Särskilda TJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
1
N:o 1.
•»rnioir-trf. >«i 'K*3jRvnM si-»o •-b.' -: fcnuil
-ubriM" ‘ h i bris hö b j Hiob
Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1898, kl. 4 e. ra.
Särskilda utskottets n:o 1 utlåtande, i anledning af dels Kongl.
May.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till lag angående ändring i vissa delar af giftermåls-
balken, till lag angående ändrad lydelse af 19 kap. 4 §
ärfdabalken, till lag angående ändrad lydelse af 1 kap.
8 § handelsbalken, till lag angående ändrad lydelse af 70 §
utsökning slag en, till lag angående ändrad lydelse af 5 §
konkurslagen, till lag om boskilnad, till lag angående
ändring i förordningen huru gäld vid dödsfall betalas skall
och om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande af
egendom i död makes bo den 18 september 1862, till lag
om bodelning vid äktenskapsskilnad, så ock om frånskild
hustrus ansvarighet för gäld i boet, samt till lag om
ändrad lydelse af 39 och 40 §§ i förordningen angående
inteckning i fast egendom den 16 juni 1875; dels ock två
till följd af Kongl. Maj:ts proposition väckta motioner.
Till förberedande behandling har särskilda utskottet fått mottaga:
dels Kongl. Majrts proposition n:o 28, hvari Kongl. Maj:t, under åbe¬
ropande af de vid propositionen fogade, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, jeinlikt 87 § regeringsformen föreslagit Riksdagen att an¬
taga här nedan intagna förslag till:
Bih. tiU Riksd. Prål. 1898. 8 Samt. 1 Afd. 1 Häft. (N:o 1).
1
2
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
l:o) lag angående ändring i vissa delar af giftermålsbalken;
2:o) lag angående ändrad lydelse af 19 kap. 4 § ärfdabalken;
3:o) lag angående ändrad lydelse af 1 kap. 8 § handelsbalken;
4:o) lag angående ändrad lydelse af 70 § utsökningslagen;
5:o) lag angående ändrad lydelse af 5 § konkurslagen;
6:o) lag om boskilnad;
7:o) lag angående ändring i förordningen huru gäld vid dödsfall be¬
talas skall och om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande af egen¬
dom i död makes bo den 18 september 1862;
8:o) lag om bodelning vid äktenskapsskilnad, så ock om frånskild
hustrus ansvarighet för gäld i boet; och
9:o) lag om ändrad lydelse af 39 och 40 §§ i förordningen angående
inteckning i fast egendom den 16 juni 1875;
dels ock två inom Andra Kammaren väckta motioner, åsyftande, den
ena, af herr A. P. Gustafsson, att Riksdagen måtte, med afslag å den kongl.
propositionen, i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen afgifva nytt förslag till den ekonomiska äkten-
skapslagstiftningen med egendomsgemenskap inom äktenskapet såsom grund,
samt den andra, af herr D. Persson i Tällberg, med hvilken herrar Ollas
A. Ericsson, G. Norman och B. P. Ersson instämt, att Riksdagen måtte för
sin del besluta sådan ändring i Kongl. Maj:ts förslag till lag angående
ändring af 9 kap. giftermålsbalken, att 2 § i nämnda förslag måtte få
följande lydelse:
Mannen hafve ej magt att sälja, skifta, bortgifva eller med inteckning
för gäld eller med servitut belasta hustruns enskilda fasta egendom eller
sådan egendom, som makarne under äktenskapet gemensamt förvärfvat och
som af mannen förvaltas, utan att han häfver hustruns frivilliga ja och
underskrift i tvenne gode mäns närvaro, ej heller att utan sådant sam¬
tycke upplåta rätt till afkomst af egendomen eller nyttjanderätt till skog.
Sker det ändock vare den åtgärd ogill, der klander derå väckes af hustrun
eller hennes arfvingar.
Har mannen — — — — (lika med Kongl. Maj:ts förslag).
§ 2.
Gällande lag-
stiftning. ma]cars fjQ vara antingen gemensam eller enskild. Gemensam är all lös
Enligt af ålder hos oss bestående rättsgrundsatser kan egendom i
3
Särskilda Utskotts (No T) Utlåtande N:o 1.
egendom och fast egendom i stad äfvensom fast egendom å landet, då den
under äktenskapet förvärfvas. Enskild åter är all landtfastighet, som ärfves
eller före äktenskapet förvärfvas. Från dessa regler kan undantag göras
dels sålunda, att egendom gifves ena maken med vilkor, att den skall
vara enskild, och dels derigenom, att egendomsgemenskapen medelst äkten¬
skapsförord inskränkes eller utvidgas.
I fråga om förvaltningen%af boets egendom gälde intill år 1874 den af
ålder antagna grundsatsen om mannens målsmansrätt för hustrun, inne¬
fattande befogenhet för honom att ensam förvalta såväl det samfälda
boet som hustruns egendom. Det enda afsevärda undantaget härifrån
låg deri, att han ej egde utan hustruns samtycke sälja, skifta eller för¬
panta hennes enskilda fastighet. Genom förordningen den 11 december
1874 undergick emellertid grundsatsen omo mannens förvaltningsrätt i två
hänseenden väsentliga inskränkningar. A ena sidan öppnades nemligen
utväg att genom äktenskapsförord eller vid gåfva eller testamente från
mannens förvaltning undantaga samt åt hustrun eller annan person till
sjelfständig förvaltning öfverlemna egendom, som tillhörde hustrun en¬
skild!, jemte dess afkomst, A andra sidan förklarades hustrun berättigad
att i hvarje fall råda öfver den egendom, hon kunde genom eget arbete
förvärfva.
Gäld är enligt bestående lagstiftning i allmänhet gemensam för ma-
kamé. Undantag har emellertid gjorts dels för gäld, hvilken make åsamkat
sig före äktenskapet, och dels för sådan gäld, som under äktenskapet till¬
kommit genom ena makens särskilda vållande och förgörelse utan att
andra maken deraf haft nytta eller del. I afseende å gemensam gäld har
i följd af mannens förvaltningsrätt den förmån medgifvits hustrun, att hon
med enskild egendom i allmänhet svarar endast för gäldens halfva belopp,
samt att efter boskilnad eller urarfvagörelse hennes ansvarighet i regel upp¬
hör, så vidt rörer egendom, som framdeles förvärfvas. Huruvida den för¬
valtningsrätt, som genom 1874 års förordning medgafs hustrun, skulle för
henne medföra befogenhet att sjelfständigt åtaga sig bindande förpligtelser,
och huru i sådant fall denna gäld skulle betalas, lemnades i nämnda för¬
ordning oafgjordt och är föremål för olika meningar.
Om under äktenskapet ena makens enskilda egendom blifvit såld till
nytta för andra maken eller för makarne gemensamt eller om samfäld
egendom blifvit använd till betalning af enskild skuld, skall enligt gäl¬
lande lag vederlag utgå, då egendomsgemenskapen upplöses. Vederlags-
anspråk kunna emellertid i allmänhet göras gällande endast mellan ma¬
karne eller deras arfvingar, ej emot endera makens borgenärer. Sålunda
får vederlag för såld fastighet ej under några omständigheter åtnjutas emot
Föregående
förslag.
4 Särskilda Utskotts (.N:o 1) Utlåtande N:o 1.
borgenärer, en regel, som sammanhänger dermed, att enskild fast egendom
ej i något fall kan utan egarens medverkan säljas. För lös egendom äro
borgenärerna ej i vidare mån underkastade vederlagsanspråk, än att, om
lösegendom, som tillhört hustrun enskilda blifvit utan hennes samtycke
förvandlad eller pantsatt, hon för sin skadeståndsfordran åtnjuter samma
betalningsrätt som mannens borgenärer,
Egendomsgemenskapen och mannens förvaltningsrätt kunna häfvas ge¬
nom boskilnad, efter hvars beviljande boet skall delas samt all egendom, med
undantag af den, som makarne gemensamt förvärfva, anses såsom enskild
och ställes under egarens förvaltning. Boskilnad kan af hvardera maken
sökas, da andra makens enskilda gäld öfverstiger hans eller hennes en¬
skilda egendom och andel i samfälda boet. Hustrun är derjemte berättigad
att påfordra boskilnad, om den samfälda gälden öfverstiger värdet af den
samfälda egendomen och den enskilda egendom, som bör svara för gälden,
samt om mannen i vissa angifna hänseenden missbrukat sitt målsman skap
eller han förlupit hustrun eller blifvit stäld under förmyndare. Beträf¬
fande förfarandet i boskilnadsmal ma allenast nämnas, att bouppteckning
skall upprättas och af makarne beedigas, att makarnes borgenärer skola
erhålla tillfälle att i malet afgifva yttrande, samt att hvardera maken eger
påkalla undanskiftande af enskild egendom eller giftorätt.
I skrifvelse den t maj 1884 anförde Riksdagen, hurusom Riksdagen
kommit till den uppfattning, att gällande lagstiftning angående äkta makars
egendomsförhållanden borde ändras sålunda:
1:°) att 1 den fa-sta egendom i stad eller å stadens mark, som hustru
före eller under äktenskapet ärft eller förut förvärfvat, mannen ej skulle
giftorätt och att förty sådan rätt icke heller borde tillkomma hustrun
i mannens lika beskaffade egendom, dock att all årlig ränta och afrad af
dylik egendom skulle under lösören räknas;
2:o) att gift qvinna borde berättigas att sjelf förvalta den egendom,
som vore henne enskildt tillhörig, utan att behöfva genom äktenskaps¬
förord förbehålla sig sådan rätt;
i ? mannen icke skulle hafva magt att utan hustruns samtycke
bortskala, förpanta eller sälja boets fasta egendom å landet eller iord och
hus i staden;
4.o) att hustrun ej borde vara skyldig att med sin enskilda egendom
svara _ för gäld, som mannen under äktenskapet åsamkat boet, derest hon
icke sig dertill uttryckligen förbundit; samt
5
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
5:o) att, derest under äktenskapet mannen i andra fall än det i 11
kap. 5 § giftermålsbalken omförmälda till nytta ensamt för sig sjelf användt
makarnes gemensamma egendom i boet, jemväl sadant skulle vid delning
eller arfskifte å hans lott räknas äfvensom att motsvarande bestämmelse
borde gälla för hustru, som under äktenskapet med dylik egendom guldit
sin enskilda gäld eller eljest obebörigen beredt sig enskild fördel.
I följd af nämnda skrifvelse och Kongl. Maj:ts med anledning af den¬
samma gifna uppdrag utarbetade nya lagberedningen och aflemnade den
1 juli 1886 förslag till åtskilliga lagar i ämnet. Efter det högsta dom¬
stolen den 15 november 1888 afgifvit yttrande öfver förslagen, fann dock
Kongl. Maj:t den 31 december 1891 på grund af framstälda anmärkningar
förslagen icke kunna läggas till grund för någon framställning från Kongl.
Maj:ts sida till Riksdagen. Då det emellertid icke kunde förnekas, att gäl¬
lande lagstiftning i ämnet lemnade rum för åtskilliga beaktansvärda miss¬
förhållanden och icke så som sig borde tryggade den gifta qvinnans ställ¬
ning i förmögenhetsrättsligt afseende, men korrektivet deremot syntes böra
sökas, icke uti en mellan makarne delad förvaltning, utan i lagstadganden,
som lemnade hustrun tillfälle att lättare än nu vinna boskilnad och som
borttoge eller minskade hennes betalningsansvarighet för de skulder,
mannen ensam kunde hafva ådragit det gemensamma boet, anbefaldes nya
lagberedningen att utarbeta nytt förslag i nyss angifna syfte.
Med anledning af det sålunda meddelade uppdraget aflemnade bered¬
ningen den 21 december 1892 förslag till lag angående makars ansvarighet
i visst fall för gäld i boet samt till lag angående ändring i vissa delar af
förordningen om boskilnad och undanskiftande af egendom i makars bo
den 18 september 1862.
Det förstnämnda af dessa förslag afsåg att genomföra grundsatsen, att
hustruns enskilda egendom ej skulle svara för gäld, som mannen ensam
under äktenskapet gjort. Med det senare förslaget åsyftades i främsta
rummet att underlätta möjligheten att vinna boskilnad, i hvilket afseende
hemstäldes, att boskilnad skulle beviljas, så snart makarne voro derom ense,
samt i vissa andra i gällande lagstiftning ej upptagna fall. Vidare före¬
slogos åtskilliga förenklingar i boskilnadsproceduren.
Högsta domstolen, som den 6 februari 1 895 afgaf infordradt yttrande
öfver sistnämnda båda förslag, fann, att de åsyftande ändringarna i gifter-
målsbalkens bestämmelser om betalning af makars gäld icke kunde utan
fara för misstag och rättsförluster åvägabringas genom en särskild, från
giftermålsbalken fristående lag, utan vore enligt högsta jlomstolens åsigt
för vinnande af det afsedda syftet nödigt att företaga en omarbetning af
de stadgande!) i 11 kap. giftermålsbalken, som af fragan berördes. Be¬
6 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
träffande de föreslagna ändringarna: i boskilnadsförordningen blef af ett
flertal ledamöter uttaladt, att nämnda förordning helst borde undergå en
vida mera genomgripande omarbetning, än förslaget innefattade; och er¬
inrades i afseende härå, att, då genom lättande af utvägen att erhålla bo¬
skilnad detta institut sannolikt komme att erhålla en långt vidsträcktare
användning än hittills, det vore af vigt, att åt hithörande stadganden be¬
reddes större enkelhet, fullständighet och lättfattlighet, än de för när¬
varande egde.
Då högsta domstolens sistnämnda utlåtande den 9 oktober 1896 inför
Kong! Maj:t anmäldes, yttrade chefen för justitiedepartementet, att högsta
domstolens anmärkningar mot förslagen syntes gifva vid handen, att en
lagändring i hithörande ämnen borde sträckas utöfver de gränser, som år
1891 uppdrogos. Departementschefen erinrade, hurusom nya lagbered¬
ningen i motiveringen till nämnda förslag uttalat, att den af högsta domstolen
förordade omredigeringen af de bestämmelser i 11 kap. giftermålsbalken,
hvilka anginge hustruns ansvarighet för skulder, som mannen åsamkat boet,
icke kunde ske utan att jemväl öfriga delar af samma kapitel erhölle för¬
ändrad affattning, en uppfattning som af departementschefen delades.
Skulle emellertid af dessa formella grunder en omarbetning af nämnda
kapitel ega rum, måste det enligt departementschefens tanke anses synner¬
ligen lämpligt, att dess i flera hänseenden dunkla och ofullständiga lag¬
bud. äfven till sitt innehåll underkastades granskning, hvarvid tillika den
vigtiga fragan om hustruns förmåga att ikläda sig förbindelser och hennes
ansvarighet derför borde komma under behandling. Hvad åter beträffade
lagstiftningen om boskilnad, fann departementschefen det ej kunna för¬
nekas, att, om man ville åt boskilnadsinstitutet bereda ökad användning,
en fullständig revision af nu gällande ofullständiga och jemväl i öfrigt
mindre tillfredsställande lagbestämmelser vore i hög grad af behofvet
påkallad.
Då således redan de grundsatser, på hvilka 1892 års förslag hvilade,
för att komma till sin fulla rätt förde med sig en betydande omgestalt¬
ning af gällande lagstiftning angående makars egendomsförhållanden, ansåg
departementschefen det böra ånyo tagas i öfvervägande, huruvida icke de
i. 1884 års riksdagsskrivelse uppstälda grunder kunde och borde vinna
tillämpning i vidsträcktare mån, än i nämnda förslag skett.
Härvid fann departementschefen på anförda skäl de af Riksdagen i
andra och tredje punkterna af skrifvelsen den 7 maj 1884 angifna grund¬
satser icke böra genomföras; hvaremot hvad i skrifvelsens första och femte
punkter blifvit hemstäldt enligt departementschefens åsigt lämpligen kunde
läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Öfver ett i enlighet härmed
7
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
inom justitiedepartementets lagbyrå upprättadt förslag infordrades högsta
domstolens yttrande; och sedan i anledning af framstälda anmärkningar
förslaget i vissa delar undergått jemkningar, har det i sålunda omarbetadt
skick nu blifvit af Kongl. Maj:t förelagdt Riksdagen till antagande.
Efter att nu hafva redogjort för de omständigheter, som gifvit an-
ledning till utarbetandet af de nu föreliggande lagförslagen och sjelfvaMaj :t> förslag.
hufvudgrunderna för dessa, torde utskottet böra korteligen omnämna vig-
tigare specialbestämmelser i förslagen, jemte de skäl, som till stöd för de¬
samma åberopats.
Först möter då det redan i det föregående berörda spörsmålet om
verkningarna af förpligtelser, hvilka hustrun oberoende af mannen under åtaga sig
äktenskapet åtagit sig. Rörande de stadganden, som i detta afseende före- förPl,9telter.
slås, har chefen för justitiedepartementet yttrat följande:
»Huruvida gift qvinna, sedan hon genom förordningen den 11
december 1874 förklarats berättigad att i vissa fall råda öfver egendom,
jemväl eger befogenhet att sjelfständigt ikläda sig rättsligen bindande för¬
pligtelser, har alltsedan tillkomsten af nämnda förordning varit föremål
för olika meningar, och någon säker ledning för besvarandet af detta
vigtiga spörsmål lärer ej kunna erhållas af nu gällande lagbestäm¬
melser. Enligt min tanke kan man emellertid efter nyssberörda lag¬
förändring näppeligen frånkänna hustrun ifrågavarande befogenhet, Den
är nemligen en så väsentlig förutsättning för utöfvande af hustruns för¬
valtningsrätt, att den till en viss grad måste anses deri inbegripen.
Det ligger i öppen dag, att, så snart den under hustruns förvaltning
stående egendom är af större betydenhet, framför allt om den utgöres
af fastighet, hustrun ej kan undgå att träda i rättsförhållanden till an¬
dra personer samt att dervid ikläda sig förpligtelser af hvarjehanda slag;
och att helt och hållet undandraga dylika af hustrun gjorda ut¬
fästelser lagens helgd synes lika litet förenligt med rättvisans kraf som
med hustruns egna intressen. Dessutom torde det svårligen kunna ur
följdrigtighetens synpunkt försvaras att, då man eljest tillägger hustrun
obegränsad rätt att genom aftal eller annorledes förfoga öfver viss egen¬
dom, frånkänna henne möjligheten att med gäld belasta denna del af
hennes förmögenhet. Att sålunda en ekonomisk förpligtelse, som hustrun
på ett eller annat sätt åtagit sig, åtminstone så till vida eger rättslig gil¬
tighet, att den kan utkräfvas ur egendom, hvaröfver hon vid förpligtelse^
9 kap. 1 §
giftermåls-
balken.
8 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
uppkomst egde råda, synes mig, om än icke i lagen tydligen utsagdt, dock
vara med dess innehåll öfverensstämmande; och denna åsigt torde numera
delas af de flesta rättskunnige. Härvid kan man emellertid ej stanna.
Erkännes det, att hustrun kan oberoende af männen lagligen förbinda sig
i afseende a den egendom, hon redan innehar, torde hon ock böra ega att
för gäld förpligta egendom, hvaröfver hon framdeles kan komma att råda.
Detta lärer åter innebära, att hvarje förbindelse, som hustrun utan sär¬
skild inskränkning af ansvarigheten under äktenskapet åtagit sig, kan
göras gällande i all den egendom, hon vid förbindelsens utkräfvande eger
förvalta; och ett följdrigtigt genomförande af sistnämnda grundsats synes
mig leda derhän, att, sedan boet af en eller annan anledning blifvit upp¬
löst och mannens förvaltningsrätt sålunda upphört, hustrun för den gäld,
hon utan mannens medverkan under egendomsgemenskapen ingått, svarar
med all sin egendom. Deremot vore det uppenbarligen oförenligt med
mannens förmögenhetsrättsliga målsmanskap, om hustruns förbindelse
kunde, medan egendomsgemenskapen ännu består, utkräfvas ur egendom,
som af mannen förvaltas, eller föranleda till konkurs; och i nämnda hän¬
seenden måste alltså ifrågavarande förbindelser ega en mera inskränkt
verkan än de, som ingås af en juridiskt fullt sjelfständig person.
Nu angifna grundsatser, hvilka enligt min mening endast innefatta
en konseqvent utveckling af de år 1874 antagna bestämmelserna om
hustrus förvaltningsrätt, hafva i föreliggande lagförslag blifvit tydligen
uttalade. Hufvudregeln angifves i 11 kap. ?> § giftermålsbalken, som i
sin föreslagna lydelse innebär, att för hvarje förbindelse, som hustrun på
egen hand åsamkat sig, vare sig genom frivillig utfästelse eller eljest, be¬
talning skall utgå såväl af hennes enskilda egendom som af hennes andel
i makarnes samfälda bo. Då emellertid enligt den föreslagna 5 § i samma
kapitel egendom, hvaröfver mannen eger råda, i allmänhet ej må tagas i
mät för dylik gäld och jemlikt det ifrågasatta tillägget till 5 § konkurs¬
lagen borgenären ej heller är berättigad att påyrka konkurs, kommer
nämnda regel ej till sin fulla tillämpning, så länge egendomsgemenskapen
och mannens förvaltningsrätt bestå, utan först då boet delas. Dessförinnan
är borgenären hänvisad allenast till den samfälda eller enskilda egendom,
hustrun har under sin förvaltning, såvida ej hans fordran härleder sig
från någon af hustrun begången brottslig gerning, i hvilket fall uppen¬
barligen äfven egendom, som af mannen förvaltas, måste, såsom ock i 5 §
11 kap. giftermålsbalken förutsättes, kunna tagas i anspråk.
Derest laga verkan uttryckligen medgifves hustruns under äktenskapet
åtagna förbindelser, lärer ett förtydligande erfordras i det uti 9 kap. 1 §
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1. 9
giftermålsbalk en förekommande stadgandet om mannens målsmansrätt.
Enligt den lydelse, nämnda lagrum erhöll genom förordningen den 11
december 1874, skedde ej annan inskränkning i målsmanskapet och den
deri inbegripna rätten att för hustrun tala och svara, än att sådan egen¬
dom, som enligt förordningens bestämmelser borde af annan än mannen
förvaltas, från målsmanskapet undantogs. Tolkadt strängt efter ordalydel¬
sen skulle detta stadgande innebära, att hustrun vore obehörig att sjelf
föra talan i alla rättegångar, som icke rörde viss af henne omhänderhafd
egendom, följaktligen äfven i de tvistemål, som enligt uttryckssättet i 10
kap. 1 § rättegångsbalken angå hennes person. Om alltså hustrun söktes
för gäld, som hon ensam under äktenskapet gjort, skulle med en dylik
tolkning mannen ega att å hennes vägnar svara inför rätta, något, som
dock uppenbarligen i de flesta fall vore föga rimligt och svårligen kan
antagas hafva varit åsyftadt. Vid sådant förhållande hav det ansetts
lämpligt att genom ett tillägg till ifrågavarande paragraf tydligt uttala,
att mannens rätt att för hustrun föra talan icke sträcker sig till nyss-
berörda fall. »
Den föreslagna 2 § i 9 kap. giftermålsbalken motsvarar till sitt inne¬
håll nu gällande 1, 6 och 8 §§ i 11 kap. af samma balk. Der förekom¬
mande bestämmelser hafva, såsom innefattande inskränkningar i den uti
9 kap. 1 § gifna regeln om mannens målsmanskap, ansetts ega sin natur¬
liga plats i omedelbart sammanhang med sistnämnda paragraf. I åtskil¬
liga hänseenden skilja sig emellertid de föreslagna bestämmelserna till sitt
innehåll från de nu gällande. Särskilt märkes i detta afseende den i
förslaget tillagda föreskriften, att, om mannen utan hustruns samtycke upp¬
låtit nyttjanderätt till hennes enskilda fastighet, hustrun eller hennes rätts-
innehafvare må, sedan målsmanskapet genom boskilnad eller äktenskapets
upplösning upphört, uppsäga nyttjanderättsinnehafvaren, likasom denne å
sin sida under angifna omständigheter sjelf eger uppsäga.
Den sålunda föreslagna grundsatsen om mannens obehörighet att för
längre tid, än hans målsmanskap fortfar, hustrun oåtspord bortlega hennes
enskilda fasta egendom är, enligt hvad chefen för justitiedepartementet
framhållit, ej i gällande lag uttalad, men kan enligt hans mening likväl ej
anses främmande för vår rätt, då åtminstone i ett fall, nemligen i fråga
om upplåtelse af skogsafverkningsrätt, en dylik regel med tillämpning af
grunderna för 11 kap. 1 § giftermålsbalken redan gjort sig gällande i
lagskipningen. I sammanhang dermed, att mannens befogenhet att upp¬
låta nyttjanderätt till hustruns enskilda fastighet på nyss angifna sätt be¬
gränsats, har på hemställan af högsta domstolen i förevarande paragraf
intagits förbud mot beviljande af inteckning för dylik upplåtelse, såframt
Bih. Ull Rilcsd. Prål. 18f)8. S Sami. 1 Afd. 1 Haft. 2
9 kap. 2 §
giftermåls¬
balken.
9 kap. 3 §
giftermåls-
balken.
10 kap. 2 §
giftermåls-
balken.
1° Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
ej hustrun till densamma samtyckt. Såsom skäl för ett dylikt förbud har
af högsta domstolen åberopats å ena sidan den skada, upplåtelsens inteck¬
nande kunde för henne medföra, å andra sidan det förhållande, att in¬
tecknande! ej skänkte den trygghet, som denna åtgärd afsåge att bereda,
da arrendatorn i allt fall kunde uppsägas från nyttjanderätten.
Den ifrågasatta förändringen i 3 § af 9 kap. giftermålsbalken inskränker
sig dertill, att i nämnda paragraf, utöfver hvad den för närvarande inne¬
håller, intagits jemväl den föreskrift, som nu har sin plats i 2 §. Skälet till
en dylik sammanslagning ligger deri, att man sålunda velat undvika den
rubbning af följande paragrafers nummerordning, som eljest skolat för¬
anledas af nyss omförmälda bestämmelsers införande i 9 kap.
Andringarna i 10 kap. 2 § giftermålsbalken afse uteslutande att
genomföra den i första punkten af 1884 års riksdagsskrivelse upptagna
grundsatsen, att giftorätt ej skall ega rum i stadsfastighet, som endera
maken före eller under äktenskapet ärft eller förut förvärfvat, Till stöd
för hvad i detta hänseende hemstälts har i nämnda skrifvelse Riksdagen,
under erinran, att en sådan bestämmelse upptagits såväl af lagkomité!!
som af den äldre lagberedningen uti de af dem afgifna förslag till gifter¬
målsbalk, åberopat den af lagkomitén härutinnan lemnade motivering, så
lydande:
»Ehuru lagen förordna!, att giftorätt icke skall ega rum i ärfd jord
å landet, eller i den, som endera maken före giftermålet der förvärfvat,
har den likväl medgifvit giftorätt i all både ärfd och förvärfd fastighet
i stad, utan åtskilnad om förvärfvandet skett före eller efter giftermålet.
Lagstiftaren har utan tvifvel utgått från den synpunkt, att hus och
tomt i städerna icke i allmänhet utgjorde borgarens redbaraste förmögenhet,
men att deremot å landet, der näringssättet egentligen bestode i jordbruk,
fastigheten .eller jorden vore brukarens förnämsta egendom, som således
åt honom eller hans slägt borde förvaras. I fråga om giftorätt emellan
makar har dock koinitén, vid ämnets närmare granskning, icke kunnat
godkänna denna skilnad. När bolaget emellan makarne uppkommer, är
det icke egentligen sjelfva de ömsesidiga insatserna, som böra samman¬
blandas, utan det är förkofringen eller hvad under äktenskapet förvärfvas,
som skall utgöra det samfälda boet. Man skulle kunna lämpa detta för¬
hållande äfven till penningar eller annan lös egendom, som hvardera
sidan vid äktenskapets början medförde, om det gåfves en möjlighet att
med ^säkerhet urskilja beloppet deraf; men hvad angår fast egendom, vare
sig a landet eller i stad, så kan för detta urskiljande ingen svårighet
möta. Då man följaktligen måste låta ankomma på de bestämda förmak-
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1. 11
teter, under hvilka förord ega rum, huruvida hvad af hvardera maken
enskildt i lös egendom införes må kunna från samfälligheten afsöndras, är
man deremot oförhindrad att bibehålla det ursprungliga förhållandet
makarne emellan i afseende på fastighet. Genom det, att man undantager
viss egendom från samfälligheten, afskär man alla anspråk af ena makens
skyldeman på sådan egendom, tillhörig den andra. Utan att misskänna
makarnes egen böjelse att med hvarandra dela sin förmögenhet eller att
gemensamt bibehålla den åt sina barn, bör man likväl betänka, att de
svårligen med likgiltighet skulle kunna föreställa sig möjligheten, att deras
egendom kunde omedelbarligen frångå dem sjelfva för att öfverflyttas till
personer i en annan slägt.
Då de nu anförda skäl gälla lika för fast egendom i stad och på
landet, har komitén med afseende derå stadgat ett lika förhållande samt
ansett tillräckligt utrymme vara leinnadt åt makarnes inbördes välvilja,
när dem blifvit tillåtet att, efter eget behag, medelst förord eller testa¬
mente, gifva hvarannan del i all deras egendom, och att för åtnjutande
deraf sjelfve utstaka vilkoren.
