RIKSDAGENS PROTOKOLL.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Herr statsrådet Gilljam aflemnade Kongl. Maj:ts nedannämnda
nådiga propositioner'till Riksdagen:
l:o) angående understöd åt förre extra skogsbevakaren G. Karls¬
son från Malåträsk;
2:o) angående försäljning af vissa under förra militiebostället ti¬
mantal Hvellinge nås 22 och 30 i Malmöhus län lydande gatehus;
3:o) augående försäljning af egendomen Nefvitshög n:o 15, ett
kronobete, i Malmöhus län; och
4:o) angående försäljning af eu postverket tillhörig tomtdel i Ystad.
Justerades protokollet för den 19 i denna månad.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran stats¬
utskottets under gårdagen bordlagda utlåtande n:o 47^
Herr talmannen yttrade: Jag ber att få för kammaren med¬
dela, att, enligt i talmanskonferensen träffad öfverenskommelse, i nästa
vecka arbetsplena komma att hållas på onsdag och fredag samt, om
så behöfs, äfven på lördag; att under derpå följande vecka och de
första dagarne af den närmast följande andra plena ej äro afsedda
att hållas än för bordläggning af inkommande ärenden och afgörande
af förslag till voteringspropositioner för gemensamma omröstningar;
samt att första arbetsplenum efter påsk kommer att hållas torsdagen
den 14 april. Med anledning af uttalanden vid talmanskonferensen
afse talmännen att, om före den dagen en eller flere voteringsproposi¬
tioner för gemensamma omröstningar blifvit af båda kamrarna god-
Första Kammarens Prot. 1898. N:o 17. 1
1898. Första Kammaren. N:o
Lördagen den 26 mars.
No 17.
2
Lördagen den 26 Mars.
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rosträtten på
landet m. in.
kända, låta vid nämnda plenum den 14 april företaga omröstningar
enligt 65 § riksdagsordningen öfver alla ifrågavarande voteringspro-
positioner.
Föredrogs ä nyo lagutskottets den 23 och 25 innevarande månad
bordlagda utlåtande n:o 50, i anledning af dels Kongl. Maj:ts propo¬
sition med förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59
och 73 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, dels ock åtta
med anledning af berörda proposition afgifna motioner.
På framställning af herr talmannen beslöts, att föreliggande ut¬
låtande skulle företagas till afgörande sålunda, att Kongl. Maj:ts deri
intagua lagförslag först föredroges paragrafvis och att derefter företoges
den föreslagna lagens ingress och rubrik samt sist utskottets hemställan.
Kongl. Maj:ts förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 11,
21, 59 och 73 i förordningen om Icommunalstyrelse på landet den 21
Mars 1862.
§ Il-
Herr Benedicks: Sällan har väl en fråga af så stor och vigtig
innebörd som den föreliggande framkommit under en, om jag så får
säga, så skyddande förklädnad som denna öfverskrift om ändrad lydelse
af några paragrafer i eu kommunal lag. Det är vigtiga saker, som det
här gäller under den der skenbart enkla driigten. Ty, mina herrar, det
gäller i första rummet ett attentat mot Första Kammarens sammansätt¬
ning och det gäller i andra rummet ett tillämnadt förtryck från jord¬
brukets sida gent emot industrien.
Denna fråga har en ganska lång förhistoria. Den, som närmast
här föreligger, består först i ett betänkande från en komité — hvil-
ket är ganska vidlyftigt —, utlåtanden från samtliga Kongl. Majtts
befallningshafvande, vidare i Kongl. Maj:ts proposition och slutligen i
lagutskottets utlåtande. Jag har fåfängt gått igenom alla dessa akt¬
stycken för att finna ett verkligt motiv till den föreslagna förändringen
och särskildt till alla de angrepp mot aktiebolagen, som här göras.
Man skulle väl tro, att det skulle vara allmänt kända, stora öfvergrepp
och djupt ingripande magtmissbruk, som det här vore fråga om. I
detta afseende instämmer jag med landshöfdingeembetet i Hallands län,
då detta embete säger:
“Det skulle ur denna synpunkt icke varit utan intresse, om vid
den behandling, frågan varit underkastad, särskilda fall af missförhål¬
landen vid begagnandet af den rösträtt, ett öfvervägande fyrktal med¬
fört, framdragits och blifvit föremål för undersökning.1'
Om jag börjar från början och ser till, hvad alla dessa utlåtanden
från de olika befallningshafvandena i de särskilda länen innehålla, så
finner jag först, att Konungens befallningshafvande i Stockholms län,
då han talar om den allmänna meningen till förmån för en inskränk¬
ning i den kommunala rösträtten, säger: “och om än denna hittills
icke kan sägas hafva sin grund i några i verkligheten förekomna
Lördagen den 26 Mars.
3
N:o 17.
fall" o. s. v. Gå vi vidare till Konungens befallningshafvandes i Jön¬
köpings län utlåtande, så finna vi der på sid. 8 följande mening:
“Det har visserligen, Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande veter¬
ligen, ej anförts några bestämda fall af svårare olägenheter, som de
nuvarande rösträttsbestämmelserna medfört", och vidare på nästa sida:
“Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anser sig emellertid böra
framhålla, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ej har erfaren¬
het af, att några — om man så får kalla det — Övergrepp inom den
kommunala rösträtten egt rum inom detta län." Vidare säger Konun¬
gens befallningshafvande i Kronobergs län, att, “ehuru hvad Krono¬
bergs län angår, icke förnummits, att person, som egt högt röstetal inom
kommunen, användt sitt röstöf ver välde till skada för kommunen eller
det kommunala lifvet inom länet11 etc. Konungens befallningshafvande
i Kalmar län yttrar: “att, ehuru nu gällande bestämmelser i fråga om
rösträtt i landskommuns gemensamma angelägenheter icke veterligen
inom detta län gifvit anledning till missbelåtenhet eller framkallat
åstundan om förändring i rigtning af rösträttsbegränsning", etc. Går
jag längre, så finner jag, att Konungens befallningshafvande i Kristian¬
stads län framhåller: “Hittills har, så vidt Edert Kongl, Maj:ts be¬
fallningshafvande har sig bekant, icke försports någon klagan öfver
röstförtryck särskildt vid afgörande af dylika frågor" etc. Se vi vidare
på utlåtandet från Konungens befallningshafvande i Skaraborgs län,
så anser jag mig böra föredraga deraf följande stycke i sin helhet:
“Under flera årtionden har man i vårt land sökt att åstadkomma
likställighet mellan samhällets medlemmar genom borttagande af pri¬
vilegier och andra företrädesrättigheter samt införande af lika beskatt¬
ning. I den mån detta sträfvande har kunnat krönas med framgång,
har detsamma utan tvifvel varit till stort gagn för samfundslifvets
lugna och sunda utveckling. Vid sådant förhållande måste det ur
principal synpunkt förefalla synnerligen betänkligt, att lagstiftningen
nu skulle börja att gå i motsatt rigtning och tillskapa nya företrädes¬
rättigheter utan att ens föreskrifva någon deremot svarande skyldighet.
En sådan lagstiftning bör åtminstone icke tillstädjas, med mindre myc¬
ket starka praktiska skäl tala derför. Komiterade hafva emellertid icke
kunnat anföra något verkligt skäl för sitt berörda förslag, utan hafva
inskränkt sig till att åberopa det alldeles obevisade påståendet om
“det stadigvarande intresse för kommunens bästa, som betingas och
befrämjas af de med besittande af jordbruksfastighet förknippade för¬
hållanden". Viljan och förmågan att rätt bedöma, hvad som kan vara
nyttigt för eu kommun, beror dock uppenbarligen icke af beskattnings-
föremålets beskaffenhet, utan af de persouliga egenskaperna. Och Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande kan för sin del icke finna något
skäl, hvarför icke hos en embets- eller tjensteman, industriidkare, hand¬
lande eller kapitalist, som har att erlägga jemförelsevis hög kommu¬
nalskatt, skulle kunna förutsättas lika god vilja och förmåga i berörda
hänseende som hos eu egare eller arrendator af en större jordegendom.
Hvad särskildt angår de verkställande direktörer eller disponenter,
som inom (landskommuner utöfva rösträtt för större industriella bolag,
ligger det ju i bolagets eget intresse att icke till sådana befattningar
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten ])ä
landet m. m.
(Forts.)
N:0 17.
4
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
(förts.)
Lördagen den 26 Mars.
utse andra än rättrådiga, dugande och aktade män. Det finnes således
åtminstone någon säkerhet för att de röstegande, hvilkas inflytande
inom kommunen komiterade velat särskilt inskränka, skola utöfva sin
rösträtt på ett värdigt och för kommunen gagneligt sätt. Å andra
sidan måste deremot ihågkommas, att, om än landets godsegare i all¬
mänhet böra anses såsom mycket goda och för kommunens väl nit¬
älskande medborgare, det likväl kan hända, att en större jordegendom
genom arf eller såsom fideikommiss tillfaller eu person, som i större
eller mindre mån saknar de för ändamålsenligt vårdande af kommu¬
nens angelägenheter nödiga egenskaper."
Detta är undertecknadt af C. A. Sjöcrona, som sjelf varit motionär
i denna kammare om rösträttens begränsning till eu femtedel. Konun¬
gens befallningshafvande i Kopparbergs län yttrar: “och får länssty¬
relsen, efter granskning af berörda förslag, underdånigst anföra, att,
såvidt till länsstyrelsens kunskap kommit, de större röstegarne inom
länet såsom trävarubolagen väl icke utöfvat sin rösträtt på annat än
ett för vederbörande kommuner gagneligt sätt".
Således säga de respektive Konungens befallningshafvande, den ene
efter den andre, att de icke känna till några Övergrepp inom sina
län. Hos några andra befallningshafvande säges icke heller detta,
men endast från Konungens befallningshafvande i Jemtlauds län har
man fått ett yttrande i alldeles motsatt rigtning, der det heter:
“Sedan längre tid tillbaka hafva nemligen stora trävarubolag,
merendels grundade på aktier, i allt större utsträckning inom länet
förvärfvat sig hemman för att sålunda åt sig trygga besittningen af
den för deras rörelse behöfliga värdefulla skogsmarken och äro redan
inom en och annan kommun egare till mer än hälften af kommunens
hela skattetal. Jordbruket å de inköpta hemmanen är för bolagen en bi¬
sak, och dessas intresse för de kommunala angelägenheterna i de orter, i
hvilka hemmanen äro belägna, torde i regel ej gå ut på annat än att
i möjligaste mån undvika utgifter för de kommunala behofven, helst
bolagens styrelser och delegare vanligen icke äro boende inom länet.
Att alltför stora röstetal i dylika röstegares hand ej kuuna vara till
gagn för kommunen, torde få anses gifvet.“
Här klagar man således öfver, att bolagen sökt undvika utgifter!
Till mig hafva emellertid från framstående dispouenter öfverlemnats
flera intyg, som röra just en del af detta län; flera hafva af brist på
tid icke kunnat åstadkommas. Jag vill icke missbruka herrarnes tåla¬
mod med att uppläsa alla intygen, utan vill inskränka mig till att
uppläsa ett — de öfriga äro af ungefär samma innehåll.
“På begäran får undertecknad, som sedan 1893 varit ordförande
i Lillherrdals sockens kommunalstämma, intyga beträffande de inom
orten varande trävarubolagen och 'deras verksamhet:
l:o.) att bolagen alltid tillåta sina å hemmanen skattskrifna
arrendatorer att å kommunalstämmor sjelfva föra talan för de hemman,
de bruka;
2:o.) att bolagen ej genom magtspråk sökt genomdrifva sina in¬
tressen å stämmor, som behandla för hemmanen gemensamma ange¬
lägenheter ;
Lördagen den 26 Mars.
5
N:0 17.
3:o.) att trävarubolagen gent emot ortens befolkning uppträda
humant och vänligt samt att förtryck i någon form ej förekommer.
Detta varder härmed bekräftadt,
Lillherrdal den 22 februari 1898.
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
(Korta.)
O. F. Fåle.
Kommunalstämmans ordförande »
Af dessa yttranden kan man således icke få något stöd för den
kongl. propositionen i ämnet.
