Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 22.
1
ii
T ' } r
HT:o 2S.
/ i • ;( . ; _ V . 1( f ., t ... :j j
■f ‘ : '*Vi '^:r ...
Ank. till Eiksd. kansli den 18 april 1898, kl. 2 e. m.
!i y.yt':; Ur'1, ii.u »hvdrd nu-v. ■
" ;>iv‘<nu’ r:, : '.rott >";f
Andra Kammarnes fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan om utredning angående åstadkommande af
ökad varaktighet hos tryckt papper.
•fllr .. ;; K}J ) i t}>'V *\\ >V* .
I en till utskottet hänvisad motion (n:o 206) har herr C. A. Anders¬
son i Malmö hemstält,
Datt Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller om- vidtagande
af åtgärder för fortsatt utredning af den vigtiga frågan, huruledes ett
ökande af varaktigheten hos det tryckta tryckpapperet af ordinär beskaffen¬
het må kunna åstadkommas, till gagn i synnerhet för offentliga samlingar
och bibliotek.»
Såsom stöd för denna sin hemställan anför motionären följande.
»En ibland de stora förtjenster, vårt fosterland eger framför många
andra länder, ligger i tryckfrihetsförordningens bestämmelser om skyldig¬
het för boktryckare att inlemna s. k. arkivexemplar till de offentliga
Bill. till lliksd. Prat. 1898. 8 Sand. 2 Afd. 2 Band. 17 Käft. (N:o 22). 1
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 22.
biblioteken; härigenom måste nemligen samtliga svenska tryckalster
sammanföras och bibehållas till gagn för varande och blifvande forskare.
Riksdagens anslag till nödiga byggnader och den omsorg, hvarmed tryck¬
alstren öfvervakas och behandlas vid här ifrågavarande bibliotek, gifva
bästa förhoppning om det höga måls nående, som med dem afses.
Bibliotekens storartade tillväxt utgör i allmänhet endast en orsak till
glädje, men skärskådas det material, hvaraf en stor mängd af senare år¬
tiondenas publikationer utgöres, så finnes äfven anledning till farhåga för
framtiden. Den tilltagande trämasseindustrien frambringar nemligen jemte
den förträffliga kemiska trämassan, befriad från mullbildande bestånds¬
delar, äfven en stor myckenhet på mekanisk väg beredd slipad trämassa,
som endast ofullständigt befriats från sådana beståndsdelar, och som der¬
för snart förlorar hållfasthet och seghet samt efter hand sönderfaller jemte
deraf tillverkadt papper.
Den vidsträckta omfattning, sådant papper erhållit i bok- och tidnings-
tryck, låter befara, att inom en ganska begränsad framtid skall en stor
del af våra biblioteks innehåll öfvergå i så skört tillstånd, att användning
derför omöjliggöres. Särskildt komma härvid tidningarna, med större for¬
mat och derför större tyngd på hvarje blad, att i första hand blifva de
förstörda, hvarom många i kongl. biblioteket förvarade årgångar af de
dagliga tidningarna bära tydliga vittnesbörd.
Att motverka detta onda torde vara en oafvislig pligt, äfven om,
genom hvilken åtgärd som helst, samma varaktighet aldrig kan meddelas
dessa moderna pappersslag, som rena lumppapper besitta.
En af vårt lands kemister, professor A. W. Cronquist, har gjort
början till utredning af föreliggande spörsmål, och publicistklubben i
Stockholm har haft densamma under debatt, men frågan har större räck¬
vidd, än hvad en enskild man härför vill uppoffra, emedan den är
af mycket stor allmän betydelse och sålunda bör af allmänna medel
bekostas.»
Till frågans ytterligare belysning meddelar motionären dessutom i
en bilaga följande af professor A. W. Cronquist uppsatta promemoria
angående de af honom påbörjade undersökningarna.
