Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
1
N:o 80.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1898.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående regleringen af ut¬
gifterna under riksstatens nionde hufvud tit ef inne¬
fattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
(Statsutskottets utlåtande n:o 10.)
Till Konungen.
I afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel får Riksdagen för Eders Kongl. Maj:t anmäla följande beslut.
Pensionsstaten.
l:o Eders Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen under nionde
hufvudtiteln i punkten l:o föreslagit Riksdagen att höja det såsom
Bill. till Riksd. Prof. 1898. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Häft. (N:o 80.) 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
bidrag till folkskolelärares pensionering uppförda anslag från 357,873
kronor till 502,873 kronor eller med 145,000 kronor.
I likhet med departementschefen har Riksdagen ansett det framgå
af den verkstälda utredningen, att för tryggande af ifrågavarande
pensionsinrättnings verksamhet ökade årsinkomster för densamma äro
behöfliga, samt att ökningen lämpligen bör åstadkommas genom höj¬
ning af det årliga statsbidraget, hvilken höjning beräknas till 95,000
kronor.
Då Eders Kongl. Maj:ts framställning om beviljande af ett andra
ålderstillägg å 100 kronor till folkskolelärarepersonalen, enligt hvad i
särskild skrifvelse anmäles, blifvit af Riksdagen bifallen, har Riks¬
dagen icke heller haft något att erinra deremot, att statsbidraget må
till mötande af de deraf härflytande ökade pensionsutgifterna höjas med
det såsom dertill erforderligt beräknade belopp af 50,000 kronor.
Med bifall till hvad Eders Kongl Maj:t i ämnet föreslagit, har
alltså Riksdagen höjt det såsom bidrag till folkskolelärarnes pensio¬
nering uppförda anslag från 357,873 kronor med 145,000 kronor till
502,873 kronor.
2:o Eders Kong]. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen i afseende
å kostnaderna för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts för¬
valtning och verksamhet under år 1899 måtte medgifva, att Eders
Kongl. Maj:t måtte för sistnämnda år bestämma de belopp, som för
bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr kunde blifva erforderliga;
samt att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter
i öfrigt under nämnda år erforderliga medel måtte af Eders Kongl.
Maj:t, i den mån influtna afgifter icke vore att tillgå, anvisas utaf till¬
gängliga statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda
afgifter, i den mån de under året inginge, eller, derest sagda afgifter
skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af
Riksdagen.
Uti en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riks¬
dagen måtte i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, under hvilka förhållan¬
den ett ålderdomsunderstöd af 100 kronor årligen måtte kunna beredas
småskolelärare eller lärarinnor, som i minst 15 års tid oförvitligen
tjenstgjort utan att efter sin afgång från innehafd tjenst hafva erhållit
Eiksdagens Skrifvelse N:o 80. 3
pension enligt kongl. förordningen af den 22 juni 1892, samt att
Eders Kongl. Maj:t sedermera måtte till Riksdagen inkomma med den
framställning i ärendet, hvartill denna utredning kunde föranleda.
Derjemte har uti en annan inom Riksdagen väckt motion före¬
slagits, att Riksdagen måtte besluta följande förändrade grunder för
beredande af ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid små¬
skolor och mindre folkskolor ätvensom icke ordinarie lärare och lära¬
rinnor vid folkskolor:
att helt understöd skall utgå med ett belopp af 200 kronor för år;
att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anst-äld före den 1
januari 1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om
han eller hon tjenstgjort minst 20 år och samman af lefnads- och
tjenstår uppgår till minst 80, vara berättigad att efter afgång från
tjensten erhålla understöd till belopp af 130 kronor;
att om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folk¬
skoleinspektör anses på grund af försvagad helsa, bristande syn eller
hörsel, eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt
lämplig att sköta sin tjenst, skola, efter uppnådda 25 tjenstår, lärare,
som fylt 50 år, och lärarinna som fylt 45 år, vara berättigade att, då
han eller hon om understöd gör ansökan, efter afgång från tjensten
bekomma afkortadt årligt understöd till följande belopp:
a) lärarinna,
som fylt 45 år ..............................
|
......... 90
|
kronor
|
46
11 n ^ 11 ..............................
|
......... 100
|
11
|
47
V 11 11 ..............................
|
......... 105
|
11
|
48
ii ii 11 ..............................
|
......... 115
|
11
|
49
11 11 11 ..............................
|
........ 120
|
11
|
b) lärare eller lärarinna,
|
som fylt 50 år .............................
|
........ 130
|
kronor
|
51
ii n L ii .............................
|
......... 145
|
11
|
59
>i n v .........................
|
......... 155
|
11
|
53
11 ii ii .............................
|
......... 170
|
11
|
54
11 11 ^ 11 ............................
|
........ 185
|
V
|
att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1
januari 1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
eller hon tjenstgjort minst 20 år och af förutnämnda skäl icke vidare
anses fullt lämplig att sköta sin tjenst, likaledes vara berättigad att
efter afgång från tjensten erhålla afkortadt årligt understöd sålunda:
om summan af lefnads-
och tjenstår uppgår till
|
till belopp af
|
75 år ..............................
|
................ 90 kronor
|
76 „ ..............................
|
................. 100 „
|
77 „ ..........................
|
.................. 105 „
|
78 „ ..............................
|
.................. 115 „
|
79 „ ..............................
|
.................. 120 „
|
att lärare eller lärarinna, som ej upphunnit det för erhållande af
helt eller afkortadt understöd bestämda antalet lefuads- och tjenstår,
men genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt, att vidare sköta sin
tjenst, skall ega att, derest han eller hon tjenstgjort minst 15 år, från
anstalten bekomma ett årligt understöd af 90 kronor.
Till stöd för den förstnämnda motionen har erinrats, hurusom vid
1894 års riksdag väckts motion om beviljande af ett anslag å 25,000
kronor årligen för beredande bland annat af pensioner åt de före den
1 januari 1867 afgångna folkskolelärare och lärarinnor, hvilka om de
i tjenst fått qvarstå öfver nämnda tidpunkt, varit berättigade att er¬
hålla pension från den år 1866 inrättade folkskolelärarnes penBions-
inrättning, samt att, sedan statsutskottet, dit ifrågavarande motion
blifvit hänvisad, föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1885 å allmänna
indragningsstaten anvisa och ställa till Eders Kongl. Maj:ts disposition
ett anslag af 10,000 kronor att på vissa vilkor användas till berörda
ändamål, detta äfven blifvit Riksdagens beslut. Sedermera hade detta
anslag i samma form allt jemt utgått. Då Riksdagen sålunda visat
ett välvilligt intresse för de folkskolans lärare och lärarinnor, som, efter
att mot en ringa lön hafva med redbarhet och nit uppoffrat sina bästa kraf¬
ter i folkupplysningens tjenst, fått afgå utan något ålderdomsunderstöd,
kunde det antagas, att de småskolans lärare och lärarinnor, hvilka efter
oförvitlig tjenstgöring afgått från sin plats utan att enligt kongl. för¬
ordningen af den 22 juni 1892 vara berättigade till erhållande af pen¬
sion, skulle af Riksdagen med lika välvilja omfattas. I
I den senare motionen har anförts, att i fråga om bestämmande
af pensionernas storlek för folkskolelärare och ålderdomsunderstödens
för småskolelärare olika grunder blifvit tillämpade, i det folkskolelärarnes
Riksdagens Skrifvelse N:o 80. o
pensioner inom vissa gränser och med vissa förbehåll utginge i pro¬
portion till lönen, medan småskolelärarnes ålderdomsunderstöd vore
oberoende af denna. För samtliga småskolelärare vore sålunda helt
understöd 150 kronor, och de afkortade understöd, som under olika
förhållanden till olika belopp komme afgående småskolelärare till godo,
vore äfven oberoende af de löner, som vederbörande under sin tjenst¬
göring åtnjutit. Men om man granskade de utredningar, på hvilka in¬
rättandet af småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt grundat
sig, skulle man finna, att det nämnda beloppet, 150 kronor, då blifvit
vald! med särskild hänsyn dertill, att det varit hälften af den då an¬
tagna medellönen eller sannolika lönen — bostadsförmånen oberäknad
— för ifrågavarande lärare. I detta afseende hänvisade motionen till
1891 års komitébetänkande angående ålderdomsunderstöd åt lärare
och lärarinnor vid småskolor m. fl., sid. 33, samt G. Eneströms utred¬
ning1 om ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor m. fl.,
sid. 31.
