Lagutskottets Utlåtande N:o 57.
1
N:o 57.
Ank. till Riksd. kansli den 9 april 1898, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts -proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökning slag en,
till lag om ändring i vissa delar af förordningen an¬
gående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875, till
lag angående ändrad lydelse af 51 § konkurslagen, till
lag om ändring i vissa delar af förordningen angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14
april 1866 och till lag angående ändrad lydelse af 71
§ i lagen om dikning och annan afledning af vatten den
20 juni 1879.
Genom proposition, n:o 11, af den 22 december 1897, hvilken af
båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj:t, under
åberopande af propositionen bifogade, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till
l:o) Lag
angående ändrad lydelse af 80 § utsökningslagen.
Härigenom förordnas, att 86 § utsökningslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Bih. till Riksd. Prof. 1898. 7 Sand. 32 Höft. (Näs 57, 58).
1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 57.
Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pligtig att
genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om ut¬
mätningen och beloppet af den fordran, hvarför utmätningen skett.
Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egendoms
försäljning eller hos hvilken, jemlikt 51 § konkurslagen, äskats försäljning
af konkursbos fastighet i den ordning, som om utmätt fast egendom är
stadgad, vare ock pligtig att bevis derom ofördröjligen insända, å landet
till domaren och i stad till rätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899.
2:o) Lag
om ändring i vissa delar af förordningen angående inteckning i fast
egendom den 16 juni 1875.
Härigenom förordnas, att 23, 24, 25, 38 och 61 §§ i förordningen an¬
gående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875 skola erhålla följande
ändrade lydelse:
23 §.
År fast egendom såld efter utmätning eller eljest i den ordning,
som om utmätt fast egendom finnes stadgad, vare, sedan köpeskillingen
blifvit emellan borgenärerna fördelad, inteckning för fordran, som an¬
tingen alldeles icke eller endast till någon del kunnat af köpeskillingen
gäldas, utan verkan. Sådan inteckning varde, ändå att inteckningshand-
lingen ej i hufvudskrift företes, dödad, der ny egare efter erhållen lagfart
det äskar och till rätten ingifver bevis om de inteckningar, som vid egen¬
domens försäljning deri funnos, så ock handling, som visar köpeskillingens
fördelning, samt intyg att fördelningen blifvit godkänd eller vunnit
laga kraft.
24 §.
Har inteckning, på grund deraf att konkurs inträffat, blifvit genom
laga kraft egande beslut förklarad vara utan verkan; då må ocky på an¬
Lagutskottets Utlåtande N.'o 57.
3
sökan af ny egare, som fått lagfart å egendomen, inteckningen dödas utan
hinder deraf att den handling, hvarå inteckningen beviljats, icke i hufvud-
skrift företes.
25 §.
Har intecknad fordringshandling kommit i gäldenärens eller, der
den intecknade egendomen tillhör annan, i dennes hand, och är ej sådant
fall för handen, att inteckningen kan dödas utan att inteckningshandlingen
i hufvudskrift företes, må densamma å nyo utgifvas med fortfarande in-
teckningsrätt.
38 §.
Då fast egendom blifvit utmätt eller, enligt 28 § utsökningslagen,
förordnande meddelats om sådan egendoms försäljning, så ock då, jemlikt
51 § konkurslagen, äskats försäljning af konkursbos fastighet i den ord¬
ning, som om utmätt fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis härom
till rätten eller domaren inkommit, beviset vid rätten uppläsas och i in-
teckningsprotokollet införas, på landet å nästa rättegångsdag under lag¬
tima ting, och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden. Visas,
att utmätningen upplyfta, eller att frågan om egendomens försäljning
eljest förfallit, vare ock sådant i protokollet antecknadt.
