RIKSDAGENS PROTOKOLL
1898. Andra Kammaren. N:o 31.
Onsdagen den 27 april.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 20 innevarande april.
§ 2.
Till kammaren kade inkommit följande sjukbetyg, som upp¬
lästes:
Att riksdagsmannen herr J. A. Aulin på grund af sjukdom
(bronckitis acuta) är förhindrad lemna sin bostad, intygas.
Stockholm den 27 april 1898.
Tage Sjögren,
leg. läk.
§ 3.
Upplästes vidare ett till kammaren inkommet protokoll, så ly¬
dande:
Protokoll, hållet inför stats¬
rådet och chefen för kongl. justitie¬
departementet den 26 april 1898.
Landstingsmannen Carl Bergström i Skidsta hade aflemnat full-
magt, utvisande, att han vid riksdagsmannaval, som den 17 i denna
månad hållits i Nätra och Nordingrå tingslags valdistrikt af Norra
Ångermanlands domsaga, blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens
Andra Kammare för tiden till den 1 januari år 1900; och sedan
berörda fullmagt funnits vara i föreskrifven form utfärdad samt
vidare granskats af vederbörande fullmägtige i riksbanken och riks¬
gäldskontor, utan att desse mot fullmagten framstält någon an¬
märkning, beslöts, att protokoll öfver hvad sålunda förekommit skulle
meddelas Andra Kammaren, hvarjemte fullmagten skulle till kam¬
maren öfverlemnas för att hållas Bergström till hända.
In fidem
E. Quensel.
Jenflte det protokollet lades till handlingarna, beslöt kammaren
jemväl för sin del godkänna herr Bergströms behörighet såsom leda-
Andra Kammarens Prot. 1898. N:o 31. 1
lf:o 81. 2
Onsdagen den 27 April.
mot af kammaren; och skulle den öfverlemnade fullmagten genom
kammarens kanslis försorg till herr Bergström, hvilken, enligt hvad
nu anmäldes, denna dag instält sig vid Riksdagen, återställas.
§ 4.
Herr talmannen tillkännagaf, att gemensamma omröstningar
öfver de voteringspropositioner, hvilka redan blifvit eller derförinnan
kunna varda af båda kamrarne godkända, komme att ega rum ons¬
dagen den 4 instundande maj.
§ 5.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelser till Konungen:
n:o 37, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse af kronomark till Arjeplougs kommun i Norrbottens län;
n:o 38, i anledning af Kongl. Maj:ts dels i statsverksproposi¬
tionen och dels i särskild proposition (n:o 45) framstälda förslag om
anslag till jernvägsanläggningar för statens räkning;
n:o 39, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning och disposition af vissa delar af Åsele sockens kyrko-
plats;
*•-. n:o 40, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning af en till förra militiebostället Öfverstå n:is 2 och 3 i
Örebro län hörande lägenhet;
n:o 41, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning af två under förra militiebostället 3/4 mantal n:o 7 Bro
i Upsala län lydande utegor;
n:o 42, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse till statens jern vägar af ett jordområde från förra hospi-
talshemmanet Ousby n:o 3 i Kristianstads län;
n:o 43, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till två dana-arf;
n:o 44, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse till Norrköpings stad af förra hospitalslägenheten Hospitals-
holmen;
n:o 45, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
afsöndring af jord från inegorna till Sandviks f. d. säteri i Sandviks
församling af Jönköpings län;
n:o 46, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning till Jönköpings stad af ett område af förra landshöfdinge-
bostället Ryhof;
3 N:o 31.
Onsdagen den 27 April.
n:o 47, i anledning af Kongl. Majrts proposition angående
försäljning till Upsala stad af vissa lotter af den kronan tillhöriga
s. k. Upsala hofstalläng i Upsala län;:^ * •,
n:o 48, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition angående
försäljning af åtskilliga till förra militiebostället s/4 mantal Arkels-
torp n:o 1 i Kristianstads län hörande lägenheter ;a
n:o 49, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning af två till kungsgården 36/8 mantal Ribbingelund n:o 1
i Södermanlands län hörande utängar;
n:o SO, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
jordafsöndring från förra majorsbostället 6 mantal Gudhem n:is
1—9 i Gudhems socken och Gudhems härad af Skaraborgs län för
utvidgning af Gudhems församlings kyrkogård;
n:o 51, i anledning af Kongl. Majrts proposition angående
försäljning af två under länsmansbostället 7» mantal Boberg n:o 1
i Östergötlands län lydande lägenheter;
nro 52, i anledning af Kongl. Majrts proposition angående
afsöndring från länsmansbostället 1/t mantal Stenum nro 3 Stommen
i Stenums socken och Valle härad af Skaraborgs län;
nro 53, i anledning af Kongl. Majrts proposition angående
upplåtelse af kronomark till Jockmocks kommun i Norrbottens län;
^nro 54, i anledning af Kongl. Majrts proposition angående
upplåtelse till Venersborgs stad af vissa delar af tomterna nris 428
—429 i qvarteret Blomman der i staden m. m.;
nro 55, i anledning af Kongl. Majrts proposition angående
upplåtelse afjord från kyrkoherdebostället i Anundsjö församling; och
nro 56, i fråga om afskrifning af vedhyggsterräntan och tägte-
karlsräntan å bergsfrälsejorden i Falu fögderi m. m.
§ 6.
Efter föredragning af herr J. H. G. Fredholms i gårdagens
sammanträde bordlagda motion nro 238, beslöt kammaren öfverlemna
densamma till behandling af bevillningsutskottet.
§ 7.
Föredrogs och bordlädes för andra gången särskilda utskottets
nro 2 utlåtande nro 2.
I sammanhang härmed begärdes ordet af
Herr grefve H a mil ton, hvilken yttrader Enligt hvad jag in-
hemtat, kommer kammaren att sammankallas till arbetsplenum nästa
måndag.
Nso 31. 4
'Onsdagen den 27 April.
Med anledning deraf ber jag att få hemställa, att kammaren
måtte besluta, att detta nu två gånger bordlagda ärende måtte upp¬
tagas att förekomma till behandling vid kammarens plenum den 2
maj först bland två gånger bordlagda ärenden.
Den sålunda gjorda hemställan bifölls.
§ 8.
Rör. förslag Enligt derom förut fattadt beslut företogs nu till behandling
till lag ang. särskilda utskottets n:o 1 utlåtande n:o 1, i anledning af Kongl.
ändring ivissa ]yial:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar
dtmålsbalken "giftermålsbalken in. m.
OT- Till förberedande behandling hade särskilda utskottet fått mot¬
taga:
dels Kongl. Maj:ts proposition n:o 28, hvari Kongl. Maj:t, under
åberopande af de vid propositionen fogade, i statsrådet och högsta
domstolen förda protokoll, jemlikt 87 § regeringsformen föreslagit
Riksdagen att antaga propositionen bilagda förslag till:
l:o) lag angående ändring i vissa delar af giftermålsbalken;
2:o) lag angående ändrad lydelse af 19 kap. 4 § ärfdabalken;
3:o) lag angående ändrad lydelse af 1 kap. 8 § handelsbalken;
4:o) lag angående ändrad lydelse af 70 § utsökningslagen;
5:o) lag angående ändrad lydelse af 5 § konkurslagen;
6:o) lag om boskilnad;
7:o) lag angående ändring i förordningen huru gäld vid dödsfall
betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande
af egendom i död makes bo den 18 september 1862;
8:o) lag om bodelning vid äktenskapsskilnad, så ock om från¬
skild hustrus ansvarighet för gäld i boet; och
9:o) lag om ändrad lydelse af 39 och 40 §§ i förordningen
angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875;
dels och två inom Andra Kammaren väckta motioner, åsyftande,
den ena, af herr A. P. Gustafsson, att Riksdagen måtte, med afslag
å den kongl. propositionen, i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen afgifva nytt förslag
till den ekonomiska äktenskapslagstiftningen med egendomsgemen-
skap inom äktenskapet såsom grund, samt den andra, af herr D.
Persson i Tällberg, med hvilken herrar Ollas A. Ericsson, G. Nor¬
man och B. P. Ersson instämt, att Riksdagen måtte för sin del
besluta sådan ändring i Kong]. Maj:ts förslag till. lag angående
ändring af 9 kap. giftermålsbalken, att 2 § i nämnda förslag måtte
få följande lydelse:
§ 2-
Mannen kåfve ej magt att sälja, skifta, bortgifva eller med in¬
teckning för gäld eller med servitut belasta hustruns enskilda fasta
5 N:o SI.
Onsdagen den 27 April.
egendom eller sådan egendom, som makarne under äktenskapet ge¬
mensamt förvärfvat och som af mannen förvaltas, utan att han
häfver hustruns frivilliga ja och underskrift i tvenne gode mäns
närvaro, ej heller att utan sådant samtycke upplåta rätt till afkomst
af egendomen eller nyttjanderätt till skog. Sker det ändock, vare
den åtgärd ogin, der klander derå väckes af hustrun eller hennes
arfvingar.
Har mannen — — — — (lika med Kongl. Maj:ts förslag).
Herr Behmer erhöll ordet och yttrade: I afseende på sättet
för föredragningen af nu föreliggande utlåtande får jag föreslå:
att utlåtandet föredrages punktvis;
att, vid föredragning af punkterna 1, 6, 7 och 8, de dithörande
utskottets lagförslag paragrafvis föredragas; de särskilda afdelnin-
garnas rubriker näst efter de paragrafer, dit de höra; efter föredrag¬
ningen af hvartdera lagförslaget detsammas öfvergångsstadgande, in¬
gress och rubrik samt sist utskottets hemställan;
att af lagförslagens paragrafer ej uppläsas andra än de, beträf¬
fande hvilka uppläsning begäres; samt
att, för den händelse utskottets förslag skulle komma att i vissa
delar af den ena eller andra kammaren återförvisas, utkottet lemnas
öppen rätt att vid ärendets förnyade behandling i afseende å de
paragrafer, hvilka blifvit med eller utan ändring godkända, föreslå
sådana jemkningar, som af ifrågasatta förändringar i återförvisade
delar kunna föranledas.
Jag vill tillägga, att ett liknande förslag framlägges i Första
Kammaren.
Hvad herr Behmer sålunda hemstält och föreslagit bifölls af
kammaren.
I punkten 1 hemstälde utskottet:
att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts förslag till
lag angående ändring i vissa delar af giftermålsballren icke kunnat
oförändradt godkännas, ville i anledning af såväl Kongl. Maj:ts pro¬
position som herr D. Perssons motion för sin del antaga ett af ut¬
skottet uppgjordt förslag till lag angående ändring i vissa delar af
giftermålsbalken.
Emot denna utskottets hemställan hade reservationer anmälts:
af herr E. M. Unger, hvilken ansett utskottets förslag icke
böra af Riksdagen bifallas;
Rör. förslag
till lag ang.
ändring i vissa
delar af gifter¬
målsbalken
m. m.
(Forts)
samt af herr J. Eliasson, hvilken hemstält:
»alt Riksdagen, med förklarande, att den anser en mera genom-
Nso 81. 6
Onsdagen den 27 April.
Rör. förslag gripande lagförändring i fråga om äkta makars egendomsförhållanden
till lag ang. böra ske i sammanhang med de föreslagna, och för den skull icke för
delarlif^iftér-närvarande kan bifalla det föreliggande förslaget, beslutar att i skrif-
mdlsbalken velse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta ut-
m. m. arbeta och för Riksdagen framlägga förnyadt förslag, i syfte att
(Ports.) gift qvinna i egendomsrättsligt hänseende bättre tillgodoses än hvad
nu är förhållandet och i förslaget är åsyftadt.»
I ordningen förekom först 9 It ap. 1 § giftermålsbalken, som
enligt utskottets förslag var så lydande:
Sedan man och qvinna sammanvigde äro, då är han hennes
rätte målsman och eger söka och svara för henne, utom hvad angår
egendom, som är från hans förvaltning undantagen, samt gäld,
hvarom i 11 kap. 5 § sägs; hustrun följe ock mannens stånd och
vilkor.
Är genom äktenskapsförord stadgadt, att hustrun tillhörig egen¬
dom skall från mannens förvaltning undantagas, eller är sådant stad¬
gande meddeladt angående egendom, som genom gåfva eller testa¬
mente till hustrun gifven är med vilkor att den henne enskildt till¬
höra skall; då ege hustrun öfver den egendom och afkomsten deraf
råda, der ej annorledes blifvit om förvaltningen föreskrifvet. Kan
hustrun genom eget arbete något förvärfva, deröfver må hon ock
råda.
Ordet begärdes af
Herr Restadius, som yttrade: Under de långa och många år¬
hundraden, under hvilka mannen icke ansåg qvinnan vara skickad att
förestå sig och sitt gods och förty lagen icke medgaf henne att
vara myndig, då det kunde — såsom det skedde af biskop Empora-
grius i en katekes på 1650-talet — sägas, att qvinnan räknades
till mannens rörliga förmögenhet, då kunde ock de stadganden deraf
vara en naturlig följd, hvilka återfinnas i 9 kap. 1 § giftermåls¬
balken af 1734 års lag, att när man och hustru äro sammanvigda,
då är mannen hustruns målsman och eger att för henne tala och
svara. Men då genom ett förändradt åskådningssätt man infört den
föreskriften, att qvinnan skulle vara myndig vid samma tid som
mannen, och då det vidare visade sig, att qvinnan i allmänhet lika
väl som mannen kunde taga vård om sig och sitt gods, så var det
ock gifvet, att man icke längre kunde qvarstå på den ståndpunkten,
att qvinna, som trädde i gifte, skulle vara så omgärdad af mannens
magt och myndighet, att hon, som förut kunnat hafva varit myndig,
genom äktenskapet skulle blifva hardt när omyndig. Redan år 1874
i en kongl. förordning af den 11 december utvidgades ock hustrus
magt derhän, att hon fick råda ej blott öfver den egendom, som
genom äktenskap var förklarad henne böra enskildt tillhöra, utan
ock öfver den egendom, som genom gåfva eller annorledes tilldelades
Onsdagen den 27 April.
7 N:o 31.
henne med sådant vilkor, hvarjemte qvinna äfven berättigades, så- Rör. förslag
som naturligt tyckes vara, att råda öfver den egendom, hon sjelf tiu laO an0-
kunde förvärfva. På grund af de sväfvande ordalagen i denna för
fattning och då af densamma icke ens framgår med tydlighet, huru- måhbalken'
vida hustru vore på grund af dessa stadganden berättigad att ingå m. m.
rättshandlingar, var det gifvet, att lagstiftaren ej kunde stanna på (Forts.)
den ståndpunkten, utan borde vidtaga försök att än vidare utvidga
och ordna rättsförhållandet mellan makarna. Såsom en frukt af
dessa lagstiftarens inskränkningar framgick ock den skrifvelse, som
1884 års Riksdag aflät till Kongl. Maj:t. I samma skrifvelse an¬
modades Kongl. Maj:t att på fem uppgifna grunder utarbeta och för
Riksdagen framlägga lagförslag till ordnande af dessa vigtiga ange¬
lägenheter.
De gingo dessa punkter hufvudsakligen i den rigtningen, att
egendomsgemenskapen mellan makarna skulle upphöra, att mannens
målsmansrätt skulle inskränkas, att mannen icke skulle få förfoga
öfver hustruns egendom genom att inteckna och försälja densamma,
att begreppet enskild egendom skulle utvidgas och andra bestämmel¬
ser införas i fråga om huru gäld skulle betalas, och än vidare huru
vederlag skulle gifvas.
I anledning af denna Riksdagens önskan uppdrog Kongl. Maj:t
åt nya lagberedningen att utarbeta ett förslag på de sålunda angifna
grunderna. Så skedde också, men alla de fem personer, som voro
ledamöter i denna beredning, afgåfvo skiljaktiga meningar. När
detta förslag sedermera undergick grundlagsenlig granskning inom
högsta domstolen, blef detsamma der så sönderkrossadt, att Kongl.
Maj:t icke ansåg lämpligt att framlägga samma förslag, äfven i
modifierad form, inför Riksdagen.
Man kunde emellertid icke stanna vid detta negativa resultat,
utan försökte ännu eu gång att på ett mera begränsadt sätt vid¬
taga erforderliga ändringar, men icke ens detta förslag kunde vinna
högsta domstolens godkännande.
Gifvet är emellertid, att för denna vigtiga fråga måste ändock
en lösning finnas. Då synas mig tvenne utvägar dertill gifna: den
ena att absolut afskaffa egendomsgemenskapen i äktenskapet och
låta hvar och en af makarne fritt vårda och sköta sin egendom.
Det andra förslaget åter synes mig skäligen kunna härledas ur den
bestående rätten med de inskränkningar och de förtydliganden, som
kunde erfordras. I detta afseende vill jag särskildt framhålla nöd¬
vändigheten att i viss mån inskränka mannens målsmansrätt, ut¬
vidga begreppet enskild egendom och meddela bestämda och förtyd¬
ligande stadganden rörande sättet för betalande af gäld och lem¬
nande af vederlag, då gälden betalats annorlunda än vederbort.
Hvad nu det första alternativet angår, så skulle man, derest
denna utväg anlitades, vidtaga en åtgärd, som helt och hållet strede
mot den historiska utvecklingen af de nuvarande eganderätts-
förhållandena mellan makar. Och jag vågar starkt draga i tvifvelsmål,
Nso 81. 8
Onsdagen den 27 April.
Rör. förslag
till lag ang.
ändring i vissa
delar af gifter-
mdlsbalken
m. m.
(Forts.)
om ett sådant förfaringssätt rätt öfverensstämmer med qvinnans in¬
tressen. Det är väl antagligt, att i de flesta äktenskap, der dessa
lagar kunna ega praktisk tillämpning, förhållandet är, att det är
mannen, som underhåller boet och förkofran detsamma, men är det
så, och följer såsom naturligt är af egendomsseparationen, att hustrun
icke vidare har giftorätt i boet, då skulle det lätteligen kunna in¬
träffa, att, när den förmögne mannen dör, hustrun icke har annat
att lita sig till än barnens eller andra arfvingarnes välvilja, och det
synes mig ytterst tvifvelaktigt, om ett sådant tillvägagående kan
vara nyttigt för qvinuan.
Till min stora glädje finner jag af förevarande betänkande, att
utskottet i likhet med Kongl. Maj:t anlitat den senare utvägen,
nemligen att på den historiska grunden vidare utveckla den nuva¬
rande institutionen. Jag finner vidare, att mycket stora fördelar
genom ifrågavarande lag blifvit qvinnan tillförsäkrade, att i stället
för de otydliga och oklara bestämmelser, som nu förefinnas, klara
och tydliga blifvit gifna, och, der hittills några sådana stadganden
icke förefunnits, sådana gifvits.
För att tydliggöra $enna min mening vill jag i korthet angifva
några af de skäl, på hvilka jag stöder densamma. Jag finner af
utskottets förevarande förslag störa fördelar beredda hustrun, synner¬
ligast derigenom, att målsmansrätten blifvit inskränkt, att den en¬
skilda eganderätten blifvit utvidgad, och att klara och tydliga före¬
skrifter blifvit gifna, huru gäld i boet skall betalas, och huru veder¬
lag skall gifvas, der betalning skett annorlunda än i lag är före-
skrifvet, samt att väsentliga lättnader beredts makar för erhållande
af boskilnad. Skådar man åter på vår nuvarande lagstiftning i detta
afseende, så äro de gifna stadgandeua så tunga och till sin innebörd
så omtvistliga, att det sällan eller aldrig kan komma i fråga att prak¬
tiskt tillämpa dem, så att den rätt hustrun må hafva derigenom kan
behörigen skyddas. Jag ber herrarne kasta eu blick på 11 kap.
giftermålsbalken enligt förslagets lydelse och jemföra det med de
nuvarande stadgandena. Man torde dervid finna, att i fråga om
gäld alldeles oförtydbara stadganden blifvit gifna, dels huru gäld
skall betalas, som blifvit gjord före äktenskapet, dels äfven huru
gäld skall betalas, som blifvit gjord under äktenskapet, huru under
sistnämnda fall den gäld skall betalas, som blifvit gjord gemensamt
af makarne, huru man skall gå till väga, om den blifvit gjord af
hustrun, men skälig anledning finnes att antaga, att mannen dertill
gifvit sitt samtycke, huru gäld skall betalas, om den gjorts af man¬
nen ensam eller af hustrun med mannens samtycke eller slutligen
af hustrun sjelf.
