RIKSDAGENS PROTOKOLL
1898. Andra Kammaren. N:o 8.
Lördagen den 19 februari.
Kl. 11 f. m.
§ !• ,i-:. •"
Justerades det i kammarens sammanträde den 12 dennes förda
protokoll.
§2.
Till kammaren hade inkommit följande sjukbetyg, som upplästes:
Att ledamoten af Riksdagens Andra Kammare herr J. Bromée
på grund af akut rheumatism (omalgia) är förhindrad att infinna sig i
kammaren under de närmaste dagarna, intygas härmed på heder och
samvete.
Stockholm den 19 febr. 1898.
Johan Almkvist
leg. läkare.
§ 3.
Efter föredragning af herr J. Nydahls i senaste sammanträdet
bordlagda motion n:o 212 beslöt kammaren öfverlemna densamma till
behandling af kammarens tillfälliga utskott n:o 4.
§ 4.
Föredrogos, hvart efter annat, och bifollos statsutskottets utlå¬
tanden:
n:o 20, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande statens jern vägstrafik;
n:o 21, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående bevil¬
jande af vissa formaner för enskilda jernvägsanläggningar; och
Andra Kammarens Prof. 1898. N:o 8.
1
N:0 8. 2
Lördagen den 19 Februari.
n:o 22, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående godt-
görelse till jernvägsstyrelsen för förskottsvis utgifven expropriations-
ersättning för viss till Luleå—Gellivarebanan hörande mark.
§ 5.
Ang. förhöj- I ordningen förekom dernäst statsutskottets utlåtande, n:o 23, i
ning i de. vakt anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition angående förhöjning i de
^ätskiUi a°8 vaktmästarne hos åtskilliga statsmyndigheter tillerkända löneförmåner.
statsmyndig- dels och inom Riksdagen väckt motion i samma ämne.
heter tiller- Uti berörda proposition hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
kända löne- medgifva, att å staterna för åtskilliga i propositionen uppräknade
förmaner. verp m£tte uppföras ej mindre för de vaktmästare, som åtnjuta i lön
800 kronor och i tjeustgöringspenningar 300 kronor, ett ålderstillägg
å 100 kronor, att utgå efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, än
äfven, utöfver de i nämnda stater för de vaktmästare, som åtnjuta lön
500 kronor och i tjenstgöringspenningar 200 kronor eller 300 kronor,
uppförda ålderstillägg å 100 kronor hvardera, att utgå efter fem års
väl vitsordad tjenstgöring, ett andra ålderstillägg likaledes å 100 kro¬
nor att utgå efter tio års så beskaflad tjenstgöring;
att utöfver det å staten för landtförsvarsdepartementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli för en vaktmästare å kommandoexpeditionen
uppförda arfvode å 750 kronor måtte till bemälde vaktmästare efter fem
års väl vitsordad tjenstgöring från fjerde hufvudtitelns anslag till ål¬
derstillägg utgå ett ytterligare belopp af 100 kronor;
att för den vid fortifikationen anstälde vaktmästare måtte uppföras
ett ålderstillägg å 100 kronor, att från fjerde hufvudtitelns anslag till
ålderstillägg utgå efter fem års väl vitsordad tjenstgöring;
att med ändring af den för vaktmästarne vid länsstyrelserna gäl¬
lande aflöningsstat, i hvad denna stat afser länsstyrelsen i Stockholms
län, de vid nämnda länsstyrelse anstälde vaktmästare skulle ega åt¬
njuta ett ålderstillägg af 100 kronor efter fem års väl vitsordad tjenst¬
göring och ett andra ålderstillägg likaledes å 100 kronor efter ytter¬
ligare fem års så beskaffad tjenstgöring; samt
att utöfver det å staten för rikets allmänna kartverk för en vakt¬
mästare uppförda arfvode å 900 kronor måtte till bemälde vaktmästare
efter fem års väl vitsordad tjenstgöring från anslaget till rikets all¬
männa kartverk utgå ett ytterligare belopp af 100 kronor;
allt med iakttagande att samtliga sålunda föreslagna ålderstillägg
skulle utgå under samma vilkor, som för åtnjutande af redan medgifna
ålderstillägg vore bestämda, samt att de nya ålderstilläggen och för¬
höjda arfvodena icke i något fall finge utgå före 1899 års början.
Under mom. a) af förevarande utlåtande hemstälde emellertid ut¬
skottet, att den af Kongl. Maj:t gjorda framställningen icke måtte af
Riksdagen bifallas.
Häremot hade reservation anmälts af herr von Friesen.
• i N:o 8.
Lördagen den 19 Februari.
Efter uppläsande af utskottets hemställan begärdes ordet af
Herr Odencrants, som yttrade: Herr grefve och talman! Mina
herrar! I frågans nuvarande läge skall jag icke tillåta mig att fram¬
ställa något yrkande vare sig på bifall till eller afslag å det nu före¬
dragna betänkandet.
Men jag har begärt ordet för att understryka en punkt i stats¬
utskottets motivering, den punkt nemligen, der utskottet säger:
»Slutligen har utskottet velat erinra, att beslut om förhöjning i
löneförmånerna för vaktmästarne vid statens verk i hufvudstaden otvif¬
velaktigt skulle framkalla framställningar om motsvarande löneförbättrin¬
gar för deras vederlikar i landsorten, hvilka senare skulle kunna åbe¬
ropa, att de i afseende å tillfällen till extra förtjenst äro i sämre ställ¬
ning än hufvudstadens vaktmästare.»
Under detta uttalande ligger den enligt mitt förmenande alldeles
rigtiga tanken, att, om öfver hufvud taget vaktmästarne vid statens
embetsverk skulle befinnas vara i behof af en löneförhöjning, detta
äfven borde gälla om de vaktmästare, som äro anstälda i statens em¬
betsverk i landsortens residensstäder. Utskottet säger alldeles med
sanningen öfverensstämmande, att tillfällena till extra förtjenster för
vaktmästarne i landsorten måste vara betydligt färre än för dem i huf¬
vudstaden; och hvad hyresfrågan beträffar, har på grund af särskilda
omständigheter inom åtskilliga af residensstäderna i landsorten till¬
gången på bostäder blifvit för dessa statstjenare så knapp, och hyror¬
na i följd deraf stigit till så betydande belopp, att vaktmästarne der¬
städes med sina små inkomster fatt att kämpa med verkliga svårig¬
heter. I det hänseendet föreligga således lika ömmande omständig¬
heter för dem, som för vaktmästarne i hufvudstaden.
Med dessa ord, herr talman, har jag endast velat uttala den för¬
hoppningen, att, om frågan — såsom det ser ut — kommer att falla
vid denna riksdag, men Kongl. Maj:t finner anledning att vid en föl¬
jande riksdag framlägga ett nytt förslag i samma rigtning, Kongl.
Maj:t då täcktes bland de tjenstinnehafvare, som skulle komma i åt¬
njutande af löneförbättring, äfven upptaga vaktmästarne vid statens
embetsverk i landsortens residensstäder.
Herrar Crusebjörn, Poignant och Göthberg instämde häruti.
Herr von Friesen anförde: Herr talman! Jag har reserverat mig
mot detta utskottets betänkande på den grund, att jag anser, att utskot¬
tet bort tillstyrka Riksdagen att bifalla Kongl. Maj:ts proposition i ämnet.
Här är, som Kammaren sett, fråga om ett lönetillägg, ett andra
ålderstillägg, åt vaktmästarne vid statens verk i hufvudstaden. De
flesta af dessa vaktmästare ha i begynnelselön 800 kr. och erhålla nu
efter 5 års ordinarie tjenstgöring ett ålderstillägg af 100 kr. Bättre
stälda äro de s. k. förste vaktmästarne, hvilka ha en lön af 1100 kr.
utan något ålderstillägg. Det är nu meningen så väl att det stora
Ang. förhöj¬
ning i de vakt-
mästame ho»
åtskilliga
statsmyndig
heter tiller¬
kända löne¬
förmånen .
(Forts.)
N.o 8. 4
Lördagen den 19 Februari.
Ang. förhöj¬
ning i de vakt
mästarne hos
åtskilliga
statsmyndig¬
heter tiller¬
kända löne¬
förmåner.
(Forts.)
flertalet af desse vaktmästare skulle få ett andra ålderstillägg af 100
‘ kr. efter ytterligare 5 års ordinarie tjenstgöring, som äfven att förste
vaktmästarne skulle få, hvad de ej hafva förut, nemligen ett ålders¬
tillägg efter 5 års ordinarie tjenstgöring.
