Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Kiksd. kansli den 13 februari 1899, kl. 7 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förhöjning af tullen
å färgadi eller blekt silke.
(l:a A.)
Beträffande tullsatsema å silke bestämde 1893 års Riksdag, att
rått ofärgadt silke, som förut varit tullfritt, skulle draga en tull af 2
kronor för kilogram och att tullen för färgadt eller blekt silke skulle
höjas från sitt dåvarande belopp, 1 krona, till 3 kronor för kilogram.
Dessa tullsatser voro sedermera gällande, till dess 1897 års Riksdag, i
enlighet med bevillningsutskottets hemställan vid behandling af väckt
motion om nedsättning af tullen å rått, ofärgadt silke till en krona för
kilogram, beslöt att återgå till hvad som förut varit stadgadt, eller att
rått ofärgadt silke skulle vara tullfritt och färgadt eller blekt silke draga
eu tull af en krona för kilogram. Vid 1898 års riksdag väcktes å nyo
motion om att tullsatserna måtte höjas, för rått ofärgadt silke till 2
kronor och för färgadt eller blekt silke till 3 kronor för kilogram, men
denna motion blef, i enlighet med bevillningsutskottets hemställan, af
Riksdagen utslagen.
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 5 Sami. 1 Afd. 2 Haft. (N:o 2).
1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
I en inom Första Kammaren af herr P. M. Söderberg väckt
motion, n:o 24, har nu förslag framstälts, att, med bibehållande af
gällande tullfrihet för rått, ofärgadt silke, tullen för färgadt eller blekt
silke måtte till skydd för silkesfärgeriema inom landet höjas till 2 kronor
för kilogram; och anför motionären till stöd för denna hemställan
följande:
»Vår sidenindustri har haft att bestå eu svår kamp för tillvaron
alltsedan franska handelstraktatens början år 1865, då dess tillverknings¬
värde utgjorde 1,034,000 kronor, men sedan sjönk till blott 471,000
kronor år 1893, beroende på de låga tullsatser, kronor 2: 80 å helsiden
och kronor 2: 35 å halfsiden, allt pr kilogram, hvilka sedan 1876 varit
gällande. (>. *
År 1892 höjdes tullen till 8 kronor för helsiden och 3 kronor
för halfsiden.
Flere reservanter hade emellertid tyckt, att de svenska siden¬
fabrikanternas vinst på så hög tull borde nedbringas genom ett fördyrande
af deras råvara, och denna idé vann vid följande 1893 års riksdag fram¬
gång, då eu tull åsattes ofärgadt rått silke ä 2 kronor per kilogram.
År 1897 bestämde Riksdagen emellertid tullfrihet för råsilke,
hvilket är fullkomligt konseqvent, alldenstund råsilke är ett verkligt rå¬
material, som icke produceras inom landet.
Vår sidenindustri är sålunda någorlunda skyddad, men silkesfärg-
ningen, som äfvenledes numera blifvit en industri, har icke blifvit af
Riksdagen tillbörligen beaktad.
Det färgade silket kan nemligen betraktas såsom ett haltfabrikat,
beroende på förgången, hvilken med den moderna teknikens utveckling
blifvit en industriel procedur.
Som råsilke! har gummit qvar, inledes färgningen med kokning
eller degummering, hvarvid silket förlorar cirka 27 procent åt sin vigt.
De derpå följande färgningsproeesserna äro olika och många efter hvar¬
andra, allt efter materialets beskaffenhet och ändamålet med dess bear¬
betning. Här fordras både kemisk sakinsigt ocli teknisk färdighet för¬
utom den personliga insatsen i arbetet.
Visserligen skulle den omständigheten, att vid silkesfärgning ofta
genom tillsats af vissa ämnen eu större tyngd eller vigt uppstår, med
högre tullumgäld, synas innebära eu tillräcklig fördel för den inhemska
silkesfärgningen gent emot importen från utlandet af färgadt silke, men
dels innefattar denna tungfärgning endast någon del åt det hit importerade
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 3
silket, dels har också den inhemska silkesfärgningen att draga sina bördor
i form af dyrbara transportkostnader å kemiska preparater och deras för¬
tullande till 15 procent af värdet; det vore derför orätt att till fromma
för sidenindustrien, hvilken för öIligt icke skulle nämnvärdt deraf fördyras,
förneka silkesfärgningen hemma i landet nödigt skydd, då det kan bevisas,
att densamma aftagit i sådan grad, att den hotar att försvinna, importen
från utlandet till godo, hvilket ju äfven de statistiska uppgifterna ådaga¬
lägga .
Efter införande i motionen af en tabell angående införseln af silke
under åren 1883 —1897, yttrar motionären vidare:
»Tabellen visar eu tilltagande import af färgad! silke, under det
att råsilkesimporten snarare aftager. Dertill kommer, att på senare år
användes cirka hälften af det importerade råsilket vid de elektriska tråd¬
fabrikerna utan att färgas. Man kan således antaga, att numera blott
hälften af det hit importerade råsilket färgas här hemma.
Ett ytterligare vittnesbörd om den svårighet, hvarmed silkes¬
färgningen hålles uppe.
Då i utlandets etablissement färgningskostnaden på grund af an¬
senligare resurser, större produktion och billigare färgstofter måste ställa
sig betydligt lägre än här, finner den svenske fabrikanten sin fördel uti
att importera färgadt silke i stället för att färga råsilket här hemma.
