Riksdagens Skrifvelse N:o 07.
1
N:o 67.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den
— — — — Andra Kammaren den
2 maj 1898.
2 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående utredning i fråga
om vissa af landets vattenfall in. in.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 6.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 4) utlåtande n:o 14.)
Till Konungen.
I skrifvelse den 13 maj 1896 anhöll Riksdagen, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida strandegare borde till¬
låtas att i vidsträcktare mån, än nu vore medgifvet, tillgodogöra sig
vattenkraften i landets forsar och vattenfall, der sådant kunde ske utan
skada för fiske, flott- eller farled eller för någon, som ofvan eller nedan
egde jord, vattenverk eller annan egendom, samt, om så ansåges vara
förhållandet, för Riksdagen framlägga förslag till ändrade lagbestäm¬
melser derutinnan.
Denna framställning kan sägas väsentligen hafva gått ut på att
främja den enskilda industriens intressen i afseende å våra vattenfalls
tillgodogörande. Emellertid förefinnes i detta hänseende äfven ett ur
flere synpunkter mycket vigtigt statsintresse. Detta har beaktats i en
hos nu församlade Riksdag väckt framställning, hvari, under erinran
om den oerhörda naturliga kraftkälla, som våra forsar och vattendrag
erbjöde den uppblomstrande industriens olika grenar, framhålles, att det
JM. till Riksd. Prot. 181)8. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band 7 Hälft. (.N:is 07—71). 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 67.
vore af särdeles stor vigt och betydelse för landets utveckling på skilda
områden, att man i tid droge försorg om att denna tillgång på kraft
måtte bättre än hittills kunna tillgodogöras. Motionären ifrågasätter
tillika, huruvida icke staten bör förvärfva eganderätten till alla mera
betydande vattenfall i landet, för att derefter genom utarrendering eller
annorledes så ordna, att inkomsten af dessa naturtillgångar kommer
landet i sin helhet till godo, eller om ej staten bör på enahanda sätt
söka nyttiggöra de vattenfall, hvaraf staten redan nu är i obestridd be¬
sittning.
Huru och på hvad sätt vattenfallsförhållandena lämpligast borde
ordnas, vore emellertid en svårlöst fråga, hvars besvarande fordrade
noggrann och, så vidt möjligt, fullständig utredning beträffande såväl
mängden och storleken af landets vattenfall, som ock belägenheten af
desamma, hvarjemte eganderätten äfven syntes, på grund af de senaste
årens erfarenheter, böra närmare klargöras.
Med hänsyn till de ständigt växande kraf på statskassan, som
blifva eu oafvislig följd af landets stigande kultur, är det eu bjudande
pligt att tillse, det dessa ökade utgifter företrädesvis och i möjligaste
måtto kunna täckas'af sådana inkomster, som erhållas utan ökade skatte¬
bördor, af vare sig direkt eller indirekt natur; och lära i sådant syfte
kriga bemödanden böra göras för att planmessigt höja afkastningen af
statens egendom.
Hvad särskilt vattenfallen angår, har man väl i första hand att
tillse, det alla sådana, som äro i statens ego, i den mån sådant later
sig göra, komma till inkomstbringande användning; men derjemte kunde
ju äfven vara skäl att taga i öfvervägande, huruvida icke staten genom
förvärfvande af enskildes vattenfall åtminstone i vissa fall skulle kunna
bereda fördelar åt landet i dess helhet.
På sätt i ofvannämnda framställning anförts, är emellertid en ut¬
redning rörande våra vattenfall i särskilda hänseenden af nöden. Riks¬
dagen anser för sin del, att den undersökning, som för närvarande bör
ifrågasättas, lämpligen kan ske på ett summariskt sätt och omfatta
endast sådana vattenfall, Indika på grund af strandegarerätt, jordeboks-
anteckningar eller andra kända förhållanden kunna anses delvis eller
helt och hållet tillhöra staten. Vid denna undersökning synes väsent¬
ligen böra tillgå sålunda, att hvarje vattendrag med dess tillflöden i
ordningsföljd efter kartan, norr ifrån räknadt, undersökes, och att, med
afseende å deri befintliga, nyss omförmälda vattenfall utaf afsevärd be¬
tydelse, anteckningar för hvart och ett verkställas beträffande:
B
Riksdagens Skrifvelse N:o 67.
a) fallets approximativa krafttillgång, beräknad efter medelvatten¬
mängd och fallhöjd;
b) de särskilda lokala förhållanden, som möjligen kunna anses
underlätta eller försvåra vattenkraftens tillgodogörande;
c) afståndet från närmaste jernväg och jernvägsstation, landsväg
eller annan farled, stad, by, sågverk, qvarn, grufva, malmförande berg
m. m.;
d) huruvida båda eller någondera af stränderna äro i statens ego
samt om staten eger holme eller grund i fallet;
e) hvad om eganderätten till fallet finnes i jordeböcker och andra
kamerala handlingar antecknadt eller genom laga kraftvunnen dom af¬
gjordt; och
f) om någon och i så fall hur stor del af vattenkraften redan är
i ett eller annat afseende tagen i anspråk.
Samtliga dessa uppgifter borde sammanföras i en bok eller ett
register, åtföljdt af karta, hvarå alla fallen äro utmärkta; och skulle
denna bok befordras till trycket samt tillhandahållas Riksdagen, vissa
förvaltande myndigheter och möjligen äfven allmänheten.
I sammanhang härmed finner sig Riksdagen böra uttryckligen
framhålla, att, om sålunda af uteslutande praktiska skäl undersökningen
komme att begränsas till endast en mindre del af landets vattenfall,
detta icke finge anses innebära något slags erkännande från statens
sida, att öfriga, ej undersökta vattenfall vore att betrakta såsom enskild
egendom; utan komme frågan härom att stå öppen och blifva beroende
på i hvarje fall sig företeende omständigheter.
Då Riksdagen anser, att en undersökning, anordnad^ungefärligen
på sätt, som här ofvan angifvits, skulle komma att yppa nya förvärfs-
källor för staten, gifva ledning för fortsatta, mera detaljerade och mera
omfattande undersökningar i samma rigtning samt föranleda tilEåtgär-
der för fallens tillgodogörande för statens räkning, får Riksdagen an¬
hålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta verkställa den här ofvan an¬
tydda undersökning och utredning beträffande de mera betydande vatten¬
fall, hvilka helt och hållet eller delvis anses vara i statens eg o, som
ock om och hvilka åtgärder böra från statens sida vidtagas för att
dessa naturtillgångar må komma landet i dess helhet till godo, samt
derefter för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill en sådan utredning
kan gifva anledning.
Stockholm den 2 maj 1898.
Med undersåtlig vördnad.