Härvid har Riksdagen tillagt, att, om det redan i och för sig måste
vara önskligt, att all fastighet, vare sig a landet eller i stad, i civilrättsligt
hänseende blefve likstäld, det nu torde vara desto mera påkalladt att låta
den enda i nämnda hänseende ännu qvarstående skilnad falla, som inga
skäl längre syntes kunna anföras för dess bibehållande.
Då, på sätt i det föregående angifvits, de på olika ställen i 11 kap.i
giftermålsbalken förekommande bestämmelser rörande egendoms förvaltning
i förslaget utbrutits och öfverflyttats till 9 kap., har i förslaget 11 kapitlets
innehåll begränsats till frågorna om ansvarighet för gäld i makars bo och
vederlag vid bodelning.
I afseende å den förra af dessa frågor har chefen för justitie¬
departementet till belysning af förslagets allmänna ståndpunkt och för¬
hållande till gällande lag anfört:
»De stadgande!!, 11 kap. för närvarande innehåller om makars gäld,
afse ej mindre att bestämma den rätt, borgenärerna ega till betalning
ur boet, än äfven att makarne emellan afgöra, hvilken eller hvilka af
de särskilda förmögenhetsmassor — hvarderas giftorätt och enskilda egen¬
dom — hvaraf boet består, svara för uppkommen gäld. Dessa stadganden
kunna emellertid icke under egendomsgemenskapen komma till sin fulla
användning. Först vid bodelning är tillfälle att definitivt ordna makarnes
gäldsförhållanden. Dessförinnan utgöres i allmänhet boet af en enda, under
mannens förvaltning stäld förmögenhetsmassa, och äfven om förvaltningen
är delad på båda makarne, är den grund, hvarefter förmögenhetens delning
f kap. gifter¬
målsbalken.
12
Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
11 kap. 1 §
giftermåls-
balken.
för sådant ändamål sker, utan egentlig betydelse i fråga om makarnes an¬
svarighet för gäld. Under dessa förhållanden måste det gifvetvis i all¬
mänhet stå borgenär öppet att, äfven om han rätteligen eger att njuta
betalning allenast ur en del af makarnes förmögenhet, hålla sig till hela
förmögenheten; och lagen medgifver ej heller make att under egendoms-
gemenskapen från utmätning för gäld freda annan egendom än sådan, som
visas vara den make enskildt tillhörig och, enligt de i 1 1 kap. giftermåls-
balken gifna föreskrifter, ej svarar för den gäld, som sökes. Äfven i
förhållandet makarne emellan kunna dessa bestämmelser, så länge egendoms-
gemensamheten består, endast undantagsvis komma till användning. Är
t. ex. gälden sådan, att den bör utgå af endera makens giftorätt, kan
ej, medan det samfälda boet är odeladt, denna lagens föreskrift tillämpas.
Den upphör dock icke derför att gälla och vid boets delning bör den,
med stöd af lagens bestämmelser, komma till sin fulla rätt samt följakt¬
ligen make, som vid gäldbetalning blifvit lidande, njuta motsvarande
vederlag.
Dessa nu angifna grundsatser hafva i förslaget bibehållits. Från
boskilnadsförordningen har till giftermålsbalken öfverflyttats den för be¬
talning af gäld under egendomsgemenskapen gällande föreskrift, att dervid
må undantagas allenast sådan enskild egendom, som ej svarar för den
gäld, som sökes, hvarjemte i sammanhang härmed uttryckligen uttalats
den i det föregående uppstälda regeln, att för förbindelser, som hustrun
oberoende af mannen under äktenskapet iklädt sig, ej får tillgripas egen¬
dom, hvaröfver mannen eger råda. Ehuru för makars yttre ansvarighet
emot borgenärer samma regler ej i allo ansetts böra gälla som för makarnes
inbördes betalningsskyldighet, hafva emellertid, för vinnande af större
öfverskådlighet och för undvikande af tröttande upprepningar, hithörande
bestämmelser i förslaget sammanförts, dervid dock genom sjelfva afifatt-
ningen af lagbuden i möjligaste mån tillsetts, att någon tvekan om deras
tillämplighetsområde ej må kunna uppstå, särskildt derigenom, att i de
fall, då make emot borgenär står i annan ansvarighet för gälden än i
förhållande till andra maken, sådant blifvit i texten otvetydigt angifvet.»
Den föreslagna 1 § i 11 kap. angår i främsta rummet gäld, som
endera maken före äktenskapet gjort. De skäl, som ligga till grund för
hvad härutinnan föreslås, utvecklas af departementschefen sålunda:
»Nu gällande stadganden i ämnet synas hvila på den uppfattning,
att gäld af ifrågavarande slag ej bör drabba andra maken i vidsträcktare
mån, än att borgenären bibehålies vid sin betalningsrätt till den del af
gäldenärens förmögenhet, som genom giftermålet öfvergår till andra maken.
Någon anledning att frångå denna uppfattning torde ej föreligga, men i
13
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
vissa hänseenden synas de gällande bestämmelserna behöfva förtydligas och
fullständigas. Den regel, lagen för närvarande i främsta rummet gifver
rörande betalningen af ifrågavarande gäld, nemligen att densamma skall
utgå af hvad gäldenären före äktenskapet egde, lemnar rum för tva
väsentliga anmärkningar. Å ena sidan framgår det icke med erforderlig
tydlighet af ordalagen, huruvida stadgandet asyftar just de föremal, hvaråt
o-äldenärens i boet medförda förmögenhet består, eller afser, att ett mot
denna förmögenhet ^svarande belopp skall före boets delning uttagas till
gäldens betalning. Å andra sidan lemnar stadgandet för det fall, att den
i boet medförda egendomen allenast till en del är sådan, att giftorätt deri
eger ruin, ej någon ledning för bedömande, huruvida denna del af egen
domen eller de tillgångar, som förblifvit den gäldbundnes enskilda till¬
hörighet, skola i främsta rummet användas till gäldens betalning, eu fråga,
som visserligen ej berör borgenärernas rätt, men deremot är af största vigt
i förhållandet makarne emellan. .
Hvad angår den förra af dessa frågor synes det, hvilken uppfattning
man än må hysa angående tolkningen af det gällande lagbudet, vara
uppenbart, att af principiella såväl som af praktiska skäl de nya bestäm¬
melser, som kunna ifrågakomma, böra så affattas, att borgenärens rätt
emot den icke gäldbundna maken ej bindes vid de föremål, hvari denna
make genom giftermålet bekommit andel, utan kommer* att till sin om¬
fattning bero allenast af värdet a dessa föremål.
Vidkommande åter frågan, huruvida, i händelse den gäldbundne i
boet medfört såväl koinmunikabel som inkommunikabel egendom, den förra
eller den senare bör i första hand användas till gäldens betalning, synes
mig af den kommunikabla egendomens större rörlighet vara en naturlig
följd, att i allmänhet gälden anses företrädesvis vidlåda denna egendom.
Det lärer kunna antagas, att, om betalning af gälden före äktenskapet
ifrågakomma, gäldenären skulle hafva dertill företrädesvis användt sina
lösöretillgångar, och den omständighet, att gälden förblifvit obetald, synes
e] böra förändra makarnes ställning. Men ehuru jag sålunda i hufvudsak
ansluter mig till den uppfattning, enligt hvilken samfäld egendom bor ga
i betalning före enskild, synes mig likväl för ett visst fall af ej ringa vigt
en motsatt regel böra vinna tillämpning. Om före äktenskapet inteckning
för gälden meddelats i gäldenärens enskilda egendom eller någon om¬
ständighet eljest inträffat, på grund hvaraf särskild rätt till betalning ur
sådan egendom uppkommit, torde andra maken ega ett grundadt anspråk
derpå att denna egendom i främsta rummet användes till gäldens. be¬
talning. Hvad särskildt angår intecknad gäld, skulle det uppenbarligen
vara föga öfverensstämmande med rådande rättsuppfattning, om dylik gäld,
14
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
som vid tiden för giftermålet besvärade enskild egendom, Ange medelst
samfälda tillgångar betalas.
Nu angifna synpunkter hafva blifvit följda vid affattande! af 1 §.
Sedan i dess första stycke uttalats såsom hufvudregel, att gälden skall
utgå af gäldenärens giftorätt och enskilda egendom, angifvas i andra styc¬
ket de jemkningar, denna grundsats undergår för det fall, att gäldenären
i boet medfört kommunikabel egendom. I detta afseende stadgas, att ur
makarnes samfälda bo skall uttagas så stort belopp, som motsvarar vär¬
det af nyssnämnda egendom, dock att, i händelse enskild egendom, som
gäldenären i boet medfört, dervid särskild! häftade för gälden, samfälda
boet svarar endast för det belopp, som öfverskjuter värdet af nämnda
egendom, ^en regel, sommar afsedd att gälla äfven för det fall, att egen¬
domen, då betalning ifrågakommer, ej längre tillhör gäldenären eller ej
vidare utgör säkerhet för gälden. Beträffande de sålunda föreslagna be¬
stämmelsernas tillämpning vid konkurs torde utan uttryckliga föreskrifter
vara uppenbart, såväl att, i händelse flera borgenärer äro berättigade till
betalning i enlighet med denna paragraf och gälden allenast till en del skall
utgå af samfälda boet, det belopp, som derur uttages, bör på de särskilda
borgenärerna fördelas i man af deras fordringars storlek, som ock att, så
snart någon del af den i konkursen bevakade gälden är af den beskaffen¬
het, att af samfälda boet allenast ena makens lott svarar, boet måste, innan
utdelning får ega rum till de borgenärer, som enligt lydelsen af förevarande
paragraf eller andra stadganden ega betalnings^! i hela boet, uppdelas
i två massor, svarande mot makarnes giftorättsandelar, hvarefter sist¬
nämnda borgenärer ega att i hvardera massan konkurrera i enlighet med
de i 115 § konkurslagen stadgade grunder.»
Rörande gäld, som ena maken under äktenskapet åsamkar sig på
grund af arf eller i sammanhang dermed, att egendom genom gåfva eller
testamente tillfaller maken, innehåller gällande lag icke några uttryckliga
bestämmelser. I den föreslagna 1 § af 11 kap. likställes dylik gäld med
den, som make gjort före äktenskapet.
u kap. 2 § ' I fråga om gäld, som makarne gemensamt under äktenskapet gjort,
9 baiken. innehaller den föreslagna 2 § stadganden, hvilka i sak öfverenstämma med
hvad för samma fall nu gäller. Med dylik gäld likställer förslaget den,
som hustrun för det gemensamma boets räkning gjort under sådana för¬
hållanden, att det kunnat antagas ske med mannens samtycke. Till stöd
för ett dylikt stadgande åberopas den allmänna samfärdselns och rätts¬
säkerhetens intresse.
"giftermål,- 1 den föreslagna 3 § upptagas bestämmelser om gäld, som den ena
baiken. eller andra maken ensam under äktenskapet gjort.
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
15
Beträffande mannens sålunda tillkomna gäld innebär förslaget, att,
utom i vissa särskildt angifna fall, hela samfälda boet och mannens en¬
skilda egendom skola svara, men hustruns enskilda egendom städse vara
från ansvarighet fritagen.
I sistnämnda hänseende åsyftar förslaget alltså ett genomförande af
den i fjerde punkten af 1884 års skrifvelse antagna grundsatsen. Till stöd
för hvad af Riksdagen härutinnan föreslagits har i Riksdagens skrifvelse
åberopats följande yttrande af lagkomitén:
»Att mannen, som under äktenskapet råder öfver boets samfällighet,
kan utan inskränkning belasta den med gäld, har man ansett otvifvel¬
aktigt. När han är oförhindrad att alldeles förstöra hela samfälligheten,
så länge hans målsmanskap icke är honom fråntaget, måste han ock kunna
med samfälligheten betala den skuld, han gör under denna sin egenskap
af boets representant. Om det bevisas, att han dertill är oskicklig, och
om han af sådant skäl ställes under annans förmynderskap, då först upp¬
hör hans rätt att råda öfver samfälligheten; men dessförinnan vore det
för allmänna förtroendet af mycken våda, om en borgenärs betalningsrätt
skulle bedömas efter den större eller mindre fördel, ett bo kunde hafva
haft af den försträckning, han till målsmannen gifvit.
Man har derför antagit, att den gäld, som af mannen under äkten¬
skapet göres, skall betalas af samfäld egendom, utan att någon utredning
må komma i fråga, huruvida boet deraf haft nytta eller icke. Men i
samma mån mannens magt i allmänhet att råda öfver boet är in¬
skränkt, måste äfven rättigheten att använda boets egendom till skulds
betalning vara det. Hvad som enskildt tillhörer hustrun, bör ej kunna,
för de skulder, mannen gjort, tagas i mät. Det synes innebära en icke
fullkomlig öfverensstämmelse i lagen, att, sedan 1 § i 11 kap. giftermåls-
balken ovilkorligen förbudit mannen att, utan hustruns formliga samtycke,
sälja eller förpanta hennes jord, 3 § i samma kapitel likväl stadgar, att
äfven denna jord skall häfta för en del af den gäld, mannen gjort. Han
eger icke att godvilligt bortlåta sådan egendom, ehvad det sker till
boets nytta eller icke; men han kan, genom åsamkande af skulder, bringa
den under eu tvungen försäljning.»
Äfven i fråga om den samfälda egendomens ansvarighet för mannens
gäld har, såsom nyss antydts, den af lagkomitén omfattade mening i hufvud¬
sak gjort sig gällande i förslaget. Medan enligt nuvarande lydelse af
11 kap. 4 § giftermålsbalken hvarje gäld, som tillkommit genom mannens
särskilda vållande och ej ländt hustrun till nytta, är att anse såsom en¬
skild, skall enligt förslaget samfälda boet svai’a för all af mannen gjord
gäld utom den, som grundar sig på borgen eller utgöres af böter eller
16
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
skadestånd för brottslig gerning. Såsom skäl för denna afvikelse från gäl¬
lande lag har chefen för justitiedepartementet i nära öfverensstämmelse
med lagkomitén åberopat, att borgenären i allmänhet ej kan antagas ega
kunskap rörande de omständigheter, hvarunder gälden tillkommit, eller vid
försträckning eger möjlighet att beräkna, på hvad sätt de upplånade med¬
len komma att användas; och har departementschefen tillika erinrat, att den
för närvarande gällande grundsatsen företrädesvis torde hafva vunnit till-
lämpning just å borgensförbindelser, äfvensom att i fråga om dylik gäld
rättssäkerhetens kraf ej kunde utgöra hinder för att begränsa borgenärens
betalningsrätt i samfälda boet till mannens andel, då nemligen sjelfva för¬
bindelsens form här komme att innefatta ett otvetydigt kännetecken på
gälden s natur.
Regeln om hela samfälda boets ansvarighet för mannens skulder är
emellertid enligt förslaget afsedd att gälla endast i fråga om borgenärens
betalningsrätt. Beträffande förhållandet makarne emellan åsyftar förslaget
ej någon rubbning i nu gällande grundsats, att gälden betraktas såsom
enskild, så snart den tillkommit af mannens särskilda vållande och
ej ländt hustrun till nytta. Att förslagets ståndpunkt är sådan, anses
framgå af hvad i 11 kap. 6 § stadgas derom, att vederlag skall utgå för
samfäld egendom, som genom endera makens särskilda vållande eller för-
görelse utan nytta för andra maken blifvit boet afhänd.
Andra stycket af 3 § angår den gäld hustrun oberoende af mannen
under äktenskapet ådrager sig. Rörande denna punkt hänvisas till den
föregående framställningen (sid. 7, 8).
1 giftermål^ i 4 § afses det fall, att ena maken åtagit sig betalningsansvar för
° hälben, gäld, som andra maken ensam gjort. Detta fall har ansetts böra från
borgenärens synpunkt likställas med det i 2 § förutsatta, att gälden gjorts
af båda makarne i förening, dock med iakttagande, att, om hustrun såsom
ursprunglig gäldenär är med all sin enskilda egendom ansvarig för gälden,
detta förhållande icke får till men för borgenären rubbas deraf, att mannen
sedermera åtager sig betalningsskyldighet. Äfven stadgandena i 4 § skola
enligt hvad i paragrafen uttryckligen angifves gälla allenast mot borge¬
närer, hvaremot makarne emellan de regler, som skolat följas, så länge
ena maken var ensam gäldenär, äro afsedda att tillämpas äfven sedan den
andre iklädt sig betalningsansvar.
‘giftermål^ ^ det föreslående är an ty dt, att enligt förslaget likasom enligt gällande
lag reglerna om makarnes ansvarighet för gäld i boet icke äro afsedda
att i allo tillämpas under det egendomsgemenskapen ännu eger bestånd.
Sålunda bibehålies i den föreslagna ö § den för närvarande gällande grund¬
satsen, att make under egendomsgemenskapen eger att från utmätning
balken.
17
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
för gäld freda allenast enskild egendom, som enligt lagens föreskrifter ej
svarar för den gäld som sökes.
Från denna grundsats gör förslaget emellertid af skäl, som i det före¬
gående (sid. 8) anförts, det undantag, att för gäld, som hustrun sjelfständigt
åtagit sig, ej får utmätas egendom, hvaröfver mannen eger råda. Inom
högsta domstolen har en ledamot hemstält om sådan ändring i förevarande
paragraf, att med afseende å båda makarne skulle gälla, att vid utmätning för
skuld, derför betalningsskyldighet blifvit endast ena maken ålagd, andra
maken egde undantaga ej allenast sin enskilda egendom utan ock sam¬
fäld egendom, hvaröfver sistnämnde make ensam egde råda. Emot en
dylik utsträckning af rätten att vid utmätning undantaga egendom har
emellertid chefen för justitiedepartementet anfört följande:
»Hvad förslaget innehåller derom, att egendom, som af mannen för¬
valtas, ej må tagas i mät för hustruns förbindelser, är en nödvändig följd
af målsmanskapet och eger så till vida sitt berättigande, som hustrun, der
hon uppträder oberoende af mannen, ej kan väntas komma att i större
omfattning anlita kredit eller eljest ikläda sig ekonomiska förpligtelse!-.
Såvidt åter angår mannens förbindelser, lärer större hänsyn böra tagas
till behofvet att skydda borgenärernas rätt, och från denna synpunkt måste
det anses betänkligt, att någon del af samfälda boet skulle kunna från
utmätning undantagas allenast på den grund, att hustrun egde deröfver rada.
Makarne konnne nemligen derigenom att vinna ett allt för lätt använd¬
bart medel att lägga hinder i vägen för utmätningens fortgång; och att
en sådan utväg icke komme att lemnas utan användning af dem, hvilka
önskade undandraga mannens borgenärer äfven sådan egendom, hvaröfver
han i verkligheten rådde, torde vara uppenbart. Den fördel hustrun skulle
vinna genom det ifrågasatta stadgandet blefve dessutom för henne utan
större betydelse. Så länge nemligen den borgenär, hvars fordran vid ut¬
mätning icke kunnat gäldas med egendom, hvaröfver mannen råder, eger
möjlighet att försätta båda makarne i konkurs, kommer genom en dylik
åtgärd åtminstone hälften af den gemensamma egendom, som före kon¬
kursen stått under hustruns förvaltning, att användas till betalning af den
gäld, mannen ådragit sig. Erforderligt skydd för den af hustrun förval¬
tade egendomen synes deremot vinnas genom det i förslaget till boskil-
nadslag upptagna stadgande om rätt för hustrun att söka boskilnad, så
snart något af den gemensamma egendom, hvaröfver hon råder, tillgripes
för gäldande af mannens skuld».
I de föreslagna 6—9 §§ af 11 kap. behandlas frågan om vederlag vid
bodelning. Hvad beträffar vederlag för samfäld egendom gäller för när- ien.
varande enligt ordalydelsen af 11 kap. 5 § giftermålsbalken, att vederlag
Bill. Ull Rilcsd. Prot. 1898. 8 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 3
18
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
skall utgå allenast då dylik egendom blifvit använd till betalning af en¬
dera makens gäld. Såsom redan är nämndt, hemstälde Riksdagen emeller¬
tid i femte punkten af 1884 års skrifvelse om sådan lagändring, att ve¬
derlag skulle gifvas äfven i andra fall, då gemensam egendom af endera
maken användts till dess enskilda nytta. En dylik utsträckning af veder-
lagsrätten vore nemligen enligt Riksdagens mening af all rättvisa påkallad,
Pao det att icke endera maken — i de flesta fall antagligen mannen —
matte kunna genom sina åtgärder förbättra sin ställning i boet på andra
makens bekostnad. Mångfaldiga sätt, å hvilka sådant kunde ske, skulle
kunna uppgifvas. Någon synnerlig svårighet vid det ifrågastälda stadgan¬
dets tillämpning syntes icke böra uppstå, då det ju blefve dens sak, som
på omförmälda grund yrkade afdrag å andra makens lott, att lagligen
styrka det till stöd för yrkandet andragna förhållande. Väl kunde det
vara sant, att sådan bevisning i många fall, särskildt efter lång tids för¬
lopp, icke blefve lätt och att den stundom blefve omöjlig att förebringa,
men deraf syntes icke kunna eller böra följa, att i de fall, der förhållan¬
det erkändes eller tillräcklig bevisning derom vore tillgänglig, den af rätt¬
visa påkallade afräkningen vid bodelningen eller arfskiftet icke borde
ega rum.
I enlighet med den af Riksdagen sålunda uttalade åsigt är den före¬
slagna 6 § affattad. Storleken af vederlaget skall enligt förslaget i all¬
mänhet bestämmas af värdet å den utgifna eller boet afhända egendomen.
För ett särskildt fall, nemligen det att samfäld egendom användts till för¬
bättring af ena. makens enskilda egendom, föreslås emellertid ett annat
beräkningssätt, i det att värdet af den vunna förbättringen här skulle
läggas till grund. Såsom skäl för en dylik bestämmelse åberopas af de¬
partementschefen de praktiska företräden sistnämnda beräkningsgrund er¬
bjuder framför den eljest antagna, hvilken enligt departementschefens åsigt
i här afsedda fall skulle komma att i tillämpningen medföra alltför stora
svårigheter.
11 °rh ^Ör att endera makens enskilda egendom blifvit vare sig genom
måLaiken.' gäld betalning eller annorledes använd till nytta för andra maken enskildt eller
andra maken samfäldt, föreslås i 7 och 8 §§ stadganden, hvilka, der ej af
kapitlets föregående regler om ansvarighet för gäld annat föranledes, öf¬
verensstämma med de för närvarande i 11 kap. 7 § uttryckta grundsatser.
giftermålsbai- Slutligen har i 9 § intagits föreskrift derom, att vederlag ej skall utgå
ken. af annan egendom än den, som hör till boet, då det delas. Ett dylikt
stadgande, hvilket tillförene förordats såväl af lagkomitén och äldre lag¬
beredningen som ock i 1886 års förslag, motiverades af lagkomitén der¬
med, att då äktenskapet upplöstes, denna upplösning borde vara fullkomlig
19
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
och ingen vidare efterräkning ifrågakomma än den, som kunde jemkas
efter boets vid upplösningen befintliga tillstånd.
Förslaget angående ändrad lydelse af 19 kap. 4 § ärldabalken afser
att för de fall, då en hustru af en eller annan orsak är ur stånd att ut¬
öfva den egendo in sförvaltning, som enligt lag tillkommer henne, åt annan
person uppdraga att i berörda hänseende bevaka hennes rätt. Detta för¬
slag har föranledts af hemställan från högsta domstolen. Vid gransknin¬
gen af den föreslagna lydelsen af 9 kap. 1 § giftermålsbalken erinrade
nemligen högsta domstolen, att den år 1874 vidtagna lagförändring, hvar¬
igenom hustru under vissa förhållanden berättigats att sjelf råda öfver
egendom, samt den i lagförslaget ifrågasatta ytterligare inskränkning i
mannens målsmansrätt, i ty att han ej skulle ega att föra talan för hustrun
rörande sådan af henne under äktenskapet gjord gäld, påkallade särskilda
föreskrifter för de fall, då hustrun af sinnessjukdom eller af annan orsak
icke vore i stånd att förvalta egendom eller föra talan angående gäld.
19 kap. 4 §
ärfdabalken.
Den föreslagna ändringen i 1 kap. 8 § handelsbalken åsyftar uppfläta
vande af det i nämnda lagrum stadgade förbudet att i allmänhet köpa
något af annan mans hustru. Detta förbud har nemligen ansetts ofören¬
ligt med den genom 1874 års förordning hustrun tillerkända förvalt¬
ningsrätt.
I sammanhang med de föreskrifter, 11 kap. 5 § giftermålsbalken i sin 70 § utsök-
nu ifrågasatta lydelse samt den föreslagna lagen om boskilnad innehålla
om makes rätt att vid utmätning freda egendom för gäld, måste bestäm¬
melser gifvas rörande det förfarande, som skall iakttagas, då tvist i sådant
afseende uppstår. Dylika bestämmelser innefattas i det föreslagna tillägget
till 70 § utsökningslagen. Enligt detta skulle förfarandet i här afsedda
fall i hufvudsak öfverensstämma med det, som enligt 69 § i samma lag
eljest skall iakttagas, då någon vid utmätning vill göra gällande egande-
rätt till gods, som finnes i gäldenärens bo. Den enda afvikelse härifrån,
som i förslaget åsyftas, ligger deri, att, under det eljest den, som vill freda
egendom från utmätning, har att till svaromål instämma såväl gäldenären
som den utmätningssökande borgenären, endast den senare skall i här af-
sedt fall stämmas. Denna afvikelse angifves af chefen för justitiedeparte¬
mentet vara en följd deraf, att det i allmänhet ej tillåtes makar att vid
domstol tvista om egendom.
Den föreslagna affattningen af 5 § konkurslagen skiljer sig från nu3 §,ka°ne*ur>'
gällande lydelse allenast derutinnan, att i paragrafen införts eu bestäm¬
melse, att förbindelser, som hustrun oberoende af mannen åtagit sig, icke
under några förhållanden medföra rätt för borgenären att payrka boets
20
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
afträdande till konkurs. Skälet för denna bestämmelse är redan i annat
sammanhang angifvet (sid. 8).
Den företagna omarbetningen af boskilnadslagstiftningen har, såsom i
det föregående angifvits, haft till ändamål icke allenast att bereda hustrun
lättadt tillfälle till boskilnads erhållande, utan jemväl att i allmänhet söka
afhjelpa den oklarhet och ofullständighet, hvaraf bestämmelserna i gällande
boskilnadsförordning ansetts lida. Dessa båda syften hafva ledt till eu
temligen väsentlig omgestaltning af ifrågavarande förordning. Jemte det
rätten till boskilnads erhållande blifvit utvidgad och boskilnadsproceduren
förenklats, särskildt derutinnan, att den inskränkts till en förhandling mellan
makarne, i hvilken deras borgenärer ej ega deltaga, hafva i förslaget be¬
stämmelser tillagts rörande åtskilliga frågor, hvilka boskilnadsförordningen
lemnar obesvarade, såsom om hustruns rättshabilitet efter vunnen boskilnad,
makarnes behörighet att, sedan boskilnad kommit till stånd, sins emellan
sluta aftal samt konkursbos rätt att realisera egendom, som make berättigats
att såsom enskild undan skifta. Vidare hafva de nuvarande föreskrifterna
om undansättande ersatts med utförligare stadganden, som hafva till syfte
att tydligare angifva de utvägar en make under olika förhållanden eger
att i sammanhang med boskilnadsansökning freda egendom i boet mot
andra maken eller borgenärer. Slutligen företer förslaget äfven till sin
form och uppställning åtskilliga afvikelser från boskilnadsförordningen, i
hvilket afseende må framhallas, att de bestämmelser, som angå förfarandet
vid boskilnad i sammanhang med konkurs, i förslaget sammanförts till eu
särskild afdelning.
I fråga om makars rätt att vinna boskilnad bibehåller 1 § af nu förelig¬
gande förslag den i 1892 års förslag antagna grundsatsen, att boskilnad
skall ega rum, när makarne äro derom ense. I motiven till 1892 års för¬
slag har nya lagberedningen, jemte det beredningen utvecklat, hurusom af
hänsyn till borgenärerna hinder ej kunde möta att låta boskilnads", bevil¬
jande ankomma på makarnes samstämmiga vilja, tillika erinrat, att då lag¬
stiftningen redan genom bestämmelser om äktenskapsförord leinnat det
Öppet för dem, som ämna ingå äktenskap med hvarandra, att efter fritt
aftal begränsa eller helt och hållet upphäfva den legala egendomsgemen-
samheten makar emellan, ett medgifvande för dem att jemväl efter äkten¬
skapets ingående genom öfverenskommelse hafva denna gemensamhet svår¬
ligen kunde sägas ur princip!el synpunkt innefatta något mot vår rätts-
askådning stridande, savida blott tillvägagåendet så ordnades, att tredje
mans rätt ej kränktes; och har beredningen vidare framhållit, att om lag¬
stiftningen . erbjöde tillräckligt skydd i sistnämnda hänseende, så att bo-
skilnaden icke öppnade några utsigter att kringskära fordringsegares rätt,
21
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
det kunde antagas för visst, att boskilnad i regeln ej komme att sökas i
andra fall, an då den vore af verkligt behof påkallad.
