Statsutskottets Utlåtande N:o 35.
o
N:o 35.
Auk. till Riksd. kansli den 4 mars 1898, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vädd motion om afskrifning af ved¬
hy g g ster räntan och tägtekarlsräntan å bergsfrälsejorden
i Falu fögderi m. m.
(I. A.)
Med förmälan att, sedan hos Kongl. Maj:t gjorts framställning om
åtgärders vidtagande för aflyftning af två på den s. k. bergsfrälse¬
jorden i Kopparbergs län ännu hvilande skatter, tägtekarlsräntan och
vedhyggsterräntan, kammarkollegium, till hvars utlåtande ärendet blif¬
va remitteradt, i skrifvelse den 2 juli 1897 förklarat, att frågan, huru¬
vida nämnda räntor kunde författningsenligt afskrifvas, icke borde i om-
förmälda ordning utgöra föremål för Kongl. Maj:ts pröfning, hvarför
kollegium hemstält, att de sökandes framställning icke måtte till någon
Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda, hafva herrar S. Söderberg och A. Hans¬
son i Solberga i en inom Andra kammaren väckt motion (n:o 67) före¬
slagit, att Riksdagen för sin del måtte besluta, att vedhygsterräntan,
som hvilade på bergsfrälsejorden i Falu fögderi och utgjorde 1,737
kronor 31 öre, måtte på lämpligt sätt afskrifvas i likhet med öfriga
grundskatter; samt att tägtekarlsräntan i samma fögderi måtte antin¬
gen indragas till statsverket och afskrifvas, eller att Kristine kyrka i
Falun måtte erhålla af statsmedel vederlag, att nämnda ränta äfven så¬
lunda kunde blifva föremål för afskrifning.
Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna motion
blifvit hänvisad, får till en början meddela, att Kongl. Maj:t med an¬
ledning af omförmälda ansökning om ifrågavarande räntors afskrifning
enligt bref till kammarkollegium den 15 oktober 1897 förklarat, att,
som frågan, huruvida dessa räntor vore af beskaffenhet att författnings¬
enligt kunna afskrifvas, icke utgjorde föremål för Kongl. Maj:ts ome¬
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 35.
delbara pröfning, Kongl. Maj:t funnit sökandens framställning icke till
någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Hvad vidare beträffar nämnda räntor, har utskottet i fråga om
tagtekarlsrålitan af tillgängliga handlingar inhemtat, att sedan jemlikt
kongl. brefvet den 25 februari 1642 invånarne i staden Falun medgif-
vits rätt att under bergsfrälsefrihet tillhandla sig dervarande tägtejord
och hemman mot lösen efter en billig värdering, och den nya kyrkan i
nämnda stad tilldelats alla de medel, som kunde falla och uppbäras för
nämnda tägtejord och hemman, hvilka komme att försäljas, så hade en
del tägtejord blifvit inlöst och derigenom såsom bergsfrälse fri från ut¬
görande af jordeboks- och mantalsräntorna. För den jord deremot, hvars
innehafvare icke begagnade sig af nämnda lösningsrätt, utgöres fortfa¬
rande ränta under namn af tägtekarlsränta, hvilken, uppgående till 94
kronor 33 öre, uppbäres i sammanhang med kronomedlen och redovisas
till kyrkovärdarne för Kristine kyrka i Falun.
Då ofvannämnda kongl. bref synes afse allenast lösen för tägte¬
jord och hemman, men icke räntan af den oinlösta tägtekarlsjorden,
torde kunna ifrågasättas, huruvida icke densamma borde återfalla till
kronan. Men oberoende af berörda fråga och äfven om Kristine kyrka må
befinnas berättigad till uppbärande af den oinlösta tägtekarlsräntan,
anser utskottet, att då denna ränta, såsom af hvad ofvan meddelats
framgår, är en grundskatt, hvilken, då dess erläggare icke begagnade
sig af erbjudet tillfälle till dess aflösande, kommit att utan räntegifvarens
tillskyndande öfvergå från kronan till enskild myndighet, billighet fordrar,
att densamma i likhet med öfriga grundskatter afskrifves.
Vidkommande härefter den i förevarande motion omförmälda ved-
hyggsterräntan, får utskottet meddela, att Falu koppargrufva, som redan
tidigt omhuldats af staten med privilegier, bland andra förmåner erhöll
den, att en del jord, som var grufvan så närbelägen, att jordens inne¬
hafvare kunde till grufvan utgöra vissa tjenstbarheter, erhöll bergsfrälse
natur. Dessa tjenstbarheter blefvo genom kongl. resolutiouen den 17
april 1729 närmare bestämda sålunda, att för hvarje spannland bergs¬
frälsejord skulle af dem, som icke tillika egde fjerdeparter i grufvan,
huggas ett stafrum ved på Daglösetägten. Detta stadgande ändrades
genom kongl. brefvet den 23 september 1808 derhän, att alla innehaf¬
vare af bergsfrälsejord, som ansågs lyda till Störa Kopparberget eller
för dess skull eller i afseende på understöd dervid fått ikläda sig sådan
natur, skulle vara skyldige att, vare sig de innehade grufvedel eller
ej, för hvart spannland sådan jord antingen hugga ett stafrum ved å
Daglösetägten eller, då sådant till större eller mindre del i anseende till
Statsutskottets Utlåtande N:o 35.