Men sedan den tid, då de nu omförmälda beräkningarne gjordes,
hade småskolelärarnes löner undergått en märkbar förändring. Så upp¬
lystes i det 1897 års statsverksproposition bilagda stadsrådsprotokollet
rörande 8:de hufvudtiteln, sid. 112, att af de år 1896 anstälde 7,737
småskolelärare, lärare i mindre folkskolor och biträdande lärare i folk¬
skolor, hvilka alla vore i förevarande hänsende likstälda,
2,778 hade i lön öfver 300 kronor,
4,260 » j> 300 kronor,
678 » » 299—250 kronor, och
21 » y> 249—200 kronor,
oberäknadt förmånerna af husrum och vedbrand, hvilka tillkomme, den
förra 6,757 och den senare 6,454.
Häraf framginge otvetydigt, att redan då medellönen — bostads¬
förmånen oberäknad — märkbart öfverstigit 300 kronor. Men från och
med år 1898 hade genom 1897 års Riksdags beslut en ytterligare steg¬
ring af medellönen inträdt. För examinerade småskolelärare m. fl. —
och de examinerade vore det stora flertalet, 7,092 af nyssnämnda 7,737
— måste lönen numera vara minst 300 kronor, förutom husrum och ved¬
brand, och denna lön måste efter 10 års tjenstgöring förhöjas med 50 krö¬
ner. Till sistnämnda ålderstillägg skulle efter beräkning under år 1898 om¬
kring 3,720 lärare vara berättigade. Att härigenom medellönen komme
att undergå eu väsentlig stegring, vore helt visst, likasom ock att hädan¬
efter endast i sällsynta undantagsfall någon lärare eller lärarinna komme att
6 Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
afgå från tjensten med ålderdomsunderstöd utan att i lön åtnjuta, för¬
utom husrum och vedbrand, minst 350 kronor.
Vid sådant förhållande syntes man i förevarande fall böra taga i
öfvervägande, huruvida icke ålderdomsunderstödet för ifrågavarande lä¬
rare och lärarinnor borde undergå någon förhöjning. Ty om en sådan
väl läte förena sig med de grunder, på hvilka ålderdomsunderstöds-
anstalten vore byggd, så syntes den ock särskildt påkallas af de fakti¬
ska förhållandena. Ingen kunde väl förneka, att till och med det högsta
understödet, som för närvarande kunde utdelas af anstalten, eller 150
kronor om året, måste anses otillräckligt för lärare och lärarinnor, hvilka
å ena sidan slitit ut sina krafter på en för fosterlandet så vigtig verk¬
samhet som barnaundervisningen och å andra sidan härför uppburit en
lön, hvilken icke medgift dem att spara något för ålderdomen, om
man icke till sådana besparingar ville räkna den årsafgift, som det ålåge
dem att erlägga till anstalten. Men härtill komme, att åtminstone till
och med år 1896 — det sista år, för hvilket anstaltens styrelse afgifvit
berättelse — det största antalet understödstagare icke erhölle helt under¬
stöd om 150 kronor, utan afkortadt om 70 till 140 kronor. Sålunda
hade erhållit:
Genom beslut
år
|
Helt understöd
om 150 kronor:
|
Afkortadt understöd
om 70 till 140 kronor:
|
1893
|
10
|
43
|
1894
|
12
|
46
|
1895
|
15
|
34
|
1896
|
15
|
33
|
Följden häraf hade blifvit, att medelbeloppet af de understöd, som
uppburits från anstalten under år 1896, endast uppgått till omkring
121 kronor, enär antalet understödstagare vid årets början varit 146
och vid dess slut 191, under det att hela det belopp, som under året
utdelades i understöd, uppgått till 20,372 kronor 8 öre.
Härvid borde icke heller förbigås, att,®samtidigt med att ifråga¬
varande lärares och lärarinnors aflöningar vore jemförelsevis mycket
små, proportionen mellan pensionen och aflöningen för dem stälde sig
sämre än måhända i något annat fall, medan dock, såsom redan blifvit
nämndt, det ålåge dem att sjelfva bidraga till sin pensionering, hvilket
eljest långt ifrån alltid vore förhållandet, oaktadt vida högre aflöningar.
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
Om man på grund af hvad sålunda blifvit anfördt måste dela
den uppfattningen, att en förhöjning af ålderdomsunderstödet för små¬
skolelärarinnor vore af behofvet påkallad och lämpligen nu borde vidtagas,
så blefve första frågan den, huru stor förhöjningen borde göras, eller,
om man vidhölle den grund för bestämmande af understödets storlek, som
vid anstaltens inrättande tillämpades, från hvilken medellön man borde
utgå. Att från och med år 1899 medellönen för småskolelärare m. fl.
hithörande lärare, som afginge med ålderdomsunderstöd, komme att,
bostaden oberäknad, öfverstiga 350 kronor, hade i det föregående visats,
och borde derför, med fasthållande af nyssnämnda grund för understö¬
dets bestämmande, helt understöd utgöra mer än 175 kronor, och det
borde icke lämpligen sättas lägre än till 200 kronor.
Hvad sedermera beträffade de af en sådan förhöjning af helt
understöd följande förändringarna af de afkortade understöd, som enligt
gällande reglemente, § 7, öfvergångsstadgandet, § 8 och § 9 borde utgå,
så kunde dessa utan svårighet bestämmas, om man härvid ville tillämpa
samma grunder, som blifvit följda i fråga om dessa understöd.
Paragraf 8 i gällande reglemente hade följande lydelse:
»Anses af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör lärare eller
lärarinna på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel eller
annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig att
sköta sin tjenst, vare, efter uppnådda 25 tjenstår, lärare, som fylt 50
år, och lärarinna, som fylt 45 år, berättigade att, då han eller hon om
understöd gör ansökning, efter afgång från tjensten bekomma afkortadt
årligt understöd till följande belopp:
a) lärarinna,
som
|
fylt
|
45
|
år .............................
|
.................. 70
|
kronor.
|
»
|
»
|
46
|
» ..............................
|
................. 75
|
»
|
»
|
»
|
47
|
» ..............................
|
................. 80
|
»
|
»
|
»
|
48
|
» ..........................
|
.................. 85
|
»
|
»
|
»
|
49
|
» .............................
|
.................. 90
|
»
|
b) lärare eller lärarinna,
|
|
|
som
|
fylt
|
50
|
år .............................
|
................ 100
|
kronor.
|
»
|
»
|
Öl
|
» ..............................
|
.................. no
|
»
|
»
|
»
|
52
|
» .............................
|
.................. 120
|
»
|
»
|
»
|
53
|
» ............................
|
............... 130
|
»
|
»
|
»
|
54
|
» .............................
|
................ 140
|
»
|
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
Öfvergång sstadgande:
Lärare, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880 och
uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, vare, om han tjenstgjort minst
20 år och af förutnämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sin
tjenst, likaledes berättigad att efter afgång från tjensten erhålla afkortadt
årligt understöd sålunda:
om summan af lefnads- och
tjenstår uppgår till
till belopp af
75
76
77
78
79
år
70
75
80
85
90
kronor.
n
Y!
