Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28,
1
ST:o £8.
Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1899, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af gäl¬
lande bestämmelser i fråga om prenumeration å tidningar.
(l:a A.)
I § 1 mom. 1 af kongl. kungörelsen angående vilkoren för tidningars
och tidskrifters postbefordran den 11 maj 1883 stadgas följande:
»önskar någon, att tidning, som inom riket utgifves å annan ort än
der han bor eller vistas, skall honom genom postverkets försorg tillhanda¬
hållas, och anmäler han sig för sådant ändamål vid postanstalt till pre¬
numeration å samma tidning, har han dervid att i förskott för den tid,
hvarför prenumerationen sker, utöfver belöpande prenumerationspris, till
postkassan erlägga en särskild afgift för tidningens postbefordran, hvilken
afgift skall i allmänhet motsvara: för tidning, som utkommer mer än en
gång i veckan, en femtedel af prenumerationspriset och för tidning, som
utkommer endast en gång i veckan eller mindre ofta, en tiondedel af
samma pris; men ej må för år och i förhållande dertill för kortare pre-
numerationstider öfverstiga
Bill. till Riksd. Prof. 1899. 5 Sami. 1 Afd. 27 Häft. (N:o 28)
1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
4 kronor, om tidningen utkommer oftare än två gånger i veckan och
hvarje nummers ytinnehåll, beräknadt efter papperets ena yta, icke öfver-
stiger 90 qvadratdecimeter;
1 krona 20 öre, om tidningen utkommer två gånger i veckan och
hvarje nummers ytinnehåll icke öfver stiger 90 qvadratdecimeter;
60^ öre, om tidningen utkommer en gång i veckan och hvarje nummers
ytinnehåll icke öfverstiger 90 qvadratdecimeter; eller
50 öre, om tidningen utkommer mindre ofta än en gång i veckan
och hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstiger 220 qvadratdecimeter;
börande dock härvid tillika iakttagas, att för hvarje gång, prenumera¬
tion a tidning vid postanstalt sker, beloppet af ifrågavarande afgift, ehvad
prenumerationen afser längre eller kortare tid och ehvad tidningens pre¬
numerationspris är högre eller lägre, alltid skall utgöra minst 20 öre för
hvarje särskilt tidningsexemplar.»
Till nämnda moment är enligt kongl. kungörelsen den 11 december
1891 fogadt ett tillägg, så lydande:
»A tidning, som utkommer högst eu gång i veckan, må prenumeration
ske. å enahanda vilkor jemväl vid postanstalt å den ort, der tidningen
utgifves.»
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 100, har nu af
herr J. Byström föreslagits, att Riksdagen måtte besluta, att omförmälda
tillägg„ skall erhålla följande förändrade lydelse:
»A tidning, som utkommer högst två gånger i veckan, må prenu¬
meration ske å enahanda vilkor jemväl vid postanstalt å den ort, der
tidningen utgifves.»
Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande:
»Riksdagen beslöt år 1891, att prenumeration på tidning, som ut-
komine högst en gång i veckan, skulle få ega rum äfven på postanstalt
å den ort, der sådan tidning utgifves. Då detta beslut fattades, sade en
ärad talare i Första Kammaren, att det var »ett steg i den rätta rigt-
ningen». Tiden är nu enligt mitt förmenande inne, då ännu ett steg bör
tagas i samma rigtning, nemligen så, att nuvarande bestämmelser härom
ändras derhän, att å tidning, som utkommer till och med två gånger i
veckan, ma prenumeration kunna ske på enahanda vilkor, som för vecko¬
tidning äro gällande jemväl vid postanstalt å den ort, der tidningen ut¬
gifves. Detta anser jag som ett tillbörligt tillmötesgående mot så väl
tidningsutgifvare som den tidningsläsande allmänheten.
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
Eu mängd af de tidningsutgifvare, som denna sak närmast berör,
ha i skrifvelse till mig framhållit önskvärdheten af att få rättighet att å
postkontor prenumerera på tidningar i den stad, der de utgifvas. Så
skrifver en af de mera inflytelserika tidningsutgifvarne i en af våra
största städer:
'Att en förändring i gällande poststadga derhän, att man skulle
kunna få prenumerera på postkontor å utgifningsorten, äfven om tidning
i fråga utkommer två gånger i veckan, skulle vara högst välkommen för
oss halfveckotidningsutgifvare, derom kan nog ej råda mer än en mening.’