De tre egenskaper, tryckt likaväl som annat papper skall besitta, är behörig styrka
och tänjbarhet samt varaktighet; ren lump och en mängd växtfibrer äro i sådant hän¬
seende synnerligen lämpliga råämnen, och kemisk trämassa, sådan den nu beredes, torde
jemväl bibehålla pappers varaktighet; deremot utgör slipad trämassa en tillsats, som
allenast nedsätter pappers goda egenskaper.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 22.
3
Ordinärt tidningspapper har emellertid de senaste tiotalen af år blifvit allt mera
rikt på dylik mekanisk trämassa, hvarigenom känsligheten för ljus och luft i så måtto
ökats, att en process, liknande förmultning, så småningom uppstår, dervid den ursprung¬
liga, ringa hållfastheten minskas och tänjbarheten försvinner. Botemedel att återställa
ett delvis förstördt papper till ursprungliga egenskaper torde icke förefinnas, men väl att
bibehålla papperets befintliga tillstånd. Ett sådant sätt är, att papperet städse blefve
skyddadt från inverkan af ljus och luften ersattes med någon overksam gas. Men utan
kunskap, huruvida någon dylik gas verkligen förefinnes, och då praktiska svårigheter
vid användning af de inhäftade bladen tydligtvis föreligga, så måste ett dylikt förslag
åtminstone för närvarande anses otjenligt. Det återstår att med andra medel skydda
papperets beståndsdelar från luftens åverkan och derigenom meddela detta ökad varak¬
tighet. Det limmade papperets större hållbarhet utgör redan en vägledare till sådana
medel.
Af de till öfver 100 uppgående olika ordinära nya tryckta tryckpapper (mestadels
tidningar och tidskrifter), som jag undersökt, hafva ej mer än 12 uppnått den grad af
hållfasthet och tänjbarhetsprof, som Post- och Inrikes Tidningar inneha; mer än hälften
uppgår ej till halfva denna hållfasthet och än lägre förmåga att sträckas. Jag nämner
här Post- och Inrikes Tidningars papper som normal och beklagar, att hos oss saknas
ännu tillräckliga bestämmelser för sådant tryckpapper, som skall tjena till underlag för
statens tryckalster.
Då otryckt ordinärt tryckpapper under åratal förvaras, minskas i första rum dess
tänjbarhet, så att redan efter tre års förlopp denna sällan öfverstiger 60 procent af ur¬
sprungliga, och efter 10 år uppgår den knappt till hälften, men tyckes bibehålla sig vid
denna siffra ett par tiotal år. Hållfastheten minskas ej i denna grad, utan bibehåller
ungefär 3/< äfven efter tio års förlopp, och mer än tjuguårigt papper har bibehållit halfva
ursprungliga hållfastheten. Tryckt tidningspapper i stort format, inhäftadt såsom bok,
brister vanligen i spaltens längdrigtning, så att remna uppstår mellan spalterna; men
om häftet ofta begagnas och bladen derför med mer eller mindre oförsigtighet vändas,
så sker bristning i radernas rigtning. De tidningar, som äro minst utsatta för dylik
bristning, hafva papper af qvalitet motsvarande Posttidningens, d. v. s. omkring 3,000
m. papperslängd i hållfasthet och minst 5 till 6 procent i tänjbarhet. De tidningar,
hvilkas papper utmärker sig för relativt stor tänjbarhet, hålla sig bättre, äfven om styrkan
är mindre än hos andra med mindre tänjbarhetsprocent.
För att af ordinärt tidningspapper med en tänjbarhet nedgående till 2 procent
få denna fördubblad och samtidigt hållfastheten ökad till vid pass 3,000 m. pappers¬
längd, hafva vid af mig de senaste åren anstälda försök många olika ämnen användts,
deraf här må nämnas A dextrin, B gummi arabicum, C gelatin, D Ekmans lim, E mörkt
beulim från Sandviken, F ljust benlim från dito, G, Ii, I dessa limsorter med botmedel,
J hartslim och K hartslim med botmedel.