Har vid försäljning af fast egendom i den ordning, utsökningslagen
bestämmer, fordran, som är i egendomen intecknad, kunnat till fullo gäldas
af köpeskillingen, skall anmärkning derom i inteckningsprotokollet göras,
der ny egare efter erhållen lagfart det äskar och till rätten ingifver bevis
om de inteckningar, som vid egendomens försäljning deri funnos, så ock
handling, som visar köpeskillingens fördelning, samt intyg att fördelningen
blifvit godkänd eller vunnit laga kraft.
61 §.
Vid rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet föras
bok så inrättad, att deraf lätteligen kan ses hvarje egendom, deri inteck¬
ning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af fordran
eller beskaffenheten af annan rättighet hvarför inteckning är sökt, så ock,
der inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad, nedsatt, annorledes
förändrad eller dödad, eller ock ansökning om inteckning blifvit förklarad
4
Lagutskottets Utlåtande N:o Öl.
hyllande eller derefter åter hos rätten anmäld, tiden då sådant skedde. Då
angående utmätning eller eljest enligt 38 § anteckning skett i protokollet,
varde ock det i boken anmärkt.
De närmare föreskri it ernå om bokens förande meddelas af Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock att, der försälj¬
ning eller annan omständighet, på grund hvaraf enligt äldre lag inteckning
utan inteckningshandlingens företeende kunnat dödas, inträffat före nämnde
dag, den lag" skall ega tillämpning.
3:o) Lag
angående ändrad lydelse af 51 § konkurslagen.
Härigenom förordnas, att 51 § konkurslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Fast egendom må ej annorledes än å ofientlig auktion säljas, der ej
alla vid sammankomsten närvarande borgenärer, så ock gäldenären, dertill
samtycka. År sådan egendom för gäld intecknad, då må försäljning utom
offentlig auktion ej ske, der ej inteekningshafvare, hvilkens rätt är deraf
b eroende, det medgifver och för inteckningens dödande aflemnar inteck-
ningshandlingen till den, som af inteckningshafvaren och köparen utses;
sker försäljningen å auktion, varde de inteekningshafvare, som kände äro,
dertill kallade. Ej må å sådan auktion egendom säljas under inteckningar-
nes värde, sammanlagdt med det belopp, som med förmånsrätt framför
desamma enligt lag bör ur egendomen utgå, der ej borgenärerna i den
ordning, 59 och 60 §§ stadga, till den försäljning lemna bifall, så ock de
inteekningshafvare, hvilkas rätt är af försäljningen beroende, dertill sam¬
tycka och för inteckningarnes dödande aflemna inteckningshandlingarne,
efter ty nyss är sagdt. Kan försäljning sålunda ej ske, ega borgenärerna
hos vederbörande myndighet äska försäljning i den ordning, som om fast
egendom, den der utmätt blifvit, särskilt är stadgad.
Lös egendom må ej heller säljas annorledes än å auktion, den der
blifvit lagligen kungjord, der ej borgenärerna i den ordning, som i 59 och
60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del deraf må säljas under
hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hörande dertill lemnar
bifall. Lös egendom, deri borgenär har panträtt eller annan förmånsrätt,
5
Lagutskottets Utlåtande N:o 51.
som endast i viss egendom gäller, må ej i något fall utan hans samtycke
säljas utom auktion. Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, ega borge¬
närerna, der fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmät¬
ningsman äska försäljning i den ordning, som om dylik egendom, den der
blifvit utmätt, särskildt är stadgad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899.
4:o) Lag
om ändring i vissa delar af förordningen angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof den 14 april 1866.