11
11
Såsom af ofvannämnda komitébetänkande, sid. 32—35, framginge,
vore de i denna paragrafs hufvudstad gande angifna beloppen erhållna
på sådant sätt, att man tagit respektive 45, 49, 53, 57, 61, 66, 72,
78, 85 och 92 procent af 150 kronor (= helt understöd) och afrundat
beloppen. De i öfvergångsstadgandet bestämda beloppen vore åter
genom Riksdagens beslut satta lika med de fem första i hufvudstad-
gandet. Om man förfore på samma sätt, utgående från ett helt under¬
stöd af 200 kronor, erhölle man:
45% af 200 kronor = 90 kronor,
|
afrundadt till
|
90
|
kronor
|
49% „ „
|
„ = 98
|
11
|
11
|
11
|
100
|
ii
|
53% ,, ,,
|
„ = 106
|
11
|
11
|
11
|
105
|
ii
|
57% ,, ,,
|
„ = 114
|
11
|
11
|
11
|
115
|
ii
|
61% „ „
|
„ = 122
|
11
|
11
|
11
|
120
|
ii
|
b)
66% af 200 kronor = 132 kronor, afrundadt till 130 kronor
72%
|
11
|
11
|
11
|
= 144
|
11
|
11
|
11
|
145
|
11
|
78%
|
11
|
11
|
11
|
= 156
|
11
|
11
|
11
|
155
|
11
|
85%
|
11
|
11
|
11
|
= 170
|
11
|
11
|
11
|
170
|
11
|
92%
|
11
|
11
|
11
|
= 184
|
11
|
11
|
11
|
185
|
11
|
Och de i öfvergångsstadgandet nämnda beloppen borde sättas lika
med de fem under a) angifna eller respektive 90, 100, 105, 115 och
120 kronor.
Det i § 7, öfvergångsstadgandet, medgifna understödet, som förut
varit 100 kronor eller lika med det först anförda i § 8, b), borde i
öfverensstämmelse härmed nu bestämmas till 130 kronor, och det i § 9
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
medgifva (vid obotlig sjukdom), som förut varit 70 kronor eller lika
med det första i § 8, a), borde nu sättas till 90 kronor.
Några andra understödsgrader förekomme icke i nu gällande
reglemente.
Som på detta sätt understödsbeloppen inom samtliga understöds¬
grader skulle ökas med vid pass en tredjedel, skulle medelunderstödet,
som år 1896 var omkring 121 kronor, efter detta blifva ungefär 160
kronor årligen eller icke fullt 45 öre om dagen.
Hvad beträffade den tillökning i kostnad, som skulle blifva en
följd af den nu föreslagna förhöjningen af understöden, så vore klart,
att denna, hvad blifvande understödstagare beträffade, skulle blifva i
proportion till understödens förhöjning och således belöpa sig till 33 i
procent. För att bedöma, om detta borde verka afskräckande för för¬
slaget, finge man erinra sig, att kostnaden för ålderdomsunderstöds-
anstalten, så vidt hittills kunnat visa sig, blifvit mycket mindre, än som
från början varit beräknadt. Sålunda hade under anstaltens fyra första
år i understöd utbetalats
respektive 3,999:17 10,448:34 15,119:16 20,372:08 kronor
mot beräknade 24,000: oo 29,000: oo 34,000: oo 38,000: oo „
Samtidigt hade skoldistriktens och lärarnes afgifter inbringat mera,
än man antagligen väntat sig, äfven med beräkning af dessa senare
eller lärarnes afgifter, hvilka, af Eders Kongl. Maj:t ej ifrågasatta, be-
slutits af Riksdagen. Följden hade sålunda blifvit, att, långt ifrån att
statsbidrag behöft anlitas för bestridande af anstaltens utgifter, i stats¬
kontoret densamma till godo uppsamlats en fond, som uppgått vid slutet
af år
1894 till 118,846: 7 2 kronor
1895 „ 173,293: 77 „
1896 „ 232,833: 7 7 „
Om ingen ändring i nu gällande bestämmelser vidtoges, borde
man, med ledning af hittills vunnen erfarenhet, kunna beräkna, att det
ännu komme att dröja ungefär 15 år, innan statsmedel för ändamålet
behöfde tagas i anspråk, och detta ehuru ingen ränta beräknades på de
i statskontoret uppsamlade medlen. Vid bifall åter till motionen, komme
tidpunkten för behof af statsmedel till anstaltens uppehållande att in¬
träda 3 å 4 år tidigare, i hvarje fall således likväl först efter många
års förlopp. Men för närvarande och ännu på många år komme det
icke att medföra någon statsutgift.
Bill. till Riksd. Brot. 1898. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Käft.
2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 80:
Emot Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning, hvilken öfver-
ensstämmer med hvad flere föregående Riksdagar i ämnet beslutit, har
Riksdagen icke haft något att erinra.
Beträffande den första af ofvanberörda motioner, har Riksdagen,
särskildt med hänsyn dertill, att under en följd af år anslag af Riks¬
dagen beviljats till beredande af ålderdomsunderstöd åt folkskolelärare,
som afgått ur tjensten, innan folkskolelärarnes pensionsinrättning trädt
i verksamhet, funnit motionens syfte vara behjertansvärdt och har derför
i hufvudsak bifallit förslaget.
Jemväl det i den senare af ifrågavarande motioner framstälda för¬
slag har Riksdagen ansett vara värdt att beaktas, men enär en närmare
pröfning af frågan om förändring i grunderna för ofvannämnda jem¬
förelsevis nya understödsanstalts verksamhet torde böra föregås af en
fullständigare utredning, än som kan inom Riksdagen åstadkommas,
finner sig Riksdagen föranledd att hos Eders Kong], Maj:t anhålla om
en dylik utredning och framläggande af det förslag, som må deraf för¬
anledas.
Riksdagen har alltså bifallit Eders Kongl. Maj:ts förevarande fram¬
ställning.
Derjemte tår Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, dels att
Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, under hvilka för¬
hållanden ett ålderdomsunderstöd till lämpligt belopp årligen må kunna
beredas småskolelärare eller lärarinnor, som i minst 15 års tid oförvit¬
ligen tjenstgjort utan att efter sin afgång från innehafd tjenst hafva
erhållit pension enligt kongl. förordningen af den 22 juni 1892, samt
att Eders Kongl. Maj:t sedermera må till Riksdagen inkomma med den
framställning i ärendet, hvartill denna utredning kan föranleda; samt
dels ock att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,
huruvida och i hvad mån föreslagna förändrade grunder för beredande
af ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre
folkskolor äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor
må böra vinna tillämpning, samt sedermera till Riksdagen inkomma med
den framställning i ärendet, hvartill denna utredning må finnas föranleda.
