4
Lagutskottets Utlåtande N:o 54.
N:o 54.
Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1898, kl. 11 f. in.
■ ,4;(T*; r V i • •' ! • < ■ ;il \i\. bI •<? i
Utlåtande, i anledning af vädd motion om sådan ändring i lagen
angående tillsättning af presterliga tjenster in. fl. för¬
fattningar, att prestval skola med slutna sedlar förrättas.
Utskottet har från Andra Kammaren fått mottaga en af herr
J. Nydahl inom nämnda kammare väckt motion, n:o 85, af följande
lydelse:
»Enligt § 30 i lagen angående tillsättning af presterliga tjenster
den 26 oktober 1883 skall val af prest verkställas öppet. I detta af¬
seende skiljer sig nämnda valförrättning från alla andra offentliga val¬
förrättningar, hvilka, åtminstone »der så äskas», skola ske med slutna
sedlar. Det torde dock icke med fog kunna påstås, att det skydd mot
obehöriga påtryckningar och frestelsen till personliga hänsyn, som
ligger i den slutna omröstningen, är mindre af behofvet påkallad t vid
prestval än vid andra val. Snarare tvärt om. inga andra val¬
förrättningar hafva i allmänhet i vårt land visat sig så egnade att sätta
de intresserades lidelser i rörelse och att framkalla en ihärdig och
hetsig agitation som just prestvalen, likasom ej heller vid något annat
val den röstberättigade, i följd af den mångsidiga beröring, som råder
mellan församlingsmedlemmen och hans prest, och det grannlaga i
förhållandet dem emellan, är så blottstäld för lockelsen att gifva sin
röst åt den, som tros hafva den största utsigten att blifva vald. Men
Lagutskottets Utlåtande N:o 54. 5
är det vid något tillfälle, som den röstegande bör fullkomligt fritt få
följa sin öfvertygelse, så är det väl, när han skall utse sin själasörjare.
Försök ha ej heller saknats att få den slutna voteringen lag-
stadgad jemväl vid prestval. Sålunda väcktes vid riksdagarne 1893
och 1894 i Andra Kammaren motion i sådant syfte, af dåvarande
stockholmsrepresentanten herr Gustaf Ericsson. Att motionen båda
gångerna förkastades, anser jag icke vara något hinder att nu åter
draga frågan under Riksdagens ompröfning, då de invändningar, som
uttalats mot ifrågavarande lagändring, icke synas mig vara af beskaffen¬
het att förtjena något synnerligt afseende.
De hufvudsakligaste af dessa invändningar äro: att den ifrågavarande
valhandlingen är en sådan, för hvilken allt förhemligande af valmannens
ställning i fråga bör vara främmande; att den slutna valförrättningen
icke skulle föranleda minskad tidsutdrägt, men väl skulle, genom möj¬
ligen inträffande namnförvexlingar, vålla allehanda valtrakasserier; samt
att någon allmän önskan om det slutna valsättets införande vid prest¬
val icke försports, åtminstone i landsbygden.
Det är sant, att alla, som äro berättigade att deltaga i 'val af
själasörjare, borde hafva det moraliska mod att öppet, utan mennisko¬
fruktan eller menniskobehagsamhet, afgifva sin röst på den, de anse
vara den värdigaste och lämpligaste; men det är lika sant, att detta
mod långt ifrån är till finnandes hos alla. Det torde tvärt om, i synnerhet
bland dem, som i ett eller annat afseende äro i en mer eller mindre
beroende ställning, vara jemförelsevis få, som icke vid ifrågavarande
tillfälle låta sig påverkas af hänsyn , till andras önskningar eller till
valets sannolika utgång. Men en lag bör icke vare afpassad för ideella,
utan 'för verkliga förhållanden. Och det moraliska mod, som man vid
det öppna prestvalet fordrar af valmännen, det kräfves företrädesvis
hos de fattige, de beroende, ty för den burgne och sjelfständige väljaren
är det en jemförelsevis ringa sak att öppet säga, hvilken prest han
önskar. De förra hafva vid prestvalen, liksom vid alla andra allmänna
angelägenheters afgörande, så litet att säga, att man åtminstone borde
förunna dem att efter bästa öfvertygelse få utöfva den lilla rösträtt,
som tillkommer dem.
