Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.
1
N:o 26.
Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1899, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition angående
ändrad lydelse af § 10 mom. 4 kongl. förordningen den
13 juli 1887 angående vilkoren för tillverkning af bränvin,
sådant nämnda mom. lyder enligt kongl. kungörelsen den
1 juni 1894.
(2:a A.)
§ 10 mom. 4 i gällande förordning angående vilkoren för till¬
verkning af bränvin lyder sålunda:
»Då bränvin under de vilkor och den kontroll, Kongl. Maj it vill
föreskrifva, gjorts till förtäring obrukbart (denaturerats), må för sådant
bränvin åtnjutas restitution af tillverkningsskatten eller ock vid bränneri,
der tillverkningsrätt gäller, skattefrihet ; dock att afgift för denatureringen
skall utgå med två öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka.»
Under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för den 6 nästlidne mars har Kongl. Maj:t i proposition, n:o 67, föreslagit
Riksdagen att besluta, att ofvanintagna mom. må erhålla följande för¬
ändrade lydelse, nemligen:
»Restitution af tillverkningsskatt må under de vilkor och den
kontroll, Kongl. Maj:t vill föreskrifva, åtnjutas
för bränvin, som vid staten tillhörigt krutbruk användes för till¬
verkning af krut, afsedt för krigsbruk eller för öfningar i försvarsändamål;
Bih. till Riksd. prat. 1899. 5 Sami. 1 Afl. 25 Käft. (N:o 26.) 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.
för finkelolja, afsedd till tekniskt ändamål; samt
för bränvin, som gjorts till förtäring obrukbart (denaturerats).
För bränvin, som denaturerats vid bränneri, der tillverkningsrätt
gäller, må åtnjutas skattefrihet.
Afgift för undersökning af finkelolja i och för restitution af till-
verkningsskatt utgår med två öre och för denaturering af bränvin med
ett öre för hvarje liter af normalstyrka.»
Enligt ofvan omförmälda statsrådsprotokoll har chefen för finans¬
departementet vid frågans behandling anfört följande:
»Afgiften för denaturering af bränvin var jemlikt § 24 i nådiga
förordningen angående denaturering af bränvin den 10 oktober 1890
bestämd till 3 öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka. Enligt § 14
mom. 1 i samma förordning skulle kontrollant vid denatureringsförrättning
af staten åtnjuta, såsom arfvode samt ersättning för rese- och expeditions¬
kostnader, 2,5 öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka, som af honom
denaturerats, dock att för kalenderår arfvodet till en och samme kon¬
trollant ej finge för något denatureringsställe utgå med högre belopp än
1,200 kronor. Jemlikt mom. 3 i sistnämnda § egde för denatureringsför¬
rättning vittne af staten åtnjuta 0,5 öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka,
som vid förrättningen denaturerats, dock ej under 5 eller öfver 15 kronor.
Denatureringsafgiften nedsattes jemlikt nådiga kungörelsen den 1
juni 1894 om ändrad lydelse af § 10 mom. 1 i nådiga förordningen
angående vilkoren för tillverkning af bränvin den 13 juli 1887 till 2
öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka. I sättet för beräkningen
af kontrollantsarfvodet gjordes genom nådiga kungörelsen den 30 no¬
vember 1894 den förändring, att kontrollanten berättigades åtnjuta: a)
300 kronor för år räknadt samt b) 1 öre för hvarje liter bränvin af
normalstyrka, som af honom denaturerats. I bestämmelsen om ersättning
till vittnet gjordes ingen förändring.
Med förmälan att i väckt motion föreslagits, att Riksdagen måtte
hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes förordna om sådan
förändrad bestämmelse i 14 § af nådiga förordningen angående denatu¬
rering af bränvin den 10 oktober 1890, sådan nämnda § lyder enligt
nådiga kungörelsen den 30 november 1894, att det nu bestämda arfvodet
till kontrollanten måtte nedsättas eller begränsas till visst maximibelopp
för år, har Riksdagen i underdånig skrifvelse den 7 maj 1898 anfört, att
Riksdagen i likhet med motionären funne de till kontrollanterna för
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 3
denaturering af bränvin utbetalda arfvoden väl höga i jemförelse med det
arbete, som af kontrollanten kräfdes, hvadan önskvärd! vore, att en
minskning af desamma kunde ega rum. Ej heller kunde den af 1894
års Riksdag åsyftade jemnare fördelningen af nämnda arfvoden anses
hafva vunnits genom de senast i ämnet utfärdade bestämmelserna. Ivon-
trollantsarfvodena hade under år 1897 uppgått till ej mindre än 25,136
kronor 6 öre. Om detta belopp fördelades på de af kontrollanterna under
året verkstälda denatureringsförrättningarne, uppginge den af kontrollant
för hvarje förrättning uppburna ersättningen i medeltal till 52 kronor
80 öre, under det att i de särskilda denatureringsdistrikten densamma
vexlade från högst 208 kronor 47 öre i Södermanlands läns denaturerings-
distrikt, till lägst 32 kronor 20 öre i Blekinge läns denatureringsdistrikt.
