Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
I
N o 25.
Ank. till Eiksd. kansli den 13 april 1899, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
ändrad lydelse af g 9 mom. 1 c) tidltaxeunderrättel-
serna.
(1 :a A.)
Gällande bestämmelser om den restitution af erlagd tull, som vid ut¬
försel sjöledes från stapelstad af åtskilliga, utaf utländskt råämne inrikes
tillverkade varor beviljas, innehållas i § 9 tulltaxeunderrättelserna. Bland
andra vilkor för sådan restitutions åtnjutande är i mom. 1 c) stadgadt, att
utförseln skall verificeras genom intyg af vederbörande embetsmyndighet å
lossningsorten, det varan derstädes blifvit lossad, hvilket intyg bör vara af
svensk konsul eller vice konsul, derest sådan å berörda ort finnes an-
stäld, behörigen legaliseradt; dock att, derest utförseln skett i fartyg af
30 tons drägtighet eller derutöfver och vid utförseln iakttagits den kontroll,
som i § 42 tullstadgan för reexportgods finnes föreskrifven, något bevis
om varans ankomst till den utländska lossningsorten ej må för restitutio-
nens beviljande erfordras.
I eu till bevillningsutskottet hänvisad proposition, n:o 54, har Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att besluta, att § 9 mom. 1 c) tulltaxeunder¬
rättelserna skall erhålla följande förändrade lydelse:
* c) att utförseln verificeras genom intyg af vederbörande embetsmyn¬
dighet å lossningsorten, det varan derstädes blifvit lossad, hvilket intyg bör
vara af svensk konsul eller vice konsul, derest sådan å berörda ort finnes
anstäld, behörigen legaliseradt; dock att, derest utförseln skett i fartyg af
30 tons drägtighet eller derutöfver och vid utförseln iakttagits den kon-
Bih. till Riksct. Prof. 1899. 5 Samt. 1 Afd. 24 Höft. (N:o 25). 1
2
ffariMninf/sutekottcs Betänkande N:o 25.
troll, som i § 42 tullstadgan för reexportgods linnés föreskrifveu, något
bevis om varans ankomst till den utländska lossningsorten ej må för restitu ¬
tion ens beviljande erfordras; äfvensom att, derest utförseln skett i passage¬
rareångfartyg, som efter förut kungjord turlista gör regn liera resor och eget-
en drägtighet af 30 tons eller derutöfver, utförseln må anses behörigen
styrkt, då densamma verificeras genom anteckning å fartygets tullpass samt
vederbörande tullbetjents intyg, att exportvaran med orubbad tullförsegling
blifvit under hans tillsyn i fartyget inlastad och fartyget af honom beva-
kadt intill dess afgång; skolande, derest annan svensk tullplats under resan
anlupits, jemväl intyg af dervarande tullbevakning bifogas, att fartyget
derstädes bevakats och att varan med orubbad tullförsegling derifrån afgått.»
I den kongl. propositionen har åberopats bifogadt utdrag af stadsråds-
protokollet för den 24 sistlidne februari, hvaraf inhemtas, att chefen för
finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Kong], Maj:t anfört
följande:
»I underdånig skrifvelse den 12 maj 1898 har Riksdagen med anled¬
ning af en inom Riksdagen väckt motion anhållit, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes taga under ompröfning, om icke, för att underlätta exporten på
Norge, restitution af här i riket erlagd tull för varor, som dit utföras, skulle
kunna medgifvas under enklare, men lika betryggande vilkor som de nu
gällande, och i sådant fall derom inkomma med förslag till innevarande
års Riksdag.
I anledning af denna Riksdagens skrifvelse hafva kommerskollegium
och generaltullstyrelsen efter nådig remiss gemensamt afgifvit underdånigt
utlåtande; och hafva em betsverken deri anfört följande.
Då af Riksdagens ifrågavarande skrifvelse uppenbarligen framginge,
att densamma afsåge förenkling i nu föreskrifna kontroller för erhållande
af tullrestitution vid utförsel till Norge af i Sverige utaf utländskt råämne
tillverkade varor, ansåge sig embetsverken böra i första rummet omnämna
de kontrollföreskrifter, som vid utförsel under restitution sanspråk i allmän¬
het vore gällande och som funnes upptagna i § 9 tulltaxeunderrättelserna.