3:o) I en till Riksdagen aflåten proposition af den 22 december
1897 har Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, det
punkten 10 i kongl. cirkuläret den 22 juni 1877, angående ny pensions-
reglering för armén, måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»Den, som efter laga ransakning och dom blifvit förvunnen till
sådant brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, skall från
Riksdagens Skrifvelse N:o 80. 11
och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft, äfven
vara förlustig sin rätt till åtnjutande af pension och fyllnadspension.
Huruvida åter den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt för¬
troende, genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla, med
hvilken rätt till fyllnadspension enligt dessa grunder är förenad, eller,
efter erhållet afsked, dömd till straff jemlikt 2 kap. 17 § strafflagen,
skall derigenom hafva förverkat rätt till fyllnadspension, kommer i hvarje
fall att bero på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.»
Uti en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits,
1) att senare delen (»Huruvida åter den — — — — pröfning»)
af Eders Kongl. Maj:ts förslag till ändring af punkt 10 i 1877 års
cirkulär måtte få följande lydelse:
Den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt förtroende,
genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla, med hvilken
rätt till fyllnadspension enligt dessa grunder är förenad, eller, efter
erhållet afsked, dömd till straff jemlikt 2 kap. 17 § strafflagen, skall
derigenom hafva förverkat rätt till fyllnadspension;»
2) att statsutskottet måtte föreslå enahanda ändring i föreskrifterna
om flottans, lotsstyrelsens och lotsverkets pensionering, som utskottet
med anledning af Eders Kongl. Maj ds nyssberörda proposition och denna
motion kunde komma att föreslå beträffande 10 punkten i 1877 års
cirkulär angående arméns pensionering; samt
3) att statsutskottet behagade framlägga förslag till skrifvelse till
Eders Kongl. Majd med anhållan, att Eders Kongl. Majd täcktes låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser om för¬
lust af pensionsrätt eller pension gällande för alla klasser af embets-
och tjenstemän samt betjente, hvilkas pensionering helt eller delvis be-
strides af offentliga medel.
Till stöd för framställningen under 1) har erinrats, hurusom i en
vid sistlidet års riksdag väckt motion, under åberopande af åtskilliga
danska, tyska, franska, österrikiska, italienska (äfvensom i Norge genom
kongl. proposition föreslagna) lagbestämmelser om förlust af pension
eller pensionsrätt, föreslagits en skrifvelse till Eders Kongl. Majd med
anhållan, att, Eders Kongl. Majd ville låta utarbeta förslag till bestäm¬
melser om, bland annat, förverkande af pensionsrätt eller pension i följd
af förbrytelse, som af den pensionsberättigade eller pensionerade beginges.
Statsutskottet hade i anledning af denna jnotion yttrat, att ut¬
skottet delade den i motionen uttalade åsigt om det origtiga deniti, att
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
den, hvilken såsom en då ifrågavarande f. d. militärperson förbrutit sig,
dock enligt gällande bestämmelser skulle få åtnjuta jemväl den af stats¬
medel utgående fyllnadspensionen, men att, då fråga om ändring af
gällande bestämmelser redan vore på Eders Kongl. Maj:ts pröfning be¬
roende, utskottet ansåge motionen ej för det dåvarande böra föranleda
någon Riksdagens åtgärd.
Resultatet af den beredning, hvartill utskottet sålunda hänvisade,
förelåge nu i den kongl. propositionen angående ändrad lydelse af
punkt 10 i cirkuläret den 22 juni 1877 om ny pensionsreglering för
armén.
Om man bortsåge från de blott redaktionella ändringarna, bestode
den väsentliga förändringen af stadgandets nuvarande lydelse deri, att
till det fall, då det enligt denna skulle bero icke af bestämmelser an¬
tagna af Riksdagen, utan af Eders Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida
tilläggspension af statsmedel skulle utgå eller ej, blifvit lagdt äfven det,
då en person, tillhörande arméns befäl eller underbefäl med veder¬
likar, blifvit, efter erhållet afsked, dömd till straff jemlikt 2 kap. 17 8
strafflagen.
Sakändringen vore således noggrant formulerad efter och inskränkt
till sådana fall som det, hvilket.föranledt berörda framställning vid 1897
års riksdag, och den afsåge blott att tillerkänna Eders Kongl. Maj:t
rätt att pröfva, äfven i nämnda slags fall, huruvida fyllnadspension af
statsmedel borde tillfalla förbrytaren.
Att tilläggspension i något sådant fäll kunde beviljas, vore emel¬
lertid just det, mot hvilket statsutskottets nyssberörda utlåtande varit
rigtadt. Det vore tydligt nog, vid jemförelse med motionen, att ut¬
skottets gillande af motionens syfte varit ett uttalande ej i en form-,
utan i en princip-fråga, att det inneburit ett ogillande af, att i slikt
fall fyllnadspension af statsmedel någonsin finge utgå, vare sig att den
tillfölle förbrytaren på grund af gällande bestämmelser eller Eders
Kongl. Maj:ts särskilda pröfning. Utskottet hade, med andra ord sagdt,
uttalat sig i lika måtto mot att en lagparagraf gåfve ovilkorlig rätt
till fyllnadspension, och att den genom ett Eders Kongl. Maj:ts beslut
kunde beviljas.
I sammanhang härmed har i motionen anförts, att ändring af
punkt 10 i cirkuläret om arméns pensionering borde beledsagas af mot¬
svarande ändring af tionde punkten i de genom kungörelsen af 24
november 1876 utfärdade grunder för pensionering af flottans befäl och
underbefäl med vederlikar. Bestämmelserna i denna punkt upprepades
i 20 § af reglementet för flottans pensionskassa den 22 januari 1892;
Riksdagens Skrifvelse IS:o SO. 13
och af ingressen till kungörelsen af sistnämnda dag om särskildt fast-
stälda grunder för pensioneringen af embets- och tjensteman samt
vakt betjening vid lotsstyrelsen äfvensom af befäl och underbefäl vid
lotsverket framginge, att 20 § i reglementet för flottans pensionskassa
gälde äfven i afseende å pensioneringen vid lotsstyrelsen och lotsverket.
Af sådan anledning hade ofvanberörda framställning under punkt 2)
föranledts.
Emellertid vore det jemväl, enligt hvad i motionen framhölles, af
de giltigaste skäl påkalladt, att fullständigare bestämmelser om förlust
af pensionsrätt eller pension för alla embets- och tjenstemän samt be¬
tjente, hvilkas pensionering det offentliga helt eller delvis bekostade,
blefve utarbetade och framlagda.
Under erinran om de i ofvannämnda motion vid förlidet års riks¬
dag åberopade bestämmelser i åtskilliga utländska lagar angående för¬
lust af pensionsrätt, fästades i nu förevarande motion äfven uppmärk¬
samheten å vissa föreskrifter i några svenska författningar om civila
embets- och tjenstemäns pensionering.
Uti det af Eders Kongl. Maj:t 1882 utfärdade reglementet för den
med statsmedel understödda statens jernvägstrafiks pensionsinrältning före-
skrefves i § 12:
Delegare, som af styrelsen för statens jern vägstrafik entledigas
såsom varande för sin befattning olämplig, eller afskedas på grund af
tjenstefel eller brott mot allmän lag eller derför att han utan styrelsens
samtycke lemna! sin tjenst, förlorar all rätt till pension, äfven om han
vid afskedandet sådan rätt innehade.