Jag vill anföra ett annat uttalande från Konungens befallnings¬
hafvande i Jönköpings län, som säger:
“Jordbruksfastigheterna hafva på senare tider undan för undan
fått sina skatter och besvär betydligt lättade genom afskrifning och
genom öfriga beskattningsföremåls allt mera utsträckta deltagande
uti såväl besvär som skatter. Att just medan utjemning i detta hän¬
seende mellan jordbruksfastigheterna och andra beskattningsföremål
pågår och de senare allt jemt tillväxa liksom deras bidrag, samt då
riket allt mera öfvergå!- till att vara en blandad industri- och landt-
bruksstat, vilja söka inskränka de icke jordbrukande klassernas sedan
länge gällande rätt att i samma proportion som den jordbrukande
klassen få bestämma öfver sina andelar uti kommunens utgifter, synes
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vara en anakronism samt ett
försök att äfven inom kommunen gifva jordbrukarne de fördelar i röst-
rättsväg, som en historisk utveckling lemnat dem vid val till repre¬
sentanter i Riksdagen. “
Ja, mina herrar, om vi tänka oss, att denna lag redan för ett
eller par år sedan blindt beslutad och att aktiebolagen i känsla af
det attentat, som föröfvats mot dem, %teblifvit från Stockholmsut¬
ställningen i fjol, så undrar jag huru den då skulle hafva presenterat
sig; ty om man tänker tillbaka på utställningen, så kan man bilda
sig en något så när riktig föreställning om betydelsen af den industri,
som utöfvas af aktiebolagen. Nu föreslår Kongl. Maj:t, att för aktie¬
bolagen rösträtten skulle inskränkas till en tjugondedel af kommunens
hela röstetal, d. v. s. fem procent. Då kommer det att inträffa på
många ställen, att bolaget, husbonden, kommer att röstas omkull af
arbetarne, tjenarne. Vi kunna tänka oss olägenheten häråt, ifall, såsom
vid strejker, hvilka nu allt mer och mer förekomma, arbetarne stå i
bestämd motsats mot arbetsgifvarne, nemligen att det då blir ar¬
betarne, som komma att af arbetsgifvarne utkräfva betydliga tillskott
genom kommunen i form af bidrag till alla möjliga ändamål; det är
icke svårt att hitta på förevändningar derför. Det är derför enligt
min åsigt alldeles påtagligt, att det icke kan vara rigtigt att tillgripa
de våldsamma utvägar, som här föreslagits.
Det är gifvet, att om denna lag skulle blifva gällande i den form,
som nu föreslagits, så måste industrien söka att skydda sig mot det
förtryck, som derigenom kommer att utöfvas mot densamma. Men,
mina herrar, om det nuvarande sättet för rösträttens utöfning betraktas
N:0 17.
6
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. in.
fForts.)
Lördagen den 26 Mars.
såsom förtryck, så beror det på eu falsk föreställning. Ty om det
skall vara förtryck, måste väl rösträtten missbrukas; och för att afgöra,
om den missbrukas eller ej, bör man väl se efter, till hvad ändamål
den brukas. År detta dåligt, då är det ett missbruk. Men icke är
det ett missbruk af rösträtten, om den begagnas till sådana goda ända¬
mål, hvarom dock för tillfället åsigterna inom kommunen kunna vara
olika. Det är ju alldeles påtagligt, att man genom att borttaga det
skydd för bolagen, som finnes deruti, att de sjelfva ega full rösträtt,
skulle motverka hvad kommunerna nu så lifligt åstunda, nemligen att
inom sig ega en industri, som hjelper till att bära de ofta mycket
stora utgifterna för kommunen.
Ser man saken teoretiskt, så kan man icke gå längre ned i af¬
seende å begränsning af rösträtten än till 50 procent, så vida man
nemligen vill iakttaga rättvisa mot båda parterna, både bolagen och
andra medlemmar af kommunen, ty den ena hälften kan icke rösta
omkull den andra. Inom många kommuner brukas det, att i vigtigare
saker alla kommunens röstberättigade medlemmar äro närvarande, per¬
sonligen eller genom fullmagt. Då är det ju tydligt att om man sätter
ned röstmaximum till 49 procent, så äro dessa i alla händelser mindre
än 51. Men i praktiken ter sig saken annorlunda; der kan det ju
förutsättas, att ofta icke alla äro närvarande, och då kan det ju be-
höfvas en inskränkning, men till hvilken siffra? Jag vill här icke föreslå
någon, men jag vill bestämdt säga ifrån, att de föreslagna fem procenten
äro alldeles för groft tilltagna i nedsättningsväg. Ty, mina herrar, om
man tänker sig, att ett bolag eger 94 procent af eu kommun — och
det fallet kan ju komma att inträffa -— så komma dessa 94 procent
att röstas ikull af de ö procenten, och detta kan väl icke vara ett
passande förhållande i en rättvist styrd stat.
Herrarne torde erinra sig, att i England den regering, under
hvilken katolikernas emanciffätion i Irland försiggick, häraf skördade
stor ära. Då erhöllo de förut förtryckta katolikerna medborgarerätt.
Det var i början af detta århundrade, jag vill minnas år 1829. Derpå
följde den så kallade stora parlamentsreformen tre år derefter, hvari¬
genom de bekanta s. k. “rotten boroughs1' — de ruttna köpin¬
garna — förlorade sin rösträtt, emedan det förut gått ända derhän,
att dessa små köpingar, hvilkas namn ofta icke kunde upptäckas på
kartan, på grund af gammal företrädesrättighet tillsatt en eller flera
parlamentsledamöter, under det att stora städer sådana som Birming¬
ham och Manchester icke hade någon representant i parlamentet. Detta
var ju ett abnormt förhållande. Men, mina herrar, hurudant blir det
förhållande, som här kommer att uppstå, när en framåtsträfvande
näring sådan som industrien icke får den rösträtt, som den bör hafva
enligt den gamla svenska rättsgrundsatsen, att rösträtten skall beräknas
efter deltagandet i utgifterna? Hvarthän skulle det bära här i Sverige,
om man på sådant sätt ville återföra våra på ett sundt och rigtigt
sätt utvecklade samhällsförhållanden till ett sådant undantagstillstånd,
som skulle blifva fullkomligt likstäldt med dessa i England afskaffade
missförhållanden? Det är alldeles gifvet, att den proportion, som här
föreslagits, icke kan vara rigtig.
7
N.o 17.
Lördagen den 26 Mars.
En af orsakerna till, att dessa motioner oupphörligen hafva fram¬
kommit torde väl vara det missnöje, som egt rum med flera orättvisa
lagar, sådana som den om bidrag till tingshus, till prestgård m. fl.,
som nyligen varit före, samt om bränvinsmedlens fördelning och slutli¬
gen den bekanta prestvalslagen. För att vinna på dessa områden torde det
vara af vigt för Andra Kammaren att få Första Kammarens samman¬
sättning ändrad. Om nu bolagen skulle på detta vis, för att använda ett
hvardagligt uttryck, “slås till en slant", hvad skulle då närmaste följden
blifva? Jo, de skulle söka att på hvad dera berodde försvara sina egna
intressen på ena eller andra sättet; och i första band skulle de väl
då söka att på disponenten öfverflytta aktiebolagets rösträtt. Närmast
skulle jag da vänta mig ett lagförslag, att ingen, vare sig bolag eller
enskild, skulle lå utöfva rösträtt för mera än fem procent. Alla stora
egendomsegare, alla andra personer skulle då komma att lida af denna
lag; och, mina herrar, på detta sätt är det nu föreliggande lagförslaget
en början till eu ändring i Första Kammarens sammansättning. Jag
vill endast påpeka, att blir detta förhållandet, så är det, enligt de ta¬
beller, som komitén lemnat, af Sveriges 2,386 kommuner, endast 250,
således en tiondel, som blifva oberörda af denna rösträttsförändring.
Huru kommer då detta att inverka på Första Kammarens sammansätt¬
ning? Det är gifvet, att i vårt land, der börden såsom grund till lag¬
stiftningsrätt numera är borttagen, och förmögenheten lagd till grund
för valen till Första Kammaren såsom den enda i vårt land använd¬
bara grundvalen, såsom det enda vi hafva att hålla oss till för be¬
vakandet af de konservativa intressena, der vi såsom sagdt icke hafva, så¬
som i England, börden till grund för denna rätt eller sådana grunder som
i Frankrike under julimonarkiens dagar, då konungen ensam tillsatte,
pärskammare!!, eller som i Preussen, der alla dessa sätt äro förenade
i det att en del ledamöter i Herrenhaus utnämnes af konungen, andra
tillsättas genom val och några sitta der på grund åt börd — det är gifvet,
säger jag, att i vårt land genom en sådan förändring i rösträtten För¬
sta Kammarens sammansättning kommer att mer eller mindre öfvergå
från konservativ till liberal. Af nu gällande 6,000,000 fyrk skulle
det efter denna förändring endast blifva 2,500,000 fyrk, som skulle
kunna rösta för dessa intressen. Det är alldeles påtagligt, att det är
ett nödtvång för hvarje stat, som vill lefva under sunda, lyckliga
förhållanden, att två olika principer göra sig gällande i representatio¬
nens två olika kamrar, den ena representerande opinionen för dagen,
framåtskridandet, liberalismen, den andra representerande den större
erfarenheten, den lugna besinning, som skäukes af högre ålder, af för¬
mögenhet, icke derför att det är förmögenhet, mina herrar, utan der¬
för att denna förmögenhet representerar konservatism och förutsätter,
om den är ärfd, att innehafvaren af förmögenheten fått en mera om¬
sorgsfull uppfostran än andra, och, om den är förvärfd, skicklighet i
handel och vandel hos den, som förskaffat sig denna förmögenhet.
Det är således påtagligt, att den grundval, hvarpå Första Kammaren
nu hvilar, skall iörändras till sin natur, och detta till vårt fosterlands
nackdel. Jag behöfver blott påpeka ett exempel från det län, hvari
jag bor, Gefleborgs län: med allra största sannolikhet kan man förutse,
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
Forts.)
No 17.
8
fJm begräns¬
ning af den
kommunala,
rösträtten pä
landet m. m.
(Forts.)
Lördagen den 26 Mars.
att denna bänk kommer att få ett helt annat utseende än sitt nuva¬
rande, ifall detta lagförslag upphöjes till gällande lag.
Det har vidare talats om, att det icke vore så farligt med denna
förändring, då den ju är genomförd i städerna, der det ju går mycket
bra. Men, mina herrar, äro städerna att jemföra med landet, städerna,
der det såsom representation sitter en stor corps af de mest aktade
män, som finnas i hvarje stad, och landet, der det gemenligen är en¬
dast eU bolag, som har att kämpa mot de oberättigade intressen,
livilka ofta vilja göra sig gällande på det bolagets bekostnad?
Då jag således, herr grefve och talman, på nu anförda skäl icke
kan vara för denna lags antagande, får jag anhålla om afslag.
Herr ^Vester: Jag kan icke dela den föregående talarens me¬
ning i denna fråga. Han yttrade till en början, att en begränsning
af den kommunala rösträtten skulle vara egnad att blifva ett attentat
mot denna kammares sammansättning. Jag vågar dock påstå, att så
ingalunda skulle blifva förhållandet; tv samma valmän komma att
efter begränsningen utse landstingsmän, och de landstingsmän, som
valdes, komme nog fortfarande att vara fosterlandsälskande och sam¬
hällsbevarande män. Vidare yttrade den föregående talaren, att de
många små inom en kommun skulle sammansluta sig och besluta sa¬
ker, som vore ekonomiskt farliga för bolagen. Jag tror icke, att så
skulle blifva förhållandet, utan att det fastmer är lättare för några
få, som hafva magten i kommunen, att sammansluta sig mot de många,
än för de många att sammansluta sig mot de få. Vidare ordade den
föregående talaren om bolagens verksamhet och den storartade utställ¬
ning vi hade i somras. Han höll före, att utställningen var i mycket
bolagens förtjenst. Ja, väl var så förhållandet; men hvad har detta
att göra med den kommunala rösträtten? Ingalunda vill man väl på
landet förhindra, att bolagens verksamhet skall på ett storartadt sätt
bidraga till våra utställningar. Han yttrade vidare, att begränsning
af den kommunala rösträtten till | skulle medföra stora faror för
landet. Så tror jag dock visst icke skulle blifva fallet. Det kan väl
hända, att inom eu eller annan kommun det skulle visa sig, att magten
förflyttades, men i det stora hela komme nog, som jag förut an tyd t,
magten att fortfarande ligga, der den nu ligger, och en dylik begräns¬
ning icke att inverka på denna kammares sammansättning.