Sättet för bindemedlets anbringande var till eu början bestrykning med pensel,
s. k. planering, men visade sig mindre lämpligt i följd af svårigheten att få vätskan
fullt inträngande i massan, hvilket deremot lätt skett med i vätskan fuktade dukar,
lagda i hvarf med papperet och derefter lindrigt pressade under bestämd tid; såväl
dukarnes tjocklek och väfnadsart, som ock pressningstid utöfva här inflytande. Genom
denna pressning blifva de mera lösa pappersprofven i tillfälle till större absorption än
4
Andra Kammarens TillfäUiga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 22.
de fasta, i sig sjelfva relativt starkare. Ojemnheten i limupptagning ställer sig sålunda
i omvändt förhållande till styrkan, hvilket ju är en fördel.
Efter att hafva granskat dessa och flera omständigheter utvaldes för större arbeten
till undersökningsföremål 7 papperssorter om 1,400 till 2,000 m. papperslängd i håll¬
fasthet och 1 till 3 procent tänjbarhet; resultatet af dessa arbeten har blifvit, att
A och B till myckenhet af 4 och 9 procent af papperets vigt visserligen ökat
styrkan, men ej tänjbarheten i samma proportion, och att i intet fall 6 procent blifvit
uppnådt.
C förhöll sig något gynsammare än A och B, men kostnaden skulle här ställa
sig till minst 17 kronor i materialkostnader pr 100 kg. papper.
D Ekmans lim, en produkt erhållen ur den lut, som återstår efter s. k. sulfit¬
massa, användes dels i 2-procentig, dels i 3-procentig och dels i 4-procentig lösning.
Äfven så ringa mängd som 2-procentigt dylikt lim utöfvade ett märkbart godt inflytande
på tänjbarheten, som steg till närmare 5 procent, ehuru totalmängden fast, torr limsub¬
stans, som införts, ej i något fall uppnått 2 procent af papperets vigt. 2-procentig så¬
dan lösning, dervid högst 5 procent fast limsubstans ingått i massan, ökade spänstighe¬
ten till mellan 5 och 6 procent och hållfastheten till 2,500 — 2,800 m. papperslängd.
Det mycket höga priset på denna vara, något öfver 2 kronor pr kilogram, d. v. s. 8
kronor pr kilogram vattenfritt bindeämne, försvårar användningen, enär materialkostnaden
ej skulle understiga 45 kronor pr 100 kilogram impregneradt papper.
E mörkt lim från Sandviken meddelade åt papper både ökad hållfasthet och be¬
tydligt större tänjbarhet, det absorberades äfven synnerligen väl och särskildt af de po¬
rösare sorterna, så att en 8-procentig lösning kunde införa i papperet till och med mer
än 10 procent lim af papperets vigt; hållfastheten uppgick här till 3,000 m. pappers¬
längd och elasticiteten till nära 6 procent, medeltalen af anförda siffror blefvo för de 7
pappersprofven respektive 2,750 in. och 5,0 2 procent. Kostnaden för sådant lim är vid
pass 1 krona 20 öre pr kilogram. Materialkostnaden härför torde derför böra beräknas till
vid pass 14 kronor pr 100 kilogram papper. En olägenhet, som detta lim medför, är
dess lätthet att ruttna, hvarigenom den bindande förmågan mycket snart nedsättes. Eör
papper med mycket känsliga färger lämpar sig detta neutrala lim särskildt, men för van¬
ligt papper torde efterföljande bättre egna sig.