Man frågar väl då, huruvida behof af en sådan lönetillökning åt
dessa statstjenare förefinnes. Då har man väl att se till, huruvida
lefnadskostnaderna stegrats och huruvida anspråken på vaktmästarne
ökats. Hvad detta sista förhållande beträffar, finner kammaren af
statsrådsprotokollet, att vakttnästarues arbete visserligen ökats under
senare tider, men att detta skulle motsvaras af vissa lättnader på
andra håll. Huru härmed förhåller sig, derom vill jag nu för till¬
fället icke yttra mig. Jag förutsätter således, att arbetsbördan nu
är ungefär densamma som den var för längre tid eller för 20 år till¬
baka, då i allmänhet lönerna för dessa statstjenare reglerades.
I fråga om lefnadskostuadernas stegring äro olika åsigter uttalade.
Det har sagts af vaktmästarne sjelfva och från många embetsverk, att
lefnadskostnaderna verkligen stigit sedan den tid, då vaktmästarnes
löner reglerades, särskilt här i Stockholm. Men detta påstående har
bestridts af statsutskottet, som ej velat medgifva, att någon dylik
stegring i lefnadskostnaderna egt rum. Att i vissa fåll, särskilt hvad
hyrorna beträffar, en sådan stegring inträffat, torde dock vara obe¬
stridligt.
Men jag vill ej heller uppehålla mig längre vid denna fråga.
Det som jag tror vara alldeles obestridligt och som också be¬
tingar åtminstone en så ringa löneförbättring, som denna är, det är,
att Icfnads behof veu under dessa tjugu år väsentligt ökats. Då kan
man ju först fråga, huruvida stegrade lefnadsbehof alltid böra för¬
anleda löneförhöjning. Något sådant kan jag för min del icke vara
med om. Om t. ex. en tjensteman har en lön af 10,000 kr. och det
framställes anspråk på löneförhöjning åt honom på den grund, att
hans lefnadsbehof stegrats under de sista 20 åren, skulle jag bestämdt
säga nej till en sådan framställning. I detta fall föreligger nemligen
icke något skäl att på grund af lefnadsbehofvens stegring äfven öka
löneförmånerna. Men om lefnadsbehofvel står på den lägsta skalan
af lefnadsbehof eller åtminstone nästintill, så synes det mig, att en
stegring af lefnadsbehofven med skäl bör föranleda äfven en stegring
af lönen.
Men hafva dä verkligen inom den samhällsklass, dit desse vakt¬
mästare höra, lefnadsbehofven stegrats under de sista årtiondena? Ja,
det tror jag man med skäl kan säga. Anledningen härtill är den,
att den samhällsklass, med hvilken vaktmästarne närmast äro att jem¬
föra, nemligen arbetarne, under den senaste tiden i allmänhet fatt
högre lönevilkor; arbetsprisen hafva nemligen stegrats. Dessa högre
löner hafva naturligtvis, med den knappa tillgång på lifvets goda, som
står denna klass till buds, ej blifvit använda till skapandet af bespa¬
ringar, utan till att tillfredsställa en mycket enkel och mycket naturlig
Lördagen den 19 Februari.
5 N o 8.
åstundan efter ett något bättre lefnadssätt, än de dittills fort. I följd
häraf hafva lefnadsbehofven inom dessa klasser blifvit stegrade. Den
omständighet, att arbetsprisen i allmänhet stigit, har sålunda med nöd¬
vändighet framkallat ett behof af ökade inkomster för desse statens
lägste tjenare, vaktmästarne.
Jag tror icke, att det är rätt att sätta jemte hvarandra en jemfö¬
relse mellan vaktmästarne och arbetarne, å ena sidan, och en jemfö¬
relse mellan vissa statens tjenstemän och personer i enskild tjenst, å
den andra sidan. Ty om man kommer till en sådan lönegrad, som
den jag nyss nämnde, eller 10,000 kronor och säger, att den enskilda
industrien erbjuder en person i den ställning, som svarar mot denna
lönegrad, långt fördelaktigare vilkor än staten, så förefinnes, så vidt
jag kan finna, icke uti det åberopade förhållandet skäl att höja lönen
för en dylik tjensteman. Att den enskilda industrien der bjuder mera,
beror nemligen derpå, att den vill bereda vederbörande tillfälle att
antingen föra ett dyrbart lif eller samla förmögenhet — men en sådan
beräkning kan aldrig komma att läggas till grund för statens sätt att
aflöna sina tjensteman. I förevarande fall åter är det icke så; här
gäller det endast tillfredställandet af behofven för dagen, om jag så
tar säga; och här är det klart, att om dessa behof i allmänhet steg¬
rats för de lägre samhällsklasserna, skall detta ovilkorligen draga med
sig ett behof af ökade löner för nu i fråga varande statstjenare. Jag
tror således, att det var fullt berättigadt att framlägga denna kongl.
proposition i fråga om vaktmästarnes i hufvudstaden löneförmåner.
Det är visserligen sant, att vaktmästarne hafva, i jemförelse med
enskildes arbetare, fördelen af pensionsrätt och af en fastare ställning;
men den förmånen hjelner dem icke, när det gäller att tillfredsställa
de dagliga behofven. tv, om de ock fä det någorlunda bra på ålder¬
domen, ha de ingen nytta deraf, då det gäller att betala veckans räk¬
ningar.
Man har sagt, att det tyckes, som om här icke skulle behöfvas
någon löneförhöjning, derför att antalet sökande till dessa vaktmästare¬
platser alltid är så stort. Ja, när eu fast anställning erbjudes, kan
jag undra, huru låg lönen skulle vara, för att icke en mängd sökande
skulle finnas. Men icke blir den, som far platsen, lyckligare derige¬
nom, att det är så många, som icke få den; — det hjelper honom ej
att betala räkningarna.
Slutligen har vidrörts — och det gjordes äfven af den siste ärade
talaren — förhållandet med vaktmästarne i landsorten, och det har
sagts, att de skulle hafva samma behof af en löneförhöjning som vakt¬
mästarne i hufvudstaden. Derom vill jag icke yttra mig; jag vill icke
bestrida, att så kan vara fallet, men någon utredning härom föreligger
icke. Så mycket är dock säkert, att icke kan det skada vaktmästarne
i landsorten, om vaktmästarne i hufvudstaden nu skulle fa denna löne¬
förhöjning, utan snarare tvärtom. Detta har också statsutskottet an-
tydt, då det sagt, att om vaktmästarne i hufvudstaden finge denna
Ang. förhöj¬
ning i de vakt¬
mästarne hos
åtskilliga
statsmyndig¬
heter tiller¬
kända löne¬
förmåner.
(Forts.)
N:0 8
Ang. förhöj¬
ning i de vakt-
■mästame hos
åtskilliga
statsmyndig
heter tiller-
Itända löne
förmåner.
(Forts.)
<> Lördagen den 19 Februari.
löneförhöjning, skulle det bli svårt att tillbakahålla en löneförhöjning
äfven för vaktmästarne i landsorten.
Om jag således finner, att rent sakliga skäl här tala för en löne¬
förhöjning, vill jag tillika säga, att den form, som valts för denna för¬
höjning, enligt min tanke är den allra lämpligaste. Ty ålderstillägg
är, så vidt jag kan se, en synnerligen förträfflig form för löneökning
vid uppgörandet af lönestater. Det ligger ju i menniskornas natur att
ständigt vilja sträfva till något bättre, och kunna de blott hoppas
derpå, känna de sig lyckliga. Derför tror jag, att äfven ett så litet
tillägg i årslönen, som här ifrågasatts, eller etthundra kronor, skulle
verka mycket välgörande på den klass af statstjenare, hvarom här är
fråga.
Ja, frågans läge är nu det, att de här i fråga varande lägsta stats-
tjenarne hafva lyckats att få det öfvervägande flertalet af myndigheter
på sin sida — alla utom generaltullstyrelsen hafva tillstyrkt den ifrå¬
gavarande löneförhöjningen — och de hafva slutligen lyckats att på
sin sida också få Ivongl. Maj:t. Då synes det mig, som om det skulle
vara rigtigast, att, när Kongl. Maj:t till förmån för dessa mycket lågt
afiönade statstjenare drar en vexel på representationen, representationen
också accepterar den vexeln.
Jag ber, herr talman, att få yrka afslag å utskottets hemställan
och bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Med herr von Friesen förenade sig herrar Höjer, A. Hedin, rlh.
Nordström, Nyström, Wallis, Wavrinsky, Byström, Bergström, Bran-
ting, Berg, Hammarlund, Elis Nilson, Vahlin och Nydahl.
