Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
1
N:o 12.
Ank. till Riksd. kansli den 24 februari 1899, kl. 12 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af be¬
stämmelserna rörande postbevillningen.
(l:a A.)
Uti en inom Andra Kammaren af herr O. G. Eklund väckt motion,
n:o 156, har föreslagits, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t att efter verkstäld utredning inkomma
till Riksdagen med förslag till nedsättning af det inländska korsbandsportot.
Enligt gällande poststadga är portot för korsbandsförsändelser mellan
inrikes orter bestämdt sålunda:
för inländsk* tidning, tidskrift m. m. 1 öre för hvar vigt af 50
gram eller Överskjutande del deraf; dock så att icke i något fall afgiften
för en särskild försändelse understiger 4 öre (lokalkorsband minst 2 öre);
för andra trycksaker samt affärshandlingar och varuprof 4 öre
för hvar vigt af 50 gram eller del deraf; dock minst 10 öre för affärs¬
handlingar och 8 öre för varuprof (lokalkorsband kosta blott hälften så
mycket).
Motionären åberopar till stöd för sitt förslag de skäl, som af
honom angifvits i en vid sistlidet års riksdag väckt motion om nedsättning
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 5 Sami. 1 Afd. 12 Htift. (N:o 12). 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
af det inländska korsbandsportot för vanliga trycksaker från 4 öre
till 2 öre per 50 gram, dock så att lägsta portot skulle vara 4 öre (vid
lokalbefordran 2 öre).
I denna motion anfördes följande:
»Jemför man portot för korsbandsförsändelser med portot för paket,
finner man, att portot för paket ställer sig billigare än portot för kors¬
band, ehuru förhållandet väl borde vara motsatt, alldenstund postverket
har större besvär med ett paket än med ett korsband.
Ett paket, som väger intill Va kilo, kostar 30 öre i befordrings-
afgift, men ett korsband med samma vigt 40 öre.
Ett paket, som väger intill 1 kilo, kostar 50 öre, men ett korsband
med samma vigt 80 öre.
Ett paket, som väger 1 Va kilo, kostar 7 5 öre, men ett korsband med
samma vigt 1 krona 20 öre.
Portot för korsband till utlandet, exempelvis till Nordamerikas
Förenta stater, är blott 1 öre högre per 50 gram än korsbandsportot inom
landet. Yid brefbefordran är proportionen emellertid helt annan. Ett
bref till utlandet kostar dubbelt mot ett inländskt bref, då vigten af brefvet
är högst 15 gram. Öfverstiges denna vigt blir proportionen ännu högre
till favör för det inländska portot.
Och då postverket kan befordra svenska tidningar och tidskrifter
för ett porto af 1 öre per 50 gram, borde det väl icke fordras ett 4
gånger så högt porto för böcker och andra tryckalster.
Man kan mot ifrågasatt nedsättning af korsbandsportot invända,
att det icke skulle vara af behofvet påkalladt derför, att vederbörande
afsändare kan, för att erhålla billigare portokostnader, begagna sig af
paketbefordringssättet. Detta kan visserligen vara sant, men å andra sidan
torde det vara rigtigt, att ett befordringssätt, som ställer sig enklare såväl
för afsändare som för postverket, äfven drager ett lägre porto än det mera
arbetsamma. Ett paket skall slås in omsorgsfullt, förses med adresskort,
under det att korsbandet blott kräfver ett enkelt omslag. Dertill kommer,
att paket kunna sändas ofrankerade, hvilket naturligtvis i expeditions-
afseende vållar extra arbete, under det att korsbandet måste frankeras
för att kunna befordras.
Ett väl afvägt korsbandsporto för vanliga trycksaker synes mig
böra utgå med dubbla portot för tidningar och tidskrifter, eller 2 öre
per 50 gram, dock så, att lägsta portot är 4 öre och vid lokalbefordrau
2 öre.»