Riksdagen hölle före, att den ersättning, som borde tillkomma kontrollant
vid denaturering af bränvin kunde bestämmas på ett ändamålsenligare
sätt och till lägre belopp, än nu vore stadgadt, utan att derigenom be¬
tryggandet af statens rätt skulle på något sätt förminskas. Det nuvarande
sättet för bestämmande af kontrollants arfvode syntes dock böra bibehållas
med den förändring, att den efter antalet liter denatureradt bränvin be¬
stämda ersättningen beräknades efter en fallande skala, hvarigenom skulle
förekommas, att arfvodet vid de denatureringsställen, der större mängd
bränvin för hvarje gång denaturerades, blefve oskäligt högt. En minsk¬
ning af kontrollantsarfvodet skulle jemväl nedbringa kostnaden för de¬
naturerings verkställande, och då någon behållning för statsverket ej vore
med denatureringsafgiften afsedd att vinnas, skulle derigenom en ned¬
sättning i denatureringsafgiften möjliggöras. Priset å denatureradt bränvin
stälde sig för närvarande vida högre i Sverige än i Tyskland och Dan¬
mark, i hvilka sistnämnda länder bruket af denatureradt bränvin för den
skull vore mera utbredd Om priset å denatureradt bränvin kunde här
i landet sättas lägre, än nu voro händelsen, hvithet, en nedsättning af
denatureringsafgiften antagligen skulle hafva till följd, komme denatureradt
bränvin helt visst att jemväl här vinna ökad användning till så väl rent
tekniska som hushålls- och andra ändamål, något som, enligt Riksdagens
åsigt, i många hänseenden vore önskvärdt.
Derjemte har Riksdagen ifrågasatt, huruvida icke denaturering
af bränvin vid Åkers krutbruk skulle utan särskild kostnad för staten
kunna verkställas af någon bland dess vid bruket anstälde tjensteman.
På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört tiar Riksdagen anhållit,
det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida icke en ytterligare
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.
nedsättning i och en jemnare fördelning af ifrågavarande arfvoden lämp¬
ligen knnde ega rum.
Öfver denna Riksdagens skrifvelse tiar chefen för finansdeparte¬
mentets kontroll- och justeringsbyrå den 14 december 1898 afgifvit in¬
fordrad! underdånigt utlåtande och deri hufvudsakligen anfört följande:
Vid bedömandet, huruvida de utgående arfvodena för denaturering
af bränvin vore för höga eller icke, finge man ej endast fästa sig vid
det timantal, som åtginge för förrättningen, utan borde hänsyn äfven
tagas till åtskilliga andra omständigheter. Först och främst fordrades att
erhålla fullt pålitliga personer för dessa befattningar, enär saken ju gälde
utbetalandet af högst betydliga belopp från statsverket. Vidare vore att
märka, att kontrollanterna vore skyldiga att, så fort ske kunde, efter
erhållen kallelse verkställa denaturering, samt att de, som egde påkalla
kontrollanten, vanligen icke gjorde detta förr än i sista stund, innan de
behöfde denatureringen, hvarför kontrollanten åtminstone i de större
distrikten ej kunde sjelf disponera sin tid. Med beaktande af dessa om¬
ständigheter syntes man icke kunna säga, att de arfvoden, som utgått i
enlighet med bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 30 november 1894,
varit oskäligt höga mer än möjligen i två fall. De högsta kontrollants-
arfvodena hade under de tre senaste åren utgått i Stockholms stad med
respektive 3,554 kronor, 3,365 kronor och 4,444 kronor, i Malmöhus
län, med undantag af Helsingborg och Eslöf, med respektive 3,109 kronor,
2,050 kronor och 4,530 kronor (hela länet) samt i Göteborgs och Bohus
län med respektive 3,052 kronor, 2,726 kronor och 2,281 kronor. I
Stockholm voro denatureringsställenas antal 19—21 samt förrättningarnes
68— 92, i Malmöhus län 12 å 16 ställen med 70 ä 111 förrättningar
samt i Göteborgs och Bohus län 6 å 7 ställen med 44 ä 50 förrättningar.
Dessa arfvoden kunde icke anses orimligt höga, i synnerhet som kontrollanterna
icke egde uppbära någon reseersättning.
Deremot kunde det ej nekas, att arfvodena till kontrollanterna i
Stockholms och Södermanlands län utgått med alldeles för höga belopp,
isynnerhet år 1897, och detta vare sig man fäste sig vid årsarfvodet eller
vid arfvode! i medeltal för hvarje förrättning. I Stockholms län hade
nemligen arfvodet år 1897 uppgått till 3,272 kronor för 30 förrättningar
vid ett denatureringsställe (Reymersholm), således till 109 kronor i medeltal
för förrättning, och i Södermanlands län till 2,293 kronor för 11 förrätt¬
ningar, likaledes vid ett denatureringsställe (Åkers krutbruk), eller 208
kronor för förrättning. Emellertid vore att märka, att denatureringen af
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 5
bränvin under de år, de nuvarande arfvodesbestämmelserna varit gällande,
ökats i eu grad, som ej kunnat förutses. Under det att år 1890 ännu
icke 1,000,000 liter och under åren 1891 —1893 1,100,000 ä 1,200,000
liter bränvin denaturerats, hade derefter det denaturerade beloppet ökats
med omkring 200,000 liter om året och utgjorde år 1897 ej mindre än
2,138,604 liter. I denna tillökning hade Reymersholm deltagit med en
rätt betydande del. Der denaturerades nemligen
år 1893 ................................................... 109,464,8 liter .
» 1894 ...................................................... 128,068,2 »
» 1895 ..................................................... 185,082,5 »
» 1896 ..................................................... 176,276,2 »
» 1897 ...................................................... 308,501,6 »
Vid Åkers krutbruk började bränvin att denatureras först år 1894,
till en början i mindre skala, 28,451,1 liter, men hade denatureringen
äfven der stigit och uppgick år 1897 till 210,571 liter.