Mom. 1 af nämnda § innehölle uppgift på vissa varor, för hvilka vid
utförsel sjöledes från stapelstad restitution med bestämdt belopp per kilo¬
gram beviljades. Härvid skulle iakttagas: a) att minst 50 kilogram af hvar¬
dera artikeln skulle till export angifvas och på en gång afsändas, b) att
vid angifningsinlagan skulle bifogas tillverkarens under edlig förpligtelse
afgifna och med två vittnen bestyrkta försäkran, att varan vore svensk
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
tillverkning och af utländskt råämne, för hvilket full införseltull blifvit er-
lagd, och c) att utförseln verificerades genom intyg af vederbörande embets¬
myndighet å lossniugsorten, det varan derstädes blifvit lossad, hvilket intyg
borde vara af svensk konsul eller vice konsul, derest sådan å berörda ort
funnes anstäld, behörigen legaliseradt; dock att, derest utförseln skett i
fartyg af 30 tons drägtighet eller derutöfver och vid utförseln iakttagits
den kontroll, som i § 4.2 tullstadgan för reexportgods funnes föreskrif-
ven, något bevis om varans ankomst till den utländska lossningsorten ej
skulle för restitutionens beviljande erfordras. Dessa bestämmelser gälde i
hufvudsak äfven vid utförsel under restitutionsanspråk af andra utaf utländskt
råämne tillverkade varor; dock skulle den minsta utförselqvantiteten för
spanmål utgöra 2,000 kilogram och för andra ej särskildt upptagna varor
bestämmas af generaltullstyrelsen i hvarje särskildt fall. Härjemte funnes
för andra än de i § 9 mom. 1 och 2 tulltaxeunderrättelserna upptagna
varor särskildt föreskrifvet, att vid råvarans införande i riket anmälan om
afsigten med införseln skriftligen skulle göras, att den förädlade varan skulle
utföras inom viss tid efter råvarans införsel, hvilken tid vore bestämd för
spanmål till 6 månader och för andra varor till ett år, samt att in- och ut¬
förseln skulle ske vid samma tullkammare; dock kunde generaltullstyrelsen
för andra varor än spanmål medgifva undantag från sistnämnda föreskrift.
Vid utförsel med jernväg till Norge funnes derjemte föreskrifvet i 4 mom.
af nyssnämnda §, att exportvaran skulle förpassas till norsk tullkammare
samt att varans framkomst skulle styrkas medelst attest från samma tull¬
kammare. I öfrigt skulle vid utförsel af alla varor under restitutions
anspråk varornas beskaffenhet och myckenhet af vederbörande tullförvaltning
undersökas och attesteras, hvarjemte varorna efter behörig tullförsegling
skulle under tullbevakning inlastas.
Några eftergifter i hvad nu vore bestämdt rörande exportvarans under¬
sökning, försegling och bevakning under inlastningen kunde enligt embets-
verkens åsigt icke, utan åsidosättande af en för statsverket betryggande
kontroll, medgifvas. Icke heller syntes föreskriften om tillverkarens under
edspligt afgifna och af två vittnen bestvrkta försäkran angående tillverk¬
ningen kunna efterskänkas. Nu gällande bestämmelse om skyldighet för
varuegaren att ej allenast vid råvarans införsel skriftligen anmäla afsigten
härmed, utan äfven att inom viss tid efter införseln utföra den förädlade
varan funne embetsverken jemväl böra bibehållas, enär endast härigenom
vore för tullverket möjligt att i och för kontroll föra afräkningsdiariurn
öfver in- och utförseln. Visserligen funnes för de i nyssberörda §:r 1 och
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
2 mom. upptagna varor icke meddelade några bestämmelser i nyssnämnda
hänseenden, hvarigenom vid utförsel af dessa varor ej från tullverkets sida
kunde utöfvas någon kontroll öfver motsvarande införsel af råvaror, men
enär en sådan kontroll näppeligen kunde anses obehöflig, hölle embetsver-
ken före, att de lättnader, som således medgifvits vid utförsel af vissa va¬
ror, ej borde utsträckas till andra af utländskt råmaterial tillverkade artik¬
lar, som kunde blifva föremål för utförsel under restitutionsanspråk, helst
nyssnämnda stadgande ej kunde antagas för varuegaren vålla några afse-
värda olägenheter.