Mot det påståendet, att det slutna valsättet icke skulle föranleda
minskad tidsutdrägt vid valhandlingens förrättande, torde vara nog att
erinra om det kända förhållandet, att ett stadsfullmägtigeval — hvilket,
förrättas med sluten omröstning — försiggår på vida kortare tid än ett
prestval med lika stort antal väljare.
6 Lagutskottets Utlåtande N:o 54.
Beträffande den uttalade farhågan, att den slutna omröstningen
skulle vålla namnförvexlingar och deraf förorsakade valtrakasserier, så
kan den vid närmare eftertanke ej annorlunda anses än såsom skäligen
ogrundad. Skrifkunnigheten är numera så pass allmän bland vårt folk,
att ingen valman behöfver äfventyra att framlemna en felaktig valsedel,
och man kan för öfrigt taga för temligen gifvet, att, om det slutna
valsättet införes, det skall blifva allmän sed att tillhandahålla de röBt-
egande tryckta valsedlar. Att faran för namnförvexlingar är vida större
vid vissa andra val, t. ex. vid val af riksdagsman till Andra Kammaren,
än vid prestval, torde, för att af en hvar inses, endast behöfva på¬
pekas.
Det har slutligen sagts, att någon allmännare önskan om det
öppna valsättets utbytande mot det slutna icke skulle hafva gifvit sig
till känna åtminstone i landsbygden. Att några dylika önskningar hit¬
tills icke framburits i Riksdagen af representanter från landsbygden,
är emellertid intet bevis för att de icke skulle förefinnas. Att inom den
ort, jag närmast känner, meningen är alldeles afgjord för det slutna
valsättet, tror jag mig med visshet kunna försäkra, och jag har ingen
anledning förmoda, att icke opinionen skulle vara detsamma inom öfriga
orter i vårt land, der, liksom i min hembygd, de sociala förhållandena
i någon högre grad fått sin pregel af storindustriens inflytande. —
Prestval återkomma i en församling i regeln först efter flera års mellan¬
tid, och allmänheten hinner derför från det ena valet till det andra
glömma det obehag, som är förenadt med det öppna valsättet, och den
tröstar sig i alla händelser med den tanken, att. det är länge till nästa
val. I denna omständighet torde man hafva att söka en af anlednin¬
garna till, att berörda önskan för landsbygdens vidkommande icke
tidigare framburits i Riksdagen.
Det slutna valsättets företräde framför det öppna ligger, i få ord
sagdt, deruti, att de röstegande vid dess användande äro bättre i till¬
fälle att rösta efter sin öfvertygelse och mindre blottstälda för risken
att i följd af ofrivillig uraktlåtenhet att svara vid uppropet — en urakt¬
låtenhet, som blir allt svårare att undvika, ju mera väljarnes antal
ökas — förlora sin valrätt, hvarigenom detta valsätt gifver ett trognaTe
uttryck af de röstegandes åsigter, än som genom begagnandet af den
öppna voteringen kan ernås; att det föranleder minskad tidsutdrägt
vid valförrättningen och gör denna förrättning mindre besvärlig såväl
för valförrättare som valmän; samt sist, men ej minst, att det är bättre
än det öppna valsättet egnadt att skydda de svages rätt. — Och dessa
Lagutskottets Utlåtande N:o 54. 7
det slutna valsättets företräden göra sig i synnerhet gällande vid
prestval.
