Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
2!
N:o 77.
Ank. till Eiksd. kansli den 26 april 1898, kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upphörande af de Schenäs och Bråborgs kungsgårdar
tillkommande andelar af vinternotfisket i Bråviken.
a a.)
Under åberopande af bilagdt utdrag af protokoll öfver finans¬
ärenden för den 11 nästlidne mars, har Kongl. Maj:t i en samma dag
aflåten proposition (n:o 80) föreslagit Riksdagen att medgifva,
att de Schenäs och Bråborgs kungsgårdar i Östergötlands län
tillkommande andelar af vinternotfisket i Bråviken måtte med den 14
mars 1899 upphöra, med rätt för nuvarande arrendatorer af nämnda
kungsgårdar att i ersättning för förmånens upphörande åtnjuta afdrag
å arrendena med etthundra kronor om året för hvardera kungsgården,
dock att härigenom icke skedde någon rubbning i den fiskerätt, som
på grund af kronans jordeganderätt kunde innehafvarne af kungsgår-
darne tillkomma.
Af ofvan omförmälda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom i en
till Kongl. Maj:t den 13 juli 1881 ingifven ansökning bruksegaren
J. Sederholm å Näfveqvarn med flere idkare af vinternotfiske efter
strömming i Bråviken inom Östergötlands län förmält, att, sedan konung
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
Gustaf I i bref den 23 februari 1553 stadgat, att Kongl. Maj:t skulle
för strömmingsfiske i Bråviken i hvarje not hafva två lotter, en kungs-
och en vattenlott, samt denna kronans rätt sedermera öfverlåtits å den
i Östra Husby socken och östkinds härad af nyssnämnda län vid Brå-
vikens södra strand belägna Schenäs kungsgård, kammarkollegium,
efter att hafva i afseende å berörda fiske inhemtat yttranden från en
häradsfogde och den vid häradsrätten i orten tjenstgörande nämnden,
hvilka intygat, att det varit brukligt, att, då noten drogs på kungs¬
gårdens eller kronoallmänningens vatten, kungsgården bekomme både
kungs- och vattenlotten, hvaremot, då fisket skedde på frälsevatten,
kungslotten tillfölle kungsgården, men frälseegaren finge vattenlotten,
genom bref den 25 oktober 1725 förklarat, att kungsgårdens dåvarande
innehafvare skulle njuta kungs- och vattenlott, då noten drogs å kungs¬
gårdens eller kronoallmänningens vatten. På grund häraf hade, enligt
hvad i ansökningen uppgåfves, vid notdragning å kungsgårdens och
kronoallmänningens vatten fångsten sålunda fördelats, att, sedan en
viss qvantitet aftagits för körning och andra omkostnader, återstoden
lagts i trettio delar, af hvilka två trettiondedelar tillfallit Schenäs
kungsgård. Då den inkomst, som genom andelen uti ifrågavarande
strömmingsfiske tillskyndades kungsgårdens arrendator, vore jemförelse¬
vis ringa samt flertalet af de personer, till ett antal af omkring ett¬
hundrafemtio, hvilka voro sysselsatta med samma fiske, till största
delen saknade annan arbetsförtjenst under vintern, hade sökandena an¬
hållit, att den dem åliggande skyldighet att till Schenäs kungsgård
erlägga kungs- och vattenlott af vinternotfiske efter strömming i Brå¬
viken måtte vid utgången af den för kungsgården då gällande arrende¬
period den 14 mars 1888 upphöra, till stöd för hvilken anhållan sökan¬
dena jemväl andragit, att, då afgälden skulle utgå med viss andel i
fångsten, men efter sökandenas förmenande notegarne ej vore skyldige
att lemna uppgift om, huru mycket fisket inbringat, det vore förenadt
med stor svårighet för den, som skulle utkräfva afgälden, att före¬
bringa bevisning i berörda hänseende.
Öfver denna ansökning hade, på grund af remiss, kammarkollegii
dåvarande domänafdelning inhemtat yttranden från kungsgårdens då¬
varande arrendator, kronofogden i orten, vederbörande fiskeriintendent
och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, hvarefter den emellertid
inrättade domänstyrelsen, som fått handlingarne i ärendet till sig öfver-
lemnade, den 3 augusti 1883 afgifvit utlåtande.