Hvad beträffade den i mom. 5 c) af meranämnda § upptagna be¬
stämmelse, att utförseln skulle ske vid samma tullkammare, der införseln
egt rum, såvida icke Generaltullstyrelsen i särskildt fall annorlunda mea-
gifvit, kunde det synas, som om denna bestämmelse skulle utgöra hinder
för restitutionens åtnjutande i det fall, att importorten, hvarifrån den föräd¬
lade varan således äfven borde utföras, ej egde direkt förbindelse med den
ort, dit utförseln skulle ske. Så vore dock ej förhållandet. Nyssnämnda
bestämmelse innefattade endast, att kontrollen öfver så väl den införda rå¬
varans som den förädlade exportvarans beskaffenhet och myckenhet borde
ske på eu och samma tullplats, hvilket obestridligen vore för statsverket
mera betryggande och i de fall, der afräkningsdiarium skulle af tullförvalt¬
ningen föras, äfven nödvändigt. Denna bestämmelse innebure ej något hin¬
der för tillverkaren att, efter det exportvaran blifvit undersökt af tullför¬
valtningen i importorten och derstädes försedd med vederbörlig tullförsegling,
afsända varan till annan svensk tullplats, hvarifrån utförseln under behöriga
tullkontroller kunde ske. Visserligen fordrades härtill generaltullstyrelsens
medgifvande, men sådant medgifvande hade styrelsen aldrig vägrat, och de
kontrollföreskrifter, som medgifvits i syfte att vid utförseln konstatera ex¬
portvarans identitet, kunde ej anses vara för afsändaren på något sätt be¬
tungande. En ändring af nyssnämnda bestämmelse vore således icke erfor¬
derlig och borde icke heller göras.
Det återstode således att tillse, huruvida några förenklingar kunde
göras i afseende å sättet för verificering af utförseln, och vore det uteslu¬
tande i bemälda hänseende, som klagomål öfver betungande kontrollföre¬
skrifter hittills hade försports. I fråga om nämnda verificering funnes,
såsom förut blifvit nämndt, i § 9 mom. 1 c) tulltaxeunderrättelserna stad¬
gadt, att vid utförsel sjöledes densamma skulle styrkas medelst behörigt
intyg från lossningsorten öfver varans framkomst, s. k. riickattest, för så
vidt ej utförseln skett i fartyg af minst 30 tons drägtighet och vid utför-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2a. 5
seln iakttagits den kontroll, som funnes föreskrifveu i § 42 tullstadgan.
Denna kontroll bestode, bland annat, deruti, att af tullförvaltningen beordrad
tullbetjent åtföljde fartyget till öppen sjö och, derest ej tullstation funnes
vid utloppsort, som fartyget passerade, afgåfve intyg om godsets rigtiga
utförsel. För verificerande af utförsel sjöledes fordrades således antingen
anskaffande af s. k. riickattest eller, derest fartyget, med hvilket utförseln
skedde, hade en drägtighet af minst 30 tons, bevakning till öppen sjö,
och så väl det ena som det andra alternativet kunde i vissa fall finnas be¬
tungande för exportören. Anskaffandet af s. k. riickattest vore vanligen
förenadt med utgifter, hvilka, äfven om de ej kunde anses vara synnerli¬
gen stora, dock vid mindre sändningar vore afsevärda. Till följd häraf
anordnades också i allmänhet vid utförsel med fartyg af minst 30 tons
drägtighet bevakning till öppen sjö, för så vidt detta vore möjligt. Några
svårigheter att anordna dylik bevakning från stapelstad, som vore belägen
invid hafvet, funnes ej heller, men från annan sjöstad, som ej hade ut-
loppsstation, vore det mången gång svårt och stundom omöjligt att anordna
sådan bevakning. Särskildt hade det visat sig, att vid utförsel från Göte¬
borg, hvarifrån exporten till Norge vore betydande, svårigheter mötte för
anordnande af bevakning till öppen sjö. Exportörer i Göteborg vore der¬
för i allmänhet nödsakade att för erhållande af tullrestitution anskaffa räck-
attester, och att detta i någon mån verkade hämmande för utförsel af min¬
dre partier, kunde ej förnekas.
Ifrågasättas kunde, huruvida ej någon lindring i nyssnämnda bestäm¬
melser för verificering af utförseln skulle kunna göras. För sin del funne
embetsverken en sådan lindring i dessa bestämmelser kunna utan risk för
statsverket medgifvas, att vid utförsel med passagerareångfartyg, som efter
förut kungjorda turlistor gjorde regulier resor och egde en drägtighet af
minst 30 tons, nu gällande föreskrift om anskaffande af s. k. riickattest eller
eventuelt bevakning till öppen sjö eftergåfves. Det syntes nemligen vid
utförsel med dylika fartyg näppeligen kunna befaras, att missbruk skulle
ega rum; och embetsverken ansåge derföre, att vid dylik utförsel erforder¬
lig trygghet för att eu under restitutionsanspråk till utförsel angifven vara
verkligen ur riket utfördes vunues redan derigenom, att varan under veder¬
börlig tullbevakning inlastades i fartyget och detsamma bevakades till dess
afgång samt, derest fartyget under resan anlöpte annan svensk tullplats,
intyg afgåfves från densamma, att varan derifrån med orubbad tullförseg¬
ling utförts. Då den hufvudsakligaste utförseln skedde med dylika fartyg,
skulle nu omnämnda eftergift i gällande kontrollföreskrifter antagligen
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
blifva af betydelse. Några eftergifter vid utförsel med andra fartyg kunde
embetsverken deremot ej tillstyrka, enär en export med dylika fartyg er-
bjöde mindre trygghet mot underslef.