Till sist har jag anledning påpeka, att den ifrågasatta reformen
icke innebär ett steg i reaktionär rigtning eller står i strid med yrkan¬
det på den öppna omröstningens införande vid Riksdagen; t}*- den slutna
omröstningen vid val har under senare tider hos oss kommit allt mera
i användning, och att vid Riksdagen införa öppen omröstning vid val
har mig veterligen aldrig varit ifrågasatt.
På grund af det anförda tillåter jag mig underställa Riksdagen
det förslag, som ofvannämnde motionär väckte vid riksdagarne 1893
och 1894, och får alltså vördsamt föreslå, att Riksdagen ville för sin
del besluta den ändring uti § 30 af kongl. förordningen den 26 oktober
1883 rörande prestval och deremot svarande särskilda föreskrifter för
hufvudstaden och andra orter, att dessa val skola med slutna sedlar
förrättas.»
I motionen hafva nio af Andra Kammarens ledamöter instämt.
Såsom motionären erinrat, har frågan om utbytande af den för
prestval nu föreskritna öppna omröstningen emot val med slutna sedlar
vid tvenne föregående riksdagar — 1893 och 1894 — varit föremål
för behandling utan att dock hafva föranledt till någon förändring af
bestående förhållanden. Vid båda tillfällena har nemligen såväl Första
som Andra Kammaren bifallit lagutskottets i ämnet afgifna, afstyrkande
hemställan.
De skäl, som lagutskottet dervid till stöd för sin uppfattning om
lämpligheten af det öppna valsättets bibehållande anfört, hafva varit af
dels principiel, dels praktisk natur. I förstnämnda afseende har fram¬
hållits, huru som den öppna omröstningen vore egnad att långt bättre
än den slutna motsvara karakteren af eu valhandling sådan som den
ifrågavarande, för hvilken allt förhemligande af valmännens ställning i
frågan bör vara främmande. Angående praktiska hänsyn har utskottet
uttalat, att den ifrågasatta förändringen ingalunda skulle, såsom påståtts,
föranleda minskad tidsutdrägt, men väl en del olägenheter, egnade att
i betänklig grad förringa valhandlingens trygghet, i hvilket hänseende
utskottet särskilt erinrat, hurusom möjligen inträffande namnförvex-
lingar, vid det öppna valsättets användande lätta att undvika, icke sällan
skulle vålla allehanda valtrakasserier.
8 Lagutskottets Utlåtande N:o 54.
Derförutom har utskottet betonat, att någon allmännare önskan
‘åtminstone icke på landsbygden yppats om den ifrågastälda förändrin¬
gens genomförande.
De sålunda af lagutskottet anförda skäl har nu motionären sökt
gendrilva, dervid särskildt framhållits, att den öppna omröstningen gåfve
anledning till utöfvande af obehörig påtryckning. Gent häremot tillåter
sig utskottet uttala, att det endast i undantagsfall torde förekomma,
att personer i sådan ställning, att tryck kan af dem utöfvas, på obe¬
hörigt sätt begagna denna sin magt i fråga om en angelägenhet, som
enligt allmänna uppfattningen bör betraktas såsom rent personlig. Mo¬
tionärens farhågor torde derför få anses väsentligt öfverdrifna. Härtill
kommer, att möjligheten till trycks utöfvande ingalunda är utesluten,
om ock i någon mån försvårad, genom slutna omröstningens användande.
Erfarenheten från andra, med större intresse omfattade val torde härom
bära nogsamt vittnesbörd.
Då de röstandes olika röstetal i allt fall måste å de slutna röst-
sedlarne antecknas och i protokollet öfver valet införas, lärer man för
öfrigt häraf kunna sluta till på hvem alla de, som ej till äfventyrs hafva
lika röstetal, afgifvk sin röst, och syftet med den slutna omröstningen
skulle härigenom i icke ringa mån förfelas.
År alltså, enligt utskottets åsigt, den fördel, som i angifna hän¬
seende kan af den ifrågasatta förändringen förväntas, ringa, lärer emel¬
lertid ej med fog kunna bestridas, att praktiska olägenheter skulle der¬
af blifva en följd.