Rörande den praktiska betydelsen af ifrågavarande grundsats har
chefen för justitiedepartementet ytterligare erinrat, att de omständigheter,
hvilka borde berättiga en make att oberoende af den andres samtycke
vinna boskilnad, ofta vore af den beskaffenhet, att deras framdragande in¬
för offentligheten måste förefalla förhatligt och motbjudande; och da för
närvarande helt visst mången hustru härigenom afhölles från att söka bo¬
skilnad, der sådan vore af omständigheterna påkallad, vore enligt departe¬
mentschefens tanke ett stadgande sådant som det nu föreslagna val egnadt
att lemna gift qvinna ett verksamt skydd i fall, der hon eljest af hänsyn
till mannen skulle stå värnlös.
I 2 § angifvas de fall, i hvilka det tillkommer hvardera maken att en¬
sidigt väcka fråga om boskilnad. Gällande boskilnadsförordning känner allenast
ett sådant fall, nemligen det, då ena makens enskilda gäld öfverstiger värdet
af denna makes giftorätt och enskilda egendom. Det kan emellertid, enligt
hvad i motiven till förevarande förslag erinras, inträffa, att en make tid
efter annan åsamkar sig och med samfälda tillgångar betalar enskild gäld,
och om denna icke vid något tillfälle uppgår till nyssnämnda värde, är andra
maken enligt gällande lag ej i tillfälle att medelst boskilnad rädda sin
giftorätt utan kan komma att nödgas åse, huru denna småningom minskas.
1 ändamål att afhjelpa denna olägenhet har i förslaget upptagits föreskrift,
att boskilnad kan vinnas, så snart boets ställning är sådan, att makes
rätt till vederlag skulle äfventyras genom betalning af andra makens en¬
skilda gäld.
För det fall, att konkurs uppstår, medger förslaget hvardera maken
ovilkorlig rätt att vinna boskilnad. Tillräckligt skäl har nemligen ansetts
föreligga att här antaga sådan insolvens, som lagen eljest betraktar såsom
boskilnadsanledning.
I 3 §, som behandlar de fåll, då allenast hustrun eger vinna boskilnad,
hafva, jemte de i detta hänseende nu gällande boskilnadsanledningar, upp¬
tagits vissa andra omständigheter, som ansetts böra berättiga henne att
påfordra upplösning af egendomsgemenskapen. För den händelse, att egen¬
dom, soin tillhör hustrun enskildt men af mannen förvaltas, utan hennes
samtycke användts till betalning af gäld, för hvilken hon ej bör med sådan
egendom svara, har giltig anledning ansetts föreligga till det antagande,
att hustruns intressen skulle äfventyras genom det förmögenhetsrättsliga
målsmanskapets fortvara, och rätt till boskilnad alltså funnits böra hustrun
medgifvas; och detsamma har ansetts böra gälla för det fall, att hustruns
enskilda, under mannens förvaltning stående tillgångar blitvit för gäld af
22 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
nyssnämnda slag pantsatta, utmätta, belagda med qvarstad eller satta under
skmgringsförbud. För det fall att mannen obehörigen förfogat öfver sam¬
fäld eller enskild egendom, som hustrun enligt lag eger förvalta, har hon
likaledes ansetts böra vara berättigad till boskilnad; och har i afseende
härå blifvit i motiven erinradt, att någon annan rättshjelp mot dylika in¬
grepp i hennes förvaltning ej lärer kunna ifrågakomma, så länge det i
allmänhet ej medgifves makar att vid domstol tvista om egendom.
En annan i förevarande paragraf tillagd boskilnadsanledning består
deri, att hustrun gent emot samfälda boet eger vederlagsfordran, som efter
betalning af den samfälda gälden tilläfventyrs ej skulle kunna utgå, I af¬
seende a detta stadgande hafva åberopats enahanda grunder som i fråga
om motsvarande bestämmelse i 2 §.
Beträffande förfarandet i boskilnadsmal innehåller det nu föreliggande
förslaget bestämmelser i 4—11 §§. Den vigtigaste afvikelsen från" mot¬
svarande föreskrifter i gällande boskilnadsförordning består deri, att enligt
förslaget makarnes borgenärer ej såsom för närvarande skola genom offentlig
stämning inkallas för att öfver boskilnadsansökningen höras, utan allenast
en kungörelse om boskilnadsansökningen utfärdas och i tidningarna införas.
Denna förändring står i uppenbart sammanhang dermed, att jemlikt för¬
slaget boskilnad kan ankomma på makarnes samstämmiga vilja,
En annan olikhet ligger deri, att makes skyldighet att med ed fästa
rigtigheten af den bouppteckning, som i anledning af boskilnadsansökningen
skall upprättas en skyldighet, hvilken enligt gällande lag är oeftergiflig
— i förslaget gjorts beroende deraf, att edgång af andra maken yrkats.
Denna förändring är föranledd af hemställan från högsta domstolen, hvars
fleste ledamöter funnit den ovilkorliga edspligten kunna utan uppoffring af
rättssäkerhetens fordringar eftergifvas. I öfrigt äro de föreslagna före¬
skrifterna rörande boskilnadsfrågans behandling något utförligare och full¬
ständigare än de för närvarande gällande.
Den för närvarande gällande föreskriften, att rätten på hustruns be¬
gäran skall förordna god man att henne biträda är i förslaget bibehållen
med ett förtydligande tillägg, som afser att utmärka, såväl att gode mannen
utan uttryckligt uppdrag eger bevaka hustruns talan, der hon ej sjelf vill
utföra ° densamma, som ock att denna behörighet omfattar sjelfva boskil-
nadsmålet och hvad dermed har samband, men ej andra frågor. Att ut¬
sträcka godmanskapet utöfver de sålunda angifna gränser, har chefen för
justitiedepartementet funnit ej vara lämpligt, då enligt förslaget hustrun
efter vunnen boskilnad är i förmögenhetsrättsligt afseende fullt sjelfständig.
Fullständigt upplöses, utom vid konkurs, makarnes egendomsgemen-
skap först genom skifte af boet. Af nöden är emellertid att bereda ma-
23
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
kamé utväg att redan före skiftet skydda hvar sin egendom ej mindre
för sådan gäld, för hvilken den ej bör svara, än ock mot obehörigt för¬
fogande från andra makens sida; och härtill syfta de i gällande boskilnads-
förordning upptagna bestämmelser om undanskiftande. Dessa bestämmel¬
ser hafva dock ansetts lida af otydlighet samt i öfrigt vara mindre till¬
fredsställande och äro i förslaget ersatta af fullständigt nya föreskrifter,
hvilka i fråga om boskilnad utan konkurs återfinnas i 12—16 §§.
I fråga om enskild egendom innehöll förslaget i det skick, hvari det¬
samma undergick högsta domstolens granskning, bestämmelser, som i
hufvudsak öfverensstämde med grunderna för gällande lagstiftning. Make,
som före boets delning ville göra gällande enskild eganderätt till någon
del af boet, skulle inom viss stadgad tid i boskilnadsmålet framställa sitt
eganderättsanspråk. Sedan derefter borgenärerna blifvit genom offentlig
stämning inkallade, skulle rätten, om boskilnad beviljades, i sammanhang
dermed meddela ett för såväl borgenärerna som inakarne bindande beslut
öfver anspråket, hvarefter, om egendom blefve hustrun tillerkänd, hon i
hvarje fall skulle ega att utan afbidan å skifte i boet omhändertaga den¬
samma, Mot de sålunda föreslagna bestämmelserna blef emellertid inom
högsta domstolen erinradt, å ena sidan att borgenärernas intressen icke
kunde anses behörigen tillgodosedda derigenom, att frågan om egendomens
natur blefve på nyss angifva sätt behandlad och en gång för alla afgjord,
å andra sidan att det innefattade en onödig stränghet mot makarne att
betaga dem möjlighet att under tiden mellan boskilnadens beviljande och
bodelningen göra sina eganderättsanspråk gällande, i hvilket afseende sär¬
skild! framhölls, att något skäl ej förelåge att i fråga om enskild egendoms
fredande från utmätning göra makarnes ställning sämre än före boskilnads-
ansökningen. Derjemte blef såsom en olägenhet af förslaget framhållet
det uppehåll med boskilnadsfrågans afgörande, som blefve en följd af bor¬
genärernas inkallande och eganderättsanspråkets utredande.
Med anledning af dessa anmärkningar har i förslaget vidtagits den
ändring, att pröfning af frågan om hvardera makens enskilda rätt till
egendom i boet icke i boskilnadsmålet eger rum, men i stället makarne
äfven efter boskilnadsansökning ega att vid utmätning i det ännu oskiftade
boet göra gällande enskild eganderätt till egendom; och har i sammanhang
härmed lemnats hustrun öppet att antingen i sjelfva boskilnadsmålet eller
sedermera före skiftet yrka att komma i besittning af hennes enskilda,
under mannens förvaltning stående egendom, utan att likväl rättens beslut
öfver dylik ansökning i något afseende innefattar en för framtiden bindande
pröfning af eganderätt sfrågan.
24 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Beträffande samfälda boet afser förslaget att genom en provisorisk
fördelning af tillgångar^ bereda make utväg att redan före skiftet vinna
erforderligt skydd ej mindre mot borgenärer än mot andra maken. Enligt
förslaget eger nemligen hvardera maken i boskilnadsmålet eller efter vun¬
nen boskilnad påfordra att i afbidan på bodelningen viss egendom, mot¬
svarande dess giftorätt eller någon de! deraf, afskiljes från samfälda boet
och sättes under särskild vard och förvaltning; dock att sådant afskiljande
ej far medgift as, der andra maken ställer borgen för hvad vid skifte af
samfälda boet bör tillfalla sökanden, eller visar skälig anledning att boet
skulle lida märklig skada genom afskiljande!.
o Sedan rätten förordna! om egendoms afskiljande och detta förordnande
gått i verkställighet, skall den afskilda egendomen tillsvidare äfven emot
borgenärerna betraktas såsom tillkommande den make, på hvars begäran
afskiljande! egt rum, och får alltså ej tagas i mät för gäld, derför den
makes giftorätt enligt lag ej svarar. Afskiljande! är, såsom redan antydts,
afsedt att gälla intill dess boet delas. Skulle emellertid dessförinnan
konkurs inträffa och en fullständig upplösning af boet derigenom komma
till stånd, kommer afskiljandet att förlora sin"verkan.
I fråga om makes rätt att gentemot andra makens borgenärer njuta
vederlag för mistad egendom innehåller boskilnadsförordningen, såsom
redan nämnts, att dylik vederlagsrätt ej i vidsträcktare mån eger rum, än
att om lösegendom, som tillhört hustrun enskild!, blifvit utan hennes'be¬
visliga samtycke förvandlad eller pantsatt, hustrun i konkurs med mannens
borgenärer eger fordTingsrätt derför. Dessa grundsatser äro i förslagets
17 § i hufvudsak bibehållna med vissa förtydligande tillägg.
Hvad i gällande boskilnadsförordning stadgas derom, att vid den af
boskilnad föranledda delningen af boets egendom skall förfaras såsom vid
arfskifte, samt att skifte ej må ske förr än all veterlig samfäld gäld blifvit
gulden, är i förslagets 18 § hufvudsakligen bibehållet. Med anledning af
erinringar, som inom högsta domstolen framstälts derom, att den makarne
tillagda befogenhet att träffa öfverenskommelse om egendomens fördelning
kan missbrukas i syfte att göra egendom oåtkomlig för borgenärer, har
till förevarande paragraf fogats ett tillägg, innefattande stadgande om
bodelningsinstruinentets ingifvande till rätten och kungörande i tidningarna
äfvensom, angående rätt för hvardera makens borgenärer att, om konkurs
inträffar inom viss tid från kungörandet, väcka klander å skiftet.
I fråga om makars förmögenhetsförhållanden efter boskilnad gäller
för närvarande, att egendom, som, efter det boskilnaden sökts, af ena
maken förvärivats, är enskild, hvaremot egendom, som makarne gemen¬
samt förvärfva, anses såsom samfäld, samt att gäld, som efter bo-
25
Särskilda Utskotts (N:o 1) inlåtande N:o 1.
skilnadsansökningen af endera maken göres, i allmänhet är enskild, men
gemensam om andra maken bevisligen derå! haft nytta.
Från dessa grundsatser afviker förslaget så till vida, att enligt det¬
samma boskilnaden medför en fullständig upplösning af egendomsgemen-
skapen i afseende å såväl tillgångar som skulder. Stadgandet om den
samtida naturen af egendom, som efter boskilnaden förvärfvas af inakarne
gemensamt, är alltså i förslaget uteslutet; och hav såsom skäl härför åbe¬
ropats, att detta stadgande, hvilket syntes afse en egendomsgemenskap af
samma art som den före boskilnaden radande, vore egnadt att bringa
oreda i makarnes förmögenhetsförhållanden och göra hustruns rättsliga
ställning oviss, hvartill komme den med gällande lag förenade afsevärda
olägenheten, att i händelse ena maken efter boskilnaden försattes i konkurs,
andra makens egendom i allmänhet indroges i konkursen, dervid i många
fall ny ansökan om boskilnad och undanskiftande framkallades. Beträf¬
fande åter den efter boskilnadsansökningen tillkomna gälden innebär för¬
slaget, att densamma skall anses såsom enskild för den make, som gjort
gälden, utan afseende derå, om andra maken af gälden haft nytta eller
del. Såsom grund för denna förändring har åberopats, att det ej kunde
anses billigt att, såsom gällande boskilnadsförordning syntes afse, betrakta
gälden såsom samfäld, så snart andra maken deraf haft någon om än så
obetydlig fördel, samt att, om man åter ville låta ansvarigheten till sitt om¬
fång bero af den vunna fördelens ekonomiska betydelse, en dylik grundsats
skulle gifva upphof till svårlösta rättstvister samt i de flesta fall lända
borgenären till ringa nytta.
För hustrun medför såväl enligt gällande lag som enligt förslaget bo¬
skilnaden den förmån, att hon i allmänhet befrias från skyldighet att med
egendom, som hon efter boskilnadsansökningen förvärfvar, svara för den
under äktenskapet tillkomna gälden. Från denna grundsats göres emeller¬
tid1! förslaget undantag i afseende å den gäld, hustrun oberoende af man¬
nen under äktenskapet gjort. De angifna skälen härför äro omnämnda i
det föregående (sid. 8).
Huruvida makar efter vunnen boskilnad ega att med hvarandra sluta
aftal, är för närvarande omtvistadt. Förslaget innehåller i detta afseende
ett uttryckligt förbud mot alla andra aftal än dem, som ega samband
med boets delning. Till stöd för ett dylikt förbud har i förslagets motiv
anförts, att den gemensamhet i ekonomiska intressen, som äfven efter
egendomsgemenskapens upphörande i de flesta fall egde rum, innebure eu
stark frestelse att genom låtsade öfverlåtelser eller andra svikliga åtgärder
göra tillgångar oåtkomliga för fordringsegare eller eljest gäcka desses rätt.
Bill. till Ritcsd. Prut. ISOS. 8 Sami. I Afd. 1 Häft. 4
26 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
I afseende å makars skyldighet att efter boskilnad deltaga i utgifterna
för makarnes eget och barnens uppehälle innehåller förslaget, att makarne
hvar efter sin förmåga skola bidraga till dessa utgifter, eu föreskrift, som
torde öfverensstämma med hvad för närvarande enligt boskilnadsförord-
ningen gäller.
Hvad gällande boskilnadsförordning innehåller om rätt för makar att
genom öfverenskommelse hafva boskilnad samt om befogenhet för hustru, som
vunnit boskilnad, att ställa egendom under mannens förvaltning, eger der¬
emot ej någon motsvarighet i förslaget. I afseende härå har framhållits,
att de nu gällande bestämmelserna, såsom i flera punkter otydliga och ofull¬
ständiga, ej kunde utan väsentlig omarbetning upptagas i en ny lag,
äfvensom att eu dylik omarbetning desto mindre borde ifrågakomma, som
berörda bestämmelser sällan om någonsin vunnit tillämpning, och det ej
kunde antagas, att ifrågavarande rättighet framdeles i högre grad än hit¬
tills komme att tagas i anspråk.
I fråga om klagan öfver domstols beslut i boskilnadsinål innehåller
boskilnadsförordningen ej några bestämmelser, men af allmänna processuella
stadganden anses följa, att särskild klagan ej far föras öfver beslut, som
före målets slutliga afgörande meddelas, och att klagan öfver rättens slut¬
liga yttrande skall fullföljas genom vad. Häri gör förslaget allenast de
ändringar, som i 25 § angifvas. Att, i händelse boskilnadsansökning för-
klai ats icke böra till pröfning upptagas, klagan deröfver icke bör kunna
föras annorledes än genom besvär, bär ansetts följa deraf, att dylikt be-
slut enligt förslaget kan a landet meddelas af domaren ensam; och, hvad
angår frågorna om egendoms afskiljande från boet, har det förmenats vara
af ^ uppenbar vigt för makarne, att dylika frågor, oberoende af sjelfva bo-
skilnadsmalet, kunna dragas under öfverdomstolens pröfning ce nom sär¬
skilda besvär. c
Den i 2 (i § upptagna föreskrift om särskilda diarier i boskilnadsftiål
har föranledts af eu från högsta domstolens sida gjord hemställan, till stöd
hvarför ^åberopats vigten deraf, att den förändring i makarnes förmögen¬
hetsförhållanden, som uppkomme genom boskilnad, bragtes till allmän
kännedom samt möjlighet bereddes dem, som ämnade träda i affärsförbin¬
delser med makarne, att utan allt för störa svårigheter skaffa sig upplys¬
ningar uti ifrågavarande afseende.
Make, som i sammanhang med konkurs vill väcka fråga om boskilnad,
har enligt 27 § att sist a inställelsedagen i konkursen ingifva sin boskil¬
nadsansökning. Den hufvudsakliga betydelsen af detta stadgande ligger
deri, att maken, endast om boskilnad i rätt tid blifvit sökt, eger att i
konkursen freda egendom emot borgenärer. Likasom enligt gällande lag
27
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
ankommer det nemligen enligt förslaget på makarne sjelfva att, i händelse
någon del af boets egendom ej bör svara för gäld, som i konkursen be¬
vakas, tillse att betalning ej ur denna egendom utgår; och eger make för
sådant ändamål söka undanskiftande pa sätt i andra stycket af 25 § an-
gifves.
Då ansökning om undanskiftande skall väckas senast å inställelse- 29 §.
dagen, kan vid pröfning af ansökningen ej annan gäld komma i betrak¬
tande än den, som då bevakas. Huru förfaras skall, om make vill freda
egendom för gäld, som sedermera bevakas, är från gällande lags stånd¬
punkt ovisst, då boskilnadsförordningen härom ej innehåller någon be¬
stämmelse. De föreslagna stadgande™ i 29 § afse att fylla denna brist.
Enligt boskilnadsförordningen likasom enligt förslaget far makes an- 30 §.
sökning om undanskiftande af giftorätt ej hindra samfäld egendoms för¬
säljning för konkursboets räkning och genom dess försorg. Motsvarande
bestämmelse saknas i boskilnadsförordningen beträffande enskild egendom,
som make fått undanskifta, och i följd häraf har frågan om konkursboets
rätt att tills vidare omhänderhafva och, i mån af behof, till gälds betalning
realisera dylik egendom varit tvistig. Till afhjelpande af denna tvetydig¬
het syftar stadgandet i andra punkten af 30 §.
I afseende å de föreslagna ändringarna i urarfvaförordningen harcw/™ för¬
chefen för justitiedepartementet, under erinran att desamma uteslutande 9'
hade till ändamål att åvägabringa nödig öfverensstämmelse mellan denna
förordning och den ifrågasatta nya lagstiftningen om makars gäld och om
boskilnad, vidare anfört följande:
Derest boskilnadsförordningens föreskrifter om undanskiftande vid
boskilnad utan sammanhang med konkurs ersattes med de nu föreslagna
bestämmelser om rätt för make att i boskilnadsmal begära egendoms af¬
skiljande, borde urarfvaförordningens stadganden om undanskiftande utan
samband med egendomsafträde antingen undergå eu motsvarande omarbet¬
ning eller helt och hållet upphäfvas; och af dessa utvägar syntes den
senare vara att förorda. Då hvarje delegare i ett sterbhus vore lagligen
berättigad att deltaga i dess förvaltning, vore han redan härigenom i stånd
att emot meddelegarne tillvarataga sina intressen, och emot borgenärerna
hade han den utväg att genom boets afträdande till konkurs vinna tillfälle
att begära undanskiftande. Enligt urarfvaförordningen egde en utan sam¬
band med egendomsafträde gjord ansökning om undanskiftande äfven den
betydelse att för sökanden medföra befrielse från den dödes gäld; men att
sterbhusdelegarne ginge miste om denna utväg att vinna urarfvaförmån
innebure ej någon olägenhet, utan vore det tvärtom i allo lämpligt att
befrielse från betalningsansvar — utom i de fall då arfvinge stode alldeles
28
Särskilda Utskotts (K-.o 1) Utlåtande N:o 1.
främmande för boet — kunde vinnas allenast genom egendomsafträde.
Af nu anförda skäl syntes 8 och 18 §§ böra upphäfva^ samt vissa jemk-
nmgar vidtagas i åtskilliga andra §§, i hvilka fråga vore om undanskif-
tande af nyss angifna art.
I afseende å egendoms undansättande i urarfvakonkurs syntes några,
i allmänhet mindre väsentliga ändringar i urarfvaförordningens bestäm¬
melser vara af nöden, och borde, till förebyggande af hvarje tvekan om
att hela boet skulle i konkursen ingå, vissa uttryck i förordningen, hvilka
skulle kunna på annat sätt tydas, jemkas.
I. fråga om enkas ansvarighet för gäld, som under äktenskapet till¬
kommit, bolde af redan angifna skål (sid. 8) den i 17 § härom gifna före-
skriften i så måtto ändras, att betalningsansvar äfven efter egendomsafträde
alage henne för all gäld, som hon oberoende al mannen gjort.
L'delning vid r. , (!vac| beträffar det anmälda förslaget angående makars egendoms-
äktenskaps- lör häl i anden etter äktenskapsskilnad ma erinras, att förslagets 1 § är af-
,kilnad "■ m sedd atfc ersätta stadgandet i 17 § af gällande boski 1 nadsföro°rdningen, samt
att 2 § hufvudsakligen öfverensstämmer med sista punkten af urarfvaförord¬
ningens 17 §.
/“'Z;,. , De, föreslaSlia ändringarne i 39 och 40 §§ inteckningsförordningen
utse endast att i nämnda paragrafer införa vissa förtydligande tillägg, hvilka
ansetts påkallade af den i 9 kap. 2 § giftermålsbalken upptagna bestämmelsen
om inteckning för nyttjanderätt till hustruns enskilda, af mannen förvaltade
fastighet.
Herr A. P.
Gustaf ssons
motion.
Till stöd för den af herr A. P. Gustafsson väckta motionen, hvilken, såsom
redan nämnts, asyftar genomförande af fullständig egendomsgemenskap
mellan äkta makar, har af motionären åberopats hufvudsakligen följande:
Att 1734 års lagstiftare från egendomssamfällighet makar emellan
undantog fast egendom på landet hade antagligen sin grund i den för
den tiden gällande åskådningen, att jordegendom skulle så länge som
möjligt bevaras inom samma slägtled. Detta åskådningssätt hade numera
fått vika för en nyare tids förhållanden, då fastighet liksom annan egen¬
dom rätt ofta finge byta om egare. Att förutnämnda åskådningssätt för
närvarande icke vore rådande inom vårt land, derom vittnade de anlopp,
som med rätta^gjordes mot fideikommisstiftelserna, hvilkas innebörd hade
samma syftemål, som antagligen härutinnan legat till grund för bestäm¬
melserna i 1734 års giftermålsbalk. Då såväl förflutna tiders som nuva¬
rande lagstiftare menade, att »hustrun skall följa mannens stånd och
vilkor», läge ovedersägligen deri ett erkännande, att den innerliga före-
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
29
ning och gemensamhet, som genom äktenskapet inträdde, gälde såväl i
legalt som i etiskt hänseende, och detta sammanfölle, enligt motionärens
tanke, med det mera allmänna föreställningssättet. En så genomgripande
förändring i egendomssamfälligheten mellan äkta makar som* den nu före¬
slagna, hvars konseqvenser medförde egendomsgemenskapens fullständiga,
borttagande, vore främmande för allmänheten och icke förenlig med äkten¬
skapets idé, hvilken förutsatte samverkan mellan makarne och ett enhetligt
ordnande af deras angelägenheter utan enskilda intressen. Genom ett ytter¬
ligare särskiljande af makars egendom underhölles och närdes det enskilda,
intresset inom äktenskapet, hvari sådant borde vara främmande; kif och
osämja skulle enligt motionärens öfvertygelse mera än eljest förekomma,
då i nästan hvarje hem makarne, utom det gemensamma, hade hvar sina
egna intressen att bevaka; mången gång torde blotta misstanken, men
kanske ibland verkligt egennyttiga beräkningar af den ena maken att på
ett eller annat sätt bereda sig och sina arftagare fördel på den andra
makens bekostnad blifva orsaken till olyckliga äktenskap. Visserligen
hade Kongl. Maj:t i sitt förslag genom föreskriften om vederlag velat
förekomma oreda i beräkningen af hvardera makens särskilda egendom,
men då det gälde ekonomiska intressen, brukade uppfinningsförmågan
vara rik på utvägar, och sådana vore icke svårt att finna, då enligt för¬
slaget mannens förvaltningsrätt fortfarande skulle blifva ganska vidt¬
omfattande; och då under ett långvarigt äktenskap inakarnes såväl gemen¬
samma som bådaderas enskilda egendom undergått åtskilliga vexlingar,
torde vid ett kommande arfskifte eller bodelning det blifva ganska svårt,
för att icke säga omöjligt, att särskilja de olika delarne eller insatserna
i boet.
De berättigade kraf, som nutiden uppstält för en fri och sjelfständig
utöfning för såväl den gifta som den ogifta qvinnans fri- och rättigheter,
kunde för visso förverkligas utan sådana intrång på den äktenskapliga
egendomsgemensamheten, som lagförslaget innehölle. Lagstiftningen hade,
på goda grunder, sedan rätt långt tillbaka delvis velat lemnat den gifta
qvinnan utväg att freda sin andel i boet från förstörelse a.f en slösaktig
man; denna ståndpunkt borde för ingen del förbises, utan fastmer ytter¬
ligare utvidgas, men det borde ingalunda ske på sådant sätt, att den
äktenskapliga friden sattes i fara.
Motionären tilltrodde sig icke att kunna framställa något på förut angifna
grund bygdt lagförslag, som till fullo skyddade såväl den ena som den
andra makens rätt i boet från skuldsättning och förstörelse af endera
maken ensam, men ville dock antydningsvis påpeka det af presidenten
Berg vid nya lagberedningens förslag af år 188t» fogade särskilda ytt-
30 Särskilda Utskotts fN:o 1) inlåtande N:o 1.
i-ande. En annan utväg kunde ock förefinnas: att egendomsgemenskapen
i saväl fast som lös egendom inom äktenskapet vore re*el samt att
undantag derifrån skulle gälla, dä i lag medgifna anordningar der¬
emot vidtagits; mannens förvaltningsrätt öfver den gemensamma egen¬
domen skulle äfven vara regel, men kunna honom fråntagas, då visst vore,
att han boet till större skada utöfvat densamma, hvaremot han icke skulle
ega rätt att utan hustruns skriftliga medgifvande försälja, pantsätta eller
annorledes vidtaga åtgärder, som skulle förminska värdet af deras gemen¬
samma fasta egendom.
nZ> „ !>ei; af 0herr0JD' Person väckta motionen åsyftar, såsom af det före¬
gående framgar, sådan ändring i Kongl. Maj:ts förslag, att de i 9 kap.
2 § giftermålsbalken upptagna inskränkningar i mannens rätt att förfoga
öfver hustruns enskilda, af honom förvaltade fastighet komma att gälla
äfven den fasta egendom, som makarne under äktenskapet gemensamt för-
värfvat, äfvensom att bland de åtgärder mannen icke utan hustruns sam¬
tycke ma vidtaga med fastighet af nu angifna slag, upptages upplåtelse af
skogsafverkningsrätt.
Till stöd för hvad i dessa hänseenden hemställes anför motionären i
hufvudsak:
j iDä syntes böra antagas, att enligt den af Kongl. Maj:t föreslagna
lydelsen af 9 kap. 2 § giftermålsbalken afverkningsrätt till skog borde
inbegripas i hvad som i nämnda paragraf stadgades om upplåtelse af
nyttjanderätt, kunde det befaras, att åt mannen inrymts en magt, som
kunde blifva ganska vådlig och i hög grad skulle motverka det mål, man
med förslaget ville uppnå,, nemligen begränsning i mannens rätt att af¬
hända hustrun hennes enskilda egendom. Ty det kunde lätt tänkas, att
mannen utan hustruns hörande eller samtycke för ett eller flere år upp-
läte rätt till afverkning å all eller större delen af den skog, som vore
hustruns enskilda egendom, utan att hustrun i mannens lifstid skulle
hafva rätt att bryta ett sådant aftal på annat sätt än efter äktenskapets
upplösning, boskilnad eller dylikt; och då, såsom förhållandet vore i Da-
larne. med flere ställen, hemmanets hufvudsakligaste värde oftast bestode
l sko£en> blefve stadgandet om inskränkning i mannens rätt att för¬
sälja hustruns fasta egendom i vissa fall illusoriskt.