Af det sagda synes det framgå, att den föregående talaren ser
många faror, der inga faror finnas. Jag anser vidare, att en be¬
gränsning af den kommunala rösträtten på landet icke allenast är-
nödig, utan äfven önsklig. Ty det nuvarande förhållandet innebär
ovilkorligen en viss orättvisa och kan föranleda magtmissbruk. Väl
må man säga, att den, som skall betala, äfven skall hafva rätten att
besluta. Men det ligger dock en mycket stor skilnad i att ega denna
rösträtt i någon ringa mån begränsad, än att med några få ega all
magten i kommunen, under det att andra, som äfven betala sina ut-
skylder, icke kunna hafva något inflytande på besluten. Dessa senare
hafva i sådant fall endast skyldigheter, men inga rättigheter. Efter
den erfarenhet jag eger från mera än 20 års tid, som jag haft äran
9
N:o 17.
Lördagen den 26 Mars.
leda förhandlingarne inom den kommun jag tillhör, äfvensom från
andra kommuner, kan jag icke finna, att en begränsning af den kom¬
munala rösträtten skulle hafva det ringaste menliga inflytande, utan
fastmer vara egnad att höja intresset för de kommunala förhandlingarna
och kanske i en och annan kommun åstadkomma ett bättre förhållande
mellan kommunens medlemmar. Det är nu visserligen sant, att röst¬
längden är en handling, som mycket sällan användes på landet, för¬
nämligast vid riksdagsmannaval, någon gång vid nämndemansval och
der det erfordras minst två tredjedelar af de afgifna rösterna för att
stämmans beslut skall blifva gällande. Men om den också mycket
sällan användes, så är dock redan vetskapen om denna osynliga magt,
egnad att verka förlamande på den allmänna utredningen af kom¬
munala ärenden och tryckande vid besluts fattande äfven i mycket
vigtiga frågor. Den hastiga och storartade utveckling, som bolagens
verksamhet tagit i vårt land, är ju den omständighet, som närmast
påkallar en begränsning af rösträtten, och det är väl derför också
rättvist, att begränsningen i första hand träffar dem.
Den som aktar på den nyare tidens lif och de märkliga rörelser,
som förefinnas derinom, torde likväl snart komma att inse, att denna
fråga kan ses äfven från eu annan synpunkt än från rättvisans och
billighetens. Ett laDds lugna och lyckliga utveckling beror väl ytterst
derpå, att nödiga och nyttiga förändringar steg för steg genomföras,
och att de genomföras i rätt tid. Så har det skett förut, och detta
har icke visat sig vara till skada för vårt land.
Då jag ser en ärad ledamot af kammaren här vid sidan af mig,
kommer jag i håg, hvad han yttrade här i denna fråga för fyra år
sedan. Hau sade, att det är ett mycket märkligt faktum, att saker
mogna här i verlden; och han tilläde, att denna fråga mognat hos
honom. Jag vågar tro, att under de år, som sedan dess förflutit,
densamma vunnit allt mera terräng i kammaren, att allt flere af kam¬
marens ledamöter kommit underfund med, att något bör och måste
göras i denna fråga. Ty hvad en nation på allvar vill, dot kan icke
i längden förhindras. Vi må dock komma i håg, att det är de ändrade
förhållandena, och den utveckling, som bolagsverksamheten fått, som
påkallar behofvet af en begränsning i rösträtten. Skilda tider hafva
skilda fordringar och behof, men endast den hopplöse drager i tvifvels¬
mål om, att det sanna och goda skall, äfven om formerna ändras, be¬
hålla segern.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Lem an: Det torde vara ett allmänt kändt faktum, att, der
beskyllningar om missförhållanden utslungas, vare sig mot institutioner
eller mot personer, de ofta få tilltro, icke särskilt derför att sanningen
af dem är bevisad, utau derför att de ofta och ofta upprepas. Det
är med dem som med vattendroppen, som urhåikar stenen, icke genom
sin egen kraft, men derför att den faller ständigt, ofta och ofta.
Hvad jag här åsyftar att påpeka, är de beskyllningar om missför¬
hållanden, som man framslungat mot aktiebolagen. För min del tror
jag icke, att dessa beskyllningar äro grundade. Och ser jag till, huru
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
(Forts.)
N:o 17.
10
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
(Forts.)
Lördagen den 26 Mars.
man behandlat denna fråga, visar det sig i främsta rummet, att den
af Kongl. Maj:t förordnade komitén visserligen i en ingress upprepat
de städse och städse återkommande klagomålen mot aktiebolagen, men
icke på något sätt gifvit något bevis för dem. Denna komité har
dock icke gått så långt, att den, om jag så får såga, flyttat ned
aktiebolagen i straffklass. Komitén har för sin del föreslagit: “Röst¬
värdet skall beräknas efter det enhvar röstegande åsätta fyrktal;
dock må ej någon utöfva rösträtt för jordbruksfastighet för mer än
en femtedel och för andra beskattnings föremål för mer än en tjugondei
eller i något fall för mer än en femtedel af kommunens hela fyrktal
Ja, der gjordes naturligtvis en stor inskränkning, på samma gång
som en förmån gafs jordbruksfastighetsegarne, men inskränkningen gälde
icke endast aktiebolagen, utan hvarje skattdragande, som icke hade
jordbruksfastighet. Mot hvad komitén sålunda föreslagit och med
påvisande af, till hvilka orimligheter det skulle leda, har, som kändt
är, öfverdirektören Sidenbladh reserverat sig. Han har uttalat sig för
att, om en inskränkning skall ske, den bör vara lika för alla, och
han har förordat följande ändrade bestämmelse: “Röstvärdet skall
beräknas efter det eu hvar röstegande åsätta fyrktal; dock må ej
någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar emot
en tiondedel af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre
röstetal än det, som motsvarar ett tusen fyrkar11.
Nu kan man fråga: huru kan det då komma till, att detta på¬
stående om missförhållanden hos aktiebolagen, om att de så miss¬
brukat sin rösträtt, vunnit sådan tilltro? Ja, för mig är detta nästan
obegripligt. Detta påstående måtte hafva haft eu hypnotiserande in¬
verkan såväl på regeringen som på lagutskottet. Regeringen har i
sin proposition upptagit komitébetänkandets ingress, och sedermera utgår
den från de påstådda missförhållandena som ett faktum, utan att be¬
visa någonting derom, alldeles som om det vore obestridligt, att det
råder sådana stora missförhållanden i fråga om aktiebolagens rösträtt,
och den kommer så till det resultat, att endast aktiebolagen skola
kuperas. De skola, så att säga, straffas genom att deras rösträtt
betydligt nedsättes.
Lagutskottet har vid sin granskning af Kongl. Maj:ts förslag
funnit allt väl och yttrat sig i sin allt för korta motivering på följande
sätt: “Deremot anser utskottet, att departementschefen förebragt giltiga
skäl för den partiella rösträttsreform, som uti propositionen bragts
å bane. Att verkligt behof af begränsning utaf aktiebolagens kommu¬
nala rösträtt föreligger, lärer ej med fog kunna bestridas, liksom det
ej heller torde kunna jäfvas, att ett uppskof med en sådan begränsnings
genomförande kan befaras vålla väsentliga olägenheter." Men jag
vädjar såväl till lagutskottets ledamöter som till hvar och en annan,
som läst handlingarna: hvar finnas bevis om dessa missförhållanden?
Lagutskottet säger blott: det “lärer ej med fog kunna bestridas",
utan att Jemna något som helst bevis för sitt påstående. Jag har
dock i min hand ett dokument, som jag anser vara bevis deremot.
Detta är de utlåtanden, som afgifvits af Konungens befallningshafvande
i länen. I dessa utlåtanden, ur hvilka den förste talaren redan gjort
Lördagen den 26 Mara.
11
N:0 17.
en axplockning, hafva de allra fleste Konungens befallningshafvande
tillstyrkt, icke komiténs förslag, utan den reservation, som afgifvits af
öfveidirektören Sidenbiadh. Jag vill påpeka, att af de 24 Konungens
befallningshafvande icke mindre än 15 uttalat sig i den rigtningen,
nemligen: Konungens befallningshafvande i Stockholms, Upsala, Söder¬
manlands, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs, Vestmanlands, Kopparbergs, Gefle-
borgs, Jemtlands och Vesterbottens län. Trenne Konungens befallnings¬
hafvande hafva stält sig obeslutsamma eller något tvekande: nemligen
de i Kronobergs, Hallands och Örebro län. Och endast 6 Konungens
befallningshafvande hafva bestämdt tillstyrkt eller i hufvudsak anslutit
sig till komiténs förslag, nemligen: Konungens befallningshafvande i
Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Vermlands, Vesternorrlands och Norr¬
bottens län.
Om man granskar hvilka de många Konungens befallningshafvande
äro, som icke velat vara med om att ställa aktiebolagen i ett särskildt
undantagsförhållande, så finner man dessa vara just de, inom hvilkas
län en stor del industriella verk egas af aktiebolag. Så är t. ex. fallet
med Konungens befallningshafvande i Malmöhus och Göteborgs och
Bohus län.
Om jag då vidare tager exempel från den erfarenhet jag eger
om de landskommuner, som i sistnämnda län gränsa till Göteborgs
stad, nemligen Örgryte och Lundby socknar, hvilka äro uppfylda af
industriella inrättningar, som egas af aktiebolag, så kan jag tryggt
påstå — och jag tror icke, att någon kan jäfva detta påstående —
att ingen jordbruksegare eller annan i dessa kommuner ansett sig
förtryckt af aktiebolagen utan tvärtom kanske att han många gånger
funnit, att den öfvervigt som aktiebolagen ega gifvit anledning till att
han ej behöft till skola och brandväsende m. m. dylikt lemna så
stora bidrag, som eljest påfordrats. Då frågar jag: hvar finnas de
öfverklagade missförhållandena? Jo, de finnas i Norrland, svarar man.
Jag kan i brist af sakkunskap härom icke bedöma de verkliga för¬
hållandena, men jag vågar påstå, att klagomålens berättigande icke
framgår af de för Riksdagen framlagda handlingar. Men om dock
så är, skall hela det öfriga Sverige lida derför, att missförhållanden
finnas i Norrland? Vore det icke bättre att i detta fall bryta mot
enheten i vår lagstiftning och göra eu undantagslag för Norrland,
om en sådan anses derför nödig?
Jag tror, att detta vore att föredraga framför att skapa en orätt¬
visa för det öfriga landet.
Af hvad jag yttrat torde vara klart, att åtminstone jag icke kan
vara med om bifall till Kong!. Maj:ts eller lagutskottets förslag. Der¬
emot och då väl något bör göras, synes det mig att man bör vända
tanken till öfverdirektör Sidenbladhs reservation i komitén, hvilken
reservation upptagits af herr Ohlsson såsom reservation mot lag¬
utskottets betänkande. Jag ber dock att, innan jag framställer mitt
yrkande mot denna reservation, få göra några anmärkningar. Först
den, att reservanten velat införa ett absolut röstmaximum af 1,000
fyrkar och sagt, att man dermed likstält landsbygden och städerna.
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
(Forts.)
N:G 17.
12
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
(Forts.)
Lördagen den 26 Mars.
Men skilnaden är dock ganska stor, ty det är endast i de större
städerna, som motsvarande för stad bestämda absoluta röstmaximum
kommer till någon praktisk tillämpning. 1 dessa större städer hafva
dock de röstegande intet annat att besluta, än att deltaga i val till
stadsfullmägtige.
På landet deremot, der i allmänhet icke kommunalfullmägtige
utses, utan ärendena afgöras på kommunalstämma, der kan man
ifrågasätta, om icke en sådan begränsning är väl snäf. Härom vågar
jag dock icke närmare yttra mig. Vidare har också herr Ohlsson
från den kong!, propositionen upptagit följande passus: “Ej heller
må någon rösta för högre röstetal, än som sammanlagdt tillkommer
öfriga röstegande inom kommunen“. Denna passus är emellertid enligt
min åsigt ganska oskyldig. Den innebär såsom i ett tyskt ordspråk
säges: “mehr Schein als sein“ och har icke någon verklig betydelse.