F ljust lim, märkt tre kronor »extra» från Sandviken, har försökts i många olika
proportioner och gifvit de mest tillfredsställande resultat, då det blifvit på fullt lämpligt
sätt beredt och tillförts papperet vid lagom värmegrad. Närmast förhåller sig detta lim
såsom föregående, men är ännu gynsammare; af de preparerade 7 papperssorterna steg¬
rades nemligen hållfastheten i 6 prof från 1,400 ä 1,800 till 3,000 ä 3,200 m. pappers¬
längd och likaledes tänjbarheten i 6 prof från 2 å 4 procent till 6,1 å 6,i procent;
medeltalen, som erhöllos, blefvo 3,150 och 6,1 procent, detta vid användande af 8-pro-
centig limlösning, hvarvid i ett fall öfver 11 procent qvarstannade i papperet och i de
öfriga mellan 8 och 10 procent af papperets vigt. En ökning af limprocenten har icke
utöfvat något motsvarande gynsamt förhållande. Sådant lim kostar 70 öre pr kilogram,
motsvarande en kostnad af vid pass 9 kronor pr 100 kilogram tryckpapper.
O, H och I med användande af 2-procentig alunlösning och 8-procentig limlösning
af de omförmälda under C, E och F beskrifna gåfvo visserligen fullt så hållfasta, men
ej mera tänjbara produkter, än hvad F lemnat, erfordrar dessutom tvenne operationer, en
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 22. o
för saltlösningens ock en för limlösningens insättning i papperet, skilda från hvarandra
medelst torkning; härigenom införes äfven i papperet ett alunsalt, som möjligen i och för
sig kan verka mindre gagnande på papperets bestånd. Materialkostnaden här torde blifva
vid pass 12 kronor per 100 kilogram, men arbetet dubbelt mot föregående.
J och K hartslim hafva ej kunnat af mig med fördel användas hvarken ensamma
eller tillsammans med betämne, emedan papperet fastnade vid pressdukarna. Med denna
limning följer olägenheten, att samtidigt i papperet införas saker, hvilkas verkan möjligen
småningom motarbetar den bindande kraften, limmet skulle framkalla.
Att återställa ett redan förstördt papper i ursprungligt skick är visserligen icke
möjligt, men att konservera tryckt papper och öka dess hållfasthet och varaktighet torde,
efter hvad här blifvit ådaglagdt, numera icke utgöra någon synnerlig svårighet. För att
emellertid rätt lyckas med denna sak och utarbeta arbetsmetod, lämplig att använda vid
allmänna biblioteken, fordras experiment under en följd af år i mera omfattande skala,
än hittills skett.
I § 1 inom. 11 af gällande tryckfrihetsförordning stadgas:
Af allt hvad som tryckes vare boktryckaren pligtig att, utom det exemplar, hvarom
i 4 § 2 mom. stadgas (d. v. s. det som skall till chefen för justitiedepartementet eller hans om¬
bud öfverlemnas), från upplagan aftaga och utan betalning aflemna till kongl. biblioteket
samt till hvartdera af rikets universiteter ett fullständigt och felfritt exemplar, jemte
dertill hörande planscher, hvilket aflemnande verkställes sålunda, att före slutet af juni
månad hvarje år bör vara levereradt hvad under det nästförflutna året är vordet utgifvet.
Underlåter någon detta, böte för hvarje särskildt fall tjugufem riksdaler (banko), och vare
ändock pligtig att, vid enahanda ansvar, inom ny förelagd tid behöriga exemplar aflemna.
Tack vare denna.: bestämmelse har det för de uti tryckfrihetsförord¬
ningens anförda moment nämnda offentliga biblioteken blifvit möjligt att
utan statsverkets betungande komma i besittning af samtliga efter denna
förordnings utfärdande utkomna svenska tryckalster. Härigenom har en
oskattbar förmån blifvit beredd åt ifrågavarande bibliotek och genom dem
åt forskningen, och: staten har, hvad den inhemska litteraturen beträffar,
ej behöft åtaga sig andra kostnader än sådana, som kräfvas för de mot¬
tagna tryckalstrens ordnande, bevarande och tillhandahallande.