I lika mån klara och .tydliga äro ock bestämmelser om huru¬
ledes vederlag i det ena eller andra fallet skall utgifvas, och jag
tror, att så väl Kongl. Maj:t som utskottet fullständigt förutsett
och lagbefästat alla de fall, som i ty hänseenden kunna upptänkas.
Jag vill äfven fästa uppmärksamheten på, att ibland de lagar,
Onsdagen den 27 April.
9 N:o 81.
sam nu förefinnas i lagboken, knappast någon, om man undantager
bränvinslagstiftningen, är så oklar och otydlig som de föreskrifter,
som förefinnas i boskilnads- och urarfvalagen. Dessa lagars tillämp¬
ning har också alltid varit en stötesten för alla domare, och någon
stadgad praxis i detta hänseende har ännu icke funnits, och det är
ju för öfrigt icke genom praxis, som lagen skall bringas i rätt ord¬
ning, utan det är lagstiftarne sjelfva, som skola tillse, att sådant
sker. Genom nu föreslagna stadganden hafva lika tydliga och be¬
stämda föreskrifter här införts som i 11 kap. giftermålsbalken, och
en synnerlig lättnad derigenom beredts dem, som skola skipa och
tillämpa lagen.
Jag vill ock i förbigående nämna för dem, som fästa afseende
derpå, att lagstiftningen i vårt land tager någon hänsyn till hvad
i utlandets lagar förekommer, att ungefär enahanda föreskrifter, som
nu äro föreslagna, återfinnas i den franska lagen, och äro absolut
bindande för den norra delen af Frankrike och jemväl för den södra
delen, derest icke andra föreskrifter på uppgifvet sätt der blifvit
gjorda genom särskilda aftal; att vidare i Tyskland fyra olika sätt
finnas för ordnande af ifrågavarande angelägenheter, och att ett af
dessa står i nära samklang med föreliggande förslag, samt att slut¬
ligen i Spanien enahanda åtgärder i allmänhet äro vidtagna.
Af det sagda torde väl tydligen framgå, att jag med varmaste
intresse önskar, att detta förslag måtte varda till lag upphöjdt. Här
hafva dock meningsskiljaktigheter uppstått inom det särskilda utskott,
som haft att bereda frågan, i det en part ansett, att man borde stå
qvar ungefär på den ståndpunkt, som man nu intager, och en annan,
att man borde gå än vidare än hvad utskottet föreslagit. Detta är
blott ett bevis på den evigt sig upprepande lagen, att i politiska
ting två olika, hvarandra diametralt motsatta åsigter lätteligen söka
göra sig gällande.
Hvad den första meningen angår, tror jag likväl, att den all¬
männa föreställningen är så genomsyrad af tanken derpå, att qvin-
nans rättigheter böra utvidgas, att jag icke behöfver inlåta mig på
ett särskildt bemötande af denna åsigt.
Hvad den andra meningen angår, så har den uttalats af en
ledamot från Andra Kammaren i utskottet. Han anmärker till en
början, att förslaget icke är antagligt derför, att det icke stöder sig
på de i 1884 års riksdagsskrivelse uttalade åsigterna, enligt hvilka
man bort hemställa, att egendomsförhållandena skulle absolut skiljas
från hvarandra, så att hustru utan särskildt förbehåll egde rätt att
råda öfver sin egendom. Jag ber dock att få erinra, att de arbeten,
som i dylikt afseende blifvit gjorda, visat sig icke vara genomför¬
bara, och jag vill dertill lägga, att genom det underlättande, som
nu skett för makarne att vinna boskilnad, det torde komma att in¬
träffa, att boskilnad sker oftare än nu, så att med anledning af den
erfarenhet, som vinnes, då boskilnader så ofta förekomma, man kan
bedöma, om och i hvad män det kan vara lämpligt att än vidare
Rör. förslag
till lag ang.
ändring i vissa
delar af gifter-
mdlsbalken
in. m.
(Forts.)
Nso 31. 10
Onsdagen den 27 April.
Rör. förslag inslå på den väg, som den ifrågavarande utskottsledamoten anser
tin lag ang. vara <]eI1 ratta.
dtlarafVgift‘r- Samme ledamot anmärker vidare, att några bestämda föreskrif-
mälsbalken ter icke finnas rörande sättet för erhållande af vederlag, derest en-
m. m. skild egendom under bestående äktenskap varder förvandlad. Jag
(Forts.) vill dock i detta hänseende anmärka, att föreskrifter återfinnas i
boskilnadslagen i‘fråga om visst slags lösegendom, men att i fråga
om penningar och dylikt det väl icke kan vara lämpligt att med¬
dela föreskrifter derom eller att derigenom bereda qvinnan förmåns¬
rätt i boet. Hvad åter angår den fasta egendomen, som hustru
enskildt tillhör, så kan det, om den varder förvandlad, icke ske annat
än med hustrus samtycke, och har hustru samtyckt till en dylik
åtgärd, så åligger det henne att sjelf tillse, att egendomen på sådant
sätt förvandlas, att hon får sådan valuta, att hvad som sättes i stället
blifver att anse såsom hennes enskilda egendom. Gör hon det icke,
så må det vara hennes ensak, ty om man lättar på mannens måls-
mannarätt för hustrun, bör deraf ej följa, att lagstiftaren i stället
skall bli hennes förmyndare, utan man bör väl kunna förutsätta
eller fordra, att hon på egen hand skall handla klokt och förståndigt.
Slutligen anmärker nämnde utskottsledamot, att då i 11 kap.
3 § giftermålsbalken i nu föreliggande förslag stadgas, att der gäld
tillkommit af mannens enskilda förgörelse eller vållande, så skall
för den gälden icke gå till betalning annat än mannens enskilda
egendom och andel i det gemensamma boet. Men, säger samme
ärade ledamot, då 11 kap. 7 § af samma lag innehåller, att vid ut¬
mätning får tagas den gemensamma egendomen, så menar han, att
lagstiftaren tager tillbaka med den ena handen hvad han gifver
med den andra. I detta hänseende ber jag dock att få anmärka,
att det är alldeles omöjligt att vid utmätningen utröna, hvad som
tillhör den ena eller andra af makarna. Detta förutsätter, att en
bodelning skall föregå, men en sådan drager ut så, att en fordrings-
egare verkligen icke rättvisligen kan åläggas vänta så länge på den
betalning, honom rätteligen tillkommer. Och jag vill vidare tillägga,
att ett dylikt förfaringssätt tvifvelsutan skulle komma att på ett
betänkligt sätt rubba den allmänna krediten, om en fordringsegare,
som har en klar och förfallen gäld, skall behöfva underkasta sig ett
sådant dröjsmål med utfående af den honom tillkommande liqviden.
Jag tror derför icke, att den ärade ledamotens skäl böra anses vara
af sådan beskaffenhet, att de hindra förslagets antagande.
Vissa speciella anmärkningar skulle äfven jag möligen kunna
hafva emot förslaget, och jag fäster mig dervid särskildt vid den
ändring, som utskottet har gjort genom att tillfoga en ny paragraf,
nemligen 5 § i 11 kap. giftermålsbalken, der det säges, att qvinnan
eger rättighet ingå förbindelse, då hon har egendom, hvaröfver hon
eger att råda, ocli vidare stadgas, att för denna gäld svarar hon
allenast med den enskilda egendom hon innehar, då boskilnad sökes.
Det skulle då, säger jag, möjligen kunna ifrågasättas, huruvida icke
Onsdagen den 27 April.
11 Nto 81.
det begränsade ansvaret i detta fall blifvit allt för mycket tillsnördt,
och huruvida hon icke bör ansvara äfven med den enskilda egen¬
dom, som hon derefter kan erhålla. Men denna anmärkning vill jag
icke tillmäta en sådan betydelse, att jag på något sätt vill äfven¬
tyra förslagets framgång, och då en så stor majoritet af utskottet
anslutit sig till förslaget, anser jag icke skäl vara för handen att
bestämdt motsätta mig förslaget i denna punkt.
Herr talman, af hvad jag nu haft äran säga, framgår, att jag
med synnerligen varmt intresse omfattar ifrågavarande förslag, att
jag önskar, att detsamma måtte varda till lag upphöjdt, för att
domaren i de svåra och synnerligen grannlaga fall, som röra äkten-
skapsförhållanden, skall hafva en stadig och fast grund att utgå
ifrån och icke behöfva försöka att tolka de otydliga och mot hvar¬
andra stridande föreskrifter, som nu finnas, och derför, herr talman,
yrkar jag bifall till hvad utskottet i nu föredragna punkt föreslagit.
Häruti instämde herr Versson i Tällberg.
Herr Lindhagen: När Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande pro¬
position remitterades till lagutskottet, begärde en ledamot af lag¬
utskottet ordet och yttrade bland annat, att detta förslag var syn¬
nerligen djupt ingripande i vår privaträtt. Han kunde för detta
sitt påstående nog tro sig hafva stort fog, derför att detta lag¬
förslag har tillkommit efter omfattande förarbeten under en lång följd
af år, och äfven dess vidlyftiga beskaffenhet innebär ju sannolikhet
för, att det skulle innefatta några genomgripande förändringar.
Men om denne ledamot af lagutskottet hade blifvit i tillfälle
att närmare undersöka förslagets detaljer, så skulle han hafva fun¬
nit, att det alls icke på något afsevärdt sätt ingriper i vår privat¬
rätt. Förslaget innehåller nemligen i hufvudsak endast en visserli¬
gen ganska omfattande och behöflig formel omarbetning af vigtiga
punkter i privaträtten, men i sak icke så synnerligen mycket nytt
af vare sig principiel eller praktisk innebörd.
Emellertid är Kongl. Maj:ts förslag af viss betydelse i annat
afseende, nemligen derutinnan, att det innebär, så att säga, sista
ordet i den sociala rörelse, som har försiggått under många år, och
som afsett att bereda qvinnan rättslig jemlikhet med mannen.
Härvid har man till en början vunnit, att syster skall
ärfva lika med broder och hustru erhålla lika giftorätt med man¬
nen. Derefter kom frågan om qvinnans myndighet, och efter många
strider vanns det målet, att ogift qvinna blir myndig vid samma
ålder som mannen, men dermed kunde man naturligtvis icke stanna,
utan önskade, att gift qvinna skulle vara lika myndig som den ogifta.
I sådant afseende har lagstiftningen under senare tider gjort vissa
inlägg. (— Talaren nödgades här af påkommet illamående afbryta
sitt anrörande. —)
Rör. förslag
till lag ang.
ändring i vissa
delar af gifter-
mälsbalken
m. m.
(Forts.)
N:o 31. 12
Onsdagen den 27 April.
Rör. förslag
till lag ang.
ändring trissa
delar af gifter-
mdlsbalken
m. m.
(Forts.)
Vidare anfördes icke. Paragrafen godkändes.
För § 2 kade utskottet föreslagit följande lydelse:
Mannen hafve ej magt att sälja, skifta, bortgifva eller med in¬
teckning för gäld belasta hustruns enskilda fasta egendom, som af
honom förvaltas, utan att han häfver hennes frivilliga ja och un¬
derskrift i tvenne gode mäns närvaro, ej heller att utan sådant sam¬
tycke upplåta rätt till afkomst af egendomen eller sluta aftal, hvar¬
igenom å den lägges servitut, eller annorledes än för egendomens
behof afverka skog derå eller till annan upplåta rätt till sådan af-
verkning. Sker det ändock, må klander derå väckas af hustrun eller
hennes arfvingar. Har mannen eljest utan hustruns frivilliga ja och
underskrift i tvenne gode mäns närvaro upplåtit nyttjanderätt till
fastighet, hvarom nu är sagdt, må den rättighet ej intecknas; och
ege hustrun efter mannens död, eller då äktenskapet eljest blifvit
upplöst eller boskilnad beviljats, rätt att uppsäga den, som nyttjande-
rätten innehafver; dock njute landbo eller hyresman, som uppsagd
varder, laga fardag. Dör hustrun före mannen, ege hennes arfvin¬
gar enahanda uppsägningsrätt. Nvttjanderättens innehafvare ege
ock, der äktenskapet upplöses eller boskilnad beviljas, lof att uppsiiga.
Har mannen öfvergifvit hustrun, eller är han för sjukdom eller
af annan orsak ur stånd att om boet draga försorg, ege hustrun till
nödtorft pantsätta eller afyttra egendomen i boet, hvaröfver hon
eljest ej egt råda; dock må ej fast egendom intecknas eller afyttras,
med mindre rätten, efter det mannens närmaste fränder blifvit hörde,-
det medgifver.
I fråga härom anförde:
Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Annerstedt:
I 2:dra paragrafen uti 9:de kap. har det särskilda utskottet
vid inpassandet af herr Daniel Perssons i Tallberg motion i det
kongl. förslaget valt en sådan redaktion, att jag föreställer mig,
att det för lagens framgång vid den efterföljande granskningen hos
högsta domstolen vore skäl, att en annan och bättre valdes.
Mot herr Daniel Perssons i Tallberg yrkande, att bland sådana
aftal, som mannen icke skulle ega rätt att utan hustruns samtycke
ensidigt afsluta, äfven skulle intagas upplåtelse af nyttjanderätt till
skog eller, såsom han på ett annat ställe i sin motivering uttrycker
sig, afverkningsrätt till skog, är, enligt min uppfattning, ingenting
att erinra, men då utskottet gått längre och gifvit hans yrkande
den form, som skett, samt föreslagit, att mannen ej må ega att
»annorledes än för egendomens behof afverka skog derå», samt att:
»sker det ändock, må klander derå väckas af hustrun eller hennes
arfvingar», så kan mot denna redaktion befogade erinringar göras.
Herrarne inse lätt, att, om det icke är fråga om aftal, utan om
Onsdagen den 27 April.
IS N:o 81.
t. ex. verkställighet utaf eu skogsafverkningsplan å egendomen, man
icke, sedan årshyggen en gång verkstälts, vidare kan tala om, att
densamma skulle vara ogild och klander derå kunna väckas. Det
är ju icke möjligt att få den upphuggna veden förvandlad till
växande skog. Det är också, enligt mitt förmenande, ej behöflig! att
gifva en sådan utsträckning åt ifrågavarande paragraf.
Förhållandet är nemligen det, att om mannen genom sitt hand¬
hafvande af hustruns enskilda egendom i allmänhet visar sig van¬
vårda boets angelägenheter, så har enligt förevarande lagförslag
hustrun det skyddsmedel, att hon eger rätt att yrka boskilnad, och
således på ett — såsom kerrarne torde finna — icke med några
synnerliga svårigheter förbundet sätt kunna tillräckligt skyndsamt
vinna densamma. Det är alltså äfven i det fall, som bär är i
fråga, nämnda rättsmedel, kvilket bör användas, och något annat
kan ej gerna anses vara af behofvet påkalladt.
Under sådana förhållanden vågar jag hoppas, att Andra Kam¬
maren ville återremittera ifrågavarande paragraf, för att det sär¬
skilda utskottet måtte i densamma inpassa det af herr Daniel Pers¬
son i Tällberg gjorda yrkandet på ett sådant sätt, att paragrafen
icke vid den nämnda efterföljande granskningen kan ur juridisk syn¬
punkt blifva föremål för allt för grava anmärkningar.
I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att
äfven den 2:dra punkten i paragrafen, som lyder så: »Har mannen
eljest utan hustruns frivilliga ja och underskrift i tvenne gode mäns
närvaro upplåtit nyttjanderätt till fastighet», torde behöfva någon
omredigering, hvilket utan svårighet bör kunna ske, om punkten
redigeras i öfverensstämmelse med första punkten: »Mannen hafve
ej magt att sälja, skifta, bortgifva eller med inteckning för gäld
belasta hustruns enskilda fasta egendom, som af honom förvaltas,
utan att han häfver hennes frivilliga ja och underskrift i tvenne
gode mäns närvaro», o. s. v.
Herr Persson i Tällberg: Herr talman, mina herrar! Den
anmärkning, som nu framstälts utaf herr statsrådet och chefen för
kongl. justitiedepartementet, kan visserligen vara vigtig för den hän¬
delse, att man skulle gifva utskottets förslag den tolkning, som han
gifvit detsamma, och jag vill visst icke förneka, att så han komma
att ske, men jag föreställer mig dock, att icke någon synnerlig
fara i det fallet föreligger, ty det lär väl ej gerna komma i fråga,
att en så vidlyftig apparat som boskilnad sättes i gång, om mannen
tagit sig för att afverka endast några famnar ved.
För min egen del har jag emellertid ansett, att utskottets för¬
slag är något bättre än det förslag, som jag i min motion framstält,
oaktadt jag dock tror, att, om mitt förslag blifvit upphöjdt till lag,
detsamma, enligt min åsigt, i väsentligaste grad skulle varit betryg¬
gande för den fara, som ligger deri att medgifva mannen rättighet
att upplåta afverkningsrätt till skog.
Rör. förslag
till lag ang.
ändring i vissa
delar af gifter-
mdlsbalken
m. m.
(Forts.)
N:o 31. 14
Onsdagen den 27 April.
Rör. förslag Jag vet icke bestämdt, hvilket motiv utskottet haft att om-
ändrin9{“viss re(^gera detta mitt yrkande, men jag har, efter det jag aflemnade
dela^af \ifter- m‘n motion, kommit att tänka på en omständighet, som i detta
måhbalken fall är ganska beaktansvärd, och för den händelse, att kammaren
m. m. kommer att återremittera ärendet, vill jag till utskottets benägna
(Forte.) begrundande framhålla denna omständighet, nemligen, att det skulle
kunna hända, att mannen, i den händelse lagförslaget finge den
formulering, jag föreslagit, skulle i väsentlig grad kunna ignorera
lagbestämmelsen derigenom, att han kunde sjelf afverka timmer och
sedan försälja detta, vare sig till bolag eller enskilda personer, och
derigenom beröfva hustruns egendom det väsentligaste värde, som
den har. Om mannen nemligen på det sättet bortsålde den bästa
skogen under namn af timmerafverkning, kan detta ingalunda, enligt
min uppfattning, gå under den rubriken att upplåta afverknigsrätt
till skog, helst som mannen sjelf kan verkställa timmerutdrifningen
och derigenom i väsentlig mån förringa fastighetens värde.
Om kammaren derför mot förmodan skulle återremittera para¬
grafen till det särskilda utskottet, vill jag anhålla, att utskottet
tager denna omständighet i beaktande, så att lagen i ty fall måtte
varda så effektiv, som den möjligtvis kan blifva.
Jag har icke något yrkande att framställa.
Herr Brornée: Herr talman, mina herrar! Som herrarne se,
hafva så väl Kongl. Maj:t som utskottet velat gå med på att ut¬
sträcka och bättre bevara hustruns enskilda rätt i boet. Med an¬
ledning af denna genomgående anda i så väl Kongl. Maj:ts som
utskottets förslag, har utskottet ansett, att det varit nödvändigt
att i förevarande 2:dra paragrafen af 9:de kap. särskildt inflika
de ord, som kommit dit, för att i den delen kunna effektivt skydda
hustruns värdefulla egendom.
Herrarne skulle kanske kunna tro, synnerligast de som icke
känna till de olika förhållandena i vårt land, att det blott är i en
liten del af landet, som den värdefullaste delen af så väl mannens
som hustruns enskilda fasta egendom ligger i skogen. Nej, det är
icke så. Det är icke blott i min hemort, Jemtland, utan i hela
Norrland, Dalarne och Vermland, som detta är förhållandet, liksom
äfven på många andra ställen i öfriga delen af vårt land.
Jag hemställer derför till herrarne, huruvida det icke är af
vigt och betydelse, då man vill taga ett steg i den rigtning, som
nu efter många års arbete föreligger, att äfven i denna delen för¬
söka skydda hustruns rätt till fast egendom, nemligen till det värde,
som ligger i skogen. Man har nu ganska lång erfarenhet, huru¬
ledes domstolarne, både högre och lägre, hafva olika tolkat lag¬
bestämmelserna rörande denna värdefulla egendom. Understundom
har skogen betraktats såsom lös egendom, äfven då den stått på
rot, understundom annorlunda. För att komma till klarhet härut¬
innan har utskottets majoritet, eller alla utskottsledamöterna, utom
Onsdagen den 27 April.
15 Nso 81.
en, ansett det vara nödvändigt att hafva bestämmelser i det syfte,
jag här angifvit, eller för att kunna skydda skogen, den värdefullaste
delen af hustruns enskilda fasta egendom, undan mannens förgörelse.