Det af Eders Kongl. Maj: t utfärdade reglementet af 1882 för tele¬
grafverkets pen s i on s i Krattning, § 12 stadgade:
Delegare, som afskedas till följd af brott mot allmän lag, förlorar
all rätt till pension. Afskedas delegare till följd af tjenstefel, må på
telegrafstyrelsens pröfning bero, huruvida tjenstefelet må anses vara af
den svåra beskaffenhet, att jemväl pensionsrätten må förloras. För¬
lorar pensionstagare medborgerligt förtroende, vare han ock pensions¬
rätten förlustig.
Reglementet angående folkskolelärarnes pensionsinrättning af 1866
stadgade i § 21:
Folkskolelärare, som för tjenstefel eller brott blifvit genom laga
kraft vunnet beslut dömd sin tjenst förlustig eller förklarad till sådan
påföljd förfallen, förlore rättigheten till pension. Lag samma vare, om
pensionstagare clömes förlustig medborgerligt förtroende.
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
Med hänsyn till' sålunda rådande olikheter i bestämmelserna an¬
gående förlust af pensionsrätt eller pension för embete- och tjenstemän,
hemstäldes i motionen om skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t i det syfte,
som angåfves under motionens punkt 3).
Riksdagen, som, i anslutning till den af statsutskottet vid 1897
års riksdag uttalade uppfattning, anser, att ovilkorlig förlust af rätt till
fyllnadspension bör stadgas för den, som genom laga kraft egande
beslut blifvit afsatt från syssla, med hvilken rätt till fyllnadspension
är förenad, eller, efter erhållet afsked, förklarats hafva gjort sig till af¬
sättning skyldig, har af sådan anledning icke kunnat finna Eders Kongl.
Maj:ts nu föreliggande förslag innefatta i detta afseende tillfyllestgö¬
rande föreskrifter. På grund häraf och då Riksdagen, i likhet med hvad
som i motionen uttalats, ansett att jemväl beträffande pensionsrätten vid
flottan enahanda bestämmelser i förevarande afseende böra blifva gällande
som vid armén, har Riksdagen, som under dessa förhållanden ej kunnat
bifalla Eders Kongl. Maj:ts nu framlagda förslag, funnit sig böra hos
Eders Kongl. Maj:t anhålla om förslag till ändringar i det af Riksdagen
nu angifna syfte i bestämmelserna såväl angående arméns som flottans
pensionering.
Beträffande motionen i öfrigt har Riksdagen, vid det förhållande
att bestämmelserna angående de deri afsedda pensionskassor i allmänhet
äro af Eders Kongl. Maj:t utan Riksdagens medverkan utfärdade, funnit
densamma i denna del föranleda Riksdagen allenast till att hos Eders
Kongl. Maj:t anhålla, att bestämmelser angående förlust af pensions¬
rätt eller pension, motsvarande dem, som skulle, efter vidtagande af
ofvan antydda ändringar och tillägg, blifva gällande för armén och
flottan, jemväl måtte fastställas beträffande öfriga embets- och tjenste¬
män samt betjente, hvilkas pensionering helt eller delvis bekostas af
allmänna medel.
Riksdagen får alltså hos Eders Kongl. Maj:t anmäla, att Eders
Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke af Riksdagen bifallits. Der¬
jemte får Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, dels att Eders
Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till sådan ändring i grunderna för arméns och flottans pensionering,
att den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt förtroende, ge¬
nom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla, med hvilken
rätt till fyllnadspension är förenad, eller, efter erhållit afsked, förklarats
hafva gjort sig till afsättning skyldig,1 skall hafva förverkat rätt till
fyllnadspension; och dels att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga under
15
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
öfvervägande, huruvida icke alla klasser af embets- och tjenstemän samt
betjente, hvilkas pensionering delvis eller i sin helhet bestrides af all¬
männa medel, motsvarande bestämmelser om förlust af pensionsrätt eller
pension må blifva gällande som de, hvilka kunna komma att stadgas
beträffande armén och flottan.
4:o. Uti en den 22 sistlidne januari till Riksdagen aflåten pro¬
position har Eders Kougl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att vid
bestämmande af pensionsbeloppet för g ev är skam t tv er kåre vid indelta in¬
fanteriet i lönen måtte inräknas åtnjutna nummerlöner med tillsammans
300 kronor.
Riksdagen, som funnit ifrågavarande framställning vara grundad
på goda skäl, har ansett sig böra i hufvudsak bifalla densamma. Dock
har Riksdagen i betraktande af den betydliga förmån, som skulle be¬
redas nu i tjenst varande, nummerlöner åtnjutande gevärshandtverkare,
derigenom att desse, hvilka hittills fullgjort sina inbetalningar till ar¬
méns pensionskassa efter en beräknad lön af endast 200 kronor, skulle,
efter afgång ur tjenst, få åtnjuta pension efter en lön af 500 kronor,
ansett nämnda förmån böra medgifvas endast under vilkor, att afgifter
för visst antal år af dem till pensionskassan inbetalas. Riksdagen har
i enlighet härmed funnit sig böra meddela en bestämmelse, liknande
öfvergångsstadgandet i punkten 13 af kongl. cirkuläret den 22 juni
1877 angående ny pensionsreglering för armén, hvari föreskrifves, att
den, som inom två år efter det de i cirkuläret omformälda pensionerings-
grunder börjat tillämpas med rätt till fyllnadspension enligt samma
grunder från tjensten afginge, skulle, för tillgodonjutande åt nämnda
rätt, till pensionskassan erlägga skilnaden mellan de pensionsafgifter,
han under två år näst före afskedstagande!, skulle med tillämpning åt
samma grunder hafva utgjort, och de enahanda afgifter, han för samma
tid i verkligheten erlagt. Riksdagen har emellertid ansett, att i före¬
varande fall tiden lämpligen bör utsträckas till fem år.
På grund häraf har Riksdagen medgifvit,' att, vid bestämmandet
af pensionsbeloppet för gevärshandtverkare vid indelta infanteriet, i
lönen må inräknas åtnjutna nummerlöner med tillsammans 300 kronor;
dock att sådan gevärshandtverkare, hvilken inom fem år efter det denna
pensioneringsgrund börjat tillämpas från tjensten afgår med rätt till
fyllnadspension, skall, för tillgodonjutande af sådan pension, beräknad
efter 500 kronors lön, till arméns pensionskassa erlägga skilnaden
mellan de pensionsafgifter, häri under fem år näst före afskedstagandet
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
skulle med tillämpning af denna grund hafva utgjort, och de enahanda
afgifter, han för samma tid i verkligheten erlagt.
5:o. Samtliga de i nu gällande riksstat uppförda anslagen under
pensionsstaten, i afseende å hvilka förändring här ofvan icke blifvit
anmäld, hafva af Riksdagen i riksstaten för år 1899 uppförts med oför¬
ändrade belopp.
Allmänna indragningsstaten.
6:o. Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att
å allmänna indragningsstaten måtte uppföras årlig pension till belopp
af 200 kronor åt f. d. mönsterskrifvaren vid lifregementets husarcorps
O. Westblads enka Anna Petronella Westblad, född Tellén, att från 1898
års början till henne utgå, så länge hon förblefve enka.