I det af arrendatorn afgifna yttrandet hade omförmälts, att den
årliga inkomsten af ifrågavarande fiske, hvilket. under åren 1880—1881
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
23
bedrifvits med tolf större och mindre notar, derför kungs- och till en
del vattenlotten tillkommit Schenäs kungsgård, uppginge till minst 200
kronor, då notegarne sjelfva finge bestämma värdet af kungsgårdens
lott, men måhända skulle fördubblas, om fångsten kunde noggrannt
kontrolleras, samt att öfverenskommelse träffats mellan fiskarena och
arrendatorn om ersättning för kungslotten med 15 kronor för hvarje
större samt 10 och minst 8 kronor för hvarje mindre not och lika för
vattenlotten, der sådan tillkomme kungsgården, hvarjemte arrendatorn
bestridt, att sökandena under den tid, han på grund af gällande arrende¬
kontrakt eller med begagnande åt honom tillförsäkrad optionsrätt komme
att innehafva kungsgården, befriades från erläggande af kungs- och
vattenlott af ifrågavarande fiske, helst sökandena icke egde det vatten,
hvari fisket bedrefves, hvilket med högst få undantag skedde utom
skären och i den öppna hafsviken.
Kronofogden, Kongl. Maj:ts befallningshafvande och domän¬
styrelsen hade sammanstämmande ansett de skäl, hvarpå ansökningen
grundats, icke vara af beskaffenhet att böra föranleda bifall till den¬
samma. Fiskeriintendenten, som häri instämt, hade likväl, i betraktande
deraf, att vid öfriga skärgårdsfisken i riket, från hvilka viss afgift till
kronan fordom erlagts, sådan afgift för länge sedan upphört att utgå,
ansett det kunna ifrågasättas, huruvida den kungsgården tillkommande
afgäld af strömmingsfisket i Bråviken, hvars bibehållande syntes vara
att tillskrifva den omständigheten, att kronan öfverlemnat sin rätt i
detta fall till enskild person, borde för all framtid utgå och detta fiske
sålunda betraktas såsom kronans enskilda fiske eller om icke afgälden,
hvad beträffade vinternotfisket i öppna hafsviken utom kungsgårdens
landgrund, vid blifvande utarrendering åt kungsgården kunde efter¬
skänkas eller utgå i en annan form än hittills.
Schenäs kungsgård hade sedermera enligt ett den 25 februari 1887
afslutadt arrendekontrakt blifvit af domänstyrelsen å nyo utarrenderad
för eu tid af tjugu år från midfastan 1888 med skyldighet för arren-
datorn att, derest den med arrendet upplåtna kungslotten af vinternot¬
fisket i Bråviken under arrendetiden komme att upphöra, underkasta
sig sådant mot en nedsättning i arrendeafgiften af 100 kronor årligen.
Genom remiss den 3 oktober 1883 hade kammarkollegium anbe-
falts att afgifva utlåtande i ärendet; och hade kollegium, som för
vinnande af ytterligare upplysningar rörande tillkomsten af och grunden
för den kungsgården tillkommande andel af ifrågavarande fiske låtit
verkställa undersökning af de i kammararkivet befintliga räkenskaper
och handlingar, i skrifvelse den 31 december 1888, med öfverlemnande
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
af instrumentet öfver berörda undersökning, anfört, hurusom deraf in-
hemtades, att kronan först år 1554 haft någon inkomst af vinternotfiske
efter strömming i Brå viken; att denna inkomst i 1555 års räkenskaper
uttryckligen angåfves hafva utgjorts af två lotter i hvarje not; att af
de följande räkenskaperna, såvidt de funnes i behåll, somliga upptoge
en eller två kronolotter af berörda fiske, medan åter i andra uppgift
saknades i berörda afseende eller ock, såsom i 1679 års räkenskap
anmärktes, att någon kungslott af vinternotfiske det året icke fallit till
följd deraf, att någon is icke funnits i Bråviken; att den af kungslotten
i vinternotfisket härflytande inkomst redan tidigt börjat att i räken¬
skaperna upptagas vid Schenäs kungsgård; samt att slutligen vid
kungsgårdens skattläggning den 1 augusti 1694 kungslotten af vinter¬
notfisket uppskattats till 1/2 tunna strömming eller dess värde efter
kronovärderingen 2 d:r s:mt, hvilket räntebelopp sammanräknats med
gårdens öfriga härligheter till den gården påförda ränta 187 d:r 24
öre s:mt.
