14
|
Statsutskottets Utlåtande N:o 62,
|
.'idwnnyo,! >0• .o »).?■
|
I’!'' •'*!;!• •jioti -lijivfri ■ vjlj•:.>
|
»bni/by jod flit Kgtppr
|
tii! liv to/lig o.oduo >f . d-i.'.' d .. .
|
o iföl Jolligiir Rvtli c
|
• . ;iij it ipi j•;, >•■ au) ;i -; *:• i •{*.<<
|
etoft gks ; in imf ,
|
ll t *J l 1 ! 1 ! I / f';r* -V ;} /;?'(•>;' • Vt
;in- ylrrur
|
. nlfidnjuMil i• >tto>{*jr ,
'-•bij:M o/f flit j!f
|
list .t bo ö t na jr/iihf aKnubW l-’nl li, l»m; ■■ •/]
'dill .it 1‘f.uhr It' Jo ;): ■!
|
it Öl' afblV/TOtfiO') '! i:' • II
|
- •'» ^ tf cr 1 i f; j fri ?
|
'"inr ..tfs: j;7-li«.b uii
|
•9 i .’•• NJO 62. Vt .
|
• Jg'Vt--::'Tiriöfb: •nutelli:
|
i - i f i ;f>■1 laJ tti «;?-•*{i 'N; -finhri:
|
v H ■ * J j.:). ‘ hr; 'jlij:
0 »<.••/)?.,ij:hft}l?.tToi!i:k
|
0 U''-o: :■'!
Ank. till Riksd. kansli den 15 april 1898, kl. 4 e. in.
|
1‘L'T In fjqoforl tnit.j
|
|
Utlåtande, i
ftf i>F>; l fi il*
|
anledning af väckt motion om‘anslag till gratifikationer
|
åt betjente vid statens jernvägar.
R. A.)
'
I eu inom Första Kammaren väckt, till statsutskottet för förbere¬
dande behandling öfverlemnad motion (n:o 18) har herr O. Alin m. fl.
föreslagit, att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:ts disposition ställa en
summa af 350,000 kronor att utgå af innevarande års trafikinkomster
af statens jernvägar för att efter Kongl. Maj:ts pröfning utdelas till
statens jernvägars ordinarie personal inom betjentegraden enligt 1897
års arfvodesstat med ett belopp i regel motsvarande en månads arfvode
under sagda år till hvar och eu af denna personal, dock med afdrag vid
längre frånvaro från. tjensten och med tilldelande af belöning äfven åt
extra personal, som tjenstgjort i frånvarandes ställe.
Till stöd för sitt yrkande hafva motionärerna anfört följande:
»Sällan, om någonsin, har en enspårig jernväg -— och säkert
aldrig svenska statens jernvägar — haft att uppvisa en så intensiv och
omfattande trafik som den, hvilken förliden sommar herskade på våra stats¬
banor. Dess omedelbara följd har varit ej blott det väl bekanta öfver-
skottet af nära 5 7* millioner kronor utöfver de beräknade nettoinkom¬
sterna af jemvägstrafiken, utan äfven ett ådagaläggande deraf, att statens
jernvägar, trots deras långt ifrån tillräckliga tillgång på rörlig materiel
och trots de relativt få mötesstationerna samt det endast för en långt
Statsutskottets Utlåtande N:o 62.
tö
mindre trafik afsmida antalet ordinarie personal, likvid förmått att på
ett glänsande sätt utföra det väldiga och komplicerade transportarbete,
som vår Konungs jubileum, utställningen i Stockholm, sällspord! goda
konjunkturer inom landtbruket, industrien och handelsverlden samt dess¬
utom störa fältmanövrer i eu följd eller på samma gång påfordrade. Om
ock distriktsbefalet af alla grader förtjena!- fullt erkännande för hvad det
dervid planerat och verkat, så är dock visst, att en synnerligen betydande
del af förtjensten, att det svåra problemet blifvit så framgångsrikt löst,
tillkommer den delen af jernvägspersonalen, som haft, ej att gifva, men
att utföra order — personalen inom betjentegraden. Dess nit och pligt-
trohet har också öfverallt af befälet vitsordats, ja, delvis förklarats hafva
varit öfver allt beröm. Det har inneburit frivilliga, ja, i många fall sjelf-
uppoffrande ansträngningar. Bör då ej fosterlandet söka visa, att det
uppskattar en sådan hängifvenhet åt dess tjenst, och på samma gång
derigenom uppmuntra till efterföljd af ett föredöme, som visar hvad dess
söner förmå, när god vilja, kraft och energi af dem kräfvas — äfven i
högsta mått.»
Med tanke på det nyss nämnda rika tillskottet till statskassan och
med hänsyn till lefnadsställningen hos den personal, som vore i fråga,
syntes det motionärerna lämpligast, att Riksdagen åt hvar och en af den
sagda personalen beviljade en gratifikation. Om ock det stora antalet
män, som härmed borde hugnas, ej tilläte, att hvars och ens del blefve
synnerligen stor, så skulle dock det erkännande, som gåfvan innebure,
förläna den ett så mycket högre värde.