Riksdagen hade i sin underdåniga skrifvelse den 9 maj 1894
yttrat, att det vore önskvärdt, om en minskning i och jemnare fördelning
af ifrågavarande arfvoden kunde ega rum. Att en minskning i kon-
trollantsarfvodena egt rum, vore alldeles obestridligt. Dessa både nemligen
år 1894 uppgått till 27,489 kronor, men följande år genom tillämpningen
af de nya arfvodesbestämmelserna sjunkit till 20,356 kronor. Sedan dess
hade arfvodena naturligtvis stigit med den ökade denatureringen, men
hade år 1897 icke uppgått till mer än 25,136 kronor och vore således
fortfarande lägre än år 1894, oaktadt denatureringen under tiden ökats
med 700,000 liter eller 50 procent.
Såsom framginge af en vid utlåtandet fogad tabell, hvilken såsom
bilaga 1 torde få biläggas dagens protokoll, öfver denatureringen inom
de särskilda distrikten, hade år 1894 de lägsta arfvodena för förrättning
förekommit inom de minsta distrikten, der också årsarfvodena varit de
lägsta, nemligen i Gotlands och Kronobergs län, der årsarfvodena ej
uppgått till mer är respektive 25 kronor 44 öre och 111 kronor 7 öre,
under det att deremot år 1897 arfvodena för förrättning för kontrollan¬
terna inom de minsta distrikten öfverstigit medeltalet för riket. Sålunda
hade sistnämnda år arfvodena utgjort för kontrollanten i
Gotlands län...............kronor 61,67 för förrättning
Kalmar » ............... » 85,07 » »
G
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.
Elfsborgs län
Östergötlands »
Skaraborgs »
kronor 57,02 för förrättning
» 109,08 »
» 103,88 »
under det att medeltalet för hela riket vore 52 kronor 81 öre eller, om
man frånräkna!' denatureringen vid Åker, 49 kronor 12 öre. De låga
medeltalen för kontrollanterna i Blekinge och Kristianstads län berodde
derpå, att vid de största denatureringsställena inom dessa län sällan
denaturerades mer än omkring 3,000 liter bränvin vid hvarje förrättning,
under det att vid Reymersholm och Åker det ansåges förmånligare att
låta denaturera större qvantiteter, 10,000 a 20,000 liter för hvarje gång.
En jemnare fördelning af kontrollantsarfvodena hade således vunnits genom
1894 års bestämmelser på det sätt, att arfvodena inom de större distrikten
nedsatts så mycket, att en rätt betydlig nedsättning i samtliga kontroll-
kostnaderna vunnits, under det att samtidigt kontrollanterna inom de
minsta distrikten fått sina arfvoden höjda.
Beträffande priset på denatureradt bränvin i Tyskland och Dan¬
mark, i hvilka länder priset, enligt hvad Riksdagen uppgifva, skulle
vara betydligt lägre än i Sverige, hade Kongl. Maj:ts minister i Berlin
i augusti år 1898 upplyst, att der gällande pris i detalj å denatureradt
bränvin vore 60 pfennig för liter med någon mindre rabatt för qvantiteter
af minst 5 liter. I Danmark vore deremot, enligt hvad danske utrikes¬
ministern i skrifvelse till Kongl. Maj:ts minister i Köpenhamn meddelat,
denaturering af bränvin alls icke medgifven. I Stockholm hade under
hösten år 1898 denatureradt bränvin sålts i detaljhandeln till 50, 55
eller 60 öre för liter, olika på olika ställen, samt under sommaren
samma år till lägre pris.
Hvad anginge denatureringen af bränvin i Tyskland, så erlades
der ingen särskild afgift annat än i det fall, att förrättningsmannen i
och för denatureringen nödgades företaga särskild resa, då den, som
påkallat förrättningen, vore skyldig att till honom utbetala rese- och
traktamentsersättning. Denatureringen verkstäldes af samma personal,
som utöfvade kontroll öfver bränvinstillverkningen och till hvars aflö¬
nande de särskilda staterna erhölle 10 procent af skatten för det der
tillverkade bränvinet.
I Finland utginge denatureringsafgiften med 7 penni (ungefär
5 öre) för hvarje liter af normalstyrka, hvaraf kontrollanten erhölle
4 (= 2,8 öre) och vittnet 1 penni (= 0,7 öre), dock för kontrollanten
Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 26. 7
högst 600 mark och för vittnet högst 150 mark för kalenderår och
denatureringsställe. Denaturering af bränvin egde emellertid rum endast
i mindre skala. År 1897 denaturerades sammanlagdt 269,295 liter
bränvin af normalstyrka. Den största denatureringen, 89,618 liter, före-
komme vid en tekno-kemisk fabrik, der så väl ättik- som etertillverkning
bedrefves och der dessutom bränvin denaturerades till försäljning. Den
dernäst största denatureringen, 30,893 liter, förekomme vid en fabrik
för lack- och polityrberedning samt tillverkning af parfym, der äfven
bränvin denaturerades för försäljning. Bestämmelsen om ett maximi-
arfvode hade äfven i Finland befunnits olämplig, med anledning hvaraf
chefen för bränvinskontrollen gjort framställning om ändring, hvilken
emellertid icke bifallits.
I Norge utfördes denatureringen i allmänhet af tulltjenstemännen,
som derför icke uppbure något arfvode. Om denatureringen verkstäldes
af en bränvins- eller maltkontrollör, erhölle denne 4 kronor för hvarje
förrättning. Föranledde förrättningen särskild resa, utginge äfven rese-
och traktamentsersättning. I Norge förekomme således icke någon
särskild denatureringsafgift.
