finner man, att för denna genom¬
gripande olikhet i arbetets värdering följande skäl blifvit framstälda.
Såsom motiv för att qvinliga t. f. postexpeditörer i regeln borde
stanna inom den lägsta lönegraden anför generalpoststyrelsen, att de, med
allt erkännande af deras flit och redbarhet, icke kunde i allo likställas med
manliga expeditörer i fråga om användbarhet inom postverket, enär de
hvarken kunde tjenstgöra vid jernvägsposten eller vid mera kroppsansträn-
12
Motioner i Andra Kammaren, N;o 175.
gande sysslor och icke heller annat än undantagsvis påräknas vid skötandet
af nattposterna. Såsom grund för ålderstilläggens reducerande till hälften
andrages, att ålderstilläggen vore dels eu uppmuntran till fortsatt träget
arbete, dels ock ett medel att fylla det behof af ökade inkomster, hvilket
vanligen vid mera framskriden ålder uppstode för familjeförsörjare, men
att beträffande qvinlig personal allenast det förra af dessa skäl för ålders-
tillägget förefunnes.
Tillförordnade chefen för finansdepartementet anför såsom stöd för
sitt förslag om begynnelselönens nedsättning med 300 kronor och ålders¬
tilläggens nedsättning med sammanlagdt 100 kronor, att en sådan nedsätt¬
ning borde ske i betraktande deraf, att befattningarna inom tredje lönegraden
vore afsedda att besättas hufvudsakligen med qvinlig personal, samt med
hänsyn till de aflöningsförmåner, qvinnor med någorlunda jemförlig syssel¬
sättning i allmänhet torde kunna påräkna på annat håll, hvartill dessutom
lägges, att slutlönen för ifrågavarande grad komme att uppgå till i det
närmaste samma belopp, som Riksdagen år 1897 vid reglerande af jern-
vägens atlöningsstat bestämt för motsvarande tjensteinnehafvare, samt att
genom de båda nedsättningarna kostnaden för de nya postexpeditörs-
tjensternas inrättande blefve minskad med 45,000 kronor.
Man kan vara böjd att medgifva, att ett par af dessa skäl ega den
vigt, att de, trots likheten i kompetensfordringar för inträde vid postverket,
motivera en viss skilnad i vilkor mellan de manliga och de qvinliga post-
tjenstemännen. Men en ganska betydande sådan skilnad finnes ju redan
nu, i det de senare hafva lägre aflöning under tjenstgöringen såsom »extra
biträden» och dessutom sakna så vigtiga förmåner som befordringsutsigt
till första lönegraden samt rätt till pension.
Att manliga och qvinliga tjenstemäns lefnadsstandard icke är den¬
samma kan visserligen ej förnekas, och antagligt är, att förklaringsgrunden
härtill ej uteslutande ligger deri, att de förras understundom är allt för
hög, medan de senares vanligen är allt för låg. Men det förefaller, som
om man vid uppgörandet af nu föreliggande förslag väl mycket förbisett,
att den gamla uppfattningen om mannen såsom försörjande andra och
qvinnan såsom försörjd af andra numera förlorat sin allmängiltighet samt
att här är fråga just om sådana qvinnor, hvilka icke allenast äro i full
mening sjelfförsörjare utan derjemte i stor utsträckning familjeförsörjare
d. ä. det ekonomiska stödet för flera eller färre af dem beroende anhöriga.
Det af såväl generalpoststyrelsen som tillförordnade chefen för finansdepar¬
tementet starkt framhållna skälet, att de qvinliga tjenstcmännen just på
grund af sitt kön hafva lägre lefnadsbehof och äro befriade från försörj-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 175.
13
ningspligt, torde sålunda icke ega den omfattande betydelse, som de i sina
framställningar velat tillmäta detsamma.
Gentemot den af tillförordnade chefen för finansdepartementet fram¬
kastade hänvisningen till »de aflöningsförmaner, qvinnor med någorlunda
jemförlig sysselsättning i allmänhet torde kunna påräkna på annat håll»,
synes böra ställas hvad generalpoststyrelsen, enligt i statsrådsprotokollet
lemnadt referat, yttrat rörande omfånget af det arbete och vigten af det
ansvar, som åligger personalen vid postverket. Med skäl torde kunna
betviflas, att man på orter med högt uppdrifna lefnadskostnader i allmänhet
uppställer 1,200—1,500 kronor såsom det högsta upphinneliga aflönings-'
beloppet för personer, hvilka hafva att »deltaga bland annat i behandlingen
af de stora värdeförsändelser och handhafvandet af de stora penningesummor,
som numera dels för postverket och dels för postsparbanken inginge eller
utlemnades vid postkontoren.»
Hvad hänvisningen till jernvägens aflöningsstat angår torde böra
erinras,
att vid statens jernvägar 1,200 kronors aflöning erhålles efter 6 års
tjenstgöring och 1,500 kronor efter 9 års tjenstgöring samt att befattningarna
här äro åtföljda af pensionsrätt, men
att deremot vid postverket enligt Kongl. Maj:ts förslag 1,200 kronors
aflöning skulle erhållas först efter 8—10 års tjenstgöring samt 1,500 kronor
först efter 18 — 20 års tjenstgöring (häri icke inberäknade de 3 år före
utnämningen till »extra biträde», då s. k. ströförordnanden gifvas) samt
att pensionsrätt här fortfarande skulle saknas.
Jemförelsen med motsvarande tjenstebefattningar vid jernvägen synes
således hafva bort leda till ett helt annat resultat än det, hvartill tillför¬
ordnade departementschefen för sin del kommit.
De kostnader, som af de qvinliga t. f. postexpeditörernas bibehållande
vid sina nuvarande vilkor skulle blifva en följd, äro visserligen ganska
afsevärda, men dels är ju statsverkets tillstånd i det hela och postverkets
tillstånd isynnerhet för närvarande ingalunda sådana, att de oundvikligen
tvinga till eu försämring af de lägst aflönade tjenstemännens ställning,
dels synes det ligga i såväl statens som allmänhetens välförstådda intresse,
att man icke af missrigtad sparsamhetsifver låter locka sig att. vidtaga en
åtgärd, som utan tvifvel skulle »föranleda sänkning i qvalité hos dem,
som sökte sig in i postverkets tjenst, till fara för verket, hvilket, stadt i
snabbt framåtskridande, har behof af eu duglig personal för att kunna
följa i utveckling de främsta utländska postverken och icke kan vara
betjent med att nödgas anställa personer, hvilka redan från början betrakta
anställningen såsom en sista utväg.
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 175.
Med stöd af det anförda tillåta vi oss hemställa,
att Riksdagen, i händelse Kongl. Maj:ts proposition
om ny aflöningsstat för postverket i öfrigt vinner bifall,
ville besluta,
att qvinlig t. f. postexpeditör skall bibehållas vid
sin nuvarande rätt att erhålla befattning såsom post¬
expeditör i andra lönegraden samt
att inom tredje lönegraden aflöningen fastställes
till 1,500 kronor och de båda ålderstilläggen till 400
kronor hvartdera.
Stockholm den 28 januari 1899.
Fridtjuv Berg.
A. Hedin.