Mannens rätt att utan hustruns samtycke sälja, skifta eller förpanta
den fasta egendom, .makarne under äktenskapet gemensamt förvärfvat, hade
ej fullt tydligt angifvits i 1734 års lag, utan det vore genom kongl. för¬
klaringen den 23 mars 1807, som alla tvifvel i detta afseende blifvit
31
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o i.
undanröjda och mannen ensam tillerkänd sådan magt. Ett sadant stad¬
gande kunde väl vara förenligt med den tidens åskådning och uppfattning
rörande qvinna!), men läte sig i våra dagar knappast försvaras. Enligt
motionärens uppfattning vore det en gärd af rättvisa mot qvinnan, med
billighet och rätt förenligt och för familjelifvet lyckligt, om makarne hade
gemensam bestämmanderätt öfver fastighet, som de gemensamt förvärfvat.
Att Riksdagen också länge önskat få en reform genomförd i nu angifvet
syfte, framginge af tredje punkten i Riksdagens skrifvelse den 7 maj 1884,
deri Riksdagen till stöd för det af Riksdagen ifrågasatta förbudet för
mannen att utan hustruns samtycke bortskifta, förpanta eller sälja boets
fasta egendom, anfört: att en sådan föreskrift skulle vara egnad att i
många fall förekomma lättsinniga köpe-, förpantnings- eller bytesaftal om
fast egendom; att då makarne, åtminstone i allmänhet, hade lika lott i
fast egendom, hvari giftorätt egde rum, det ock vore af billighet och rätt¬
visa mot hustrun påkalladt, det äfven hon finge hafva sitt ord med vid
sådana aftal om fast egendom, som här ofvan nämnts; samt att svårighet i
allmänhet ej heller borde vid dylika aftal möta att inhemta hustruns
samtycke eller åtminstone en sådan svårighet ytterst sällan vara oöfver¬
vinnelig.
Såsom den föregående framställningen torde utvisa, kan det före-
liggande kongl. förslaget icke sägas innefatta någon rubbning af sjelfva Sköttel.,
hufvudgrunderna för gällande lagstiftning rörande makars förmögenhets- hemställan.
förhållanden. Egendomsgemenskapen mellan makar är, om ock i någon
mån inskränkt, likväl i hufvudsak bibehållen i den omfattning den af
ålder hos oss egt; och mannens målsmanskap för hustrun jemte deraf
följande rätt att förvalta makarnes egendom skall med de inskränkningar,
som för närvarande gälla, äfven enligt förslaget ega bestånd. Hvad som
med förslaget åsyftas är att utan uppgifvande af nämnda grundsatser be¬
reda den gifta qvinnan en i vissa hänseenden mera tryggad ställning, än
den hon för närvarande intager, och i sammanhang dermed i öfrigt afhjelpa
åtskilliga öfverklagade bristfälligheter i den bestående lagstiftningen.
Mot den allmänna ståndpunkt förslaget sålunda intager har utskottet
intet att erinra. Att egendomsgemenskapen, sådan den hos oss gestaltat
sig, samt grundsatsen om mannens allmänna målsmanskap för hustrun
fortfarande stå i öfverensstämmelse med den hos det stora flertalet åt vårt
folk rådande uppfattningen, anser utskottet vara stäldt utom allt tvifvel;
och då det är af uppenbar vigt, att å förevarande område lagstiftningen
i hufvudsak ansluter sig till det allmänna tänkesättet, finner utskottet
32
Särskilda Utskotts (N:o IJ Utlåtande N:o 1.
redan häri ett kraftigt skäl för ifrågavarande grundsatsers bibehållande.
Da dei till kommer att, med hänsyn till qvinnans och särskildt hustruns i
allmänhet begränsade förvärtsförmaga, ett upphäfvande af egendomsgemen-
samheten och målsmanskapet ingalunda skulle i stort sedt lända till
hustruns sanna båtnad, anser utskottet de sträfvanden för eu förändring i
dylik riktning, hvilka stundom framträda ej vara egnade att tillvinna sig
de lagstiftande magternas bifall.
■Å- aP^ra sidari finner utskottet anledning ej heller föreligga att, såsom
från åtskilliga håll blifvit ifrågasatt och nu senast yrkats i den till be¬
handling föreliggande motionen af herr A. P. Gustafsson, upphäfva de
inskränkningar i egendomsgemenskapen, hvilka i afseende å fast egendom
äro sedan äldre tider hos oss gällande. Äfven i fråga härom lärer med
fog kunna påstås, att den påyrkade förändringen skulle stå i afgjord strid
med det ledande allmänna föreställningssättet, något som torde framgå,
redan deraf att vid de manga föregående tillfällen, då liknande yrkanden
blifvit inom Riksdagen iramstälda, desamma utan synnerlig menings¬
skiljaktighet förkastats. Da för öfrigt ett verksamt skydd mot målsmansrättens
missbruk uppenbarligen lättare kan astadkommas i afseende å egendom, som
tillhör hustrun enskild^ än i fråga om hennes andel i samfälda tillgångar,
samt fastighet, som make ärfver eller före äktenskapet förvärfvar, lämpligen
låter särskilja sig från annan egendom och förty utan praktiska olägen¬
heter kan såsom enskild anses, skulle det enligt utskottets mening vara
mindre välbetänkt att nu öfvergå till ett system af fullständig egendoms-
gemensamhet. Fast hellre anser utskottet den nu gällande grundsatsen om
den enskilda naturen af landtfastighet, som ena maken ärft eller före
äktenskapet förvärfvat, böra i öfverensstämmelse med det kong], förslaget
sa till vida utsträckas, att enahanda regler komma att gälla i fråga om
fastighet i stad. Utskottet ansluter sig i detta afseende till den uppfatt¬
ning, som gjort sig gällande i Riksdagens år 1884 aflåtna skrifvelse, och
tillåter sig att hänvisa till de skäl, som i nämnda skrifvelse anförts till
stöd för en dylik lagförändring. Derutöfver vill utskottet allenast erinra,
att den väsentligaste förmån, som genom förslagets antagande skulle be¬
redas den gifta qvinnan, ligger i stadgandet, att hennes enskilda egendom
ej svarar för mannens gäld, samt att detta stadgande i allmänhet skulle
komma att för stadsbefolkningen sakna betydelse, derest stadsfastighet i
hvarje fall, då förord icke egt rum, skulle ingå i det samfälda boet.
Härmed har utskottet angifvit sin ställning till eu åt de vigtigare
punkter, hvari förslaget afviker från gällande lag. Jemväl i öfriga huf-
vudpunkter finner utskottet förslaget i allmänhet innefatta afsevärda för¬
bättringar i den nu gällande lagstiftningen. Detta gäller i främsta rummet
33
Särskilda TJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
beträffande den nyss omnämnda föreskriften om hustruns ovilkorliga be¬
frielse från skyldighet att med enskild egendom ansvara för gäld, som
mannen ensam gjort. Utskottet har nyss antydt, hvilken väsentlig förmån
denna föreskrift medför för hustrun. I sjelfva verket torde utan en dylik
regel hustruns enskilda egendom, äfven om den stål’ under hennes egen
förvaltning, vara föga tryggad mot följderna af mannens slöseri eller
bristande förmåga att handhafva boets angelägenheter. Visserligen är
äfven enligt gällande lag hustrun frikallad från ansvarighet för skulder,
som tillkommit genom mannens särskilda vållande; men då all gäld pre-
sumeras vara samfäld, och den bevisning, som till stöd för ett motsatt
förhållande måste föras, i de flesta fall är synnerligen svår att åstad¬
komma, kan det ej väcka förundran, att för närvarande hustrun endast
sällan lyckas att för mannens förbindelser freda sina enskilda tillgångar.
Vid sådant förhållande och då ifrågavarande grundsats, hvilken öfver en s-
stämmer med Riksdagens år 1884 gjorda hemställan, hvarken kan anses
kränka borgenärernas rätt eller innefatta någon obehörig inskränkning i
mannens målsmanskap, tvekar utskottet ej att förorda densammas upp¬
höjande till lag.
Äfven om de i enlighet med Riksdagens hemställan upptagna stad-
ganden rörande vederlag vid bodelning lärer kunna påstås, att desamma,
på sätt af Riksdagen framhållits, äro egnade att förbättra hustruns ställ¬
ning; och än mera gäller detta om de föreskrifter i den föreslagna boskil-
nadslagen, hvilka afse att underlätta möjligheten att vinna boskilnad samt
förenkla och förkorta boskilnadsproceduren. Särskildt må härvid erinras
om den föreslagna bestämmelsen, att boskilnad skall beviljas, när makarne
äro derom ense, eu grundsats, hvars betydelse framför allt ligger deri,
att makarne besparas det obehag, som blottandet af ömtåliga familj¬
förhållanden måste medföra.
Jemte det förslaget i nu angifna hänseenden innebär en af behofvet
påkallad förbättring af den gifta qvinnans ställning, synes detsamma
jemväl så till vida förtjent af beaktande, som dess antagande skulle lända
till att väsentligen afhjelpa den med rätta öfverklagade brist på reda och
klarhet, hvilken vidlåder nu gällande lagstiftning om makars förmögenhets¬
förhållanden. Sålunda afser förslaget icke allenast att lösa den allt sedan
tillkomsten af 1874 års förordning omtvistade vigtiga frågan om hustruns
rättshabilitet och verkningarna af de förbindelser hon oberoende af mannen
ingått, utan innebär eu till formen fullständig och i sak temligen genom¬
gripande omgestaltning af den föråldrade och dunkla lagstiftningen om
makars gäld. Äfven boskilnadslagstiftningen, som i sitt nuvarande skick
onekligen lemnar mycket att önska i fråga om tydlighet och fullständig-
Bih. till Riltsd. Prof. 189S- S Sami 1 Afd. 1 Haft. 5
34
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
het, har förutom i de hänseenden, som nyss angifvits, jemväl i öfrigt under¬
gått en omfattande bearbetning, hvars resultat i allmänhet måste betraktas
såsom tillfredsställande.
Af hvad nu blifvit anfördt torde framgå, att utskottet anser det fram¬
lagda förslaget i hufvudsak vara egnadt att tillvinna sig Riksdagens bifall.
Rörande en bland de vigtigare frågor, hvilka af förslaget beröras, har
utskottet emellertid ej kunnat dela den uppfattning, som ligger till grund
för förslaget, utan funnit detsamma vara i behof af omarbetning: utskot¬
tet syftar härvid på frågan om betalningen af gäld, som hustrun oberoende
af mannen under äktenskapet åtagit sig. Utskottet gillar den af chefen
för justitiedepartementet uttalade uppfattning, att sedan hustrun genom
1874 års förordning förklarats berättigad att i visst fall råda öfver egen¬
dom, det näppeligen kan ifrågakomma att helt och hållet frånkänna henne
befogenhet att sjelfständigt ikläda sig rättsligen bindande förpligtelse!'.
Såsom departementschefen framhållit, kan nemligen hustrun, så snart den
under hennes förvaltning stående egendomen är af någon betydenhet, ej
undgå att träda i rättsförhållanden till andra personer samt dervid åtaga
sig förpligtelse^ hvilka ej kunna omedelbart fullgöras. Sålunda torde det vara
uppenbart, att en hustru, som sjelfständigt förvaltar fast egendom, måste komma
att antaga tjenare eller andra arbetare, företaga beställningar eller kredit¬
uppköp af redskap, utsäde och annat, som för fastighetens skötsel erfordras,
likasom att hon för förvaltningens behöriga utöfvande kan finna sig nödsakad
att upplåna penningar. Men om alltså den någon gång framträdande upp¬
fattningen, att hustruns utfästelser borde sakna all rättslig verkan, icke synes
kunna godkännas, är det å andra sidan af påtaglig vigt, att verkningarna af
de förpligtelse^ hustrun åtagit sig, icke sträckas längre än behofvet kräfver;
och i detta hänseende anser utkottet Kongl. Maj:ts förslag ej vara fullt
tillfredsställande. Enligt detta förslag skulle för gäld af ifrågavarande
slag hustrun svara icke allenast med all sin enskilda egendom, ehvad den
förvaltades af henne sjelf eller mannen, utan ock med sin giftorätt i sam-
fälda boet. Visserligen skulle, så länge egendomsgemenskapen och måls¬
manskapet egde bestånd, borgenärens rätt vare underkastad den begräns¬
ning, att förbindelsen ej kunde utkräfvas ur egendom, som af mannen
förvaltades, eller föranleda konkurs, men så snart boet af eu eller annan
anledning blifvit upplöst, och mannens förvaltningsrätt sålunda upphört,
skulle hustrun för gälden svara såväl med all egendom, hon då egde om¬
händertaga, som med de tillgångar, hvilka framdeles kunde henne till¬
falla. En så vidsträckt skuldsättningsförmåga kan ingalunda anses på¬
kallad af den förvaltningsrätt, hustrun tillkommer. Tvärtom synes det
utskottet följdrigtigt, att hustrun för den gäld hon ensam ådrager sig
35
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
endast kan förpligta den förmögenhet, hvaröfver hon under egendoins-
gemenskapen eger råda; och något praktiskt behof af en vidsträcktare be¬
fogenhet lärer ej heller föreligga. För öfrigt må erinras, att om, såsom
förslaget afser, hustruns förbindelser kunna vid konkurs göras gällande i
hennes andel i boets samfälda, af mannen förvaltade tillgångar, ett
dylikt förhållande kan komma att utöfva inflytande på mannens kredit
och alltså störande ingripa i den honom tillerkända förvaltningsrätt.
Af dessa nu i korthet antydda skäl bär utskottet funnit det vara
af nöden, att ifrågavarande förbindelser varda till sin verkan ytterligare
begränsade; och har utskottet trött en naturlig och lämplig begränsning
kunna vinnas sålunda, att borgenärens rätt i allmänhet omfattar egendom,
hvaröfver hustrun råder eller under egendomsgemenskapen kan komma
att råda, men icke de tillgångar hon först derefter får under sin för¬
valtning. I öfverensstämmelse med denna uppfattning har utskottet om¬
arbetat de delar af förslaget, hvilka på ett eller annat sätt ega samband
med nu föreliggande fråga; och torde en redogörelse här böra leinnas för
de förändringar, som af sådan anledning ansetts böra i förslaget vidtagas.
Hvad då först angår de till 11 kap. giftermålsbalken hörandé
stadgande^ har utskottet funnit den i senare stycket af 3 § upp¬
tagna föreskrift, enligt hvilken hustruns giftorätt och enskilda egendom
svara för all annan af henne under äktenskapet gjord gäld än den i
2 § omförmälda, böra bibehållas såväl i afseende å böter och skadestånd
för brottslig gerning som ock i fråga om gäld, hvilken hustrun för
egen räkning men med mannens samtycke ingår, hvaremot beträffande
all öfrig gäld, som hustrun oberoende af mannen under äktenskapet
gjort, synes böra tillämpas den nyss antydda regeln, att hustrun svarar
endast med egendom, hvaröfver hon under egendomsgemenskapen eger
råda. De af utskottet sålunda ifrågasatta stadganden hafva för vinnande
af nödig reda och öfverskådlighet ansetts böra skiljas från den i första
stycket af 3 § gifna regeln om mannens under äktenskapet gjorda gäld
och upptagas i två nya paragrafer med numren 4 och 5, hvilket åter
medfört ändring i numreringen af kapitlets följande paragrafer. Vidare
har i 5 § af det kongl. förslaget (7 § af utskottets förslag) måst vidtagas
en jemkning, som hufvudsakligen angår uttryckssättet, hvarjemte i G §
(8 § af utskottets förslag) intagits en af stadgandet i 5 § af utskottets
förslag föranledd föreskrift om huru vederlag skall utgå i det fall, att gäld,
som i sist nämnda paragraf afses, guldits af annan egendom än den, som
derför svarat. Såsom redan antydts, böra enligt utskottets tanke de för¬
bindelser, som hustrun under egendomsgemenskapen sjelfständigt åtagit sig,
efter boskilnad eller äktenskapets upplösning genom äktenskapsskilnad
36 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
eller ena makens död kunna göras gällande i den egendom, hvaröfver
hustrun egde. råda vid tiden för egendomsgemenskapens upphörande, men
ej i andra tillgångar. För genomförande af denna grundsats hafva åt¬
skilliga ändringar måst vidtagas i IG, 18 och 19 §§ af den föreslagna
lagen om boskilnad, i 17, 20 och 26 §§ urarfvaförordningen samt i den
föreslagna lagen om bodelning vid äktenskapsskilnad m. m. Slutligen
hafva af nu omförmälda förändringar föranledts vissa formella eller eljest
mindre ^ betydande jemkningar i den föreslagna lydelsen af 9 kap. 1 §
giftermålsbalken, 5 § konkurslagen, 70 § utsökningslagen samt 2, 27, 29
och 30 §§ i lagen om boskilnad.
I öfrigt har utskottet vid granskning af förslagets detaljbestämmelser
funnit vissa ändringar i särskilda delar af förslaget böra ega rum.
Nagra af dessa äro af uteslutande språklig eller eljest redaktionel art
och torde ej tarfva närmare redogörelse. För de* sakliga ändringar
utskottet vidtagit skola skälen i det följande omnämnas, och ämnar utskottet
i sammanhang dermed framställa vissa erinringar i fråga om en del be¬
stämmelser, som af utskottet lemnats oförändrade.
IVrilftTlt- förslaget till lag om ändring i vissa delar af giftermålsbalken.
skottets hem-
stållan■ 9 kap.
2 §•
Enligt Kongl. Maj:ts förslag eger mannen, oberoende af hustruns
samtycke, att för den tid hans målsmanskap fortfar upplåta nyttjanderätt
till hustruns enskilda, af honom förvaltade fastighet. Då, enligt de i vår
lagstiftning, antagna grundsatser, under nyttjanderätt hänföres äfven afverk-
ningsrätt till skog, följer häraf, att mannen skulle ega så godt som obe¬
gränsad, möjlighet att förfoga öfver skog, som till fastigheten hörer. Enär
emellertid, såsom i herr D. Perssons motion framhålles, en fastighets värde
i manga fall till väsentlig del bestar i den derå växande skog, synas de
skäl, hvilka tala för ett stadgande om förbud för mannen att utan hustruns
bifall afhända henne eller pantsätta fastigheten, jemväl kunna åberopas till
stöd för en liknande inskränkning i mannens befogenhet att, annorledes
än för fastighetens eget behof, disponera öfver skogen. I betraktande häraf
har utskottet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nämnda motion, ansett
förevarande paragraf böra undergå sådan ändring, att möjlighet betages mannen
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
37
att utan inhämtande af hustruns samtycke förfoga öfver skogen annorledes
än för egendomens behof; och har utskottet till paragrafens första punkt
fogat ett härtill syftande tillägg.
Att, såsom nyssbemälde motionär vidare yrkat, utsträcka bestämmel¬
serna i första punkten af förevarande paragraf att gälla äfven om
fastighet, som makarne gemensamt förvärfvat, anser utskottet deremot
ej vara att förorda. Såsom förut nämnts, hade nya lagberedningen i
sitt år 1886 afgifna förslag i enlighet med Riksdagens år 1884 gjorda
hemställan upptagit en föreskrift i den retning, motionären åsyftar.
Vid förslagets granskning i högsta domstolen framstäldes emellertid
emot nämnda föreskrift åtskilliga anmärkningar, hvilkas vigt utskottet
anser ej kunna förnekas. Sålunda framhölls af flertalet bland högsta dom¬
stolens ledamöter, att ett stadgande af ifrågavarande innehåll skulle föran¬
leda, att i hvarje ärende angående lagfart eller inteckning på grund af
köpe- eller fordringshandling, undertecknad endast af manlig säljare eller
gäldenär, utredning måste fordras, huruvida denne vore gift eller icke, samt
i förra fallet derjemte intyg om tiden, då äktenskapet ingicks, om äkten¬
skapsförord vore upprättadt, om detsammas innehåll m. m. En ledamot erin¬
rade derjemte om åtskilliga svårigheter och förvecklingar, Indika skulle
uppstå, då hustrun ensam sökte återvinna en af mannen utan hennes sam¬
tycke såld gemensam fastighet. Med hänsyn till hvad sålunda blifvit anmärkt,
och då den verkan, som med den föreslagna föreskriften åsyftas, i allt fall
icke skulle kunna till fullo uppnås, så länge mannen genom åsamkande af
skulder kan bringa all samfäld egendom under försäljning, har utskottet
ansett nu ifrågavarande framställning ej böra föranleda ändring i för¬
slaget; och vill utskottet erinra, att vid 1892 års riksdag en liknande fram¬
ställning blifvit i enlighet med lagutskottets hemställan af kamrarne af-
slagen.
Då det i andra punkten af förevarande paragraf upptagna stadgande,
sådant det i Kongl. Maj:ts förslag lyder, skulle kunna gifva anledning till
den missuppfattning, att åtgärder, som mannen i strid med paragrafens
föregående bestämmelser vidtagit, blefve ogilla först då klander väcktes,
hafva till förebyggande af en dylik tolkning ordalagen i denna punkt
något jemkats. a
I de fall, då enligt första punkten hustruns samtycke utgör vilkor för
giltigheten af en mannens åtgärd, skall enligt samma punkt samtycket
lemnas skriftligen*:'’och i vittnens närvaro. Ett skäl till denna föreskrift
torde ligga deri,"att man velat aflägsna möjligheten af en obehörig inver¬
kan från mannens" sida. Detta skäl, hvars betydelse ej kan underkännas, synes
emellertid böra föranleda en liknande bestämmelse äfven i fråga om
38 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
hustruns samtycke till en af mannen vidtagen upplåtelse af nyttjanderätt.
Genom en sådan bestämmelse vinnes jemväl den förenkling, att något sär¬
skilt vilkor ej, såsom i Kongl. Maj:ts förslag, behöfver stadgas för nytt-
janderättens intecknande, utan inteckning får meddelas i hvarje fall, då
den upplatna rättigheten är mot hustrun gällande. I enlighet med nu
angifna uppfattning halfva de i förevarande paragraf intagna bestämmel¬
serna angående upplåtelse af nyttjanderätt och inteckning för sådan upp¬
låtelse _ ändrats derhän, att såsom vilkor för upplåtelsens intecknande och
dess giltighet utöfver tiden för målsmanskapets fortvara stadgas, att hust¬
run i två gode mäns närvaro skriftligen samtyckt till upplåtelsen.
I afseende å det i paragrafens senare stycke upptagna stadgande an¬
gående domstols medgifvande till fastighets afyttrande eller intecknande i
der afsedda fall har inom utskottet uppstått fråga, huruvida stadgandet
med erforderlig tydlighet angåfve, hvilken domstol det tillkomrne att lemna
dylikt medgifvande. Utskottet har emellertid, med hänsyn bland annat
till affattningen af gällande bestämmelser rörande försäljning eller pant¬
sättning af omyndigs fastighet, funnit tvekan ej skäligen kunna råda derom,
att frågor, som här afses, skola behandlas vid makarnes personliga forum;
och har ifrågavarande stadgande alltså af utskottet lemnats oförändradt.
11 kap.
1 §•
Den affattning, som i Kongl. Maj:ts förslag gifvits åt de i paragrafens
andra stycke upptagna stadganden, lider enligt utskottets tanke af den
oegentlighet, att enligt ordalydelsen borgenärens betalnings^ skulle i
visst fall omfatta allenast samfälda boet men icke gäldenärens enskilda
egendom. Utskottet har derför föreslagit en affattning, som tydligt utmärker,
att den i första stycket intagna föreskrift om gäldenärens ansvarighet med
enskild egendom och giftorätt i hvarje fall eger tillämpning, samt att be¬
stämmelserna i andra stycket alltså endast afse att under vissa omständig¬
heter vidga borgenärens rätt till att omfatta äfven andra makens gifto-
rättsandel i samfäld* boet.
öfriga ändringar äro af rent formel beskaffenhet.
2 §.
För gäld, som i denna paragraf afses, skall enligt Kongl. Maj:ts för¬
slag betalning utgå i främsta rummet af samfälda boet och först der detta
39
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
ej förslår af makarnes enskilda egendom. Att egendom, som tillhör hustrun
enskilda ej förr än i andra hand kan af borgenär tagas i anspråk för gäldens
betalande, står i nödvändigt sammanhang med den från gällande lag upptagna
grundsatsen, att hennes skyldighet att med sådan egendom ansvara för
gälden är begränsad till en viss del af det belopp, som ej kan utgå ur
samfälda boet. Såvidt rörer mannens enskilda egendom finnes deremot
intet skäl att emot borgenären tillämpa den i förevarande paragraf angifna
betalningsordning. Något dylikt torde ej heller vara med förslaget åsyftadt,
utan torde innebörden af ifrågavarande stadgande, i hvad detsamma gäller
mannens enskilda egendom, ligga allenast deri, att makarne emellan afgöres,
att nyss berörda egendom först i andra rummet bör användas till betal¬
ning af gälden. Då emellertid detta förhållande med erforderlig tydlighet
framgår af de föreslagna föreskrifterna om vederlag vid bodelning, samt
paragrafen i sin af Kongl. Maj:t föreslagna lydelse lätt skulle kunna gifva
anledning till den uppfattning, att densamma vore i allo tillämplig äfven
emot borgenär, som söker utmätning — en tolkning som ingalunda med
nödvändighet uteslutes af föreskrifterna i 7 § (5 § af Kongl. Maj:ts förslag)
— har utskottet ansett hvad i paragrafen stadgas om den ordning, hvari
det ena eller andra slaget af egendom skall gå i betalning, böra uteslutas,
utom för så vidt angår hustruns enskilda egendom; och har utskottet i
enlighet med denna uppfattning föreslagit en förändrad affattning af para¬
grafen.
Enligt Kongl. Maj:ts förslag, som härutinnan öfverensstämmer med
gällande lag, skall, då samfäld egendom ej förslår till betalning af sam¬
fäld gäld, hustrun med enskild egendom svara för så stor del af bristen,
som på henne belöper i förhållande till hennes andel i boet. Derest i
något fall hustruns giftorättsandel utgör mindre än hälften, kommer alltså
hennes ansvarighet att i förhållande dertill minskas. Då emellertid enligt
utskottets åsigt borgenärens betålningsrätt icke lämpligen kan göras be¬
roende af makarnes inbördes förmögenhetsförhållanden, angående hvilka
han i förevarande fall ej har anledning att förskaffa sig kännedom, har
utskottet i förslaget vidtagit den ändring, att hustruns enskilda egendom
i hvarje fall svarar för bristens halfva belopp. Att i förhållandet makarne
emellan den för närvarande gällande regeln kommer att ega bestånd, fram¬
går af senare stycket af 10 § (S § i Kongl. Maj:ts förslag).
3 §•
Af skal, som framgå af hvad utskottet vid 2 § anfört, har utskottet
uteslutit det i första stycket förekommande stadgande, att betalning för
40 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
gäld, som der afses, skall utgå af mannens enskilda egendom endast der
samfälda boet ej förslår till gäldens betalande.
Enligt Kong!: Maj:ts förslag skall hustruns giftorätt gå i betalning för
all den gäld mannen under äktenskapet åsamkar sig, med undantag blott
för de fall, da gälden utgöres af böter eller skadestånd för brottslig ger-
ning eller grundar sig på borgen. Härutinnan innebär förslaget en
afvikelse från gällande lag. Enligt nuvarande lydelse af 4 § i 11 kap.
giftermalsbalken ma nemligen hustruns giftorätt fredas i hvarje "fall, då gäl¬
den tillkommit af mannens särskilda vållande och förgörelse, samt hustrun
icke haft någon nytta eller del deri. Det sålunda gifna stadgandet eger,
utskottets åsigt, företräde framför det af Kongl. Maj:t föreslagna. I
fråga om gäld, som uppkommer genom borgen, må jemväl framhållas, att
densamma ingalunda under alla förhållanden är af den beskaffenhet, att
hustruns giftorätt skäligen bör frikallas från ansvarighet. Mången gång
star en borgensförbindelse i det samband med mannens verksamhet för fa¬
miljens uppehälle, att med allt skäl hela samfälda boet bör för gälden svara.
I betraktande af det sålunda anförda har utskottet ansett undantaget
från regeln om hela samfälda boets ansvarighet höra erhålla en affattning,
som öfverensstämmer med förenämnda, för närvarande gällande stadgande.
De skäl, som föranledt utskottet att, i stället för stadgandet i senare
stycket af förevarande paragraf, föreslå de bestämmelser, hvilka i utskottets
förslag upptagits under paragrafnumren 4 och 5, äro i annat sammanhang
angifna.
8 §•
(6 § i Kongl. Maj:ts förslag.)