Vidare yttrade:
Herr Lindhagen: Då jag läste statsutskottets utlåtande i före¬
varande fråga, frapperade mig den omständigheten, att det icke blott
af statsutskottet utau äfven af vissa myndigheter påståtts och på sätt
och vis af Kongl. Maj:t medgifvits, att lefnadskostnaderna under de
20 sista åren icke afsevärdt ökats. Jag har för min del alltid haft
för mig, att det är en ostridig sak att motsatsen är förhållandet.
Men nu kan det ju hända, att den dyrtid, som inföll under någon
tid af 1870-talet, legat till grund för den lönereglering, som egt rum,
bland annat, äfven för dessa vaktmästare, hvarom dock utredningen
icke gifver något bestämdt vid handen. Det må emellertid vara huru
som helst med den saken, huruvida en absolut stegring af lefnads-
omkostnaderna egt rum eller icke. Här är ett annat, på sätt och
vis redan påpekadt förhållande afgörande, nemligen att lefnadsbehof-
ven stigit. Men detta icke blott för dessa vaktmästare, utan i det
stora hela till följd af utvecklingen, som gått till ett bättre. Både i
stad och på land, och i all synnerhet i Stockholm, har man bland de
lägst aflönade klasserna fatt anspråk på litet bättre kläder, i någon
7 N:o 8.
Lördagen den 19 Februari.
man sundare bostad, något rikligare föda och äfven någon slant öfver Ang. förhöj
till förströelser. Att behofven sålunda stigit för den störa massan af be-
folkningen, hvilket nationalekonomerna kalla att existensminimum höjts, åtskilliga
detta betyder helt enkelt att lefnadskostnaderna ökats så, att den en- gtatsmyndig-
skilde icke kan på något sätt frigöra sig ifrån detta faktum. Men heter tiller
förhåller det sig så, har utskottet ju icke rätt i sin hufvudmotivering.
Men om man är oviss, huruvida lefnadskostnaderna stigit eller
icke, så bör man väl i allt fall icke vara så samvetsgrann att icke
kunna våga sig på att låta en släng af slefven fä råka här och hvar
några af de många, hvilka, om vi vilja vara ärliga, dock hufvudsak¬
ligen bidragit till de stora statsinkomster, med hvilka Riksdagen nu
spenderar. Särskilt synes det mig, att man, om icke af andra an¬
ledningar, så åtminstone af klokhetsskäl bör i detta hänseende visa
sig litet frikostig, helst när detta kan ske för så billigt pris, som här
är ifrågasatt. Ty de belopp Kongl. Maj-.t föreslagit äro ju påfallande
obetydliga i jemförelse med de summor, med hvilka vi numera i all¬
mänhet äro vana att röra oss.
Hvad beträffar statsutskottets erinran, att statstjenanm genom
pensioner och annat intaga en tryggare ställning, så tror jag ej heller,
att statsmakterna böra vara rädda för att de lägsta statstjenarne komma
till något bättre vilkor än eDskildas arbetare. Ty det stora målet,
som öfvergår alla andra, är ju att befolkningen i allmänhet beredes så
pass godt underhåll, att den kan föra icke en nedtryckt, utan en dräg¬
lig tillvaro. Arill man timra upp samhällsbyggnaden med hållbart
virke, så gäller det att gifva de stora lagren så långt ske kan goda
vilkor och icke blott taga hänsyn till »ömmande omständigheter», som
statsutskottet säger. I detta afseende förefaller det mig, som om stats¬
makterna gent emot sina lägst aflönade arbetare borde föregå med
godt exempel.
Jag vill till sist erinra, att i de embetsverk, der de nu ifrågava-
varande vaktmästarne hafva tjenstgöring, för de högre tjenstemännen
i allmänhet finnas två ålderstillägg — och] man kan många gånger
säga, att det finnes flera ålderstillägg dessutom, derigenom att veder¬
börande befordras till anställning med högre lön och dermed följande
ytterligare ett ålderstillägg. Jag kan nu icke förstå, hvarför just de
lägst aflönade tjensteinnehafvarne skulle anses vara mindre förtjent^
af°ålderstillägg än de rikligare aflönade. Tvärtom föreställer jag mig
lifligt, att för de lägre klasserna, der lönen är afpassad] efter de ound¬
gängligaste lefnadsbehofven, ett ålderstillägg skall framstå som mera
nödvändigt än för de embete- och tjensteman, som äro rikligare aflö-
nade.
På dessa grunder, herr talman, ber jag att få yrka bifall till
Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Ivar Månsson: Herr talman, mina herrar! Jag ber att få
påpeka, att, då dessa nu ifrågavarande löner sist reglerades för om-
N o 8. s
Lördagen den 19 Februari.
Ant], förhöj¬
ning i de vakt-
mästarne hos
åtskilliga
statsmyndig¬
heter tiller¬
kända löne¬
förmåner.
(Forts.)
kring 20 år sedan, på 1870-talet, det var under en tid, då, som jag
tror alla måste erkänna, lefnadsomkostnaderna i alla afseenden, möj¬
ligen med undantag af hyrorna, voro betydligt högre än hvad de nu
äro. Vid alla löneregleringar, som då skedde, gick man ut ifrån de
s. k. dyrtidstilläggen, som på den tiden existerade, och om hvilka,
som herrarne torde känna till, då var så mycken strid och så mycket
tal här i Riksdagen. Eftersom dessa dyrtidstillägg existerat i många
år, lades de till de ordinarie lönerna och blefva på det viset fixerade
och fastslagna. Således blefvo dyrtidstilläggen tillagda de ordinarie
lönerna under en tid, då allt var så dyrt, då priserna på de flesta
lifsförnödenheter voro så höga, som de aldrig varit sedan dess. Detta
tal om dyra lefuadsomkostnader tror jag derför icke kan här anföras
såsom något skäl.
Går jag så öfver till lefnadsbehofven, så erkänner jag villigt, att
de hafva stigit. Hvad som är orsaken dertill, ja, mina herrar, det är
icke så godt att säga, och det tror jag för öfrigt vi icke böra inlåta
oss på. Faktum är i alla fall att de stigit. Men faktum är också
— så vidt jag tror mig känna förhållandena — att just de personer,
åt hvilka det här är fråga om att ge lönetillägg, äro de som dra för¬
del utaf lefnadsbehofvens stigande, ty just på grund deraf äro de i
tillfälle att göra sig extra fortjenster, mycket mer betydande än någonsin
förut. Det är allmänt bekant, att vaktmästare på sina bisysselsätt¬
ningar ofta kunna skaffa sig en extra förtjenst af 8 å 10 kronor för
afton; detta lärer till och med förekomma mycket, mycket ofta. Således
drar jag den slutsatsen, att stegringen i lefnadsbehof snarare skaffar
dem en förhöjning i deras inkomster än tvärtom.
Nu vill man jemföra dessa vaktmästares lönevilkor med enskilda
personers, enskilda arbetares, enskilda vaktmästares. Ja, det kan jag
för min del icke vara med om, tv jag anser, att någon jemförelse dem
emellan svårligen kan göras. En vaktmästare i ett enskildt verk, hos
en enskild person, hans arbete och tid tagas nemligen i anspråk nära
nog dagen om, och han vet icke huru länge han far ha sin plats qvar,
och han vet ej heller, om han, då han är oförmögen till arbete, kan
fä ett öre till försörjning under återstående delen af sitt lif. Så är
icke förhållandet med dessa statsvagn)ästare. Deras tjenstgöring i
verken räcker en 4 a 5 timmar om dagen, och derefter ha de sin tid
disponibel till att företaga sig hvad de vilja. Det kan icke gerna
antagas, att eu karl i sina bästa år i en sådan ställning icke skulle
arbeta mera än eu så pass kort tid af dagen. Det kan heller icke
komma i fråga annat, än att de skaffa sig annan sysselsättning dess¬
utom. Således är det faktiskt redan i nu påpekade afseenden eu
ofantligt stor skilnad mellan enskilda arbetare och dessa vaktmästare,
men dertill kommer, att dessa senare hafva sin pension, då de icke
förmå Ijenstgöra längre.
Hvad nu beträffar talet om myndigheternas tillstyrkande, ber jag
att få säga, att man ovilkorligen måste taga hänsyn till äfven hvad
it N:0 8.