Statsverkets behållna andel af denatureringsafgift erna, hvilken
andel år 1894 utgjort 11,253 kronor, hade år 1895 till följd af denature-
ringsafgiftens nedsättande sjunkit till 8,013 kronor, men sedan dess
åter stigit och år 1897 uppgått till 12,536 kronor. Denaturerings-
afgifterna hade samma år uppgått till 42,772 kronor. Dessa siffror
visade tydligen, att denatureringsafgiften vore större, än som erfordrades
för bestridande af kontrollkostnaderna. Med bibehållande af de nuvarande
bestämmelserna rörande ersättning åt kontrollanter och vittnen skulle
emellertid afgiften icke kunna nedsättas med mer än ett hälft öre för
hvarje liter bränvin af normalstyrka, hvilken nedsättning visserligen
skulle blifva till fördel för dem, som läte denaturera bränvin vare sig för
eget bruk eller till försäljning, men säkerligen icke skulle medföra någon
nedsättning i priset å det bränvin, som i detaljhandeln försåldes åt all¬
mänheten. Som det dock egentligen vore till denna allmänhets förmån
en nedsättning i priset vore önskvärd, borde om möjligt denaturerings¬
afgiften nedsättas med ett öre. Biksdagen hade förklarat sig anse, att
det nuvarande sättet för bestämmande af kontrollantsarfvodet borde bibe¬
hållas, dock med införande af en fallande skala för den efter antalet
liter utgående ersättningen, hvarigenom skulle förekommas, att arfvodet
vid de denatureringsställen, der större mängd bränvin för hvarje gång
8
Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 26.
denaturerad.es, blefve oskäligt högt. Denna slutledning vore dock endast
delvis vigtig. Obestridligt vore, att derigenom ersättningen kunde ned¬
bringas för de förrättningar, vid k vilka stora mängder bränvin denature-
rades, men deremot vore det ej säkert, att derigenom årsarfvodena och
dermed totala årskostnaden blefve mindre, enär, då det komme att ligga
i både kontrollantens och vittnets intresse, att denatureringen af samma
myckenhet bränvin fördelades på liera förrättningar, det ju ej vore otänk¬
bart, att en eller annan af dem, som påkallade denaturering, skulle
komma att åtminstone i någon mån tillmötesgå kontrollpersonalens önsk¬
ningar, och, såsom redan påvisats, funnes redan ett par rätt stora denatu-
reringsställen, der nästan aldrig denaturerades stort mer än 3,000 liter
vid hvarje förrättning, hvilket belopp just motsvarade vittnets maximi-
ersättning.
För att åstadkomma en verklig minskning i kontrollkostnaderna
måste man derför begränsa arfvodena på annat sätt, nemligen genom
införande af en fallande skala antingen för denatureringen vid hvarje
särskildt denatureringsställe eller inom hvarje kontrollants distrikt. Som
det senare af dessa alternativ både vore enklare att tillämpa och mer
effektivt, syntes det vara att föredraga, och kunde begränsningen lämp¬
ligen bestå deri, att arfvodet utginge med ett öre för hvarje liter till och
med 100,000 liter samt derefter med ett hälft öre. Denna minskning
vore emellertid icke tillräcklig för att nå målet, denatureringsafgiftens
nedsättande till ett öre. Det nuvarande fasta arfvodet, som utginge med
75 kronor för hvarje qvartal, hvarunder kontrollant verkstält denaturering,
hade uteslutande tillkommit i syfte att, trots arfvodets nedsättande från
två till ett öre, bereda kontrollanterna i de mindre distrikten ökad inkomst,
hvarför det ej ginge an att nu utan vidare borttaga detsamma från alla
kontrollanter, utan borde kontrollanterna inom de minsta distrikten få
behålla det. Detta mål vunnes, om man läte det fasta arfvodet så att
säga ingå i det efter litertal beräknade på så sätt, att kontrollanten
erhölle minst 75 kronor för hvarje qvartal, hvarunder denaturering af
honom verkstälts. Genom eu dylik bestämmelse skulle detta arfvode
bortfalla i alla distrikt, der denatureringen uppginge till eller öfverstege
7,500 liter i qvartalet.
I den redan omnämnda tabellen öfver denatureringen åren 1894
och 1897 äro i kolumnerna A och B införda de belopp, hvartill kontrol-
lantsarfvodena så väl för år som i medeltal för hvarje förrättning under
år 1897 skulle hafva uppgått, om de nu föreslagna bestämmelserna varit
Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 26. 9
gällande; och i en annan, sedermera på kontroll- och justeringsbyrån
upprättad tabell, hvilken såsom bilaga 2 torde få biläggas dagens proto¬
koll, hafva motsvarande uppgifter lemnats för år 1898. Af dessa tabeller
synes, att en denatureringsafgift af ett öre båda åren skulle hafva räckt
att betacka kontrollkostnaderna, ehuru öfverskottet endast skulle hafva
blifvit helt obetydligt, hvardera året mellan 100 och 200 kronor.
Då det af byråchefen uppgjorda förslaget till bestämmelser an¬
gående arfvoden åt kontrollanterna synes mig vara af beskaffenhet att
kunna godkännas, anser jag mig böra förorda, att nådig framställning
göres hos Riksdagen om denatureringsafgiftens nedsättning till ett öre
för liter denatureradt bränvin.
I fråga om Riksdagens förslag, att denatureringen af bränvin vid
Åkers krutbruk skulle utan särskild kostnad för statsverket verkställas
af någon bland dess vid bruket anstälde tjensteman, har byråchefen i sitt
underdåniga utlåtande anfört, att användningen af denatureradt bränvin
för tillverkning af krut icke började förr än i oktober månad år 1894,
således flera år sedan denaturering införts i Sverige och äfven sedan
Riksdagen behandlat Kongl. Maj:ts proposition den 9 februari 1894
angående denatureringafgiftens storlek. Yid tiden för utfärdandet af den
första förordningen angående denaturering användes sprit visserligen vid
vissa statsinstitutioner, såsom museer, universitetslaboratorier m. fl., men
endast i mindre skala, och det hade derför ansetts öfverflödigt att föreslå
någon bestämmelse om skatterestitution titan denaturering för sprit, som
användes för statverkets ändamål, hvilket ju eljest varit det naturligaste.