Derest samfälda tillgångar användts till förbättring af endera makens
enskilda egendom, skall enligt Kongl. Maj:ts förslag vederlag beräknas, icke
såsom i andra liknande fall efter beloppet af de medel, som utgått ur sam-
iälda boet, utan efter värdet a den vunna förbättringen. I denna del har
utskottet ej kunnat ansluta sig till förslaget. Det synes ligga i sakens
natur, att den make, som för sin enskilda fördel inlåtit sig på°ett företag,
skalf, oberoende af företagets resultat, ensam vidkännas kostnaderna å det¬
samma; och praktiskt sedt lärer det ej kunna anses lämpligt, att om före¬
taget befinnes illa planlagdt eller vårdslöst utfördt, så att det medför för¬
lust i stället för vinst, den make, för hvars enskilda vinning företaget satts
i gång, sättes^ i tillfälle att, genom utgifternas betäckande med samfälda
tillgångar, på . andra maken öfverflytta en del af förlusten. För öfrigt
torde böra erinras, att den uppskattning af den enskilda egendomens
41
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
förbättring, som enligt förslaget skulle ifrågakomma, kan vara förenad
med stora svårigheter, då tillförlitlig utredning endast undantagsvis lärer
kunna åstadkommas rörande det skick, hvari egendomen före kostnadernas
nedläggande befunnit sig; och i händelse ett päbörjadt företag icke före
boets delning hunnit fullbordas, lärer det i de flesta fall vara nästan
omöjligt att till visst belopp uppskatta värdet af den förbättring, företaget
i sitt ofullbordade skick beredt åt den enskilda egendomen. Slutligen torde
det få anses mindre följdrigtigt att, såsom Ivongl. Maj:ts förslag innebär,
vederlaget i förevarande fall skulle beräknas efter värdet a förbättringen,
men i det fullt analoga fallet, att makes enskilda tillgångar användts till
förbättring af andra makens egendom, utgå efter beloppet af de gjorda
utgifterna.
På grund häraf föreslår utskottet, att paragrafens ^senare stycke ute-
slutes och i stället bland de fall, da vederlag skall utgå enligt de i förra
stycket stadgade grunder, upptages det, att samfäld egendom blifvit an¬
vänd till förbättring af ena makens enskilda egendom. Att, såsom i Kongl.
Maj:ts förslag skett, uttryckligen angifva, att fråga ej är om utgifter, som
tarfvas för egendomens underhåll och skötsel, har utskottet ansett mindre
lämpligt, då enligt gängse språkbruk hvad sålunda nedlägges å egendomen
ej lärer kunna hänföras till förbättringar.
11 §•
I ändamål att fullt tydligt utmärka, att de i föregående paragrafer
upptagna grundsatser rörande vederlag för enskild egendom äfven ega
tillämpning i afseende a skog, som a enskild fastighet afverkats utöfver dess
skäliga afkastning, har utskottet föreslagit ett uttryckligt stadgande härom.
12 §.
(9 § i Kongl. Maj:ts förslag.)
Att, såsom Kongl. Maj:ts förslag innebär, låta vederlagsrätten omfatta
äfven egendom, som tillfaller den vederlagspligtige maken under den tid, som
efter äktenskapets upplösning eller boskilnadsansöknings anhängiggörande
kan förflyta innan skifte eger rum, synes så till vida mindre lämpligt, som
tiden för skiftet till en viss grad kan vara beroende af den ene eller
andra maken eller af rent tillfälliga förhallanden. Utskottet har alltså
trott sig böra föreslå den ytterligare begränsning af rätten till vederlag,
Bih. till Riksd. Prof. 1898. 8 Sami 1 Afd. I Raft. 0
42 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
att för vederlagsfordran annan egendom ej må tagas i anspråk än den, som
hörde till boet, då boskilnad söktes eller äktenskapet upplöstes.
I afseende a bestämmelsen rörande den föreslagna lagens trädande i
kraft vill utskottet erinra, att hvad nämnda bestämmelse innehåller an¬
gående tillämpningen af de nya stadgandena i 10 kap. 2 § giftermålsbalken
icke bör föranleda den slutsats, att öfriga i den nya lagen gifna föreskrifter
städse skulle ega tillämpning å personer, som före den 1 januari 1899
ingått äktenskap. Att, der något särskildt rättsförhållande före nämnda
dag uppkommit vare sig mellan makar inbördes eller mellan dem och
tredje man, detta förhållande bör bedömas efter äldre lag, följer af all¬
männa grundsatser och är uppenbarligen i förslaget åsyftadt.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse af 19 kap. 4 § ärfdabalken.
Hvad Kongl. Maj:ts förslag innehåller derom, att lagens föreskrifter
rörande förmyndares förvaltning, redovisning och ansvarighet skola ega
tillämpning a god man, som här aises, lärer ej kunna så förstås, som skulle
hustrun i gode mannens konkurs ega samma förmånsrätt som tillkommer
omyndig för fordran hos förmyndare. Då det emellertid enligt utskottets
tanke är åt behofvet påkalladt samt med rättvisa ocli billighet förenligt,
att dylik förmånsrätt beredes hustrun, har utskottet till förevarande paragraf
fogat ett tillägg i sadant syfte. Utskottet anser sig likväl böra omnämna,
att någon tvekan inom utskottet försports, huruvida den sålunda ifråga¬
satta förmånsrätten borde inträda jemväl då uppdraget att vara god man
anförtrotts åt mannen. Det har nemligen framhållits, att sådant tilläfventyrs
kunde gifva anledning till det missbruk, att makarne i samråd utverkade
förordnande för mannen i ändamål, att han på grundvalen af hustruns
tillgångar skulle utan risk kunna inlåta sig i aftårsspekulatoner. Då
utskottet emellertid trott det kunna med fog förväntas, att domstolarne
vid tillämpningen af den föreslagna föreskriften skola tillse, att mannen
ej varder till god man förordnad i andra fall än då hans solvens står utom
tvifvel och missbruk af nyss antydda art ej kan misstänkas, har utskottet
ansett tillräckligt skäl ej föreligga att stadga något undantag från regeln
om hustruns förmånsrätt.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse af 1 kap. 8 §
handelsbalken.
Det i 1 kap. 8 § handelsbalken gifna stadgande att köp ej må
slutas med hustru, barn eller tjenstehjon, med mindre de hafva lof att
43
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
sälja, torde ej innebära något förbud att med dylika personer inlåta^sig i
aftal rörande egendom, hvaröfver de enligt lag ega förfoga. Vid sådant
förhållande lärer ifrågavarande stadgande ingalunda, såsom chefen för
justitiedepartementet ansett, vara oförenligt med de genom 1874 ars för¬
ordning införda grundsatser om hustruns rätt att förvalta egendom.
Giltigt skäl att i fråga om hustru upphäfva berörda förbud synes ej
heller i öfrigt föreligga. Eu dylik åtgärd kunde föranleda, att den, som
af hustru tillhandlar sig egendom, till hvars försäljande hon ej varit
berättigad, skulle, så framt han ej kunde visas hafva saknat god tro,
ega att behålla egendomen till dess lösen för densamma gåfves. Något
dylikt kan utskottet ej anse lämpligt, utan finner utskottet, med hänsyn
till det begränsade omfånget af hustruns förvaltningsrätt, det vara i sin
ordning, att den, som utan att förvissa sig om hustruns befogenhet att
sälja med henne sluter köp, är underkastad risken af att utan ersättning
nödgas afstå det köpta.
Förslaget till lag om boskilnad.
3 §.
Enligt Kongl. Maj:ts förslag eger hustrun vinna boskilnad, då hennes
enskilda egendom eller samfäld egendom, som står under hennes förvalt¬
ning, blifvit för mannens gäld belagd med qvarstad eller skingrings-
förbud. Skälet härtill torde ligga deri, att man ansett ett dylikt förhållande
häntyda på sådan insolvens eller vanvård af boets angelägenheter, som
eljest berättigar till boskilnads erhållande. Med hänsyn till gällande be¬
stämmelser rörande vilkoren för beviljande af de rättsliga åtgärder, om
hvilka här är fråga, lärer emellertid nämnda slutsats ej kunna erkännas
såsom berättigad; och har utskottet förty ansett ifrågavarande omständig¬
heter ej böra såsom boskilnadsanledning upptagas.
Jemväl i ett annat hänseende har utskottet trott förslaget böra något
jemkas. Den omständigheten, att mannen, på sätt i paragrafens näst sista
stycke förutsättes, brutit sammanlefnaden och för längre tid öfvergifvit
hustrun, torde nemligen böra utgöra anledning till boskilnad, oberoende deraf,
. huruvida mannen rest bort utan veterligt ärende.
7 §•
I liändelse make, mot kvilken påstående om boskilnad väckes, sär¬
skilda »ånger blifvit i sitt hemvist sökt med kallelse till inställelse vid
rätten, °och maken sjelf eller ombud dervid ej kunnat träffas eller upp¬
lysning vinnas om makens vistelseort, skall enligt Kongl. Maj:ts förslag
44 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
boskilnadsmålets handläggning utan vidare fortsättas, oberoende af makens
frånvaro. Att ett mål sålunda skulle kunna af domstol behandlas och
pröfvas utan att kallelse till svaromål blifvit i någon form svaranden
kungjord, lärer emellertid näppeligen vara öfverensstämmande med vår
rättegångsordnings grundsatser; och i förevarande fall, der en så vigtig
fråga är å bane som den angående den äktenskapliga egendomsgemen-
skapens upphäfvande, synes det särskildt angeläget, att eu part icke till
följd af sin möjligen endast tillfälliga frånvaro från hemvistet går miste
om rätten att öfver motpartens påståenden afgifva yttrande. På grund
häraf har utskottet i paragrafen tillagt en bestämmelse, enligt hvilken det
under här förutsatta omständigheter åligger rätten att uppskjuta boskilnads¬
målets vidare behandling och medelst kungörelse i tidningarna kalla den
frånvarande maken till inställelse.
8 §.
(9 § i Kongl. Maj:t,s förslag.)
Att den föreskrifna uppteckningen af makarnes bo varder, så vidt
möjligt, fullständig och tillförlitlig, är af vigt icke allenast för makarne
sjelfva i deras inbördes förhållande, utan äfven för deras borgenärer, något
som särskildt framträder derutinnan, att, såsom af den föreslagna 18 §
framgår, borgenärs rätt att af make utkräfva gäld i visst fall är beroende
deraf, huruvida maken egt kännedom om gälden. Vid sådant förhållande
torde det ej vara lämpligt att, såsom Kongl. Maj:ts förslag afser, låta makes
skyldighet att edfästa bouppteckningen inträda endast då yrkande i sådant
syfte blifvit af andra maken framstäldt, utan synes det för närvarande
gällande stadgandet om makarnes ovilkorliga edspligt böra bibehållas.
9 §•
(8 § i Kongl. Maj:ts förslag.)
Den i 8 § vidtagna ändringen har föranledt någon jemkning i före¬
varande paragraf.
14 §.
Den föreskrift, Kongl. Maj:ts förslag innehåller om rätt för hustru att
tillträda egendom, som enligt denna paragraf blifvit för hennes räkning
afskild från boet, torde ej vara af något praktiskt behof påkallad och har
desto hellre ansetts böra utgå, som motsvarande förmån ej blifvit mannen
medgifven.
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o t.
45
17 f
Hvad Ivongl. Maj:ts förslag innehåller derom, att hustrun vid konkurs
eger att såsom fordran bevaka värdet af lösegendom, som tillhört henne
enskildt och utan hennes bifall förvandlats, skulle kunna gifva anledning
till den uppfattning, att hustrun ej under några förhållanden kunde göra
gällande enskild rätt till egendom, som genom utbyte eller omsättning
kommit i stället för hvad henne enskildt tillhört, en uppfattning, som,
framför allt i sådana fall, der hustruns enskilda tillgångar utgöras al
penningar eller värdepapper, skulle leda till föga rimliga resultat och
ej kan antagas ligga till grund för förslaget, Till förebyggande af det
sålunda antydda missförstånd har utskottet åt förevarande paragraf gifvit
en i viss mån förändrad affattning.
Den vidtagna förändringen har äfven ett annat syfte. Ivnligt Kongl.
Maj:ts förslag medför jemväl det förhållande, att hustruns lösegendom
blifvit utan hennes bifall pantsatt, rätt för henne att i konkurs bevaka
egendomens värde. För den händelse, att egendomen i värde öfverstiger
det belopp, för hvilket den är satt i pant, torde berörda stadgande vara
mindre rigtigt. Då nemligen hustrun i hvarje fall eger rättighet att åter¬
bekomma egendomen mot utgifvande af sistnämnda belopp, synes den skada,
som genom pantsättningen tillskyndats henne, aldrig kunna skattas högre
än till samma belopp; och dertill bör alltså under här antagna förutsättning
hennes betalningsrätt i konkursen begränsas. På en dylik begränsning
har utskottet velat häntyda genom att utbyta uttrycket »värdet af den
förvandlade eller pantsatta egendomen» mot »värdet af hvad sålunda för¬
skingrats ».
18 §•
Borgenärers rätt att påfordra återgång af skifte har i Kongl. Majds
förslag gjorts beroende deraf, att borgenärerna af skiftet haft märklig
skada. Denna begränsning af klanderrätten har utskottet funnit sakna
giltig grund och kunna i tillämpningen föranleda ojemnhet och andra
olägenheter; och har utskottet förty föreslagit, att klanderrätt skall inträda
i hvarje fall, då skiftet, i mer eller mindre män, ländt borgenärerna till
förfång. .
öfriga förändringar i denna paragraf torde ej tarlva närmare om¬
nämnande.
46
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande JS:o 1.
19 §.
De skäl, som ligga till grund för den af utskottet föreslagna be¬
stämmelsen rörande gäld, som hustrun oberoende af mannen åtagit sio-
äro i annat sammanhang angifna. T afseende å öfrig under äktenskapet
bil kommen bildbar utskottet funnit anledning ej föreligga att frångå den
i gällande boskilnadsforordmng antagna grundsatsen, att egendom, som
hustrun efter boskilnadsansökningen förvärf, ej får tagas i anspråk i
andra fall, än da galden tillkommit i och för handel eller annan rörelse
som hustrun med mannens bifall idkat, eller utgöres af böter eller skade-
stånd för brottslig gerning.
20 §.
•• a 1a^ser, att„ antyda, att här gifna stadganden ega tillämpning,
anda till dess laga kraft egande dom föreligger i boskilnadsmålet, något
som måste antagas vara åsyftadt jemväl i Kongl. Maj:ts förslag.
t u ,lnkbart är’ att före boskilnadsansökningens pröfning egendom till¬
faller hustrun under sadana förhållanden, att hon enligt giftermålsbalkens
bestämmelser eger att sjelf förvalta densamma. Att i dylikt fall hustrun,
oberoende af tillstånd från rättens sida, eger omhändertaga egendomen
uppenbart11 ^ Uttry°kligt förbehåU derom behöfver här intagas, vara
24 §.
Den af Kongl. Maj:t föreslagna affattningen skulle möjligen kunna
gifva aniedmng till det missförstånd, att skyldighet för makar att med
enskild egendom bidraga till familjens uppehälle ej inträdde förr än vid
boskilnad. Till undvikande häraf har utskottet vidtagit en jemkning i
27 §.
Ändringen i paragrafens sista punkt har till syfte att tydligare än i
kongl. Maj :ts förslag skett utmärka, att bestämmelserna om undanskiftande
ega tillämpning, ända till dess skifte egt rum. Öfriga ändringar stå i
sammanhang med de af utskottet föreslagna bestämmelserna rörande be¬
talningen af hustruns gäld.
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
47
Förslaget till lag angående ändring i förordningen huru gäld vid
dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående
undanskiftande af egendom i död makes bo
den 18 september 1862.
Samtliga af utskottet i detta förslag vidtagna ändringar afse att genom¬
föra de af utskottet förordade, i det föregående närmare omnämnda grund¬
satserna rörande betalningen af den gäld, som hustrun oberoende af mannen
åtagit sig, äfvensom hennes skyldighet att efter äktenskapets upplösning
svara för viss gäld.
Förslaget till lag om bodelning vid äktenskapsskilnad, så ock om
frånskild hustrus ansvarighet för gäld i boet.
1 §•
Huru vid äktenskapsskilnad skall förfaras med förvaltningen af boet,
intill dess detsamma genom skifte upplöses, är i Kongl. Maj:ts förslag så
till vida afgjordt, som förslaget i fråga om samfäld egendoms förvaltning
hänvisar till motsvarande föreskrifter i boskilnadslagen. Beträffande för¬
valtningen af makarnes enskilda egendom saknar förslaget deremot be¬
stämmelser, något som torde bero deraf, att det ansetts falla af sig sjelft,
att hvardera maken eger, utan afbidan på skiftet, omhänderhaiva sin en¬
skilda egendom. Enligt utskottets tanke tarfvas emellertid uttryckliga be¬
stämmelser i detta ämne, och finner utskottet eu hänvisning till boskilnads¬
lagen äfven här kunna lämpligen ega rum. En dylik lösning af frågan
innebär, att hustrun omedelbart efter äktenskapets upplösning eger att,
efter ansökan hos rätten, utbekomma sin enskilda, af mannen förvaltade
egendom, men att, om sådan ansökan ej göres, egendomen intill skiftet
förblifver under mannens förvaltning, hvaraf åter torde följa, att hustrun
i händelse af mannens konkurs kan komma att söka undanskiftande icke
allenast, såsom i Kongl. Maj:ts förslag förutsättes, af giftorätt, utan äfven af
enskild egendom. I öfverensstämmelse med nu angifna uppfattning har
utskottet i paragrafens första stycke vidtagit åtskilliga jemkningar.
Öfriga ändringar stå i sammanhang med den förändrade affattningen
af giftermåhsbalkens och boskilnadslagens bestämmelser rörande utmätning
för gäld, som hustrun ensam åtagit sig.
48 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
2 §.
Denna paragraf har naturligen bort undergå enahanda omarbetning
som den deremot svarande 19 § i lagen om boskilnad.
3 §.
Att förevarande lagförslag ej kan hafva afseende å de fall, der egen-
domsgemenskapen blifvit genom boskilnad häfd, lärer utan vidare bevis¬
föring inses. Ett uttryckligt stadgande härom synes emellertid vara af
nöden, och har detta ansetts lämpligen kunna erhålla plats i en särskild,
tillagd paragraf.
Förslaget till lag om ändrad lydelse af 39 och 40 §§ i förordningen
angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875.
Rättigheten att vinna inteckning för upplåten nyttjanderätt till hustrus
enskilda fastighet, som af mannen förvaltas, är enligt den af Kong! Maj:t
föreslagna lydelse af 9 kap. 2 § giftermålsbalken beroende deraf, att hustrun
skriftligen samtyckt till upplåtelsen. Att detta samtycke afgifvits i vittnens
närvaro, är deremot ej i nämnda förslag gjordt till vilkor för intecknings
beviljande. Vid sadant förhållande hafva särskilda föreskrifter erfordrats
rörande förfarandet i sädana fall, der till stöd för ansökan om inteckning
aberopas ett obevittnadt medgifvande af hustrun; och hafva dylika före¬
skrifter upptagits i det föreslagna tillägget till 40 § i förordningen om
inteckning i fast egendom. Af den lydelse, utskottet gifvit åt 9 kap. 2 §
giftermålsbalken, följer deremot, att under nyss angifna omständigheter
inteckningsansökningen omedelbart skall afslås; och lärer nyssberörda tillägg
alltså, derest utskottets förslag i öfrigt antages, böra utgå.
)j i
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
49
På grund af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa:
l:o
att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts förslag till lag an¬
gående ändring i vissa delar af giftermålsbalken icke kan oförändradt
godkännas, ville i anledning af såväl Kongl. Maj:ts proposition som herr
I). Perssons motion för sin del antaga följande
Lag
angående ändring i vissa delar af giftermålsbalken.
Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Härigenom förordnas, att 9 kap. 1, 2 och 3 §§, 10 kap. 2 § samt 11
kap. giftermålsbalken skola erhålla följande ändrade lydelse:
9 Kap.
1 §•
Sedan man och qvinna sainman-
vigde äro, då är han hennes rätte
målsman och eger söka och svara för
henne, utom hvad angår egendom,
som är från hans förvaltning undan¬
tagen, samt sådan af hustrun under
äktenskapet gjord gäld, för hvilken
allenast hennes giftorätt och enskilda
egendom enligt lag svara; hustrun
följe ock mannens stånd och vilkor.
Bill. till Rilcsd. Prot. 1898. 8 Sami. 1 I
Sedan man och qvinna samman-
vigde äro, då är han hennes rätte
målsman och eger söka och svara
för henne, utom hvad angår egendom,
som är från hans förvaltning undan¬
tagen, samt gäld, hvarom i 11 kap.
5 § sägs; hustrun följe ock mannens
stånd och vilkor.
i Häft.
7
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
sa
Kongl. Maj.-ts förslag.
År genom äktenskapsförord stad¬
gadt, att hustrun tillhörig egendom
skall från mannens förvaltning undan¬
tagas, eller är sådant stadgande med-
deladt angående egendom, som ge¬
nom gåfva eller testamente till hu¬
strun gifven är med vilkor att den
henne enskildt tillhöra skall; då ege
hustrun öfver den egendom och af-
komsten deraf råda, der ej annor¬
ledes blifvit om förvaltningen före-
skrifvet. Kan hustrun genom eget
arbete något förvärfva, deröfver må
hon ock råda.
2 §■
Mannen hafre ej makt att sälja,
skifta, bortgifva eller med inteckning
för gäld eller med servitut belasta
hustruns enskilda fasta egendom, som
af honom förvaltas, utan att han
häfver hennes frivilliga ja och under¬
skrift i tvenne gode mäns närvaro,
ej heller att utan sådant samtycke
upplåta rätt till afkomst af egen¬
domen. Sker det ändock, vare den
åtgärd ogin, der klander derå väckes
af hustrun eller hennes arfvingar.
Har mannen utan hustruns samtycke
upplåtit nyttjanderätt till fastighet,
hvarom nu är sagdt, ege hon efter
mannens död, eller då äktenskapet
eljest blifvit upplöst eller boskilnad
skett, rätt att uppsäga den, som nytt¬
janderätt en innehafver; dock njute
landbo eller hyresman, som uppsagd
varder, laga fardag. Dör hustrun
Utskottets förslag.
År genom äktenskapsförord stad¬
gadt, att hustrun tillhörig egendom
skall från mannens förvaltning undan¬
tagas, eller är sådant stadgande med-
deladt angående egendom, som genom
gåfva eller testamente till hustrun
gifven är med vilkor att den henne
enskildt tillhöra skall; då ege hustrun
öfver den egendom och afkomsten
deraf råda, der ej annorledes blifvit
om förvaltningen föreskrifvet. Kan
hustrun genom eget arbete något för¬
värfva, deröfver må hon ock råda.
2 §•
Mannen hafve ej makt att sälja,
skifta, bortgifva eller med inteckning
för gäld belasta hustruns enskilda
fasta egendom, som af honom för¬
valtas, utan att han häfver hennes
frivilliga ja och underskrift i tvenne
gode mäns närvaro, ej heller att utan
sådant samtycke upplåta rätt till af¬
komst af egendomen eller sluta aftal,
hvarigenom ä den lägges servitut,
eller annorledes än för egendomens
behof afverka skog derå eller till annan
upplåta rätt till sådan afverkning.
Sker det ändock, må klander derå
väckas af hustrun eller hennes arf¬
vingar. Har mannen eljest utan
hustruns frivilliga ja och underskrift
i tvenne gode mäns närvaro upplåtit
nyttjanderätt till fastighet, hvarom
nu är sagdt, må den rättighet ej
intecknas; och ege hustrun efter
Särskilda Utskotts (N:o 1J Utlåtande N:o 1.
51
Kongl. Majtts förslag.
före mannen, ege hennes arfvingar
enahanda uppsägningsrätt. Vill nytt-
janderättens innehafvare sjelf upp¬
säga, kåfve dertill lof. Ej må på
grund af upplåtelse af mannen fastig¬
het, som här afses, för nyttjanderätt
intecknas, med mindre hustrun skrift¬
ligen till upplåtelsen samtyckt.
Har inannen öfvergifvit hustrun,
eller är han för sjukdom eller af
annan orsak ur stånd att om boet
draga försorg, ege hustrun till nöd¬
torft pantsätta eller afyttra egendom
i boet, hvaröfver hon eljest ej egt
råda; dock må ej fast gods intecknas
eller afyttras, med mindre rätten,
efter det mannens närmaste fränder
blifvit hörde, det medgifver.
Utskottets förslag.
mannens död, eller då äktenskapet
eljest blifvit upplöst eller boskilnad
beviljats, rätt att uppsäga den, som
nyttjanderätten innehafver; dock
njute landbo eller hyresman, som
uppsagd varder, laga fardag., Dör
hustrun före mannen, ege hennes arf-
vingar enahanda uppsägningsrätt.
Nyttjanderättens innehafvare ege ock,
der äktenskapet upplöses eller boskil¬
nad beviljas, lof att uppsäga.
Har mannen öfvergifvit hustrun,
eller är han för sjukdom eller af
annan orsak ur stånd att om boet
draga försorg, ege hustrun till nöd¬
torft pantsätta eller afyttra egendom
i boet, hvaröfver hon eljest ej egt
råda; dock må ej fast egendom in¬
tecknas eller afyttras, med mindre
rätten, efter det mannens närmaste
fränder blifvit hörde, det medgifver.
3 §•
Före vigseln skall han till henne viss morgongåfva utfästa, antingen
i löst, eller fast, men ej i båda tillika, ehvad han med mö, eller enka, sig
gifter.
Morgongåfva skall tagas af mannens enskilda lott i boet. Har hustru,
som mannen öfverlefver, barn efter honom, eller dör hustrun förr än
mannen, då ege morgongåfva ej rum.
10 Kap.
2 §. 2 §.
Man och hustru hafva giftorätt till Man och hustru hafva giftorätt till
hälften hvardera i all den lösa egen- hälften hvardera i all boets lösa
52
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
dom, som de ega eller ega få, så
ock den fasta egendom, hvilken de i
hjonalag afla tillsammans. I den fasta
egendom, som man eller hustru före
eller under äktenskapet ärft eller
förut förvärft, eger ej andra maken
giftorätt; dock vare all årlig ränta
och afrad deraf under lösören räk¬
nad. Varder under äktenskapet egen¬
dom genom gåfva eller testamente
till ena maken gifven med vilkor att
den honom eller henne enskildt till¬
höra skall; i den egendom njute den
andra maken ej heller giftorätt.
egendom samt i den fasta egendom,
som under äktenskapet förvärfvas. I
den fasta egendom, som man eller
hustru före eller under äktenskapet
ärft eller förut förvärft, eger ej andra
maken giftorätt; dock vare all årlig
afkomst deraf under lös egendom räk¬
nad. År egendom genom gåfva eller
testamente till ena maken gifven med
vilkor att den honom eller henne
enskildt tillhöra skall; i den egen¬
dom njute den andra maken ej heller
giftorätt.
11 Kap.
Om ansvarighet för gäld i makars ko och om vederlag vid
bodelning.
1 §•
Gäld, som af ena maken före äkten¬
skapet gjord är, skall med dess gifto¬
rätt och enskilda egendom betalas.
Har den gäldbundne maken i boet
medfört egendom, deri giftorätt andra
maken tillkommer, skall så stor del
af gälden, som mot värdet af den
egendom svarar, utgå ur samfälda
boet, för så vidt ej annan, af den
gäldbundne maken medförd egen¬
dom, som på grund af inteckning
eller eljest utgjorde säkerhet för gäl¬
den, kunnat till betalning deraf lemna
tillgång.
Hvad nu är sagdt om ansvarighet
1 §•
Gäld, som af ena maken före äkten¬
skapet gjord är, skall med dess gifto¬
rätt och enskilda egendom betalas.
Har den gäldbundne maken i boet
medfört egendom, deri giftorätt eger
rum, skall för så stor del af gälden,
som mot värdet af den egendom
svarar, jemväl andra makens giftorätt
gå i betalning, för så vidt ej annan,
af den gäldbundne maken medförd
egendom, som på grund af inteck¬
ning eller eljest särskildt häftade för
gälden, kunnat till betalning deraf
lemna tillgång.
Hvad nu är sagdt om ansvarighet
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
53
Kongl. Maj:ts förslag.
för gäld, hvarför make vid äkten¬
skapets ingående häftade, skall ega
motsvarande tillämpning i fråga om
gäld, som under äktenskapet åsamkats
make i följd af arf eller mottagande
af gåfva eller testamenterad egen¬
dom.
2 §.
År i äktenskapet gäld gjord af
begge makarne, eller har hustrun för
det gemensamma boets räkning gjort
gäld under sådana förhållanden, att
det kunnat antagas ske med mannens
samtycke, den gäld skall med sam¬
fäld egendom betalas. Räcker ej den
egendom till fulla gälden, fy lies det,
som brister, af begges enskilda egen¬
dom efter den andel hvardera i sam-
fälda boet eger. Har allenast endera
maken enskild egendom: är det man¬
nen, betale det som återstår; är det
hustrun, betale ej mer än sin andel i
gälden, der hon ej till vidsträcktare
betalningsansvar sig förbundit.
3 §•
För gäld, som i äktenskapet af
mannen gjord är, gånge betalning ut
af samfäld egendom och, der den ej
förslår, af mannens enskilda; dock
må ej, der gälden utgöres af böter
eller skadestånd för brottslig gerning
eller grundar sig på borgen, af sam-
fälda boet användas mera än man¬
nens andel deri.
Utskottets förslag.
för gäld, hvarför make vid äkten¬
skapets ingående häftade, skall ega
motsvarande tillämpning i fråga om
gäld, som under äktenskapet åsamkats
make i följd af arf eller mottagande
af gåfva eller testamenterad egen¬
dom.
2 §.