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
3
I anledning af berörda vid sistlidet års riksdag väckta motion
meddelade generalpoststyrelsen, som hördes öfver motionen, att den då
ifrågasatta portonedsättningen beräknats skola medföra en årlig minskning
i portoinkomsterna af 40,000 kronor i rundt tal; och yttrade general¬
poststyrelsen vidare, att vid bedömandet af de ekonomiska verkningarna
för postverket af den då ifrågasatta portonedsättningen äfven borde
beaktas, att, om ock antagas finge, att nedsättningen skulle medföra en
tillväxt i antalet af ifrågavarande postförsändelser och portonedsättningen
sålunda åtminstone i viss mån komme att motvägas af en genom till¬
växten i försändelsernas antal åstadkommen ökning af postinkomsterna
i deras helhet, det å andra sidan ej finge förbises, att en dylik tillväxt i
antalet af dessa ej sällan skrymmande postförsändelser säkerligen ganska
snart måste framkalla behof af ökning i det redan nu strängt anlitade
utrymmet i åtskilliga jernvägspostkupéer och derigenom verka till för¬
ökning af omkostnaderna för jernvägspostbefordringen.
Bevillningsutskottet yttrade i sitt afgifna betänkande, att skilnaden
i portosatserna för tidningar och tidskrifter, å ena, samt andra trycksaker
å andra sidan, enligt utskottets åsigt icke utmärkte, att portosatserna
för sistberörda varuslag vore för höga, utan snarare berodde derpå, att
portosatserna för tidningar och tidskrifter vore synnerligen låga. Något
behof af den utaf motionären påyrkade nedsättningen ansåg utskottet icke
förefinnas, och då ökade kostnader för statsverket skulle kunna vållas
genom en sådan nedsättning, hemstälde utskottet om afslag å motionen.
Motionären anför nu ytterligare följande:
»Gent emot bevillningsutskottets vid 1898 års riksdag påstående,
att de nu gällande svenska portosatserna för trycksaker, sända under¬
hand, icke äro för höga, tillåter jag mig att hänvisa till motsvarande
portosatser uti ett i postalt hänseende så framstående land som Tyskland.
Der utgår ifrågavarande porto
till och med 50 gr. ....... 3 Pf.
50 » 100 » 5 »
100 * 250 » 10 »
250 » 500 » 20 »
500 » 1 kg.................................. 30 »
Vidare är att märka, att samma porto gäller äfven för sändningar
till Österrike-Ungern.
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
Af följande tabell framgår förhållandet mellan de svenska nu gäl¬
lande och af mig föreslagna samt tyska portosatsema.
|
Sverige
|
Tyskland,
|
|
--
|
|
Österrike-
|
■
j f . . . .
|
Nu
gällande
|
Föreslagna
|
Ungern
|
|
öre
|
öre
|
öre
|
50 gr. .....................
|
4
|
4
|
2.7
|
100 * .....................
|
8
|
4
|
4.5
|
150 » .....................
|
12
|
6
|
1
|
200 » .....................
|
16
|
8
|
9.
|
250 » .....................
|
20
|
10
|
|
|
300 » "c...........
|
24
|
12
|
|
350 » .....................
|
28
|
14
|
|
400 » ....................
|
32
|
16
|
18.
|
450 » .................
|
36
|
18
|
|
500 > ....................
|
40
|
20
|
|
1,000 » ;....................
|
80
|
40
|
27.
|
När uti ett så i kulturelt, kommersiell och industriel! afseende högt
utveckladt land som Tyskland så låga portosatser för trycksaker icke vålla
svårigheter i fråga om befordringen af »dessa ej sällan skrymmande
postförsändelser», så torde nog en nedsättning af motsvarande portosatser
i Sverige icke behöfva åstadkomma oöfvervinneliga svårigheter.
Tyskland har dessutom ytterligt låga portosatser för paket¬
befordran.»
Utskottet kan ingalunda finna de nu gällande portosatserna för
korsbandsförsändelser vara för höga, och då eu nedsättning af dessa
portosatser skulle vålla en ej obetydlig minskning i postverkets inkomster,
samt korsbandsförsändelserna, såsom förut framhållits, ofta äro af skrym¬
mande beskaffenhet, i följd hvaraf en ökning af deras antal skulle kräfva
ökadt utrymme och kanske föranleda större omkostnader för postbefor-
dringen, kan utskottet icke tillstyrka att skrifvelse till Kongl. Maj:t i
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
b
det af herr Eklund angifna syfte af Riksdagen aflåtes, utan hem¬
ställer :
l:o) att herr Eklunds ifrågavarande motion icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Vidare har förslag tramstälts af herr A. Sandblad i en inom Andra
Kammaren väckt motion, n:o 195, att Riksdagen måtte besluta att genom
skrifvelse till Kongl. Majt anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådana
ändringar i nu gällande poststadga, att rekommendationsafgiften för inrikes
bref nedsättes från 20 till 10 öre.