Lördagen den 19 Februari.
generaltullstyrelsen i detta fall anfört i sitt utlåtande, och om herrarne Ang.förhqj-
vilja taga del af statskontorets utlåtande, så innehåller detta, åtminstone '^g^^ehos
som jag läst det, ett enhälligt tillstyrkande af hvad generaltullstyrelsen åtsldlliga
anfört, nemligen att något talande skäl icke förefinnes för en sådan statsmyndig-
löneförhöjning. heter tiller-
Och, mina herrar, det ar absolut säkert, att skall man nöja lo- förmåner.
nerna för vaktmästarne i Stockholm, måste man vara betänkt på att (Forts.)
göra det efter hela linien i hela landet. Ty dels hafva vaktmästarne
i landsorten icke mindre att göra, dels hafva de på långt när icke
de tillfallen att skaffa sig extra förtjenster, som erbjuda sig för vakt¬
mästarne här i Stockholm. Det tror jag således vi måste vara betänkta
på, och jag tycker verkligen, att den talare, som uppträdde till för¬
mån för vaktmästarne i landsorten, i detta afseende hade fullkomligt
rätt, tv skall det ena gälla som skäl, måste också det andra gälla som
skäl. Och, mina herrar, det kan ifrågasättas, om icke dessa skäl
kunna komma att förebäras och framdragas till förmån för en löne¬
förhöjning för embetsmanuacorpsen i dess helhet. Förra gången, på
1870-talet, då man reglerade lönerna, började man uppifrån och gick
nedåt; — nu börjar man nedifrån och vill kanske gå uppåt. Men
jag tror, som nämndt, att då den lönereglering, som egde rum på
1870-talet, vidtogs på grund af särskilda omständigheter och med hän¬
syn till då rådande höga pris å lifsförnödenheter, kan det nu icke
vara rätt och skäl att på den grund åter höja lönerna.
Det har vidare framhållits, att vaktmästarne i fråga få gå så
länge såsom extra vaktmästare här i verken, innan de erhålla ordina¬
rie beställning. Men hvarför fa de göra detta? Jo, derför att de vilja
dit, vilja hafva dessa platser och för den skull gerna underkasta sig
en eller annan uppoffring, om de blott en gång få en sådan anställ¬
ning. Detta förhållande måtte väl vittna om, att platserna äro efter¬
sökta. För öfrigt betyder det föga eller intet, om vaktmästarne fa gå
länge såsom extra ordinarier; ty derunder tjenstgöra de endast vid
förefallande behof och disponera i öfrigt hela sin tid samt äro alldeles
oberoende. Inkallas de till tjenstgöring, få de ersättning. Jag kan
således icke finna den nämnda omständigheten så farlig, som man
velat göra troligt.
Undersöker man förhållandena, skall man också finna, att vakt¬
mästarne i allmänhet reda sig bra, ja, ej sällan hafva det mycket bättre
än många af tjenstemännen.
Detta är de upplysningar och uppgifter, jag har fått, och som
kommit oss i statsutskottet till del, då vi sökt taga närmare reda på
saken.
Under sådana förhållanden har det, herr talman, varit mig omöj¬
ligt att i statsutskottet vara med om denna anslagsbegäran; och det
är derför, som jag också ber att få yrka bifall till statsutskottets
förslag.
N:0 8. 1»
Lördagen den 19 februari.
Ang. förhöj¬
ning i de vakt-
mästame hos
åtskilliga
statsmyndig¬
heter tiller¬
kända löne¬
förmåner.
(Forts.)
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet grefve Wacht-
ineister: Herr talman, mina herrar! Då regeringen hade att till be¬
handling företaga de från de flesta vaktmästare vid embetsverken här
i Stockholm inkomna ansökningar om någon löneförbättring, fans det
ju åtskilliga skäl både för och mot, som det gäkle att väga mot
hvarandra.
Mot bifall till petitionen kunde ju anföras, att lefnadskostnaderna
på det hela taget icke kunna sägas hafva i någon mera afsevärd grad
stigit, sedan lönerna faststälts på 1870-talet, om de å andra sidan väl
icke heller gått ned. Den stegring, om hvilken man kan tala, torde
egentligen afse kläder, möbler och andra bohagsting, hvilka nu torde
vara något dyrare än på 70-talet.
Vidare kunde anföras såsom skäl emot, dels att vaktmästarnes
arbete icke så litet lindrats genom telefonens tillkomst: och dels slut¬
ligen den omständigheten — hvilket också statsutskottet i sitt utlå
tande påpekat — att åtskilliga vaktmästare äro i tillfälle att skaffa
sig extra inkomster.
Hvad det sista motskälet beträffar, tror jag emellertid, att man
betydligt öfverskattat vigten af dessa extra inkomster. Det är nog
sant, att ganska många vaktmästare äro i den lyckliga ställning, att
de kunna skaffa sig sådana inkomster. Bäst situerade äro de, som
kunna skatta sig verksamhet som uppassare; och bland dem är det
nog åtskilliga, som förtjena sä pass mycket, att de icke behöfva någon
löneförbättring. Men för att lämpa sig för denna verksamhet fordras
att vara i besittning af vissa egenskaper, som icke stå alla till buds;
man kan vara en mycket duglig och bra vaktmästare utan att derför
lämpa sig till uppassare. Det finnes väl ett eller annat slag af bi-
förtjenst, som en vaktmästare dessutom kan bereda sig. Men alldeles
säkert är, att det finnes många vaktmästare, som icke hafva något till¬
fälle att skatta sig extra inkomster, -lag tror derför icke, att det är
rätt, att, då det gäller att bestämma aflöningen för vaktmästarne, i
någon högre grad taga hänsyn till något så osäkert och oberäkneligt
som dessa extra inkomster. För att man skulle vara berättigad der¬
till, fordrades, att det stode i vaktmästarnes eget skön att skaffa sig
dessa inkomster. Men det är icke alltid fallet. Och det vore hårdt
för dem, som icke hafva någon möjlighet att skaffa sig sådan biförtjenst,
om denna omständighet skulle influera på lönernas bestämmande.
För bifall till ansökningarne har äter kunnat anföras, att tjenst-
göringstiden för vaktmästarne i embetsverken utan tvifvel på senare
tid blifvit utsträckt. De måste — åtminstone i de större statsdepar-
tementen — vara uppe vid 11- eller ‘./a 11 -tiden på dagen och komma
mycket sällan derifrån förr än kl. 1f> 5 eller 5 — vid vissa tider på
året ännu senare; och på eftermiddagarne hafva de att gå omkring
med portföljer och papper, så att de först sent på qvällen blifva lediga.
Vidare är det ett faktum, att afståuden här i Stockholm ökats,
så att vaktmästarne hafva längre kurser att gå än förut.
Lördagen den 19 Februari.
11 N o 8.
hända löne¬
förmåner.
(Forts.)
tagare.
De skäl för ock emot, om hvilka jag nu talat, borde vara af den Ang. förhöj-
beskaffenbet, att de ungefär uppväga eller taga ut hvarandra. Fäster
man sig endast vid dem, torde det icke ha förefunnits någon anled- åtskilliga
ning för regeringen att vidtaga någon åtgärd i saken. Men regerin- statsmgndig-
gen har icke ansett sig kunna eller böra lemna ur sigte den omstän- heter UUer-
digheten, att en stegring i arbetslönerna i allmänhet utan tvifvel in¬
träda sedan vaktmästarnes löner faststälts.
Nu är det så, att den ställning, som staten intager till dem bland
sina tjenare, som höra till betjentklassen eller den i inskränkt mening
sä kallade arbetande klassen, är något olika mot den, som staten in¬
tager till öfriga statstjenare. De förra äro, såsom nämndt, arbetare,
och den ställning, staten intager till dem, är ungefär sådan som den
enskilde arbetsgifvarens till sina arbetare. Jag menar, att, då aflöning
till vaktmästare eller betjente i allmänhet skall bestämmas, man måste
i afsevärd mån fasta sig vid de arbetspriser, som gälla å den allmänna
arbetsmarknaden. Jag är derför af olika mening mot statsutskottet,
då utskottet anser jemförelsen med personer i enskild tjenst vara af
mindre betydelse i fråga om vaktmästarne än i fråga om andra lön-
Det är snarare tvärtom.
Nu vill jag visserligen medgifva, att den fastare ställning, som
en statsvaktmästare innehar, kan och bör föranleda dertill, att hans
aflöning sättes något lägre än den, som en hos enskild person eller i
enskildt verk anstäld vaktmästare kau göra anspråk på. Men jag
ber att få fasta uppmärksamheten dervid, att det plus i förmån, som
en sådan fastare ställning innebär, icke har samma betydelse, då det
gäller vaktmästare och andra betjente, som då det är fråga om tjen-
stemän. Båda hafva pensionsrätt — det är sant —; och likaså sitter
nog en statens vaktmästare något fastare på sin plats än en i enskild
tjenst anstäld arbetare. Men jag tror icke, att, då det är fråga om
vaktmästare, man kan tala om någon motsvarighet till den sociala
position, som i allmänhet är förenad med anställning i statens tjenst
och som gör eu dylik anställning begärlig. Likaledes har en vakt¬
mästare i helt ringa eller ingen grad att räkna på den utsigt till be¬
fordran, som en tjensteman eger och som kommer honom att nöja sig
med ett lönebelopp, som han eljest skulle finna otillfredsställande.