Är i äktenskapet gäld gjord af
begge makarne, eller har hustrun för
det gemensamma boets räkning gjort
gäld under sådana förhållanden, att
det kunnat antagas ske med mannens
samtycke, den gäld skall af sam-
fälda boet och makarnes enskilda
egendom betalas. Ej skall dock
hustruns enskilda egendom svara för
mera än hälften af hvad ur samfälda
boet ej kan gäldas, utan så är att
hon till vidsträcktare betalningsan¬
svar sig förbundit.
3 §•
För gäld, som i äktenskapet af
mannen gjord är, soaré samfälda
boet och mannens enskilda egendom;
dock skall ej, der gälden tillkommit
af mannens särskilda vållande och
förgörelse utan att hustrun deraf
nytta eller del haft, af samfälda boet
svara mera än mannens andel deri.
54
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Kongl. May.ts förslag.
Hav hustrun i annat fall, än i 2
§ sägs, gjort gäld i äktenskapet, gånge
hennes giftorätt i boet och enskilda
egendom till gäldens betalning.
4 §•
Har under äktenskapet ena maken
åtagit sig betalningsansvar för andra
makens gäld, hvarom i 1 eller 3 §
sägs, skall, såvidt borgenärs rätt rörer,
gälla hvad i 2 § finnes stadgadt; dock
vare hustrun, der gälden är af henne
gjord, med sin enskilda egendom för
hela gälden ansvarig.
Sökes i makars bo utmätning för
gäld, som i detta kap. afses, och är
ej ansökning on\ boskilnad gjord,
Utskottets förslag.
4 §.
Har hustrun i annat fall än i 2
§ afses med mannens samtycke gjort
gäld i äktenskapet, eller utgöres gäld,
som hon i äktenskapet ådragit sig, af
böter eller skadestånd för brottslig
gerning, siare för den gäld hennes
giftorätt och enskilda egendom.
•5 i
För gäld, som hustrun i andra fall
än nit sagda äro i äktenskapet gjort,
siare endast egendom, hvaröfver hon
eger råda.
6 §•
Har under äktenskapet ena maken
åtagit sig betalningsansvar för andra
makens gäld, hvarom i l, 3 eller
4 § sägs, skall, såvidt borgenärs
rätt rörer, gälla hvad i 2 § finnes
stadgadt; dock vare hustrun, der gäl¬
den är af henne gjord, med sin en¬
skilda egendom för hela gälden an¬
svarig.
7 §•
Sökes i makars bo utmätning för
gäld, som i detta kap. afses, och är
ej ansökning om boskilnad giord,
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
55
Konffl. Maj:ts förslag.
ege make undantaga allenast sådan
egendom, som är dess enskilda till¬
hörighet och, efter ty ofvan är sagdt,
ej svarar för gälden; dock må ej,
(ler för gäld, som i äktenskapet af
hustrun gjord är, betalningsskyldighet
blifvit allenast henne ålagd, utmätas
egendom, hvaröfver mannen eger
råda, utan så är att gälden utgöres
af böter eller skadestånd för brottslig
gerning.
Huru egendom eljest må fredas för
gäld, derför den ej bör svara, finnes
särskild! stadgadt.
. 6
Har samfäld egendom gått till be¬
talning af gäld, derför, efter ty i 1
eller 3 § är sagdt, samfälda boet ej
svarar, eller blifvit genom ena ma¬
kens särskilda vållande och för-
görelse, utan nytta för andra maken,
boet afhänd, skall vid boets delning
den make, som sålunda njutit en¬
skild fördel af samfälda boet eller
vållat dess minskning, af sin lott i
boet och enskilda egendom gifva
andra maken vederlag till så stort
belopp, som svarar mot dess gifto¬
rätt i hvad ur samfälda boet gått.
Finnes vid bodelning samfäld egen¬
dom vara använd till sådan för¬
bättring af ena makens enskilda egen¬
dom, som ej är att räkna till dess
underhåll och skötsel, gifve ock den
make af sin giftorätt och enskilda
Utskottets förslag.
ege make undantaga allenast sådan
egendom, som är dess enskilda och,
efter ty ofvan är sagdt, ej svarar för
gälden; dock må ej för gäld, som i
5 § sägs, utmätas annan egendom än
den, hvaröfver hustrun eger råda.
Huru egendom eljest må fredas för
gäld, derför den ej bör svara, finnes
särskildt stadgadt.
5 §•
j: ■ •. , •(**.;-. It.' *'• i.; •;
Har samfäld egendom gått till be¬
talning af gäld, derför, efter ty i 1,
3 eller 4 § är sagdt, samfälda boet
ej svarar, eller har gäld, som i 5 §
sägs, guldits af annan samfäld egen¬
dom än den, hvaröfver hustrun egt
råda, eller har samfäld egendom blifvit
genom ena makens särskilda vållande
och förgörelse, utan nytta för andra
maken, boet afhänd, eller till för¬
bättring af ena makens enskilda egen¬
dom använd, skall vid boets delning
den make, som sålunda njutit en¬
skild fördel af samfälda boet eller
vållat dess minskning, af sin lott i
boet och enskilda egendom gifva
andra maken vederlag till så stort
belopp, som svarar mot den senares
giftorätt i hvad ur samfälda boet
gått.
56
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Kongl. Maj:s förslag.
egendom vederlag, beräknad efter an¬
dra makens giftorätt i hvad mot vär¬
det af förbättringen svarar.
■ ^ ' ' 7 §.
Har ena makens enskilda egendom
blifvit använd till betalning af den
andres gäld, hvarom i 6 § förmäles,
njute vid bodelning den make, som
egendom sålunda frångått, vederlag
af andra makens giftorätt och en¬
skilda egendom. Lag samma vare,
der makes enskilda egendom eljest
blifvit till nytta för andra maken
eller genom dess vållande och för-
görelse använd, som i 6 § sägs.
§•
År gäld, derför enligt 1 eller 3 §
samfälda boet svarar, betald med den
gäldbundne makens enskilda egen¬
dom, njute vid bodelning den make
vederlag ur samfälda boet. Har an¬
dra makens enskilda egendom gått
till betalning af sådan gäld, gånge
vederlag ut ej allenast af samfälda
boet utan ock, der det ej förslår, af
den gäldbundne makens enskilda egen¬
dom.
Har ena makens enskilda egendom
gått till betalning af gäld, som i 2
§ afses, eller har sådan egendom
blifvit annorledes än till betalning
af gäld använd för gemensam räk-
Utskottets förslag.
9 §•
Har ena makens enskilda egendom
blifvit använd till betalning af den
andres gäld, hvarom i 8 § förmäles,
njute vid bodelning den make, som
egendom sålunda frångått, vederlag
af andra makens giftorätt och en¬
enskilda egendom. Lag samma vare,
der makes enskilda egendom eljest
blifvit till nytta för andra maken
eller genom dess vållande och för-
görelse använd, som i 8 § sägs.
10 §.
År gäld, derför enligt 1 eller 3 §
samfälda boet svarar, betald med den
gäldbundne makens enskilda egen¬
dom, njute vid bodelning den make
vederlag ur samfälda boet. Har an¬
dra makens enskilda egendom gått
till betalning af sådan gäld, gånge
vederlag ut ej allenast af samfälda
boet utan ock, der det ej förslår, af
den gäldbundne makens enskilda
egendom.
Har ena makens enskilda egendom
gått till betalning af gäld, som i 2
§ afses, eller har sådan egendom
blifvit annorledes än till betalning
af gäld använd för gemensam räk-
Särskilda Utskotts (N:o ij Utlåtande N.-o i.
57
Kongl. Maj:ts förslag.
ning, skall vederlag utgå ur samfälda
boet. Räcker det ej till, fylle andra
maken med sin enskilda egendom
så stor del af bristen, som på den
make belöper i förhållande till dess
andel i boet.
.9 §.
För vederlag ansvare ej make med
annan egendom än den, som hör till
boet, då det delas.
Utskottets förslag.
ning, skall vederlag utgå ur samfälda
boet. Räcker det ej till, fylle andra
maken med sin enskilda egendom så
stor del af bristen, som på den make
belöper i förhållande till dess andel
i boet,
11 §.
Har å fast egendom, som tillhör
ena maken enskildt, afverkats skog ut¬
öfver egendomens skäliga afkastning,
och har den af verkning kommit andra
maken eller det såmfälda boet till
godo^ skall vederlag utgå efter de i 9
och 10 §§ stadgade grunder.
12 §.
För vederlag ansvare ej make med
annan egendom än den, som hörde till
boet., då boskilnad söktes eller äkten¬
skapet upplöstes.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock skall hvad i 10
kap. 2 § finnes stadgadt icke gälla i afseende å äktenskap, som före nämnda
dag blifvit ingånget.
2:o
att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts förslag till lag
angående ändrad lydelse af 19 kap. 4 § ärfdabalken icke kan oförändradt
godkännas, måtte för sin del antaga följande
n 7
liilt. till Liiksd. Prof. 1898. 8 Samt. 1 Afd. 1 Häft.
58
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Lag
angående ändrad lydelse af 19 kap. 4 § ärfdabalken.
Härigenom förordnas, att 19 kap. 4 § ärfdabalken skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Kött f/l. Maj;ts förslag:
År någon för vanvett, slöseri eller
andra orsaker ur stånd att vårda
gods sitt, varde under förmyndare
stäld. År det hustru, varde mannen
eller annan förordnad till god man
att utöfva hennes rätt i afseende å
egendoms förvaltning; och skall för
gode matmen gälla hvad om för¬
myndares förvaltning, redovisning
och ansvarighet finnes föreskrifvet.
Utskottets förslag:
År någon för vanvett, slöseri eller
andra orsaker ur stånd att vårda
gods sitt, "värde under förmyndare
stäld. År det hustru, varde mannen
eller annan förordnad till god man
att utöfva hennes rätt i afseende å
egendoms förvaltning. För den, som
sålunda till god man förordnats, gällc
hvad om förmyndares förvaltning,
redovisning och ansvarighet finnes
föreskrifvet; och skall hvad lag stad¬
gar angående förmånsrätt för omyn¬
digs fordran hos förmyndare jemväl
ega tillämpning i af seende å hustruns
fordran hos gode mannen.
• i; i ‘ ‘ ■ : - ■ • ,i .:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899.
3:o
att Kongl. Maj:ts förslag till lag angående ändrad lydelse af 1 kap. 8 §
handelsbalken icke måtte af Riksdagen antagas;
Kongl. Maj:ts förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse af 1 kap.
8 § handelsbalken.
Härigenom förordnas, att 1 kap.
8 § handelsbalken skall erhålla föl¬
jande ändrade lydelse:
Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
59
Kongl. Maj:ts förslag.
Ingen må något köpa af annan
mans barn eller tjenstehjon, utan
de hafva lof att sälja, eller till köp¬
slagan satte äro. Gör det någon, och
åkäres; vare det ogilt, och böte tio
daler.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1899.
4:o
att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts förslag till lag
angående ändrad lydelse af 70 § utsökningslagen icke kan oförändradt
godkännas, måtte för sin del antaga följande
Lag
angående ändrad lydelse af 70 § utsökningslagen.
Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
förordnas, att 70 § utsökningslagen skall erhålla följande
* Härigenom
ändrade lydelse:
Vill vid utmätning i makars bo
endera undantaga viss egendom, förty
att den enligt 11 kap. .5 § giftermåls-
balken eller lagen om boskilnad
ej bör gå i betalning för den gäld,
som sökes, och är ej med afseende
å egendomens och gäldens beskaffen¬
het uppenbart, att utmätning ej må
ske, skall hvad i 69 § finnes stadgadt
Vill vid utmätning i makars bo
endera undantaga viss egendom, förty
att den enligt 11 kap. 7 § gifter-
målsbalken eller lagen om boskilnad
ej bör gå i betalning för den gäld,
som sökes, och är ej med afseende
å egendomens och gäldens beskaffen¬
het uppenbart, att utmätning ej må
ske, skall hvad i 69 § finnes stadgadt
60
Särskilda Utskotts (IS:o 1) Utlåtande 1,
Kongl. Maj:ts förslag.
angående förfarandet i der afsedt fall
lända till efterrättelse; dock att före¬
skriften om gäldenärens instämmande
ej skall å andra maken lämpas. Hvad
nu är sagdt ege ock tillämpning, då
efter vunnen boskilnad make vill vid
utmätning i andra makens bo freda
egendom.
Om utmätning af lösören, som blif¬
va sålda, men lemnats qvar i säl¬
jarens vård, galle hvad särskild! är
stadgadt. Om utmätning af gods,
hvarom i 131 § sjölagen förmärs,
vare lag som der sägs.
Utskottets förslag.
angående förfarandet i der afsedt fall
lända till efterrättelse; dock att före¬
skriften om gäldenärens instämmande
ej skall å andra maken lämpas. Hvad
nu är sagdt ege ock tillämpning, då
efter vunnen boskilnad make vill vid
utmätning i andra makens bo freda
egendom.
Om utmätning af lösören, sqm blif¬
va sålda, men lemnats qvar i säfjarens
vård, galle hvad särskild! är stadgadt.
Om utmätning af gods, hvarom i
131 § sjölagen förmäles, vare lag
som der sägs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock att, der utmätning
dessförinnan skett, äldre lag länder till efterrättelse.
5:o
att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts förslag till lag an¬
gående ändrad lydelse af 5 § konkurslagen icke kan oförändrad! godkän¬
nas, måtte för »in del antaga följande
Lag
angående ändrad lydelse af 5 § konkurslagen.
Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Härigenom förordnas, att 5 § konkurslagen skall erhålla följande än¬
drade lydelse:
Der likväl borgenärs fordra till- Der likväl borgenärs fordran till¬
kommit senare än de omständigheter, kommit senare än de omständigheter
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
61
Kongl. May.ts förslag.
på hvilka han sin ansökning om
egendomsafträdet grundar, vare den
ansökning utan verkan.
Har borgenär för sin fordran sä¬
kerhet genom pant eller genom in¬
teckning i fast egendom; ege ej den
rätt, i 2, 3 och 4 §§ omförmäld är,
der han ej gitter visa, att panten
eller inteckningen till gäldande af
hans fordran otillräcklig är. Ej heller
ege borgenär söka, att makars bo
afträdas skall, der hans fordran är
sådan, att för densamma ej kan vin¬
nas utmätning i egendom, hvaröfver
mannen eger råda.
Utskottets förslag.
på hvilka han sin ansökning om
egendomsafträdet grundar, vare den
ansökning utan verkan.
Har borgenär för sin fordran sä¬
kerhet genom pant eller genom in¬
teckning i fast egendom; ege ej den
rätt, i 2, 3 och 4 §§ omförmäld är,
der han ej gitter visa, att panten
eller inteckningen till gäldande af
hans fordran otillräcklig är. Ej heller
ege borgenär söka, att makars bo
afträdas skall, der hans fordran är
sådan, att för densamma ej kan
vinnas utmätning i annan egendom
än den, hvaröfver hustrun eger råda.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1890.
6:o
att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts förslag till lag om bo¬
skilnad icke kan oförändradt godk ännas, måtte för sin del antaga följande
Lag
om boskilnad.
Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Med upphäfvande af förordningen om boskilnad och undan skiftande,
af egendom i makars bo den 18 september 1832 lörordnas som följer:
62
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Kongl. Majits förslag.
Utskottets förslag.
I.
Allmänna bestämmelser.
1
Makar ege, efter ansökan, vinna
2 §•
Häftar mannen för gäld, hvarom i
11 kap. 1 eller 3 § giftermålsbalken
sägs, och kan den gäld ej betalas
utan att hustruns enskilda egendom
eller giftorätt, som för gälden ej
svarar, tillgripes, eller är fara för
handen att, der gälden betalas, veder¬
lag, som hustrun vid bodelning bör
njuta, ej kan till fullo utgå; då må
hon vinna boskilnad. Häftar hustrun
för sådan gäld, vare om mannens
rätt att erhålla boskilnad lag samma.
År makars bo till konkurs afträda
varde, på ansökan af endera maken,
till boskilnad dömd!.
3 §.
Hustrun ege ock vinna boskilnad
i de fall, att
makarnes gemensamma bo är be-
lastadt med så stor gäld, att den ej
kan betalas med den egendom, som
i boet samfäld är, och den enskilda,
som för samma gäld bör svara, eller
att fara är för handen, att, der gäl-
§•
boskilnad, när de derom ense äro.
2 §•
Häftar mannen för gäld, hvarom
i 11 kap. 1 eller 3 § giftermålsbal¬
ken sägs, och kan den gäld ej beta¬
las utan att hustruns enskilda egen¬
dom eller giftorätt, der den för gälden
ej svarar, tillgripes, eller är fara för
handen att, der gälden betalas, veder¬
lag, som hustrun vid bodelning bör
njuta, ej kan till fullo utgå; då må
hon vinna boskilnad. Häftar hustrun
för gäld, som i 11 kap. 1 eller 4 § gifter-
malsbalicen afses, vare om mannens
rätt att erhålla boskilnad lag samma.
År makars bo till konkurs afträda
varde, på ansökan af endera maken,
till boskilnad dömdt.
3 §•
Hustrun ege ock vinna boskilnad
i de fall, att
makarnes gemensamma bo är be-
lastadt med så stor gäld, att den ej
kan betalas med den egendom, som
i boet samfäld är, och den enskilda,
som för samma gäld bör svara, eller
att fara är för handen, att, der gäl-
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
63
Kongl. Maj:ts förslag.
den betalas, hustrun tillkommande
vederlag ej kan till fullo utgå;
eller hustruns enskilda egendom
eller ock samfäld egendom, hvar¬
öfver hon egde råda, utan hennes
samtycke! blifvit till betalning af gäld,
för hvilken hennes enskilda egendom
ej bort svara, använd eller för sådan
gäld pantsatt, utmätt, med qvarstad
belagd eller satt under förbud att
säljas eller skingras, eller ock mannen
annorledes obehörigen förfogat öfver
sådan egendom;
eller mannen belastat boet med
gäld utan motsvarig nytta eller eljest
vanvårdat eller försummat boets an¬
gelägenheter;
eller han på annat sätt än nu är
sagdt missbrukat sitt målsmanskap
eller öfvergifvit hustrun och rest bort
utan veterligt ärende samt ej kommit
åter inom sex månader;
eller han blifvit under förmyndare
stäld.
Utskottets förslag.
den betalas, hustrun tillkommande
vederlag ej kan till fullo utgå;
hustruns enskilda egendom eller
ock samfäld egendom, hvaröfver hon
egde råda, utan hennes samtycke blif¬
vit till betalning af gäld, för hvilken
hennes enskilda egendom ej bort
svara, använd eller för sådan gäld
utmätt eller pantsatt, eller ock mannen
annorledes obehörigen förfogat öfver
sådan egendom;
mannen belastat boet med gäld
utan motsvarig nytta eller eljest van¬
vårdat eller försummat boets ange¬
lägenheter;
mannen på annat sätt än nu är
sagdt missbrukat sitt målsmanskap
eller öfvergifvit hustrun och ej kom¬
mit åter inom sex månader; eller
mannen blifvit under förmyndare
stäld.
4 §.
Ansökning om boskilnad skall ingifvas till underrätt i den stad eller,
å landet, till domaren i den ort, der mannen bör inför domstol svara i
tvistemål, som angå gäld i allmänhet. År i stad ej rättegångsdag, och
finnes ej någon satt att å rättens vägnar inlagor mottaga, må ansökningen
ingifvas till rättens ordförande.
5 §•
Finner rätten eller domaren, att ansökning om boskilnad ej kan
upptagas, förty att den är till orätt domstol stäld eller af annan orsak,
teckne det skriftligen å ansökningen.
fi4
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Kongl. Maf.ts förslag. Utskottets förslag.
Upptages ansökningen, läte ratten eller domaren genast om densamma
och dagen, då den gjord är, införa kungörelse i allmänna tidningar^
äfvensom, der så ske kan, i tidning inom orten.
6 §•
Har ej vid boskilnadsansökning,
som af begge makarne gjord är, fo¬
gats af dem med edsförpligtelse under-
skrifven förteckning å boets tillgån¬
gar och skulder, varde föreläggande
dem meddeladt att inom viss tid så¬
dan uppteckning till rätten eller do¬
maren ingifva. Försummas det, upp-
drage rätten eller domaren åt magi¬
stratsperson, kronofogde, länsman, rät¬
tens betjent eller annan lämplig per¬
son att uppteckningen utan dröjsmål
förrätta; och åligge makarne att allt,
som till boet hörer, under edsförplig¬
telse redligen uppgifva.
7 §•
År ansökning om boskilnad gjord
allenast af endera maken, teckne
rätten eller domaren å ansökningen
kallelse å makarne att sig vid rätten
inställa, i stad sist inom åtta dagar
och på landet å viss dag under på¬
gående eller näst infallande lagtima
ting eller ock å urtima ting, der så¬
dant äskas.
Kallelsen skall genom sökandens
försorg delgifvas andra maken. År
denne ej tillstädes å den för in¬
ställelsen utsatta dag, och visas ej,
6 §•
Har ej vid boskilnadsansökning,
som af begge makarne gjord är, fo¬
gats af dem med edsförpligtelse under-
skrifven förteckning å boets tillgån¬
gar och skulder, varde föreläggande
dem meddeladt att inom viss tid så¬
dan uppteckning till rätten eller do¬
maren ingifva. Försummas det, varde
af rätten eller domaren förordnande
meddeladt magistratsperson, krono¬
fogde, länsman, rättens betjent eller
annan lämplig person att uppteck¬
ningen utan dröjsmål förrätta; och
åligge makarne att allt, som till boet
hörer, under edsförpligtelse redligen
uppgifva.
7 §•
År ansökning om boskilnad gjord
allenast af endera maken, teckne
rätten eller domaren å ansökningen
kallelse å makarne att sig vid rätten
inställa, i stad sist inom åtta dagar
och på landet å viss dag under på¬
gående eller näst infallande lagtima
ting eller ock å urtima ting, der så¬
dant äskas.
Kallelsen skall genom sökandens
försorg delgifvas andra maken. År
denne ej tillstädes å den för in¬
ställelsen utsatta dag, och visas ej,
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
65
Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
att kallelsen blifvit delgifven i så att kallelsen blifvit delgifven i så
god tid, att maken kunnat iakttaga god tid, att maken kunnat iakttaga
inställelse, eller ock att för delgif- inställelse, eller ock att för delgif-
ningen hinder mött, vare ansökan- ningen hinder mött, vare ansöknin¬
gen förfallen. Har maken särskilda gen förfallen. Har maken särskilda
gånger blifvit med kallelsen sökt i gånger blifvit med kallelsen sökt i
sitt hemvist, utan att maken sjelf sitt hemvist, utan att maken sjelf
eller ombud kunnat träffas eller upp- eller ombud kunnat träffas eller upp¬
lysning vinnas, hvar maken sig uppe- lysning vinnas, hvar maken sig uppe¬
håller, utgöre den omständighet, att haller, utsäde rätten dag för ärendets
kallelsen ej blifvit delgifven, icke hin- vidare behandling och förelägge genom
der för boskilnadsmalets vidare hand- kungörelse, som införes i allmänna
läggning. . . tidningarna tre gånger, sista gången
. Varder boskilnadsansökningen med- minst två månader före nämnda dag,
gifven eller visas till densamma skä- maken att sig vid rätten infinna.
lig anledning, och är ej bouppteck- Kommer ej maken, utgöre den om-
ning ingifven, meddele rätten för- ständighet icke hinder för boskilnads-
ordnande för lämplig person att upp- målets vidare handläggning,
teckningen förrätta, såsom i 6 § sägs. Varder boskilnadsansökningen med-
gifven eller visas till densamma skä¬
lig anledning, och är ej bouppteck¬
ning ingifven, meddele rätten för¬
ordnande för lämplig person att upp¬
teckningen förrätta, såsom i 6 § sägs.
9 §• 8 §.
Riktigheten af upprättad boupp- Bouppteckningen skall, der ej laga
teckning vare make pligtig att med ed hinder möter, af begqe makarne inför
inför rätten fästa, der det af andra rätten med ed fästas; och hålk rätten
maken yrkas. hand deröfver.
8 §- 9 §.
Sedan boet blifvit i laga ordning Sedan bouppteckningen blifvit med
upptecknadt, meddele rätten så snart ed fästad, meddele rätten så snart
ske kan beslut i boskilnadsfrågan. ske kan beslut i boskilnadsfrågan.
llih. till Kiksd. Prof. 18.98. 8 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 9
66
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
,1 X '•! t>'> ' V 1
Kongl. May.ts förslag.
.\,\tX \ '.u'Vi ‘\v,\
10 §.
V •' !!.«:.■!
När boskilnad blifvit sökt, förordne
rätten eller domaren, der hustrun det
begär, i .god man att henne biträda.
Den, som dertill blifvit utsedd,'ege
att i afseende å boskilnaden och
hvad dermed har samband hustruns
talan bevaka, der den ej af henne
sjelf utföres. t . < , m..
) V-' iV.
Utskottets förslag.
.'>Vv\vV\ V,V.\ \\ •"
10 §.
r3 l
När boskilnad blifvit sökt, förordne
rätten eller domaren, der hustrun det
begär, god man att henne biträda.
Den, sont dertill blifvit Utsedd, "har
att i afseende å boskilnaden och hvad
dermed eger samband hustruns talan
bevaka, der den ej af henne sjelf
utföres.
11 §.
o \ fi
Åtgärd, som enligt 5, 6, 7 eller 10 § på domaren ankommer, ege han
vidtaga ändå att han jäfvig är; anmäle dock, der förordnande för särskild
domare tarfvas, jäfvet utan dröjsmål i hofrätten.
,,,'n :V-i)W Xf AV. '".V- -löt ... , ;Uvy: yar
12 §. 12 §.
Vill hustrun, att egendom, som
tillhör henne enskildt men af man¬
nen förvaltas, skall;, utan afbidan på
skifte,! boet, från' hans, förvaltning
undantagas, göre .derom ansökning å
boskilnadsmålet; och förordne rätten,
der till boskilnad dömes, att egen¬
domen skall till hpstrun öfverlemnas.
Sådan ansökning må ock göras sedan
till boskilnad blifvit dömdt.
Har hustrun gjort ansökning,
hvarom nu är sagdt, må rätten,, der
hon det äskar, förordna, att egen¬
dom, som ansökningen afser, skall
sättas under särskild vård och för¬
valtning till dess öfver ansökningen
blifvit dömdt; ege ock, der hustrun
för .egendomen ställer borgen, som
.uaouniesifcCK.bU' *i i s äl iii, !
Vill hustrun, att egendom, som
tillhör henne enskildt men af man¬
nen förvaltas, skall, utan afbidan på
skifte i boet, från hans förvaltning
undantagas, göre derom ansökning i
boskilnadsmålet; och förordne rätten,
der till boskilnad dömes, att egen¬
domen skall till hustrun öfverlemnas.
Sådan ansökning må ock göras sedan
till boskilnad blifvit dömdt.
Har hustrun gjort ansökning,
hvarom nu är sagdt, må rätten, der
hon det äskar, förordna, att egen¬
dom, som ansökningen afser, skall
sättas under särskild vård och för¬
valtning till dess öfver ansökningen
blifvit dömdt; >ege ock, der hustrUn
för egendomen ställer borgen, söm
* * >1 <*4
67
\ [, / (\ r,\ >■ ■ "V' IviV'-.
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
,.UY,.V,\ ,"AV.>V\ sv,.:v,-us\ ,\<.u
Kongl. Majits förslag. Utskottets förslag.
•M
af rätten godkännes, medgifva, att i af rätten godkännes, medgifva, att i
afbidan på ansökningens pröfning' • afbidan' 1 på ansökningens pröfning
egendomen skall till hustrun utleinnas. egendotfien skall till hustrun öfver-
lemnas.
\,,A .vi, ; . •>•,, j*n .. \ v • ' \ ,-v
Utan binder deraf att rätten enligt 12 §_ meddelat förordnande om
egendoms undantagande från mannens förvaltning, varde, der tvist seder¬
mera yppas, frågan om makes rätt till egendomen efter lag bedömd.
14 §. 14 §.
Då boskilnad sökt är, förordne Då boskilnad sökt är, förordne
rätten, der endera maken det äskar, , rätten, der endera maken det äskar,
att viss egendom, motsvarande den att viss egendom, motsvarande den
makes giftorätt eller någon del deraf, makes giftorätt eller någon dej deraf,
skall för makens, räkning från sam- skall för makens räkning från sam-
fälda boet afskiljas och sättas under fälda boet afskiljas och sättas under
särskild vård och förvaltning, till särskild vård och förvaltning, till
dess öfver boskilnadsansökningen dess öfver boskilnadsansökningen
dömdt blifvit och, der den bifalles, dömdt blifvit och, der den bifalles,
boet skiftas skall; ,dock må afskil- boet skiftas; dock inå afskiljandet ej,
jandet ej, mot andra makens bestri- mot andra makens bestridande, bil¬
dande, tillåtas, |,der den make visar låtas, der den make visar skälig an-
skälig anledning, att boet deraf skulle ledning, att boet deraf skulle lida
lida märklig skada, eller ställer borgen, märklig skada,1 eller ställer bor-,
som af \ rutten god kermes, för hvad gon, som af rätten god kännes, för
vid skifte af samfälda boet bör till-' hvad vid skifte af samfälda boet bör
komma sökanden, Afskiljande, hvar- tillkomma sökanden. ^ Afskiljande,
om ,nu är sagdt, må jemväl efter hvarom nu är sagdt, må jemväl efter
vunnen boskilnad sökas.,...i vunnen boskilnad sökas.