Äfven vid sistlidet års riksdag väcktes motion i enahanda syfte
af herr A. Norrman och anfördes deruti följande:
»Enligt nu gällande poststadga utgör afgiften för rekommenderadt
bref 20 öre, hvartill kommer den vanliga brefbefordringsafgiften, minst
10 öre. Man kan således icke få ett dylikt bref befor dr adt under 30 öre,
äfven om det endast innehåller 5 eller 10 kronor. Deremot kostar en
postanvisning endast 15 öre för belopp under 25 kronor. Klart är alltså,
att det kostar afsändare!! jemnt dubbelt sfi mycket att sända 5 till 25
kronor i rekommenderadt bref som med postanvisning. Hvad rim och
reson som kan ligga i deuna anordning, är något svårt att1'förstå. Icke
kan väl skälet till olikheten ligga endast deruti, att postverket skulle
hafva någon betydligt större risk eller större besvär för det rekommen¬
derade brefvet än för postanvisningen. Visserligen kan risken sägas vara
något större, eftersom ett förkommet rekommenderadt bref skall ersättas
med 50 kronor, men postanvisningen endast med sitt kända verkliga
belopp; men den stora skilnaden i afgift kan härmed icke tillräckligt
motiveras. Hvad åter angår besväret, sfi- är detta tydligen mycket mindre
för behandlingen af ett rekommenderadt bref än för behandlingen af en post¬
anvisning, hvilken ju med tillhörande penningar skall å posten inslås i
kuvert och förseglas och sedan fordrar ungefär samma behandling som
det rekommenderade brefvet. Skulle man göra afseende på postverkets
besvär, borde således postanvisningen tydligen vara dyrare än det rekom¬
menderade brefvet. Detta kan nu för ingen del vara min mening att
yrka, ty att postanvisningen är billig och beqväm är nog godt och väl.
Meningen är endast att föreslå eu rimlig nedsättning uti afgiften för
G Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
rekommenderade bref, likasom en sådan nedsättning redan skett uti post-
anvisningsafgiften, att således i viss mån likställa dessa bada: allt i den
stora allmänhetens och i synnerhet de fattigares intresse. Vill man icke
nedsätta rekommendationsafgiften till full likhet med postanvisningsafgiften,
till följd af den något större risken, så torde dock vara billigt att göra
en nedsättning af 10 öre, så att »reket > blir 5 öre dyrare än den billi¬
gaste postanvisningen. Man må icke häremot invända: hvad behöfves
detta — man kan ju använda postanvisning i stället för >rek»; — ty
det är dock visst, att detta råd i många fall icke kan följas, utan en
och hvar kan ofta behöfva att sända ett rekommenderad! bref. Detta
gäller i synnerhet den s. k. arbetsklassen, särdeles å landsbygden, men
äfven delvis i städerna. Många dylika personer hafva ej lätt att sätta
sig rigtigt in uti postanvisningens rätta begagnande; och somliga vilja
och behöfva, när de skola sända ett mindre penningebelopp — i synnerhet
när det gäller deras närmaste eller bekanta — de vilja och behöfva
skrifva mera utförligt och förtroligt, än som kan ske i postanvisning. Det
är ju äfven rätt ofta besvärligt och obeqvämt att sända postan visning och
lösa penningar något längre väg till poststationen.