Då, enligt hvad af berörda undersökning framginge, kronan först
år 1554 erhållit någon inkomst af vinternotfisket i Bråviken, och i 1555
års räkenskaper uttryckligen angåfves, att kronan hade två lotter i
hvarje not, hade det synts kollegium vara otvifvelaktigt, att, såsom i
ansökningshandlingarne äfven erinrades, kronans ifrågavarande inkomst
grundade sig på ett konung Gustaf I:s bref, dateradt Stäkeborg den 23
februari 1553, deri konungen anbefalde Jören Ericsson (Gyllenstierna),
hvilken haft skärgården i förläning, att handla med allmogen i skär¬
gården, att konungen måtte bekomma der någon undsättning med fisk
så väl som annorstädes, dervid konungen förmälde sig flerstädes i skär¬
gårdarna hafva två lotter i hvar not, som vore en konungs- och en
vattenlott, och att han gerna der ville hafva samma vilkor, samt att
ifrågavarande inkomst, ehuru under tidernas lopp fästad vid en viss
egendom och äfven tagen i beräkning vid dess skattläggning, således
ursprungligen endast grundade sig derpå, att en kronans regalrätt här
fått göra sig gällande. Vid sådant förhållande och då vid ifrågavarande
rättighets utöfvande förvecklingar af betänklig art mellan fiskarena och
rättighetens innehafvare svårligen skulle kunna helt och hållet undvikas,
hade det synts kollegium, som borde den ifrågavarande afgiften lämp¬
ligen kunna upphöra, helst derigenom icke skulle för kronan upp¬
komma större förlust än 100 kronor årligen; och hade kollegium derför
för sin del hemstält, huruvida icke Kongl. Maj:t skulle finna skäl hos
Riksdagen göra framställning derom, att den Schenäs kungsgård hittills
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
25
tillkommande andel af vinternotfisket. i Bråviken måtte upphöra och
således i afseende å sättet och vilkoren för sådant fiskes bedrifvande
uti ifrågavarande vattendrag inga andra bestämmelser ega tillämplighet
än sådana, som i afseende å dylikt fiske vid Saltsjöns stränder i all¬
mänhet vore gällande.
Med anledning af hvad kollegium sålunda anfört och hemstält,
och sedan upplyst blifvit, att kungslott af vinternotdrägt i Bråviken
äfven tillkomma den i Dagsbergs socken och Lösings härad af Öster¬
götlands län belägna Bråborgs kungsgård, samt att nämnda rättighet i
gällande arrendekontrakt af den 11 februari 1887 upplåtits åt kungs¬
gårdens arrendator, hade genom skrifvelse den 31 januari 1891 då¬
varande chefen för finansdepartementet anmodat kammarkollegium och
domänstyrelsen att, efter behörig utredning och vederbörandes hörande,
till Kongl. Magt inkomma med yttrande, huruvida skäl förefunnes för
att jemväl den Bråborgs kungsgård tillkommande kungslott af vinter-
notdrägt i Bråviken måtte upphöra, och i sammanhang dermed upplysa,
huruvida kungs- och vattenkitt fortfarande vore kronan förbehållen
jemväl i .något annat fiske än nu ifrågavarande, samt, der så funnes
vara förhållandet, yttra sig, huruvida densamma skäligen kunde och
borde upphöra.
Till åtlydnad häraf hade kammarkollegium låtit verkställa utredning
i kammararkivet beträffande tillkomsten af berörda, Bråborgs kungsgård
tillhörande rättighet, äfvensom huru vida upplysning kunde vinnas i fråga
om kronan möjligen i öfrigt förbehållen kungs- och vattenlott i annat
fiske, hvarefter embetsverken, med öfverlemnande af det utaf kammar-
arkivarien i ärendet afgifna memorial jemte åtföljande bilagor samt in-
hemtade yttranden från kungsgårdens arrendatorer och Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i länet, den 17 december 1897 afgifvit utlåtande.