Aflöningen till en vaktmästare kan och bör således af skål, som
förut nämnts, sättas något lägre än aflöningen till en i enskild tjenst
varande arbetare. Denna proportion iakttogs nog också på den tid,
då lönerna till vaktmästarne faststäldes. Sedan hafva arbetslönerna i
allmänhet stigit. Och jag tror, att en enskild arbetsgifvare, i samma
ställning som staten gent emot vaktmästarne, skulle finna sig föranlåten
att under sådana förhållanden något höja lönen för sina arbetere.
Regeringen har derför ansett sig böra till Riksdagens öfvervä¬
gande hemställa, huruvida Riksdagen icke skulle anse det skäligt och
billigt, att staten äfven i någon mån höjde aflöningen till sina vakt¬
mästare.
N:0 8. 12
Lördagen den 19 Fehruari.
Ang. förhöj¬
ning i de vakt-
mästarne hos
åtskilliga
statsmyndig¬
heter tiller¬
kända löne¬
förmåner.
(Forts.)
Som herrarne veta, hafva de allra flesta vaktmästare i statens
verk en aflöning af 800 kronor och efter 5 år 900 kronor samt några
få — förste vaktmästarne — 1,100 kronor. Dessa belopp äro •— det
måste erkännas — ganska knappa, då man tänker på, att vaktmä¬
starne icke såsom andra arbetstagare alla arbetsdagar i veckan kunna
gå klädda i arbetsdrägt, utan att man har anspråk på, att de skola
vara snyggt klädda. Likaså kan man icke annat än säga, att den
pension, som åtnjutes af vaktmästarne, eller 600 kronor för vaktmä¬
stare i allmänhet och 800 kronor för förste vaktmästare, är ganska
knapp.
Hvad slutligen beträffar det skäl för afslag, statsutskottet anfört,
nemligen att ett bifall till Kongl. Maj:ts proposition skulle framkalla
likartade ansökningar från vaktmästarne i landsorten, är det en sak,
som icke nu föreligger till pröfning. Men man måste i allt fall er¬
känna, att lefnadskostnaderna för vaktmästarne här i Stockholm äro
större än för vaktmästarne i landsorten. Detta förhållande har ju
äfven beaktats, dä det galt att fastställa arfvode åt brefbärare och an¬
dra betjente.
Jag anhåller att få till det bästa anbefalla denna sak åt kamma¬
rens behjertande.
Herr Andersson i Malmö: Herr talman, mina herrar! Oaktadt
sparsamhetsvän, har jag likväl inom Riksdagen i allmänhet röstat för
bifall till sådana framställningar, som haft till syftemål att förbättra
de mindre bemedlades ställning i samhället, och jag kommer äfven
att göra det vid detta tillfälle.
Ett af de skäl, som statsutskottet anför för afslag på den gjorda
framställningen, är, att vaktmästarne här i Stockholm hafva så många
tillfallen till biförtjenst, att det icke är nödigt gifva dem det begärda
ålderstillägget.
Jag vill gifva statsutskottet rätt härvidlag. Men jag tror, att
detta gäller mer om de extra vaktmästarne än om de ordinarie. Som
herrarne veta, få oftast de extra vaktmästarne gå 10, 15, ja, jag har
hört sägas ända till 20 år i väntan på någon ordinarie plats. Och
om de hinna att blifva ordinarie vaktmästare, hafva de ofta uppnått
40 å 50 års ålder. Det är ju helt naturligt, att, då en menniska är
40, 45 eller 50 år, hon knappast kan blifva antagen såsom uppassare
vid någon restaurant. Der vill man i allmänhet hafva ungt och flinkt
folk, så att man endast sällan antager dem, som hunnit till sådan
ålder, som jag nämnde.
Vidare har statsutskottet såsom skäl för afslag anfört, att lefnads¬
kostnaderna icke skulle vara dyrare nu än för 20 år sedan.
Jag kan verkligen icke förstå ett sådant resonement. Tv det
må vi väl alla erkänna, att priserna ställa sig ojemförligt högre nu
än för 20 år tillbaka. Och det är ju en helt naturlig sak. Som
herrarne veta, hafva också i allmänhet arbetarne numera betingat sig
Lördagen den 19 Februari.
i:s N:0 8.
en mycket större betalning än förut för det arbete, de utföra. Ja, jag Ang. förhöj -
kan säga herrarne, att inom de allra flesta industrigrenar har arbets- nm9* de vakt
förtjensten ökats med 50, ja, kanske ända till 100 % mot hvad för- nU^tsfdUiga°S
hållandet var för 20 år sedan. Och hvem får betala denna tillökning? statsmyndiy
Jo, det blir konsumenterna, och bland konsumenterna får man heter tiller-
väl också räkna vaktmästare. I det samhälle, jag tillhör, kunde man hända Jönc-
för 20 år sedan fa hyra en lägenhet om ett rum med kök för 8 kr.
i månaden. Och hvad kostar nu en sådan lägenhet? Jo, 14 å 15 kr.
i månaden. Då kunde man vidare få hyra två rum med kök för 12
fl 15 kr. i månaden och nu kostar en dylik lägenhet 18 ä 20, ja,
till och med 25 kr. per månad. Jag hemställer till herrarne, huruvida
detta icke är en ökning af lefnadskostnaderna. Likadant är förhållan¬
det, om man ser på priset å kläder och matvaror och för öfrigt å allt,
som är nödvändigt för lifsuppehället. Åtminstone nere i Malmö hafva
prisen å allting sådant stegrats rätt mycket, och jag föreställer mig,
att de gjort det ej mindre här i Stockholm.
Den form, som regeringen gifvit åt sitt förslag att bereda vakt-
mästarne en något högre aflöning —- (nemligen som ålderstillägg) —
finner jag vidare i likhet med den förste talaren på stockholmsbänken
vara väl vald, enär det ju är helt naturligt, att en menniska, när hon
uppnår högre lefnadsålder, behöfver bättre löneförmåner, i synnerhet
som mannen då vanligen bildat familj.
Jag sade i början af mitt anförande, att jag i allmänhet röstat
för en förbättring af de mindre bemedlades ställning. Jag gjorde
detta, då det gälde förhöjning af dagaflöningen åt underoffieerarne vid
våra regementen; jag gjorde det, då det gälde löneförhöjning åt post-
vaktbetjente, jag gjorde det, då det gälde ökad aflöning åt stations-
karlarue, och jag kommer äfven att göra det nu, då det gäller vakt-
mästarne vid våra embetsverk. Jag far således yrka afslag å stats¬
utskottets hemställan och bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Thylander instämde häruti.
Herr Odencrants: Det förefaller mig, som om den ärade reser¬
vanten inom statsutskottet, som näst efter mig hade ordet, missupp¬
fattat mitt förra yttrande, då han trodde, att jag var emot den nu
ifrågasatta löneförhöjningen. Detta var så mycket mindre fallet, som
jag i allo delar hans tanke, att om frågan nu löses på sätt Kongl.
Maj:t föreslagit, skola, såsom herr Ivar Månsson jemväl framhöll, de
berättigade anspråken från landsortsvaktmästarnes sida i sinom tid
också tillgodoses och således äfven den sak, som närmast ligger mig
om hjertat, eu annan gång vinna framgång. Det är endast härom, jag
velat upplysa den ärade talaren, hvars reservation således har mina
lifligaste sympatier.
Herr von Friesen: Jag uppkallades att begära ordet af ett ytt¬
rande af den ärade ledamot af statsutskottet, som försvarade utskottets
N:o 8 14
Lördagen den 19 Februari.
Ang. förhöj¬
ning i de vakt¬
mästarne hos
åtskilliga
statsmyndig¬
heter tiller¬
kända löne¬
förmåner.
(Fots.)
betänkande, tv han erinrade mig om, att — jag försäkrar, alldeles oaf-
sigtligt—jag glömt vidröra en omständighet, som jag tänkt att något
yttra mig om, nemligen angående vaktmästarnes extra inkomster. Men
efter det herr finansministern på ett så fullständigt och uttömmande
sätt belyst denna sida af frågan, har jag egentligen icke någonting
mera att tillägga. Jag vill endast säga, att det icke alltid torde vara
så lyckligt för vaktmästarne, att de kunna skaffa sig extra inkomster,
ty det extra arbete, som de i allmänhet kunna skaffa sig, sliter i hög
grad upp deras både kropps- och själskrafter, för att nu icke tala om
att det kan vara ganska helsofarligt, såsom exempelvis när de skola
vara rockemottagare i teatrarnes korridorer. Det kan derför mycket
väl hända, att det alls icke är lyckligare stäldt i de vaktmästare¬
familjer, der familjefadern kunnat skaffa sig extra förtjenst, än der så
icke är förhållandet.