När alltså det nuvarande förhållandet mellan afgiften för rekom-
menderadt bref och afgiften för postanvisning är orimligt, och eftersom
det ligger i allmänhetens intresse, i synnerhet arbetsklassens, att i flera
fall hellre sända små penningsummor i rekommenderadt bref än med post¬
anvisning, så synes mig en nedsättning af 10 öre uti afgiften för det
förra vara fullt motiverad, helst som vårt svenska postverk befinner sig
uti en mycket god ekonomisk ställning och för öfrig! troligen icke skulle
mycket förlora på den föreslagna nedsättningen, likasom det icke lär hafva
förlorat på de förut tid efter annan till allmänhetens fördel företagna
lättnader och nedsättningar i afseende på postbefordringen.»
Uti afgifvet yttrande öfver sistnämnda motion uppgaf generalpost¬
styrelsen, att genom nedsättning af rekommendationsafgiften från 20 till
10 öre för hvarje rekommenderad inrikes postförsändelse, som är porto-
pligtig, postverkets inkomst på denna gren af poströrelsen skulle minskas
med, i rundt tusental, 252,000 kronor. Härvid erinrade emellertid general¬
poststyrelsen, att skäl icke saknades för det antagande, att eu nedsättning
af rekommendationsafgiften för inrikes brefpostförsändelser från 20 till 10
öre skulle kunna framkalla någon ökning af antalet rekommenderade för¬
sändelser af ifrågavarande slag. Generalpoststyrelsen ansåg sig dock böra
»
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 7
dervid framhålla, hurusom, i händelse af sådan ökning, postverkets an¬
svarighet för förlust af eller skada å sådana försändelser ock i motsvarande
mån komme att ökas; och yttrade generalpoststyrelsen härom följande:
»Frågan om nedsättning af rekommendationsafgiften synes derför
vara af beskaffenhet att framkalla spörsmålet om eventuel nedsättning af
det belopp, hvarmed förlust af eller skada å rekommenderad inrikes för¬
sändelse må kunna ersättas. Till jemförelse dervid torde få meddelas, att,
medan här i Sverige ifrågavarande belopp, för händelse af förlust, utgår
med 50 kronor, varder i hvartdera af grannländerna Norge — der rekom¬
mendationsafgiften är 10 öre — och Danmark — der den är 16 öre —
en inrikes rekommenderad brefpostförsändelse, som förkommit medan den
varit under postverkets vård, ersatt med allenast 20 kronor och i Tysk¬
land — hvarest afgiften för rekommendation är 20 pfennig (18 öre) —
med 42 riksmark (37 kronor 80 öre). I Frankrike lärer från och med
den 1 nästkommande april träda i tillämpning en lag, genom hvilken, i
sammanhang med nedsättning af rekommendationsafgiften för inrikes kors-
bandsförsändelser (tidningar och andra trycksaker, varuprof och affärs¬
handlingar) från 25 till 10 centimes, skadeståndet till afsändare för förlust
af dylik försändelse blifvit nedsatt från 25 till 10 francs.»
Den af herr Norrman väckta motionen blef af Riksdagen afslagen.
Herr Sundblad har nu upptagit herr Norrmans förslag samt anför
ytterligare till stöd för detta följande:
»Utom de af-nämnde motionär härför anförda skäl, Indika synas
mig vara i och för sig ganska vigtiga, kunna åberopas andra, som enligt
mitt förmenande mera afgjordt tala för att en nedsättning i angifna rigt-
ning är af tidsförhållandena påkallad. Det torde vara allmänt känd!, att
vid afsändande af mindre penningsummor många bland allmänheten för
att undgå erläggandet af en i deras tycke allt för hög rekommendations-
afgift begagna sig af den utvägen att innesluta beloppet i ett vanligt
lösbref och derefter låta befordra det med posten under enkelt porto.
Utom det att man genom ett dylikt förfaringssätt undandrager postverket
den stadgade rekommendationsafgiften, utsätter man sig ofta för risken
att förlora den inneslutna summan, enär, till följd af den mindre nog¬
granna kontroll, som inom postverket utöfvas i fråga om lösbref, sådana
bref, i synnerhet om man förmodar att de innehålla penningar, lätt kunna
förkomma, ett förhållande, hvarom de många brefstölderna bära ett ned¬
slående vittnesbörd, hvarjemte man på detta sätt inleder mången i frestelse
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
till brefstöld. Ett sådant missförhållande bör, om möjligt, aflägsna», oeli
ett medel härtill synes mig vara, att nn gällande rekommendationsafgift
nedsättes med 10 öre. Ett efterföljansvärdt exempel hafva vi i detta fall
från broderlandet Norge, der man just i sådant syfte nedsatt rekommen¬
dationsafgiften för rekommenderade inrikes bref till 10 öre.»