Egendom, som i nu stadgad ord¬
ning blifvit för hustruns räkning af- ..t
skild, må af .henne tillträdas, der hon
för fen egendom. ställer borgen, som
af rätten godkännes.
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Kongl Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
15 §.
14 § s&ss- "4 --
16
Hvad i 11 kap. 5 § giftermåls-
balken finnes stadgadt skall jemväl
efter det boskilnad sökts ega tillämp¬
ning intill dess skifte sker, dock att
egendom som jemlik 14 § i denna
lag^ biljett för ena makens räkninq
från samfälda boet afskild, ej må
tillgripas för gäld, derför den makes
giftorätt lagligen icke svarar.
16 §.
Egendom, som jemlik 14 § blifvit
för ena makens räkning från sam¬
fälda boet afskild, må ej utmätas
för gäld, derför den makes giftorätt
icke svarar, dock att der egendom,
hvaröfver hustrun egt råda, blifvit
for mannens räkning afskild, den
egendom må tillgripas för gäld, som
i 11 kap. 5 § gifterm älsbalken afses.
I öfrigt skall jemväl efter det bo¬
skilnad jökts hvad i 11 kap. 7 §
giftermalsbalken finnes stadgadt eqa
tillämpning intill dess skifte sker; dock
må ej för gäld, som i 5 § af samma
kapitel sägs, utmätas annan egendom
än den, hvaröfver hustrun egde råda
vid den tid boskilnaden söktes.
17 §•
Nu har boskilnad sökts: är o pen¬
ningar eller lösören förvandlade de
der hustrun efter förord eller annor¬
ledes enskild t tillhört, eller finnas så¬
dana lösören pantsatta, och kan det
eg antagas, att den förvandling eller
pantsättning med hennes bifall skett;
da ege hon vid konkurs rätt att så¬
som fordran bevaka värdet af den
förvandlade eller pantsatta egendomen
och njute för den fordran betalnings-
rätt i samfälda boet och mannens
17 §.
Nu har boskilnad sökts: finneslös
egendom, som hustrun enskildt tillhört
eg i behåll eller är den pantsatt, och
kan det ej antagas, att egendomen
blifvit med hustruns bifall henne af-
hand eller. lemnad såsom pant; då
ege hon vid konkurs rätt att såsom
iordran bevaka värdet af hvad så¬
lunda förskingrats och njute för den
fordran betalningsrätt i samfälda boet
och mannens enskilda egendom; svare
dock med hvad henne i utdelning
69
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Kongl. Maj:ts förslag.
enskilda egendom; svare dock med
hvad henne i utdelning tillfaller så¬
som med annan enskild egendom.
I öfrigt njute ej make i konkurs
betalningsrätt för vederlagsfordran.
18 §.
Sedan till boskilnad dömdt är. skall
boet,, så snart ske kan, skiftas i den
ordning, som om delning af död
mans ^ qvarlåtenskap är i lag stadgad.
Ej ma skifte ske förr än all veterlig
gäld, derför samfälda boet svarar,
gulden blifvit. Sker annorledes, svare
makarne, en för begge och begge
för en, för samma gäld.
Da skifte egt rum, läte makarne
den öfver skiftet upprättade handling
ingifvas till den rätt, som boskilnads-
målet handlagt; och åligge det rätten
att utan dröjsmål låta i allmänna
tidningarne samt, der så ske kan, i
tidning inom orten kungöra, att hand¬
lingen blifvit till rätten inlemnad
med uppgift om dagen då det skett.
Varder endera maken försatt i konkurs,
som börjar inom tre månader från
det handlingen till rätten ingafs,
gånge skiftet, der det ländt borge¬
närerna till märklig skada, på deras
åkäran åter; dock må ej talan derom
anhängiggöras senare än en månad
från inställelsedagen i konkursen.
Utskottets förslag.
tillfaller såsom med annan enskild
egendom.
I öfrigt njute ej make i konkurs
betalningsrätt för vederlagsfordran.
18 §• V''.';-'"'
Sedan boskilnad beviljad blifvit,
skall boet, så snart ske kan, skiftas
i den ordning, som om delning af
död mans qvarlåtenskap är i lag
stadgad. Ej må skifte ske förr än
all veterlig gäld, derför samfälda
boet svarar, gulden blifvit. Sker
annorledes, svare makarne, en för
begge och begge för en, för samma
gäld. Har vid skifte egendom, hvar¬
med hustrun svarar för gäld, som af ses
i 11 kap. 5 § giftermålsbalken, tillagts
mannen, vare han med den egendom
för gälden ansvarig.
Då skifte egt rum, läte makarne
den öfver skiftet upprättade handling
ingifvas till den rätt, som boskilnads-
målet handlagt; och åligge det rätten
att utan dröjsmål låta i allmänna
tidningarne samt, der så ske kan, i
tidning inom orten kungöra, att hand¬
lingen blifvit till rätten inlemnad,
med uppgift tillika om dagen då det
skett. Varder ena makens egendom
afträdd till konkurs, som börjar inom
tre månader från det handlingen till
rätten ingafs, gånge skiftet, der det
ländt borgenärerna till förfång, på
deras åkäran åter; dock må ej talan
derornanhängiggöras senare än en må¬
nad från inställelsedagen i konkursen.
70
Särskilda Utskotts (N:o lj Utlåtande N:o 1.
Kongl. Maj:ts förslag.
. ,. v < u f \\\^
Utskottets förslag.
19 §.
Då 'boskilnad beviljad blifvit, vare
all egendom, ' som, efter det ansök¬
ningen om boskilnad gjord är, ena
maken genom arf, gåfva, testamente,
aftal eller annorledes förvärfvar, så¬
som enskild egendom ansedd. Hustrun
vare ej pligtig att med sådan egen¬
dom ansvara för den gäld, som under
äktenskapet derförut gjord ät, Utan:
så är att hon sjelf ådragit sig gälden
i och för handel eller annan rörelse,1
som hon med: mannens bifall idkat,
eller gälden är kådan, att, eftér ty i"
giftermålsbalken sägs, allenast hennes
giftorätt och enskilda egendom derför
svara.''
20 §.
Egendom!,' somy efter det boskil-
nadsansökning gjord är men innan
den pröfvats, tillfaller hustrun, må,
der hon det äskar, under särskild1
vård och förvaltning sättas, så ock
af henne tillträdas mot borgen,1 so in
af rätten godkännes, '
21
19 §•
Då boskilnad! beviljad blifvit, vare
all egéndom, som, efter det ansök¬
ningen om boskilnad gjord är, ena
maken genom arf, gåfva, testamente
eller annorledes förvärfvar, såsom
enskild egendom ansedd. Hustrun
vare ej pligtig ätt med sådan egen¬
dom ansvara för den gäld, som under
äktenskapet derförut gjord är, utan
så är att hon sjelf ådragit sig gälden
i och för handel eller annan rörelse,
som hon med mannens bifall idkat,
eller gälden utgores af böter eller
skadestånd för brottslig gerning. För
gäld, som af ses i 11 kap. 5 § gifter¬
målsbalken, vare hustrun efter, vunnen
boskilnad ansvarig allenast» med egen¬
dom,' hvaröfver hon egde råda vid
den tid boskilnäåen söktes.
20 §.
Egendom, som, efter det boskjl-
nadsansökning gjord är men innan
den Slutligen pröfvats, tillfaller hu¬
strun, må, der hon det äskar, under
särskild vård och förvaltning sättas,
så ock af henne tillträdas mot bor¬
gen, som af rätten godkännes.
§.
Hustru, som vunnit boskilnad, råde sitt gods sjelf.
Intill dess skifte sker behålle hvardera maken, der ej af ofvan gifna
bestämmelser annat föranledesj1 förvaltningen af den egendom, hvaröfver
maken- egde råda: vid den tid, då böskilnadsansökningen gjordes.
Särskilda, Vt^kotts (N,:o 1} Utlåtande N:o 1. -»1
Kongl. Maj:ts förslag. . , Utskottets förslag^
22 §.
Ändå att boskilnad beviljad är, ege ej ena maken till den andre något
bortgifva eller makarne sig emellan sluta annat aftal, än som med skifte
af boet har samband.
23 §.
All gäld, som ena maken gör efter det boskilnad blifvit sökt, varde,
om boskilnad vinnes, såsom enskild gäld ansedd.
Makar, som vuny.it boskilnad, varf Makar vare, ändå att.de vunnit
pligtige att hvar efter sin förmåga boskilnad, pligtige att hvar efter sin
bidraga till eget och barnens , uppe- förmåga bidraga till eget och barnens
häfte. uppehälle. ; .
-J ■' 1 j '' v ) :• dn- : :
25 §.
Klagan öfver att boskilnadsansökning ej upptagits, så ock öfver beslut
rörande förordnande af god man för hustru skall i hofrätt‘föras genom
besvär; och vare dervid för .klagan öfver domares beslut tid, som för be¬
svär öfver underrättens ’i orten utslag är i lag stadgad. Har underrätt
annorledes än i sammanhang med pröfning af boskilnadsansökning med¬
delat beslut angående fråga, som omförmäles i 12, 14 eller 20 §, må talan
jemväl fullföljas genom besvär. Beslut i fråga, som i 10, 12, 14 eller 20
§ afses, gånge utan hinder af förd klagan i verkställighet, der ej förbud
deremot från hofrätten kommer.
Vill någon hos Konupgen föra klagan öfver hofrätt* beslut i fråga,
som stolat genom besvär fullföljas i hofrätten, göre det genom besvär,
hvilkå böra ingifvas inom hälften af den tid, som i 30 kap. 9 § rätte¬
gångsbalken stadgas, och fullgöre dervid det, soip i 18 § af samma kapitel
finnes föreskrifvet.
26 §.
Vid allmän underrätt skall föras förteckning öfver alla der anhängig¬
göra boskilnadsärenden, utvisande för hvarje ärende dagen, då ansökning
deri gjord är, så ock alla i ärendet vidtagna åtgärder och af rätten eljest
meddelade beslut.
^,,.,(1 liv- n,i
72 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
II.
Särskilda bestämmelser om förfarandet vid boskilnad i sammanhang
med konkurs. s
27 §.
År makars bo till konkurs afträda
och vill make i sammanhang med
konkursen söka boskilnad, gifve sin
nsökning in sist å tid, som för in¬
ställelse i konkursen är i den offent¬
liga stämningen utsatt.
Sökes boskilnad, och vill make, att
viss egendom, förty att den är dess
enskilda tillhörighet, ej skall gå i be¬
talning för gäld, som i konkursen
bevakas, eller att makens giftorätt
skall för sådan gäld fredas, begäre
undanskiftande af den egendom eller
giftorätt inom tid, som nu är sagd,
eller hafve sin talan härutinnan för¬
lorat. Lag samma vare, der före
konkursen boskilnad blifvit sökt.
27 §.
År makars bo till konkurs afträdt,
och vill make i sammanhang med*
konkursen söka boskilnad, gifve sin
ansökning in sist å tid, som för in¬
ställelse i konkursen är i den offent¬
liga stämningen utsatt.
Sökes boskilnad, och vill make,
att viss egendom, som maken påstår
vara dess enskilda, ej skall gå i be¬
talning för gäld, som i konkursen
bevakas, eller att makens giftorätt
eller någon del deraf skall för sådan
gäld fredas, begäre undanskiftande
inom tid, som nu är sagd, eller hafve
sin talan härutinnan förlorat. Lag
samma vare, der före konkursen bo¬
skilnad blifvit sökt men skifte ännu
ej skett.
^SÖknmf SOm J1 2Jr § Sag8’ varde> sedan andra maken och der
iJlpnnmgen afT Unda"sk’ftande, jemväl borgenärerna, på sätt i konkurs¬
er tf™ • f onskni1?" af bevakade fordringsanspråk stadgas, erhållit till-
“ t S'g y“ra’ W-a, £di att jaf der-
29 §.
Har make begärt undanskifta en¬
skild egendom eller giftorätt, och vill
maken, att det påstående skall gälla
äfven i afseende å gäld, som efter
29 §.
Har make begärt undanskiftande,
och vill maken, att detta skall gälla
äfven i afseende å gäld, som efter
inställelsedagen i konkursen beva-
/
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
73
Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
inställelsedagen i konkursen bevakats, kats, göre yrkande derom i den ord-
göre ansökning derom i den ordning, ning, som för framställande af jäf
som för framställande af jäf mot be- mot bevakning är i konkurslagen
vakning är i konkurslagen stadgad; stadgad; och varde med det yrkande
och varde med ansökningen så för- så förfaret, som om jäf är före-
faret, som om jäf är föreskrifvet. skrifvet.
30 §. 30 §.
Ej må den omständighet, att make _ Ej må den omständighet, att make
tillåtits undanskifta giftorätt, hindra tillåtits undanskaffa giftorätt eller nå-
samfäld egendoms försäljning. Skall gon del deraf, hindra samfäld egen¬
enskild egendom, som make tillåtits doms försäljning. Skall enskild egen-
undanskifta, gå i betalning för be- dom, som make tillåtits undanskifta,
vakad gäld, må ock den egendom gå i betalning för bevakad gäld, må
eller hvad deraf för gäldens beta- ock den egendom eller hvad deraf
lande erfordras genom syssloman- för gäldens betalande erfordras genom
nens försorg säljas. sysslomännens försorg säljas.
31 §•
Hvad ofvan är stadgadt i fråga om boskilnadsansöknings kungörande
samt om boupptecknings upprättande och beedigande, så^ ock om förord¬
nande af god man för hustru skall icke ega tillämpning, då boskilnad sökes
i sammanhang med konkurs.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1899; dock att mål, som före
den dag äro anhängiggjorda, skola
behandias efter äldre lag.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1899; dock att mål, som
dessförinnan anhängiggjorts, skola
behandlas efter äldre lag.
Bill. till Rikta. Prof, 1898. 8 Sami. 1 Afd. t fftift.
10
74
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
7:o
att Riksdagen, med förklarande att Kong!. Maj:ts förslag till lag an¬
gående ändring i förordningen huru gäld vid dödsfall betalas skall och
om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande af egendom i död
makes bo den 18 september 1862 icke kan oförändradt godkännas, måtte
för sin del antaga följande
Lag
angående ändring i förordningen huru gäld vid dödsfall betalas skall
och om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande af
egendom i död makes bo den 18 september 1862.
Kongl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.
Härigenom förordnas, att 8 och 18 §§ i förordningen huru gäld vid
dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående undanskif¬
tande af egendom i död makes bo den 18 september 1862 skola upphöra
att gälla, och att nedannämnda §§ i samma förordning skola erhålla föl¬
jande lydelse:
9 §.
Har efterlefvande make eller arfvinge egendom afträda och vilja sterb-
husdelegarne å någondera sidan egendom undanskifta, göre derom skriftlig
ansökning sist å tid, som i den offentliga stämningen för inställelse utsatt
är; och varde, sedan sterbhusdelegarne å andra sidan samt borgenärerna,
på sätt i konkurslagen om granskning af bevakade fordringsanspråk sägs,
erhållit tillfälle att i frågan sig yttra, ansökningen efter lag af rätten be¬
dömd, ändå att jäf deremot ej gjordt är.
Om undanskiftande för gäld, som efter inställelsedagen bevakats, lände
till efterrättelse hvad i 29 § af lagen om boskilnad finnes stadgadt.
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
75
Kongl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.
10 §.
Hafva sterbhusdelegarne å ena sidan afträdt egendom, och vill någon
å andra sidan egendomen tillträda, vare lag som i 6 § sägs; ställe dock
den sterbhusdelegare borgen jemväl för egendom, om hvars undanskiftande
påstående må vara gjordt eller efteråt kan göras, och njute sedan borge¬
närernas rätt emot den, som undanskifta vill.
11 §■
När egendomsafträde å någondera sidan sker, skall all egendom i boet
till borgenärerna öfverlemnas, utom i de fall, som i 6 och 10 §§ omför-
mälas. Hvad i lagen om boskilnad stadgadt finnes om försäljning af egen¬
dom, som endera sidan tillåtits undanskifta, så ock om betalningsrätt för
vederlagsfordran galle äfven i de fall nu sagda äro.
12 §•
Afträdes egendom för gäld, som efter bouppteckningen sig yppat,
skall hvar, som det egendomsafträde tillgodonjuta vill, med ed fästa, att
den gäld honom ej känd var en månad före den dag, anmälan om egen-
domsafträdet gjordes. Den, som egendom sålunda afträdt, skall den ed a
inställelsedagen aflägga; stånde honom dock fritt att förut inför den rätt,
hvarunder den döda lydt, eller vid annan domstol edgången fullgöra. An¬
nan sterbhusdelegare åligge, der någon borgenär det äskar, att eden aflägga
och det styrka inom den tid och i den ordning, som honom af rätten
eller domaren förelägges; gör han det ej, njute ej af egendomsafträdet den
förmån, hvarom i 16 och 17 §§ förmäles.
17. §.
Efterlefvande make, som egendom
rätteligen afträdt, vare fri från all
gäld, hvarför dess enskilda egendom
ej svarar. Enka njute ock för fram¬
tiden befrielse från öfrig gäld, som
under äktenskapet tillkommit, utan
17 §•
Efterlefvande make, som egendom
rätteligen afträdt, vare fri från all
gäld, hvarför dess enskilda egendom
ej svarar. Enka njute ock för fram¬
tiden befrielse från öfrig gäld, som
under äktenskapet tillkommit, utan
76
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande JV:o 1.
Kongl. Maj:ts förslag.
så är att hon sjelf gjort gälden i och
för handel eller annan rörelse, som
hon med mannens bifall idkat, eller
gälden är sådan, att, efter ty i gifter-
målsbalken sägs, allenast hennes gifto¬
rätt och enskilda egendom derför svara.
Utskottets förslag.
så är att hon sjelf ådragit sig gälden
i och för handel eller annan rörelse,
som hon med mannens bifall idkat,
eller gälden utgöres af böter eller
skadestånd för brottslig gerning.
För gäld, som af ses i 11 kap. 5 §
giftermålsbalken, vare enka, ehvad
egendomsafträde sker eller ej, ansva¬
rig allenast med egendom, hvaröfver
hon egde råda vid mannens död eller,
om hon vunnit boskilnad, vid den
tid denna söktes.
19 §.
Varder af någon sterbhusdelegare boet till konkurs afträda galle
det till förmån för annan sterbhusdelegare, som ej dessförinnan tid till
egendomsafträde försutit.
20 §.
Arfvingar, som ej i laga tid sig
urarfva gjort, svare, en för alla och
alla för en, för den dödas gäld, utan
så är att de äro från all delaktighet
i boet uteslutna, eller att de ej
vid bouppteckningen tillstädes varit,
och ej heller, förut eller sedan,
tagit befattning med boet eller af
arfvet förmån njutit: i dessa fall
vare sådan arfvinge från ansvarighet
för gälden fri.
Har efterlefvande make försummat
att egendom afträda, stånde han
eller hon med arfvingarna i lika
ansvar.
20 §.
Arfvingar, som ej i laga tid sig
urarfva gjort, svare, en för alla och
alla för en, för den dödas gäld, utan
så är att de äro från all delaktighet
i boet uteslutna, eller att de ej
vid bouppteckningen tillstädes varit,
och ej heller, förut eller sedan,
tagit befattning med boet, eller af
arfvet förmån njutit: i dessa fall
vare sådan arfvinge från ansvarighet
för gälden fri.
För hustru, och finnes i boet gäld,
som i 11 kap. 5 § giftermålsbalken
sägs, vare arfvingarne, der egendoms¬
afträde ej sker, för den gäld an¬
svarige endast med egendom, hvar¬
öfver hustrun egde råda vid döds-
77
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
fallet eller, om hon vunnit boskilnad,
vid den tid denna söktes.
Har efterlefvande make försummat
att egendom afträda, stånde han
eller hon med arfvingarna i lika
ansvar.
26 §.
Skiftar man den dödas qvarlåten¬
skap förr än all veterlig gäld af
annan beskaffenhet än i 11 kap. 5 §
giftermålsbalken sägs blifvit gulden;
vare för sterbhusdeleqare laq, som i
23 § sägs.
Har vid skifte af makars bo egen¬
dom, hvarmed hustrun svarar för
gäld, som af ses i 11 kap. 5 § gifter¬
målsbalken, tillagts mannenjeller arf¬
vinge efter honom, vare den, som egen¬
domen bekommit, dermed för gälden
ansvarig.
31 §.
Hvad i denna förordning finnes stadgadt om egendomsafträde af
efterlefvande make ege ej tillämpning, der boskilnad blifvit beviljad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock att mål, som
dessförinnan anhängiggjorts, skola behandlas efter äldre lag.
78
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
8:o
att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts förslag till lag om
bodelning vid äktenskapsskilnad, så ock om frånskild hustrus ansvarighet
för gäld i boet icke kan oförändradt godkännas, måtte för sin del antaga
följande
Lag
om bodelning vid äktenskapsskilnad, så ock om frånskild hustrus
ansvarighet för gäld i boet.
Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Har äktenskap blifvit genom skilnad
upplöst, skall om skifte af boet samt på¬
följd af underlåtenhet att före skiftet
betala gäld, så ock om förvaltning
af samfäld egendom intill dess skifte
sker gälla hvad i lagen om boskilnad
är i nämnda hänseenden stadgadt för
makar, som vunnit boskilnad; och
ege å makar, som blifvit i äkten¬
skapet skilda, jemväl tillämpning
hvad i samma lag för det fall, att
boskilnad sökts, tinnes föreskrifvet
om samfäld egendoms afskiljande
från boet och verkan deraf, om undan¬
skjutande af giftorätt för gäld samt
om makes betalningsrätt för veder-
lagsfordran.
Hvad i 11 kap. 5 § giftermåls-
balken finnes stadgadt om rätt för
mannen att för viss af hustrun gjord
gäld freda egendom, deröfver han eger
1 §•
Har äktenskap blifvit genom skil¬
nad upplöst, skall om skifte af boet
samt påföljd af underlåtenhet att före
skiftet betala gäld, så ock om för¬
valtning af enskild och samfäld egen¬
dom intill dess skifte sker i tillämp¬
liga delar gälla hvad i lagen om
boskilnad är i nämnda hänseenden
stadgadt för makar, som vunnit bo¬
skilnad: och ege å makar, som blifvit
i äktenskapet skilda, jemväl tillämp¬
ning hvad i samma lag för det fall,
att boskilnad sökts, finnes föreskrifvet
om samfäld egendoms afskiljande
från boet, om undanskiftande för
gäld samt om makes betalningsrätt
för vederlagsfordran.
Hvad i lagen om boskilnad stad¬
gas om utmätning för gäld skall in¬
till dess skifte sker lända till efter¬
rättelse; dock att för gäld, som af ses
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
79
Kongl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.
råda, skall i fråga om samfäld egen¬
dom, som efter skilnaden står under
hans förvaltning, lända till efterrättelse
intill dess skifte sker.
2 §•
Frånskild hustru vare ej pligtig att
med egendom, som hon efter skilnaden
förvärfvar, betala under äktenskapet
gjord gäld, utan så är att hon sjelf
ådragit sig gälden i och för handel
eller annan rörelse, som hon med
mannens bifall idkat, eller gälden
är sådan, att, efter ty i giftermdls-
balken sägs, allenast hennes giftorätt
och enskilda egendom derför svara.
i 11 kap. 5 § giftermålsbalken, ej må
utmätas annan egendom än den, hvar¬
öfver hustrun vid tiden för äkten-
skapsskilnaden egde råda.
2 §■
«
Frånskild hustru vare ej pligtig att
med egendom, som hon efter skilnaden
förvärfvar, betala under äktenskapet
gjord gäld, utan så är att hon sjelf
ådragit sig gälden i och för handel
eller annan rörelse, som hon med
mannens bifall idkat, eller gälden
utgöres af böter eller skadestånd för
brottslig gerning. För gäld, som af-
ses i 11 kap. 5 § giftermålsbalken,
vare frånskild hustru ansvarig alle¬
nast med egendom, hvaröfver hon vid
tiden för skilnaden egde råda.
3 §.
Hvad i denna lag finnes stadgadt
ege ej tillämpning der boskilnad blifvit
beviljad.
Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
januari 1899, men eger ej tillämp- januari 1899, men eger ej tillämp¬
ning ä dem, som dessförinnan blifvit ning, der skilnad i äktenskap dess-
i äktenskapet skilda. förinnan skett.
80
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
9:o
att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts förslag till lag om
ändrad lydelse af 39 och 40 §§ i förordningen angående inteckning i fast
egendom den 16 juni 1875 icke kan godkännas, måtte, med anledning af
Kongl. Mcij:ts ifrågavarande proposition, för sin del antaga följande
(Kongl. Maj:ts förslag)
(Utskottets förslag)
Lag
om ändrad lydelse af 39 och 40 %§
i förordningen angående inteck¬
ning i fast egendom den 16 juni
1875.
Härigenom förordnas, att 39 och
40 §§ i förordningen angående in¬
teckning i fast egendom den 16 juni
1875 skola erhålla följande ändrade
lydelse:
Lag
om ändrad lydelse af 39 § i för¬
ordningen angående inteckning
i fast egendom den 16 juni
1875.
Härigenom förordnas, att 39 § i
förordningen angående inteckning i
fast egendom den 16 juni 1875 skall
erhålla följande ändrade lydelse:
39 §.
Den, som i skriftlig handling fått nyttjanderätt till fast egendom, må,
till betryggande af nyttjanderättens bestånd efter ty här nedan sägs, erhålla
inteckning derför vid den rätt, hvarunder egendomen lyder.
Huru i visst fall inteckning ej må beviljas utan att upplåtarens hustru
samtyckt till upplåtelsen, derom skils i giftermålsbalken.
40 §.
Då inteckning för nyttjanderätt
sökes, skall den handling, hvari nytt-
janderätten är upplåten, till rätten
ingifvas; och varde handlingen eller
den del deraf, som angår nyttjande-
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
81
Kongl. Maj:ts förslag.
rätten, offentligen uppläst och i in-
teckningsprotokollet införd. År hand¬
lingen ej af vittnen styrkt, skall upp¬
låtaren höras; och förfares dervid
så, som i 6, 7, 8, 9 och 10 §§ är
stadgadt.
Der efter lag inteckning ej må
beviljas med mindre upplåtarens
hustru till upplåtelsen samtyckt, skall
hvad nu är i fråga om upplåtelse¬
handling sagdt ega motsvarande till-
lämpning i afseende å handling, hvar¬
igenom sådant samtycke lemnats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899.
10:o
att herr D. Perssons motion icke i vidare mån, än hvad utskottets
här ofvan under l:o gjorda hemställan innefattar, ma af Riksdagen bi¬
fallas; samt
ll:o ;
att Riksdagen måtte finna herr A. P. Gustafssons motion vara be¬
svarad genom hvad utskottet i föregående punkter hemstält.
'Stockholm den 18 april 1898.
På särskilda utskottets vägnar:
ROBERT DICKSON.
Bill. till Rikad. Prot. 18.98. 8 Sami. 1 Afd. 1 Häft.
11
82
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Reservationer:
af herr E. M. Unger: »Då jag, under handläggning inom Riksdagens
särskilda utskott n:o 1 af Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 28 med
förslag till lag angående ändring i vissa delar af gifterinålsbalken m. in.,
varit från utskottet i åtskilliga hänseenden skiljaktig, anhåller jag att här¬
med få i korthet angifva de hufvudsakliga spörsmål, med afseende å hvilka
jag stannat i olika mening med utskottet.
Till en början har jag då att anmäla, det jag icke kan biträda Kongl.
Maj:ts eller utskottets förslag om den i 9 kap. 1 § giftermålsbalken in¬
tagna ytterligare inskränkning, utöfver hvad år 1874 egt rum, i mannens
målsmansrätt för hustrun, i ty att mannen, såsom det föreslås, ej skulle
ega söka och svara för hustrun angående gäld, hvarom i 11 kap. 5 §
giftermålsbalken sägs, nemligen sådan af hustrun i äktenskapet gjord gäld,
derför hustrun svarar endast med egendom, hvaröfver hon eger råda.
För en sådan inskränkning i den lagstadgade målsmannarätten före¬
finnes, så vidt jag förstår, icke några hållbara teoretiska eller praktiska
skäl, men emot sådan inskränkning talar, dels det teoretiska skälet, att då
mannen anses behörig att såsom målsman tala och svara angående gäld,
som hustrun gjort före äktenskapet, följdrigtigheten synes fordra att
mannen ock bör vara behörig att tala och svara angående den gäld, som
hustrun gjort i äktenskapet, dels äfven det vigtiga praktiska skälet, att
det i allmänhet lärer vara för en fordringsegare omöjligt att bedöma,
huruvida den gäld, en hustru gjort hos honom, må vara att anse såsom
sådan gäld, som i 11 kap. o § giftermålsbalken omförmäles, eller icke,
vid hvilket förhållande fordringsegaren ock är satt ur stånd att bedöma,
om han, för utbekommande af sin fordran, bör rigta sin talan emot mannen
eller hustrun.