Det är ju verkligen så, att i de delar af riket, der skog finnes,
utgör skogen det största värdet af fastigheten, och vid sådant för¬
hållande torde det väl vara af vigt att försöka skydda detta värde,
då ju lagändringen hufvudsakligen kommit till stånd för att bättre
än förut skydda hustrus enskilda egendom.
De ord, som herr statsrådet och chefen för kong], justitiedeparte¬
mentet icke ville gilla i paragrafen, hafva nog varit underkastade
åtskillig diskussion inom utskottet, men utskottet har emellertid
ansett, att det var nödvändigt att få in dessa ord i paragrafen för
att i verkligheten kunna skydda den värdefulla egendom, som hustrun
eger i skogen å henne enskildt tillhörig fastighet, ty om det blott
skulle i paragrafen stå förbud för mannen att upplåta nyttjanderätt
till skog, skulle mannen kunna kringgå detta stadgande genom att
företaga afverkning af skog annorledes än för husbehof, och det
lärer väl ej gerna vara tänkbart, eller att man skulle kunna antaga,
det en afverkning till smärre behof, eller en försäljning af blott
några famnar ved skulle kunna föranleda till yrkande om boskilnad.
Jag tror icke, att man i verkligheten har att befara något
dylikt, utan det är väl egentligen i det fallet, att mannen tagit
sig till att hustrun ovetande, eller mot hennes vilja, realisera större
delen af skogen å den fastighet, som hustrun ärft eller förvärft
före äktenskapet, som boskilnad kan komma i fråga.
Utom den betydelse ifrågavarande stadgande har för att
skydda hustruns enskilda rätt i boet, har detsamma, mina herrar,
äfven betydelse med afseende å arfsförhållandena, när man jemför
detta stadgande med förutvarande stadgande. Om hustruns enskilda
fastighet blifvit förvandlad till penningar, aktier eller annan lös-
eller fast egendom, har, enligt hittills gällande lagstadganden, den¬
samma, som i allt fall rätteligen vore hustruns enskilda egendom,
betraktats såsom förvärfd under äktenskapet och sålunda blifvit
gemensam egendom, till följd hvaraf, då hustrun dött, hennes arf-
vingar icke fått ärfva mer än hälften eller hennes, som den då kallats,
giftorätt i densamma. Det är derför också nödvändigt, att stad¬
gande införes derom, att dylik egendom, äfven efter det den blifvit
förvandlad, är henne enskildt tillhörig, så att hennes arftagare äfven
under sådana förhållanden utfå sin lagliga rätt.
Det är med fäst afseende på dessa vigtiga förhållanden och
den stora betydelse, som ifrågavarande stadgande har för mer än
hälften af fastigheterna i vårt land, som jag anser det vara alldeles
nödvändigt, att man tager in detta stadgande i lagen, om man
verkligen vill på fullt allvar skydda hustruns enskilda egendom,
som blifvit ärfd eller förvärfd före äktenskapet.
På denna grund, herr talman, ber jag att få yrka bifall till
den nu föredragna paragrafen.
Rör. förslag
till lag ang.
ändring i vissa
delar af gifter-
mälsbalken
m. m.
(Forts.)
N:o 31. 16
Onsdagen den 27 April.
Rör. förslag Häruti instämde herrar Olsson i Åsak och Nordin i Ham-
tiU lag ang. merdal.
ändring i vissa
delar af gifter-
mdisbaiken Herr Hjelmérus: Herr grefve och talman, mina herrar!
m. m. Med anledning af de formella anmärkningar, som herr statsrådet
(Ports.) och chefen för kongl. justitiedepartementet framstält mot 2:dra
paragrafen uti 9:de kapitlet af utskottets förslag, skall jag vördsamt
tillåta mig att yrka återremiss af detsamma till det särskilda ut¬
skottet.
Jag tänker mig nemligen saken så, att den ifrågavarande an¬
märkningen har den betydelsen, att Kongl. Maj:ts sanktion icke är
att förvänta i händelse af bifall till utskottets hemställan; och i
sådant fall finner jag en omarbetning af den ifrågavarande punkten
bättre än ett antagande af densamma i det skick, hvari den nu
befinner sig.
Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Som den förste
talaren antydde, är denna lag afsedd att skydda den gifta qvinnaus
eganderätt. Men jag får säga, att om det också i många fall kan
vara behöfligt, att större skydd funnes än hittills varit fallet, kunna
dock bestämmelserna i detta fall gå för långt på många områden.
Jag tror särskild^ att i den föredragna paragrafen är utskottets re¬
digering sådan, att den går för långt beträffande denna sak. Såsom
synes af paragrafens ordalydelse, sådan den nu föreligger från ut¬
skottet, har en man icke rätt att sälja ens det ringaste af den skog,
som icke användes för egendomens behof; och detta är väl en be¬
stämmelse, som åtminstone de flesta af oss icke kunna gilla. Jag
tänker t. ex. på, att en man, som med stora omkostnader indelat
sin skog till trakthuggniug, icke har rätt utan hustruns skriftliga ja och
underskrift med tvenne gode män som vittnen att sälja ett enda
träd af skogen, som är afsedd att under året afverkas. Jag tror
knappt, att någon ledamot från mellersta eller södra delen af landet
kan vara med om det, utan att åtminstone den del af utskottets
förslag, som lyder: »eller annorledes än för egendomens behof,af¬
verka skog derå» bör utgå.
För den händelse man skulle besluta återremiss till utskottet,
tror jag, att utskottet med litet god vilja kan verkställa eu omre¬
digering, så att åtminstone denna bestämmelse komme bort.
Jag har ingenting emot bifall till Kongl. Maj:ts förslag, ty
der finnes åtminstone icke denna bestämmelse med. Men då jag
antager, att kammaren icke vill vara med härom, utan hellre om¬
redigerar paragrafen i det syfte motionärerna angifvit och nu från
statsrådsbänken antydts, yrkar jag återremiss till utskottet af den
föredragna punkten.
Herr Lindhagen: Jag skall be att få påpeka något beträf¬
fande paragrafens andra moment. I gällande lag innehåller nemli-
17 N:o 31.
Onsdagen den 27 April.
gen motsvarande paragraf, att hustru kan i vissa fall få sälja af boets
egendom, icke blott i sådana fall, som stå här uppräknade, utan
äfven i det fall, att hon har mannens samtycke och fullmagt. Så¬
som jag förut ämnat framhålla, kommer enligt nu föreslagna lag
den otydlighet, som hvilar öfver mannens målsmansskap, och den
förödande inverkan, det har på uppfattningen af hustruns rättshabi-
litet, att väsentligen fortfara. Ehuru jag nyss af viss anledning icke
fick tillfälle att framställa denna min åsigt — jag hade ämnat när¬
mare utveckla och belysa, hurusom nu de naturligaste, af förefint¬
liga missförhållanden betingade samt utan rubbningar eller olägen¬
heter genomförbara framstegen på detta lagstiftningsområde vore
dels ett uttryckligt, förlösande stadgande såsom i norska lagen om
att gift qvinna har samma myndighet som den ogifta med de be¬
gränsningar, som påkallas af mannens förvaltningsrätt öfver gemen¬
sam egendom, dels upptagande i lagen af 1884 års Riksdags fordran,
att gift qvinna skall ega förvalta sin enskilda egendom utan att
särskilt förbehåll derom genom förord eller annorledes erfordras —
vill jag dock hafva anmärkt, att det måste anses önskvärdt, att
lagen fortfarande föreskrifver, att hustru kan på grund af mannens
samtycke och fullmagt få vidtaga vissa åtgärder vid boets förvalt¬
ning. På grund af otydligheten angående hustruns rättshabilitet
kommer man, i fall detta stadgande faller bort, att stå tveksam,
huru dermed förhåller sig, och särskildt i praktiken kommer en gift
man ofta att känna sig osäker, om han har rättighet att gifva hustrun
fullmagt att sälja till exempel en fastighet. Detta gamla stadgande
har dock eu afsevärd praktisk innebörd, nemligen att i fall mannen
är frånvarande eller eljest förhindrad, han alltid skall hafva till hands
den utvägen att gifva hustrun, som står honom närmast, befogen¬
het att handla å hans vägnar. Denna befogenhet är icke sjelfklar,
och derför vore det önskligt, om detta stadgande stode qvar. Åt¬
minstone må det kunna anses vara af behofvet påkalladt, att herr
statsrådet och chefen för kongl. justitiedepartementet kanske benä¬
get ville meddela, att med stadgandets borttagande icke afses att
taga bort denna befogenhet, som mannen nu har, så att det åtmin¬
stone må i papperen förekomma något uttalande som ledning för
bedömandet af hvad förslaget i det hänseendet afser.
Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Annerstedt:
Med anledning af den siste talarens yttrande ber jag att få tillkänna¬
gifva, att enligt mitt förmenande stadgandet fått den förändrade
lydelse, som det nu i olikhet med nu gällande lag erhållit, icke på
den grund, att man ansett, att sådan fullmagt icke vidare skulle
kunna gifvas.
Jag anser mig så mycket mer berättigad till en sådan för¬
klaring, som det är uppenbart, att, om afsigten varit att införa en
dylik förändring i nu gällande rätt, skulle den blifvit i yttrandet
vid förslagets afgifvande motiverad, hvaremot i detta yttrande hvad
Andra Kammarens Prof. 1898. N:o 31. 2
Rör. förslag
till lag ang.
ändring i v issa
delar af gifter-
mälsballcen
m. m.
(Forta.)
N:o 31. 18
Onsdagen den 27 April.
Rör. förslag som är klart och öfverensstämmer med hittills gällande rätt icke
till lag ang. upptagits och motiverats.
ändring i vissa
delar af gifter-
mälsbalken Härmed var öfverläggningen slutad. Paragrafen återremitterades.
in. m.
(Ports.)
§ 3 äfvensom rubriken till den sålunda genomgångna afdel-
ningen af utskottets förslag godkändes.
Kap. 10 § 2 med tillhörande afdelningsrubrik godkändes.
Kap. 11 §§ 1—7.
Godkändes.
Enligt utskottets förslag skulle § 8 erhålla följande lydelse:
Har samfäld egendom gått till betalning af gäld, derför, efter
ty i 1, 3 eller 4 § är sagdt, samfälda boet ej svarar, eller har gäld,
som i 5 § sägs, guldits af annan samfäld egendom än den, hvar¬
öfver hustrun egt råda, eller har samfäld egendom blifvit genom
ena makens särskilda vållande och förgörelse, utan nytta för andra
maken, boet afhänd, eller till förbättring af ena makens enskilda
egendom använd, skall vid boets delning den make, som sålunda
njutit enskild fördel af samfälda boet eller vållat dess minskning,
af sin lott i boet och enskilda egendom gifva andra maken veder¬
lag till så stort belopp, som svarar mot den senares giftorätt i hvad
ur samfälda boet gått.
I afgifven reservation hade deremot herr Dickson för denna
paragraf föreslagit följande affattning:
Har samfäld egendom gått till betalning af gäld, derför, efter
ty i 1, 3 eller 4 § är sagdt, samfälda boet ej svarar, eller har gäld,
som i 5 § sägs, guldits af annan samfäld egendom än den, hvar¬
öfver hustrun egt råda, eller har samfäld egendom blifvit genom
ena makens särskilda vållande och förgörelse, utan nytta för andra
maken, boet afhänd, skall vid boets delning den make, som sålunda
njutit enskild fördel af samfälda boet eller vållat dess minskning,
af sin lott i boet och enskilda egendom gifva andra maken veder¬
lag till så stort belopp, som svarar mot den senares giftorätt i hvad
ur samfälda boet gått.
Finnes vid bodelning samfäld egendom vara använd till sådan
förbättring af ena makens enskilda egendom, som ej är att räkna
till dess underhåll och skötsel, gifve ock den make af sin giftorätt
och enskilda egendom vederlag, beräknad efter andra makens gifto¬
rätt i hvad mot värdet af förbättringen svarar.
Onsdagen den 27 April.
19 .Vjo 81.
Ordet lemnades till
Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Annerstedt,
som anförde: Herr grefve och talman, mina herrar! Såsom herrarne
finna af utskottets betänkande, har dess ordförande vid denna para¬
graf anmält sin reservation och hemstält, att till den lydelse af
paragrafen, som utskottet föreslagit, måtte fogas ett tillägg, som
motsvarar sista stycket enligt Kongl. Maj:ts proposition, och deremot
de i paragrafen inskjutna orden »till förbättring af ena makens en¬
skilda egendom använd» måtte uteslutas. Om man betänker, att
afkastningen af enskild egendom är gemensam egendom, så inses
lätteligen, att om under förvaltningen af enskild egendom den make,
som förvaltar densamma, på sedvanligt sätt använder eu del af års¬
inkomsten till sådant underhåll och förbättring, som äro alldeles
nödvändiga för att den fasta egendomen skall bibehålla sitt värde
och icke, om det är fast egendom på landet, upphöra att gifva
någon inkomst eller, om det är fast egendom i stad, till följd af
bristande modernisering gifva betydligt mindre hyra än förut — det
är, säger jag, alldeles tydligt, att på detta sätt under årens lopp
i ett långvarigt äktenskap ganska betydliga summor af den fasta
egendomens afkastning gå till egendomens underhåll och förbättring.
Autages nu utskottets förslag oförändradt, så blir följden deraf, att
den andra maken på detta sätt skall få en vederlagsfordran, som
så vidt jag förstår, är föga berättigad. Det är tydligt, att vid en
fast egendom på landet, som afkastar 6 procent, 2 procent af denna
afkastning kunna, på sätt man stundom finner uppgifvet, blifva
använda år för år till nybyggnad af lador o. s. v., täckdiken, sjö-
sänkningsföretag, och att detta oaktadt egendomen efter 30 år vid
äktenskapets upplösning är lika mycket värd, som när äktenskapet
ingicks. Under sådana förhållanden skulle den andra maken få en
tredjedel af egendomens värde Överflyttad på sig såsom resultatet
af förvaltningen under äktenskapet.
Om jag nu tänker mig, att mannen sköter hustruns enskilda
egendom, så får han på detta sätt en anpart i denna egendom, som
lagen dock säger skola vara hustruns, oaktadt ingenting annat gjorts,
än att en del af egendomens afkastning användts till sådana för¬
bättringar, som äro nödvändiga för egendomens bestånd. En sådan
obillighet är förekommen genom det af Kongl. Maj:t föreslagna till-
lägget. att den samfälda egendomen skall vara använd till sådan
förbättring, som ej är att räkna till underhåll och skötsel, och att
vederlaget skall utgå i förhållande till det ökade värde egendomen
genom användning af den samfälda egendomen vunnit.
Det är deremot alldeles rigtigt, att om afkastningen användes
på sådant sätt, att egendomen verkligen stiger i värde, det i detta
fall icke ligger någon obillighet deri att gifva den andra maken
giftorätt i öfverskottet.
Med detta betraktelsesätt torde det vara uppenbart, att jag
Rör. förslag
till lag ang.
ändring i vissa
delar af gifter-
mdlsbalken
m. vi.
(Forts.)
N:o 81. 20 Onsdagen den 27 April.
Rör. förslag skulle önska, att kammaren funne skäligt att bifalla den af särskilda
till lag ang. utskottets ordförande, landshöfding Dickson, i reservationen fram-
delar^a/gifter- lydelsen af paragrafen.
mdlsbalken
m. m. Herr Ploman yttrade: Såvida till förbättring af endera makens
(Forts.) enskilda egendom användts något af boets samfälda tillgångar, skall
vederlag derför enligt Kongl. Maj:ts förslag beräknas efter värdet
af den vunna förbättringen. Utskottet deremot bar föreslagit, att
vederlaget skall utgå med det belopp, som till förbättringsarbetet
blifvit använda Skälen för den af utskottet föreslagna ändringen
ha varit, dels att det skulle blifva förenadt med största svårighet
att vinna fullt nöjaktig utredning om förbättringens värde, enär
sådant förutsätter, att den enskilda egendomen skulle — hvad dock
säkerligen sällan komme att inträffa — blifvit sa väl före förbätt¬
ringens påbörjande som vid dess slut uppskattad, dels att billigheten
synts utskottet fordra, att den make, som till sin enskilda fördel
vidtagit dylika arbeten, ensam bör vidkännas kostnaderna och de
eventuella förlusterna deraf, och dels att, enär i det uti lagförslaget
omhandlade fall, då makes enskilda tillgångar användts till förbätt¬
ring af andra makens egendom, det föreslagits och af utskottet
blifvit gilladt, att vederlag skall utgå med beloppet af de gjorda
utgifterna, utskottet ansett det vara lämpligast att för bestämmande
af vederlagets storlek i båda fallen tillämpa samma beräkningsgrund.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag vördsamt
om bifall till utskottets förslag.
Vidare anfördes icke. Utskottets förslag godkändes.
§§ 9 och 10.
Godkändes.
För §11 hade utskottet föreslagit följande lydelse:
Har å fast egendom, som tillhör ena maken enskilda afverkats
skog utöfver egendomens skäliga afkastning, och har den afverkning
kommit andra maken eller det samfälda boet till godo, skall veder¬
lag utgå efter de i 9 och 10 §§ stadgade grunder.
Beträffande denna paragraf anförde:
Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Annerstedt:
Det stadgande, som innehålles i § 11, finnes redan i § 9 eller i § 7
enligt Kongl Maj:ts förslag. Den redaktion, som utskottet har valt,
torde sålunda vara otillfredsställande. Det vore derför önskligt, att
kammaren ville återremittera ll:te paragrafen, på det att utskottet
måtte göra det tillägg, som det kan anse vara behöfligt i 9 paragrafen
Onsdagen den 27 April.
21 N:o 31.
och på detta sätt det stadgande, som nu förekommer ill paragrafen, Rör. förslag
måtte komma på sitt rätta ställe i lagen. ull lag ang.
* ändring i vissa
delar af gifter-
Herr Hjelmérus: Vid behandlingen af denna paragraf (§ 11 mdlsbalken
giftermålsbalken) har jag icke deltagit som ledamot af utskottet, m. m.
utan blott som suppleant afhört förhandlingarne. Jag vill inga- (Ports.)
lunda vara solidarisk med utskottet beträffande lydelsen af detta
stadgande, utan jag håller före, att en omarbetning eller helst ett
borttagande af paragrafen är alldeles nödvändigt. Jag skall emeller¬
tid nu, då statsrådet och chefen för justitiedepartementet förklarat,
att han finner paragrafen vara af beskaffenhet att behöfva åter¬
remitteras, blott inskränka mig till att yrka återremiss af den¬
samma.
Vidare ytfrades ej. Paragrafen visades åter till utskottet.
§ 12 äfvensom af utskottet föreslagna öfver gångsstadgande, in¬
gress och rubriker godkändes; hvarefter utskottets i punkten 1 gjorda
hemställan förklarades vara genom kammarens ofvan antecknade
beslut besvarad.
Punkterna 2—5.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
I punkten 6 hemstälde utskottet:
att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts förslag till
lag om boskilnad icke kunnat oförändradt godkännas, måtte för sin
de! antaga ett inom utskottet uppgjordt förslag till lag i samma ämne.
§§ i-e.
Godkändes.
Enligt utskottets förslag skulle § 7 erhålla följande lydelse:
År ansökning om boskilnad gjord allenast af endera maken,
teekne rätten eller domaren å ansökningen kallelse å makarne att
sig vid rätten inställa, i stad sist inom åtta dagar och på landet å
viss dag under pågående eller näst infallande lagtima ting eller ock
å urtima ting, der sådant äskas.
Kallelsen skall genom sökandens försorg delgifvas andra maken.
Är denne ej tillstädes å den för inställelsen utsatta dag, och visas
ej, att kallelsen blifvit delgifven i så god tid, att maken kunnat
iakttaga inställelse, eller ock att för delgifningen hinder mött, vare
ansökningen förfallen. Har maken särskilda gånger blifvit med kal¬
lelsen sökt i sitt hemvist, utan att maken sjelf eller ombud kunnat
träffas eller upplysning vinnas, hvar maken sig uppehåller, utsätte
Nso 81. 22
Ouadagen den 27 April.
Rör. förslag rätten dag för ärendets vidare behandling och förelägga genom kun-
till lag ang. görelse, som införes i allmänna tidningar^ tre gånger, sista gången
'delar a/ ifter m'ns^ två månader före nämnda dag, maken att sig vid rätten in-
måisbalken finna. Kommer ej maken, utgöre den omständighet icke hinder för
m. m. boskilnadsmålets vidare handläggning.