Såsom motionären påpekat, är emellertid fara värdt, att de uppoff¬
ringar, som genom tryckfrihetsförordningens aberopade bestämmelse blif¬
vit boktryckarne ålagda och som staten genom uppförande af biblioteks-
byggnader och anställande af bibliotekspersonal in. in. måst ikläda sig,
skola till en stor del komma att förfela sitt ändamål. Det är tydligen
icke nog med, att de ofantliga massorna af tryckalster levereras till
t
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 22.
biblioteken samt der katalogiseras, inbindas, ordnas och hållas tillgängliga.
Det material, hvaraf dessa tryckalster bestå, måste tillika vara sådant, att
det i någon afsevärd mån lönar den på dem nedlagda kostnaden och
vården.
Så synes emellertid ty värr icke vara förhållandet med en stor del
af den i våra bibliotek sig allt mer hopande litteraturen. Särskildt gäl¬
ler detta den såväl till sitt omfång synnerligen ansenliga som för forskningen
särdeles betydelsefulla tid?iingslitteraturen. Denna har, såsom bekant, under
de båda senaste mansåldrarne vunnit en tillförene icke anad utveckling.
En af de väsentligaste orsakerna härtill ligger utan tvifvel i den omstän¬
digheten, att tidningarna år för år blifvit allt billigare, hvilket åter i ej
ringa mån beror på den ökade användningen af trämassepapper, hvilket
tillverkas med jemförelsevis ringa kostnad men ock i afseende på varak¬
tigheten lemnar mycket öfrigt att önska.
Utvecklingen har på grund häraf gått i den rigtningen, att tidnings¬
papperet blifvit allt billigare men i samma mån ock allt förgängligare,
och någon omkastning i denna utveckling har man i fråga om det stora
flertalet tidningar så mycket mindre att vänta, som de allra flesta tid¬
ningsläsare helt naturligt lägga stor vigt vid billigheten, medan deremot
endast ett försvinnande tåtal fästa sig vid huruvida tidningsnumren kunna
bevaras under årtionden eller icke.
Följden häraf har emellertid — såsom ock motionären påpekat —
blifvit den, att en stor och värdefull del af våra offentliga biblioteks
innehåll måste inom en ganska begränsad framtid komma att öfvergå
i ett så skört tillstånd, att dess användning omöjliggöres, så vida inga
särskilda åtgärder vidtagas för undanrödjande eller förminskande af
denna fara.
Ett medel, som härvid kunde anses ligga närmast till hands, vore
en sådan ändring af tryckfrihetsförordningens § 1 mom. 11, att liksom
boktryckarne nu åläggas att inom viss tid till biblioteken lemna full¬
ständiga och felfria exemplar, så skulle de ock åläggas att lemna dessa
exemplar på papper af en viss beskaffenhet.
Enligt hvad utskottet inhemtat skulle emellertid mot ett dylikt full¬
ständigande och skärpande af ifrågavarande lagrum uppresa sig praktiska
hinder, hvilka icke lätteligen låta sig öfvervinna. Dels äro nemligen
tidningarna till sitt format så vexlande, att tillhandahållandet af något
genom statens försorg kontrolleradt »normalpapper» för arkivexemplaren
blefve förbundet med icke obetydliga svårigheter, dels använda de större
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 22.
7
tidningarna numera s. k. rotationspressar, hvarvid det af tekniska och
ekonomiska skäl icke gerna lärer gå för sig att för några få exemplar
använda särskildt papper. Men äfven om man kunde förutsätta, att
dessa svårigheter icke vore alldeles omöjliga att öfvervinna och att de af
boktryckare aflevererade arkivexemplaren alltså för framtiden kunde blifva
i afseende på materialets beskaffenhet mera tillfredsställande, så vore i alla
fall den genom nu föreliggande motion väckta frågan härmed ingalunda
löst. Genom en dylik lagändring skulle man nemligen icke hafva möjlig¬
gjort beredandet af större varaktighet hos de arkivexemplar, som fedan nu
äro i våra offentliga bibliotek samlade och der löpa fara att gå en snar
och fullständig undergång till mötes.