Härigenom förordnas, att §§ 2, 24 och 26 i förordningen angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866 skola
erhålla följande ändrade lydelse:
§ 2-
Göres hos den i § 1 nämnda underrätt skriftlig ansökning om sär¬
skilda nämndens tillsättande, och visar sökanden, att Konungen godkänt
behofvet af jordens eller lägenhetens afstående eller begagnande, samt att
tiden, då den skall afstås eller upplåtas, blifvit genom Konungens förord¬
nande eller parternes öfverenskommelse bestämd; utfärde rätten stämning
på egare och andre, som uppgifvas i saken hafva del. Rätten föranstalte
jemväl, att, till underrättelse för möjligen varande okände eller icke upp-
gifne rättsegare, tiden för ärendets företagande varder, såväl från predik¬
stolen i den sockens kyrka, der fastigheten är belägen, som ock genom
allmänna tidningarne, kungjord tre gånger, sista gången minst fjorton
dagar före den dag, hvilken till sakens företagande är utsatt; och varde
ärendet antecknadt i rättens inteckningsprotokoll, på landet å nästa rätte¬
gångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteck-
ningsärenden, så ock i intecknings- eller fastighetsboken anmärkt. Jordens
eller lägenhetens egare, då han höres, vare skyldig att hos rätten, i ända¬
mål af instämning, uppgifva deri, som i anseende till nyttjanderätt med
honom del i saken häfver, vid äfventyr som i § 25 stadgas. Hos rätten
skall jemväl företes bevis derom, huruvida jorden eller lägenheten är med
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 57.
inteckning besvärad; och egen parterne att, innan nämnden sättes, i laga
ordning sin talan i fråga om ersättningens belopp och sättet för dess ut¬
görande utföra.
Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets begagnande till utlägg¬
ning af elektriska ledningstrådar, parterne emellan tvist, huruvida derige¬
nom må förorsakas så betydlig skada, att jorden eller lägenheten lösas
skall, . eller om intrånget är af beskaffenhet, att ersättning derför, enligt
hvad i § 1 mom. 2 stadgadt är, utgå bör, pröfve och afgöre rätten sådant,
innan nämnden sättes. Anses ersättning för intrång höra ega ruin, be-
stämme ock rätten, efter ty som intrånget finnes vara öfvergående eller
fortfarande, huruvida slik ersättning skall utgå på eu gång eller i årlig
afgift under den tid, intrånget kommer att fortfara.
Emot rättens beslut i dessa frågor må talan fullföljas i hofrätt
genom besvär inom den tid, i 25 kap. 5 § rättegångsbalken stadgas. I
hofrättens beslut må ändring sökas likaledes genom besvär, som, jemte
borgen för kostnad och skada, skola till Konungen ingifvas inom den tid,
30 kap. 18 § samma balk bestämmer.
§ 24.
Lösen för jord eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning för
intrång, hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för sjelfva
anläggningen, vare den, som jordens eller lägenhetens begagnande yrkat,
skyldig att till ersättningstaganden utgifva inom den för jordens eller lägen¬
hetens afstående eller upplåtande stadgade tid eller, om ersättningsbeloppet
derförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader efter det sådan be¬
stämmelse skett. För betalning af årlig afgift sätte rätten ut tid, der
parterne ej åsämjas.
Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller nämnden
sitt beslut meddelat inom den tid, då jorden eller lägenheten afstås eller
upplåtas bör, må sådant ej hindra arbetets företagande, derest sökanden
hos Konungens befallningshafvande ställer full borgen för lösnings- eller
ersättningsbeloppet samt för kostnad och skada. Kronan vare för sådan
borgen fri.
År jord eller lägenhet, som afstås skall, intecknad, varde ersätt¬
ningsbeloppet derför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade
tid nedsatt i ränteriet hos Konungens befallningshafvande, som kungör
sådant vederbörande ersättningstagande och inteckningsegare, samt liqvid
dem emellan sedermera i laga ordning uppgör. Har ej för pröfning af
Lagutskottets Utlåtande N:o 57.
7
ersättningens storlek ärendet varit till rätten instäradt, skall ock anmälan
om ärendet af Konungens befallningshafvande ofördröjligen insändas, å
landet till domaren och i stad till rätten; och skall i ty fall anteckning
göras i inteckningsprotokollet, så ock i intecknings- eller fastighetsboken,
såsom i § 2 sägs. År ersättningsbeloppet faststäldt genom öfverenskom¬
melse emellan den ersättningstagande och den, som ersättningen gifvit,
och förmenar inteckningsegaren värdet hafva blifvit för lågt beräknadt,
vare denne berättigad att, der ej full liqvid för hans fordran honom lem-
nas, äska jordens uppskattning af nämnd, i den ordning förut i denna lag
är vordet-stadgadt; dock gånge beslutet om jordens afträdande icke dess
mindre i verkställighet.