(Forts.) Varder boskilnadsansökningen medgifven eller visas till den¬
samma skälig anledning, och är ej bouppteckning ingifven, meddele
rätten förordnande för lämplig person att uppteckningen författa,
såsom i 6 § sägs.
Ordet lemnades till
Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Annerstedt,
hvilken anförde: Utskottet har i sitt bemödande att förekomma att
eu frånvarande make vid sin återkomst till sin förvåning finner, att
boskilnad sökts och beviljats, dock infört väl långa tidsbestämmelser,
då utskottet föreslår, att kungörelse skulle i allmänna tidningarne
införas tre gånger, sista gången minst två månader före den af rätten
för ärendets vidare behandling utsatta dag. Då man erinrar sig
vigten af att icke allt för lång tid förflyter från det boskilnads¬
ansökningen ingifvits och till dess ansökningen kan blifva pröfvad
och — i händelse sådana omständigheter föreligga, hvilka berättiga
till boskilnad — beviljad, torde två månaders uppskof i förevarande
fall för frågans upptagande till pröfning vara för lång tid. Det kan
icke heller för den frånvarande maken vara behöfligt att hafva så
lång tid, hvadan jag hoppas, att kammaren måtte vidtaga en för¬
kortning af denna tidsbestämmelse, så vida icke kammaren före¬
drager att återremittera paragrafen. För mig har uppgifvits, att en
tid af en månad skulle vara fullkomligt tillräcklig för ändamålet.
Herr Restadius yttrade: Äfven jag anser synnerligen vigtigt,
att boskilnadsärende så fort som möjligt varder afgjordt och håller
derför före, att den af utskottet föreslagna kungörelsetiden är allt
för lång och kan och bör inskränkas. Då jag emellertid icke hörde,
hvad herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet yttrade och
för den skull ej kan bedöma innehållet af hans uttalande, föranlåtes
jag jemväl af sådan anledning yrka, att frågan återremitteras till ut¬
skottet, på det att utskottet må taga denna sak under öfvervägande.
Vidare anfördes icke. Paragrafen återremitterades.
§§ 8 och 9 i utskottets förslag hade följande lydelse:
§ 8.
Bouppteckningen skall, der ej laga hinder möter, af begge ma-
karne inför rätten med ed fästas; och hålle rätten hand deröfver.
Onsdagen den 27 April.
23 Nio 31.
g 9. Här. förtlag
. ..... WK /aj avg.
Sedan bouppteckningen blifvit med ed fästad, meddele rätten sa ändring i vissa
snart ske kan beslut i boskilnadsfrågan. delar af gifter-
mälsbalken
m. m.
I fråga härom anförde: (Forte.)
Herr Wavrinsky: Jag byser den uppfattningen, att edgång
bör inskränkas till det minst möjliga. Jag tillåter mig derför, berr
talman, yttra några ord i afseende på den nu föredragna punkten,
mot hvilken jag hyser betänkligheter. Utskottet har anfört, att det
är af vigt icke allenast för makarne sjelfva i deras inbördes för¬
hållande, utan äfven för deras borgenärer, »att den föreskrifna upp¬
teckningen af makarnes bo varder, så vidt möjligt, fullständig och
tillförlitlig», och åberopar den föreslagna 18 paragrafen. Jag kan
visserligen icke förneka, att utskottet dervid anfört goda skäl, men
det förefaller mig, som om den 18 paragrafen, som åberopas, inne¬
håller en bestämmelse, som skyddar borgenärerna, äfven om en falsk
bouppteckning gjorts. Det heter: »Ej må skifte ske förr än all ve¬
terlig gäld, derför samfålda boet svarar, gulden blifvit. Sker annor¬
ledes, soaré makarne, en för begge och begge för en, för samma
gäld.» Det synes mig, vid sådant förhållande, som om det stode
öppet för borgenärer att, i händelse falsk bouppteckning gjorts,
göra sig betäckta. Skulle emellertid icke så vara förhållandet och
genom Kongl. Majt:s förslag tillräckligt skydd ej lemnades, hem¬
ställer jag, om man icke kunde välja en medelväg, så att edgång
gjordes beroende af dels andra makens yrkande, dels äfven af bor¬
genärs.
Jag hemställer alltså, att kammaren måtte taga i öfvervägande,
om icke 8 paragrafen kunde komma att lyda så: »Rigtigheten af
upprättad bouppteckning vare make pligtig att med ed inför rätten
fästa, der det af andra maken eller borgenär yrkas.» Och anhåller
jag för den skull om återremiss till utskottet af den nu föredragna
punkten.
Herr John Olsson instämde häruti.
Herr Behmer yttrade: Stadgandet uti denna paragraf om
ovilkorlig edgång för båda makarne beträffande bouppteckning har
tillkommit uteslutande ur synpunkten af borgenärernas intresse. Man
har nemligen tänkt sig den möjlighet, att det skulle kunna ligga i
makarnes intresse att, för att påskynda skiftet dem emellan, under¬
låta att till bouppteckning uppgifva en eller annan fordringsägare,
och, sedan de blifvit betalda, hvilka voro veterliga, så möter enligt
18 paragrafen icke något hinder för skifte. Sant är, såsom den
förre talaren anmärkte, att det föreligger det ansvar för dem, att
om de skifta boet förr än all veterlig gäld gulden blifvit svara de
»so 81. 24
Onsdagen den 27 April.
Rör. förslag eu för begge och begge för eu för samma gäld. Men det är icke
ändiln iTtisa c*etsamma för borgenären att gå till det samfälda boet, som finnes
delar af gifter-' behåll, innan skifte skett, eller att vidtaga motsvarande åtgärd,
målsbalken sedan det skingrats åt två håll. Så mycket svårare är det för
m- m. honom, som det mycket lätt händer, att han icke förrän lång tid
(Forts.) efter får veta, att boskilnad sökts och beviljats. I allt fall är det
mera möjlighet för makarne att kunna undandraga sina tillgångar
efter det skifte skett än förut. Det är på den grund detta stad¬
gande tillkommit.
Hvad beträffar herr Wavrinskys förslag, att man borde införa
stadgande derom, att bouppteckningsedens afläggande skulle vara
beroende antingen af makarnes eller af borgenärernas begäran, så
är det senare alternativet alldeles olämpligt derför, att borgenär
egentligen aldrig blifver på annat sätt underrättad om eu boskilnad
än genom kungörelse i allmänna tidningarne; och huru pass mycken
uppmärksamhet som egnas åt sådana kungörelser, det känna vi alla.
Inom utskottet yrkade jag, att borgenär skulle, på samma sätt som
nu vid konkurs eger rum, underrättas om boskilnad, men härpå
ville ej utskottet gå in. Hade så skett, då hade borgenär haft till¬
fälle att bevaka sin rätt, att tillse, att hans fordran funnes intagen
i bouppteckningen, men nu går detta icke för sig.
På grund af hvad jag nu anfört, ber jag att få yrka bifall till
utskottets förslag.
Herr Restadius: Jag är för min del icke tillfredsstäld med
det förslag, med hvilket utskottet i förevarande hänseende fram¬
kommit. För mig ställer sig saken så, att man icke bör använda
edgång annat än när det är alldeles nödvändigt.
Hvad åter herr WavriDskys förslag beträffar, så kan det väl
icke vara rätt, att hvilken borgenär som helst skall få framställa
yrkande på edgång. Sådant yrkande bör, enligt min mening, alle¬
nast få tillkomma den borgenär, hvilkens rätt är beroende af att
bouppteckningen är rigtig.
Jag vill emellertid icke på stående fot afgöra denna fråga, utan
ber att få yrka, att ärendet måtte återremitteras till utskottet, på
det att utskottet måtte taga under förnyad ompröfning, huruvida
icke Kongl. Maj:ts förslag genom ändring i det af herr Wavrinsky
och mig angifna syftet blefve mera tillfredsställande.
Häruti instämde herrar Zetterstrand, Larsson i Mörtlösa och
Byström.
Herr Bromée: Inom utskottet har jag hållit på, att Kongl.
Maj:ts förslag vore att föredraga framför utskottets. Jag har den
åsigten, att man icke bör ställa så till, att folk skola svära så att
säga både i tid och otid; och jag tror mig ha den erfarenheten,
Onsdagen den 27 April.
2 Nso 31.
att jag kan säga, att det särskildt för hustrur kännes mindre be¬
hagligt att gå till rätten och aflägga ed. Vi veta ju, att boupp¬
teckning efter död man eller qvinna går så till, att, sedan uppteck¬
ningen verkstälts, densamma under edsförpligtelse underskrifves, men
med öppen rätt för den, som anser bouppteckningen origtig, att
klandra densamma. Jag anser, att det i förevarande fall bör vara
lika. Ty det bör väl icke åligga den ena maken att svära, då
hvarken den andra maken eller någon borgenär yrkar det.
Då jag inom utskottet förfäktat denna mening, men, af anled¬
ning att jag i hufvudsak gillar utskottets förslag, icke velat, för att
ej riskera att detsamma skulle kunna rifvas sönder, reservera mig,
skall jag icke motsätta mig en återremiss.
Herr Lindhagen: Som det föreslagits, att paragraf 8 skall
till utskottet återremitteras i syfte att utskottet skall taga i för-
nyadt öfvervägande, huruvida icke Kongl. Maj:ts förslag vore att
föredraga framför utskottets, skall jag be att till de skäl, som tala
för en sådan återremiss, lägga ytterligare ett.
IJti boskilnadsförordningen har nemligen föreslagits, att hädan¬
efter tvenne makar, när de blifva öfverens om boskilnad, skola kunna
vinna den endast på grund af sin öfverenskommelse. Skälet, hvar¬
för man föreslagit ett sådant stadgande, angifves vara, att det för
makar ofta måste vara synnerligen obehagligt att inför domstol
framlägga de misshälligheter, som eljest skulle berättiga dem till
boskilnad. Då nu emellertid, enligt utskottets förslag, äfven i detta
fall båda makarne måste med ed inför domstol bestyrka den upp¬
rättade bouppteckningen, så införes härmed ett för båda makarne obe¬
hagligt moment, nemligen det som ligger i att uppträda inför dom¬
stol och aflägga eden. Derigenom komma kanske i många fall
makar att draga sig för att söka den boskilnad, som man velat
lemna dem tillfälle till genom det nya stadgandet: boskilnad på
grund af öfverenskommelse.
Herr Ploman: Herr talman! Äfven jag har i utskottet yttrat
mig för bibehållande af Kong!. Maj:ts förslag i denna del oföränd-
radt, men af enahanda skäl som den näst siste ärade talaren har
jag icke velat reservera mig mot utskottets förslag, helst detsamma
öfverensstämmer med nu gällande lag. Då emellertid yrkande om
ändring och återremiss af den utaf utskottet föreslagna § 8 nu blifvit
framstäldt, ber jag få nämna, att jag emot samma yrkande icke
har något att erinra; hemställande jag likväl, om detta blir kam¬
marens beslut, att jemväl § 9, som i så fall måste ändras till öfverens¬
stämmelse med § 8, måtte till utskottet återremitteras.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, beslöt kam¬
maren till utskottet återförvisa såväl § 8 som § 9.
Rör. förslag
till lag ang.
ändring i vissa
delar af gifter-
målsbalken
ra. m.
(Forts.)
N:o 31.
26
Onsdagen den 27 April.
Återstående §§ 10—31, äfvensom utskottets förslag till öfver¬
gång sstadgande, rubriker och ingress godkändes, hvarefter utskottets
i punkten 6 gjorda hemställan förklarades vara besvarad genom
kammarens i fråga om det i denna punkt framlagda lagförslag re¬
dan fattade beslut.
Punkterna 7—11.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
§ 9-
Ang. förslag
till lag om de
svenska lap¬
pames rätt
till renbete i
Sverige.
(Forts.)
Herr talmannen anmälde härefter till fortsatt föredragning:
Lagutskottets utlåtande n:o 66, i anledning af Kongl. Majrts
proposition med förslag till lag om de svenska lapparnes rätt till
renbete i Sverige och till lag om renmärken samt i anledning af
i ämnet väckta motioner.
Ordet begärdes härvid af
Herr Husberg, hvilken yttrade: Herr grefve och talman, mina
herrar! Jag tillåter mig hemställa, huruvida det icke vore lämp¬
ligt, att, vid föredragningen af de återstående paragraferna i lag¬
förslaget, allenast paragrafernas n:r uppläsas, och att endast då
sådant särskild t påyrkas sjelfva paragrafernas text uppläses.
Den af herr Husberg sålunda gjorda hemställan bifölls.
I ordningen förekom först § 2 i det af utskottet i punkten 1
framlagda förslag till renbeteslag, hvilken paragraf godkändes.
§§ 3-30.
Godkändes jemväl.
§ 31 i utskottets förslag var så lydande:
Ej må å de områden, som blifvit till lapparnes uteslutande
begagnande anvisade, bete, slåtter, jagt eller fiske af lapparne till
annan upplåtas. Sker sådan upplåtelse, vare den ogild.
Yarder bete eller slåtter å dylikt område af lapparne ej användt,
och finnes upplåtelse deraf tills vidare kunna ske utan intrång eller
skada för lapparne, ege Konungens befallningshafvande att mot lega
upplåta betet eller slåttern, intill dess behof deraf för lapparne åter
uppstår. Kan å dylikt område upplåtelse af rätt till jagt eller fiske
ske utan skada för lapparne, ege ock Konungens befallningshafvande
Onsdagen den 27 April. 27
att tills vidare tillåta annan att emot afgift å området jemte lap-
parne utöfva jagt eller fiske. På sådana områden, som upplåtits till
utvidgning af de vid afvittringen afsätta renbetesfjell i Jemtlands
län, må jemväl inegor, som icke äro för lapparne behöfliga, utarren¬
deras. Vid utarrendering af bete, slåtter eller inegor skall fästas
det vilkor, att arrendatorn sjelf må freda såväl växande som bergad
gröda från intrång af renar.
Innan upplåtelse, som ofvan förmäles, må ega rum, skola de
lappar, hvilka ega rätt att å området uppehålla sig med sina renar,
i ärendet höras. Medel, som inflyta genom sådan upplåtelse, skola
enligt de bestämmelser, som gifvas af Konungen, användas till för¬
mån för lapparne.
I fråga härom anförde:
Herr Kar de 11: Herr grefve och talman, mina herrar! Under
sommarvandringar uti fjellen i Jemtland har jag då och då träffat
på lappar. Så sammanträffade jag för tre år sedan i Offerdals fjell-
trakter med en lapp, som sedan under loppet af flere dagar var min
ständige följeslagare. Han omtalade bland annat, att lapparne der
i trakten voro mycket missnöjda med att renbetesfjell utarrenderades
åt nybyggare, enär dessa nybyggares kreatur nedtrampade och för-
derfvade renmossan, hvilken, sedan den en gång blifvit förderfvad,
behöfde mycket lång tid för att återväxa. Följden häraf blef, sade
han, den, att dessa renbetesfjell för långa tider undandrogos lapparne.
Och det onda förvärrades ytterligare i följd deraf, att renarne skydde
nötkreaturen. Han gick till och med så långt, att han förklarade
sig anse, att utarrenderandet af renbetesfjellen och den deraf följande
förminskningen i tillgången på renbete vore en af de väsentligare
anledningarne till, att lapparnes välstånd på senare tider, såsom
bekant vore, gått tillbaka. Huruvida han hade fullständigt rätt i
dessa sina påståenden, kan jag icke säga, men jag antager, att hans
klagomål voro åtminstone icke alldeles oberättigade. Jag förmodar,
att herrar komiterade, hvilka rest omkring i Norrland och samtalat
med en mängd lappar, skola kunna upplysa om huru det verkligen
förhåller sig med den saken. Jag förstår för öfrigt mycket väl,
att det finnes länderier, som behöfva och kunna utarrenderas. Detta
är t. ex. förhållandet med sådana inegor, som, af ålder uppodlade,
af staten på senare tider inköpts till renbetesmarker, såsom t. ex.
Ljusnedals bruk i Tännäs och Högläkardalen i Oviksfjellen. Det
har åtminstone talats om att äfven denna skulle inköpas till ren¬
betesland. Men det förhåller sig naturligtvis på helt annat sätt
med de egentliga renbetesfjellen, och derför må man icke förtänka
lapparne, om de icke med blida ögon se nybyggarne med sina hjor¬
dar tränga in på deras reserverade områden.
Nu har visserligen såsom ett korrektiv häremot af utskottet
föreslagits, att lapparne skulle höras för hvarje gång det vore fråga
N:o 31.
Ang. förslag
till lag om de
svenska lap¬
parnes rätt
till renbete i
Sverige.
(Forts).
N:o 31. 28
Onsdagen den 27 April.
Ang. förslag om att utarrendera renbetesfjell. Det kan ju kända, att detta korrek¬
tiv! lag om de -r tillräckligt; men nog skulle jag för min del hellre hafva sett,
S'parnes rätt i stället för lapparnes hörande det talats om deras samtycke,
till renbete i Jag skall emellertid tills vidare icke framställa något yrkande i
Sverige, detta afseende.
(Forts.) I sammanhang härmed ber jag emellertid att få vidröra en
annan fråga, nemligen det minskade välståndet der uppe bland jemt-
landslapparne. — Hvad jag här yttrar, afser nemligen endast Jemt-
land och icke de nordligare lappmarkerna. — Detta välstånd kar
nemligen på sista tiden i hög grad gått tillbaka. Som bekant, ut-
göres lapparnes redbaraste egendom af deras renar. Af Konungens
befallningshafvandes i Jemtlands län femårsberättelse för åren 1891
—1895 framgår nu, att renbeståndet i nämnda län, hvilket vid
slutet af år 1890 uppgick till ett antal af mellan 60 och 70 tusen,
vid slutet af femårsperioden, d. v. s. i början af år 1896, nedgått
till ett antal af allenast 27,168 stycken. Således hade lapparne i
Jemtlands län under denna korta tid — en period af allenast fem
år — förlorat mer än hälften af sin egendom. Hvart ha nu dessa
lappar, som förlorat sina renar, tagit vägen? Jo, några få af dem
ha slagit sig ned såsom nybyggare i fjelltrakterna och drifva der
boskapsskötsel; och med dessa är det jemförelsevis väl bestäldt.
Några få åter lefva såsom fattighjon på statens bekostnad. Men
den öfriga delen — kanske inemot hälften af hela lappbefolkningen
— har dragit ned i landet och stryker omkring på bygden, »lif¬
närande sig», såsom Konungens befallningshafvande yttrar, »med
tillverkning och försäljning af qvastar, skidor och dylikt, men huf¬
vudsakligen med bettleri och i intet afseende höjande sig öfver den
vanliga lösdrifvarens nivå.» Detta synes vara det öde, som för
framtiden hotar lappmarksbefolkningen i Jemtland. Anledningen
härtill uppgifves af Konungens befallningshafvande vara »tilltagande
vårdslöshet från lapparnes sida i vården om deras hjordar, en allt
mera framträdande böjelse hos lappbefolkningen att öfvergifva det
hårda lifvet i fjellen och stridigheter mellan lapparne och de bofaste.»
Hvad det sista skälet beträffar — stridigheter mellan lapparne och
de bofaste — gäller detta egentligen icke om Jemtland, men
väl om Herjedalen. De förra skälen åter — jemte det, som jag
förut omnämnt, nemligen minskadt renbete — gälla tvifvelsutan
äfven om Jemtland. Hvadan kommer då denna tilltagande obe¬
nägenhet för det hårda lifvet i fjellen? Enligt hvad som uppgifves
af många der uppe, härrör förhållandet till god del af något, öfver
hvilket man för öfrigt icke har skäl att sörja, nemligen de ungas
vistelse i de fasta missionsskolorna. När de återvända derifrån, ha
de insupit andra vanor; de vilja då icke längre nomadisera, de ha
förlorat smaken för att sköta renhjordarne; denna vistelse i skolan
har medfört en helt och hållet förändrad stämning hos dem. Det
ser ut, som om den allt nivellerande kulturen, hvilken borttager
egendomligheterna hos folken, också skulle borttaga egendomlig-
Onsdagen den 27 April.