Med hänsyn till de omständigheter, som enligt det vid Eders
Kongl. Maj:ts framställning fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för den 22 december 1897 åberopats till stöd för
framställningen, har Riksdagen bifallit Eders Kongl. Maj:ts förevarande
framställning.
7:o). Uti en till Riksdagen afbiten proposition har Eders Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att portvakten vid allmänna garni¬
sonssjukhuset i Stockholm Ulrik Pettersson måtte från och med måna¬
den näst efter den, hvarunder han erhölle entledigande från sin vid
nämnda sjukhus innehafvande befattning, för sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af fyrahundrafem¬
tio kronor.
På de skäl, som till det vid statsverkspropositionen fogade utdrag
af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 11 sistlidne mars
anförts, har Riksdagen bifallit Eders Kongl. Mai:ts förevarande fram¬
ställning.
8:o). Eders Kongl. Maj:t har i en till Riksdagen den 11 sist¬
lidne mars aflåten proposition föreslagit Riksdagen medgifva, att koker¬
skan vid allmänna garnisoussjukhuset i Stockholm Maria Nilsson måtte
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från hennes
befattning blefve henne meddeladt, under sin återstående lifstid åtnjuta
pension från allmänna indragningsstaten till belopp af femhundra kro¬
nor årligen.
17
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
Vid det förhållande att förestånderskan för tvätt och lagning vid
ifrågavarande garnisonssjukhus E. M. Höglund, åt hvilken Riksdagen
nästlidet år beviljade en pension af 300 kronor, hade, enligt hvad af
Eders Kongl. Maj:ts proposition till nämnda Riksdag inhemtas, åtnjutit
en årlig aflöning af omkring 710 kronor jemte förmånerna af fri bostad
med lyse och vedbrand, under det att kokerskan Nilssons aflöning,
förutom enahanda förmåner, uppgått till endast 547 kronor 50 öre
för år räknadt, samt båda i afseende å lefnadsålder och tjenstetid
synas vara ganska likstälda, och omständigheterna i öfrigt icke torde
vara mer ömmande i förevarande fall än beträffande Höglund, har skäl
icke synts Riksdagen föreligga att åt Nilsson medgifva högre pension,
än som tilldelats Höglund, och har Riksdagen derför på det sätt bi¬
fallit Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen
medgifvit, att kokerskan vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm
Maria Nilsson må från och med månaden näst efter den, i hvilken
afsked från hennes befattning varder henne meddeladt, under sin
återstående lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till
belopp af trehundra kronor årligen.
9:o) I statsverkspropositionen har Eders Kongl. Maj:t under denna
hufvudtitel i punkten 4:o föreslagit Riksdagen medgifva, att lektorerna
vid sjökrigsskolan måtte åtnjuta rätt till pension å allmänna indragnings¬
staten enligt samma grunder, som vore eller kunde blifva bestämda
för deras vederlikar vid de allmänna läroverken.
Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts till 1888 års Riksdag
gjorda förslag om uppförande af lärarne vid sjökrigsskolan å ordinarie
stat yttrade statsutskottet, att nämnda förslag icke syntes böra tagas i
betraktande annorlunda än i sammanhang med eller efter pröfning af
den ännu olösta frågan om de allmänna läroverkens organisation.
Eders Kongl. Maj:ts berörda förslag blef icke heller af Riksdagen
bifallet. Vid sådant förhållande, och då aflöningen till nämnde lärare
fortfarande komme att utgå i form af arfvoden, förklarade nämnda års
Riksdag, på förslag af statsutskottet, att den då jemväl föreliggande
frågan om beredande åt desse lärare af pensionsrätt på allmänna
indragningsstaten hade förfallit.
Den sålunda uttalade uppfattningen om lönereglering för ifråga¬
varande lärare såsom förutsätning för ordnande af fleras pensionsrätt
samt om nämnda lönereglerings beroende af frågan om lönereglering
för elementarlärarne vidhåller Riksdagen fortfarande och anser på den
Bill. till Riksd. Prot. 1898. 10 Sami. 1 Afd. 1 Rand. 16 Raft. 3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
grund, att sistnämnda fråga bör vinna sin lösning, innan något beslutes
i nu förevarande ämne.
Vid sådant förhållande, och då Riksdagen är förvissad, att, derest
det skulle finnas nödvändigt att, förr än berörda löne- och pensions-
reglering för sjökrigsskolans lärare genomförts, bevilja afsked åt någon
af de nu derstädes anstälda lektorerna, Eders Kongl. Maj:t icke lärer
underlåta att om pension åt honom göra särskild framställning till
Riksdagen, har Riksdagen funnit sig icke böra bifalla Eders Kongl.
Maj:ts förevarande framställning.
10:o) I punkten 5:o under nionde hufvudtiteln har Eders Kongl.
Maj:t i statsverkspropositionen förslagit Riksdagen att åt förre verk-
stadsföreståndaren Gustaf Nilsson bevilja en årlig pension af 600
kronor, att från allmänna indragningsstaten utgå från och med 1
januari 1898.
Med anledning af gjord framställning beviljade 1897 års Riksdag
en pension å 200 kronor till handtverksmästaren vid Vendes artilleri¬
regemente A. F. W. Ekstedt, hvilken under 21 års tjenst åtnjutit en
aflöning af tillsammans 748 kronor om året samt i likhet med Nilsson
varit anstäld på tre månaders uppsägning och underlåtit att begagna
sin rätt att inom viss tid vinna inträde i vederbörande pensionskassa.
Med stöd häraf har Riksdagen, som erhållit intyg derom, att Nilsson
är i stort behof af understöd på sin ålderdom, samt för öfrigt inhemtat,
. att Nilsson, derest han i alla afseenden uppfylt de för pensions
erhållande ur flottans pensionskassa föreskrifna vilkor, skulle vid afskeds-
tagandet varit berättigad till en årlig pension af 864 kronor, funnit
skäl föreligga att jemväl åt Nilsson må beviljas pension, helst som
Nilsson, äfven om han på det sätt, honom varit medgifvet, sökt och
erhållit inträde i amiralitetskrigsmanskassan, med anledning af sin
korta tjenstetid, icke skolat utan särskildt medgifvande hafva erhållit
pension. Pensionens belopp har Riksdagen emellertid ansett böra
begränsas till 350 kronor.
Riksdagen, som ej kunat undgå att fästa sin uppmärksamhet vid
olämpligheten af att ifrågavarande befattning blifvit besatt med eu
person i framskriden ålder, har på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, att Riksdagen åt förre verkstadsföreståndaren
Gustaf Nilsson beviljat en årlig pension af trehundrafemtio kronor,
att från allmänna indragningsstaten utgå från och med den 1 januari 1898.
ll:o) Uti en till Riksdagen aflåten proposition har Eders Kongl.
Riksdagens Skrifvelse N:o 80. 19
Maj:t föreslagit Riksdagen att bevilja förre extra skogsbevakaren Gustaf
Karlsson från Malåträslc för hans återstående lifstid ett årligt understöd
ilf 150 kronor, att utgå från allmänna indragningsstaten och beräknas
från början af år 1897.
Enligt hvad Riksdagen inhemtat, erhöll Karlsson såsom extra
skogsbevakare en aflöning af 2 kronor om dagen samt. var ungefär
tio månader om året strängt anlitad i skogsstatens tjenst vid utsyningai
och annat arbete ute i skogarna. Derest den skada, som omförmäles
i det vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
flnansärenden den 11 mars detta år, ej drabbat Karlsson, lärer han
skolat inom kort hafva befordrats till ordinarie kronojägare.