Embetsverken ansåge sig emellertid böra framhålla, att för verifieering
vid utförsel af restitutionsgods samma kontrollföreskrifter hittills i allmän¬
het vidtagits som vid utförsel af oförtulladt utländskt gods och bränvin, som
utfördes under anspråk på återbetalning af erlagd tillverkningsafgift. I hän¬
delse förenklingar gjordes för bestyrkande af utförseln utaf restitutionsgods,
skulle således fråga möjligen kunna uppstå om vidtagande af samma för¬
enklingar vid utförsel af oförtulladt utländskt gods och bränvin, hvarige¬
nom ändringar af så väl § 42 tullstadgan som kungörelsen den 8 decem¬
ber 1882 angående restitution af bränvinstillverkningsskatt vid utförsel af
bränvin till utrikes ort och till Norge skulle kunna ifrågakomma. Något
sådant omedelbart samband emellan bestämmelserna i tulltaxeunderrättel-
serna och i de nyssnämnda författningsrummen funnes dock ej, att dessa
ovilkorligen borde vara samstämmande, och ehuru embetsverken, till befräm¬
jande af exporten utaf inom landet af utländskt råämne tillverkade varor,
ansåge, att nyss nämnda lättnader kunde ifrågasättas, ville embetsverken
dock icke tillstyrka, att samma lättnader skulle vinna tillämpning vid ut¬
försel af oförtulladt utländskt gods och af bränvin, för hvilket återbetal¬
ning af erlagd tillverkningsafgift ifrågasattes, enär vid utförseln af dessa
artiklar större betänkligheter emot medgifvande af lättnader i nu gällande
kontrollbestämmelser före funnes.
Vid utförsel med jernväg till Norge syntes någon förändring icke hafva
blifvit af Eiksdagen ifrågasatt, och enär norska tullmyndigheter, jemlikt
Lov af den 10 juli 1897 § 6, vore pligtiga att vid landväga försändelse
från Sverige af varor, för hvilka återbetalning af erlagd tull ifrågasattes,
utan kostnad eller besvär för exportören till tullkammaren i den svenska
afsändningsorten öfversända bevis, huruvida varorna i behörigt skick fram¬
kommit, samt några klagomål öfver betungande kontrollföreskrifter vid dy¬
lik utförsel ej försports, ansåge embetsverken, att några ändringar i nu gäl¬
lande bestämmelser angående utförseln med jernväg till Norge ej borde
vidtagas.
Den af Eiksdagen begärda utredningen åsyftade åstadkommande af
lättnader vid utförsel af restitutionsgods endast till Norge. Derest den af
embetsverken nu ifrågasatta förenklingen i afseende å verifieering af utför¬
seln med passagerareångfartyg skulle vinna godkännande, ansåge sig em-
ketsverken emellertid böra hemställa, att densamma mätte få vinna tillämp¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25
7
ning vid utförsel äfven till andra länder. Kunde denna förenkling anses
vara betryggande vid utförsel sjöledes till'Norge, måste den vara lika be¬
tryggande vid utförsel till bvilket annat land som helst, och i så fall syn¬
tes det embetsverken orättvist att för export till andra länder än Norge
föreskrifva öfverflödiga och mera betungande kontrollbestämmelser.
På grund af hvad sålunda anförts hafva derför embetsverken, i syfte
att underlätta utförseln sjöledes till så väl Norge som andra länder af inom
riket af utländska tullpligtiga råämnen tillverkade varor, gjort framställning
om ändrad lydelse af § 9 mom. 1 c) tu 1 lfaxeunderrättelserna.»
Med afseende å hvad embetsverken i ämnet anfört hemstälde derefter
departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att besluta,
att § 9 mom. 1 c) tulltaxeunderättelserna skall erhålla den här ofvan an-
gifna förändrade lydelse.
Då utskottet icke har något att erinra mot det i den kongl. proposi¬
tionen framlagda förslaget, hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition måtte
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 13 april 1899.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.