För öfrigt, om det också är sant, att tillfällena till extra för¬
tjenst här i Stockolm blifvit betydligt ökade genom stadens utveckling,
så ha å andra sidan också de, som slås om dessa extra förtjenster,
betydligt ökats i antal.
Hvad slutligen beträffar yttrandet derom, att många tjensteman
ha sämre ställning än vaktmästarne, så behöfver detta icke bero endast
derpå, att de i löneväg ha det sämre stäldt än vaktmästarne.
Herr Tvär Månsson: Herr talman! Jag begärde ordet med an¬
ledning af herr Anderssons i Malmö yttrande, och jag ber att fa säga,
att han icke måtte ha rigtigt godt minne af huru förhållandena ge¬
staltade sig på 1870-talet med afseende å prisen på lifsförnödenheter,
ty hade han det, skulle han bestämdt icke kunnat yttra sig så, som
han nu gjort. Så — om jag må begagna det uttrycket -—- alldeles
uppåt väggarne origtig var hans framställning. Sålunda gälde på
1870 talet — åren 1873, 1874, 1875 och 1876 — enligt en uträkning,
som en annan ledamot af kammaren gjort, rågen i medeltal 19 kr.
50 öre per tunna, ehuru den också många gånger under dessa år stod
uppe i 27, 28, ja, till och med 29 kr. per tunna, och allt annat var
i förhållande derefter. Nu åter gäller rågen 12 kr. 50 öre per 100
kilo, och man kan således alls icke påstå, att någon stegring i prisen
på lifsmedel egt rum. Att då komma med sådant tal som herr An¬
dersson, det vittnar antingen om bristande sanningsenlighet eller också
om att man icke har reda på förhållandena. Under hela den tid, då
löneregleringarna för statens embetsverk genomfördes, voro nemligen
lifsmedelsprisen så höga, att något motstycke dertill sedan aldrig före¬
kommit. Jag hoppas också, att de aldrig vidare må komma att stiga
så mycket; — säkert är i hvarje fall, att de hittills icke gjort det.
Det var endast detta, jag ville anmärka.
Ilerr A. Hedin: Till en början vill jag påpeka, hvad herr von
Friesen erinrat om, eller att hela den summa, hvartill den af Kongl.
Lördagen den 19 Februari.
15 N o 8.
Maj:t ifrågasatta löneförbättringen skulle komma att uppgå, i sjelfva
verket icke kan uppskattas till 12,000 kronor. Den skulle gå till
nära 12,000 kronor under de förutsättningar, som statskontorets ut¬
låtande innehåller, men då naturligtvis icke alla vaktmästare komma
att lä den ifrågasatta löneförhöjningen, kommer man sanningen när¬
mare, om man säger, att maximum, hvartill utgiften skulle kunna stiga,
skulle bli 10,000 kronor.
Jag begärde emellertid ordet egentligen för att få säga något litet
med anledning af en anmärkning från en ärad statsutskottsledamots
sida, att vaktmästarne icke ha sin tid så upptagen i tjensten, att det
kan vara tillbörligt, att de skulle tillbringa all sin öfriga tid utan syssel¬
sättning och utan bemödande att skaffa sig sådan. Det är möjligt,
att detta kan gälla om en del, så vidt de icke kommit till den höga
ålder, då krafterna börja svika. Men här gäller det att göra en till
lämpning åt hvad herr finansministern för en stund sedan mycket rigtigt
erinrade om, nemligen att staten intager en annan ställning gent emot
betjenteklassen, än hvad fallet är geut emot dess öfriga tjenare. Ja,
detta har här en synnerlig tillämpning. Det tillkommer icke vakt¬
mästaren att bestämma — såsom herr presidenten, herr landshöfdingen
eller herr generaldirektören bestämmer, om han vill gå upp å tjenste-
rummet en timme, två timmar eller — ingen timme alls på dagen.
Det beror icke på vaktmästaren. Staten intager gent emot honom en
helt annan ställning än beträffande presidenten, landshöfdingen och
generaldirektören. Vaktmästaren far ofta bölja sitt arbete kl. 9 på
morgonen och sluta först kl. 4, 5 eller 6 på aftonen. Jag vill dock
icke bestrida, att någon tid på aftonen kan bli öfrig att använda t. ex.
på restauranter, hvilket väl är den extra förtjenst, som man här i syn¬
nerhet åsyftat. Men med afseende härå är jag i tillfälle att bestyrka
den erinran, herr von Friesen gjorde, då han sade, att om ifråga¬
varande extra förtjenst hade blifvit allt flere och flere konkurrenter,
hvilket säkerligen lärer uppväga den utvidgning af tillfallen till dylikt
extra arbete, som man kan säga, att senare tider medfört. Jag har
hört mig före på ett par byråer, der man hufvudsakligen sysselsätter
sig med platsanskaffning åt arbetare inom restauranterna. På den ena
frågade jag: Huru många lediga kypare ha ni nu? Härpå blef svaret:
Om jag skulle räkna dem alla, blefve antalet alldeles ofantligt stort,
men jag vill nu räkna af dem, som jag icke har synnerlig håg att rekom¬
mendera — det finnes inom en så stor corps helt naturligt sådana, som
genom eget förvållande hafva ådragit sig den påföljden, att de icke
äro lätta att placera. Nå men, frågade jag då, antalet af dem, som
ni kan och vill rekommendera till plats? Ja, i så fall, blef svaret,
finnes åtminstone ett femtiotal, för Indika jag skulle vilja göra allt i
verlden för att skaffa dem platser. Från en annan byrå har meddelats,
att nu — och för närvarande är det den bästa tiden på vintern, bättre
än under jultiden och bättre än närmare våren, ehuru väl icke.så bra
som på sommaren, ty då är den allra bästa tiden —- vid denna tid,
Äng. förhöj
ning i de vakt
mästarne hos
åtskilliga
stadsmyndig¬
heter tiller¬
kända löne¬
förmåner.
(Forte.)
tf o 8. 16
Lördagen den 19 Februari.
Ang. förhöj¬
ning i de vald
mästarne hos
åtskilliga
statsmyndig¬
heter tiller¬
kända löne¬
förmåner.
(Forts.)
säger jag, har man på denna hyra varit uppe till en siffra af 150
arbetslösa kypare, och för närvarande, d. v. s. i dag på morgonen, har
man öfver 75 eller nära 100 — siffran kunde för tillfället icke be¬
stämdt uppgifvas. Från den senare byrån har man under den gångna
tiden af tillgångar, som deltagarne under hand samlat, dagligen ut¬
delat 40 å 50 matpolletter åt arbetslösa kypare. Det är således mycket
vigtigt, hvad herr von Friesen sagt, att om också behofvet af arbetare
inom detta fack ökats, så har också konkurrensen ökats i så ofantlig
grad, att den nog uppväger det större behofvet.
Jag har i öfrigt ingenting att tillägga till hvad herr von Friesen
yttrat och får yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Lindblad: Det har nyss yttrats, att detta förslag skulle
vara förtjent af bifall på grund af det obetydliga belopp, som saken
egentligen rörer, men jag tror, att frågan är långt större, än hvad den
ger sig ut för att vara. Vi hafva nyss hört, huru en medlem af stats¬
utskottet påpekade, att det kan hända, att i denna fråga spårades
början till eu ny löneförbättring efter hela linien. Hvad den skall gå
under för namn är ännu icke antydt, men knappast kan man vänta,
att den skall komma under namn af dyrtids tillägg.
Jag vill också framhålla, att frågan i sina konseqvenser, har långt
större innebörd, än hvad man vid första påseendet kan tycka. Ingen
må undra på att vi landtmän i allmänhet äro mycket ogynsamt stämda
mot löneförbättringar, då det gäller embets- och tjenstemän. Vi äro
nemligen i den ogynsamma belägenhet, att när vårt eget folk kom¬
mer till oss och begär löneförbättringar, nödgas vi hålla igen så myc¬
ket vi kunna.