Med hänsyn till dessa omständigheter och då det torde oafvisligen
åligga staten att så vidt möjligt godtgöra de i dess tjenst antagna
personer, hvilka blifvit skadade genom öfvervåld under utöfning af
samma tjenst, har Riksdagen bifallit Eders Kongl. Maj:ts förevarande
framställning.
12:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att
vaktmästaren vid nationalmuseum Frans Johan Michael Hallström måtte
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked blefve honom
beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 500 kronor.
På de i det vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet
(ifver ecklesiastikärenden för den 31 december 1897 anförda skäl har
Riksdagen bifallit Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning.
13:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgilva, att
föreståndaren för seminariet i Haparanda för bildande af lärare och
lärarinnor vid småskolor i de finska församlingarna Emil Eindbäck matte
förklaras vid frånträdande af sin befattning ega rätt till pension å all¬
männa indragningsstaten till det belopp, som då skolat tillkomma honom,
derest lian i stället innehaft adjunktstjenst vid folkskolelärareseminarium.
Med hänsyn till den mycket störa betydelse, som seminariet synes
hafva för utbredande af svensk kultur och svenskt språk inom de
finsktalande trakterna af Sverige, och på grund af hvad ^i statsråds¬
protokollet i öfrigt anförts, samt då Riksdagen nästlidet år medgifvit
pensionsrätt åt de vid seminariet anstälda folkskolelärare och lärarinnor,
har Riksdagen ansett skäl föreligga att jemväl åt nuvarande förestån¬
daren medgifva pensionsrätt; och har Riksdagen ej funnit något att
erinra emot de i sådant afseende föreslagna bestämmelser, hvarför Riks¬
dagen bifallit Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning.
20
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
14:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, i likhet
med hvad under flera föregående år egt rum, å allmänna indragnings-
staten för år 1899 anvisa ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de
närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela,
användas till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre behöfvande
folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån erhållit
afsked före år 1867.
Uti. en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen,
i anledning af Eders Kongl. Maj:ts nyssberörda framställning, måtte
besluta att å allmänna indragningsstaten för år 1899 anvisa ett anslag
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Eders Kongl.
Maj:t kunde finna godt meddela, användas till understöd af högst 300
kronor å sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött
sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.
Till stöd för framställningen har i motionen anförts följande:
Nämnda anslag å 10,000 kronor hade tillkommit på grund af
beslut af 1884 års Riksdag. Detsamma hade utgått allt sedan år 1885
och hade fördelats på följande sätt under de olika åren:
i
År.
|
Antal äldre
folkskole¬
lärare, som
erhållit
understöd:
|
1885
|
44
|
1886
|
44
|
1887
|
52
|
1888
|
46
|
1889
|
47
|
1890
|
47
|
1891
|
48
|
1892
|
47
|
1893
|
48
|
1894
|
43
|
1895
|
44
|
1896
|
45
|
1897
|
40
|
Understödsbeloppens
storlek
(minimum och maximum).!
150—250 kr.
150—250 „
150—250 „
150—250 „
175—250 „
175—250 „
150—250 „
150—250 „
150—250 „
175—250 „
200—250 „
175—250 „
250—250 „
TJtdeladt belopp.
8,650 kr.
8,550 „
10,000 „
8,700 „
9,975 „
9,925 „
10,000 „
9,775 „
9,975 „
9,675 „
9,900 „
10,000 „
10,000 „
21
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
Häraf framginge, att maximibeloppet, 250 kronor, utgått under
alla åren. Minimibeloppet hade af Eders Kongl. Maj:t under de första
åren satts till 150 kronor. Efter hand som understödstagarnes antal
på grund af dödsfall minskats, hade minimibeloppet blifvit höjdt, så att
det under åren 1894—96 varit 175—200 kronor. Då i fjor understöds¬
tagarnes antal nedgick till 40, hade samtliga erhållit det högsta med¬
gifva beloppet.
Under den närmaste tiden vore att motse, att lederna ytterligare
skulle glesna bland dessa folkskolans veteraner. Tidpunkten syntes
derför inne att förverkliga det framtidsmål, som en motionär vid 1884
års riksdag stält i utsigt, då han yttrat: »Jag vågar icke sträcka min
begäran längre, än att dessa» (nemligen före år 1867 afgångna folk¬
skolelärare) »må erhålla en årlig pension af 250 kronor, hvilket Riks¬
dagen nog skall vara villig att något förhöja, sedan antalet af dessa
blifver kändt.»
Enär understödstagarnes antal nu nedgått till 40 och under de
närmaste åren helt visst komme att ganska hastigt ytterligare minskas,
kunde en liten men välbehöflig förbättring för de ännu qvarlefvande
ske, utan att statsanslaget behöfde höjas. Denna förbättring skulle
vinnas derigenom, att det medgåfves, att understöd kunde få utgå med
belopp af till och med 300 kronor i stället för hittills varande maxi¬
mum af 250 kronor.
Då folkskolelärarnes pensionsinrättning år 1867 trädde i verksamhet,
hade lägsta delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen varit dåvarande
minimilönen 400 kronor. Hel pension hade alltså i regeln utgjort 300
kronor. Om det nu medgåfves, att understödsbeloppet finge utgå med
högst 300 kronor, skulle — i den mån nuvarande anslaget det tilläte
och i den mån Eders Kongl. Maj:t funne någon sökande böra komma
i åtnjutande af förhöjdt understöd — en och annan af dessa före år
1867 afgångna folkskolelärare kunna för sina återstående dagar blifva
likstäld med folkskolelärare, som afgått under pensionsiurättningens första
tillvaro. En dylik åtgärd skulle innebära ett ytterligare erkännande
från statsmagternas sida af den betydelsefulla lifsgerning, som dessa
gamla vägbrytare på folkundervisningsfältet utöfvat.
Då det i motionen framstälda förslaget, som innebär allenast en
utvidgning af Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, synts
Riksdagen vara grundadt på goda skäl samt kunna medföra afsevärda
fördelar för ifrågavarande folkskolelärare utan att statsanslaget derigenom
behöfver ökas, har Riksdagen med anledning af Eders Kongl. Maj:ts
förevarande framställning och omförmälda motion å allmänna indrag-
22
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
ningsstaten för år 1899 anvisat ett anslag af 10,000 kronor, att enligt
de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kan finna godt meddela,
användas till understöd af högst 300 kronor åt sådana äldre behöfvande
folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån erhållit
afsked före år 1867.
15:o) Eders Kongl. Maj:t har i en till Riksdagen afbiten propo¬
sition föreslagit Riksdagen medgifva, att bestämmelserna i 7 punkten
af kong], kungörelsen den 1 juni 1877 angående vilkoren för åtnjutande
af de från 1878 års början faststälda nya löneförmånerna för medicinal¬
styrelsen måtte erhålla följande förändrade lydelse:
att generaldirektören skall efter uppnådda 65 lefnads- och minst
10 tjenstår såsom ordförande i medicinalstyrelsen, samt annan embets-
eller tjensteman, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår vara
förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragnings-
staten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller medicinalstyrelsen, der det
tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med det¬
samma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna
i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig att i densamma qvarstå.