Och eu tidningsutgifvare i en mindre landsortsstad säger:
'Som min tidning utkommer två gånger i veckan, har jag nog varit
i tillfälle att se obehag uppstå derigenom, att personer inom staden,
hvilka anse med sin fördel förenligt att verkställa prenumeration på
stadens postkontor, förnekats detta. Jag skulle sålunda för min del med
största tillfredsställelse se, om den ifrågasatta reformen blefve förverkligad.’
En annan tidningsutgifvare yttrar:
'Att å postkontor få prenumerera å tidning, som utkommer blott en
gång i veckan, är väl numera till ringa nytta vare sig för tidningspressen
eller allmänheten. De allra flesta tidningar, som utkomma blott en gång
i veckan, äro väl veckoupplagor af hufvudnumren, och dessa äro väl i de
flesta fall afsedda för landsbok stadsbor nöja sig nog icke numera med
en sådan tidning. Återstår således några religiösa tidningar och illustrerade
veckotidningar — de allra flesta utgifna i hufvudstaden — hvilka skulle
hafva fördel af den nuvarande förordningen. Landsortsstäderna hafva på
några få undantag när ingen nytta af nuvarande förordning. Det ligger
i sakens natur, att ett långt större antal tidningar skulle hafva fördel af
en förändring, hvarigenom det blefve möjligt att få prenumerera på half-
veckotidningar å postanstalt i den stad, der de utgifvas. Bäst vore ju,
om postverket inottoge prenumeration för stad, oberoende af huru ofta eu
tidning utkomme; först då anse vi, att vi erhållit full rättvisa. Men det
är ju bättre att taga något än intet. På grund af ofvanstående finna vi
sålunda här åsyftade förslag vara förtjent af framgång.’
Det nuvarande stadgandet är emellertid särdeles ogynsamt för de
stora städerna med de der rådande, relativt taget stora utstånden och de
i förhållande till folkmängden fåtaliga postkontoren. T all synnerhet
gäller detta Stockholm. En person på landsbygden kan, förutsatt, att han
ej bor i närhet af stad, på ett ställe verkställa prenumeration på alla de
tidningar, han önskar. Den, som bor i städerna och deras närhet, får ej
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
göra på samma sätt, utan måste vända sig till hvarje tidningsexpedition
särskild! för att erhålla de i staden utgifna tidningar, som han önskar
hålla. Om exempelvis en person, som bor på Östermalm i Stockholm,
finge på dervarande postanstalt prenumerera på en tidning, som utgifves
på Södermalm, kunde ju nuvarande bestämmelser i någon mån försvaras.
Stockholm vore då åtminstone icke sämre lottadt än sådana städer som
Gefle m. fl. Men ehuru Stockholm har flera postanstalter, betraktas det
dock i förevarande hänseende som en »ort» och lemnas derigenom i en
säregen undantagsställning. Detta förhållande bör naturligen rättas.
En del postkontor tyckas dock, trots det nuvarande stadgandet, in¬
sett det . berättigade i krafvet på utvidgad prenumerationsrätt, hvilket
bland annat framgår af följande skrifvelse från en tidningsutgifvare i
Norrland.
'Såsom hörande till saken i fråga, skrifver denne, torde det kunna
vara af intresse att veta, att här i staden har prenumeration — så var
åtminstone fallet i fjol — å den af mig utgifna tidningen, hvilken ut¬
kommer två gånger i veckan, mottagits å härvarande postkontor för per¬
soner eller inrättningar inom staden.'
Men icke blott allmänheten i städerna skulle ha fördel af den
reform, som här är ifrågasatt, äfven den talrika befolkning, som bor så
nära städerna, att den erhåller sin post genom städernas postanstalter,
skulle ha nytta deraf. Det är naturligtvis för denna mest praktiskt och
ändamålsenligt att på ett ställe få prenumerera på de tidningar, som den
önskar hålla. Och i all synnerhet gäller det om de personer, som med
s. k. väska hemta sin post i stadens postkontor. Nu måste dessa bud
hemta en del post på postkontoret och en annan del, nemligen stadens
tidningar, på de respektive expeditionerna.