29 Ji:o 81.
heterna hos våra nomader i Jernband och småningom göra dem Ang. förslag
till bofaste. m la9 om
Jag vill lemna ett par illustrationer till hvad jag nu sagt. Den
lapp, hvilken, efter hvad jag förut nämnt, under någon tid var min till renbete i
följeslagare i fjelltrakterna, hade kort förut varit i välbergad ställ- Sverige.
ning och haft en betydande renhjord, men denna hade han gått (Forts.)
förlustig. Han hade då blott två renar qvar, hvilka han öfverlemuat
att skötas af en annan lapp. Sjelf hade han långt uppe på sluttningen
af ett fjell fått sig anvisad en liten obetydlig reservation, der lian
uppstält sin kåta, der han hade upptagit ett potatisland och födde
sju getter. Häraf lifnärde han sig och sin familj. För öfrigt ar¬
betade han hufvudsakligen som dräng åt en nybyggare, som egde
ett hemman i närheten och som för en jemförelsevis ringa betalning
fått arrendera en stor del af fjellet. Denne nybyggare lefde såsom
ett slags magnat just genom arrendet af renfjellet, under det att
lappen, den förut välmående lappen, lefde med nöd på ett litet
undantag. — På ett afstånd af ungefär en mil derifrån hade en
annan lapp slagit sig ned. Jag hade nio år förut gästat honom i
hans läger på högplatån vester om Mjölkvattnet. Då var han en
välmående man, som egde mellan ett och två tusen renar, och hörde
till de mera burgna lapparne. Nu deremot hade han ingenting
qvar; han hade liksom den förre blifvit ett slags nybyggare, som
lefde i små vilkor.
Med anledning af hvad jag nu anfört vill jag, då nu denna
paragraf föreligger, uttala den tanken, att det väl vore bättre, att
dessa renbetesfjell, om de nu i alla fall skola utarrenderas, dervid
dock i främsta rummet blefve använda till gagn för lapparne sjelfva,
på det att — om, såsom gifvet är, och hvilket vi, efter hvad som
på senare tider har inträffat, icke kunna för oss dölja, nomaderna
i Jemtlands lappmarker skola inom en icke aflägsen framtid helt
och hållet gå under som sådana — vi åtminstone må kunna trösta oss
dermed, att deras efterkommande icke urarta till en kringstrykande
stam af demoraliserade parias nere på bygden, i stället för att de
möjligen — tack vare de resurser för fast bosättning, på hvilka
renbetesfjellen onekligen hafva tillgång — skulle kunna blifva något så
när bergade landtmän. Det är visserligen sorgligt att tänka, att
våra nomader der uppe äro dömda till undergång; men om de nu
skola gå under, må vi åtminstone söka att göra öfvergången till
det bofasta lefnadssättet så lätt och så tilltalande som möjligt.
Jag skulle ha velat framställa det yrkandet, att vid upplåtelse,
hvarom i förevarande paragraf är fråga, lapparnes bifall skulle er¬
fordras och icke blott deras hörande. Emellertid skall jag för till¬
fället icke göra något yrkande, utan blott inskränka mig till att
hafva yttrat hvad jag här anfört.
Herr A. Hedin: Jag antager, att för det stora flertalet af kamma¬
rens ledamöter det skall vara en obehaglig uppenbarelse, som vi nu
N:o 31. 30
Onsdagen den 27 April.
Ang. förslag fatt af herr Kardell. Hvarför har då staten inköpt dessa renbetes-
till lag om de åt lapparne, om icke derför, att man sent omsider kommit till
S1>arnes rätt 'ns’g^ om och erkännande af den orätt, som vare sig genom görande
tilTrcnbéte i eller låtande från statens sida blifvit mot dem föröfvad. Hvartill
Sverige. dessa fjell skola användas, det ligger i sjelfva benämningen. Men
(Forts.) nu erfar man, att de användas på ett helt annat sätt, alldeles tvärt
emot det ändamål, hvartill de afsetts. För min del kan jag icke
tro annat, än att, om den ärade talaren behagar göra hvad han
nyss antydde, nemligen framställa ett bestämdt yrkande, detsamma
utan motstånd skall vinna kammarens bifall. Detta; kan natur¬
ligtvis icke sätta lagens utsigter att gå igenom i Riksdagen på spel;
ty om en så billig åtgärd som denna beslutes, lär väl — äfven om
den skulle af Första Kammaren förbises — frågan blifva föremål för
sammanjemkning.
Herr Kardell: Jag ville nyss icke göra något yrkande, eme¬
dan jag först ville höra, om mina ord skulle vinna något gehör
inom kammaren. Men då jag nu finner, att jag vunnit gehör och
fått understöd af herr Hedin, skall jag, herr talman, be att få yrka,
att i förevarande paragraf orden »i ärendet höras» måtte utbytas
mot orden »dertill lemna sitt samtycke».
Herr Crusebjörn: Herr grefve och talman, mina herrar!
Jag tror icke att, om den bestämmelse, som i § 31 förekommer,
vinner Riksdagens bifall, densamma skall på något sätt inverka på
lapparnes bestånd. Förhållandet har hittills varit det att, emedan
i dessa fjell jagt, fiske och bete på sina ställen funnits i öfverflöd,
utöfver hvad lapparne behöft, utarrendering af vissa betesmarker egt
rum genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg efter lapp¬
fogdens framställning. Medlen, som härför influtit, hafva i allmänhet
användts till lapparnes i länet bästa. Sådana utarrenderingar hafva
egt rum endast i Jemtlands län, men icke i Vesterbottens och Norr¬
bottens län. I Vesterbottens län har inträffat, att lapparne sjelfva
utan Kongl. Maj:ts befallningshafvandes medgifvande lemnat vissa
personer rättighet att mot förmåner, som dessa gifvit lapparne, idka
renbete, ja, till och med tillåtit dem att slå sig ned deruppe och
bryta jord. Detta hafva lapparne icke haft någon laglig rätt att
göra, och det har medfört väsentliga olägenheter. Ett, tu, tre
hafva personer uppträdt, som utan myndigheternas medgifvande, på
grund af löften af lapparne i trakten, slagit sig ned, odlat jord och
brutit nybygge. Efter någon tid hafva sedan lapparne påyrkat
deras aflägsnande, och då har det blifvit ett oerhördt skrik deruppe.
I Vesterbotten är förhållandet, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
icke vidare får lemna några nybyggen ofvanför odlingsgränsen. All
mark, som icke öfverlemnats töre 1868, den får lapparne disponera.
Emellertid har man nu, för att bringa mera ordning i detta, före¬
slagit ett lagstadgande, att en sådan utarrendering skall få ega rum,
Öl N:o 31.
Onsdagen den 27 April.
der det utan intrång eller skada för lapparne kan ske. Vidare har
det bestämts, att utarrendering icke får ega rum utan att först lap¬
parne inom området blifvit hörda i saken. Då lapparne sålunda få
tillfälle att framhålla, huru förhållandena äro, är det ju gifvet, att
Kongl. Maj:ts befallningshafvande skall taga hänsyn dertill. Vidare
har man infört en bestämmelse, att de medel, som för en utarren¬
dering inflyta, skola efter vissa grunder användas till lapparnes
bästa. För Vesterbottens län har saken föga betydelse, emedan der
de områden, som kunna komma i fråga att utarrenderas, äro mycket
obetydliga. Men för Jemtlands län betyda dessa arrenden rätt mycket.
Särskildt jagt- och fiskearrendena gå till mycket betydande belopp,
så att genom dem lapparne kunna åtnjuta mycket stora förmåner.
Förut fans det, som jag nämnde, inga gifna bestämmelser i detta
fall; men genom dessa bestämmelser blir det utan tvifvel en reda i
förhållandena, som kommer lappbyarne till godo särskildt i Jemt¬
lands län. Om det nu i den förevarande paragrafen står, att lap¬
parne skola höras, eller det står, att de skola lemna sitt samtycke,
så kan väl icke det vara af så väsentlig betydelse. Deremot vore
det illa, om — när en utarrendering kan ske utan intrång eller
skada för renbetet — densamma skulle kunna förhindras genom
intriger, t. ex. inom en by, och lapparne i allmänhet derigenom gå
miste om en betydande inkomst.
Jag har sålunda den meningen, att paragrafen, som den nu är
formulerad, eller att lapparne skola höras, innan utarrendering kan
ske, är tillräckligt betryggande för vinnande af det mål man afser,
och jag ber sålunda att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr A. Hedin: Deu siste ärade talaren gjorde visserligen bär
om dagen anspråk på att vara representant för lapparne, men detta
anspråk, framstäldt såsom ett slags moraliskt motiv för de yrkanden,
han då gjorde, blef af kammaren underkändt. Deri ligger icke
något annat än uttrycket af en olika uppfattning, med bibehållande
af all respekt för den ärade talaren och dem som befinna sig på
hans ståndpunkt. Detta kan uttryckas kortast så, som jag tror
herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet sade, nemligen
att den ärade talaren nog icke är i stånd att se med lapparnes ögon
och känna med deras hjertan. Af hvad han nu sagt finner jag
icke framgå något, som skulle kunna förringa vigten af represen¬
tantens för Jemtland nyss hållna anförande.
Hvad talaren åberopade såsom säkerhet för lapparne, nemligen
bestämmelsen att utarrendering icke må ega rum, så vidt den icke
kan ske utan intrång eller skada för lapparne, det betyder i mina
ögon mycket litet. Ty afgörandet, huruvida en utarrendering kom¬
mer att medföra intrång eller skada för lapparne, det beror af helt
andra personer och icke af dem sjelfva.
Derför torde det icke vara för mycket att gifva dem vetorätt
i fråga om begagnandet af deras betesplatser, som just för deras
Ang. förslag
Ull lag om de
svenska lap¬
parnes rätt
till renbete i
Sverige.
(Forts.)
N:o 31. 32 Onsdagen den 27 April.
Ang. förslag skull och för att godtgöra långvariga oförrätter mot dem blifvit
till lag om de inköpta.
svenska lagg- deras framställningar af önskningar eller skäl skulle utöfva
till renbete1i eu så synnerligen stark verkan, är väl icke att förutsätta, då det
Sverige, kan inträffa — såsom herr statsrådet och chefen för justitiedeparte-
(Ports.) mentet, tror jag, också här om dagen anförde i en annan fråga —
att det är mycket möjligt, att de icke hafva förstått innehållet af
en bestämmelse och följaktligen icke heller förstått innebörden af
den fråga, som blifvit framstäf till deras besvarande.
Jag anhåller om bifall till herr Kardells förslag.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt herr tal¬
mannen till proposition upptagit de olika yrkandena, godkändes para¬
grafen med den af herr Kardell föreslagna ändring.
Återstående §§ 32—38 äfvensom utskottets förslag till öfver-
gångsstadgande, ingress och rubrik godkändes. Härefter förklarades
utskottets i punkten 1 gjorda hemställan vara genom kammarens
redan fattade beslut besvarad.
Punkten 2.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
§ io.
Efter föredragning vidare af statsutskottets memorial n:o 64,
i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i. en fråga rörande riks-
statens femte hufvudtitel, blef den af utskottet i nämnda memorial
föreslagna voteringsproposition af kammaren godkänd.
§ 11-
Ang. ordnan¬
det af de kongl.
teatrarnes
verksamhet
m. m.
Slutligen föredrogs statsutskottets utlåtande n:o 65, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition angående de kongl. teatrarne.
Under åberopande af bilagdt utdrag af protokoll öfver finans¬
ärenden för den 24 nästlidne mars hade Kongl. Maj:t i en samma
dag aflåten, till statsutskottets förberedande behandling hänvisad
proposition (n:o 81) föreslagit Riksdagen att medgifva,
att kongl. dramatiska teaterns byggnad med tomt måtte försäljas;
att fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen, hvari den s. k.
svenska teatern förut varit inrymd, måtte jemte alla dertill hörande
inventarier och dekorationer, som tillhörde fastighetens nuvarande
egare, för statsverkets räkning gravationsfri inköpas för en köpe¬
skilling af högst 500,000 kronor;
att för inköpet af ifrågavarande fastighet och bestridande af
kostnader för dess förändring till dramatisk skådebana måtte an-
33 N:o 81.
Onsdagen den 27 April.
våndas dels försäljningssumman för dramatiska teaterns byggnad Ang. ordnan-
med tomt, dels ock af den reservfond, som komme att af teater- detafde kongl.
byggnadskonsortiet till statsverket öfverlemnas, det belopp, som ut-
gjorde skilnaden mellan kostnaden för svenska teaterns förvärfvande j'*'1
och förändring till dramatisk skådebana och försäljningssumman för (Forts.)
dramatiska teatern; skolande fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasie-
holmen till motsvarande belopp gravationsfri ingå i reservfonden,
till dess att det belopp, som ur fonden förskjutits, hunnit återbetalas;
att, efter det sist om förmälda fastighet för statsverket för-
värfvats, de kongl. teatrarnes fasta och lösa egendom måtte för eu
tid af tio ar upplåtas åt ett aktiebolag med aktiekapital af minst
200,000 kronor, hvilket bolag skulle åtaga sig att, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de i propositionen bilagdt förslagskontrakt
angifna vilkor och bestämmelser, på ett konsten värdigt sätt å de
kongl. teatrarne utöfva teaterverksamhet, omfattande så väl sång¬
scenens som talscenens område; samt
att nämnda bolag måtte ega att för berörda ändamål uppbära,
utom Hans Maj:t Konungens bidrag, det ordinarie statsanslaget till
kongl. operan, teaterfastigheternas afkomst och den årliga räntan å
de kongl. teatrarnes reservfond.
Utskottet hemstälde:
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning måtte på det sätt
bifallas, att Riksdagen medgifver:
att kongl. dramatiska teaterns byggnad med tomt må för eu
köpeskilling af minst 360,000 kronor försäljas;
att fastigheten u:o 41 i qvarteret Blasieholmen, hvari den s. k.
svenska teatern förut varit inrymd, må jemte alla dertill hörande
inventarier och dekorationer, som tillhöra fastighetens nuvarande
egare, för statsverkets räkning gravationsfri inköpas för en köpe¬
skilling af högst 500,000 kronor;
att för inköpet af ifrågavarande fastighet och bestridande af
kostnader för dess förändring till dramatisk skådebana må användas
dels försäljningssumman för dramatiska teaterns byggnad med tomt,
dels ock af den reservfond, som kommer att af teaterbyggnads-
konsortiet till statsverket öfverlemnas, det belopp som utgör skil¬
naden mellan kostnaden för svenska teaterns förvärfvande, istånd-
sättande och förändring till dramatisk skådebana och försäljnings¬
summan för dramatiska teatern; skolande fastigheten n:o 41 i qvar¬
teret Blasieholmen till motsvarande belopp gravationsfri ingå i
reservfonden, till dess att det belopp, som ur fonden förskjutits,
hunnit återbetalas;
att, efter det sist omförmälda fastighet för statsverket förvärf-
vats, de kongl. teatrarnes fasta och lösa egendom må för en tid af
tio år upplåtas åt ett aktiebolag med aktiekapital af minst 300,000
kronor, hvilket bolag skall åtaga sig att, i hufvudsaklig öfverens-
Andra Kammarens Prot. 1898. N:o 31. 3
Nso 31. 34
Onsdagen den 27 April.
Ang. ordnan- stämmelse med de
det af de kongl. kontrakt angifna
rZZt sätt å de kongl.
i det vid Kongl. Maj:ts proposition fogade förslags-
vilkor och bestämmelser, på ett konsten värdigt
teatrarne utöfva teaterverksamhet, omfattande så
m. m. väl sångscenens som talscenens område; samt
(Forte) att nämnda bolag må ega att för berörda ändamål uppbära,
utom Hans Maj:t Konungens bidrag, det ordinarie statsanslaget till
kongl. operan, teaterfastigheternas afkomst och den årliga räntan
å de kongl. teatrarnes reservfond.
Emot denna utskottets hemställan hade reservationer anmälts:
af herrar Pehr son i Törneryd, Er sson i Yestlandaholm, von
Friesen, O. Erickson i Bjersby och Larsson i Mörtlösa, hvilka in¬
stämt i den af utskottet gjorda hemställan med undantag af att
de ansett, att de i slutet af sista momentet förekommande orden
»och den årliga räntan å de kongl. teatrarnes reservfond» bort utgå,
och att en motsvarande ändring bort göras i det förelagda förslags-
kontraktet;
af herr K. A. Kihlberg; samt
af herrar Sjö och Ollas A. Ericsson, hvilka yrkat, att ut¬
skottet måtte hemställa, att Kongl. Maj:ts ofvannämnda proposi¬
tion måtte af Riksdagen afslås.
Efter uppläsande af utskottets hemställan anförde:
Herr Sjö: Herr talman! Mina herrar! Såsom herrarne torde
finna, har jag reserverat mig emot det beslut, hvartill utskottet
kommit. Jag skall för den skull be att få angifva skälen derför
äfvensom att till någon del få referera, huru frågan vid föregående
riksdagar behandlats.
Vid 1892 års riksdag inkom en kongl. proposition, att staten
skulle inköpa Svenska teatern för 450,000 kronor och försälja Dra¬
matiska teatern för 250,000 kronor. Detta förslag mottogs ganska
kallt i Riksdagen, och i utskottet framställdes endast ett yrkande,
nemligen å afslag. Detta motiverades — såsom herrarne veta —
dermed, att frågan vore för tidigt väckt och att man ville afvakta
tiden för den nya kongl. operabyggnadens fullbordande, på det att
man måtte kunna pröfva, om man icke der skulle kunna inrymma
båda scenerna, såväl den lyriska som den dramatiska. Propositionen
afstyrktes således i utskottet; och i såväl Första Kammaren som
denna kammare bifölls utskottets hemställan, utan att ett ord derom
yttrades.
Frågan har sedan dess fått hvila i 5 års tid. Den återkom vid
förlidet års riksdag med förnyad kraft, och den behandlades såväl i
utskottet som här i kammaren och i den Första. Här afslogs den
med en så förkrossande majoritet som med 152 röster mot 63. Det
har för den skull synts mig mycket underligt, att frågan nu återigen
Onsdagen den 27 April. 35 jfso 31.
efter ett år återkommit, då det icke kar tillkommit några nya skäl. Ang. ordnan¬
det är sant. att Kong], Maj:t kar tillsatt eu komité, som ut-det “/ *
arbetat ett förslag, gående i den rigtningen, att det skulle blifva ^eof'wn,e•',
betydligt dyrare att förena den lyriska ock den dramatiska scenen Wm.“el
under ett ock samma tak, i eu och samma byggnad. Men det är (Forts)
ännu icke praktiskt försökt. Ma hända blir det dyrare att inrymma
båda scenerna i eu byggnad än i tvenne; derom kan jag icke yttra
mig gent emot hvad fackmän sagt. Men det syntes framgå af hvad
herr finansministern förlidet år nämnde, då han framhöll, att det
skulle blifva dyrare att hafva båda konstgrenarne i en och samma
byggnad, att eu sådan anordning skulle medföra en årlig brist af
68,000 kronor. Nu i år har man efter noggrann utredning kommit
till det resultat, att bristen skulle minskas med 14,000 kronor; den
årliga bristen skulle nemligen blifva endast 54,000 kronor i stället
för 68,000. Finge man hålla på med sådana beräkningar, skulle
det må hända snart jemnas ut, så att det icke blefve dyrare att
hafva båda konstgrenarne i en byggnad än i två.
Ått staten skulle köpa svenska teatern har för mig varit ganska
motbjudande, emedan jag vid besök i denna teater, då jag sett på
den både in- och utvändigt, funnit den i högsta grad bristfällig.
Man ser stora remnor i murarne såväl in- som utvändigt, och det
förestår stora reparationer. Det har sagts mig af en trovärdig per¬
son här i staden, att kostnaden för en renovation skulle uppgå till
omkring samma belopp, som man nu skall betala för byggnaden,
det vill säga i ett för allt, om det skall göras något så när tids¬
enligt och lämpligt, omkring en million kronor. Jag hemställer då,
mina herrar, om det skulle vara skäl i att utgifva eu sådan summa
för en teater, hvilken i såväl akustiskt hänseende som andra hän¬
seenden under många år har ansetts vara olämplig. Kongl. Maj:t
säger sjelf i sin proposition i ämnet till 1897 års Riksdag, att den så
kallade svenska teatern anses i akustiskt afseende vara olämplig.
Detta tror jag man kan ganska godt vara ense med Kongl. Maj:t
om. År man det, tror jag ej att det är skäl uti att åt staten för¬
värfva en byggnad, som verkligen är olämplig och otidsenlig. Här
nämndes under förlidet års riksdag, då frågan behandlades, att under
de få år, staten arrenderat teatern, hade statsverket fått bekosta
öfver ett hundra tusen kronor på reparationer. Och jag frågar der¬
för, om herrarne någonstans kunna se, hvar dessa reparationer utförts?