Det behöfves snar hjelp, och ett någorlunda effektivt skydd kan
endast ernås genom eu tullsats af 2 kronor per kilogram för färgadt eller
blekt silke, medan råsilket bör förblifva tullfritt.
På grund af ofvan anförda och då en allmän klagan försports från
silkesfärgerierna inom landet, då importen af råsilke upphör och ersättes
med import af färgadt silke, eller med andra ord, att råvarans beredning
undandrages vårt eget lands färgerier, så finner jag mig befogad anhålla,
att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring i tulltaxan, att
ifrågavarande bestämmelse måtte lyda:
-'8ilke, färgadt eller blekt, 2 kronor per kilogram.»
Införseln af silke har enligt den officiela statistiken under nedan
nämnda är egt rum i den omfattning, följande tabell utvisar.
t
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
Är.
|
Rätt, ofärgadt.
|
Färgadt eller blekt.
|
Kilogram.
|
Kronor.
|
1
Kilogram.
|
Kronor.
|
1881
|
14,204
|
653,384
|
6,681
|
381,218
|
1882
|
12,756
|
586,776
|
6,410
|
365,489
|
1883
|
12,402
|
570,492
|
6,736
|
383.952
|
1884
|
9,472
|
435,712
|
7,262
|
413,934
|
1885
|
11,804
|
542,984
|
6,768
|
385,776
|
1886
|
10,119
|
465,474
|
6,459
|
368,163
|
1887
|
7,339
|
337,594
|
5,699
|
324,843
|
1888
|
8,480
|
390,080
|
6,713
|
382,641
|
1889
|
9,389
|
431,894
|
7,572
|
439,176
|
1890
|
9,276
|
426,696
|
7,632
|
435,024
|
1891
|
9,577
|
396,488
|
7,335
|
375,552
|
1892
|
8,460
|
321,480
|
8,002
|
376,094
|
1893
|
8,477
|
322,126
|
11,518
|
541,346
|
1894
|
5,283
|
200,754
|
7,718
|
362,746
|
1895
|
6,760
|
256,880
|
10,860
|
510,420
|
1896
|
7,430
|
282,340
|
12,897
|
592,059
|
1897
|
5,801
|
220,438
|
13,095
|
615,465
|
Af förestående statistiska uppgifter fram gar, att införseln af rått,
ofårgadt silke under åren 1881 —1897 nedgått med 8,400 kilogram, eller
med mer än hälften (59 procent) af den införsel, som år 1881 egde rum,
under det att samtidigt införseln af färgad! silke ökats med 6,400 kilo¬
gram, eller nära nog fördubblats (96 procent) mot hvad den var år 1881.
En sammanställning af dessa fakta utvisar, att tillverkningen vid silkes-
fargerierna under perioden 1881 —1897 minskats till ungefär hälften.
Men i sj elfva verket har tillbakagången varit ännu större, livilket visar
sig, om man tillika tager i betraktande, att en stor del af det råsilke,
som nu införes, användes ofärgadt till beklädnad af elektriska lednings¬
trådar, ett förhållande, som år 1881 icke på långt när förekom i så stor
utsträckning som nu. För bedömandet i hvad mån nämnda tillbakagång
kan anses vara beroende på en förändrad tullagsstiftning, torde böra
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 5
uppmärksammas, att tullskyddet ä färgadt silke under hela perioden icke
utgjort mer än 1 krona för kilogram, under det att tullskyddet för siden-
väfnader, som från 1882 vant 2 kronor 80 öre för kilogram, år 1892
höjdes till 8 kronor för kilogram, och att tullskyddet å snörmakeriarbeten
åt silke, som före år 1892 varit lika med det å sidenväfnader, sistnämnda
år höjdes till 9 kronor för kilogram.
Det visar sig häraf, att det sa betydligt ökade tullskydd, som år
1892 bereddes silkesvaruindustrien, egentligen endast tillgodokom de
näringar inom denna yrkesgrupp, som tillverka helfabrikat för mer eller
mindre omedelbar förbrukning, men att deremot silkesfargerierna, som
företrädesvis tillverka halffabrikat för vidare bearbetning i sidenväfverier
och snorra åkerier, icke tingo någon del af det ökade tullskyddet. Då det
likväl icke torde kunna bestridas, att det tullskydd, som beredts en yrkes-
grupp, bör komma alla till samma grupp hörande näringar till godo i
mån af deras betydelse för tillverkningen i sin helhet, så förefinnas goda
skäl för att nu afhjelpa den brist, som i omförmälda hänseende hittills
egt rum; och då mot den af motionären föreslagna tullsats, som är lika
med den i Norge och Danmark gällande, icke synes vara något att an¬
märka, får utskottet hemställa,
att tullsatsen för färgadt eller blekt silke måtte
höjas till 2 kronor för kilogram.
Stockholm den 18 februari 1899.
På bevillningsutskottets vägnar:
II. CA VALLI.
Reservation
af herr grefve H. E. G. Hamilton.
Herr Swartling har begärt få antecknadt, att han icke inom
utskottet deltagit i behandlingen af detta ärende.
Bill. till Riksd. Prot. 1S99. 5 Sami. 1 Afd. 2 Häjt.
2