För att afhjelpa denna olägenhet, ingingo för några år sedan flera
i närheten af Jönköping boende personer med en skrifvelse till general¬
poststyrelsen och anhöllo att å postkontoret i Jönköping få prenumerera
på i den staden utkommande tidningar. Denna deras begäran blef äfven
af generalpoststyrelsen beviljad. När man kunnat förfara på detta sätt
i Jönköping, kunde man väl vänta, att samma förmåner skulle kunna
gifvas äfven åt andra städer.
Jag anser visserligen, att den nu ifrågasatta reformen borde sträcka
sig till alla tidningar. Hvad de dagliga tidningarna beträffar, torde emel¬
lertid deras utgifvare fortfarande genom egna bud vilja ombesörja tid-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28. 5
ningsutbärningen på utgifningsorten, då deri dagliga tidningen, som ju i
speciel mening är nyhetstidning, derigenom i de flesta fall kommer pre¬
numeranterna tidigare till hända, än om postverket efter nuvarande ut-
bärningssätt skulle göra det. Ett liknande förhållande torde göra sig
gällande med hvarannandagstidningar, som utgifvas i åtskilliga städer.
Deremot vore det med hänsyn till halfveckotidningar obestridligen en stor
fördel för så väl utgifvaren som prenumeranten, om s. k. lokalprenumera¬
tion finge verkställas å postkontoret. Derför har jag icke ansett mig böra
begära större utsträckning af lokalprenumerationsrätten, än att den skulle
omfatta till och med halfveckotidningar.
Hvad nu angår postverket och den ekonomiska sidan af denna sak,
så synes mig, att den allmänt önskade reformen ej bör vara outförbar.
Ty då postverket kan åtaga sig att för ett visst pris befordra en tidning
från Stockholm till Luleå och der låta hembära den till prenumerantens
bostad i den i förhållande till postkontoret mest aflägsna stadsdelen, så
bör det ock för ett lika stort belopp kunna åtaga sig att befordra samma
tidning från posthuset vid Rödbotorget till en prenumerant, hvilken bor
i ett hus vid samma torg. Och då postverket mot ett visst belopp kan
befordra en tidning från Ystad till Stockholm och sedan låta hembära
den till en prenumerant vid Skanstull, så bör det för samma pris kunna
åtaga sig att befordra samma tidning tvärs öfver gatan i Ystad. Vi in¬
stämma till fullo med en af de många tidningsutgifvare, som uttalat sig
för förändring af nuvarande bestämmelser.
’Min uppfattning är’, säger han, ’att då postverket mot det sedvan¬
liga postarfvodet kan frakta en tidning från Malmö till Haparanda och
der bära ut den, borde det också för samma pris kunna bära ut den i
utgifningsorten, oafsedt hur många gånger i veckan den utgifves.’»
Bevillningsutskottet, som ansett nödigt att för denna frågas be¬
dömande erhålla utredning om de ökade kostnader, som den sålunda
föreslagna förändringen skulle för postverket medföra, har för sådant ända¬
mål i vederbörlig ordning utverkat Kongl. Maj:ts befallning till general¬
poststyrelsen att till utskottet inkomma med utredning i berörda hän¬
seende; och har i anledning häraf uti en den 28 nästlidne mars dag-
tecknad, till bevillningsutskottet stäld skrifvelse generalpoststyrelsen, efter
en redogörelse för motionärens framställning, yttrat följande:
»Enligt ofvan nämnda nådiga kungörelse den 11 maj 1883 angående
vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran, var prenumeration
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
genom postverket medgifven allenast å sådan tidning eller tidskrift, som
inom riket utgåfves å annan ort än den, der prenumeranten bodde eller
vistades. För tidningar och dylikt, som såsom försändelser under band med
post befordrades, utan att prenumeration derå egt rum vid postanstalt,
skulle befordringsafgiften per försändelse utgöra 1 öre för hvar vigt af
50 gram eller Överskjutande del deraf, dock så, att icke i något fall af-
giften för en särskild försändelse understege 4 öre.
Genom Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 22 maj 18 91, angående
ändring i ofvannämnda nådiga kungörelse den 11 maj 1888, medgafs, att
å tidning, som utkomme mindre ofta än en gång i veckan, prenumei'a-
tion finge ske jemväl vid postanstalt å den ort, der tidningen utgåfves,
och bestämdes, att minimiafgiften för foÅuibefordran af korsbandsförsän-
delser, innehållande tidningar och dylikt, skulle utgöra 2 öre i stället
för 4 öre.