För några veckor sedan hade vi litet hvar, som det önskade, till¬
fälle att taga teatern i betraktande. Då gafs der en pjes, som jag tror,
att vi litet hvar icke voro så nöjda med. Jag tror också, att litet
hvar icke var nöjd med byggnaden. Då fingo vi se, att den verk¬
ligen var otidsenlig.
Jag hemställer tillika, hurudant det vore att antaga det före¬
liggande utskottsbetänkandet. Kongl. Maj:t har föreslagit, att sven¬
ska teatern skulle inköpas, och denna jemte den Kongl. operan, som
är under inredning, skulle öfverlemnas till ett aktiebolag, som skulle
Nto 81. 36 Onsdagen den 27 April.
Ang.ordnan- förfoga öfver ett aktiekapital af minst 200,000 kronor. Nu föreslår
det af de kongl. utskottet Riksdagen besluta, att detta aktiebolag skall hafva ett
teatrames kapital af m;nst 300,000 kronor. Jag undrar just, om vi besluta i
VmZ enlighet med utskottets hemställan, hvad detta aktiebolag, som redan
(Forts.) bildats och tecknat aktier för 200,000 kronor, då skall säga, när
man kommer och erbjuder det att öfvertaga affären och drifva tea¬
terverksamhet under den tid, som enligt kontraktet, hvilket redan
är uppgjordt, skall omfatta tio år. Bolaget kan då verkligen hafva
skäl att säga: Nu befatta vi oss icke med saken, när I fordren
100,000 kronor mer än vi förbundit oss till.
Och så en annan sak. Nu komma reservanterna, fem till an¬
talet, och säga icke allenast, att bolaget skall öka aktiekapitalet med
100 000 kronor, utan äfven att det icke skall tillåtas bolaget att åt¬
njuta räntan å de kongl. teatrarnes reservfond. Der har bolaget ytter¬
ligare ett skäl att icke vilja taga emot erbjudandet, utan det kan
afväga sig detsamma, när den uppgörelse, som redan är träffad, icke
skall stå qvar. Hvad blir då följden? Jo, enligt mitt förmenande
kan den icke blifva annat än att köpet af svenska teatern och för¬
säljningen af den dramatiska val komma till stånd, men sedan står
man der: något bolag har man icke. Teaterverksamheten får styras
och bedrifvas på statens bekostnad; och så har mar öfverenskom-
m el sen endast såsom eu förespegling.
Det synes äfven förefinnas åtskilliga besynnerligheter med af¬
seende på försäljningen af den dramatiska teatern. Herrarne minnas
mycket väl, att förlidet år framlades en proposition, att denna teater
skulle säljas till ett pris af 250,000 kronor eller till samma pris
som fem år förut; och så ett, tu, tre kommer det ena anbudet efter
det andra, och man fick så 110,000 kronors högre anbud. Nu kom¬
mer man och säger, att man vill sälja teatern för de 360,000 kro¬
nor, som bjödos i fjol, men att den agent, som ingifvit detta anbud
i år skulle ha provision på köpesumman. Men först sedan utskottet
har5 afgifvit sitt utlåtande öfver Kongl. Maj:ts proposition, ser man
i tidningarne, att högre anbud ha inkommit. Jag undrar då, om
icke detta förslag är något lättvindigt framkommet, och om det ej
behöfver ligga till sig ännu någon tid, på det att man må få en
reelare och bättre utredning, innan ett nytt förslag framlägges.
Skall man sälja en statens egendom — den må nu utgöras af en
teaterbyggnad eller något annat — bör man väl söka infordra så
höga anbud som möjligt och ej under hand sälja den till hvilket
pris som helst, som man möjligen anser sig kunna få för densamma.
Så väl af hvad jag nu anfört som af min reservation torde
framgå, att jag yrkar afslag å utskottets hemställan.
Herr Anderson i Hasselbol förklarade sig instämma med herr Sjö.
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet grefve Wacht-
meister: Herr talman! Mina herrar! Då Riksdagen år 1889 lem-
Onsdagen den 27 April.
37 N:o 31.
nade sitt bifall till det då framlagda förslaget om uppförande af en Ang. ordnan-
ny byggnad för operan, föreskref Riksdagen, att teaterverksamhetendet af de kongl,
under inga soin helst omständigheter finge bedrifvas för statens räk- *Irksamhet
ning, äfvensom att statsverket för denna verksamhet icke finge be- m. m.
tungas med någon utgift utöfver det ordinarie teateranslaget. För (Forts.)
utgående af detta anslag för tiden äfven efter nya operahusets full¬
bordande uppstälde Riksdagen såsom uttryckligt vilkor, att teater¬
verksamheten så anordnades, att för teatrarnes förbindelser funnes
en från statsverket fullständigt skild ansvarighet under den form
härför, som af Riksdagen godkändes. Jag tror icke, att det billigt-
vis bör kunna sägas annat, än att dessa Riksdagens föreskrifter äro
iakttagna i det nu föreliggande kongl. förslaget.
Hvad först beträffar vilkoret, att staten för teaterverksamheten
icke finge betungas med några utgifter utöfver det ordinarie opera¬
anslaget, är i det föreliggande förslaget icke något bidrag från sta¬
tens sida påräknadt för denna verksamhet utom detta ordinarie opera¬
anslag. Utskottet anmärker visserligen, »att, då Riksdagen år 1889
vid medgifvandet, att de kongl. teatrarnes egendom finge upplåtas
till begagnande af enskild person eller konsortium, fäst det vilkor,
att statsverket derigenom icke skulle betungas med några kost¬
nader utöfver det för kongl. operan afsedda anslag å 60,000 kro¬
nor, kan ifrågasättas, huruvida icke härmed afsetts, att statsverket
icke skulle drabbas af de med teaterbyggnadernas underhåll förenade
utgifter». Utskottet har derför ansett, att § 2 i förslaget till kon¬
trakt med det blifvande teaterbolaget borde erhålla en i öfverens¬
stämmelse med nämnda mening affättad lydelse.
Utan att nu, och innan det blifvande bolaget blifvit konstitu-
eradt, kunna med bestämdhet yttra mig, huruvida en uppgörelse
med detta bolag må kunna träffas, i syfte att bolaget äfven åtager
sig det yttre underhållet af teaterhusen, ber jag att få fästa upp¬
märksamheten uppå att kostuaden för detta yttre underhåll väl icke
gerna kan anses vara en utgift för teaterverksamheten, äfvensom att
det alltid ansetts vara ett åliggande för kronan att bekosta det yttre
underhållet af sina byggnader. Så mycket mera torde detta anses
böra gälla i detta fall, då kronan så att säga fått det nya opera¬
huset till skänks.
Vilkoreu, att teaterverksamheten icke får drifvas för statens
räkning, och att det för teatrarnes förbindelser bör finnas en från
statsverket fullständigt skild ansvarighet, äro åter uppfylda derige¬
nom, att teaterverksamheten skulle komma att öfvertagas af ett
aktiebolag, som skulle ega att disponera teatrarnes tillgångar,
men som å andra sidan också skulle ansvara för alla deras utgifter
och förbindelser, utan att statsverket skulle riskera att få ansvara
för dessa. Men fastän statsverket sålunda skulle vara fullständigt
fredad! för all sammanblandning med teatrarnes affärer, skulle icke
desto mindre det allmänna få sig tillerkändt ett stort och öfvervä¬
gande inflytande på teaterverksamhetens ledning, nemligen genom
N:o 31. 38
Onsdagen den 27 April.
Ang. ordncm- den organisation, som skulle gifvas åt bolaget. Bolagsstyrelsens
det af de kongl. sammansättning skulle nemligen vara sådan, att af de fem ledamö-
verktamhlt ter, hy'lka styrelsen skulle bestå, Kongl. Magt skulle ega att
m OT utse tre, vare sig inom eller utom bolaget; och af dessa tre skulle
(Forts.) en vara ordförande och en verkställande direktör och teatrarne3 chef,
med hela den konstnärliga och finansiella ledningen af teaterverk¬
samheten sig anförtrodd. Det bör erkännas att, åtminstone hvad
teaterverksamhetens ledning beträffar, uppgörelsen mellan kronan och
bolaget skulle kunna sägas utgöra eu societas leouina, så till vida
att ena parten — här kronan — får lejonparten af inflytandet.
Nu skulle det ju kunna tänkas, att bolaget koinme att taga
skadan igen, då det gälde att disponera vinsten af teaterverksam¬
heten. Med den saken förhåller det sig så, att bolaget under ingå
händelser kan fä rätt till större årlig utdelning på sitt insatta aktie¬
kapital än 5 procent.
Denna utdelning kan ej anses vara för stor. Det lär nemligen ej
kunna anses obilligt, att personer, som insätta penningar i ett före¬
tag af denna beskaffenhet, ega att på dessa penningar beräkna utom
ränta efter vanlig räntefot äfven någon riskpremie. Ty om ock de
anordningar, som komma att vidtagas, enligt hvad jag hoppas och
tror, skola leda dertill, att teaterverksamheten bär sig, torde det
ändock icke i och för sig och ur ekonomisk synpunkt betraktadt
kunna anses lockande att placera penningar i ett företag med en i
ekonomiskt afseende så tragisk förhistoria som de kongl. teatrar-
nes. Man bör för öfrigt betänka, huru svårberäkneligt det ekono¬
miska resultatet af ett spelår är. Man sätter till exempel upp en
stor opera och nedlägger betydliga kostnader på dekorationer och
kostymer — dessa kostnader äro ju i våra dagar icke små — och
så visar det sig, att operan ej faller allmänheten i smaken. Den
går kanske blott ett par, tre gånger och måste sedan nedläggas.
Och detta kan vara nog för att gifva eu annan vändning än den
beräknade åt hela spelårets finansiella resultat.
Då nu Riksdagen uttalat sin allvarliga önskan, att teaterverk¬
samheten måtte ordnas på sådant sätt, att trygghet finnes för dess
framtida bestånd, men att derjemte staten bevaras för all risk, så
böra herrarne utan tvifvel inse, att man på beskaffenheten af den
garanti, som skulle anskaffas för teatrarnes förbindelser, icke får
ställa sådana fordringar, att de bli omöjliga att realisera. Man bör
med ett ord ej fordra, att de personer, som skola åtaga sig denna
garanti, skola göra det endast af offervillighet. Skulle man också
lyckas att samla i hop några personer, som af intresse för den sce¬
niska konsten åtaga sig att, utan några rättigheter, endast svara
för den brist, som kunde uppstå på teatrarnes verksamhet — hvilket
jag för öfrigt tror vara omöjligt — skulle det ju ej innebära någon
trygghet för framtiden. Utan tvifvel är det nödvändigt att ställa
så till, att dessa garanter finge något inflytande på teaterverksam-
Onsdagen den 27 April.
39 Nso 31.
heten och att de åtminstone hade någon utsigt att få ränta på sina-4»j. ordnan-
penningar. Detta skulle ske enligt Kongl. Maj:ts nu föreliggandedet afde krmrJl-
förslag. teatrar», et
Utaf en vid betänkandet fogad reservation finner jag, att fem m et
af utskottets ledamöter från denna kammare anse, att bolaget icke (ports)
borde fä åtnjuta räntan på de kongl. teatrarnes reservfond. För¬
menas detta bolaget, komme dess ställning att väsentligt försämras.
Herrarne finna, att teaterkomitén beräknat, att på teaterverksam¬
heten — sådan den enligt såväl Kongl. Maj:ts som komiténs förslag
skulle ordnas — skulle uppstå eu årlig vinst af 39,100 kronor. Från
detta belopp bör först afdragas en summa af 8,000 kronor, hvilken
summa motsvarar räntan på den del af reservfonden, som från bör¬
jan skulle användas för förvärfvande af svenska teatern. Vidare
skulle afgå återstoden af räntan på denna fond, 12,000 kronor, hvar¬
igenom den beräknade behållningen minskas till 19,100 kronor.
Härifrån skulle ytterligare afgå 3,000 kronor, som enligt aktiebo¬
lagslagen skola afsättas till bolagets reservfond. Återstår sålunda
ett belopp af 16,100 kronor att användas till ränta åt aktieegarne
samt till afsättning till bolagets dispositionsfond och till teatrarnes
reservfond. Och det är utan tvifvel ett för litet belopp, då det
gäller en verksamhet med i ekonomiskt afseende så svårberäkneligt
resultat som teaterverksamheten.
Visserligen kan man säga att, om bolaget icke får uppbära
räntan på reservfonden, denna kommer att öka reservfondens kapi¬
taltillgång, hvarigenom den i alla fall kommer teaterverksamheten
till godo, men härvid är att märka, att enligt det uppgjorda för¬
slaget till kontrakt med bolaget detta icke får anlita reservfonden,
förrän minst två tredjedelar af bolagets aktiekapital minus 5,000
kronor, det vill säga 195,000 kronor, gått förlorade, i hvilket fall
ju bolaget börjar befinna sig i ekonomiskt trångmål. Jag tror, att
det måste anses lämpligare och mer befordrande för en lugn och
jemn fortgång af teaterverksamheten, om man söker ställa så till,
att man i möjligaste mån förebygger, att bolaget råkar i ekono¬
miskt trångmål. Det synes derför önskvärdt, att man ordnar saken
så, att bolaget utan för stora bekymmer skall kunna klarera den
första tioårsperioden. Visar det sig sedan, att allt går bra, finnes
det ju efter denna periods utgång tillfälle att underkasta bolagets
oktroj en revision.
Jag måste säga att, i fall Riksdagen nu skulle underkänna grun¬
derna för det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget, de kongl. teat¬
rarnes framtid synes mig ganska mörk. Hvad först beträffar dra¬
matiska teatern, torde ett sådant beslut lätt kunna leda till den
nationella talscenens upplösning. Herrarne känna mycket väl, att
den dramatiska teaterns nuvarande byggnad är utdömd ur eldfarlig-
hetssynpunkt, och att den rätteligen för länge sedan borde varit
stängd. Och att mot samtliga myndigheters afstyrkande tillstyrka,
N:o 31. 40
Onsdagen den 27 April.
teatrames
verksamhet
m. m.
(Forte.)
Ang. ordnan- att teatern ännu någon tid måtte få begagnas för teaterverksamhet,
det af de kongl. skuHe för den föredragande departementschefen innebära ett ansvar,
som kunde bli tungt nog.
Hvad åter operaverksamheten beträffar, förmodar jag att, om
Riksdagen, emot hvad jag hoppas och tror, ej bifaller det förelig¬
gande förslaget, Kongl. Maj:t kommer att göra framställning derom,
att enskilde måtte ännu någon tid få disponera teaterns fasta och
lösa egendom för ett provisoriskt ordnande af teaterns verksamhet;
men det fordras ingen profetisk förmåga för att förutsäga, att man
då ganska snart kommer till den punkt, att brist föreligger. Och
då måste man antingen gå till Riksdagen för att, i strid mot hvad
Riksdagen uttryckligen förbehållit sig, göra hemställan om bristens
fyllande, eller ock måste teaterverksamheten upphöra, i hvilket fall,
som kammaren vet, Stockholms stad eger att återbekomma det be¬
lopp af 600,000 kronor, med hvilket staden bidragit till operahuset,
äfvensom att öfvertaga teatrarnes reservfond, 500,000 kronor, som
då skulle användas till något kulturändamål.
Herr Sjö har anmärkt, att Svenska teaterns byggnad skulle vara
så dålig. Jag tror icke, att det är så farligt med den saken. Bygg¬
naden är undersökt af sakkunnige personer, som upplyst, att den
genom vidtagande af lämpliga anordningar kan förändras så, att
den väl lämpar sig till dramatisk teater. Kostnaderna härför be¬
räknas uppgå till 75,000 kronor. Jag betviflar, att det skulle fin¬
nas tillfälle att, som den ärade talaren uppgaf, på byggnaden ned¬
lägga 500,000 kronor — jag vet icke på hvilken sakkunnigs aukto¬
ritet den utsagan är grundad.
Naturligtvis vore det bäst att få en alldeles ny byggnad åt
dramatiska teatern — det kan ingen betvifla. Teaterkomitén har
också tagit denna fråga under öfvervägande och då kommit till det
resultat, att om, som komitén förutsatt, men hvilket ju ej är allde¬
les säkert, Stockholms stad lemnade tomt gratis, det skulle erfordras
ett belopp af 600,000 kronor utöfver köpeskillingen för dramatiska
teatern för att anskaffa en ny teater. Detta har teaterkomitén an¬
sett vara ogörligt. Visserligen har man framkastat ett projekt om
bildande af ett byggnadskonsortium, som skulle bekosta byggnaden och
sedan få kostnaderna förräntade och amorterade genom den drama¬
tiska scenens verksamhet. Ja, det går nog an att framkasta projekt,
men att sedan föra dem ut i verkligheten häfver sig nog icke alltid
så lätt. Det är väl icke så alldeles gifvet, att den dramatiska sce¬
nens verksamhet komme att bära sig så bra, att den exempelvis,
såsom föreslagits, kan afstå 10 procent på den del af byggnadskost-
naden, som ej betäckes af köpeskillingen för den nuvarande drama¬
tiska teatern, till ränta och amortering och dessutom ha något att
lefva på.
Huru det än må förhålla sig härmed, synes det emellertid ej
vara skäl att, som man säger, gapa öfver för mycket på en gång.
Herrarne veta ju, huru mycket arbete som fordrats och huru många
Onsdagen den 27 April.
41 Nso 31.
svårigheter man haft att öfvervinna för att komma så långt, att Ang. ordnan-
man fått ett tidsenligt operahus och kunnat träffa sådana anord- det af de kongl.
ningar att, enligt hvad jag tror och hoppas, teaterverksamheten kom- vlrtsamhet
mer att bära sig, och staten att befrias från all risk. Det synes m. m,
mig derför ej vara skäl att nu inlåta sig på ett vidtutseende före- (Forte.)
tag för anskaffande af en ny byggnad åt den dramatiska scenen,
då den nuvarande svenska teatern ganska väl kan användas för
ändamålet.
Herr Sjö befarade att, då utskottet som vilkor för tillstyrkande
af förslaget fordrat, att bolagets aktiekapital skulle höjas från 200,000
kronor till 300,000 kronor, alltsammans skulle kunna falla härpå,
då ingen visshet funnes för att detta återstående belopp skulle kunna
anskaffas. Jag ber att i detta hänseende få alldeles lugna herr Sjös
farhågor, då jag kan upplysa, att det ej är något tvifvel om att
dessa 100,000 kronor kunna anskaffas.
Herr Sjö var vidare icke nöjd med det sätt, hvarpå man in¬
fordrat anbuden på dramatiska teatern. Jag ber då att få upplysa
honom om att den spekulant, som i fjor anmälde sig och bjöd
360.000 kronor, sedermera dragit sig tillbaka, äfvensom att man
under hand sökt få anbud till tillfredsställande belopp, men ej lyc¬
kats. Man vände sig då till en agentur, genom hvilken sedan an¬
bud ingifvits; och jag kan upplysa, att det nu finnes ett anbud på
365.000 kronor, hvilket utan tvifvel är högt betaldt för denna
tomt och icke torde komma att öfverbjudas.
Herr von Friesen: Jag tror, i likhet med herr statsrådet
och chefen för kongl. finansdepartementet, att, om Riksdagen vill
fasthålla vid hvad den förut i denna fråga beslutit, det är nödvän¬
digt att nu söka komma till uppgörelse i frågan på de grunder, som
finnas augifna i den kongl. propositionen. Ty att nu lemna teater¬
verksamheten att gå, så att säga, vind för våg, utan att nu efter
öfvergångstidens slut ordna den mera definitivt, det stämmer icke
öfverens med Riksdagens år 1889 fattade beslut. Det beslutet inne¬
höll, bland annat, att, sedan den nya teaterbyggnaden blifvit färdig
— då teaterbyggnadskonsortiets befattning med teaterverksamheten
jemväl upphört — teaterverksamheten skulle fortsättas under en
form, som vore tillräckligt betryggande för att verksamheten komme
att drifvas under en ansvarighet, skild från statsverket, samt att,
på det Riksdagen måtte kunna öfvertyga sig om att denna form
vore tillräckligt betryggande, Riksdagen skulle höras öfver den
samma. Att således nu helt enkelt afslå den kongl. propositionen
vore, enligt min tanke, att frångå det beslut som fattades år 1889.