Af kammararkivariens berörda memorial hade inhemtats, att
konung Gustaf I den 8 februari 1530 aflåtit ett öppet bref till öst-
götarne, som hade fiske i Bråviken, med förständigande att lemna
konungen eu lott i hvarje not; att i 1545 års räkenskaper, hvilka vore
de äldsta bevarade, berörda lott funnes debiterad under benämning
konungslott; att, efter det i ofvan omförmälda bref af den 23 februari
1553 föreskrifvits, att två lotter it hvarje not, eu konungs- och en
vattenlott, skulle utgå, i räkenskaperna till en början fortfarande redo¬
visats endast en lott, men vid slutet af 1500- och början af 1600-talet
två eller tre lotter; att från början af 1600-talet till år 1690 några
kungs- och vattenlotter ej funnes upptagna, af skäl att Bråborgs kungs¬
gård till en början genom kontrakt den 9 februari 1623 utarrenderats
Bill. till Biksd. Prot. 1898. 4 Sami, 1 A/d. 39 Höft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
och derefter försålts till pfaltzgrefven Johan Casimir enligt kammar-
kollegii salubref den sista november 1631, hvarefter gården ärfts af
konung Carl X Gustaf, som den 27 april 1654 donerat densamma till
pfaltzgrefven Adolf Johan; att, sedan gården blifvit till kronan indragen,
kungslott åter funnes redovisad år 1690; att vid kungsgårdens skatt¬
läggning den 21 juli 1696 kungs- och vattenlotterna af vinternotfisket
uppskattats till ett värde af 10 daler silfvermynt; att kronan egt sådan
inkomst, hvarom här vore fråga, dels af Nyköpings slott och ladugårdar
åren 1577—1619, hvarefter den syntes hafva upphört, och dels af
Stegeborgs södra kungsladugård i Skällviks socken och Hammarkinds
härad af Östergötlands län, hvilken kungsladugård påförts kungslott
åren 1645 och 1699, äfvensom kungs- och vattenlotter af fiske i Slät¬
baken vid den sist förrättade skattläggningen af den 29 och 30 augusti
1727, vid hvilken skattläggning, af kammarkollegium faststäld den 12
juli 1734, kungs- och vattenlotterna inberäknats i de räntor, som på¬
förts kungsladugården och numera af enskilde under frälsefrihet inne¬
hades; samt att vid den anstälda arkivundersökningen i öfrigt icke an¬
träffats något fiske, der kronan haft sig kungs- och vattulotter för¬
behållna.
Arrendatorerna af Bråborgs kungsgård, hvilka uppskattat kungs¬
gårdens andel i vinternotdrägten till 100 kronor årligen, hade förklarat
sig vilja afstå den dem genom arrendekontraktet tillförsäkrade rätt till
berörda kungslott mot ett årligt afdrag å arrendesumman af nyssnämnda
belopp; och Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade ansett, att efter-
låtandet af kungsgårdens ifrågavarande, med kungsgårdsarrendet af
ålder upplåtna fiskerätt vore egnad att främja fiskerinäringen i orten,
samt att berörda rätt på grund deraf syntes böra upphöra, dock först
efter nu löpande arrendeperiods utgång den 14 mars 1908.
I sitt ofvannämnda utlåtande hade embetsverken, enär i afseende
å den Bråborgs kungsgård tillkommande kungslott i vinternotfisket i
Bråviken väsentligen enahanda förhållanden syntes ega rum som i af¬
seende å den Schenäs kungsgård tillkommande kungslott i samma fiske,
hemstält, att, derest Kongl. Maj:t funne skäl att hos Riksdagen göra
framställning om upphörande af sistnämnda rättighet, enahanda fram¬
ställning måtte göras äfven beträffande kungslotten till Bråborgs kungs¬
gård. Vid ärendets behandling hos embetsverken hade likväl domän¬
styrelsens tre ledamöter varit af skiljaktig mening och ansett för sin
del, att, då Bråborgs kungsgårds ifrågavarande rättighet måste anses
lagligen grundad samt någon olägenhet eller svårighet för rättighetens
uttagande icke hittills yppats eller rimligen kunde ifrågakomma, skäl
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
27
lika litet i detta fall som i fråga om den Schenäs kungsgård tillhörande
kuugslott förefunnes för eftergift af kronans rätt.
Af den i ärendet förebragta utredningen framginge, enligt departe¬
mentschefens förmenande, att den skatt eller afgift, som under be¬
nämning kungs- och vattenlott uttoges af dem, som idkade vinternot-
fiske i Bråviken, vid tiden för afgiftens tillkomst haft sin grund allenast
i den då gängse uppfattningen om kronans eganderätt till skärgårds-
fiskena. Någon af nämnda anledning tillkommen skatt eller afgift ut-
ginge emellertid, så vidt kändt vore, numera icke till kronan af något
annat skärgårdsfiske, och den omständigheten, att i förevarande fall af¬
giftens uppbärande på grund af särskilda förhållanden kommit att bin¬
das vid två kronan tillhöriga egendomar och äfven tagits i beräkning
vid deras skattläggning, syntes icke billigtvis böra föranleda dertill, att
de, som idka vinternotfiske i Bråviken, allt framgent skulle vara under¬
kastade skyldighet att derför till kronan såsom egare af dessa fastig¬
heter utgöra afgift.
På grund af hvad sålunda i detta ärende förekommit, hemställer
utskottet,
att Kongl. Maj:ts omförmälda framställning må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 26 april 1898.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.