I stället hade stadgats, att chefen för kontroll- och justeringsbyrån finge
meddela särskilda föreskrifter om myckenhet och beskaffenhet af det
denatureringsmedel, som skulle användas för denaturering vid allmänna
undervisningsanstalter, museer och laboratorier, hvarmed afsetts att bereda
dessa institutioner förmånen att få begagna för deras ändamål lämpligare
om också mindre kraftigt denaturerande medel än de i förordningen
eljest föreskrifna. Institutionsföreståndarnes ställning såsom statens tjenste¬
man hade nemligen ansetts i och för sig utgöra tillräcklig säkerhet, att
den dem beviljade förmånen icke skulle missbrukas. Denatureringen
för dessa institutioners räkning hade visserligen under årens lopp ökats,
men ännu hade den icke något år uppgått till 20,000 liter för alla till
sammans, och det kunde derför för dem vara likgiltigt, om de erhölle
restitution af tillverkningsskatten direkt eller först efter denaturering af
Bill. till Iiiksd. Prof. 18'J'J. 5 Sami. 1 Afd. 25 Uäjt. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.
bränvinet. Helt annat hade förhållandet blifvit vid Åkers krutbruk, der
år 1896 denaturerats 141,630,8 liter bränvin och år 1897 210,571,1 liter.
För dessa belopp blefve denatureringsafgiften, äfven om den nedsattes
till ett öre, rätt betydlig, och det läge derför i krutbrukets intresse att
blifva befriadt från densamma. Ivunde denaturering, som verkstäldes af
en vid bruket anstå!d tjensteman, anses vara tillräcklig såsom kontroll,
att bränvinet ej användes på olofligt sätt, så vore det ju enklare och enligt
byråchefens förmenande lika betryggande att låta krutbrukets föreståndare
på något sätt styrka, huru mycket bränvin under viss tid användts vid
krutbruket för de tillverkningar, för hvilka användningen af skattefri
sprit kunde komma att medgifvas, och derefter låta krutbruket erhålla
restitution af tillverkningsskatten för det sålunda använda bränvinet.
Den af Riksdagen uttryckta önskan, att statsverket måtte befrias
från kostnaden för denaturering af bränvin, som användes vid Åkers
krutbruk, synes mig vara fullt befogad. Deremot finner jag den för vin¬
nande af detta mål af Riksdagen ifrågasatta utvägen att låta någon af
de -vid krutbruket anstälde tjenstemännen verkställa denatureringen icke
vara den lämpligaste, utan synes det mig, såsom byråchefen äfven fram¬
hållit, vara både enklare och för statsverket lika betryggande att låta
krutbrukets föreståndare, på sätt som af Kongl. Maj:t kan komma att
bestämmas, styrka, huru mycket bränvin under någon viss tid användts
vid krutbruket för de tillverkningar, för hvilka användningen af skattefri
sprit kan komma att medgifvas, och derefter låta krutbruket erhålla
restitution af tillverkningsskatt. Ehuru staten för närvarande icke eger
något annat krutbruk än det vid Åker, bör naturligen stadgandet om
restitution af tillverkningsafgiften affattas så, att det kommer att gälla
äfven andra krutbruk, som möjligen komma att anläggas för statsverkets
räkning; och beträffande den omfattning, hvari berörda förmån bör vid
statens krutbruk få tillgodonjutas, håller jag före, att densamma bör be¬
gränsas derhän, att restitution af skatt endast må åtnjutas för bränvin,
som användts för tillverkning af krut, afsedt för krigsbruk eller för
öfningar i försvarsändamål.
I sammanhang härmed får jag i underdånighet anmäla en af Göte¬
borgs kemisk-tekniska fabrik Hansson & C:o gjord underdånig ansökning
om tillstånd att, för åtnjutande af restitution af bränvinstillverkningsskatt,
under den kontroll, Kongl. Maj:t kunde komma att föreskrifva, för fabrika-
tionsändamål denaturera finkelolja.
Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 26. 11
Till stöd för den underdåniga ansökningen kar sökanden anfört,
att finkeloljan utgjorde en för sökandens fabrikation, liksom för kela den
i raskt framåtskridande stadda kemiska industrien, allt mer nödvändig
råvara. Den användes såsom utgångsmaterial vid tillverkning af ättik-
syrade, smörsyrade, myrsyrade, valeriansyrade amyloxider etc., hvilka
ämnen åter i sin ordning förbrukades inom färg- ock lackfabrikation, tyg¬
tryckeri, frukteterfabrikation, pyroteknik m. fl. industrigrenar.
Under nu rådande förhållanden, då allenast vid utförsel den å
finkeloljan hvilande bränvinstillverkningsskatten restituerades, vore det
förmenadt den svenske industriidkaren att tillgodogöra sig denna be¬
tydelsefulla råvara, enär densamma naturligen stälde sig för dyr. I
anledning af skatterestitutionen blefve det fördelaktigt för tillverkaren
att utföra den råa varan. För den utländske förbrukaren stode varan
alltså till buds allenast för marknadsvärdet, utgörande ungefär 50 kronor
för 100 kilogram, då denna vara i regel i utlandet endast vore belagd
med ringa införseltull. Af den inhemske förbrukaren kräfde densamma,
utom detta värde, jemväl tillverkningsskatten, eller omkring 140 kronor
för 100 kilogram.