Utskottet erkänner till fullo det förtjenstfulla sätt, på hvilket per¬
sonalen vid statens jernvägar fullgjort det omfattande och magtpåliggande
arbete, som trafikens betydliga stegring under nästlidna år och särskild!
dess sommarmånader påkallat. Det nu väckta förslaget, att en del af
denna personal på grund häraf och med hänsyn till det störa öfverskott,
som statens trafikinkomster under fjolåret lemnat utöfver det beräknade
beloppet, skulle tilldelas särskild gratifikation synes dock utskottet gifva
anledning till betänkligheter. Den ökning i statens trafikinkomster, som
nästlidna års räkenskaper utvisa, har visserligen till en afsevärd del för-
anledts af sådana tillfälliga förhållanden som den under året pågående
utställningen i Stockholm, konungajubileet m. m.; men förnämsta orsaken
dertill torde dock vara att söka i de förbättrade konjunkturerna för
industri, jordbruk och handel. Detta bestyrkes deraf, att äfven de
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 62.
månader af år 1897, som föregingo utställningens öppnande, liksom ock
sista qvartalet af samma är utvisa betydligt större bruttoinkomster af
trafik än motsvarande tider under nästföregående år. För januari månad
innevarande år öfverstego dessa inkomster med omkring 125,000 kronor
och' för sistlidne februari månad med mer än 200,000 kronor de under
samma månader 1897 influtna beloppen. Med hänsyn härtill och då de goda
konjunkturerna fortfarande äro rådande, torde man hafva anledning an¬
taga, att statens jernvägar ännu under en period skola lemna mer än
vanligt stora inkomster, och äfven vid en kommande riksdag torde sålunda
detta förhållande kunna anföras såsom skäl för beviljande åt jernvägs-
personalen af särskilda gratifikationer. Öfver hufvud taget kan det icke
synas utskottet lämpligt, att Riksdagen för särskilda fall tillerkänner vissa
klasser af statens tjenstepersonal extra penningebelöningar för fullgörandet
af dem åliggande göromål; och derest Riksdagen en gång gifver sig in
på denna väg, skola säkerligen förnyade framställningar i enahanda syfte
väckas och blott med svårighet kunna tillbakavisas.
Förutom hvad ofvan framhållits har utskottet vid närmare gransk¬
ning af motionärernas förslag haft anledning att i åtskilliga afseenden
mot detsamma framställa anmärkningar.
Enligt motionen skulle de föreslagna gratifikationerna utgå endast
till personalen inom betjentegraden. Vid statens jernvägar utöfvas emel¬
lertid i många fall alldeles motsvarande funktioner af tjensteman som af
betjente. Sålunda tillhör föreståndaren för en mindre station betjente¬
graden, under det att vid de större stationerna såväl stati onsföreståndaren
som dennes närmaste biträden äro tjensteman. Ehuru de större stationerna
i allmänhet mest betungats af den ökade trafiken, skulle sålunda deras
föreståndare enligt motionen icke få någon del af gratifikationsmedlen,
hvaremot föreståndaren för en liten station, som kanske vant helt och
hållet oberörd af trafikens tillväxt, skulle erhålla särskild belöning.
Efter att hafva påpekat den uppenbara orättvisa, hvartill före¬
liggande förslag, såsom afseende endast betjente, skulle vid tillämpningen
leda, vill utskottet beträffande denna personal lemna några upplysningar,
hvaraf torde framgå, att dess göromål under det nästförflutna året i all¬
mänhet icke ökats utan motsvarande förhöjning i inkomst. Först må
nämnas, att för bestridande af de genom trafikens stegring ökade göro-
målen extra betjentpersonal i stor utsträckning varit använd, hvilket
framgår deraf, att utgifterna för aflöning af sådan personal under år 1897
uppgått till inemot 400,000 kronor mer än under nästföregående år.
17
Statsutskottets Utlåtande N:o 62.
Med anledning af den mer än vanligt ansträngande tjenstgöringen i
Stockholm hafva särskilda gratifikationsbelopp af jernvägsstyrelsen till¬
delats en del af den derstädes placerade personalen. Banbevakningsper-
sonalen har, i den mån dess tjenst i högre grad tagits i anspråk, härför
uppburit öfvertidsersättning, och tågpersonalen har för sitt ökade arbete
erhållit motsvarande ersättning i form af milpenningar, livilka under
ifrågavarande år utgått med omkring 63,000 kronor mer än under år
1896. Med afseende å motionärernas förslag, att belöning skulle till¬
delas äfven extra personal, som tjenstgjort i frånvarandes ställe, har
utskottet velat påpeka, att enligt inhemtad upplysning den till denna
personal utbetalda aflöning under nästlidna år i åtskilliga fall beräknats
efter högre norm än under vanliga förhållanden.
Då ofvan meddelade upplysningar synas gifva vid handen, att
jernvägsbetjente i många fall, der deras göromål i väsentligare mån ökats,
härför blifvit i en eller annan form godtgjorda genom särskilda inkomster,
torde giltig anledning saknas att, på sätt förevarande motion innebär,
härutöfver bereda dem ytterligare ersättning. Med afseende härå och
på grund af hvad utskottet i öfrigt haft att mot förslaget anmärka, får
utskottet hemställa,
att herr Alins m. fl. ifrågavarande motion icke
* må af Riksdagen bifallas.
.-r. i ; .. ;-*y„ f. J *1 r,-« ;'t \ D ; r • ; .. j > y \ t 'U i * ' • Ji : - »i) . ! \ c ‘ , J i
Stockholm den 15 april 1898.
> TI »il • Xi ?1 • ■ ’! tt;.. »DhUi i* - 1 ■
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 32 Häft.
3