10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.
N:o 1 14.
Af herr C. G. Grundelig om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
förvar ing en af de under pastors uppsigt varande arkiv alier.
Att de i pastorsarkiven förvarade äldre kyrkoböcker och öfriga hand¬
lingar kunna lemna värderika upplysningar för kulturhistorien, den biografi¬
ska forskningen, utredning i arsfrågor m. in., är väl obestridligt. Lika obe¬
stridligt torde det vara, att sättet för deras förvarande varit och är så litet
betryggande som möjligt. Vanligast inrymmas de uti prestgårdarne, hvilka,
åtminstone hvad landsbygden beträffar, med ytterst få undantag äro af trä
uppförda. Och knappt något enda år förgår utan att en eller annan prest¬
gård genom eldsvåda förstöres, hvarvid ock arkivet vanligen räddningslöst
går förloradt, möjligen med undantag af enstaka rester, som icke alltid äro
de vigtigaste och värdefullaste, då brådskan och den öfverhängande faran
icke förunna nog tid och sinnesnärvaro att göra det bästa urvalet. Stundom
hafva arkiven i kyrkorna fått sig anvisade förvaringsrum, hvilka emellanåt,
dock långt ifrån alltid, äro brandfria och, om de äro brandfria, sällan äro
fuktfria.
Frågas det nu, hvad som blifvit åtgjordt för att skydda dessa arkivalier,
som, i fall de skadas eller förstöras, i de flesta fall äro oersättliga, blir svaret
visserligen föga tillfredsställande. I kyrkolagen kap. 19 § 17 stadgas väl,
att när någon kyrkoherde —--— är i församlingen insatt, skall honom
ett inventarium öfver kyrkans behållna egendom och skrud, jemte kyrkoböckerna
antvardas: och om det befinnes att kyrkan förmedelst den näst tillförne af-
lidne eller afträdde pr est ens vållande någon skada tagit häfver, då skola
den framlidnes enka och arfvingar eller den sjelf, som pastoratet afträder,
det bota och ersätta. Men huru skall ett ersättande med afseende på ifråga¬
varande tillhörigheter kunna ske! I kongl. cirkuläret den 26 oktober 1883 före-
skrifves, att kyrkoherdar eller de, som hafva kyrkoarkiven under sin vård,
skola å dem hafva noggrann tillsyn---— att till vederbörande konsi¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.
11
storium skall inberättas, om arkivhandlingarne genom fukt eller eljest redan
tagit skada eller hotas deraf; att konsistorium, om förvaringsrummen finnas
olämpliga, skall derom göra den framställning, hvartill omständigheterna kunna
föranleda. Om sistnämnda förordnande kunde göras fullt effektivt, vore nödig
trygghet vunnen. Men i verkligheten torde väl för det målets vinnande före¬
finnas två väsentliga hinder: det ena att vederbörande pastorer, med hänsyn
till cirkulärets ordalydelse, sällan, om ens någonsin, torde anse sig föran¬
låta att göra här föreskrifna anmälan, det andra att vederbörande konsi¬
storium väl kan göra »framställning* om, men säkerligen ej kan vid ansvars
påföljd förelägga vederbörande att uppföra fullt betryggande förvaringsrum.
Att nyssnämnda förordning ej ansetts tillfyllestgörande, framgår af
kongl. ecklesiastikdepartementets cirkulär den 17 juni 1893, hvari det heter:
»Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1888 anhållit, det Kongl. Maj:t
täcktes taga i öfvervägande, hvilka åtgärder borde vidtagas för att vinna ett
bättre handhafvande af på spridda håll förvarade offentliga arkiv, samt riks-
arkivarien rrti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hemstält, bland annat,
att från domkapitlen måtte infordras yttranden, dels huruvida, derest en cen¬
tralisation äfven af kyrkornas äldre handlingar funnes önskvärd, år 1801 eller
någon ännu äldre tidpunkt borde bestämmas såsom tidsgräns, dels huru stort
utrymme måste beräknas för kyrkornas äldre handlingar, dels slutligen
huruvida dessa borde sammanföras i stiftsstäderna under domkapitlens vård
eller uti ifrågasatta särskilda landsarkiv, så hafva, enligt Kongl. Maj:ts be¬
slut, samtliga domkapitlen genom detta cirkulär anmodats att beträffande de
inom hvarje stift befintliga kyrkoarkiv inkomma med det i riksarkivariens
utlåtande omförmälda yttrande». Af de i anledning häraf afgifna yttranden
synes, att sex domkapitel afstyrkt äldre kyrkohandlingars centralisation hufvud¬
sakligen på den grund, att kyrkoarkiven kunde behöfvas på platsen, att två
ansågo. att, om en centralisation skulle komma till stånd, en sådan borde ske
i stiftsstäderna och att fyra bestämdt tillstyrkt de äldre kyrkohandlingarnes
sammanförande i landsarkiv. Ännu föreligger ej något beslut i frågan.
Vigtiga steg i den af Riksdagen anvisade rigtningen hafva likväl tagits un¬
der de båda sist förflutna åren, då Riksdagen år 1897 beviljat medel för an¬
ordnande af landsarkiv å Vadstena slott och år 1898 för anordnande af dy¬
lika arkiv å Upsala slott samt i Lund.
Men äfven om, trots de ecklesiastika myndigheternas mycket skiljak¬
tiga åsigter i frågan, det vore antagligt, att alla de äldsta arkivalierna från
pastorsarkiven förflyttades till landsarkiven, återstår dock den till omfånget
ojemförligt största och i praktiskt afseende vigtigaste delen, som innefattar
tiden från år 1801. Blir den förstnämnda delen föremål för omsorgsfull och
betryggande vård i likhet med hvad flerstädes lär hafva egt rum i fråga
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.
om häradsrätternas arkiv, och såsom det redan för omkring 10 år sedan skett
i Danmark, hvarest tre landsarkiv blifvit inrättade, till hvilka kyrkohandlin-
gar, när de äro 30 år gamla, skola förflyttas, kan det, efter mitt förmenande,
hvarken från statens eller församlingarnes sida anses försvarligt, rådligt
eller rätt, att den sistnämnda delen fortfarande lemnas utsatt för fara att
förstöras plötsligt genom eldsvåda, eller långsamt men säkert genom fukt.
Vid ofta förekommande nybyggnad af prestgårdar förorsakar anordnandet af
ett mindre, brand- och fuktfritt arkivrum jemförelsevis ringa kostnad. Till¬
byggnad af ett sådant rum invid en äldre prestgård är visserligen ej så litet
dyrbarare, men ej borde den uppoffringen förekomma afskräckande eller allt
för betungande, när man besinnar det gagn, som derigenom kan vinnas.
På grund af hvad jag haft äran anföra, tillåter jag mig vördsamt
hemställa,
att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervä¬
gande, hvilka åtgärder böra vidtagas i det syfte, att brand-
och fuktfria förvaringsrum måtte kunna beredas för de
arkivalier, som fortfarande skola vara under pastors upp¬
sigt och vård.
Stockholm den 26 januari 1899.'
Carl G. Grundell.
Stockholm Oskar Eklunds Boktryckeri, 18W9.