Efter nådig remiss kar tekniska högskolan inhemtat samt med
underdånig skrifvelse öfverlemnat yttrande öfver berörda ansökning af
professorn i kemi ock kemisk teknologi vid nämnda högskola, P.
Klason, hvilken anfört, att finkeloljans användning för industriela ändamål
under de senaste åron betydligt ökats, kvilket tydligen framginge af
den stegring i pris varan undergått och hufvudsakligen berodde på
den under de senare åren ökade konsumtionen af billiga aromatiserade
läskedrycker. Dessa framstäldes nemligen uteslutande med tillhjelp af
artificiela essencer, hvilkas råmaterial i hufvudsak utgjordes af finkelolja.
I vårt land vore numera konsumtionen af dessa läskedrycker, antagligen
på grund af den moderna nykterhetsrörelsen, ganska betydande. Såsom
sökanden anfört, hade fabrikat af finkelolja fått användning äfven för
andra tekniska ändamål. Det vore således önskvärd!, att finkelolja
genom restitution af skatten gjordes tillgänglig för vår industri. Ur
formel synpunkt medförde det emellertid svårighet att restituera tillverk¬
ningskatten på grund af med varan företagen denaturering. Finkeloljan
finge nemligen anses såsom absolut onjutbar och kunde derför icke
gerna räknas såsom en sådan konsumtionsvara, hvilken genom tillsättning
af lämpliga ämnen kunde sägas förlora denna sin natur. Framställ-
12
Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 26.
ningen af densamma nr råbränvin finge deremot sjelf anses såsom en
verklig denatureringsprocess, hvarigenom den sprit, som alltid funnes
i oljan, vore såsom konsumtionsvara denaturerad. Eestitution af tillverk-
ningsskatten borde sålunda kunna medgifvas för finkeloljan såsom sådan
under iakttagande af samma former som vid vanlig denaturering af
bränvin. Med hänsyn till finkeloljans giftiga egenskaper syntes det dock
vara nödigt att såsom vilkor för utfående! af denatureringsbevis bifoga
attest, att densamma behöfdes af sökanden för fabrikationsändamål.
Öfver ifrågavarande ansökning har chefen för finansdeparmentets
kontroll- och justeringsbyrå jemväl afgifvit yttrande, och har bemälde
byråchef deri förklarat sig instämma med professor Klason beträffande
så väl önskvärdheten, att restitution kunde beviljas, som ock att dena¬
turering ej borde ifrågakomma, samt i öfrigt anfört, att vid rening af
råbränvin på varm väg, hvilket numera vore det vanligaste reningssättet,
den i råbränvinet ingående finkeloljan qvarstannade i de s. k. efter-
produkteraa, hvilka sålunda utgjordes af en blandning af finkelolja, alkohol
och vatten. Genom tillsättning af mera vatten brukade derefter ytter¬
ligare någon del af alkoholen tillvaratagas. Den slutligen i behåll
varande finkeloljan hade för närvarande föga användning inom landet.
Någon ringa del af efterproduktema kunde visserligen uppblandas med
bränvin, som vore afsedt att denatureras, men denaturering af bränvin,
innehållande mycket finkelolja, kunde ej medgifvas, emedan finkeloljans
närvaro omöjliggjorde undersökning, huruvida bränvinet innehölle de
vanliga denatureringsmcdlen, d. v. s. redan en gång blifvit denatureradt.
En del finkelolja användes för tillverkning af röksvaga krutsorter, och
återstoden af den finkelolja, som tillvaratoges, exporterades till utlandet,
hvarvid restitution af tillverkningsskatten erhölles. Mängden af den
finkelolja, som erhölles vid de svenska reningsverken, kunde beräknas
motsvara högst 100,000 ä 120,000 liter af normalstyrka för år, enär i
råbrän vinet icke inginge mer än högst tre tiondedels procent finkelolja.
Restitution af tillverkningsskatten syntes kunna medgifvas utan före¬
gående denaturering, emedan, om nödiga försigtighetsmått iakttoges,
risken för missbruk icke kunde antagas blifva stor, i synnerhet som, å
ena sidan, tillgången å finkelolja ej vore synnerligen stor och, å andra
sidan, underslefven måste bedrifvas i temligen stor skala, om de vid
gällande stränga straffbestämmelser skulle löna sig.
Beträffande det sätt, hvarpå kontrollen borde anordnas, har byrå-
Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 26. 13
chefen anfört, att det syntes vara tryggast, att endast innehafvare af
reningsverk erhölle tillstånd att sälja skattefri finkelolja till industriidkare,
som förskaffat sig vederbörligt tillstånd att för utöfvande af sitt yrke
använda dylik vara. Tillståndsbevisen skulle liksom motsvarande bevis
angående denaturering af bränvin utfördas af vederbörande länsstyrelse.
Vid reningsverket skulle finkeloljan undersökas af denatureringskontrol-
lanten samt, om den befunnes uppfylla föreskrifna fordringar, uppmätas
på kärl, som af honom förseglades. Bevis för restitution af skatt skulle
ej utfördas, förrän säljaren med qvitton styrkt, att han sålt finkeloljan
till personer, som varit berättigade att inköpa skattefri sådan. Äfven
hos köparen fordrades emellertid en viss kontroll. Sålunda finge han
icke bryta förseglingen å de kärl, hvari oljan förvarades, annat än i
närvaro af kontrollant, hvilken, sedan han identifierat kärlet, egde att
attestera köparens qvitto å detsamma.