7
minskadt vedbehof icke erfordrades, i stället erlägga för spannlandet
en viss årlig penningeafgift, svarande mot värdet af ett dylikt stafrums
upphuggning i dagsverke räknadt, hvilket värde Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande i länet skulle hvart år efter markegångstaxan utsätta och
hvilket sedermera efter jordeboken årligen komme att uppbäras; och
emedan skäligt vore att sådane bergsfrälsejordegare, som icke hade
grufvedel eller idkade bergsbruk, borde vara skyldige till dubbelt större
tjenstbarhet eller afgift för sin jord till kopparverket emot dem, som
tillika egde grufvedel och idkade bergsbruk samt således uppfylde egent¬
liga ändamålet, hvarför bergsfrälsefriheten å denna jord tillkommit och
i afseende hvarpå de dittills varit från särskilda tjenstbarheter för jor¬
den till kopparverket befriade, alltså förklarade Kongl. Maj:t, att de
bergsfrälseegare, som icke tillika egde grufvedelar och idkade bergs¬
bruk, skulle svara för två stafrum veds huggning för hvarje spannland
eller motsvarande afgift i penningar.
Sedermera förordnades genom kongl. brefvet den 26 mars 1816
att, i stället för ofvannämnda genom kongl. brefvet den 23 september
1808 egarne af bergsfrälsejorden ålagda skyldighet, skulle för hvarje i
jordeboken upptaget s. k. durchtågsspannland bergsfrälsejord tills vidare
utgöras en årlig afgift af 5 skillingar 4 runstycken banko, hvilken afgift
skulle till grufkörningars och malmbrytningens årliga befrämjande an¬
vändas.
Sedan Rikets Ständer i anledning af en utaf Kongl. Maj:t aflåten
proposition i skrifvelse den 8 april 1854 medgifvit, att kopparräntan
från Stora Kopparbergs bergslag finge nedsättas från hvart tionde till
hvart trettionde skeppund af årliga tillverkningen emot det att alla sär¬
skilda privilegier och förmåner, som bergslaget af kronan erhållit,
skulle upphöra, blef jemlikt kongl. brefvet den 19 juli 1855 den till
bergslaget dittills utgående vedhyggsterräntan till kronan indragen, hvar¬
efter densamma med belopp af 1,737 kronor 31 öre årligen i fögderi-
specialräkningarna uppdebiterats, dock utan att vara i jordeboken upp¬
tagen.
Af hvad sålunda blifvit meddeladt torde framgå, att staten i äldre
tider, för att genom arbetsprestationer bereda understöd åt Falu kop¬
parverk, medgifvit frihet från grundskatter å viss jord i trakten af det¬
samma, hvilken jord endast i följd af den erhållna skattefriheten till
staten erhållit benämningen bergsfrälse; och detta förhållande synes
vara jemförligt med de anvisningar å ränta eller tionde, hvilka af sta¬
ten lemnats för andra dess ändamål. Dessa anvisningar eller anord¬
ningar af grundskatter äro numera, der de icke motsvaras af någon
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 35.
annan skyldighet eller prestation, jemlikt kongl. förordningen den 23
juli 1869 indragna till kronan; och då förhållandet med vedhygg-
sterräntan syn.es vara enahanda som med nämnda grundskatter, anser
utskottet denna ränta böra i likhet med grundskatterna afskrifvas.
Utskottet, som sålunda för sin del funnit, att afskrifning bör ega
rum af båda de nu ifrågavarande räntorna, tägtekarlsräntan och ved-
hyggsterräntan, har emellertid, då en närmare utredning i detta ämne
än den, som utskottet kunnat åstadkomma, torde vara erforderlig, an¬
sett, att Riksdagens beslut med anledning af föreliggande motion icke
bör utsträckas längre än till en framställning hos Kongl. Maj:t med be¬
gäran om förslag till dessa räntors afskrifning, derest Kongl. Maj:t må
finna en sådan vara af förhållandena påkallad.
Utskottet hemställer derför,
att Riksdagen, med anledning af herrar Hans¬
sons och Söderbergs förevarande motion, må i skrif¬
velse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täck¬
tes efter erforderlig utredning till Riksdagen afgifva
förslag om afskrifning af de på den s. k. bergsfrälse¬
jorden i Kopparbergs län Infilande tägtekarls- och
vedhyggsterräntorna.
Stockholm den 4 mars 1898.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.