Sådan talan, som efter §§ 21 och 22 föras kan, må ej heller ut¬
göra hinder för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom
stadgad tid erlagdt eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda eller
begagna. Fördröjes utöfver nämnda tid betalningen; då skall, i händelse
någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om jordens eller lägen¬
hetens afstående eller begagnande, så vidt på hans rätt inverkar, vara
förfallen och ankomma på ny pröfning.
§ 26..
Kan inteckning i jord, som, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden
afträdd, ej till fullo af ersättningen gäldas, må den inteckning, utan
hinder deraf att inteckningshandlingen ej i hufvudskrift företes, dödas,
der den, till hvilken jorden afträdts, det äskar samt företer, förutom gra¬
vationsbevis, intyg att ersättningen blifvit å behörig ort nedsatt eller,
der hela den intecknade fastigheten afträdts, handling, som visar ersätt¬
ningens fördelning, jemte bevis att fördelningen blifvit godkänd eller
vunnit ..laga kraft.
Ändå att inteckning blifvit dödad, hafve fordringsegaren den rätt
till talan, som honom eljest, efter ty ofvan sägs, tillkommit.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock skall i fråga om
dödande af inteckning i jord, som före den dag blifvit afträdd, äldre lag
lända till efterrättelse.
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 57.
samt
5:o) Lag
angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och annan afledning
af vatten den 20 juni 1879.
Härigenom förordnas, att 71 § i lagen om dikning och annan afled¬
ning af vatten den 20 juni 1879 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Är fast egendom i följd af de i 3 kap. gifna bestämmelser afträdd,
vare, sedan löseskillingen blifvit fördelad, inteckning för fordran, som
antingen alldeles icke eller endast till någon del kunnat af löseskillingen
gäldas, utan verkan. Sådan inteckning må, ändå att inteckningshand-
lingen ej i hufvudskrift företes, dödas, der den, som egendomen inlöst,
efter erhållen lagfart det äskar och till rätten ingifver gravationsbevis,
så ock handling, som visar löseskillingens fördelning, samt intyg att för¬
delningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft.
Ändå att inteckning blifvit, efter ty nu är sagdt, dödad, hafve
fordringsegaren den rätt, hvarom i 69 § 3 mom. förmäles.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock att i fråga om
dödande af inteckning i fastighet, som före den dag blifvit afträdd, äldre
lag skall lända till efterrättelse.
Ifrågavarande proposition är föranledd af Riksdagens skrifvelse till
Konungen den 3 maj 1895, deri Riksdagen, på grund af enskild motionärs
derom afgifna framställning, anhöll, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till lag i syfte att förekomma obe¬
hörigt bruk af sådana inteckningar, som enligt 23 § i förordningen an¬
gående inteckning i fast egendom må dödas, utan att inteckningshand-
lingen i hufvudskrift uppvisas, men med hvilka dylik åtgärd icke vidtagits.
Deri utväg att förebygga de med nuvarande lagstiftning förenade
olägenheter i antydda hänseende, hvilken i förenärnnda motion förordades
och äfven af Riksdagen ansågs vara förtjent af beaktande, har emellertid
vid den utredning i ämnet, hvarom Kongl. Maj:t låtit föranstalta, befunnits
ej kunna godkännas.
Lagutskottets Utlåtande N:o Öl.
