Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.
3
149.
Af herr G. ElOWSOll, om höjd aflöning till justitieombudsmannen
Vid införandet af 1809 års statsskick intogs i rikets främsta grund¬
lag en bestämmelse derom, att Riksens Ständer skulle »förordna en för
lagkunskap och utmärkt redlighet känd man att såsom deras ombud efter
den instruktion, de för honom komma att utfärda, hafva tillsyn öfver la-
garnes efterlefnad af domare och embetsman samt att vid vederbörliga
domstolar i laga ordning tilltala dem, som uti sina embetens utöfning af
veld, mannamån eller annan orsak någon olaglighet begå eller underlåta att
sina embetspligter behörigen fullgöra».
Ett nytt embete, hvars innehafvare kallades Riksens Ständers justitie¬
ombudsman, upprättades alltså, under det ett gammalt afskaffades, nem¬
ligen riksdrotsembetet, hvars innehafvare enligt 1660 års additament till
1634 års regeringsform hade »att vårda sig om justitiens tillbörliga lopp
och administration i riket».
Såsom af förutnämnda grundlagsstadgande framgår, var hufvudända-
målet med den nya institutionen, att justitieombudsmannen skulle utöfva
tillsyn deröfver, att lagarne blefvo af domare och embetsmål! behörigen
efterlefde. Man afsåg alltså att vinna ett värn för den medborgerliga
friheten; ty der lagarne efterlefvas, der finnes frihet.
Bestämmelserna angående justitieombudsmansembetet hafva sedermera
undergått vissa förändringar. I sammanhang med antagandet af 1866
års riksdagsordning erhöll embetets innehafvare benämningen Riksdagens
justitieombudsman, hvarjemte tiden för hans funktion begränsades till ett
år i sänder. Men arten af hans verksamhet förblef oförändrad. Hans
hufvud uppgift är fortfarande att å Riksdagens vägnar tjena såsom en
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.
konstitutionel garanti. Grundlagen sätter höga fordringar på innehafvare!!
af justitieombudsmansembetet, och Riksdagen fordrar med rätta, att han
skall i sin embetsförvaltning ådagalägga ett visligt nit och intaga en fullt
sjelfständig ställning i förhållande till domare och embetsman af högre
och lägre rang.
Men om grundlagen ställer höga kraf på den embetsman, som genom
sin säregna verksamhet skall i såväl lugna som upprörda tider värna
aktningen för lag och medborgerlig frihet, så synes det mig vara uppen¬
bart, att den aflöning, som Riksdagen erbjuder denne sin ombudsman,
icke må för knappt tillmätas. Granskar man emellertid den aflöningsstat,
som är för Riksdagens justitieombudsman faststäld, så finner man, att,
förutom ersättning för resekostnader, aflöningen utgår med 8,000 kronor
för år.
Fasthåller man den grundsatsen, att de ekonomiska fördelarne, som
erbjudas för en statstjenst, böra stå i rimlig proportion till de förberedande
studier och de qvalifikationer, som fordras af den ifrågavarande stats-
tjenstens innehafvare, så vill det synas, som skulle den aflöning, hvilken
nu är anvisad åt Riksdagens justitieombudsman, vara alltför ringa.
Vid 1898 års riksdag väcktes flera motioner, afseende dels en för¬
höjning af justitieombudsmannens aflöning, dels en förlängning af hans
funktionstid. Ingendera af dessa ledde emellertid till något resultat. Del¬
vis torde detta hafva berott derpå, att en förändring i afseende på justitie¬
ombudsmannens aflöningsstat ansågs böra medföra en liknande ändring i
aflöningsstaten för justitiekanslern. En dylik mening lär dock icke kunna
stödjas af giltiga skäl. Föreställningen om en likställighet mellan dessa
båda funktionärer i fråga om deras aflöningsförmåner har blifvit härledd
ur föreskriften i 97 § regeringsformen, der det heter, att Riksdagens
justitieombudsman skall, så länge han embetet innehafver, anses lika med
Konungens justitiekansler. Ifrågavarande grundlagsstadgande har emellertid
sin egentliga och rätta tillämpning på de båda embetsmännens rangför¬
hållanden. Icke ens deras embetsfunktioner kunna »anses lika». Ännu
mindre gäller detta om deras nuvarande ekonomiska vilkor.
Justitiekanslern har tryggheten att bibehållas vid sitt embete, så länge
han icke förverkat Konungens förtroende, och efter erhållet nådigt afsked
har han rätt till pension. Justitieombudsmannens qvarstående i embetet
är, just sedan hans embetsförvaltning blifvit af Riksdagen godkänd, be¬
roende af en omröstning, och efter sin afgång från embetet eger han icke
i sin egenskap af justitieombudsman rätt till någon pension.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.
5
Skulle de ekonomiska vilkoren bringas till likhet i fråga om aflö-
ningsförhållandena för justitiekanslern och justitieombudsmannen, så måste
den° omständigheten, att den förre innehar sitt embete med trygghet, un¬
der det att den senare vid början af hvarje riksdag är oviss om det ett¬
åriga mandatets förnyelse, leda derhän, att den pekuniära aflöningen för
justitieombudsmannen ansenligt höjes.
En hög aflöning har ock helt visst den verkan, att justitieombuds¬
mannen, om han åtnjuter Riksdagens förtroende, varder mindre benägen
att mottaga ett annat embete med lägre aflöning.
Vidkommande beloppet af den lön, som bör rättvisligen anslas åt
justitieombudsmannen, synes det, som skulle aflöningen med afseende
derpå, att Riksdagen ju onekligen hedrar sig sjelf genom att hedra sin
justitieombudsman, kunna och böra fastställas till 12,000 kronor, oberäk-
nadt ersättningen för resekostnader. Just detta belopp ansag herr alders-
presidenten i Första Kammaren förlidet år vara lämpligen afpassadt. Han
väckte nemligen då, såsom bekant är, en motion i ämnet.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, får jag alltså hemställa,
att den lön af 8,000 kronor, som Riksdagens
justitieombudsman för närvarande åtnjuter, måtte från
och med år 1900 utgå med ett till 12,000 kronor
höjdt belopp.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Stockholm den 27 januari 1899.
GuUbr. Elowson.