Bevillningsutskotlels Betänkande N:o 11.
1
No 11.
Ank. till Riksd. kansli den 21 februari 1899, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om särskild bevillning
för jordbruksfastighet, som eges af bolag.
(2:a A.)
Uti en af herr A. TF. Styrlander inom Andra Kammaren väckt
motion. n:o 159, uti hvilken motions syfte tolf af sagda kammares leda¬
möter instämt, hemställes,
att Riksdagen ville vidtaga den förändringen i bevillningsförordningen,
att jordbruksfastighet, som eges af bolag, måtte åsättas en särskild bevill¬
ning till beloppet lika med den vanliga bevillningen af jordbruksfastighet,
samt att denna bevillning under namn af »särskild bevillning för bolags
jordbruksfastigheter» måtte i kronans räkenskaper föras i särskild kolumn.
Till stöd för detta förslag anför motionären :
»Gång efter annan hafva förslag framstälts att i någon mån söka råda
bot på det samhällsfarliga, som ligger deruti, att bolagen i vårt land börja
lägga under sig jordbruksfastigheter i sådan mängd, att den sjelfegande
bondeklassen kommer att väsentligt förminskas. Det bar hitintills varit
hufvudsakligast Dalarne och Norrland, som med sina på skogar rika bonde¬
hemman mest varit föremål för bolagens förvärf, men åtskilliga tecken tyda
på, att äfven mellersta och södra delarne af vårt land i en ganska snar
framtid skola råka ut för samma olycka, om icke i tid kraftiga åtgärder
deremot vidtagas. Riksdagen bar ock fäst Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
Bih. till Riksd. Frat. 189!). 5 Sami, 1 Afd. 11 Haft. (N:o 11). 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
på saken, och Kong! Maj:t har genom vederbörande myndigheter sökt ut¬
reda frågan hvad beträffar Dalarne och Norrland. Ehuru denna utredning,
som dock ingalunda kan anses vara fullt uttömmande, visar en högst oro¬
väckande ökning i bolagens jordförvärf under de sista tio åren, torde lik¬
väl, om myndigheternas utlåtanden skola läggas till grund för det förslag,
som kan väntas framkomma från Kongl. Maj:t, föga vara att hoppas, att
förslaget skall blifva genomgripande och verksamt, hvarförutom det torde vara
osäkert, om och när ett dylikt förslag kommer att föreläggas Riksdagen.
Under det man väntar på ett dylikt förslag, kunde Riksdagen, enligt
min tanke, vidtaga en åtgärd, som skulle visa bolagen, att deras förvärf af
jordbruksfastigheter icke kan ohejdadt få fortgå. Och denna åtgärd vore
endast en följdrigtig utveckling af beslut, som Riksdagen förr fattat.
Och denna åtgärd vore att strängare beskatta sådana jordbruksfastig¬
heter, som förvärfvats af bolag. Detta system kan ju sägas redan vara
infördt i vårt land, derigenom att fångeshandling, hvarigenom bolag för-
värfvat fastighet, vid lagfart skall beläggas med dubbelt så hög stämpel¬
afgift som andra fastigheter. Detta system innebär, enligt min tanke, icke
heller någon orättfärdighet, tv dels har ett bolag lättare att åstadkomma
köpesumman och således äfven stämpelafgiften än en enskild person, och
dels ikläder sig, kan man säga, en enskild person, som sjelf bebor och
sköter fastigheten, större förpligtelser mot sjelfva jorden än ett bolag, hvars
hufvuduppgift måste vara att pressa ut så stor vinst som möjligt af den¬
samma. Och om man ser frågan ur statens synpunkt, torde det få anses
vara ett axiom, att en stat är lyckligare, friare och starkare, ju flere af dess
individer ega en egen torfva.
Jag medgifver gerna, att mitt förslag icke är tillfyllestgörande, men
jag är öfvertygad om, att något dermed kunde vinnas, och att det vore
ett gif akt, som ej kunde missförstås.
Denna strängare beskattning af bolag, som förvärfvat jordbruksfastig
het, borde tillämpas såväl vid förvärfvet af fastigheten som vid dess fort¬
farande besittning, d. v. s. utgå såväl med förhöjd stämpel vid lagfart som
med förhöjd bevillning.
I en annan motion föreslår jag derför höjd stämpel å bolagsfånges-
handling om köp af jordbruksfastighet.
Hvad beträffar den förhöjda bevillningen, torde det för närvarande
icke vara lämpligt att sätta densamma högre än den bevillning, som nu
utgår, enär ju bevillningen inverkar på andra utskylder.»
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
Motionären grundar sålunda sitt förslag om särskild bevillning för så¬
dan jordbruksfastighet, som eges af bolag, å »det samhällsfarliga, som ligger
deruti, att bolagen i vårt land börja lägga under sig jordbruksfastigheter i
sådan mängd, att den sjelfegande bondeklassen kommer att väsentligt för¬
minskas». Deremot har motionären icke kunnat till stöd för sitt förslag hänvisa
till något statens nuvarande behof af högre skatter. Ej heller har motionären
lyckats uppvisa den föreslagna skatteförhöjningens öfverensstämmelse med
de grundsatser, på hvilka vårt beskattningssystem hvilar. Den i gällande
stärapelförordning förekommande bestämmelsen, att köpeafhandling, på grund
hvaraf lagfart sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, skall be¬
läggas med förhöjd stämpelafgift, är ingalunda, såsom motionären anser, byggd
på grundsatsen om en högre beskattning af sådana jordbruksfastigheter, som
förvärfvats af bolag. Nämnda bestämmelse, hvilken tillkom genom den vid
1883 års riksdag antagna stämpelförordning, grundades nemligen derpå,
att, da aktiebolag, som förvärfvat fast egendom, i regel kunde antagas be¬
hålla densamma i sin hand under ojemförligt längre tid, än hvad förhållan¬
det vore med enskilda personer, samt derför aktiebolag tillhörig fastighet
långt mera sällan än enskildes fastigheter drabbades af stämpelskatt, det
vore rättvist, att aktiebolag vid förvärf af fast egendom finge vidkännas en
förhöjning i stämpelafgiften för fångeshandling.
Da utskottet således finner den föreslagna skatteförhöjningen hvarken
vara af statens skattebehof påkallad eller öfverensstämmande med princi¬
perna för vart beskattningssytem, och då derjemte, såsom motionären sjelf
medgifver, det af honom afsedda ändamålet med denna skatteförhöjning
icke lärer genom densamma kunna vinnas, hemställer utskottet,
att herr Styrlanders förevarande motion icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 februari 1899.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.