Huru ofta kan det nemligen hända att i primärförsamlingar så många
äro närvarande, att eu enda må kunna uppväga de öfriga? Dertill
kommer att, så som jag läst propositionen och reservationen, sådana,
som för tillfället icke äro röstegande, d. v. s. sådana, som häfta för
oguldna kommunalutskylder eller äro försatta i konkurs o. s. v., skola
inberäknas i “öfrige röstegande1', och jag antager derför, att det kommer
gå så till att, om t. ex. i eu kommun alla de “öfrige röstegande11
tillsammans hafva 10,000 fyrkar sig åsätta och den, som har högre
röstetal icke får rösta för mer än för detta fyrktal, denna begränsning
icke kommer att tjena mycket till, ty alltid är det någon, som häftar
för oguldna kommunalutskylder eller är försatt i konkurs och dylikt.
Denna bestämmelse torde således icke hafva mycken nytta med sig,
men den är enligt mitt förmenande oskadlig. Jag skall emellertid
icke nu längre upptaga kammarens tid.
Jag hade helst önskat att få yrka återremiss, men då det är
mycket osäkert, huruledes, om ett sådant yrkande gillas, saken skall
ställa sig i Andra Kammaren, så tager jag mig friheten att yrka bifall
till herr Ohlssons reservation.
Grefve Hamiiton: 1 olikhet mot den förste ärade talaren vågar
jag påstå, att nu gällande grunder för den kommunala rösträtten icke
i längden äro hållbara, kunna i vissa afseenden verka orättvist och
icke sällan äro skadliga för vår i öfrigt berömvärda kommunala sjelf-
styrelse. För att styrka detta påstående ber jag få anföra ett exempel.
Man kan tänka sig att i en kommun en person disponerar öfver några
röster mer än hälften af kommunens hela röstetal. Denne ende kan
tvinga hela kommunen att teckna aktier i ett jernvägsföretag, af hvilket
blott den delen af kommunen, som han disponerar, har fördel, och
han kan åter hindra den öfriga delen af kommunen att bidraga till
ett företag, som för den delen är till gagn. Och än värre, denne
ende kan ingripa i äfven sådana kommunala angelägenheter, som äro
mera personliga. Jag åsyftar härmed, att han kan till exempel till¬
sätta skollärare för den delen af kommunen, der han icke eger det
ringaste intresse. Denne ende är enväldig herskare i kommunen.
Han dikterar samtliga dess beslut, han beröfvar alla öfrige inflytande
Lördagen den 26 Mars.
13 N:0 17
öfver kommunens angelägenheter, de hafva blott att erlägga skatt, och
så varder den så vackra benämningen “kommunal sjelfstyrelse“ för
dem blott eu tom fras. En än mera öfverhängande fara äro de stora
industriella företagen, och de hota till och med att blifva till skada i
den provins, jag tillhör. Man kan tänka sig, att i en landtkommun en
större fabrik, ett millionföretag anlägges. Kommunens jordbrukande
befolkning, som dittills på ett berömvärdt sätt med nit och intresse
handhaft sina kommunala angelägenheter, finna sig med ens beröfvade
all kommunal sjelfstyrelse och komma under förmynderskap af en
fabriksdisponent. Nu kan å andra sidan sägas, att, derest inskränk¬
ning i den kommunala rösträtten sker, några lägre beskattade kunna
påtvinga de högre beskattade, som få betala den största andelen i
kommunens utgifter, stora och för allmänt gagn onödiga utgifter. Men
faran häraf är icke sä stor, ty för att nämnda förhållande skall ega
rum, fordras enighet bland de lägre beskattade. Och för öfrigt verkar
skatten efter hvars och ens förmögenhet. De, som hafva ett rniudre-
tal röster, äro i allmänhet mindre bemedlade, och de se nog till, att
den största sparsamhet iakttages.
Har har af åtskillige talare framhållits, att man icke sett, att
missbruk med afseende å den kommunala beskattningen egt rum. Men
jag vågar hemställa till desse: Om man anser, att lagen är så beskaffad,
att missbruk kunna ske, skall lagstiftaren då vänta med att ändra
lagen, till dess missbruk verkligen hafva egt rum? Och jag hemställer
till den siste talaren, huruvida det är rimligt att stifta en lag för sär¬
skilda provinser, der missbruk möjligen ega rum, men att icke denna
lag skulle drabba öfriga provinser, der dock missbruk kunna ske, för
att hindra, att sådana inträffa?
Jag har således alldeles klart för mig, att inskränkning af den
kommunala rösträtten bör ske och skulle för min del kunna acceptera
det kong!, förslaget såsom ett öfvergångsstadgande. Men det förefaller
mig, att Riksdagen under så många år diskuterat frågan, att den torde
vara mogen, och att Riksdagen skulle kunna antaga en lag, som äfven
framdeles kunde ega bestånd. För min del har jag, sedan jag sist
yttrade mig i frågan för tre eller fyra år sedan, icke ändrat uppfatt¬
ning. .Tåg anser, att ej någon må ega utöfva rösträtt för mer än en
tiondedel af kommunens fyrktal och yrkar derför bifall till den af fri¬
herre von Knorring afgifna motionen, som upptagits i den af herrar
F. Andersson med flere mot lagutskottets utlåtande anförda reserva¬
tionen.
Herr Lybeck: Då jag är öfvertygad om, att den oinskränkta
rösträtt, som för närvarande är rådande inom landskommunerna, icke
kan och icke bör få fortfara, så har jag dermed gifvit till känna, hvilken
ståndpunkt jag intager till den föreliggande frågan. Helst skulle jag
sett, att i det af lagutskottet nu tillstyrkta förslaget äfven ingått någon
inskränkning med afseende å rösträtten för jordbruksfastighet, men då
nu icke så är förhållandet och jag tillika är öfvertygad om, att denna
kammare icke är villig att medgifva någon vidare inskränkning af röst¬
rätten, så får jag låta mig nöja med att yrka bifall till utskottets för¬
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten pa
landet m. m.
(Forts.)
No 17. 14
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
(Forts)
Lördagen den 26 Mars.
slag. Här har visserligen framhållits, att landshöfdingeembetenas
utlåtanden skulle angifva, att i allmänhet allting i detta afseende vore
väl bestäldt, och jag betviflar icke, att förhållandena skola te sig på
det sättet, sådana de kunna komma till länsstyrelsernas kännedom.
Många gånger hafva dock beslut tillkommit, som visa något helt annat,
men besluten hafva varit affattade i öfverensstämmelse med gällande
författningar, så att det ingenting tjenat till att draga dem under läns¬
styrelsens pröfning. Att mindre lyckliga förhållanden äro att finna i
många kommuner, der den afgörande rösträtten utöfvas af en enda
eller ett fåtal, derom är jag öfvertygad och derom har jag äfven full¬
giltiga bevis.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Alin: Jag uppskattar för min del de skäl, som dels här i
kammaren, dels i Konungens befallningshafvandes utlåtanden blifvit
mot det kong!, förslaget anförda. Så finner jag rigtigt, att man på nu
ifrågavarande lagstiftningsområde icke borde besluta någon förändring,
innan man fått tillgång till den utredning, hvars verkställande anför-
trotts åt kommunalbeskattningskomitén. Jag kan också väl förstå,
hvad som här anförts mot den föreslagna skilnaden i fråga om röst¬
rätt för jordbruksnäring och för industriel verksamhet, helst denna
skilnad enligt förslaget skulle blifva så stor, att rösträtten för aktie¬
bolag nedsättes ända till fem procent af kommunens hela röstetal.
Jag kan icke heller underlåta att erinra om de anmärkningar, som af
flere Konungens befallningshafvande rigtats mot den föreslagna be¬
stämmelsen i § 73 om eu qvalificerad pluralitet, i hvilket afseende
t. ex. Konungens befallningshafvande i Kalmar län yttrar:
Med erfarenhet af svårigheten mången gång att vid kommunal¬
stämma vinna eu knapp röstöfvervigt för beslut, som afse att främja
företag, i fråga om hvilkas nytta och behöflighet för orten och dess
förkofran blicken hos en mängd skattdragande skymmes allenast af en
obestämd fruktan för möjligheten af äfven den oansenligaste ökning
af kommunalbeskattningen, anser Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
komiténs förslag, i hvad det afser tillämpande af en qvalificerad röst¬
majoritet' vid afgörande af vissa i 73 och 74 §§ i förordningen om
kommunalstyrelse på landet omförmälda frågor icke böra vinna af¬
seende.
Het är emellertid en annan synpunkt, som jag anser mig böra
särskilda framhålla, då jag till min synnerliga förvåning funnit, att i
de yttranden och utredningar, som i frågan afgifvits, de må hafva
kommit från departementschefen, från Konungens befallningshafvande,
från lagutskottet eller från de enskilda motionärerna, denna synpunkt,
såvidt jag sett, icke alls beaktats — utom i den motion, som förskrifver
sig från det s. k. folkpartiet. Hvad jag vill framhålla, är, att äfven
om man erkänner, att förhållandena inom kommunerna, hvad angår
de rent kommunala ärendena, äro sådana, att en ändring i nu gällande
bestämmelser kan vara behöflig, så finnas dock andra områden, der
ändring uti ifrågavarande lagbestämmelser icke behöfves, områden, be¬
träffande hvilka det icke anmärkts, att felaktigheter förekomma af
Lördagen den 26 Mars.
15
N:0 17 .
beskaffenhet att behöfva rättas genom den föreslagna lagändringen,
men der man i alla fall skall komma att röna inflytande af densamma.
Förut i dag har påpekats — och jag tror icke, att denna sak kan
nog skarpt framhållas — hvilken betydelse den kommunala rösträtten
har med afseende å vårt politiska lif, nemligen denna rösträtts be¬
tydelse för Första Kammarens sammansättning genom dess inflytande
på valen till landstingen. Det är möjligt, att ändrade bestämmelser
behöfvas med afseende å rösträtten i vanliga kommunala angelägen¬
heter; jag vill låta de bevis, som framlagts för detta påstående, gälla
hvad de kunna, men jag har icke sett något påstående om att lands¬
tingen skulle vara olämpligt sammansatta, och jag tänker mig också,
att mången här i kammaren, hvilken vill vara med om eu ändring i
fråga om den kommunala rösträtten, dock icke anser bestämmelserna
rörande Första Kammarens sammansättning vara sådana, att de behöfva
undergå någon förändring.
Nu har eu af försvararne af den kongl. propositionen, talaren på
vermlandsbänken, förklarat, att den ifrågasatta förändringen icke vore
af beskaffenhet att inverka på valen af landstingsman och deras elek¬
torer, och han försäkrade kort och kraftigt, att man i alla fall skulle
komma att välja fosterlandsälskande och bra karlar till elektorer och
landstingsman. Jag kan dock icke så säkert lita på sådana försäk¬
ringar som på lagens bestämmelser, och jag kan så mycket mindre
skänka full tilltro till försäkringen i detta fall, som han kort derpå
framkom med ett yttrande, hvilket, om jag hörde honom rätt, var af
beskaffenhet att i hög grad rubba min tillit till hans uppfattning af
den föreliggande frågan. Detta yttrande löd, såvidt jag rigtigt hörde
det, att här funnes eu högre synpunkt än rättvisans och billighetens,
och denna skulle bestå i behofvet af nyttiga reformer, egnade att
främja samhällets välsignelsebringande utveckling. För min del tror
jag dock, att vid lagstiftning det icke gifves någon högre synpunkt än
rättvisans och billighetens, och jag fruktar, att, om denna synpunkt
icke tillgodoses, stor fara finnes för att den välsignelsebiungande ut¬
veckling af samhället, hvarom den ifrågavarande talaren i slutet af sitt
anförande yttrade sig med så vackra ord, icke vinnes, utan tvärtom
motverkas.
Såväl den nämnde talaren som andra hafva förklarat, att den
ändring, som nu föreslagits, vore så obetydlig, att den omöjligen skulle
kunna inverka på Första Kammarens sammansättning. Ja, jag undrar
dock, huru det kan vara med den saken. Ser man på de siffror, som
förekomma i statsrådet och chefens för civildepartementet anförande
till statsrådsprotokollet, så ser det verkligen ut, som om förändringen
icke skulle vara så alldeles obetydlig. Om verkningarna af den före¬
slagna förändringen yttrar statsrådet bland annat:
Iakttager man verkningarna länsvis, finner man i fråga om de
län, der aktiebolagen för närvarande ega ett förherskande inflytande,
nemligen Vermlands, Örebro, Vestmanlands, Kopparbergs, Gefleborgs
och Vesternorrlands län, att röstetalet nedbringas i Vermlands län från
245.480 till 74,737, i Örebro län från 201,005 till 57,341, i Vestman¬
lands län från 128,149 till 37,515, i Kopparbergs län från 174,555
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
(Forts.)