9
Man hade i nämnda hänseende ifrågasatt införande af bestämmelser,
enligt hvilka, då öfverenskommelse träffats om fördelning af köpeskillingen
för såld fastighet eller så snart beslut om sådan fördelning vunnit laga
kraft, det skulle åligga utmätningsman eller öfverexekutor att genast till
rätten eller domaren insända bevis om de inteckningar, som antingen all¬
deles icke eller endast till någon del kunnat af köpeskillingen gäldas,
hvilket bevis sedermera borde uppläsas vid rätten och införas i inteck-
ningsprotokollet, hvarigenom gravationsbevisen derefter komme att inne¬
hålla upplysningar, som innebure en varning till allmänheten för dylika
värdelösa inteckningar. Genom ett sådant tillvägagående skulle emeller¬
tid, på sätt föredragande departementschefen erinrat, det åsyftade ända¬
målet icke kunna till fullo vinnas. Mellan den exekutiva försäljningen
och den tidpunkt, då anteckning om hvad sålunda anmälts komme att i
inteckningsprotokollet införas, kunde, särskildt i fall beslutet om köpe¬
skillingens fördelning öfverklagades, ganska lång tid förflyta, och derunder
kunde det obehöriga användandet af inteckningshandlingarne försiggå lika
obehindradt som efter nu gällande lagstiftning.
För att förekomma denna olägenhet har det alltså befunnits nödigt
att till ett tidigare stadium förlägga insändandet af anmälan om vidtagen
eller tillämnad exekutiv åtgärd rörande fast egendom; och har i detta hän¬
seende uti propositionen föreslagits att utsträcka de nu i 86 § utsöknings-
lagen inrymda stadgandena om skyldighet för utmätningsman att, då fastig¬
het blifvit för icke intecknad fordran utmätt, derom till rätten eller
domaren insända bevis till att gälla såväl vid utmätning af fast egendom
för intecknad fordran som äfven i de fall, då, på grund af myndighets
förordnande, exekutiv försäljning af sådan egendom skall ega rum.
De förändringar, som i enlighet härmed erfordras i 86 § utsöknings-
lagen samt 38 § inteckningsförordningen, skulle emellertid endast komma
att afse försäljning, som egde rum efter utmätning eller på grund af
myndighets förordnande. För de fall att fast egendom, som tillhör kon¬
kursbo, skall försäljas i annan ordning än den exekutiva, har det ansetts
ej låta sig göra att föranstalta om anteckning i inteckningsprotokollet, enär
någon myndighet ej finnes, åt hvilken uppdraget att hos rätten eller do¬
maren göra anmälan om försäljningen lämpligen kan anförtros. Men då
äfven dylik försäljning, enligt nuvarande lydelsen af 23 § inteckningsför-
ördningen, medför rätt att döda inteckningar utan inteekningshandlingens
uppvisande och således kan gifva anledning till samma obehöriga begag¬
nande af inteckningar, som ofvan antydts i fråga om exekutiv försäljning,,
har man måst på annan väg söka förebygga dylika missbruk, i hvilket
ändamål uti propositionen föreslagits, att vid försäljning af konkursbos
-Bill. till Riksd. Prot. 1898. 7 Sand. 32 Höft. 2
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 57.
fastighet under hand eller å frivillig auktion i fastigheten meddelad in¬
teckning för fordran fortfarande kommer att gälla, ehvad köpeskillingen
förslår till fordringens fulla gäldande eller icke. Eu följd häraf blir, att
försäljning till lägre belopp än det inteckningshafvarne sammanlagdt ega
att ur fastigheten utfå ej kan ifrågakomma med mindre inteckningarna för
det öfverskjutande beloppet innehafvas af köparen eller ock godvilligt dödas,
derom bestämmelser föreslagits i 51 § konkurslagen.
Ofvan angifna lagändringar hafva omedelbarligen föranledts af Riks¬
dagens förenämnda skrifvelse. Derutöfver innehåller emellertid proposi¬
tionen åtskilliga andra ändringsförslag dels i fråga om expropriationsför-
ordningen och dikningslagen — hvilka förslag likvisst stå i samband med
de förut omförmälda och af dessa föranledts — dels ock beträffande andra
stadganden i inteckningsförordningen än de ofvan berörda.