Köparen skulle dessutom vara skyldig att, liksom vissa inne¬
hafvare af denatureringsrättighet redan vore, föra bok öfver användningen
af den inköpta finkeloljan samt vara underkastad kontrollantens inspek¬
tion. Slutligen skulle såväl säljare som köpare vara i tillämpliga delar
underkastade de i förordningen angående denaturering af bränvin intagna
straffbestämmelserna.
Kontrollantens befattning med finkeloljans undersökning hos sälja¬
ren motsvarade fullkomligt en denatureringsförrättning, hvarför säljaren
borde erlägga vanlig denatureringsafgift, men alldenstund i många fall
en annan kontrollant komme att utöfva kontrollen öfver finkeloljans
användning hos köparen, blefve det nödvändigt, att äfven denne erlade
en viss afgift, lämpligen lika hög som denatureringsafgiften, eller, hvilket
komme på ett ut, att säljaren erlade dubbel denatureringsafgift. Om
denna afgift bestämdes till ett öre för liter, blefve kostnaden dock mindre
än för denaturering af bränvin med det allmänna denatureringsmedlet,
enär kostnaden för detta medel uppginge till inemot två öre för hvarje
liter bränvin.
I likhet med de myndigheter, som yttrat sig öfver den under¬
dåniga ansökningen, anser jag, att restitution af tillverkningsskatt bör
beviljas för finkelolja, som användes för tekniskt ändamål, och då den
af chefen för kontroll- och justeringsbyrån föreslagna kontrollen synes
mig vara tillräckligt betryggande, anser jag mig kunna tillstyrka, att
skatterestitutionen må få åtnjutas utan föregående denaturering.»
14
Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 26.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts
förslag, hemställer förty,
att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 13 april 1899.
‘lii./i- Å -. !i ind-tn)’>> ’•.■■■■' ■ ■ ■ s:{ .-•»{»Jiig.xiöl oiotuo! j. i,h> ] i,ij
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAYALLI.
»'tran no
f
>.!n;jIo('t/luil rr/h-i n.oifo-i)n6>f ;;*/löin it
■'ihisbf* omiob icr/H; i »it igib/rä/bön lob
to/lfryil .'to t lo .uoftigtnHgnhoxoliirroh iaea
trio iiiAr-uA t brfdirb of.cho
.•dom:: Å Hd. u dumt*.,! -r/ioj.l *iöl ■
tolhoinagnreviuj.oiob tamilmllii bo hni
*.| f07d Tf.] 'i:iö ■.v i li.Mt nii iiii »gitigqijJF
.11' / it-:;.-' 'tolf
urna .'TOJOi.fyihii/m oh Jiont lod Id i
tur;••••vi Itc, .Mogitfiulöfiiu? rsnjusl
of 'i t aoloiitvrri; moa iiiiof »»fult föl «Krfrvor
(tf; t;Ji
.gJirfviujBii)!
15
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26,
Vid deri kongl. propositionen funnos fogade två bilagor af föl¬
jande lydelse:
Bilaga 1.
Distrikt..
|
| Antal denature-
j! ringsställen.
|
Antal förrätt¬
ningar.
|
Denatu-
reradt
bränvin.
Liter af
normal¬
styrka.
|
Kontrollants-
arfvode.
|
Vittnes -
ersätt¬
ning.
Kr.
|
Föreslaget kon-
trollantsarfvode
|
för år.
Kr.
|
för för¬
rättning.
Kr.
|
för år.
Kr.
|
för
förrätt¬
ning.
Kr.
|
|
|
|
|
1394.
|
|
|
A.
|
B.
|
Stockholms stad..................
|
18
|
70
|
305,141,5
|
') 6,445,70
|
92,08
|
794,39
|
|
|
Upsala, Stockholms och Sö-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
derinanlands län...............
|
6
|
34
|
222,011,5
|
3,548,58
|
104,37
|
374,98
|
|
|
Östergötlands och Kalmar län
|
6
|
12
|
38,377,7
|
959,44
|
79,95
|
95,58
|
|
|
Jönköpings län....................
|
1
|
25
|
63,102,g
|
1,200,—
|
48,-
|
—
|
|
|
Kronobergs län ..................
|
1
|
4
|
4,443,1
|
111,07
|
27,7 7
|
22,20
|
|
|
Gotlands län......................
|
1
|
1
|
1,017,8
|
25,44
|
25,44
|
—
|
|
|
Blekinge län....................
|
3
|
37
|
94,737,8
|
2,206,70
|
59,64
|
438,7 0
|
|
|
Kristianstads län ................
|
3
|
58
|
131,891,1
|
2,502,31
|
43,14
|
593,79
|
|
|
Helsingborg och Eslöf.......
|
2
|
17
|
45,281,7
|
1,132,04
|
66,59
|
202,19
|
|
|
Malmöhus län i öfrigt.........
|
15
|
87
|
232,018,1
|
5,390,93
|
61,90
|
932,80
|
|
|
Göteborgs och Bohus län.....
|
5
|
45
|
261,438,8
|
3,340,54
|
74,23
|
441,14
|
|
|
Elfsborgs län......................
|
2
|
8
|
20,927,9
|
523,19
|
65,40
|
96,83
|
|
• ; -A'
|
Skaraborgs län ...................
|
i
|
1
|
4,145,4
|
103,63
|
103,63
|
—
|
|
|
Summa
|
64
|
399
|
1,424,535,0
|
27,489,09
|
68,90
|
3,992,60
|
|
|
|
|
|
|
1897.
|
|
|
|
|
Stockholms stad............ .....
|
21
|
92
|
414,454,1
|
4,444,54
|
48,31
|
986,-
|
2,572,27
|
27,90
|
Upsala län ........................