No 17.
16
Lördagen den 26 Mars.
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten pa
landet m. m.
(Forts.)
till 60,386, i Gefleborgs län från 264,473 till 87,764 och i Vester-
norrlands län från 367,820 till 137,635.
Är det nu så, att den ifrågasatta bestämmelsen har en sådan
verkan, förefaller det mig högst besynnerligt, om detta icke skulle vara
af någon betydelse hvad angår de tillfällen, då rösträtten utöfvas för
utseende af landstingens elektorer eller landstingsman. Men äfven om
förändringen skulle vara af mindre betydelse, än de anförda siffrorna
synas antyda, må man dock komma i håg, att det är det första steget,
som kostar, och att, då det väl är taget, det sedan går lättare och
fortare med de följande. Låt oss nu taga detta första steg, derför att
det är så litet, nästa gång kommer kanske att föreslås precis lika litet,
vi taga derför det steget också, och tredje gången går det på samma
sätt! Det kan då väl hända, att hvarje särskild gång man icke gått
så långt, men det är nu tre steg, och det förstas betydelse har tre¬
dubblats.
En hvar af kammarens ledamöter känner ock, att, när vår nuva¬
rande riksdagsordning diskuterades, från olika håll såsom den mest
beaktansvärda anmärkningen framhölls, att riksdagsordningen komme
att hvila på kommunallagens grund och att denna grundlag således
skulle kunna ändras i annan ordning, än som vore stadgad för grundlags¬
ändringar. Bland de skäl, som föranledde, att den nya grundlagen
ändock antogs, var utan tvifvel bland de mest afgörande det, att man räk¬
nade på, att denna kammare, hvars grund komme att utgöras af den
kommunala rösträttslagstiftningen, skulle i sin hand hafva vetorätt mot
sådana ändringar af denna lagstiftning, hvilka kunde menligt inverka
på kammarens sammansättning. Det tyckes mig ock, som om vi icke
böra glömma vigten af att detta veto finnes och vigten af att det an¬
vändes, då man står inför ett förslag, genom hvars bifallande första
steget tages till ändring af innebörden i riksdagsordningens bestämmel¬
ser genom en ändring af kommunallagarne.
För min del vill jag icke absolut sätta mig emot en ändring af
bestämmelserna i fråga om den kommunala rösträtten. Visserligen
synes det mig, som om flere af de anmärkningar, som rigtats mot det
föreliggande förslaget, vore väl befogade, men jag kan å andra sidan
begripa, att åtskilligt inom det ifrågavarande området kan och bör
göras om på det éna eller andra sättet, ehuru det derför visst icke är
gifvet, att hvad som bör göras bör ske precis på det sätt, som här
föreslagits. Men — såsom jag i början af mitt anförande påpekade —
att vi i detta sammanhang också böra göra en ändring i landstingens
och Första Kammarens sammansättning, det är icke utredt, knappast
ens påstådt, och derför synes det mig, att, om någon ändring skall
göras i fråga om den kommunala rösträtten, man bör från all inverkan
af de nya bestämmelserna undantaga valen af elektorer till landsting
och af landstingsmän. Jag skulle derför hålla före, att § 11 i för¬
slaget borde modifieras på det sätt, att paragrafens början komme att
lyda sålunda: “Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande
åsätta fyrktal; i andra ärenden än val till landstingsmän eller valmän
för verkställande af sådant val må dock ej af aktiebolag rösträtt*1
o. s. v. Jag har angående denna formulering rådfört mig med en jurist,
Lördagen den 26 Mars. 17
som bär vana vid affattandet åt lagar, men jag anser mig dock icke
kunna sätta i fråga, att kammaren skulle utan vidare antaga en bär
föreslagen formulering af sådan beskaffenhet, hvarför jag anhåller om
proposition pa återremiss till utskottet i det syfte, jag angifvit.
Herr statsiådet Annerstedt: Då statsrådet och chefen för civil¬
departementet af den samtidigt pågående diskussionen rörande denna
fråga i Andra Kammaren är hindrad att här uppträda, så torde det
tillåtas mig att med några ord bemöta hvad af föregående talare blifvit
anmärkt mot den kongl. propositionen.
Den förste talaren började med att säga, att i den kongl. proposi¬
tionen icke angifvits någon anledning till att densamma nu framkommit,
men om man erinrar sig, hvad som i denna kammare passerade för
lyra år sedan, torde man deri finna en klar och tydlig anledning till
att propositionen framlagts. Jag vill påminna om, att Första Kammaren
vid 1894 års riksdag efter omröstning med 74 röster mot 56 beslöt
att uttala, att kammaren ansåg en begränsning af den kommunala
rösträtten på landet böra ega rum, och detta i strid mot hvad plurali-
teten af ledamöterna från denna kammare i lagutskottet tillstyrkt, I
detta beslut torde en tillräcklig anledning funnits för regeringen att
taga frågan i öfvervägande. Det torde också vara i allas minne, huru¬
som denna fråga om begränsning af den kommunala rösträtten vid
nästan hvarje riksdag varit föremål för motioner och beslut af med-
kammaren samt att, ehuru dessa motioner af Första Kammaren tillbaka¬
visats, härstädes dock under diskussionen i dessa frågor städse fram¬
kommit uttalanden om att i vissa afseenden en begränsning af den
kommunala rösträtten vore behöflig, fastän man ville afvakta en ut¬
redning af frågan och de resultat, en sådan kunde utvisa. Då nu
denna utledning blifvit verkstäld och då under senare tider knappast
vid någon riksdag saknats uttalanden från ledamöter i denna kammare
i öfrigt tillhörande vidt skilda partier, om att hvad som i främsta
rummet behöfdes vore en inskränkning i aktiebolagens rösträtt, så
torde det icke kunna anses, att regeringen förfarit felaktigt då den
upptagit just den sistnämnda delen af frågan till undersökning.
Ett skal, som ofta antörts och, såvidt jag vet, icke någonsin blifvit
vederlagdt, är också det, att Irågan om aktiebolagens rösträtt intager
en annan ställning än frågan om inskränkning i den kommunala röst¬
rätten i allmänhet och särskildt frågan om inskränkning i röstvärdet
för jordbruksfastighet. Det har många gånger upplysts — och jag
tror ej, att man kan påstå, att detta är origtigt — att aktiebolagen
visserligen ytterst sällsynt missbruka sin öfvermagt på kommunalstäm¬
morna på sådant sätt, som exempelvis angifvits af en föregående talare,
men att det dock är ganska vanligt och ju för öfrigt helt naturligt’
att aktiebolagen använda sin rösträtt till att genomdrifva beslut an¬
gående kommunens deltagande i företag, som, efter aktiebolagets mening
nyttiga och lämpliga, dock äro förbundna med utgifter, hvilka icke
genast kunna bestridas, utan måste genom upptagande af lån fördelas
på flere år. När sedermera på grund af förändrade omständigheter
den industriella anläggning, som föranledt bolagets tillkomst, upphör,
Första Kammarens Prot 1898. N:o IT. «>
N:0 17
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
(Forte.)
N:0 17.
18
Lördagen den 26 Mars.
Om begräns¬
ning eif den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
(Forts.)
måste dock fortfarande de förbindelser, kommunen åtagit sig, fullgöras,
och denna tunga drabbar då jordegendomen, som alltid finnes qvar
och hvilken måste ansvara för de utgifter, som äro nödvändiga och
till hvilka kommunen rättsligt förpligtat sig — detta alldeles oberoende
deraf, huruvida jordbruksnäringen inom kommunen för tillfället kan
med fördel bedrifvas eller icke.
Under sådana förhållanden torde man kunna anse, att det icke
saknas skäl för att, oberoende af frågan om inskränkning i den kom¬
munala rösträtten i öfrigt, underkasta aktiebolagens rösträtt en in¬
skränkning.
Jag ber härvid med anledning af ett yttrande af den förste talaren
att få fästa uppmärksamheten på att regeringen ingalunda förbisett,
att de aktiebolag, som äro egare af jordbruksfastighet, dock icke böra
i fråga om rösträtten försättas i annan ställning, än den hvarje annan
jordägare intager. Till följd af den begränsning, regeringens förslag
i detta afseende erhållit, torde ock, efter hvad jag föreställer mig,
betydelsen af den förste talarens anmärkningar vara i väsentlig grad
reducerad. Det är tydligt, såsom äfven af erfarenheten tillräckligt
ådagalägges, att den stora klass af aktiebolag, hvilken sysslar med den
näring, den förste talaren representerar, endast ytterst undantagsvis
kunna inrätta sig på annat sätt, än att de förvärfva jordegendom af
betydlig utsträckning och stort taxeringsvärde. Vid sådant förhållande
ligger det ock i öppen dag, att till följd af den ändring, som uti före¬
varande hänseende genom den kongl. propositionen blifvit gjord i
komiterades förslag, den tabell, som uppgjorts rörande verkningen af
inskränkningen utaf aktiebolagens rösträtt, måste i väsentlig grad
modifieras. Det är tydligt, att jernbruk, sågverk och dylika anlägg¬
ningar enligt det kongl. förslagets bestämmelser fortfarande skola vara
i besittning af en betydande rösträtt inom de kommuner, der rörelsen
bedrifves.
Såsom jag förut erinrat, erkände Första Kammaren för fyra år
sedan behofvet af att något i denna fråga åtgjordes, och det förefaller
mig då, som det skulle vara en naturlig följd häraf, att Första Kam¬
maren i dag vidtager den föreslagna åtgärden till inskränkande af
aktiebolagens rösträtt, derest nemligen kammaren finner detta kunna
ega ruin utan fara för de berättigade intressen, hvilka framhållits af
den siste talaren. Jag håller fullkomligt med honom deri, att en
inskränkning i den kommunala rösträtten icke bör medgifvas åt Första
Kammaren, i fall det kan visas, att ändringen skulle medföra någon
fara för att den karaktersskilnad mellan kamrarne, hvilken grund¬
lagen funnit angeläget att uppställa och bevara, skulle kunna rubbas,
men jag tror, att de siffror, som återfinnas i den verkstälda utred¬
ningen, tillräckligt ådagalägga, att sådana farhågor som de af den
nämnde talaren angifna icke behöfva hysas. Af den tabell, som åter¬
finnes på sid. 80—81 i komiterades förslag, finner kammaren, att antalet
aktiebolag, som skulle drabbas af den ifrågavarande inskränkningen,
för hela riket blott uppgår till 487. Härvid är dock att observera,
att i denna siffra äfven inräknats antalet af de aktiebolag, som visser¬
ligen till öfvervägande del beskattats för annan inkomst än afjord-
19
N o i7.
Lördagen den 26 Mars.
bruksfastighet, men i hvilkas beskattning otvifvelaktigt äfven ingår
sådan fastighet. Man kan således icke utan vida utförligare under¬
sökningar, än som skett, afgöra, huru många af dessa 437 aktiebolag
verkligen komma att drabbas af inskränkningen, men säkert är, att
detta tal är en maximisiffra.
Då man tillika erinrar sig, att det gifves ett stort antal kommuner,
der det finnes flera röstberättigade, som en hvar uppskattats till mer
än ^ af kommunens röstetal, är det uppenbart, att den inskränkning,
som den ifrågasatta lagändringen i sjelfva verket medför beträffande
industriens rösträtt inom kommunerna, i det hela blir för industrien
mycket mindre, än hvad de förebragta siffrorna tyckas visa, och att, i
samma mån som antalet af industriidkare växer, inskränkningen kommer
att i realiteten visa sig obetydlig. Den enda påföljden blir, att industri-
idkarne, kriika iå antagas i kommunala angelägenheter hafva gemen¬
samma intressen, måste vara eniga för att kunna göra sin mening
gällande, och häri ligger enligt min uppfattning ingen olägenhet. Under¬
söker man t. ex. förhållandet i Vesternorrlands län, der det största
antalet åt begränsningen träffade aktiebolag finnes, eller 41, visar val¬
statistiken, att af dessa icke färre än 21 förekomma i socknar, der
det finnes respektive 4 eller 3 industriella anläggningar med taxering,
som i röstetal ger för hvarje mer än af kommunens hela röstetal!