Under sådana förhållanden synes man vara hänvisad att åtminstone
för närvarande söka frågans lösning i den uti motionen antydda och ge¬
nom professor Cronquists försök inslagna rigtningen: att nemligen genom
något slags efterbehandling gifva ökad varaktighet åt sådana tryckalster,
som på grund af materialets sammansättning äro mest utsatta för tidens
förstörande inverkan.
Af den till motionen såsom bilaga fogade promemorian, liksom äfven
af hvad utskottet för öfrigt haft tillfälle att från sakkunnigt håll
erfara, synes ock framgå, att möjligheten af en efterbehandling med dy¬
likt resultat icke längre kan anses tvifvelaktig. Frågan gäller numera
icke, huruvida tryckt papper kan på sådant sätt göras varaktigare, utan
blott utrönandet af till hvilken grad detta mål kan vinnas äfvensom ut¬
arbetandet af de behandlingsmetoder, genom hvilka det billigast och beqvämast
skall kunna nås. Enligt benäget meddelande från professor Cronquist
skulle för en fullständig undersökning härom, sådan han för sin del
tänkt sig densamma, kräfvas en tid af högst tre år, och sammanlagda
kostnaderna för undersökningen skulle uppgå till 9,000 kronor.
Utskottet, som i saknad af speciella fackinsigter icke kunnat bilda
sig något säkert omdöme om den plan, enligt hvilken en dylik under¬
sökning helst borde företagas, har emellertid vid öfvervägande af före¬
varande ärende funnit det vara af vigt, att den icke allenast dyrbara, utan
i flera afseenden rent af oersättliga egendom, som genom stadgandet i
tryckfrihetsförordningens § 1 mom. 11 kommit och fortfarande kommer i
statens besittning, måtte så länge som möjligt kunna bibehållas i sådant
skick, att syftet dermed icke går förloradt. Att det i och för sig vore
önskvärdt, om åtgärder för beredande af större varaktighet åt en del af de
i våra offentliga bibliotek samlade tryckalstren kunde vidtagas, torde ock
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 22.
af ingen bestridas. Innan sådana åtgärder på allvar ifrågasättas, synes
det emellertid vara af nöden, att man genom en sorgfällig undersökning
skaffar sig full visshet om, att det åsyftade resultatet verkligen i någon
väsentligare mån kan vinnas och att det kan vinnas utan några drygare
kostnader och utan allt för stort besvär. Då utsigterna för ett lyckligt
resultat af en dylik undersökning samt lämpligaste sättet för dess åstad¬
kommande bäst torde kunna bedömas af Kongl. Maj:t efter vederbörande
biblioteksmyndigheters hörande, får utskottet med anledning af herr Anders¬
sons motion hemställa, . o b r langAA ■
iV> i '’ 1') ) i i.i 'i;>b ■bolnii;v. >i ; M.‘.i •• v. f r,f A'-• CYfc J tv»
att Andra Kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida
icke åtgärder böra vidtagas för beredande af större var¬
aktighet åt de tryckalster, som i enlighet med tryckfri¬
hetsförordningens § 1 mom- 11 äro eller blifva till
rikets offentliga bibliotek öfverlemnade.
:: .1 Us- .! .■ i ■■'U.U.i -.V. .• A. tfJUoflo». Hd ■■!■ JA
Stockholm den 18 april 1898.
A> '■■■•:: \ d ' • •r A A. :• " •.: 1 *; I i f i; ' . , ;.sj Str i-';'* ■’>
.« •. i' i * i ■! • ! i A ‘ • U . ii 11: 'i •' ■ i' 1 •'.! i i j 1 ; " , ‘ 7 ,
Å utskottets vägnar:
* ij ! f < v *.. • . Ui -».MA 7 i.r-i.; *■/ V I ii: .* ! . 1 «
? '! >:■ >-iR t.! ! • • i i fCh i) . ’ .AV' »-W- .va. *•' * •' til ' «A *'M ;
T. ZETTERSTRAND.
i;
i
>i M J i> f
STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRALTRYCKERIET, 1898*