Slutligen har genom nådig kungörelse den 11 december 1891 med-
gifvits, att å tidning, som utkomme högst en gång i veckan, prenumera¬
tion finge ske jemväl vid postanstalt å den ort, der tidningen utgåfves.
Den motion, hvarom nu är fråga, afser, att för närvarande skulle
allenast till s. k. lialfveckotidningar utsträckas postverkets skyldighet att
mottaga s. k. lokalprenumeration å vissa tidningar; men har, vid utveck¬
landet af skälen för motionen, motionären uttalat den åsigt, att den ifråga¬
satta reformen borde sträcka sig till alla tidningar.
Af tillgängliga poststatistiska uppgifter har generalpoststyrelsen icke
kunnat hemta material för verkställande af beräkning rörande de ekono¬
miska verkningarna för postverket af den i motionen ifrågasatta ändrin¬
gens genomförande; och tiden har ej medgifvit anordnande af några full¬
ständigare statistiska undersökningar vid vederbörande postanstalter i riket.
Det torde ej heller vara möjligt att — då icke kan förutses, i hvilken
mån allmänheten må komma att begagna sig af lokalprenumerationens
eventuella utsträckning till halfveckotidningarna, eller i hvilken mån nya
lialfveckotidningar inå komma att uppstå i följd af möjligheten att på¬
kalla postverkets biträde uti ifrågavarande hänseende — kunna på för¬
hand på ett tillfredsställande sätt beräkna de inkomster och de utgifter,
som deraf skulle följa för postverket. Emellertid har generalpoststyrelsen
inhemtat utlåtanden i ämnet af samtlige postdirektörer och postinspektörer
i riket.
Med stöd af sålunda inhemtade upplysningar och af förut kända
förhållanden anser generalpoststyrelsen sig kunna uttala den åsigt, att
Bevillningsutskottets Betänkande N:n 28.
genom hvarje steg, hvarigenom lokalprenumerationen utsträckes utöfver
hvad för närvarande är medgifvet, postverket skall — derest i öfrigt
nuvarande lagstiftning rörande prenumeration genom postverket å inrikes
tidningar och tidskrifter bibehålles oförändrad — komma att drabbas af
kostnader, hvilka i allt högre mån skola komma att öfverstiga de inkom¬
ster, som kunna vara att förvänta genom samma utsträckning.
Ju oftare en tidning utkommer, af desto större intresse är det i
allmänhet för alla vederbörande, att hvarje nummer kommer prenume¬
ranten fortast möjligt till hända. Detta gäller icke minst beträffande
tidning, som utkommer å samma ort som den, der prenumeranten bor
eller vistas. Verkställes utdelningen genom vederbörande utgifvares för¬
sorg, kan detta ske omedelbart efter det tidningen blifvit färdigtryckt och
genom en personal, som icke har några andra försändelser att kringbära,
i följd hvaraf prenumeranterna kunna inom kortaste tid få tidningsnum-
ren sig tillstälda. Annorlunda måste förhållandena ställa sig, om oftare ut¬
kommande tidningar skulle utdelas genom eller på föranstaltande af post-
anstalten å utgifningsorten. Det ligger nemligen i sakens natur, att, med
undantag för särskilda s. k. expressförsändelser, postförsändelserna måste
utsändas från postanstalterna på bestämda tider och att dessa tider i
främsta rummet måste blifva beroende af tiden för posternas ankomst
från andra orter, samt sålunda kunna komma att mycket litet passa in
med den ena eller andra tidningens utgifningstid. Dessa oftare utkom¬
mande tidningar skulle således — derest icke för deras skull särskilda
utdelningsturer anordnades, hvilket naturligtvis skulle medföra en betyd¬
lig ökning af postpersonalen och deraf följande betydliga kostnader för
postverket — kunna komma att ligga obefordrade liera timmar å post¬
anstalten, hvilket åter icke utan skäl skulle framkalla missbelåtenhet hos
så väl tidningsutgifvarne som prenumeranterna. Då generalpoststyrelsen till¬
styrkte lokalprenumerationens utsträckning till tidningar, som utkomma
högst en gång i veckan, skedde detta också under förutsättning, att hvar¬
ken utgifvarne eller allmänheten skulle lägga någon större vigt på, att
veckotidningarna befordrades till prenumeranterna med samma skynd¬
samhet, som brelposten utdelades, samt att spridningen af veckotidningarna
kunde fördelas på flera, å lämpliga tider utgående brefbärareturer, för
hvilkas behöriga fullgörande i öfriga hänseenden ifrågavarande spridning
kunde anses vara minst hinderlig. Beträffande flera städer i riket, har
dock denna förutsättning sedermera, till följd af så vill tidningsrörelsens som
den öfriga poströrelsens stora och hastiga utveckling, icke gått i fullbor¬
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
dan; och särskildt i Stockholm har man för utdelning af postabonnerade
lokaltidningar nödgats anordna icke allenast särskilda utdelningsturer, utan
äfven särskild tjenstemanna- och vaktbetjentpersonal med en särskild ex¬
peditionslokal.