Ytterligare sex sådana aktiebolag äro belägna två och två i särskilda
socknar. Endast 14 åt aktiebolagen tillhöra således särskilda socknar.
Den undersökning, som företagits rörande Skaraborgs län, visar, att
af dess 263 kommuner endast 14 skulle drabbas af eu sådan ändring
i rösträtten som den bär föreslagna. Går man till ett tredje län, der
också antalet af industriella anläggningar är mycket stort, nemligen
Malmöhus län med 37 stora aktiebolag, som drabbas af inskränkningen,
så visar det sig, att dessa i främsta rummet utgöras af sockerfabriker
och de stora kolindustrierna, hvartill kommer en och annan mekanisk
verkstad, några tegelbruk och yllefabriker o. s. v. Jag hemställer,
om Första Kammarens ledamöter verkligen kunna tro, att en nedsätt¬
ning i rösträtten för dessa på landsbygden belägna anläggningar skall
kunna inverka på valen till landstinget i Malmöhus län och derigenom
på besättandet af länets bänk i kammaren. Jag föreställer mig, att
det ligger i öppen dag, att så icke kan blifva händelsen, och enligt
mm uppfattning är ett yttrande, som vid ett föregående tillfälle, då
denna fråga diskuterades i Första Kammaren, fäldes af dess nuvarande
vice talman, fullkomligt rigtigt, då han beträffande ett förslag, som
dessutom var vida mer genomgripande än det nu föreliggande, uttalade,
att genom dess antagande komme icke landstingens sammansättning
och än mindre valen till Första Kammaren att beröras.
Under sådana förhållanden synes det mig vara i öfverensstämmelse
med Första Kammarens för fyra år sedan fattade beslut, om kammaren
dag godkänner det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget.
Den siste talaren framhöll, att förslaget icke borde antagas derför
att derigenom skulle det första steget tagas till en sådan inskränkning
i rösträtten, sona kunde verka menligt på Första Kammarens samman¬
sättning, men jag ber att få erinra om att skälen till inskränkningen
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
(Forts.)
N:o 17.
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten pä
landet m. m.
(Forts.)
20 Lördagen den 26 Mars.
af aktiebolagens rösträtt äro af den beskaffenhet, att de icke kunna
åberopas i fråga om inskränkning af den kommunala rösträtten för
jordbruksfastighet. Då dessutom i det kongl. förslaget rösträtten för
jordbruksfastighet är bibehållen oinskränkt äfven för aktiebolag, som i
öfrigt drifva industriel verksamhet, synes mig Första Kammaren vara
tillräckligt skyddad mot beskyllningen för bristande konseqvens, derest
kammaren vid kommande tillfällen af hänsynen att bevara sin hittills
varande ställning skulle finna sig hindrad att bifalla förslag om mera
ytterligt gående inskränkningar i den kommunala rösträtten.
På de skäl, jag nu anfört, hoppas jag, Första Kammaren måtte
godkänna det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget, hvartill jag anhåller
att få yrka bifall.
Herr Hasselrot: Efter det anförande, som kammaren nyss hört
från statsrådsbänken, kan jag fatta mig synnerligen kort, då jag yr¬
kar bifall till Kongl. Maj:ts och utskottets förslag. Jag har mycket
litet att tillägga.
Säkert erinrar sig en och annan af kammarens ledamöter, att, då
denna fråga förut varit före, jag yttrat mig för eu vida längre gå¬
ende inskränkning än den nu föreslagna, och om jag skulle följa min
personliga uppfattning, skulle jag instämma i grefve Hamiltons yr¬
kande. Men jag är öfvertygad om att detta icke kan för närvarande
vinna bifall, och jag nöjer mig derför med de förbättringar i de nu¬
varande förhållandena, som innehållas i Kongl. Maj:ts proposition. Om
man icke kan få det man helst önskar, får man ju taga det näst
bästä
Mot förslaget har det gjorts åtskilliga anmärkningar, bland annat
den, att icke några verkliga missbruk egt rum genom aktiebolags röst¬
rätt, och att det således icke förefunnes någon nödvändighet att in¬
skränka denna. Jag är emellertid icke viss om, att icke ganska stora
missbruk egt rum, utan jag tror tvärtom, att så skett på många håll.
Äfven om Konungens befallningshafvande icke fått reda på sådant, så
har man dock rätt ofta, om man följt med i pressen, sett uppgifter
om missbruk af ifrågavarande anledning. Möjligen har det legat någon
öfverdrift i framställningen härom, men “ingen rök utan eld“; och
äfven om missbruket icke varit stort, så kan det dock icke nekas, att
den nuvarande lagen medgifver möjlighet till missbruk.
För så vidt jag förstår, är det emellertid hufvudsakligen ett skäl,
som inverkar på flere af kammarens ledamöter att icke godkänna
Kongl. Maj:ts förslag. Det är det, som den ärade talaren på uplands-
bänken anförde, då han uttalade, att genom en sådan lagändring som
den här föreslagna grunden för kammarens sammansättning i någon
mån äfventyrades.
Yore det förhållandet, skulle jag finna det helt naturligt, att kam-
maren icke ansåge sig kunna bifalla förslaget. Justitieministern har
emellertid klart och tydligt visat, att man icke kan hysa någon verk¬
lig fruktan för att denna förändring, som skulle nedsätta aktiebolagens
rösträtt i omkring 400 spridda kommuner i vårt land, skulle hafva
den inverkan, att, om också elektorerna i dessa kommuner valdes efter
Lördagen den 26 Mars.
21
N:o 17.
en annan röstgrund än hittills, valen till landstingen derigenom blefve
nämnvärdt olika, och ännu mindre, att landstingen derefter och i följd
deraf skulle kunna antagas få olika uppfattning om valen till Första
Kammaren. Mig förefaller detta orimligt. Talaren på uplandsbänken
ansåg likväl, att äfven om man icke kunde befara en sådan inverkan,
så borde man dock icke godkänna förevarande förslag, derför att det
innebure det första steget, och att man icke borde taga det första
steget, om man icke ville taga det andra. Jag vet icke något farligare
skäl mot all reform än detta. Skulle det göras gällande, skulle knappt
någon reform kunna genomföras. Man skulle blott säga: “göra vi
detta, äro vi inne på ett sluttande plan och veta icke, hvart det bär.“
För min del tror jag, att, när en fråga föreligger, man bör se på den
i och för sig, och se efter, om den kan medföra olägenheter och om
den är rigtig eller icke, samt derefter bestämma sitt beslut.
När frågan sedan kommer före om en ytterligare inskränkning,
då är det kammarens rätt och pligt att se till, hvad denna innebär,
och, om så finnes lämpligt, då säga nej. Om så illa skulle vara,
att kammarens sammansättning vore baserad på aktiebolagens röst-
öfvervigt i kommunerna, så bör den grunden i allt fall ändras. Det
kan nemligen i min tanke icke vara lämpligt, att Första Kammaren
är baserad på en så dålig grund. Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.
Herr Dickson: Jag delar till fullo de betänkligheter, som ta¬
laren på uplandsbänken framstält i fråga om den verkan, förslaget
skulle utöfva på Första Kammarens sammansättning. Det är visser¬
ligen klart, att, eu rubbning icke kan ske af landstingens sammansätt¬
ning i t. ex. Malmöhus och Skaraborgs län, som äro delade i ett stort
antal små kommuner. Men ser man på förhållandena i de län, som
ligga i mellersta Sverige, Örebro, Vermlands, Vestmanlands, Koppar¬
bergs och Gefleborgs län ända upp till och med Vesternorrlands län,
så finner man en så betydlig rubbning genom begränsningen af aktie¬
bolagens rösträtt, att man måste inom sig vidgå, att här föreligger en
fara för kammarens sammansättning.
Eu talare på kristianstadsbänken framhöll, att de nuvarande för¬
hållandena äro förenade med åtskilliga olägenheter, och han medgaf,
att den ifrågastälda förändringen äfven skulle medföra vissa sådana.
Detta tycker jag dock icke bör nu föranleda en ändring af lagen, utan
blott ett noggrant öfvervägande af frågan; och jag tror, att målet bäst
skulle vinnas, om man läte frågan hvila, tills frågan om den kommu¬
nala beskattningen blefve afgjord. Att nu inskränka bolagens rösträtt
till en tjugondedel af kommunens fyrktal, finner jag betänkligt. Det
verkar icke synnerligen mycket i stora kommuner, men det finnes små
kommuner, der det finnes ett stort bolag och några hemmansegare.
Der komma bolagen i mycket dålig ställning. Ett exempel härpå an¬
fördes just af öfverdirektör Sidenbladh i hans reservation, då han anför
exempel på en kommun, der det skulle inträffa, att ett bolag, som
bidrager till största delen af kommunens utgifter, skulle få sin röst¬
rätt nedsatt så, att det skulle få mindre att säga än en annan röst-
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
(Forts.)
No 17.
22
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten pa
landet m. in.
(Forts.)
Lördagen den 26 Mars.
egande, hvilken ej skattar för tiondedelen af hvad det nämnda bo¬
laget gör. Detta förefaller mig icke vara en gynsam ställning, och
skulle vi få progressiv beskattning till kommunen, så skulle ställningen
blifva synnerligen betänklig.
Jag tror icke, att man för ögonblicket kan finna eu lämplig och
passande redaktion för ett förslag i det syfte, jag önskar, hvarför jag
förenar mig med dem, som yrka afslag.
Friherre Klingspor: I paragraf 11 mom. 1 står i de sista två
raderna följande: “Ej heller må någon rösta för högre röstetal, än
som sammanlagdt tillkommer öfrige röstegande inom kommunen.“ Det
kan ju låta, som om detta icke skulle medföra någon olägenhet, men
jag har ansett mig böra framhålla, att jag vidhåller min förut ut¬
talade uppfattning, att sådana förhållanden kunna inträffa, att en röst¬
egande har och måste hafva röstöfvervigt. Att det ligger någon orätt¬
visa i en sådan princip, att någon skulle kunna få bestämma ensam
i en kommun, kan jag icke gå in på. Eger jag hela kommunen, vare
sig jag disponerar den sjelf eller genom arrendatorer, får jag också
vidkännas alla utgifter för kommunen, och då är det säkert icke någon
orättvisa, att jag får bestämma kommunens beslut. Detta är emeller¬
tid ett platoniskt uttalande, som icke har någon praktisk betydelse.
Jag vill vidare framhålla, att det endast är i 44 kommuner i hela
Sverige, således endast i hvar femtionde, som detta förhållande före¬
kommer, att en enda har större röstetal, än som sammanlagdt till¬
kommer öfrige röstegande i kommunen. Jag vågar påstå, att om vi
undantaga det nyss omnämnda förhållandet, dä det måste anses fullt
befögadt, att en röstegande har bestämmanderätt i kommunens ange¬
lägenheter, så äro de återstående fallen enligt min åsigt icke så afse-
värda, att det derför kan vara skäl att lagstifta allt för våldsamt.
Jag minnes väl från det tillfälle, dä frågan för fyra år sedan var
före, hurusom den nuvarande justitieministern kanske allra kraftigast
framhöll, att någon åtgärd borde ske tillinskränkning af aktiebolagens
rösträtt. Jag framhöll då, att aktiebolagen icke borde särskild t an¬
gripas, utan blott de s. k. lösa fyrkarne. Detta skulle man söka
i någon mån eftersträfva, ty de hotade att antaga så stora di¬
mensioner, att de i många fall utöfvade eu ofördelaktig inverkan i
landskommuner, der industriella anläggningar och millionföretag upp¬
stått. Jag erkänner gerna, att med den begränsning, Kongl. Maj:t
gjort i afseende derå, att aktiebolagens rösträtt icke skulle inskränkas
för jordbruksfastighet, en stor modifikation egt rum, och jag skulle
derför, om jag ser saken från Skaraborgs läns synpunkt, icke hafva
något att invända mot Kongl. Maj:ts förslag, ty det berör ytterst litet
detta län. Men man får i så vigtiga saker, som denna är, icke en¬
samt tänka på den ort, der man är hemma, utan man måste tänka
på att icke den begränsning, som riktas mot andra håll, kan medföra
olägenheter af mera omfattande politisk eller ekonomisk innebörd. I
detta fall måste alla Sveriges delar vara solidariska. Jag tror derför,
i likhet med herr Dickson, att eu begränsning af aktiebolagens röst¬
rätt till eu tjugondedel af kommunens fyrktal är så stor, att ovilkor-
Lördagen den 26 Mars.