Men jag anser, att det beslut, som år 1889 fattades, bör af
Riksdagen vidhållas. Hade jag den gången varit med i Riksdagen,
skulle jag visserligen icke hafva varit med om ett sådant beslut,
som då kom till stånd, särskilt med hänsyn till det obligationslån,
som ingick i planen för operabyggnadens åstadkommande; men det
Nso 81.
Ang. ordnan¬
det af de kongl
teatiames
verksamhet
m. m.
(Forts.)
42 Onsdagen den 27 April.
kali ju i alla fall ej nekas, att det då fattade beslutet ledt till eu
•möjlighet att lösa frågan. Och då den möjligheten nu föreligger,
och jag naturligtvis nu ej kan göra något åt obligationslånet, som
för länge sedan är ett fullbordadt faktum, måste jag ställa mig på
den ståndpunkten att i hufvudsak acceptera hvad Kongl. Maj:t
föreslagit.
Emellertid finnes det en punkt, der jag och några medreser-
vauter från denna kammare äro skiljaktiga från Kongl. Maj:ts för¬
slag, och det är rörande reservfonden. Vi anse nemligen, att, äfven
beträffande reservfonden, 1889 års riksdagsbeslut bör upprätthållas.
Herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet fram¬
höll mycket rigtigt — och jag hörde honom ej göra något undan¬
tag — att detta 1889 års beslut skulle genom bifall till Kongl.
Maj:ts proposition i alla delar komma till verkställighet. Detta
torde också vara fallet med afseende å andra punkter, men icke med
afseende å reservfonden. Om reservfonden yttrades nemligen i den
skrifvelse från några framstående män i hufvudstadeu, som gaf upp¬
slag till frågans lösning på det sätt, som nu tillämpats, att »till
denna fond skulle ingå dels nyssnämnda 500,000 kronor, dels hvad
af vinsten i öfrigt å premielånet ej behöfdes för byggnadsarbetet
samt inredningen och nyanskaffningen tagas i anspråk, och dels,
efter teaterverksamhetens början, möjligen dervid uppkommande öf¬
verskott»; och det lades mycket stor vigt då på reservfonden, såsom
ock framgick af samma framstående mäns skrifvelse till Kongl.
Maj:t.
Innan jag redogör för den betydelse, man då ansåg reservfonden
ha, skall jag emellertid säga något om det ändamål, fonden borde
ha enligt samme mäns åsigt: »Fonden är afsedd att med ej blott
deraf fallande ränta, utan äfven kapitalbelopp, om deraf gjordes be¬
hof, betäcka brist, der sådan tillfälligtvis skulle vid teaterverksam¬
heten uppstå, hvarefter, vid bättre tider och inträffande öfverskott,
fonden skulle af recettinkomster återfå hvad den sålunda förskjutit.»
Såväl räntan som fonden sjelf skulle således endast användas för att
betäcka brist, som kunde uppstå vid teaterverksamhetens bedrifvande.
Så yttra dessa framstående män vidare med afseende å fondens be¬
tydelse, då de vilja ådagalägga, att det sätt, de tänkt sig för sakens
ordnande, vore fullt betryggande: »I dessa årsbidrag, i åstadkom¬
mandet af en ny, ändamålsenlig teater och i tillvaron af en reserv¬
fond af ofvan angifna beskaffenhet, våga vi hoppas, att Eders Kongl.
Maj:t, Riksdagen och Stockholms stadsfullmägtige skola finna den
säkerhet för framtiden i ifrågavarande hänseende, som tillförene sak¬
nats, och en visshet derom, att ej vidare anspråk, än de i denna plan
upptagna, skola blifva behöfliga eller kunna framställas.»
De lade således uttryckligen vigt derpå, att reservfondens bil¬
dande på det sätt, de föreslagit, och dess användande på det sätt,
de tillstyrkt, var en af de nödvändiga garantierna för att teater¬
verksamheten skulle kunna bedrifvas på ett konsten fullt värdigt
43 Nso 31.
Onsdagen den 27 April.
sätt, utan anlitande af andra bidrag från Riksdagen än det ordi- Ang. ordnan-
narie anslaget på 60,000 kronor. o
Nu skulle, enligt den kongl. propositionen, räntan pa reserv- verksamhet
fonden få användas äfven för att uppbringa aktieegarnes vinst till m. m.
fem procent på aktiekapitalet, och om något år räntan ej behöfdes (Forts.)
för det ändamålet, skulle två tredjedelar deraf gå till en dispositions-
fond, hvilken skulle ha till uppgift, bland annat, att, om ett annat
år fem procents ränta ej kunde af inkomsterna erhållas, lemna så¬
dant tillskott, att aktieegarne finge den ränta, de önskat sig.
Detta är, så vidt jag kan finna, ett användande af reservfondens
medel, som ursprungligen icke varit afsedt. Och då jag anser, att
det icke kan vara skäl för Riksdagen att nu ändra sin ställning till
denna fråga, enär man möjligen derigenom kunde komma in på
förändringar äfven i andra afseenden, har jag i utskottet yrkat och
vrkar fortfarande bifall till utskottets hemställan med deri ändring,
ätt sista stycket deraf måtte få följande lydelse:
natt nämnda bolag må ega att för berörda ändamål uppbära,
utom Hans Maj:t Konungens bidrag, det ordinarie statsanslaget till
kongl. operan och teaterfastigheternas afkomst.»
Den sista raden i utskottets hemställan skulle således utgå.
Häruti instämde herrar Pehr son i Törneryd, Larsson i Mört¬
lösa, Nyländer och Ersson i Yestlandaholm.
Herr Kihlberg: Herr talman! Mina herrar! Det synes mig
— och jag är nog icke ensam om den meningen — att det här
föreliggande förslaget till teaterfrågans lösning ej är synnerligen
lyckligt, vare sig man ser frågan ur rent ekonomisk synpunkt eller
tager hänsyn till teaterverksamhetens befrämjande.
Innebörden af det nu föreliggande förslaget är i realiteten den¬
samma som af det förslag, som framlades för Riksdagen i fjor.
Jag uttalade då mina betänkligheter mot förslaget, och jag tror
också, att denna kammare i hufvudsak delade dessa.
Ser jag nu först på den ekonomiska sidan af saken, så är det
en affär, en hus- och tomtaffär. Staten vill byta bort den fastig¬
het den eger, hvilken är belägen i en af de mest centrala delarne
af Stockholms stad. Denna tomt har ett bland de högsta värden,
som förekomma å tomterna här i Stockholm. Nu är fråga om att
byta bort denna tomt till ett pris, efter hvad jag hört, af 28 kronor
per qvadratfot, men nu är det allmänt bekant, att tomter i när¬
heten blifvit försålda till ett pris af 50 kronor per qvadratfot. När
så är förhållandet, kan man nära nog med visshet säga, att ännu
har icke för denna egendom bjudits en sådan summa, som man kan
anse vara fullt tillfredsställande. Vi ha erfarenhet af denna sak
också ifrån förra året, emedan, då denna bytesfråga behandlades inom
statsutskottet, förelåg först ett förslag om att denna egendom skulle
bortbytas, och den representerade då ett värde af 250,000 kronor,
N:o 31.
Avig. ordnan¬
det af de kongl
teatrarnes
verksamhet
m. m.
(Forte.)
44 Onsdagen den 27 April.
men en och eu half månad derefter steg detta värde med 110,000
• kronor till 360,000 kronor. Nu står visserligen detta värde qvar,
men jag är nästan viss, att, om denna tomt fullt affärsmessigt ut-
bjödes, så att det blefve täflan mellan spekulauter — och många finnas
nog, som skulle vilja ha eu så välbelägen tomt — skulle detta värde
kunna ännu ganska väsentligt höjas.
Går jag sedan till hvad staten skulle erhålla i ersättning för att
den öfverlemnar denna egendom, så skulle det bli den s. k. svenska
teatern. Tomtvärdet å svenska teatern beräknades för ett par år
sedan till 150,000 kronor. I här föreliggande beräkningar säger
man, att tomten nu skulle ha ett värde af 300,000 kronor.
Der ser man, att det är en ganska hastig tillökning i värdet,
när fråga är om den egendom, som staten skall tillbyta sig, men
någon tillökning i värdet för den egendom, som staten skall byta
bort, har under det sista året icke försports.
Nu säger man emellertid, att det föreslagna värdet, 500,000
kronor, icke skulle vara för högt, derför att man här får en bygg¬
nad, som är synnerligt lämplig och ändamålsenlig för teaterverksam¬
het. Ja, äfven ifrån denna synpunkt är det som jag anser, att
denna affär icke är förmånlig. De sakkunnige hafva gjort en be¬
sigtning af detta hus, och besigtningsinstrumentet är bifogadt komi-
téns betänkande. Läser man detta rätt, skall man finna, att dessa
hafva sagt, att all inredning i detta hus måste göras om, för att det
skall kunna användas till teater, och endast stommen kan anses vara
af hjelplig beskaffenhet. Om grunden talas icke der ett ord, men
det veta vi likväl, att grunden till detta hus är synnerligen dålig,
enär den ligger delvis på pålar och delvis icke på pålar. Yäggarne
ha också remnor, det kan hvar och en se, som vill besöka detta
hus. Således är stommen icke synnerligen värdefull.
Hvad är det då, som skulle betinga det högre värdet för teatern?
Det skulle väl då vara, derför att läget är så förträffligt för
teatern. Men om icke detta läge passar med hänsyn till teater¬
verksamheten, utan att man slutligen kommer derhän, att man
måste försälja denna tomt för att derå uppföra ett boningshus, då
har det nuvarande huset intet värde, och då återstår icke något
annat värde för staten än tomtvärdet.
Nu säger man, att i detta hus lämpligen kan ställas i ordning
en dramatisk scen för en kostnad af 75,000 kronor. Ja, det finnes
inga detaljberäkningar rörande detta förslag, endast ett allmänt ut¬
talande derom, att man med de mest måttliga anspråk skulle kunna
försätta denna teater i sådant skick, att den skulle kunna användas
för eu dramatisk talscen, och detta för en kostnad af 75,000 kronor.
Jag tror dock för min del icke, att man får hängifva sig åt
den förhoppningen, att försättandet af denna teater i fullt tids¬
enligt skick skulle stanna vid denna summa. Endast den enkla
förändring, som vidtogs med denna teater, när den inrättades till
lyrisk scen, kostade 80,000 kronor. När således hela denna teater
Onsdagen den 27 April.
45 Nso 81.
skall inredas ifrån grunden, kan man med säkerhet förutsäga, att Ang.ordnan-
dessa 75,000 kronor icke räcka. det af de kongl.
Men huru långt kommer man, om man skulle anordna en dra- ^hsZmhlt
matisk talscen, der dramatisk konst skulle utöfvas under statens m. m.
skydd uti eu teater, som har ett så afsides läge. Den är så illa (Ports.)
belägen, att den säkerligen icke drar publiken, och recettinkomsterna
komma derför sannolikt icke att visa det resultat, man här beräknat.
Snart nog komme då denna verksamhet att drifvas med förlust,
och hvad blir då följden? Nu säger man visserligen här, att Riks¬
dagen i alla fall är ifrån risken att här behöfva ingripa för att
betala förlusten, emedan det är ett bolag, som åtagit sig risken för
en tid af tio år. Ja, det är godt och väl, och deri ligger den stora
lockelsen för Riksdagen att i år antaga det föreliggande förslaget,
och jag tror också, att det kommer att drifvas igenom i Riksdagen.
Men hvad kommer att inträffa derefter, sedan detta bolags verk¬
samhet är slut, och teaterverksamheten visat så dåliga resultat, att
det omöjligen låter sig göra att på denna plats med vinst fortsätta
med denna verksamhet, utan man tvärtom gör förlust oupphörligt?
Jo, då kommer frågan åter till Riksdagen, och då kräfvas nya upp¬
offringar och nya anslag antingen för att betacka de årliga förluster,
som vid denna rörelse uppkommit, eller för vidtagande af andra
kostsamma anordningar för att på annan plats med lämpligare läge
få en dramatisk talscen till stånd.
Det synes mig derför, när förhållandena äro sådana, att man
från måuga håll anser olämpligt att förlägga teaterverksamheten till
denna plats, att det hade varit bättre, att man i stället för att in¬
låta sig på köpet af denna teater hade företagit underhandlingar
såsom förut, då fråga var om att taga denna teater i anspråk föl¬
en lyrisk scen, angående dess förhyrande. Man hade då under tiden
satts i tillfälle att se, huruvida dessa betänkligheter, som nu uttalats
af mig och som äfven andra tro sig hafva anledning hysa mot det
föreliggande förslaget, ega någon innebörd. Man hade då icke ned-
lagt så stora kostnader, som man här står i begrepp att göra.
Det är dessa betänkligheter, jag velat uttala i år liksom i fjor
mot det föreliggande förslaget. Jag vet, att detta nog icke kommer
att beaktas. Lockelsen ligger i tillvaron af detta bolag, som skall
ifrån Riksdagen aflyfta denna obehagliga fråga, och i utsigten att
under en tioårsperiod åtminstone slippa ifrån alla vidare kostnader
ifrån statens sida, och denna lockelse är säkerligen så stor och ut-
öfvar en så stark påtryckning på Riksdagen, att frågan i år går
igenom; det är min tro. Jag vill icke göra något yrkande på
afslag, enär jag anser, att detta icke vinner gehör, utan jag har
endast velat uttala mina betänkligheter.
Med herr Kihlberg förenade sig herrar Mallmin och Andersson
i Pettersborg.
N:o 31. 4G
Onsdagen den 27 April.
Ang. ordnan- Herr friherre Bonde: Herr grefve oeh talman, mina herrar!
det af de kongl. j)e^ välvilliga sätt, på hvilket statsutskottet behandlat den före-
verkmmhet liggande kongl. propositionen, inger en hvar godt hopp, att denna
m. m, fråga nu skall kunna bringas till ett lyckligt slut, i synnerhet efter
(Forts.) den siste ärade talarens yttrande, hvilken, ehuru reservant, ej gjorde
något yrkande, utan till och med sade sig veta, att frågan denna
gång skulle gå igenom. Vi kunna således hoppas, att denna fråga,
som redan stått på dagordningen i decennier, ändtligen skall erhålla
en lösning, som leder till ett godt resultat.
Den förste ärade talaren yrkade likväl rent afslag och hade
flera anmärkningar att framställa emot förslaget samt framhöll, att
frågan ej vore tillräckligt utredd. Han förklarade den fastighet,
som skulle inköpas, vara olämplig för det afsedda ändamålet, och den
föreslagna köpeskillingen för densamma väl hög, dels också ansåg
han, att det pris, som vid försäljning beräknats skola erhållas för
den dramatiska teatern, vore för lågt,
Jag ber att få upplysa den ärade talaren, att denna fråga, i
motsats till hvad han påstod, fått en grundlig utredning. I fjor
kunde man möjligen förebära bristande utredning, och var nog äfven
detta det hufvudsakliga skälet för afslag då å Kongl. Maj:ts proposi¬
tion i ämnet. Sedan dess liar emellertid Kongl. Maj:t tillsatt en
särskild komité, som under några månader varit i träget arbete;
och jag kan försäkra, såsom sjelf varande ledamot af densamma, att
man inom komitén egnat frågan en så grundlig och allsidig be¬
handling som möjligt samt anlitat sakkunniges biträde i alla delar,
der sådant synts behöfligt, särskilt i byggnadsfrågorna, d. v. s. vid
bedömandet af dramatiska och svenska teaterns beskaffenhet. Denna
komité har ej gått till arbetet med några förutfattade meningar,
utan sökt opartiskt se saken från alla sidor och på sådant sätt
kommit till det resultat, som föreligger i dess betänkande.
De sakkunnige, som undersökt den svenska teaterns byggnad,
och hvilkas utlåtande kan läsas i komiténs betänkande, hafva kommit
till den öfvertygelsen, att denna byggnad ingalunda är så dålig, som
mången velat framhålla, utan tvärtom i ganska godt stånd. Jag vet
icke, hvilka de sakkunnige äro, som herr Sjö vändt sig till och
som förklarat, att det skulle behöfvas 500,000 kronor för att sätta
svenska teatern i fullgodt skick. De sakkunnige, som komitén an¬
litat, hafva ansett, att det kunde gå för en betydligt mindre summa,
nemligen 75,000 kronor. Dessa sakkunnige hafva äfven hållit före,
att de anmärkningar, som möjligen kunna framställas mot svenska
teaterns akustik, att den nemligen på vissa ställen skulle vara dålig,
ej äro så farliga, och att dessa olägenheter jemförelsevis lätt skulle
kunna afhjelpas genom att vidtaga mindre förändringar i salongens
konstruktion. Olägenheten, att man på somliga platser icke hör
tillräckligt bra hvad som sägs på scenen, beror på inredningen i
salongen, som är sådan, att parkett skjuter långt in under första
raden, hvarigenom bildas en s. k. påse eller fördjupning, som för-
Onsdagen den 27 April.
47 N:o 81.
tager ljudet. Borttager man denna påse medelst uppförande af eu ordnan-
vägg, skulle akustiken komma att i hög grad förbättras, hvilketdet de kon3l-
likaledes skulle blifva fallet, om man på samma sätt borttoge å Urkmmhlt
tredje raden befintliga fördjupningar och påsar. Således är jag öfver- m. m.
tygad, att de sakkunnige, som komitén anlitat, hafva rätt deri, att (Forts.)
denna teater kan för ganska ring» kostnad göras synnerligen lämplig
för det afsedda ändamålet.
Det har vidare framstälts den anmärkningen, att svenska teatern
skulle vara illa belägen, att den till och med — såsom en talare
yttrade — skulle hafva ett aflägset läge. Ja, derom tror jag, att
åsigterna kunna vara delade. Om den kan sägas hafva ett aflägset
läge, beror ju på hvarifrån man kommer; och det finnes ingen
punkt i hela Stockholm, som icke är aflägsen för dem, som bo i
motsatt ände af staden. Men om vi tänka på afståndet från de
mera centrala delarne, t. ex. Helgeandsholmen, der det nya riksdags¬
huset kommer att ligga, till svenska teatern, så tror jag icke, att
man kan säga, att det är så synnerligen stort; och från Grand
hotel, som väl också kan betraktas såsom en centralpunkt, då ju
de flesta resande bo derstädes, har man icke mer än på sin höjd
ett par minuters väg för att komma till denna teater. Det kan jag
ej kalla aflägset. Hade samme talare åter sagt, att den icke läge
vid någon öppen plats, skulle jag hafva gifvit honom rätt, och det
både varit önskligt, att den t. ex. legat vid Kungsträdgården eller å
Helgeandsholmen. Men nu finnes icke på annat håll lämpligare
byggnad för en teater, så vida man icke vill uppföra en helt och
hållet ny teaterbyggnad, men jag tror icke, att Riksdagen är villig
att lemna det för ändamålet behöfliga anslaget af öfver en half
million kronor.
Nu kan emellertid det arrangement, som här är föreslaget,
sättas i verket utan att kosta staten ett enda öre, nemligen endast
genom att använda de tillgångar, som redan äro för handen eller
framdeles komma att för ändamålet blifva disponibla. Kostnaderna
för inköpet af svenska teatern äfvensom för dess förändring till
dramatisk skådebana skola enligt det föreliggande förslaget bestridas
i första hand af de medel, som inflyta genom dramatiska teaterns
försäljning, och resten tagas ur de kongl. teatrarnes reservfond.
Hvad den ifrågasatta försäljningssumman för dramatiska teatern
beträffar, har man påstått, att den skulle vara alldeles för låg i
jemförelse med det tomtvärde, som nu är gällande här i Stockholm.
Det är emellertid svårt att i dessa tider afgöra, hvad tomter äro
värda, då priserna under de senaste åren varit i stigande. Men det
får väl anses, att ett pris af nära 30 kronor per qvadratfot för en
tomt af den beskaffenhet som dramatiska teaterns, är ganska högt,
då man betänker, att denna tomt erbjuder en högst obetydlig fasad
och för resten består af s. k. dödt utrymme. Huru man tänker till¬
godogöra sig denna tomt genom något byggnadsföretag, är svårt att
veta, men då det finnes en person, som bjudit så högt pris som 30
N:o 81. 48
Onsdagen den 27 April.
Ang. ordnan¬
det af de kongl
teatrames
verksamhet
m. m.
(Forts.)
kronor per qvadratfot, kar lian väl tänkt sig någon möjlighet.