Det är generalpoststyrelsens bestämda åsigt, att postverkets bestyr
med de genom dess förmedling abonnerade tidningar och tidskrifter redan
förorsaka postverket mycket stora kostnader utöfver de för sagda bestyr
inflytande afgifter. Vid en i detta hänseende för åtskilliga år sedan verk¬
stad approximativ kalkyl beräknades berörda öfverskjutande kostnader
till ett mycket betydande belopp, hvilket säkerligen ökats och ökas för
hvarje följande år, så länge nuvarande grunder för postbefordringsafgiftens
beräkning gälla.
Enligt nu gällande bestämmelser i detta afseende, innefattade i
ofvanberörda nådiga kungörelse den 11 maj 1883, utgör den postverket
tillkommande ersättningen för tidningars och tidskrifters abonnerande ge¬
nom postverket (den s. k. postbefor dr ing saf giften) i allmänhet för tidning,
som utkommer mer än en gång i veckan, en femtedel af den afgift, som
skall redovisas till tidningsutgifvaren (den s. k. prenumerationsafgiften eller
prenumerationspriset), och för tidning, som utkommer endast en gång i
veckan eller mindre ofta, en tiondedel af sistnämnda afgift; dock så, att
postbefordringsafgiften icke må för år och i förhållande dertill för kortare
prenumerationstider öfverstiga
4 kronor, om tidningen utkommer oftare ä.n två gånger i veckan
och hvarje nummers ytinnehåll, beräknadt efter papperets ena yta, icke
öfverstiger 90 qvadratdecimeter;
1 krona 20 öre, om tidningen utkommer två gånger i veckan och
hvarje nummers ytinnehåll icke öfvei’stiger 90 qvadratdecimeter;
60 öre, om tidningen utkommer en gång i veckan och hvarje num¬
mers ytinnehåll icke öfverstiger 90 qvadratdecimeter; eller
50 öre, om tidningen utkommer mindre ofta än en gång i veckan
och hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstiger 220 qvadratdecimeter.
Postbefordringsafgiftens minimibelopp är bestämdt till 20 öre för
hvarje särskildt tidningsexemplar.
Det nämnda sättet att beräkna postbeforingsafgiften leder dertill,
att ju större förmåner postverket lemnar tidningsutgifvare, desto lägre
kan denne sätta sin prenumerationsafgift, samt att ju lägre denna tid-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
9
ningsutgifvaren tillkommande afgift är, desto mindre varder postbeford-
ringsafgiften (d. v. s. postverkets inkomst).
Det torde ej heller böra lemnas obemärkt, hurusom, enligt nådiga
kungörelsen den 11 maj 1883, planscher, hörande till tidning, som genom
postanstalt blifvit förskrifven, varda afgiftsfritt med posten befordrade,
när de utan särskild betalning utöfver prenumerationspriset (= den tid-
ningsutgifvaren tillkommande afgift för tidningen) åtfölja tidningen samt
tillkännagifvande derom i denna finnes infördt; samt att enahanda förmån,
under samma vilkor, äfven tillkommer tidningen åtföljande, af dess redak¬
tion utgifna bihang dertill, dock med visst förbehåll beträffande bihang
till tidning, för hvilken nedsättning i den mot prenumerationspriset sva¬
rande befordringsafgift åtnjutes.
För att åtminstone i någon mån visa, huru ringa ofvan berörda
ersättning kan te sig i förhållande till de skyldigheter, som redan nu
åligga postverket i afseende å spridningen af abonnerade tidningar inom
landet, och huru obilligt det, enligt generalpoststyrelsens mening, skulle
vara att, med bibehållande af nuvarande grunder för ersättningens beräk¬
nande, ytterligare öka dessa åligganden, torde här få lemnas några exem¬
pel. För bestyren med tidningsprenumerationen och hvad dermed sam¬
manhänger erhåller postverket för närvarande ersättning (postbefordrings-
afgift) pr nummerexemplar (d. v. s. hvart exemplar af hvarje nummer
af tidning eller tidskrift) med ungefär följande belopp för nedannämnda
tidningar, som utkomma:
a) 1 gång i veckan
öre
Affärslistan ...
