Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.
1
N:o 115.
Af herr C. H. Björck, om höjning af pensionen till f. d. vakt-
konstaplarne i Var berg J. A. Vinberg och A. Johansson.
Då straffängelset i Varberg 1881 indrogs, bestämdes: att de åtta
vaktkonstaplar, som voro anstälda vid detsamma, nemligen Gustaf Olsson,
Anders Ahlqvist, Niklas Hed, Anders Hultin, Johan August Vinberg,
Johannes Lind, Olaus Carlsson och Anders Johansson, men i anseende till
ålder och sjuklighet ej lämpligen kunde förflyttas till tjenstgöring vid annan
fangvårdsanstalt, skulle qvarstanna i Varberg med skyldighet att i mån af
krafter och arbetsförmåga användas, dels att tillse och vårda kronans vid
fängelset befintliga inventarier, dels att biträda vid de reparationer å bygg¬
naderna, som kunde förekomma, emot åtnjutande årligen, de tre förstnämnde
af 400 kronor och de fem öfriga af 300 kronor hvardera af sina löne¬
förmåner. De tre förstnämnde, som 1884 uppnått en ålder af 59 år och
deröfver, erhöllo genom kongl. brefvet af den 28 november sistnämnda år
en årlig pension af 400 kronor hvardera, hvaremot de fem sistnämnde bibe-
höllos i sina löner, alldenstund lämplig sysselsättning skulle kunna dem
beredas vid disciplinkompaniet, som 1885 förlädes till Varberg.
Då genom kongl. brefvet den lista juli 1886 dessa fem vaktkonstaplar
erhöllo en pension, som med fästadt afseende på att de fortfarande vid
fästningen kunde erhålla arbete och aflöning, bestämdes så lågt som till
240 kronor för hvarje, afgingo på egen begäran tre af dem från sin an¬
ställning vid fästningen, hvaremot de tvenne öfriga, Johan August Vinberg
Bill. till Riksd. Prof. 1899. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 27 Hcift. (N:o 115—117.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.
och Anders Johansson, fortfarande stannade qvar, hvarvid deras aflöning
såsom portvakter m. m. småningom steg till 365 kronor årligen, så att
deras hela årliga inkomst af lön och pension uppgick till 605 kronor för
hvardera tills år 1897. Sistnämnda år indrogs emellertid dsiciplinkompaniet
och dermed äfven deras aflöning, hvadan de nu under sin bräckliga ålder¬
dom hufvudsakligen hafva den obetydliga pensionen af 240 kronor att för¬
sörja sig och sina familjer med. Denna pension är otillräcklig och kan
väl ej heller anses som en lämplig ersättning och belöning för den långa
och trogna tjenstetid — närmare 40 år för Vinberg och 38 år för Johansson —
som de slitit ut sig i det allmännas tjenst. Såsom förut blifvit nämndt, erhöllo
de bland deras kamrater, som 1884 pensionerades, 400 kronor hvardera i
årlig pension, men för dessa bestämdes pensionen så lågt af det skäl att
de dessutom skulle erhålla arfvode såsom portvakter vid fästningen. Då
nu denna inkomstkälla upphört med disoiplinkompaniets indragning, så synes
väl rätt och billigt vara, att deras respektive pensioner höjas till det belopp,
som deras kamrater efter liknande ålder och tjenstetid erhållit, helst de nu
äro sjuke och orkeslöse samt således ej kunna slå sig fram på den lilla
pensionen.
Med stöd af det anförda vågar jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville från och med år 1900 höja
den årliga pensionen för f. d. vaktkonstaplarne i Var-
berg Johan August Vinberg och Anders Johansson med
160 kronor för hvardera, så att denna således måtte
komma att utgå med 400 kronor årligen för hvar och
en af dem.
Stockholm den 27 januari 1899.
Carl H. Björck.