Riksdagen anser det vara uppenbart, att, derest utsigt skall finnas
att till befattningen såsom generaldirektör och ordförande i medicinal¬
styrelsen förvärfva en med nödiga egenskaper i framstående grad ut¬
rustad läkare, särskilda föreskrifter angående pensionsrätten äro i lika
hög grad erforderliga, som de befunnits vara beträffande befattningen
såsom generaldirektör och chef för jernvägsstyrelsen, angående hvilken
Riksdagen nästlidet år antog pensionsbestämmelser af ungefär enahanda
innehåll som det nu föreslagna tillägget.
På grund häraf har Riksdagen bifallit Eders Kong]. Maj:ts före¬
varande framställning.
16:o) Eders Kong], Maj:t har beträffande slutsumman af förslags¬
anslaget till allmänna indragningsstaten icke föreslagit någon förändring.
Riksdagen har i 1899 års riksstat uppfört förslagsanslaget till
allmänna indragningsstaten med oförändradt belopp.
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
23
Extra anslag.
17:o) I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda fram¬
ställning, har Riksdagen å extra stat för år 1899 anvisat ett förslags¬
anslag af 1,540,000 kronor, att användas dels till upprätthållande af
arméns pensionskassas egen pensionering med faststälda pensionsbelopp,
mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året densamma
tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthålls-
afgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen
godkända grunder för sådana pensioners utgående.
Stockholm den 13 maj 1898.
Med undersåtlig vördnad.
24
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
Bil. Litt. A.
Allmänna indragningsstaten.
Ny anvisning.
f. d. Mönsterskrifvaren 0. Westblads enka Anna Petronella Westblad,
född Tellén, pension ...........................
|
Kronor.
|
0.
|
200
450
300
350
150
500
10,000
|
|
Portvakten vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm Ulrik Petters¬
son, pension .............................................. v
|
Kokerskan vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm Maria Nilsson,
pension ............................................
|
f. Verkstadsföreståndaren Gustaf Nilsson, pension ...............................
|
f. Extra skogbevakaren Gustaf Karlsson, årligt understöd ..................
|
Vaktmästaren vid nationalmuseum Frans Johan Michael Hellstri n,
pension.....................................
|
Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före år 1867 ....
|
Summa
|
11,950
|
—
|
t
i
i
Riksdagens Skrifvelse N:0 80.
25
,tr,. : r!
Bil. Litt. B.
. ,>70.L'i:6 lUKjaaaVJ'
qxabfiHiar.j} -ij-.nlw/sJof rJjo amsifoll la tyihaanréaott ii i 1
Ordinarie anslagen under riksstatens Nionde huftudtitel.
t-, r\’j
JK
iitHt&ilävj
i-
jäv n
. oKi)v*. >< a TT
1 h i ht .;(•
J( 'j v-r l
Pensions- och indragningsstaterna.
A. Pemionsstaten.
Anvisning i
kontant.
i . " : ■ I
““
' »r0,l0r- : ! Ö-
>0'ti •
i/ii .
ilii tii.il/ ii
1
Civilstatens pensionskassa: ■ ,
Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman............ 37,500: —
Dito för deras enkor och omyndiga barn ...........hl...; 45.000: — •
Ersättning för mistade löneinnehållningar........................ 2,246: —
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ........ 6,540: —
För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras
enkor och barn.....................j........7,200: - —
För dito af ".jenstemän och betjente vid skogsstaten och
skogsskolo^na..................................................9,00.0:^;
För dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska
högskolan ........................................................................ 3,500: — |
För dito af embets- och tjenstemän samt betjente vid
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön
på ordinarie stat, äfvensom af deras enkor och barn 1,300: — 112,286
Arméns pensionskassa:
Ersättning för mistade löneinnehållningar........................ 4,640: —
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ........ 28,080: — !
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl
och underbefäl med vederlikar .................................... 67,708:— 100,428
Vadstena krigsmanshuskassa....................................................................... 243,640
Flottans pensionskassa:
Ersättning för mistade inkomster:
Till pensionsfonden................................... 36,320: —
„ gratialfonden....................................... 16,650: — 52,970:— ;
Till pensionering af ilottans befäl och underbefäl med
vederlikar, förslagsanslag............................................ 270,000: —
Transport 322,970: — | 456,354 |
JHh. till Jtiksd. Prot. 1898. JO Sami. 1 Afd. 1 Band, 1<> Raft.
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
26
|
Anvisning
kontant.
|
i
|
|
Kronor.
|
ö.
|
.8 uu ,i;a
|
|
|
Transport 322,970: —
|
456,354
|
—
|
Till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap
|
|
|
.(deraf högst 9,030 kronor till den för daglönare å
f. d. timmermans- och handtverbsstaterna inrättade
|
• mmiir
|
|
> * r
|
invalidstat), förslagsanslag........................................... 66,500: —
|
389,470
|
|
Invalidhusfonden .......................................................................................
|
60,350
|
|
För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag................
|
2,400
|
_
|
Bidrag till handelsflottens pensionsanstalt, att af tullmedlen direkt utgå,
|
|
|
förslagsanslag .......................,............. .......................................,r.
Bidrag till pensionering af enkår och barn efter lärare vid allmänna
|
78,000
|
—
|
|
|
läroverk, pedagogier, seminarier, m. m.............................................
|
69,851
|
—
|
Bidrag till folkskolelärares pensionering. Nuvarande belopp 357,873: —
|
|
Ökas med .......................................................................’..... 145,000: —
|
502,873
|
_
|
Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa ................................
|
63,500
|
—
|
Bidrag till kongl teaterns pensionskassor .............................’...................
|
6,000
|
—
|
S:gr
|
1,628,798
|
-
|
...... Ji.jmnctps .;>/'<.< w-
(S fof) e.jiji .'!!►,-.fjol??'.' .imrj ifi pr.;'!. ;|»
|
, töH
|
|
B. Allmänna indragningsstaten.
|
.> i •.fe..
• • f-
|
|
Till diverse föremål, • förslagsamlag....................................................-Autet
|
1,800,652
|
|
;i ■J1 Aniåif.g.gf
|
1,800,652
|
—
|
öiv m;-.-'. •:<! jt-i,.; ■ > - Summa
|
3,429,450
|
—
|
(Kl! t:,;:-;. ;,I .Afl r. '/...'fl ■ vv/jrfne.tjiw C
■'.''i. .naja ii-.in i...' fl. i * ■ ii uioeTTtjvl J .’n?- i
|
|
|
ii..;' i-.ir v i: :
’’ .i....... .......ÄTltfefeTTTrhu..! -..LjtStiitt ui Ji.iili ' r ■■
' ''*■ ........ 1/iS/i [;>o - •- Ifi bil it ■of!
. Uttal Itrf!4» ■ ff >0 ;; i "o “t ' •■-iccv.Tte !k! liffti
........................ C-).-.; :iny.rt;( i, ;i
i
. i .in .;
.........A0( -umtimot; lli!'
....................................ijvLuotfjöi+j»fjj
bom i ‘j-i-j ■;jiuj /i •• i nod gaeffplt ‘Ib */ib rauo^imq I.,
:0t>0.0i L .......,.................;............ bwmuW.^wWV''^ .ifiiin iftt-v
''U >U
Av-T A .m
V; -l. <.v \v '
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
27
Bil. Litt. C.
Extra ordinarie anslag under riksstatens Nionde
hnfvudtitel.
.
|
Kronor.
|
■ |
8.
|
Pensionsstaten.
|
|
|
För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt
|
|
|
|
till fyllnadspensioner, förslagsanslag ...............................................
|
1,540.000
|
— '
|