Söndags-Nisse
Figaro ............
b) 2 gånger i veckan
Dalpilen................
Alingsås Tidning
Avesta Tidning....
c) 3 gånger i veckan
Nya Vexiöbladet med Ljungbyposten
Bästads-Posten .........................................
Bärgslagsblad et.........................................
Bill. till Riksd. Prof. 1899. 5 Sami. 1 Afd. 27 Häft.
2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
d) 4 gånger i veckan
Gotlands-Posten ..................................................................... y
Engelholms Tidning.............................................................. y
e) 6 gånger i veckan
Dagen...................................... 2/
^ ............................................... / io
Dagbladet Ystads-Posten...................................................... y.
Aftonbladet, dagliga landsortsupplagan, ........................... 3/lo
En så ringa ersättning, som den här ofvan angifna, torde icke kunna
anses såsom skälig godtgörelse för det arbete och de utgifter, som af
postverkets redan atagna bestyr med afseende å tidningsprenumeration för¬
orsakas (såsom t. ex. tidningstaxas upprättande och utgifvande till trycket,
afgifters uppbärande och bokföring, liqvider med tidningsutgifvare, tid-
ningsexemplars blädning, adresspåteckning och postbefordran samt tid-
ningsnumrens utdelning, enligt nuvarande regler och bestämmelser, till
vederbörande prenumeranter). Ännu mindre lärer ersättning, beräknad enligt
nu gällande grunder, vara tillräcklig för att jemväl betacka de kostnader,
som för postverket skulle uppstå genom åtagandet att i städer, der en
eller flera oftare än en gång i veckan utkommande tidningar utgifvas och
dessa i regeln torde hafva sina flesta prenumeranter, vidtaga de åtgärder,
som erfordras för att hvarje särskild prenumerant må kunna på bestämda
tider, flere gånger i veckan, regelbundet få hvarje postabonneradt nummer¬
exemplar sig tillburet.
Då nu emellertid anspråken på postverket med afseende å dess be¬
fattning med tidningsrörelsen allt mera ökas, men deremot allt mera af-
lägsnas möjligheten för postverket att tillfredsställa dessa anspråk utan an¬
litande af andra inkomster än dem, som, med tillämpning af nu gällande
bestämmelser, inflyta af nämnda rörelse, vill det synas generalpoststyrel¬
sen, som tiden kunde vara inne för att underkasta nuvarande författnin¬
gar angående postverkets tidningsrörelse en revision, särskildt i fråga om
grunderna, efter hvilka postverkets ersättning för dess bestyr med tid¬
ningsprenumeration hädanefter bör beräknas.
Såsom ofvan är antydt, gäller för närvarande såsom hufvudgrund,
att postverkets ersättning utgår efter en viss procent af den prenumera-
tionsafgift eller det prenumerationspris, som tidningsutgifvare sjelf be¬
stämmer. Erfarenheten visar emellertid, att prenumerationsafgifterna inga¬
lunda vuxit i samma mån som tidningarnas antal och upplagor. Tvärt¬
om ha, till följd af nutidens utvecklade annonseringsväsende, vissa ut¬
gifvare kunnat sätta sitt pris för tidningen till en obetydlighet, ja till och
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28. 11
med lemna tidningen utan att derför äska någon prenumerationsafgift.
I följd deraf har ej heller postverkets ersättning stigit i proportion med
tidningsrörelsen.
Till stöd för lämpligheten af en revision, under den närmaste fram¬
tiden, af den svenska lagstiftningen i förevarande ämne torde ock kunna
åberopas förhållandena uti ifrågavarande hänseende inom vissa andra länder.
I Norge beräknas postverkets ersättning för abonnement å inrikes tid¬
ningar uteslutande efter tidnings vigt, nemligen till 12 7, öre per kilo¬
gram för tidningar, som utkomma minst 3 gånger i veckan, och 15 öre
per kilogram för andra tidningar.