Hvad af lagutskottet vid frågans föregående behandling härom
anförts, eger, enligt utskottets mening, full giltighet. Sålunda måste
— utan att någon rimlig anledning förefinnes att antaga, det den slutna
omröstningen skulle medföra någon tidsbesparing — sannolikheten af
otydliga valsedlar och deraf föranledda besvär öfver valet blifva väsent¬
ligt större. Man må nemligen ej förgäta, att valmanscorpsen vid prest¬
val till ej oväsentlig del utgöres af personer, hvilka ega ringa för¬
måga att bedöma en valsedels rigtiga affattning.
Hvad motionären anfört derom, att faran för namnförvexlingar
skulle vid val af riksdagsman till Andra Kammaren vara vida större
än vid prestval, lärer bero på förbiseende af den olika beskaffenheten
hos valmanscorpsen vid ena och andra tillfället.
Tillika vill utskottet påpeka, att den slutna omröstningens in¬
förande icke, såsom motionären förmenat, i och för sig gör de röstegande
mindre blottstälda för risken att i följd af underlåtenhet att svara vid
uppropet förlora sin valrätt; och motionären har icke ens ifrågasatt
9
Lagutskottets Utlåtande N:o 54.
vidtagande af någon ändring i 30 §:s andra moment, der reglerna för
upprop och påföljden af försummelse dervid finnas faststälda.
Slutligen ligger det, enligt utskottets åsigt, stor vigt å den om¬
ständigheten, att någon allmännare önskan om den slutna omröstnin¬
gens dfiförande vid prestval ej låtit 8ig förspörjas, enär häruti kan anses
ligga ett bevis derför, att olägenheter af den nuvarande anordningen
ej i någon större mån framträda
Med stöd af det anförda hemställer alltså utskottet,
att herr Nydahls ifrågavarande motion icke må till
i någon Riksdagens åtgärd föranleda.
..tnUoviaRi invid''goiihutnlnd -vi-Uo-o'; > t Hallon Ajtoi
Stockholm den 30 mars 1898.
På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.
Reservation
af herr Ohlsson, med hvilken herrar F. Andersson, P. G. Petersson,
J. Anderson, Nilsson och E. Svensson instämt:
I kongl. förordningarna den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på
landet, om kommunalstyrelse i stad, och om kyrkostämma samt kyrko¬
råd och skolråd föreskrifves, att »val skall, der så äskas, förrättas med
slutna sedlar».
Då jemväl uti öfriga lagar och författningar föreskrifna val regel-
messigt kunna eller skola förrättas med slutna sedlar, synas mig verk¬
liga skäl icke vara för handen att i fråga om prestval bibehålla ovilkor¬
lig föreskrift, att valet skall öppet verkställas. Det torde tvärtom kunna
anses ganska lämpligt och följdrigtigt, att prestval, såsom varande en
kyrklig kommunalangelägenhet, i förenämnda hänseende likställes med
andra kommunala val. Utan att söka göra mig till tolk för någon sär¬
skild mening derom, att ur praktisk synpunkt ena valsättet under alla
omständigheter är att föredraga framför det andra, — något som för
öfrigt icke lärer kunna med fullt fog påstås, — har jag ansett mig af
rent principiella skäl kunna och böra hemställa,
Bill. till Riksd. Prat. 1898. 7 Sami. 29 Höft.
2
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 54.
att Riksdagen i anledning af förevarande motion
ville för sin del antaga följande Lag om ändrad ly¬
delse af § 30 mom. 1 i Lagen angående tillsättning
af presterliga tjenster den 26 oktober 1883:
1. Valet skall, der så äskas, förrättas med slutna
sedlar.
Herrar Husberg och Rudebeck hafva begärt få antecknadt, att de
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE, 1898.