Det yttrades här nyss från stockholmsbänken — af herr Lind¬
hagen —- att staten borde aflöna sina tjenare bättre än enskilda. Jag
har en alldeles motsatt uppfattning och anser, att staten tvärtom kan
aflöna sina tjenare lägre än den enskilde, enär de extra förmånerna af
en mera tryggad ställning och försörjning på ålderdomen genom pen¬
sion äro så vigtiga tillskott, att de böra spela en mycket §tor roll,
då man skall afmäta aflöningen för statens tjenare.
Jag har antydt, att konseqvenserna af en sådan här lönefråga kan
spela in på helt andra områden och leda till försök att framkalla löne¬
förbättringar äfven på landsbygden. Det är väl sant, att landtbruket
för närvarande har att uthärda en svår konkurrens med industrien,
som nu råkar befinna sig i ett blomstrande tillstånd och som just
derför drager till sig många armar, som eljest skulle stå landtbruket
till buds. Men, mina herrar, denna omständighet kan vara af öfver-
gående natur. Jag vill icke hoppas, att den skall vara det, men den
är det dock med all säkerhet. Detta är en sak, som reglerar sig sjelf
och som beror på tillgång och efterfrågan, men att staten medgifver
förhöjd» aflöningar åt sina tjenstemän — det må nu vara motiveradt eller
icke. m:h i detta fall anser jag det vara det allra minst motiverade, som
Lördagen den 1!» Februari.
17 N:o 8.
kan förekomma — den omständigheten är för oss landtman af långt större
betydelse. Det kommer att af våra arbetare och tjenare anföras såsom
ett exempel och ett fullt talande skäl för att de icke längre kunna
finna sig nöjda med de — såsom man stundom skriker ut dem — »usla»
aflöningar, som för närvarande bestås på landet.
På grund af dessa principiella skäl ber jag att på det lifligaste
fä motsätta mig den föreslagna löneförhöjningen och yrka bifall till
utskottets förslag.
Herr von Friesen: Det gläder mig, att ingen ledamot af stats¬
utskottet har anfört det skäl, som här nyss anförts af en talare bakom
mig, ty det skälet innebär, att man, oberoende af om behof vet är verk¬
ligt, blott på grund af det egna intresset, skulle underlåta att tillfreds¬
ställa detta behof. Det skälet har emellertid icke uttalats af någon
annan än den talaren, .lag tror nog, att motståndet mot denna sak
är lika lifligt på andra håll, men icke på grund af det skälet.
Den siste talaren framhöll, att denna lönetillökning förordats på
grund al den ringa kostnad, som den skulle medföra. Detta är så
mycket mindre sant, som det icke någonstädes i handlingarna finnes
uppgifvet, till hvilket belopp den skulle komma att stiga, icke från
Kong], Maj:t, som föreslagit förhöjningen, och icke heller från annat
båll. Jag bad den ärade talaren på stockholmsbänken, som nyss hade
ordet, säga, huru mycket utgiften skulle kunna uppgå till, derför att
jag ansåg det vara i sin ordning, att, då kammaren fattar beslut i en
anslagsfråga, den skall veta, hvad kostnaden ungefärligen stiger till,
och jag ansåg det vara en brist i utredningen, att icke denna upp¬
lysning blifvit lemnad. Det var således blott upplysningsvis, som
kostnaden omförmäldes.
Hvad beträffar påståendet, att nu förevarande löneförbättring
skulle vara inledningen till en allmän lönestegring för statens tjenste¬
man öfver hela landet, så betonade jag särskild^ att jag anser den vara
förelöpare till eu löneförhöjning i ett fall, nemligen för motsvarande
vaktmästare i landsorten, men icke förelöpare för en löneförhöjning åt
tjensteman, som hafva löner, Indika icke kunna jemföras med vakt-
mästarnes.
Häruti instämde herr John Olsson.
Herr Sjö: Jag medgifver villigt och gerna, att det skulle vara
behagligt att tänka sig, om man såväl i statsutskottet som i Riksdagen
skulle kunna bevilja alla möjliga anslag icke blott till löneförbättringar,
utan äfven till andra saker, som man kunde önska sig, men det måste
finnas en gräns för allt och äfven för detta.
Chefen för finansdepartementet yttrade, att de skäl, som talade
för, och de. som talade mot, voro temligen lika starka, och när så är,
så undrar jag, om vi icke göra rättast uti att stanna vid status quo.
Andra Kammarens Prof. 1898. N:o 8. 2
Ang. förlig/-
ning i de vakt-
mästarne lins
åtskilliga
statsmyndig
heter tiller¬
kända löne¬
förmåner.
(Forts.)
N:0 8. 18 Lördagen den 19 Februari.
Ang. förhöj- Det hufvudsakliga skäl, som vaktmästarne i sin ansökan till Kongl.
ning i de vakt- ]y[aj;t, anfört för erhållande af ålderstillägg, har varit de fördyrade
™äåtikUU a°S lefnadskostnaderna. Detta skäl har emellertid af en ledamot i stats-
statsmytidig- utskottet här vederlagts, och generaltullstyrelsen har också förklarat,
heter tiller att dessa kostnader icke fördyrats. Äfven statskontoret har i fråga
hända Jöne- härom i hufvudsak förenat sig med tullstyrelsen, och vid sådant för-
f%™Z) banande kan jag icke se annat, än att statsutskottet har rätt i det
förslag, som det här har framlagt.
Man må betrakta denna fråga huru som helst, så är det säkert,
att dessa vaktmästare icke hafva det så illa stäldt, som den ärade
talaren på stockholmsbänken velat låta påskina. Jag vågar icke göra
jemförelser med några statens tjensteman på landet, men jag vill dock
erinra om våra poststationsföreståndare på landsbygden. Många af dem
äro icke endast i intelligens och kunnighet i skrifning och räkning,
utan äfven i andra hänseenden fullt jemförliga med våra hederliga
vaktmästare, men huru små löner de hafva, det veta vi nog. Det
lins poststationer, som icke gifva mer än 150, 200, 250 eller 300
kronor om året, och föreståndarne måste från morgon till afton be¬
tjena allmänheten med mottagande af brefförsändelser och dylikt och
hafva icke någon ledighet hvarken helgdagar eller söckendagar. Så
är det icke med vaktmästarne, som blott hafva 4 å 5 timmars arbets¬
tid och som om morgnarne och aftnarne få sysselsätta sig med andra
göromål, hvilka för många äro ganska inkomstgifvande och deras lön
mångdubbelt större, än poststationsföreståndare hafva. Jag kan derför
icke annat än på det kraftigaste påyrka bifall till statsutskottets hem¬
ställan, helst som jag vet, att dessa herrar, när de icke längre orka
tjenstgöra, hafva sin pension också. Sådan hafva deremot icke de
tjensteman, med hvilka jag nyss jemförde vaktmästarne, nemligen post-
stationsföreståndarne. Då jag nu påpekat, att dessa poststationsföre¬
ståndare hafva så små löner, så har jag icke velat härmed klandra
generalpoststyrelsen, som naturligtvis måste se till och skydda verkets
ekonomiska ställning, utan blott velat erinra härom för jemförelsens skull.
Jag slutar med att yrka bifall till utskottets hemställan.
Chefen för finansdepartementet herr statsrådet grefve Wacht-
meister: Jag skall blott be att få inlägga en liten gensaga mot hvad
talaren på kronobergsbänken yttrade derom, att jag skulle hafva sagt,
att skälen för och emot en löneförbättring skulle i det närmaste väga
upp hvarandra. Jag vet icke, om jag uttryckt mig så otydligt, men
hvad jag gjorde, var blott, att jag räknade upp vissa skäl för och vissa
skäl mot, hvilka jag ansåg taga ut hvarandra, men sedan tillkom ett
skäl, som bestämdt talade för löneförhöjning, nemligen den stegring
i allmänhet af arbetslönerna och lefnadsbehofven, som numera inträdi.
Herr Persson i Stallerhult: Statsutskottet har alltid varit
ovilligt att förändra faststälda löneregleringar och förhöja löner, som
Lördagen den 19 Februari.
19 N:0 8.
al regeringen fastslagits. I denna sin åsigt har utskottet hittills alltid Ang. förhöj-
haft ett stöd i Andra Kammaren, men nu synes det, som om äfven
detta stöd i denna fråga skulle undanryckas utskottet. Jag tror emel- åtskilliga
lertid, att det är allt skäl uti att för närvarande godkänna utskottets statsmyndig-
afstvrkande och afvakta, att frågan kommer igen i hela sin utsträck- heter tiller-
ning vid eu annan riksdag, dä man kan få tillfälle att pröfva den. ^ft^ciner
Vaktmästarne fa väl vänta på den föreslagna lönetillökningen, till dess (Fortg.)’
man får veta beloppet, som den skulle draga med sig.