Enligt utskottets mening kan det väl ifrågasättas, huruvida icke
den nu stadgade rekommendationsafgiften är väl hög och att eu nedsättning
af densamma således kan ega rum. En icke ovanlig följd af en hög
rekommendationsafgift är att penningar sändas i vanliga bref, särskild! da
det gäller mindre belopp; men då så sker, är det, på grund af omöjlig¬
heten att å vanliga bref utöfva den kontroll, som rekommenderade för¬
sändelser äro underkastade, fara för att dylika orekommenderade värde-
försändelser understundom förkomma, hvaremot, om rekommendationsaf¬
giften nedsättes, det vore sannolikt, att nämnda bruk att sända penningar
i vanliga orekommenderade bref till stor del komme att öfvergifvas.
Ehuru en minskning i postverkets inkomster skulle af den föreslagna
nedsättningen i rekommendationsafgiften åtminstone under den första tiden
föranledas, torde det dock kunna antagas, att denna nedsättning jemväl
komme att medföra en ökning i antalet rekommenderade försändelser och
att således, äfven under antagande, att häraf skulle vållas större kostnader
för postverket i följd af det jemförelsevis omständliga behandlingssättet af
sådana försändelser, nämnda minskning framdeles till ej ringa del komme
att utjemnas.
Mot motionärens förslag talar emellertid den omständigheten att,
i händelse Kongl. Maj:ts till innevarande Riksdag aflåtna statsverkspro-
position, i hvad densamma rör postverket, blifver af Riksdagen bifallen,
postverkets utgiftsstater för framtiden komma att ökas med 1,151,400
kronor förutom hvad som kan komma att afsättas till fonden till posthus¬
byggnader; och då härtill kommer, att genom ett bifall till motionärens
förslag postverkets inkomster skulle minskas med ett belopp, som åt¬
minstone under den närmaste tiden icke kan beräknas lägre än till om¬
kring 200,000 kronor om året, synes det i följd häraf vara tvifvelaktigt,
huruvida nedsättningen i rekommendationsafgiften kan genomföras utan
afsevärd rubbning i postverkets stat.
I sammanhang med förevarande förslag har ifrågasatts, huruvida
icke derjemte eu nedsättning bör ega rum i det belopp, hvarmed post¬
9
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
verkets ersättningsskyldighet för forkomna rekommenderade försändelser
för närvarande utgår. Denna ersättning, som för närvarande är bestämd
till 50 kronor för hvarje försändelse, har under de tre sist förflutna åren
uppgått till följande belopp, nemligen:
år 1896 ............................................. kronor 7,244: 34
» 1897 ............................................... » 3,172: 15
» 1898 ............................................... » 674: 62
Utskottet vill dessutom erinra derom, att alla s. k. brefpostför-
sändelser, under hvilken benämning innefattas icke endast bref utan äfven
kortbref, brefkort och korsbandsförsändelser, kunna göras till föremål för
rekommendation.
Vid öfvervägande af de skäl, som, enligt hvad ofvan anförts, tala
för och emot motionen, har utskottet kommit till den uppfattningen att,
om än motionärens förslag kan anses beaktansvärdt, Riksdagen dock icke
bör utan föregående utredning från Kongl. Maj:t afgöra frågan om den
föreslagna nedsättningen af rekommendationsafgiften eller uttala någon
bestämd åsigt i fråga om beloppet af postverkets ersättningsskyldighet;
utan hemställer utskottet,
2:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte låta utreda, huru¬
vida och under livilka vilkor en nedsättning i rekom¬
mendationsafgiften för inrikes brefpostförsändelser må
kunna ske, samt till Riksdagen inkomma med det för¬
slag, hvartill denna undersökning kan gifva anledning.
Stockholm den 24 februari 1899.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C AV ALLT.
Bill. till Riksil. Prof. 5 Sami. 1 A fil
2