|
3
|
17
|
45,301,9
|
753,02
|
44,29
|
110,65
|
453,oi
|
26,65
|
Stockholms län ..................
|
1
|
30
|
308,501,r.
|
3,272,52
|
109,08
|
450,—
|
2,042,50
|
68,08
|
Södermanlands län.............
|
1
|
11
|
210,571,1
|
2,293,21
|
208,47
|
165,-
|
—
|
—
|
Östergötlands län ................
|
3
|
5
|
32,040,o
|
545,io
|
109,08
|
46,-
|
320,40
|
64,08
|
Kalmar län ........................
|
1
|
4
|
4,027,o
|
340,27
|
85,07
|
20,40
|
300,—
|
75,-
|
Jönköpings län ..................
|
1
|
29
|
131,534,8
|
1,615,35
|
55,7 0
|
|
1,157,67
|
39,92
|
Gotlands län.......................
|
1
|
3
|
3,502,5
|
185,03
|
61,07
|
—
|
ISO,-
|
50,-
|
Blekinge län.......................
|
3
|
34
|
79,464,9
|
1,094,05
|
32,19
|
387,60
|
794,04
|
23,37
|
Kristianstads län.................
|
3
|
81
|
234,372,5
|
2,G43,73
|
32,64
|
1,062,7 5
|
1,671,86
|
20,64
|
Malmöhus län....................
|
16
|
in
|
423,003,1
|
4,530,03
|
40,81
|
1,261,75
|
2,615,02
|
23,56
|
Göteborgs och Hbhus län. ...
|
6
|
44
|
198,185,0
|
2,281,85
|
51,86
|
447,30
|
1,490,92
|
33,88
|
Elfsborgs län.....................
|
2
|
9
|
21,318,1
|
513,18
|
57,02
|
105,20
|
300,—
|
33,38
|
Skaraborgs län .................
|
3
|
6
|
32,327,7
|
623,28
|
103,88
|
56,75
|
323,27
|
53,88
|
Summa
|
65
|
476
|
2,138,604,3
|
25,136,00
|
52,81
|
5,099,40
|
|
|
Med uteslutande af Söder-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
manlands län ..................
|
64
|
465
|
1,928,033,!!
|
22,842,85
|
49,12
|
4,934,40
|
14,191,56
|
30,6 2
|
') Kontrollantsbyte under året.
16
Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 26.
Bilaga 2.
Sammandrag öfver denatureringen af bränvin år 1898.
.
|
>
O
et-
SO.
|
>
s
£
|
Dena-
tureradt
bränvin.
Liter af
normal¬
styrka.
|
Kontrollan ts-
arfvode
|
Vittnes-
|
Föreslaget kon-
trollantsarfvode
|
■
Distrikt.
|
od
sfr®
g“e
E- 3=
fD et-
P S
»2.
a
CD
|
of
»<
*rt
p:
et-
et-
2.
S*
oq
P
|
för år
Kr.
|
för
för¬
rätt¬
ning.
Kr.
|
ersätt¬
ning.
Kr.
|
för år
Kr.
|
för
för
rätt¬
ning.
Kr.
|
Stockholms stad.........................
|
20
|
103
|
540,398,2
|
5,703,98
|
55,38
|
1,181,86
|
A.
3,201,99
|
B.
31,09
|
Upsala Ute.....................
|
4
|
20
|
55,607,2
|
856,07
|
42,80
|
123,95
|
556,07
|
27,80
|
Stockholms „ ....................
|
1
|
30
|
271,702,2
|
3,017,02
|
100,57
|
450,—
|
1,858,61
|
61,95
|
Södermanlands , .....................
|
1
|
10
|
189,902,9
|
2,199,02
|
219,90
|
150,-
|
—
|
—
|
Östergötlands , .....................
|
5
|
7
|
5401,s
|
351,oi
|
50,14
|
35,68
|
300,—
|
42,86
|
Kalmar , ....................
|
1
|
4
|
44104,5
|
342,04
|
85,51
|
21,02
|
300,-
|
75,-
|
Jönköpings „ .....................
|
1
|
7
|
19,645,3
|
496,45
|
70,92
|
—
|
300,-
|
42,86
|
Blekinge „ .....................
|
4
|
34
|
90,122,4
|
1,201,22
|
35,83
|
401,67
|
901,22
|
26,51
|
Christianstads län och Helsingborg
|
5
|
116
|
395,248,8
|
4,252,48
|
36,66
|
1,427,23
|
2,476,24
|
21,35
|
Malmöhus län i öfrigt.................
|
17
|
84
|
250,052,2
|
2,800,52
|
33,34
|
909,98
|
1,750,26
|
20,84
|
Göteborgs och Bohus län............
|
9
|
56
|
813,124,9
|
3,431,24
|
61,27
|
633,49
|
2,065,62
|
36,89
|
Elfsborgs „ ...........
|
2
|
6
|
13,881,0
|
438,81
|
73,13
|
67,70
|
300,—
|
50,—
|
Skaraborgs „ ............
|
2
|
7
|
28427,1
|
506,27
|
72,32
|
75,-
|
281,27
|
40,18
|
Vermlands .............
|
1
|
1
|
476,i
|
79,76
|
79,76
|
5,-
|
75,-
|
75,-
|
Summa
|
73
|
485
|
2,177,594,1
|
25,675,89
|
52,94
|
5,482,58
|
—
|
—
|
Med uteslutande af Söder¬
manlands län (Åkers
krutbruk).............................
|
72
|
475
|
1,987,691,2
|
23,476,87
|
49,42
|
5,332,58
|
14,366,18
|
30,24
|
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1899.