Utskottet har såsom skäl för afstyrkande åberopat, att vaktmä¬
starne hafva tilltallen till biförtjenster, ty det är ju klart, att, sedan
de hafva fullgjort sitt arbete i verken, de icke kunna gå sysslolösa
hela den öfriga delen af dagen. Såsom man vet, träffas ju embets-
rnännen på sina tjensterum blott emellan klockan 10 och 2 eller 3 på
dagen, och då hafva icke heller vaktmästarne längre arbetstid, men
med en så kort arbetstid kan ju omöjligen en flitig arbetare vara be¬
låten. Jag vet också, att jag icke skall blifva motsagd, då jag säger,
att något reglemente icke är faststäldt för vaktmästarne, så att man
kan säga, hvad de egentligen hafva att göra. Jag erinrar mig sär¬
skild! från den tiden, då jag var statsrevisor, att åtskilliga räkningar
inkommo från vaktmästare i det ena eller andra verket, Indika inköpt
ljus och andra småsaker för verkets räkning. Då detta arbete gjorts
utom tjenstetiden i verket, så ville de hafva särskildt betaldt lör det,
och räkningarna hade också blifvit betalade af verkets medel. När vakt¬
mästarne således fa betaldt till och med för arbeten inom sitt eget verk,
när detta sker på andra tider, än de äro skyldiga att vara der, så får
man häraf stöd för den åsigten, att de hafva många tillfällen till
extra förtjenster. Men nu säges det både från statsrådsbänken och
andra håll, att de också måste tjenstgöra utom embetslokalen för em-
betsmännen i det verk, der de äro vaktmästare. De måste springa
med kappsäckar från Söder till Norr och tillbaka igen utom de tider,
då de skola tjenstgöra i embetsverket. Ja, kan detta vara rätt, så un-
danryckes ett starkt stöd för utskottets åsigt, att de hafva tillfällen
att fä extra förtjenster. Jag tror dock icke, att detta är rätt eller att
det varit Riksdagens mening, att vaktmästarne skulle vara, om jag så
må säga, tjenstemännens drängar för den lön, de åtnjuta som vakt¬
mästare, ty eljest måste man ju medgifva, att deras löner icke äro till¬
räckliga, om de beröfvas tillfälle att förtjena något extra på andra håll.
Jag har också hört omtalas, att, då tjenstemännen bo på sina sommar¬
villor, vaktmästarne måste springa och bära deras kappsäckar till och
från båtarna. Jag anser, att detta ej kan vara rätt och har derför ej
velat låta detta tillfälle gå förbi utan att uttala mitt ogillande deraf.
Jag tror icke, att tjenstemännen hafva rätt att utan betalning använda
vaktmästarne på det sättet, utan att vaktmästarne skola hafva sitt ar¬
bete endast i verket. Har jag rätt i denna uppfattning, så äro lö¬
nerna tillräckliga, men har jag deremot orätt, så är det klart, att lö¬
nerna äro otillräckliga.
N o 8.
20
Lördagen den 19 Februari.
v>»’>
Jag skall emellertid för närvarande yrka bifall till statsutskottets
förslag.
Ofverläggningen var slutad. I enlighet med de yrkanden, som
derunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner dels på bifall
till utskottets hemställan och dels på afslag derå och bifall i stället till
Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning. Herr talmannen fann
den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad, men som
votering begärdes, blef nu uppsatt, justerad och anslagen en så lydande
voteringsproposition:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i mom. a af före¬
varande utlåtande n:o 23,
Den, det ej vill,
röstar Ja;
röstar Nej;
Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets nämnda hem¬
ställan bifallit Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Omröstningen visade 134 ja och 67 nej; och hade alltså utskot¬
tets hemställan åt kammaren bifallits.
Mom. b.
Bifölls jemväl.
§ 6.
Likaledes biföllos statsutskottets härefter, hvart för sig, föredragna
utlåtanden:
u:o 24, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan om utredning angående embets- och tjenstemäns
dagliga tjenstgöringstid m. m.;
n:0 25, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse till Norrköpings stad af förra hospitalslägenheten Hospitalshol-
meu; och
n:o 26, i anledning af Kongl. Majds proposition angående af¬
söndring af jord från inegorna till Sandviks f. d. säteri i Sandviks
församling af Jönköpings län.
. i Ili. /t .' _-i i i' • ■ ■ ■ r»I
§ 7.
Efter föredragning vidare af lagutskottets utlåtande n:o 17, i
anledning af Kong], Majds proposition angående ändrad lydelse af
Lördagen den 19 Februari.
21 N o 8.
§ 24 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den
21 mars 1S62, biföll kammaren hvad utskottet i nämnda utlåtande
hemstält.
§ 8.
Föredrogs lagutskottets utlåtande u:o 18, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition med förslag till lagar angående ändring i vissa
delar af förordningarna om kommunalstyrelse på landet, om kommu-
ualstyrelse i stad och om landsting den 21 mars 1862 samt af för¬
ordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.
Punkterna 1—3.
Biföllos.
Efter föredragning af punkten 4 begärdes ordet af
Herr Svanberg, som yttrade: Emot bifall till hvad Kongl Maj:t
föreslagit och lagutskottet tillstyrkt har jag icke något att erinra.
Det hade emellertid varit önskligt, att Kongl. Maj:t i sammanhang
med nu förevarande förslag äfven hade framlagt förslag till sådan än¬
dring i förordningen om kommunalstyrelse i stad, att samma fördel
eller lättnad för valmännen vid anställande af samtidiga val för olika
tjenstgöringstider, som nu beredes Stockholm, äfven hade kommit andra
städer till del. Nu kan det komma att inträffa och är till och med
troligt, att, om hädanefter i andra städer vid sådana val, som nyss
nämnts, det valsätt iakttages, som nu föreskrifves för Stockholm och
som i fråga derom ansetts rigtigt, valet ändock i händelse af besvär
komme att upphäfvas.
Jag har velat yttra detta, men har icke något annat yrkande än
om bifall till lagutskottets hemställan.
Vidare anfördes icke. Punkten bifölls.
§ 9-
Slutligen föredrogs och bifölls:
lagutskottets utlåtande, u:o 19, i anledning af Kongl. Maj:ts pro¬
position med förslag till lag angående ändrad lydelse af § 58 i för¬
ordningen om kom munal styrelse på landet den 21 mars 1862, sådant
detta lagrum lyder enligt förordningen den 2 december 1892.
N:0 8. 22
Lördagen den 19 Februari.
§ io.
Herr L. Dahlstedt aflemnade en af honom samt herr G. Kronlund
undertecknad motion, n:o 213, i anledning af dels Kongl. Maj:ts pro¬
position om tillgodogörande af den kronan tillkommande jordegare-
andel i grufva, dels ock Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16
maj 1884.
Denna motion bordlädes.
§ 11.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
bevillningsutskottets betänkanden:
n:o 2, i anledning af väckta motioner om ändringar i kongl. för¬
ordningen angående stämpelafgiften den 9 augusti 1894;
n:o 3, i anledning af väckta motioner om ändring af § 22 i kongl.
förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. den
24 maj] 1895;
n:o 4, i anledning af väckta motioner om ändring i vilkoren för
försäljning af bränvin; och
u:o 5, angående föreslagna ändringar i kongl. förordningen an¬
gående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december
1897; samt
lagutskottets utlåtanden:
u:o 20, i anledning af väckt motion angående åtgärder mot miss¬
bruk af vissa äldre aktiebolags rätt att inlösa egna aktier;
n:o 21, i anledning af väckt motion angående tillägg till gällande
lag beträffande testamente;
n:o 22, i anledning af väckt motion angående ändrade bestäm¬
melser i fråga om kungörande af slutting; och
n:o 23, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gäl¬
lande bestämmelser rörande skyldigheten att deltaga i byggnad och
underhåll af kyrka m. m., prestgård samt tingshus och häradsfängelse.
§ 12.
Justerades protokollsutdrag.
Lördagen den 19 Februari.
§ 13.
23 N:0 8.
Ledighet tran riksdagsgöromålen beviljades:
herr C. J. Hammarström under 3 dagar fr. o. m.
|
den 22 dennes,
|
,, A. Göransson ,,
|
n »j
|
„ 21 „
|
,, L. M. Kruse „
|
5 „
|
22 „
|
., E. Nilsson i Kattleberg ,,
|
8
|
„ 23 „
|
„ J. Johansson i Valared „
|
9 „
|
„ 23 „
|
„ J. E. von Krnsenstjerna „
|
4 „
|
„ 20 .
|
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 12,62 e. m.
In fidem
E Nathorst Böös.