Motioner i Andra Kammaren, N:o 14.
1
N:o 14.
Af herr C. JollRllSSOll i Aflösa, angående de till folk- och
småskolelärarne utgående ålderstilläggens bestridande af
statsmedel.
Bland de utgiftsposter, som numera årligen på ett synnerligen
känbart sätt tynga den kommunala budgeten, är afgiften till skolan en
af de mest betydliga. Visserligen måste det glädja hvarje folkupplys¬
ningens vän och främjare att så är förhållandet, alldenstund denna upp¬
lysning måste anses som ett af de allra vigtigaste momenten i våra
dagars storslagna kultur icke allenast på det andliga, utan äfven på det
materiella området, men saken har dock eu annan sida, som äfven den
förtjenar att tagas i allvarligt öfvervägande.
Vårt land och folk har nu vid sekelslutet kommit i den enligt
mångas förmenande i viss mån egendomliga ställningen, att under det
statskassans inkomster öfverflöda i så rikligt mått, att deras rätta och kloka
användande är förenadt med betydande svårigheter, så har den kom¬
munala beskattningen mångenstädes vuxit till en sådan höjd, att man
med afseende på kommunernas finanser ej utan oro vågar tänka på
framtiden.
Men det är ej nog med hvad som i det fallet nu är. Något
stillastående spårar man på det området både här och der förgäfves efter.
Lavinen rullar med rask fart och blir allt större för hvarje år.
Det synes mig derför med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke
staten i någon rikligare mån än hittills skett borde hjelpa till att lätta
kommunernas finansiella bördor för folkundervisningens vidmagthållande
och ytterligare framåtskridande. Och har jag tänkt mig, att detta för
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 2 Afä. 2 Band. 4 Häft. (N:is 14—23). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 14.
närvarande lämpligast kunde ske på så sätt, att statsverket ensamt
gäldade samtliga ålderstilläggen för hela lärarepersonalen i både folk-
och småskolan.
Förutom de skäl, jag nu framhållit i berörda afseende, anser jag
mig äfven böra påpeka en annan omständighet, som i min tanke äfven
talar för att den nu ifrågasatta åtgärden bör bifallas.
Enligt gällande lag är den kontanta minimilönen för folkskolans
lärarepersonal 600 och maximilönen, sedan tvenne ålderstillägg tillkommit,
800 kronor. Att en dylik föreskrift med hänsyn till lärames rättvisa
befordran understundom kan inverka menligt, torde näppeligen kunna
bestridas. Ty om af de tre personer, som uppförts å ett förslag, den
ene räknar ett, den andre fem och den tredje tio tjenstår, så händer
det antagligen ej så sällan, att den billigare lönen får fälla utslaget på
bekostnad af den större undervisningsskickligheten och de i öfrigt högre
meriterna.
Med anledning häraf tillåter jag mig vördsamt hemställa,
att Riksdagen beslutar, det samtliga ålderstilläggen
till lärarepersonalens i både folk- och småskolan kon¬
tanta lön från och med nästa års början, eller så snart
ske kan, betalas ensamt af staten.
r, : '‘•i >■ tf, .T»**
Stockholm den 20 januari 1899.
• it - - -.1 / '! ’
Cad Johansson,
Aflösa.