23
N:o 17.
ligen deraf uppkomma afsevärda olägenheter. Jag vill betona, att jag
såsom konservativ jordbrukare icke vill utbyta en bruksegares eller
bruksdisponents röstöfvervigt mot hans arbetares och aflönade tjenste-
mäns, ty inom kommunen representera jordbrukarne och dessa lönade
arbetare mycket olika intressen. De frågor, som mest förekomma,
äro fattigvårds- och skolfrågor, och just i dessa hafva de mycket olika
intressen. Jag tror, att det blir en mycket ojemn strid, om bolagens
rösträtt reduceras för våldsamt, och jag tror, att arbetarne med sina
röster kunna komma att förlama jordbrukarnes inflytande, och dock
få dessa sistnämnda bära konseqvenserna af besluten och utgifternas
tyngd. Jag kan således icke undgå att känna oro i förevarande af¬
seende, ty vi få icke tänka som hufvudsakligt mål blott på att be¬
gränsa bolagens rösträtt, utan äfven på dess konseqvenser. En be¬
gränsning åt bolagens rösträtt skulle gifvetvis innebära, att i de kom¬
muner, der de drifva sin verksamhet, ökadt inflytande på kommunens
angelägenheter gåfves åt personer, tillhörande den klass menniskor,
hviika lätt kunna genom agitation sammanföras till enighet, så att
derigenom frågor kunde genomdrifvas, som icke stå i öfverensstäm¬
melse med kommunens bästa, enligt den uppfattning derom, de besuttne
jordbrukarne i regel hafva. Då jag står inför detta förhållande och
icke har att välja mellan eu tiondedel eller eu tjugondedel, så vågar
jag icke göra något bestämdt yrkande. Jag sluter mig närmast till
hvad herr Dickson sagt och de tankar, som uttalats af herr Alin, och
j ig tror, att en så vigtig fråga som denna icke skall lida på, om den
ytterligare får mogna i omdömet. Med fullt erkännande, att en be¬
gränsning i någon form bör ske, betonar jag dock, att i föregående
tider på landsbygden blott jordbrukarne utöfvat rösträtt och att det
angående industrien förklarats, att, som allt utgått och hade sin bärig¬
het från jorden, andra fyrkar icke skulle hafva någon rösträtt alls.
Så var det förr. Men när nu förhållandena utvecklat sig annorlunda
och det blifvit stora industrier med ty åtföljande stora arbetarestammar
med höga afiöningar, så har frågan kommit i ett annat skede, som
tarfva!’ särskild betänksamhet vid afgörandet. Vid dessa förhållanden
har jag icke något särskilt yrkande att framställa.
Herr Wester: Det är med anledning af ett yttrande, som den
ärade representanten på uplandsbänken nyss fälde, jag nu begärt ordet.
Enligt hans uppfattning skulle jag hafva sagt, att denna fråga kunde
ses från en högre synpunkt än från rättvisans och billighetens. Jag
ber då att, så vidt jag kommer i håg mitt förra anförande, få åter¬
upprepa mina ord, att denna fråga kan ses äfven från en annan syn¬
punkt än från rättvisans och billighetens. Jag hade förut framhållit,
huru frågan ställer sig, om man endast såge den från nyssnämnda
synpunkt, och min åsigt om det berättigade af en annan stöder jag
derpå, att äfven staten är eu organism och följaktligen underkastad
vilkoren för en sådan: lif och utveckling. Vid många tillfällen har
man i fråga om det politiska lifvet i vårt land gjort den erfarenheten,
att ett envist motstånd mot en i och för sig nyttig och nödig reform
endast har den verkan, att denna vid slutligt genomförande tager med
Om begräns
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. in.
(Forts.)
N:o 17.
24
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
Forts.)
Lördagen den 26 Mars.
sig af bestående förhållanden långt mer, än önskligt hade varit, och
mer, än det hade blifvit fallet, om reformen genomförts i tid. Till
stöd för min åsigt i föreliggande fråga anfördes den omständigheten,
att förhållandena nu vore ändrade, hvadan äfven förändrad lagstiftning
vore af behofvet påkallad. Mångenstädes öfverflyttas magten inom
kommunen från jordbruket till industriella verk och inrättningar, hvilkas
disponenter snart hade den odelad. Jag tror emellertid, att den 30-
åriga striden, som förts rörande denna fråga, nu bör finna sin fredliga
lösning, sedan Kongl. Maj:t framlagt ett så moderat förslag i ämnet,
och yrkar jag sålunda fortfarande bifall till utskottets hemställan.
Herr Benedicks: Jag har känt mig direkt uppfordrad af yttran¬
den, som blifvit fälda dels af den ärade representanten på kristian-
stadsbänken, hvilken nyss hade ordet, och dels af tvenne andra talare,
då jag, ehuru måhända med orätt, uppfattat dessa yttranden såsom
adresserade till mig, och detta på den grund, att jag ju personligen
nyligen stått omnämnd i ett par tidningar, hvilka omtalat de kommu¬
nala rösträttsförhållandena inom min hemort. Denna skildring läste
jag i torsdags morgse, och då det i går var helgdag, har jag icke varit
i tillfälle att härpå ingå uti svaromål, hvilket för öfrigt kanske icke
blifvit beaktadt. Det är således med nöje, jag nu begagnar tillfället
att närmare belysa här berörda förhållanden, i synnerhet då det fall,
som här är före, kan tjena såsom bevis just för motsatsen af hvad
man med det anförda åsyftat. Jag tager mig derför friheten att, ehuru
de röra mig personligen, framlägga fakta.
I den kommun, jag tillhör, finnes ett bolag, Gysinge aktiebolag,
som utöfva!- rösträtt för — jag kan nu icke lemna en precis uppgift,
ty kommunens fyrktal varierar ganska mycket — i alla händelser mer
än j, men icke fullt af kommunens hela röstetal. Sjelf har jag varit
ordförande i styrelsen för den beslutade nya jernvägen Sala—Gysinge—
Gefle, och då denna styrelse föreläde de olika landtkommunerna, bola¬
gen och städerna förslag å de summor, som af dem lämpligen ansågos
höra tecknas, förekom deribland en summa af 100,000 kronor för
Öster Fernebo kommun, der Gysinge är beläget. Alla i kommunen
röstberättigade gingo först med nöje in på förslaget. Enligt kommunal-
stämmoprotokollet var beslutet enhälligt, icke en röst höjde sig der¬
emot. Då vi sedermera beslutit att sjelfva trafikera vår bana, med
anledning deraf, att något antagligt anbud icke kunnat erhållas, be-
höfdes ytterligare penningar; jernvägens anspråk på kommunens bidrag
höjdes så småningom först med 30,000 kronor och, då denna summa
visade sig icke tillräcklig, med ytterligare 20,000 kronor eller 50,000
mer än den först tecknade summan. Men då satte sig hemmansegarne
deremot, på den grund att under tiden en annan jernvägslinie, kon¬
kurrerande med den första och tangerande den nordliga delen af socknen,
hade blifvit projekterad, och samtidigt föreslogs, att för denna sist¬
nämnda linie 30,000 kronor skulle tecknas. Det förefans icke — jag
framlägger blott nakna fakta —- någon utredning rörande banans renta-
bilitet eller närmare uppgift om hennes sträckning o. s. v. Den kan
ju blifva mycket bra, men motsatsen kan också inträffa. Emellertid,
25
N:o 17.
Lördagen den 26 Mar;.
denna jernväg skulle ovilkorligen blifva en konkurrent till den andra
redan beslutade banan, i hvilken kommunen redan var intresserad till
ett belopp af 100,000 kronor, och för hvilken 20,000 kronor skulle
tecknas just i sammanhang med den andra. Hvad hade följden blifvit,
i fall icke röstöfvervigt funnits på bolagets sida? Den linie, som först
erhållit bidrag af kommunen, hade kanske icke kommit till stånd utan
ytterligare teckning, och Gysinge bruk, som sjelft hade tecknat 200,000
kronor i företaget, hade blifvit tvunget att till den del, hvarmed det
svarar för kommunens förpligtelser, understödja en med den egna banan
konkurrerande linie. För att rätt bedöma saken i öfrigt, bör man äfven
ihågkomma, att den förbittring, som enligt tidningarne blifvit väckt af
sakens utgång, framkallats af en teckning, utgörande per fyrk 2 kronor
65 öre, under det teckningen i andra kommuner uppgår till mång¬
dubbelt högre belopp. I den söder om Fernebo belägna kommun, der
Gysinge bruk visserligen har del, men der jag icke annat än genom
personlig inflytelse kunnat verka, hafva för nu ifrågavarande jernväg
tecknats 140,000 kronor för kommunens och för enskildes räkning 25,000
kronor, och detta uti en socken, som innefattar endast obetydligt mer
än 12,000 fyrkar, utgörande sålunda de tecknade bidragen 13 kronor
per fyrk. I socknen norr om Fernebo hafva tecknats 150,000 kronor
för kommunen och 50,000 kronor åt enskilde, summa 200,000 kronor
för ett fyrktal af närmare 22,000, eller 9 kronor per fyrk. Häraf
framgår tydligen, att, när kommunerna fått sköta sig sjelfva, utslaget
blifvit helt annat; och klagovisor hafva icke förekommit såsom i det
nu af mig berörda fallet. Hade utgången i detta fall blifvit en annan,
så skulle påtagligen, då Gysinge är den förnämsta industriella inrätt¬
ningen inom Öster Fernebo kommun, denna senare icke blott gått miste
om förhöjda inkomster å jernvägen, utan äfven gjort förlust genom
minskade tillfällen till afsättning, hvarvid Gysinge i första rummet hade
blifvit förlorande. Genom ökad afsättning kommer nu i stället nämnda
kommun att beredas vinst, kanske mer än någon annnan kommun.
Hade lagen varit sådan, som här nu föreslås, så hade antagligen denna
jernväg icke kunnat komma till stånd. Jag är mina opponenter tack¬
sam för den anledning, de gifvit mig att framlägga de fakta, jag nu
meddelat.
Med anledning af herr statsrådet och chefens för justitiedeparte¬
mentet yttrande ber jag få framhålla, att man enligt min uppfattning
bör skilja på de yttre förhållanden, som framkallat Kongl. Maj:ts propo¬
sition, och de inre sakliga skälen för densamma. Hvilka de yttre för¬
hållandena äro, veta vi. Man har öfver allt skrikit om Första Kam¬
marens öfvertag öfver den Andra. Att Första Kammaren är en nagel
i ögat för åtskilliga inom Andra Kammaren, veta vi sedan gammalt.
Ehuru det icke blifvit utsagdt, att all magt skall samlas i salen på
andra sidan, veta vi dock, att tendensen går deråt, I den kongl.
propositionen återfinnas orden: “träffandet af anordningar, som, utan
att innebära allt för stora rubbningar i det bestående, kunde finnas
egnade att betrygga denna utveckling och på samma gång, så vidt
möjligt, förebygga de olägenheter, som med systemets oinskränkta till-
lämpning under vissa förhållanden visat sig vara förknippade. Detta
Första Kammarens Prat. 1898. N:o 17. 3
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
(Forts.)
N:o 17.
26
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
(Forts.)
Lördagen den 26 Mars.
kan sammanställas med landshöfdingeembetets i Halland yttrande, att
det enligt dess åsigt vore mycket passande, om rörande de påstådda
olägenheterna en utredning egde rum. Det skulle då kanske visa sig,
att dessa vore af samma halt som de, jag nyss haft tillfälle att redo¬
göra för.
Det har vidare talats om, att regeringen mycket nådigt lemnat
de industriella verken rätt att fortfarande rösta för innehafvande
jordbruksfyrk. Vi få vara tacksamma, så länge vi få behålla denna
“förmån", men jag hemställer, huruvida det är troligt, att denna in¬
dustri, som nu börjar utveckla sig i vårt land, som söker sig upp till
vattenfallen och med elektricitetens tillhjelp tager fram hittills oanade
skatter, äfven kommer att besitta jordbruksfastigheter i större utsträck¬
ning.