I Danmark beräknas vid tidningsabonnement genom postverket dels
abonnementsafgift, utgående med 8 % af prenumerationspriset för tid¬
ningar, som passera mer än ett räkenskapsförande postkontor, och 4 %
för öfriga tidningar, dels ock, för postbefordringen samt utdelning eller
kringbäring, 1/J öre för hvarje nummer om högst 125 grams vigt, dock
ej under 5 öre för ett qvartal.
I Tyskland beräknas för närvarande postverkets ersättning för be¬
fattningen med tidningsabonnement efter enahanda hufvudgrund som hos
oss; dock äro ersättningsbeloppen högre enligt de i Tyskland gällande
bestämmelserna. Emellertid har, efter förberedande arbeten sedan åtskil¬
liga år tillbaka, för tyska riksdagen innevarande år framlagts förslag till
en genomgripande förändring af sagda bestämmelser. Enligt ifrågavarande
inom tyska rikspostamtet utarbetade förslag, hvilket, så vidt för gene¬
ralpoststyrelsen kändt är, ännu icke undergått slutlig behandling inom
tyska riksdagen, skulle afgiften för tidningsabonnement genom postverkets
försorg beräknas på följande sätt:
a) 10 pfennig (8,9 öre) för hvarje abonnementstermin utan hänsyn
till dess längd;
b) 15 pfennig (13,35 öre) årligen för tidning, som utkommer en
o-åner i veckan eller mindre ofta, och derutöfver 15 pfennig årligen för
o o
hvarje ytterligare nummer i veckan; samt
c) 10 pfennig årligen för hvarje kilogram af tidningens vigt för
hela året.
Minimum skulle utgöra 40 pfennig (35,6 öre) årligen för hvarje tidning.
Det är generalpoststyrelsens lifliga öfvertygelse, att äfven frågan om
vidare utsträckning af svenska postverkets skyldighet att mottaga lokal¬
prenumeration å vissa tidningar bör ställas i samband med en revision
af författningarna angående postverkets tidningsrörelse.
^ Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
En sådan revision kommer emellertid att blifva ett arbete af mycket
grannlaga och delvis ömtålig beskaffenhet. Vid dess utförande måste be¬
hörig och noggrann hänsyn tagas både till postverkets samt till allmän¬
hetens och tidningsutgifvarnes skäliga intressen. Den betydelsefulla och
i flera hänseenden djupt ingripande frågan lärer alltså, för dess rätta lös¬
ning, kräfva, att vid revisionens verkställande medverkan erhålles af
kompetenta personer äfven utom postverket.»
I betraktande af hvad general poststyrelsen i sitt yttrande anfört
finner sig . utskottet icke kunna under nuvarande förhållanden tillstyrka
det i motionen framstälda förslaget. På sätt generalpoststyrelsen fram¬
hållit, synes det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke en revision
af nu gällande föreskrifter om postverkets tidningsrörelse är af behofvet
påkallad. Frågan om utsträckning af postverkets skyldighet att mottaga
okalprenumeration a vissa tidningar, så vidt en sådan utsträckning må
anses behöflig eller önskvärd, anser utskottet i likhet med generalpost¬
styrelsen böra förekomma i sammanhang med en dylik revision. Ut¬
skottet hemställer fördenskull,
l:o) att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte taga under om¬
pröfning, huruvida skäl kunna förefinnas att föranstalta
om en revision af gällande stadganden angående till¬
handahållande af tidningar genom postverkets försorg
i det af generalpoststyrelsen angifna syfte samt, i så-
dant fall, till Riksdagen inkomma med det förslag i
berörda hänseende, hvartill förhållandena kunna föran¬
leda; samt
2:o) att herr Byströms ifrågavarande motion måtte
anses besvarad genom utskottets under l:o) här ofvan
gjorda hemställan.
Stockholm den 20 april 1899.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
Bevillninysutskotiets Betänkande N:o 28.
13
Reservation
vid punkten l:o) af herr af Buren, hvilken ansett, att utskottets hem¬
ställan i nämnda punkt bort hafva följande lydelse:
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta verkställa revision
af gällande stadganden angående tillhandahållande af
tidningar genom postverkets försorg i det af general-
poststyrelsen angifna syfte samt till Riksdagen in¬
komma med det förslag i berörda hänseende, hvartill
förhållandena kunna föranleda.
3
Bih. till Riksd. Prot. 1899.
5 Sami.
1 Afd. 27 Haft.