I sammanhang härmed torde här äfven böra fästas uppmärksamhet
a den af Kongl. Maj:t och af utskottet föreslagna inskränkning i mannens
målsmannarätt, som innefattas i det stadgande i 19 kap. 4 § ärfdabalken
att, om hustru för vanvett, slöseri eller andra orsaker är ur stånd att
vårda gods sitt, mannen må kunna förordnas till god man att utöfva
hustruns rätt i afseende å egendomsförvaltning, dervid för mannen skall
gälla hvad om förmyndares förvaltning, redovisning och ansvarighet finnes
föreskrifvet.
83
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Eftersom mannen ju ändock, trots föreslagna inskränkningar, enligt
9 kap. 1 § giftermålsbalken är hustruns rätte målsman, förmenar jag, att
mannen i sådan egenskap, utan något som helst särskild! förordnande,
derest han icke sjelf står under annans målmanskap, ipso jure, är behörig
omhänderhafva den förvaltning, som hustrun, till följd af ofvan om-
förmälda hinder, är ur stånd att utöfva, hvadan jag så mycket hellre
anser mig böra för min del afstyrka ifrågasatta tillägget till 19 kap.
4 § ärfdabalken, som derigenom skulle för hustrun tillskapas en lätt miss¬
brukad möjlighet till förmånsrätt, boets borgenärer till förfång.
Vidkommande derefter spörsmålet om makars giftorätt i bo och den
med afseende derå af Kong! Maj:t och af utskottet föreslagna ändringen
af 10 kap. 2 § giftermålsbalken, i syfte att jemväl fastighet i stad, före
eller under äktenskapet ärfd eller förut förvänd, skulle, liksom hittills fa¬
stighet på landet, vara enskild egendom, så må jag för min del förklara,
att jag anser den lagstiftning, som åsyftar inskränkning af äkta makars
egendomsgemensamhet, gå i orätt rigtning, enär sådan lagstiftning, som
mindre vårdar sig om samhällets sedliga rot, familjen, än om individen och
hans särskilda ekonomiska intressen, och som kastar in i familjen anled¬
ningar till split och kif om mitt och ditt, derigenom, enligt mitt förme¬
nande, hindrar eller försvårar ernåendet af de ideala uppgifter, familjen
har att fylla.
Med sådana åsigter skulle jag naturligtvis helst önska en lag, som i
regel fastsloge allmän egendomsgemensamhet inom äktenskapet, likväl med
utvidgad och underlättad rätt att, genom äktenskapsförord eller annat
aftal, eller genom boskilnad åvägabringa särskiljande af makarnes egen¬
dom, der skäliga anledningar dertill förefunnos.
Då fråga derom nu emellertid icke föreligger, samt för öfrigt tids¬
andan och allmänna stämningen inom landet synas, om ock till förfång
för familjens sedliga uppgifter, påkalla tillgodoseende af individens och
framför allt af qvinnans materiella intressen, lärer väl sådan anordning
af äkta makars förmögenhetsförhållanden, som jag här ofvan antydt, ty¬
värr icke kunna i närmaste framtiden förväntas, ehuru äfven i vår ma¬
terialistiska tid och trots all agitation åt' föreningen för gift qvinnas egande-
rätt och af andra s. k. qvinnoföreningar, inom landet och helt visst äfven
inom riksförsamligen finnas många erfarae, tänkande män, hvilka erkänna
sanningen af hvad eu framstående skriftställare i detta ämne yttrat, att
den lagstiftning, som tillerkänner äkta makar ömsesidig egendomsgemen¬
samhet, står i närmare öfverenstämmelse med äktenskapets sanna väsende,
än den, för hvilken sådan egendomsgemensamhet är främmande.
Skall nu dock något steg i fråga om förändring af legala gifto¬
84
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
rätten tagas i den af Kongl. Maj:t föreslagna retning, lärer väl från deras
synpunkt, sota vilja gå i den rigtningen, så mycket mindre kunna anföras
giltigt skäl att nöja sig med den af Kongl. Maj:t föreslagna och af utskottet
tillstyrkta förändringen i detta hänseende, i stället för att taga steget ut
samt låta både lös och fast egendom vara enskild, som, utom det att
egande af fast eller lös egendomjnumera medför hufvudsakligen samma
politiska och sociala berättigande, skilnaden emellan fast och lös egendom
är genom aktielagen väsentligen utjemnad.
Hvad mening man än", må “hysa angående den retning, hvari lag¬
stiftningen i detta ämne rätteligen bör gå, kan man väl ändock vara ense
derom, att lagstiftningen, på den väg, den går, bör vara konseqvent och
icke stanna vid halfmesyrer, som ej äro tillfredsställande för rättskänslan
och som för öfrigt göra lagstiftningen i ämnet, likasom all annan lag¬
stiftning, som ej grundar sig på principiella, utan endast å opportuna
skäl, invecklad och oklar.
En hvar, som, likasom utskottet, vill lagstifta till förment skydd för
individuel eganderätt inom familjen, lärer väl ock finna sig böra dela den
af justitierådet Carlson i hans anförande till högsta domstolens protokoll
den 12 sistlidne oktober i ämnet uttalade åsigt, som följer:
Den nu föreslagna lagändringen,“”enligt hvilken giftorätt icke vidare
skulle ega rum i fast egendom i stad, som ena makan eger vid gifter¬
målets ingående eller under äktenskapet ärfver, har förordats af lagkomitén
och lagberedningen samtj, begärts • af Riksdagen i dess skrifvelse af år 1884.
Detta oaktadt kan jag icke tillstyrka densamma. Enligt min uppfattning
är det principielt origtigt att göra ena makans rätt till andel i egendom,
som andra makan inför i boet, beroende af egendomens natur af fast eller
lös egendom. Det är obilligt att maka, som inför egendom af viss natur,
skall få behålla denna ensam, under det att andra makan, som inför
egendom af annan natur, måste afstå hälften deraf till förra makan. De
missförhållanden i detta afseende, till hvilka nu gällande lag gifver an¬
ledning, skulle genom förslagets upphöjande till lag icke komma att
minskas utan tvärtom ökas. En inskränkning i den lagbestämda egendoms-
gemenskapen makar emellan bör, när tiden derför finnes vara inne, ske på
det sätt, att all egendom, som af ena makan införes vid giftermålet eller
under äktenskapet tillfaller henne genom arf, gåfva eller testamente, för¬
klaras vara enskild.» ]
Vidare är jag från utskottet skiljaktig derutinnan att jag, till följd af
min åsigt om målsmannarättens betydelse, anser hustru, som står under
mannens målsmanskap, i allmänhet icke höra tillerkännas rätt att, utan
mannens samtycke, med laga verkan göra gäld, och äfven om hustru,
85
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
såsom utskottet i l1 kap. o § giftermålsbalken förutsätter, utan sådant
samtycke må kunna göra gäld, synes hon derför, enligt mitt förmenande,
böra svara endast med den egendom, hvaröfver hon eget' råda, da g (liden
tföres. 0 r
Utskottet, som i 11 kap. 5 § giftermålsbalken föreslår att för sådan
gäld. som der omförmäles, skall svara egendom, hvaröfver hustrun eger
råda, afser dermed nemligen, som utskottets förslag i öfriga delar gtfver
vid handen, icke den egendom, hvaröfver hon eger råda, då gälden gores,
utan jemväl: dels, enligt 11 kap. 7 § giftermålsbalken, den egendom,
hvaröfver hon råder, då utmätning sökes, dels, enligt 19 § åt lagen om
boskilnad, den egendom, hvaröfver hon eger rada vid den tid boskilnad
sökes, dels, enligt 2 § af lagen om bodelning vid äktenskapsskilnad m. m.?
den egendom, hvaröfver hon eger råda vid tiden för äktenskapsskilnaden,
der boskilnad ej förut varit beviljad, dels äfven, enligt 17 § i lagen huru
gäld vid dödsfall betalas skall m. in., den egendom, hvaröfver hon . eger
råda vid mannens död eller, om hon vunnit boskilnad, vid den tid denna
söktes.
Såsom synes, är alltså utskottets mening, att hustrun skall för gäld,
som hon på egen hand gjort, ansvara ej blott med den egendom, hvaröfver
hon eger råda, då gälden göres, utan äfven, der boskilnad ej mellankommer,
med den egendom, hvaröfver bon framdeles kan komma att- rada.
Genom en enda olycklig affär af eu i affärer oerfaren hustru kan
hustrun alltså förstöra existensvilkoren för sig och måhända hela sin familj
för all framtid.
Jag kan icke dela utskottets åsigt angående lämpligheten åt slik lag¬
stiftning, hvarigenom, endast för att tillmötesgå kraf pa större magt-
fullkomlighet och större kredit för gift qvinna, äfventyras hennes och,
eventuelt, hela hennes familjs ekonomiska välfärd. o o ....
Under dessa förhållanden och då jag derjemte angående åtskilliga
mindre väsentliga stadganden i nu föreslagna lagar har från. utskottet
afvikande mening, som jag ej anser nödigt att här närmare angifva, synes
mig utskottets förslag icke skäligen böra af Riksdagen bifallas, dock att
utskottets förslag till lag om boskilnad, sedan Riksdagen i här ofvan om-
förmälda hänseende fattat beslut, torde böra, efter sig företeende omstän¬
digheter, i hufvudsak godkännas, eller, för erforderlig omarbetning, till
utskottet återförvisas.'»
af herr J. Eliasson: »Vid behandlingen inom särskilda utskottet af
Kongl. Maj:ts proposition angående förändrade lagbestämmelser i fråga om
äkta makars egendomsförhållanden, har jag i vissa fall haft eu annan mening
86
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
än den, som inom utskottet gjort sig gällande, och ansett mig i anledning
deraf böra mot utskottets förslag anmäla reservation.
Innan jag bildat mig något eget omdöme i föreliggande fråga, har
jag sökt att få kännedom om de motiv, som år 1884 föranledde Riksdagen
att besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan om framläggande
af förslag till vissa ändringar i lagstadgandena rörande makars egendoms¬
förhållanden, och har dervid funnit, att såväl då, som långt förut, den
åsigt gjort sig gällande, att det förefans behof af ökad trygghet för den
gifta qvinnan i egendomsrättsligt afseende. Riksdagens skrifvelse inne¬
håller ock i tydliga ordalag hvad Riksdagen ansåg nödigt att förändra,
och grundtanken i samma skrifvelse kan icke synas vara annan än den,
att det borde beredas qvinnan ett utsträckt skydd för sin rätt. Det heter,
att genom de åsyftade lagbestämmelserna, enligt Riksdagens åsigt, skulle
åt den gifta qvinnan i detta hänseende inrymmas en sjelfständighet, be¬
fogenhet och trygghet, som på en gång vore större än den hon för när¬
varande eger och ändock läte sig väl förena med svensk sed och svensk
rättsåskådning. Obestridligen är det denna riksdagsskrivelse, som gifvit
anledningen till och ligger till grund för Kongl. Maj:ts proposition och
utskottets förslag, och det har förefallit mig fördenskull vara befogadt
att fordra, det något större afseende fästs derpå än hvad som skett.
Men icke nog härmed. Under en senare tid har äfven erfarenheten,
efter min uppfattning, på ett oförtydbart sätt ådagalagt nödvändigheten
af en ändrad lagstiftning, för att, mera än nu är förhållandet, tillgodose
den gifta qvinnan i förmögenhetsrättsligt afseende. Efter de lagstadganden,
som för närvarande gälla, och deras nutida tolkning, har hon i många
fall intet skydd af lagen mot sin förstörande man. Det heter, att det
finnes utvägar dertill, dels genom äktenskapsförord och dels genom bo¬
skilnad, men vid närmare betraktande har jag icke kunnat göra mig fri
från tanken på, att boskilnad sällan kommer i fråga förrän det är för
sent, då boskilnad utan sammanhang med konkurs hör till undantagen,
och att äktenskapsförord förlorar mycket af sin betydelse derigenom, att
sådant aftal skall ske för tidigt, samt kan dessutom i många fall anses
som en förolämpning och ett misstroende före äktenskapet, hvilket under
detsamma kan medföra ödesdigra följder. Utan allt beaktande torde icke
heller böra lemnas, att vid förords upprättande man ej kan göra sig en
föreställning om alla möjligen inträffande förhållanden i framtiden. Ut-
vägarne för hustrun att när det behöfs skydda sin enskilda, henne vid
äktenskapets ingående genom lag tillförsäkrade del i boet, för sin mans
förstörande åtgöranden, äro efter min tanke icke i alla fall tillfreds¬
ställande, hvarken enligt nu gällande lag, sådan den tolkats, eller efter
utskottets förslag.
87
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Jemför man nu Riksdagens skrifvelse år 1884 med utskottets förslag,
så framgår dervid, att det återstår ganska mycket af det Riksdagen då
ansåg nödvändigt för befrämjande af den gifta qvinnans rätt. Uti det
föreliggande förslaget rörer den hufvudsakligaste ändringen giftorätt i stad,
och flere förtydliganden hafva gjorts i andra fall; men i reformhänseende,
för att förbättra gift qvinnas ställning, förefaller mig mycket vara mera
sken än verklighet. Att — såsom Riksdagen år 1884 åsyftade — gift
qvinna borde berättigas att sjelf förvalta den egendom, som vore henne
enskildt tillhörig, utan att genom äktenskapsförord förbehålla sig sådan
rätt, samt att hustru ej borde vara skyldig att med sin enskilda egendom
svara för gäld, som mannen under äktenskapet åsamkat boet, derest hon
icke sig dertill uttryckligen förbundit, det har i förslaget nära nog med
tystnad förbigåtts, ehuru dessa omständigheter, efter min uppfattning, för¬
tjena tagas i betraktande vid lagstiftningen, som varit afsedd att åt den
gifta qvinnan inrymma en sjelfständighet, befogenhet och trygghet, som
vore större än den hon för närvarande eger.
Bland de omständigheter, som i afsevärd grad minskat den gifta qvin¬
nans skydd, är det en, hvilken ofta förekommer, och som efter mitt för¬
menande icke står i full konseqvens hvarken med den tydligt uttalade
meningen i 10 kap. 2 § giftermålsbalken, ej heller med rättvisa och billig¬
het. Om hustru före äktenskapet egt fastighet, eller sådan henne till¬
kommit i arf eller som gåfva med vilkor att den henne enskildt tillhöra
skall, samt denna försäljes under äktenskapet och annan egendom sättes i
stället, så har hustrun genom försäljningen förlorat sin egendoms egenskap
af enskild, utan rätt till vederlag, om mannen kommer under konkurs och
boets tillgångar åtgå till borgenärers. förnöjande. Nog måste sådant anses
bra hårdt för hustrun, synneidigen om mannen genom borgensförbindelser
eller dermed jemförligt, varit till obeståndet ensam vållande. Lagstiftning
och lagskipning hafva dock gått i sådan rigtning, det försvaras dermed,
att då hustru alltid har rätt att vägra sitt samtycke till försäljningen af
hennes enskildt tillhöriga fastighet, och genom att i tid söka boskilnad
bör kunna undvika följderna af mannens skadliga förvaltning af boet,
måste hon skylla sig sjelf, om hon uraktlåter de utvägar lagen anvisat
henne för att skydda sin enskilda fasta egendom. Saken synes mig dock
förtjena ses äfven från en annan sida. Mannen är hustruns laglige måls¬
man och eger, der ej förord afslutats, förvaltningsrätten, men utan an¬
svarighet att hålla hustrun i hvilka fall som helst skadeslös. Den underord¬
nade ställning, hvari lagen försatt den gifta qvinnan, bör ej heller få för¬
bises, och billigen torde det icke kunna begäras att vid försäljningen af hennes
fastighet hon skall kunna förutse de vådor, som för henne derigenom i en
88 Särskilda Uutskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
långt aflägsen framtid uppkomma. Många sorgliga vittnesbörd härom lem-
nar erfarenheten.
I fråga om att hustru sjelf bör bära följderna af sitt medgifvande
till sin enskilda fastighets försäljning, så föreställer jag mig att det
vidare kan sättas i fråga, om hustrun, genom att gifva sitt samtycke
till försäljning af sin enskilda fastighet och annan egendoms sättande i
stället, kan anses hafva faktiskt afstått från den rätt lagen tillförsäkrar
henne vid äktenskapets ingående och öfverlemnat denna till mannens i
framtiden blifvande borgenärers förmån. Jag tror mig icke heller sakna
all anledning till det antagandet, att hustruns enskilda eganderätt i sådant
fall blifvit genom försäljningen endast flyttad från en egendom till en
annan, samt att ingen ändring i giftorätten derigenom inträdt, och jag
vågar stödja denna min uppfattning på stadgandet i 2 kap. jordabalken.
Hvad som ock icke kan förefalla mig annat än märkligt, det är, att nu,
och fortfarande efter förslaget, makarne under äktenskapet icke ega att
träffa aftal, som minskar borgenärernas rätt; men det anses giltigt och
lagligt, om hustrun tillåtit försäljningen af hennes enskilda fastighet, hvar¬
igenom borgenärernas rätt blifvit ökad mot hvad den varit förut, hvilket
alldeles icke vid försäljningen varit åsyftadt. Dessutom kan det efter min
uppfattning anses strida mot rättvisa och billighet, samt derjemte räknas
till inkonseqvenserna, att mannens borgenärer skola vid inträffande kon¬
kurs ega större rätt till hustruns ursprungligen enskilda egendom, som
blifvit förvandlad, än mannen eller hans arfvingar har vid bodelning efter
dödsfall. Egendomligt synes det mig äfven, att hustrun för enskild lös¬
egendom skall ega betalningsrätt i mannens konkurs, men ingen veder-
lagsrätt för förvandlad enskild fastighet. Det vore, så synes mig, icke för
nog om hustrun för sin vederlagsfordran, uppkommen genom försäljningen
af hennes enskilda fastighet, vid konkurs erhölle åtminstone lika rätt som
mannens oprioriterade fordringsegare. I allmänhet gäller om borgenärers
rätt och företräde för hvarannan till gäldbunden egendom, att hvad i gäl-
denärs bo tinnes, som hörer annan till, det skall först uttagas; men hustru
hon får ej anses hafva hvarken eganderätt eller fordringsrätt. Hustruns
lott tycks vara bestämd utan iakttagande af nödiga konseqvenser.
En annan omständighet kan jag icke underlåta att beröra. Det kan
vara godt och väl att lagstiftning och lagskipning trygga tredje mans
rätt, men det förefaller mig att detta äfven kan gå för långt. När det
gäller frågor om gälds betalning vid konkurs, den gifte mannen och hans
borgenärer emellan, så borde hustrun kunna få räknas som tredje person,
hvars rätt icke borde få kränkas så som ofta sker. Man kan tänka sig
fall, ja man har erfarenhet om att det händt, att hustruns rätt blifvit all-
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
89
deles förintad, fastän borgenärerne fått full betalning nära nog för man¬
nens enskilda skulder. Det förefaller mig fördenskull icke vara stridande
emot rättvisan, att då man genom lag vill skydda tredje mans rätt, så bör
man derifrån icke utesluta hustrun.
I sammanhang härmed har uppmärksamheten blifvit fästad vid före¬
skrifterna i giftermålsbalkens 11 kapitels 3 och 7 §§, enligt utskottets för¬
slag. Uti den förstnämnda är hustru, efter praxis vid nu gällande lags
tillämpning, tillförsäkrad befrielse från att med sin giftorätt svara för gäld,
som mannen åsamkat boet genom borgen, eller böter och skadestånd för
brottslig gerning; men den senare tillåter borgenär att söka och erhålla
utmätning å makarnes gemensamma egendom äfven för sådan gäld, utan
att hustrun lemnas den ringaste utväg att hindra utmätningen af hennes,
del, såvida hon ej förrän vid utmätningens verkställande, hvilket oftast
och i allmänhet torde vara händelsen, fått kännedom derom. Det före¬
faller mig dock, att har det genom lag tillförsäkrats någon person en
rätt, så bör det äfven genom lag beredas densamma möjlighet att komma
i åtnjutande deraf. I annat fall kan det med skäl sägas härom, att hvad
lagen gifver hustrun i den ena paragrafen, det återtager den i en annan.
Huruvida sådant kan anses billigt och rättvist emot en gift qvinna, som
har dålig målsman, derom tillåter jag mig vara en tviflare.
Hvad som icke heller kunnat undgå betraktande äro åtskilliga be-
stämmelser i förslaget till boskilnadslag. Enligt 3 § är det hustru med-
gifvet, hvilket icke funnits förut, att vinna boskilnad i det fall att fara
är för handen att, der gälden betalas, hustrun tillkommande vederlag ej
kan till fullo utgå, och i 18 § föreskrifves, att sedan boskilnad beviljad
blifvit, skall boet så snart ske kan skiftas i den ordning, som för delning
af död mans qvarlåtenskap är i lag stadgad. Detta tyckes mig förutsätta,
att hustru skulle vid boskilnad och konkurs ega samma vederlagsrätt som
vid bodelning efter död man, eller åtminstone för sin enskilda fasta egen¬
dom, som blifvit förvandlad, vederlagsrätt i enlighet med bestämmelserna
i 11 kap. giftermålsbalken; men i 17 § boskilnadslagen förekommer något,
som icke synes mig stå 'rätt väl tillsammans härmed, då det heter att
make ej vid konkurs njuter betalningsrätt för vederlagsfordran i öfrigt.
För min del måste jag erkänna min oförmåga att inse det konseqventa
i sådana bestämmelser.
Vid denna frågas handläggning inom utskottet har jag haft till mål
att få något gjordt på lagstiftningens område för att förändra den gifta
qvinnans ställning till en bättre. För min del har jag förestält mig vara
det rättaste och medförande den minsta rubbningen i andra afseenden att
lagen icke ingriper förrän det är nödigt; men att, i de olyckliga fallen
Bill. till Riksd. Prot. 1898. 8 Sami. 1 Afä. 1 Höft. 12
90 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
då mannen missbrukat sin målsmans- och förvaltningsrätt, lagen bör bereda
hustrun utvägar till räddning, när förhållandena kunna och böra blifva
kända. Det har förefallit mig, att de vilkor, som lagen stadgar vid äkten¬
skapets ingående, böra gälla under hela den tid, som mannens förvaltnings¬
rätt varar, och jag har ej kunnat frigöra mig från den tanken, det mannen
icke fått lagens tillåtelse att sin förvaltningsrätt missbruka eller utöfva
sitt malsmansskap på ett sätt som kan i framtiden skada hustrun. Det
förefaller mig ock böra hafva någon inverkan vid lagstiftningen, att en
förvandling af hustruns enskilda egendom från fast till lös ej bör räknas
såsom ett afstående af den enskilda eganderätten, då sådant tydligen icke
varit afsedt och uttryckt.
Under sådana förhållanden har jag för min del trott det vara af
behof, rättvisa och billighet påkalladt, samt derjemte gagna den gifta
qvinnan och bereda henne ett skydd, hvaraf hon nu är i saknad, hvilket
ock med lagförändringen varit ursprungligen afsedt, om följande eller
liknande tillägg och ändringar gjordes uti:
Giftermålsbalkens 10 kap. 2 §: Är enskild egendom under äktenskapet
såld, eller annorledes förvandlad eller omsatt, skall jemväl hvad sålunda
kommit i dess ställe, eller ersättning derför, såsom enskild egendom anses.
Giftermålsbalkens 11 kap. 7 §: Grundar sig gäld, hvarför utmätning
skall verkställas, på borgensförbindelse, eller utgör den böter och skade¬
stånd för brottslig gerning af mannen, då må hustruns giftorätt i boet
tagas i mät, endast i det fall att hon blifvit för den gäld kräfd och
underlåtit att boskilnad söka inom 30 dagar derefter; samt
Boskilnadslagens 17 §: Nu har boskilnad sökts; tinnes egendom som
hustrun enskildt tillhört ej i behåll, då ege hon vid konkurs rätt att så¬
som fordran bevaka värdet af hvad sålunda förvandlats, och njute för
den fordran betalningsrätt i samfälda boet och mannens enskilda egendom;
svare dock med hvad henne i utdelning tillfaller såsom med annan en¬
skild egendom.
Då likväl dessa förändringar icke äro upptagna hvarken i Kongl.
Maj:ts proposition eller afgifna motioner, och det under sådant förhållande
torde möta hinder att derom för närvarande besluta;
då, efter min uppfattning, både Kongl. Maj:ts och utskottets förslag
icke går i den rigtningen, som 1884 års riksdagsskrivelse angifver, eller
att ökad trygghet i ekonomiskt hänseende beredes den gifta qvinnan;
då ett antagande af det föreliggande förslaget otvifvelaktigt skulle
för en lång framtid omöjliggöra några vidare förändringar i lagarne om
äkta makars egendomsförhållanden; och
91
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
da det icke efter min tanke kan skada saken att frågan tilldelas ett
eller annat års betänketid;
har jag funnit mig föranlåten att hemställa:
att Riksdagen, med förklarande att den anser en
mera genomgripande lagförändring i fråga om äkta ma¬
kars egendomsförhållanden böra ske i sammanhang med
de föreslagna, och fördenskull icke för närvarande kan
bifalla det föreliggande förslaget, beslutar att i skrif¬
velse till Kong! Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förnyadt för¬
slag, i syfte att gift qvinna i egendomsrättsligt hän¬
seende bättre tillgodoses än hvad nu är förhållandet och
i förslaget är åsyftadt».
Vid utskottets hemställan under l:o:
beträffande förslaget till 9 kap. 1 § giftermålsbalken:
af herr E. H. Rodhe, som yrkat afslag å Kongl. Maj:ts förslag;
beträffande förslaget till 9 kap. 2 § giftermålsbalken:
af herr R. Dickson;
beträffande förslaget till 10 kap. 2 § giftermålsbalken:
af herr E. Trygger;
beträffande förslaget till 11 kap. 8 § giftermålsbalken:
af herr R. Dickson, som ansett paragrafen böra erhålla denna affattning:
8 §•
Har samfäld egendom gått till betalning af gäld, derför, efter ty i 1,
3 eller 4 § är sagdt, samfälda boet ej svarar, eller har gäld, som i 5 §
sägs, guldits af annan samfäld egendom än den, hvaröfver hustrun egt
råda, eller har samfäld egendom blifvit genom ena makens särskilda vållande
och förgörelse, utan nytta för andra maken, boet afhänd, skall vid boets del¬
ning den make, som sålunda njutit enskild fördel af samfälda boet eller
vållat dess minskning, af sin lott i boet och enskilda egendom gifva andra
maken vederlag till så stort belopp, som svarar mot den senares giftorätt
i hvad ur samfälda boet gått.
92
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Finnes vid bodelning samfäld egendom vara använd till sådan för¬
bättring af ena makens enskilda egendom, som ej är att räkna till dess
underhåll och skötsel, gifve ock den make af sin giftorätt och enskilda
egendom vederlag, beräknad efter andra makens giftorätt i hvad mot vär¬
det af förbättringen svarar.
Vid utskottets hemställan under 2:o:
af herr E. H. Rodlie, som instämt med herr Unger;
samt vid utskottets hemställan under 6:o:
dels af herr E. H. Rodhe, som ansett att stadgandet i 15 § i nu
gällande boskilnadsförordning bort bibehållas;
dels ock af herr R. Dickson, hvilken ansett att 14 § i lagen om boskil¬
nad bort erhålla ett tillägg af denna lydelse:
Egendom, som i nu stadgad ordning blifvit för hustruns räkning af¬
skild, må af henne tillträdas, der hon för den egendom ställer borgen, som
af rätten godkännes.
Herrar H. N. E. Amnéus och O. W. Odelherg hafva begärt få anteck-
nadt, att de icke deltagit i ärendets slutliga behandling inom utskottet.
. t
lull. till Riksd. Prof. 1898. 8 Sami. 1 Afd. 1 Häjl.
13
Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
INNEHÅLLSÖFVERSIGT.
Gällande lagstiftning........................................... S^*
Föregående förslag ...................................................... g’
Redogörelse för Kongl. Maj ds förslag............................................. ....... 7.'
Hustruns befogenhet att åtaga sig förpligtelser.......................... »
9 kap. giftermålsbalken................................................. 8
10 kap. » ......................................... JO*
11 kap. » j 2
19 kap. 4 § ärfdabalken ................................................
1 kap. 8 § handelsbalken ............................................................. »
70 § utsökningslagen ................................................................ »
5 § konkurslagen....................................................... ,,
Lagen om boskilnad......................................................... 20.
Urarfvaförordningen ...................................................... 27
Lagen om bodelning vid äktenskapsskilnad m. m..................... 28.
Inteckningsförordningen....................................................... » *
Herr A. P. Gustafssons motion....................................................... >,
Herr D. Perssons motion ................... gQ
Allmän motivering till utskottets hemställan..........................................' 3p
Speciell » » » » gg
Utskottets hemställan samt Kongl. Maj ds förslag ....................................... 49.
Lagen om ändring i vissa delar af giftermålsbalken .............. »
» ang- ändrad lydelse af 19 kap. 4 § ärfdabalken ........ 58.
» »1 kap 8 § handelsbalken ......... »
* » » 70 § utsökningslagen................ 59.
!> * * » 5 § konkurslagen ....................... 60.
» om boskilnad................................................................... gj
» ang. ändring i förordningen huru gäld vid dödsfall
betalas skall m. m....................... 74.
» om bodelning vid äktenskapsskilnad m. m..................... 78.
, * * ändrad lydelse af 39 § inteckningsförordningen ... 80.
Reservationer............................................................. 82
Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1898.