I sistnämnda hänseende har föreslagits förändring af 23 och 25 §§ in¬
teckningsförordningen derhän, att inteckning för fordran, som vid exekutiv
försäljning ej kan af köpeskillingen till fullo gäldas, är utan verkan och
ej må vidare återupplifvas, i sammanhang hvarmed uteslutits föreskrifterna
i 23 och 24 §§ inteckningsförordningen om inkallande af intecknings-
hafvare att höras öfver deri omförmälda ansökningar om inteckningars
dödning.
Slutligen har, jemlikt en inom högsta domstolen gjord erinran, i
38 § inteckningsförordningen intagits föreskrift, att i inteckningsproto-
kollet anteckning må kunna göras derom, att intecknad fordran vid exe¬
kutiv försäljning kunnat ur köpeskillingen fullt utgå.
Mot de i propositionen innefattade lagförslag, i afseende å hvilkas
närmare innehåll utskottet tillåter sig hänvisa till de vid propositionen
fogade, i statsrådet samt i högsta domstolen afgifna yttranden, har ut¬
skottet, vid granskning, icke funnit något att i hufvudsak erinra.
Allenast beträffande förslaget om ändrad lydelse af 86 § utsök-
ningslagen har utskottet ansett en omredigering af dess första stycke er¬
forderlig. Då den deri föreskrifna anmälan om utmätnings verkställande
har, i fråga om utmätning för icke intecknad fordran, äfven den uppgiften
att bereda anteckning om sådan förmånsrätt, som enligt 17 kap. 9 § han-
delsbalken skall ifrågavarande fordran tillkomma, har utskottet nemligen
ansett nödigt, för undvikande af felaktig uppfattning hos rätten eller do¬
maren om innebörden af en från utmätningsmannen inkommen anmälan,
att uti paragrafen stadga skyldighet för den sistnämnde att uti det bevis,
som skall af honom insändas, uttryckligen angifva, huruvida utmätningen
11
Lagutskottets Utlåtande N:o 57.
skett för intecknad eller icke intecknad fordran, hvarjemte det ansetts
lämpligt att genom stadgandets affattning utmärka, att beviset bör tydligt
individualisera den fordran, för hvilken utmätning skett.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,
l:o) att Riksdagen, under förklarande att Kongl.
Maj:ts ifrågavarande proposition icke kan i oförändradt
skick bifallas, måtte för sin del antaga följande
Lag
angående ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen.
Härigenom förordnas, att 86 § utsökningslagen
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätnings¬
mannen pligtig att genast å landet till domaren och i
stad till rätten insända bevis om utmätningen, inne¬
fattande uppgift om beloppet af den fordran, för hvil¬
ken utmätningen egt rum, samt huruvida samma fordran
är intecknad eller icke intecknad äfvensom hvad i öfrigt
kan vara erforderligt för att tydligt utmärka, hvilken
den fordran är, hvarför utmätningen skett.
Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande
om fast egendoms försäljning eller hos hvilken, jemlikt
51 § konkurslagen, äskats försäljning af konkursbos
fastighet i den ordning, som om utmätt fast egendom
är stadgad, vare ock pligtig att bevis derom ofördröj¬
ligen insända, å landet till domaren och i stad till rätten.
Ö 7
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899.
2:o) att de i förevarande proposition innefattade
förslag till
a) Lag om ändring i vissa delar af förordningen
angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875;
b) Lag angående ändrad lydelse af 51 § kon¬
kurslagen;
12
Lagutskottets Utlåtande N:o <57.
c) Lag om ändring i vissa delar
angående jords eller lägenhets afstående
hof den 14 april 1866; och
d) Lag angående ändrad lydelse
om dikning och annan afledning af
juni 1879
må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 april 1898.
af förordningen
för allmänt be-
af 71 § i lagen
vatten den 20
På lagutskottets vägnar:
K. S. HUSBERG.