För min del tror jag det icke. Och vi hoppas ju så intensivt,
att vi här i Sverige skola få en industri, som kommer att öfverglänsa
allt, hvad vi förut hafva. Men, mina herrar, huru behandlas denna
industri? Industrien skall betala, men den får icke utöfva rösträtt i
förhållande till hvad den betalar. Industrien skall betala, men jord-
egaren är den, som bestämmer. Är det rättvisa? Jag tror likvisst,
att här liksom alltid gäller satsen: “justitia fundamentum regnorum“.
Herr statsrådet talade vidare om, att i Malmöhus län skulle det
icke blifva några rubbningar. Jag vill tro honom derutinnan. Men jag
anhåller å min sida att äfven blifva trodd, då jag säger, att i det län,
hvari jag bor, Gefieborgs län, med största sannolikhet rubbningar och
stora rubbningar komma att uppstå, och jag har hört sägas, att så
äfven kommer att ske i de läD, som ligga norr om Gefieborgs län.
Slutligen har lagutskottets ärade ordförande talat om skälet att
gifva efter i tid. Ja, mina herrar, på andra sidan Kölen hafva vi ett
land, för hvilket eftergifter gjorts oupphörligen. Jag hemställer, huru¬
vida det eftergiftssystemet visat sig lämpligt för vårt land. Derför kan
det vara skäl att betänka sig två gånger, innan man gör något i denna
sak, som kommer att medföra så stor orättvisa för industrien. Då man
säger: tagen detta, mina herrar, påminner det mig om en händelse i
Bayern. Bland några resande på en båt å Königssee kände sig en af
dem mycket nervös, emedan det började storma hårdt, och i förtviflan
störtade han sig på hufvudet i sjön och drunknade, under det att
reskamraterna, som förhöllo sig lugna, utan äfventyr kommo lyckligt
i land.
Då vi hittills fått rösta efter det kommunala skattebidraget, torde
vi böra betänka oss, innan vi taga ett lagförslag, som stadgar, att
aktiebolagen endast få rösta för högst en tjugondedel af kommunens
hela fyrktal.
Slutligen ber jag att få påminna om en sak, som här icke talats
om, och det är ett uttryck i lille §. Der står: dock må ej af aktie¬
bolag rösträtt för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet ut-
öfvas för mera än eu tjugondedel af kommunens hela fyrktal. Obser¬
vera uttrycket: dock må ej af aktiebolag rösträtt o. s. v. Det står
icke taladt om ett aktiebolag; meningen är kanske ett aktiebolag —
men om det funnes flera aktiebolag i en kommun, skulle de efter en
Lördagen den 26 Mars.
27
N:0 17.
annan tydning tillsammans icke få rösta för mer än en tjugondedel.
Det är således påtagligen en otydlighet hos förslaget, som gör, att det
icke bör antagas, sådant det nu är.
Jag kan väl gå in på, att de stora röstöfvervigterna kunna leda
till missbruk, men jag tror, att, då min egen erfarenhet är sådan och
då vi se, att Konungens befallningshafvande i länen upprepade gånger
yttrat sig på samma sätt, man icke kan säga, att det vore i ringaste
mån nödvändigt att antaga den föreslagna lagförändringen. Ingen har
påstått, att de nuvarande förhållandena äro utan vank, utan fel, nej,
det finnes ingenting fullkomligt här i verlden af menskliga inrätt¬
ningar. Men jag skulle vilja fråga herrarne: huru kommer det att
ställa sig, om vi antaga Kong!. Maj:ts förevarande proposition? Kom¬
mer det att blifva bättre då? Jag tror tvärtom. Det egna intresset
kommer att spela så in, att förhållandet blifver ofantligt mycket sämre,
och de, som hittills fått heta fyrktalstyranner, komma i stället under
andra fyrktalstyranner, som hafva helt andra intressen, och de komma
då att få betala mera, än hvad rättvisan krafvel-. Det fordras icke
mycken eftertanke för att inse, att en massa anspråk under hvarje¬
handa svepskäl då skola komma fram, hvars tillfredsställande bolagen
få betala. Alltså, mina herrar, kommer den sista villan att blifva större
än den första.
Då det är lagstiftarens skyldighet att stifta rättvisa lagar, måste
jag motsätta mig denna lag, men på samma gång erkänner jag, att
en annan lydelse af förslaget både kunnat godkännas. Men jag är
icke jurist och således icke i tillfälle att formulera ett sådant förslag.
Här utkämpas en kamp mellan industrien och jordbruket. Men hvar¬
för skall industrien motarbetas, då, såsom det framgår af komitéutred-
ningen, under samma tidrymd från 1871 till 1892 jordbruksfyrken
ökats med 33procent, under det industrien deremot ökats Kära nog
fyrdubbelt eder med öfver 129 procent. Bör en industri eller eu
näring, som går så framåt, klafbindas, såsom här är meningen? År
det rättvist att så behandla dess utöfvare? Jag för min del kan icke
finna det. Någon annan modus måste utfinnas, om man vill lyckas
vinna det, Kongl. Maj:t och lagutskottet afsett att vinna. Jag yrkar
derför fortfarande afslag.
Herr A lin: Det torde väl icke finnas någon i denna kammare,
som icke medgifver, att den frågan, huruvida ändring i de kommunala
rösträttsförhållandena utöfvar inflytande i konstitutionelt afseende, är
af så betydande vigt, att väsentligt afseende dervid måste fästas, för
så vidt man finner någon anledning att antaga, att den nu föreslagna
ändringen kommer att utöfva inflytande i nämnda hänseende. Jag
behöfver med afseende derpå, huruvida anledning finnes att antaga,
att den nu föreslagna ändringen kommer att utöfva inflytande i detta
fall, icke göra mer än hänvisa till hvad den ärade representanten på
malmöhusbänken yttrade. Det har också medgifvits af den, som för¬
svarat den kongl. propositionen, att utredning ur den ifrågavarande
synpunkten icke föreligger; och i fråga om en sak, som i konstitutio;
nelt afseende kan spela en ro!, är det väl det minsta, man kan begära,
Om begräns¬
ning af den
kommunala
rösträtten på
landet m. m.
(F orts.)
N:o 17.
28
Om begräns¬
ning af den
kommunla
rösträtten på
landet m. m.
(Forts.)
Lördagen den 26 Mars.
att, innan man besluter en lagändring, man åtminstone utredt, om och
i hvad mån den skulle utöfva ett dylikt inflytande.
Min ärade vän, ordföranden i lagutskottet, anmärkte mot hvad
jag yttrade om att hvad nu ifrågasattes endast vore första steget, att
det hade man icke att fästa afseende vid; man skulle taga sakerna för
sig och låta följande beslut komma oberoende af det beslut, vi nu
fatta. Det är mig verkligen synnerligen svårt att ställa mig på den
ståndpunkten, ty ser man på Kongl. Maj:ts proposition och de utta¬
landen, som från olika håll gjorts, så utgår man allmänt derifrån, att
detta förslag endast är början till något, som skall komma. Den saken
har med all önskvärd tydlighet blifvit framhållen, särskilt af lag¬
utskottets vice ordförande, som säger, att han är öfvertygad om, att,
i fall “ändring nu komme till stånd i den omfattning, Kongl. Maj:t
föreslagit, densamma snart skulle genom förhållandenas egen magt
draga med sig de ytterligare förändringar, som äro behöfliga".
Under sådana förhållanden synes det mig, som om man verkligen
bör tänka på betydelsen af det beslut, man nu går att fatta, äfven
ur den synpunkten, att ett bifall till förslaget, sådant det är, skulle,
i och med att det vore det första steget, också vara ett i sina konse-
qveuser oölverskådligt afsteg från den principen, att man icke med
hänsyn endast till rent kommunala förhållanden bör göra ändringar i
den kommunala lagstiftningen, som kunna inverka i konstitutionelt af¬
seende.
Jag skulle visserligen kunna rösta lör det förslag, som blifvit
framstäldt om afslag, ty utom de anmärkningar, som med fog kunna
göras mot förslagets innehåll, står det qvar, hvad herr Dickson fram¬
höll — sammanhanget med den kommunala beskattningsfrågan — och
det förefaller mig något eget, att om, såsom föredragande departements¬
chefen framhållit, den kommunala rösträttsfrågan i öfrigt skall blifva
hyflande, till dess den kommunala beskattningsfrågan blifvit löst, un¬
dantag skall göras beträffande förevarande fråga, som enligt hvad mig
synes, äfven röner inverkan af bestämmelserna om den kommunala
beskattningen.
Jag skulle således väl kunna rösta med dem, som yrka afslag, och
jag ber att få framhålla, att mitt förslag icke innebär tillstyrkande af
Kongl. Maj:ts förslag med det tillägg, jag förordat, utan hvad jag vill,
det är att få saken återremitterad för att från lagutskottet få ett för¬
slag till Riksdagen, deri man har en bestämmelse rörande den politiska
frågans aflägsnande, så att kammaren kunde hafva för sig ett förslag,
som rörde den kommunala rösträttsfrågan ensam, oberoende af dess
inverkan på de konstitutionella förhållandena. Det är i detta syfte, jag
framstält mitt förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr tal¬
mannen, att i afseende på förevarande paragraf yrkats: Do) att para¬
grafen skulle godkännas; 2:o) af herr Zeman, att kammaren skulle
godkänna det förslag till lydelse af den nu föredragna paragrafen,
tom innefattades i den af herr Ohlsson vid förevarande utlåtande af-
gifna reservation; 3:o) af grefve Hamilton, att paragrafen måtte antagas
Lördagen den 26 Mars.
29
N.-o 17.
med den lydelse, som föreslagits i den af herr F. Andersson m. fl. vid
ifrågavarande utlåtande fogade reservation; 4:o) att paragrafen skulle
afslås; och 5:o) att densamma måtte visas åter till utskottet.
Härefter gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med dessa
yrkanden och förklarade sig anse propositionen på godkännande af
paragrafen med den lydelse Kongl. Maj:t föreslagit vara med öfver¬
vägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf herr talmannen upptog hvart
och ett af de öfriga fyra yrkandena med hemställan, huruvida kam¬
maren ville antaga detsamma till kontraproposition i den förestående
voteringen, samt förklarade sig finna de härå afgifna svaren hafva
utfallit med öfvervägande ja för deras mening, som ville till kontra¬
proposition antaga afslag.
Jemväl om kontrapropositionens innehåll äskades emellertid vote¬
ring, i anledning hvaraf och sedan till kontraproposition dervid antagits
återremiss, uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstnings-
proposition:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående nu
ifrågavarande förslag till ändrad lydelse af § 11 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet antager afslag, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har såsom kontraproposition i nämnda votering an¬
tagits återremiss.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja—81;
Nej—45.
Härefter uppsattes, justerades och anslogs följande omröstnings-
proposition för hufvudvoteringen:
Den, som vill, att § 11 i förordningen om kommunalstyrelse på
landet skall erhålla den förändrade lydelse, som föreslagits i Kongl.
Maj:ts proposition n:o 40, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej
Första Kammarens Prof. 1898. N:o 17. 4
N:o 17.
30
Lördagen den 26 Mars.
Vinner Nej, afslås nu ifrågavarande förslag.
Vid slutet af den häröfver anstälda omröstning befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—68;
Nej—57.
Ofriga paragrafer, det vid förslaget fogade formulär till fyrletals-
längd samt ingressen och rubriken.
Godkändes.
Utskottets i utlåtandet gjorda hemställan.
Förklarades besvarad genom Kammarens beslut vid föredragningen
af lagförslaget.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 23 och 25 inne¬
varande mars bordlagda utlåtanden:
n:o 51, i anledning af väckt motion angående lagstiftning till
förekommande af olycksfall vid begagnande af tröskverk och dermed
jemförliga inrättningar, samt
n:o 52, i anledning af väckt motion om tillägg till § 26 mom. 1
af förordningen angående utvidgad näringsfrihet,
biföll Kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet de under samman¬
trädet aflemnade Kong], propositionerna.
Justerades två protokollsutdrag för denna dag, hvarefter kam¬
maren åtskildes kl. 2,0 4 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjema.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag 1898.