6
Riksdagens Skrifvelse N:o 124.
2:o) att, der helgonskyld eller ersättning derför med visst bestämdt
belopp enligt faststäld lönereglering inginge i presterskapets aflöning, godt-
görelse skulle presterskapet beredas af presterskapets löneregleringsfond, men
i annat fall vid löneregleringsbestämmelserna förblifva; samt
3:o) att, beträffande den i öfrigt utgående helgonskyld, det skulle åligga
församlingarna att hålla nuvarande tjensteinnehafvare skadeslösa för den
minskning i aflöningsförmåner, som uppstode genom belgonskyldens upp¬
hörande.
Riksdagen, som icke haft något att invända emot Eders Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, har bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i omför-
mälda hänseende föreslagit.
Stockholm den 13 maj 1898.
Med undersåtlig vördnad.
No 124.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 mai 1898.
— — — — Andra Kammaren — 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition angående upphörande af deri i
Göteborgs och Bohus län utgående landskyld.
(Statsutskottets utlåtande n:o 85.)
Till Konungen.
Under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver eckle¬
siastikärenden för den 31 december 1897 har Eders Kongl. Maj:t i en
samma dag aflåten proposition föreslagit Riksdagen att för sin del besluta:
Rilcsdagens Skrifvelse N:o 124. 7
att, der landskyld till kyrka eller presterskap enligt jordeboken utginge
af hemman eller lägenhet inom Göteborgs och Bohus län, egaren eller inne-
hafvaren finge friköpa sig från skyldigheten att utgöra denna landskyld
mot erläggande af ett penningebelopp, som i årlig ränta efter fyra procent
afkastade en summa lika med landskylden, hvarvid, der densamma utginge
in natura eller efter markegångspris, till grund för löseskillingen borde läg¬
gas mediet af de tio senast förflutna årens markegångspris, enligt Litt. A
i länets markegångstaxa;
att beträffande prestelandskylden vederbörande ej måtte begagna sig af
denna rättighet under nuvarande landskyldstagarnes tjenstetid, för så vidt
dessa ej dertill lemnade sitt samtycke;
att löseskillingen för prestelandskylden skulle förvaltas efter samma
grund, som för kyrkokassas medel vore vedertagen, med rätt för vederbö¬
rande indelningshafvare att uppbära derå belöpande ränta;
att, sedan inlösen skett, anmälan derom skulle göras hos Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande för vederbörlig anteckning i jordeboken;
att, der presterskapet enligt jordeboken egde uppbära landskyld af de
detsamma till boställen anslagna egendomar med derunder brukade jordar,
denna landskyld skulle utan vidare ur jordeboken uteslutas;
att beträffande presterskapets landskyld af de detsamma på lön anslagna
mensalhemman och af prestenkesäten inom länet Eders Kongl. Maj :ts befall¬
ningshafvande och domkapitlet skulle tillse, att vid blifvande ny utarren¬
dering, der så ej redan skett, berörda landskyld upphörde att utgå; samt
att frågan om utgörande af landskyld till Kongl. och Hvitfeldtska
stipendii-inrättningen af vissa hemman samt om denna landskylds upphörande
måtte få bero på Eders Kongl, Maj:ts pröfning och afgörande.
Mot föreliggande utredning och förslag, som närmast föranledts af
Riksdagens i skrifvelse den 6 maj 1891 derom gjorda anhållan, har Riks¬
dagen icke haft något att erinra, hvadan Riksdagen bifallit Eders Kongl.
Maj:ts förevarande framställning.
Stockholm den 13 maj 1898.
Mod undersåtlig vördnad.