• Emellertid är det alls icke sagd!, att regeringen ej skulle kunna få
ännu högre anbud. Regeringen har genom en agentur, till hvilken
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet vändt sig, sökt
erhålla så höga anbud som möjligt. Jag är öfvertygad, att rege¬
ringen, om den får högre anbud- än det nu afgifna å 300,000 kronor,
skall taga det allra högsta. Tomtvärdet för svenska teatern är
måhända icke så högt, som nu är ifrågasatt att betalas för tomten
i förening med byggnaden, ty det uppgår för närvarande kanske icke
till 20 kronor per qvadratfot, men det finnes på tomten ett för
ändamålet användbart hus, och denna omständighet måste man taga
med i beräkningen. Jag tror ock, att, med nu stigande tomtvärden,
det icke torde dröja så särdeles många år, förrän svenska teaterns
tomt så skall hafva stigit i värde, att — i händelse den visat sig
oanvändbar såsom dramatisk .skådebana, eller Riksdagen möjligen i
framtiden skulle ådagalägga sådan offervillighet, att den ansloge 1
å 17a million för byggande af eu ny dramatisk teater — den skulle
kunna realiseras till samma pris, hvarför den nu kan inköpas, om
ej till högre.
Det har framhållits af den siste ärade talaren såsom en lycklig
lösning af frågan, att för ändamålet förhyra svenska teatern. Ja,
men hvem skall i så fall hyra den? Månne svenska staten, som då
tör hända finge betala 35 å 40 tusen kronor inhyra, men jag tror icke,
att Riksdagen vill vara med om att ytterligare höja det nu utgående
statsanslaget med ett så pass stort belopp — låt vara att man skulle
kunna minska detta årsanslag med räntan å förenätnnda reservfond.
Men då koinme man ju i alla händelser att frångå 1889 års riks¬
dagsbeslut och använda räntan till ett ändamål, hvartill den icke
är afsedd.
Jag tror nemligen icke, att det är möjligt att få ett bolag till
stånd, som vill underkasta sig att betala en hyra af 30 å 40 tusen
kronor för teatern, då, såsom herrarne veta, det redan nu är nätt
och jemnt att affärerna gå i hop; med eu sådan ökning i kostna¬
derna är detta alldeles omöjligt.
Dessutom är det mycket tvifvelaktigt, om egarne af fastigheten
äro villiga att hyra ut fastigheten. Och jag är alldeles säker på att
egarne af svenska teatern icke längre vilja behålla fastigheten och
byra ut den, utan att, om svenska staten icke köper den för erbju¬
det pris, kommer den att säljas åt enskild person så fort som möj¬
ligt med antagligen andra planer än att låta staten disponera teatern.
Nog kommer det att utöfvas teaterverksamhet, men huruvida denna
blefve den dramatiska konsten värdig, lenmar jag derhän.
Derför tror jag, att vill man hafva den dramatiska konsten
skött, icke för statens räkning, men väl under statens kontroll, då
är det bäst att för statens räkning inköpa nuvarande svenska teatern
på sätt här är föreslaget, då det alternativ, som jag får tillstå från
första början mest tilltalade mig, nemligen att hafva dramatisk och
Onsdagen den 27 April.
49 Nso 81.
teatrames
verksamhet
ro. ro.
(Forts.)
lyrisk verksamhet på samma scen, visat sig omöjligt. Jag arbetade Ang. ordnan-
verkligen till en början i komitéu för denna plan och försökte räkna det afde kongl.
ut det så, att den skulle bli möjlig att realisera, men ju längre man
räknade, desto omöjligare såg det ut.
Den vigtigaste reservationen vid utskottets betänkande är den,
som afgifvits af herrar von Friesen och P. Pehrson m. fl. och som
afser användningen af räntan å de kongl. teatrarnes reservfond.
Såsom vi hörde, har nemligen en reservant, herr Kihlberg, för sin
del icke ansett sig böra yrka afslag, och derför får man väl hoppas,
att ett sådant yrkande icke har någon utsigt att vinna framgång.
Men deremot är jag öfvertygad, att herr von Friesens reservation,
med den tyngd, som hans ord alltid ha här i kammaren, kan göra
intryck på ganska många, och jag ber derför att med några ord få
bemöta densamma.
För det första fruktar jag på det allra högsta, att hela saken
kan äfventyras, i fall Riksdagen fattar beslut i öfverensstämmelse
med denna reservation. Tv såsom herrarne veta, har ett bolag
preliminärt bildats och tecknat 200,000 kronor under vissa förutsättnin¬
gar, nemligen bland annat att erhålla det lilla belopp af 12,000 kronor,
som utgör årsräntan å förut nämnda reservfond. Tecknarne kunna
icke anses bundna att stå qvar vid teckningen, om någon väsentli^
punkt i kontraktet ändras. Derför är det fara värdt, att de nuva¬
rande tecknarne skulle dra sig tillbaka, om i följd af Riksdagens
beslut denna minskning inträdde. Jag lemnar alldeles derhän, huru¬
vida offervilligheten för den dramatiska konsten är så stor, att det
möjligen kan finnas personer, som äro hågade att bilda ett nytt bolag,
tv detta är dock ganska tvifvelaktigt. Jag ber att få framhålla,
ntt herr von Friesens yttrande utgick ifrån ett slags principfasthet.
Hau påpekade, i likhet med herr statsrådet och chefen för finans¬
departementet, att man icke borde frångå 1889 års riksdagsbeslut,
utan respektera detsamma, och der är uttryckligen sagdt, att denna
reservfond, så till kapital som ränta, icke får användas till annat
än täckande af möjligeu uppkommande brist å teaterverksamheten.
Men hvad menas väl med att brist uppstår? Icke är det väl för
staten, som ju icke får drifva teaterverksamhet och derför icke be-
höfver använda reservfonden, utan bristen måtte väl vara för det
bolag, som drifver teaterverksamhet, och meningen med ifrågava¬
rande bestämmelse är, att denna ränta i första hand skall vara till¬
gänglig för att betäcka eu sådan brist.
Sjelfva reservfonden kan icke röras af bolaget annat än under
den uttryckliga förutsättning, att 2/3 af aktiekapitalet gått förlorade
och Kongl. Maj:t dertill lemnar sitt tillstånd. Men räntan å den¬
samma hade man tänkt sig, att bolaget skulle få disponera hvarje
år för betäckande af eventuel brist — något annat är ju ej heller
här ifragasatt. Behöfver den icke användas för detta ändamål, fin¬
nes den qvar i den sa kallade dispositionsfonden. Uppkommer vinst,
går, efter vissa i kontraktet närmare bestämda afdrag, ‘/3 deraf
Andra Kammarens Prof. 1898. N:o 31. 4
Njo 31. 50
Ang. ordnan¬
det af de kongl
teatrarnes
verksamhet
m- m.
(Forts.)
Onsdagen den 27 April.
åter till reservfonden och de två andra tredjedelarne läggas till
• dispositionsfonden. Men äfven det, som sålunda blir lagdt till dispo-
sitionsfonden, är en statens tillgång. Ty vid de tio årens slut till¬
faller under vissa förutsättningar reservfonden en del af de medel,
som då finnas i dispositionsfonden.
Det sades, att dessa 12,000 kronor skulle användas för att be¬
reda bolaget en vinst. Ja, bolaget bar visserligen förbehållit sig, att,
derest rörelsen går med vinst, få 5 procent på aktiekapitalet. Men
huruvida man kan säga, att bolaget, som ju icke bar möjlighet till
någon annan vinst dervidlag, derigenom huggit för sig oskäligt myc¬
ket, lemnar jag derhän. Men någon utsigt att få ränta på sina
pengar bör väl bolaget ändå ha. Och äfven om sa skulle vara, att
bolaget får denna ränta på sina pengar, kan man icke betrakta
detta annat än såsom ränta på förlagskapital, hvilken ränta ju bör
utgå, innan någon vinst beräknas. Kan icke räntan betalas å upp¬
lånade penningar eller förlag, då föreligger ju brist. Om jag t. ex.
fått ett förlag eller lån på 300,000 kronor mot 5 procent, måste jag
först och främst betala ränta derå, innan jag kan beräkna någon
vinst. Och använder man dessa 12,000 kronor till att betala någon
del af räntan å bolagets aktiekapital, så har man faktiskt endast
användt den för att betänka en uppkommen brist, men om någon
bolaget derigenom beredd vinst kan man icke gerna tala. Det var
just detta, som innefattades i 1889 års riksdagsbeslut.
Jag anser — i frågans nuvarande läge och med de goda för¬
hoppningar, jag hyser om Andra Kammarens beredvillighet att nu
bringa densamma till en lycklig lösning — icke skäl att bemöta
andra anmärkningar, som i synnerhet af den förste talaren blifvit
gjorda, utan får endast anbefalla saken i kammarens välbevågenhet,
och uttrycka den förhoppningen, att Andra Kammaren måtte god¬
känna utskottets förslag, hvartill jag, herr grefve och talman, ber
att få yrka bifall.
Herr Persson i Stallerhult: Herr talman, mina herrar! Då
jag inom utskottet bör till dem, som bidragit till det slut, hvartill
utskottet kommit, torde det tillåtas mig att med några ord ange
de skäl utom dem, som i utskottets betänkande framhållits, livilka
varit bestämmande för min ståndpunkt.
Herr Sjö bar såsom reservant för sitt afslagsyrkande åberopat,
att, då Riksdagen två gånger haft detta förslag under ompröfning
och afslagit detsamma, den äfven nu borde afslå det i år framlagda
förslaget.
Jag tror dock för min del, att det icke är något skäl för af¬
steg, att Riksdagen två gånger förut afslagit frågan, ty ser man
efter de skäl, som då lågo till grund för afsteg, voro de verkligen
icke af sådan beskaffenhet att man nu kan stödja ett afslagsyrkande
på dem. 1892, då frågan första gången förelåg, säger statsutskottet
i sin hemställan, hvilken gillades af båda kamrarne: »— — ehuru-
Onsdagen den 27 April.
51 N:o 81.
väl utskottet icke funnit den i sammanhang med det föreslagna in -Ang. ordnan-
köpet af den s. k. svenska teatern ifrågasatta lånetransaktionen till-det afde kon9l-
talande» — — så, »då emellertid en ny tidsenlig teater för närva- Verksamhet
rande är för statsverkets räkning under uppförande, och först sedan m, m,
denna blifvit fullbordad, beslut synes böra fattas, om ej vid sidan (Forts.)
af den lyriska konsten äfven den dramatiska må kunna der idkas,
anser utskottet tidpunkten nu icke vara lämplig» — —. Detta
var 1S92.
Vid fjorårets riksdag, då samma förslag förelåg, säger statsut¬
skottet i en enda mening: »Vidkommande slutligen frågan, huru¬
vida i den nya teaterbyggnaden bör idkas både lyrisk och dramatisk
konst, anser utskottet ej erforderligt, att denna fråga upptages i
sammanhang med det nu föreliggande ärendet, enär utskottet före¬
ställer sig, att denna fråga lämpligen bör tagas i ompröfning först
vid ordnandet af verksamheten inom den nya teaterbyggnaden.»
Detta var de hufvudsakliga skäl, som lågo till grund för afslag
båda gångerna. Sedan dess har en uttömmande utredning rörande
hela frågan försiggått, hvilken utredning blifvit utdelad både till
kammarens och statsutskottets ledamöter.
Då är frågan, huruvida icke regeringen bort känna det som sin
pligt att nu åter framlägga frågan, när denna fullständiga utredning
går i den riktning, att Riksdagen derpå har skälig anledning grunda
sitt bifall till den föreslagna åtgärden.
Denna utredning ger nemligen vid handen — och det är or¬
saken, hvarför jag stält mig på det kongl. förslagets sida — att
statsverket under närmare tio år icke skulle behöfva betungas med
några utgifter för teaterverksamheten.
Herr von Friesens reservation skiljer sig endast i det afseendet
ifrån utskottets hemställan, att räntan enligt densamma skulle till¬
falla reservfonden och icke, som utskottet föreslagit, aktiebolaget.
Herr Sjö påstår vidare, att man säljer dramatiska teatern till
alltför billigt pris. Jag tror dock, att herr Sjö och de, som stält
sig på samma sida som han, hafva all anledning att vara nöjda
med det pris, som nu ifrågasatts. Utskottet säger ju beträffande
försäljningen af dramatiska teatern följande: »Utskottet föreställer
sig dock, att, derest lämpliga åtgärder vidtoges för införskaffande af
köpeanbud, en något högre köpesumma för fastigheten möjligen skulle
kunna erhållas, på grund hvaraf utskottet, som velat ifrågasätta,
huruvida icke försäljningen må ega rum utan erläggande af försälj¬
ningsprovision, ansett sig böra föreslå, att berörda belopp, 360,000
kronor, bestämmes såsom den lägsta behållna köpesumman, hvarför
fastigheten må afyttras.» Här har ju icke sagts, att teatern ovil¬
korligen skall säljas för 360,000 kronor, utan att denna summa bör
vara den lägsta behållna köpesumman för teatern. Vidare har ju
nu statsrådet upplyst, att, sedan detta skrefs, ett högre köpeanbud
tillkommit, och man får väl vänta, att Kongl. Maj:t och vederbö¬
rande departementschef se till, att det högsta möjliga köpeskillings-
Onsdagen den 27 April.
N:o 31.
Ang. ordnan
det af de kongl
teatrarnes
verksamhet
m. to.
(Forts.)
52
belopp erliålles för teatern. För min enskilda del åtminstone bar
jag fullt förtroende för, att köpeanbud skola inkomma till det högsta
belopp, som för teatern kan erhållas. Man måste emellertid tänka
på, att, huru väl tomten än är belägen, man dock ej kan erhålla
huru högt pris som helst för densamma.
Vidare säger man, att den svenska teatern är för högt betald.
Detta strider ju emellertid alldeles mot det föregående. Slån skall
ju icke för den nya tomten betala mer än 500,000 kronor. Skil-
naden i areal mellan de båda tomterna är emellertid icke obetydlig.
Den tomt, som skall säljas, innehåller 13,000 qvadratfot, och för
den skulle man erhålla 360,000 kronor; den, som skall köpas, in¬
nehåller åter 24,000 qvadratfot, och för den är ifrågasatt att betala
endast 500,000 kronor. Ser man då efter, hvad priset per qvadrat¬
fot utgör, ställer sig ju den nya tomten betydligt billigare än den
gamla. Affären i och för sig torde således icke vara så klander¬
värd, som vissa talare här uppgifvit, så att jag anser alldeles gifvet,
att, om man tager denna ekonomiska sida af saken i behörigt be¬
traktande, densamma icke skall visa sig så afskräckande.
Befinnes det vidare efter 10 år, att svenska teatern icke be-
höfves för att drifva teaterverksamheten för statens räkning, går det
väl an att åter sälja egendomen. Huruvida detta då kommer att
leda till förlust för staten, derom är icke godt att nu yttra sig,
men tomten har väl alltid sitt värde qvar. Här är ju nu emeller¬
tid endast fråga om ett utbyte af fastigheter, nemligen om att sälja
en och köpa en annan, och det tycker jag ej kan vara så betänk¬
ligt att bifalla.
Ser man till, hvad Riksdagens skrifvelse af år 1889 innehöll, så
uttalas der, att Riksdagen önskade, att teaterverksamheten skulle
fortgå, men att statsverket derför icke skulle betala mer än ordi¬
narie anslaget. Då nu detta låter sig göra och det nya teaterhuset
är fullbordadt och färdigt att öfverlemnas till staten, tycker jag, att
det skulle vara märkvärdigt, om Riksdagen nu skulle säga nej till
det föreliggande förslaget och derigenom så godt som omöjliggöra,
att huset blir användt för det dermed afsedda ändamålet.
Skulle det under de närmaste 10 åren visa sig, att bolaget
reder affären väl, så får det i alla fall ej mer än 5 procents ränta
å kapitalet, och då det kontrakt, som nu föreligger, innehåller så¬
dana bestämmelser, att staten i hvarje fall icke skulle behöfva till¬
skjuta något under de närmaste 10 åren, så vågar jag tro, att Andra
Kammaren icke skall hysa några betänkligheter mot att antaga
detta förslag, och jag får derför yrka bifall till utskottets hem¬
ställan.
Häruti instämde herr Boström.
Herr Andersson i Malmö: Jag undrar, om icke den talare,
som först hade ordet i denna fråga, gjorde sig skyldig till ett stort
Onsdagen den 27 April.
53 N:o 81.
misstag. Han yttrade nemligen, att svenska teatern skulle vara såA«g-. ordnan-
bristfällig ock hafva så stora felaktigheter, att, om man skulle sättadetafdekongl*
den i brukbart skick, detta skulle kosta lika mycket som inköpet Verksamhet
af densamma. Detta tror jag dock är att öfverdrifva allt för myc- m. m.
ket, och det synes mig minst sagdt något egendomligt att komma (Forts.)
med sådana påståenden, ty svenska teatern är dock jemförelsevis ny-
byggd, och att den fått ett så ruskigt utseende som den nu har både
invändigt och utvändigt, det beror på, att den nästan alltid labore¬
rat med dåliga affärer. Sjelfva teaterverksamheten har gått dåligt,
och då har naturligtvis äfven huset kommit i förfall, då det icke
kunnat ens nödtorftigt repareras. Jag har i likhet med den förste
talaren besökt svenska teatern, och det i sällskap med en byggmä¬
stare, som väl i detta fall får anses vara lika styf »förståsigpåare»
som herr Sjö. Han yttrade, att huset väl företer remnor, så kallade
sättsprickor, men att sådana kunna förekomma äfven i de mest
solidt uppförda hus, och att man icke borde förundra sig öfver, att
sådana förekomma här å svenska teatern, som icke reparerats på
länge, men att huset derför kunde vara lika godt. Han menade
vidare, att för att få huset i nöjaktigt skick icke skulle behöfvas så
stora summor, åtminstone icke 500,000 kronor eller ens 100,000
kronor.
För min del får jag säga, att denna operation, som Kongl.
Maj:t nu föreslagit, finner jag i ekonomiskt hänseende vara särdeles
fördelaktig för staten, enär man derigenom kan få ett så högt pris
som 360,000 kronor för den nuvarande dramatiska teatern, som,
hur briljant dess läge än må vara, dock har en jemförelsevis kort
fasad åt gatan. Likaså finner jag det fördelaktigt, att staten kan
förvärfva den nuvarande svenska teatern, som har ett stort tomt¬
område och fasad åt två gator. Dertill kommer, att Riksdagen, om
detta förslag bifalles, så att säga, köper undan en konkurrent till
den dramatiska teatern, hvilket eljest icke blir förhållandet. Ty
säkert är, att äfven om detta förslag afslås, kommer svenska teatern
att fortfarande förblifva teater och att konkurrera med den drama¬
tiska scenen.
Men icke endast från ekonomisk, utan äfven från estetisk syn¬
punkt anser jag betänkligt, om Riksdagen skulle afslå denna fram¬
ställning. Det kan väl hända, att föreställningarna ännu en tid
kunna få fortgå på dramatiska teatern, men det kan blott vara en
tidsfråga, när polisen skall göra med denna teater på samma sätt,
som nu skett med södra teatern, det vill säga förbjuda representa¬
tioners uppförande till följd af teaterns eldfarlighet. Om så skulle in¬
träffa, måste naturligtvis teaterns stora och utmärkta artistpersonal
skingras, enär den då icke skulle hafva något tak öfver hufvudet,
och jag hemställer till dem af herrarne, som gästat denna teater,
om det icke skulle vara en stor förlust, om dessa artister, som in¬
lagt så stora förtjenster om den svenska sceniska konsten, skulle
nödgas skingras. Jag tror, att detta skulle vara eu mycket stor
N:o 31. 54
Onsdagen den 27 April.
Ang. ordnan- förlust för den dramatiska konsten, icke allenast för Stockholm, utan
det af dekongi. ]ail(jet i sin helhet.
En talare på uplandsbänken — jemväl medlem af statsutskottet
teatrarnes
verksamhet
m. m.
(Forts.)
— anförde såsom ett skäl för afslag, att den nuvarande svenska
teatern har ett så aflägset läge. Jag kan icke förstå detta, ty en¬
ligt mitt förmenande är läget mycket centralt. Att publiken icke
heller drager sig för att gå dit, visar sig deraf, att operaföreställ¬
ningarna äro mycket talrikt besökta, och att der ofta äro goda eller
fulla hus. Detta visar ju, att folk icke fäster sig vid att gå litet
längre väg från operans gamla plats till Blasieholmen. Och när
man redan nu har goda och ofta fulla hus, så är det klart, att be¬
söken sedermera skola blifva allt mera och mera talrika, i samma
mån som Stockholms befolkning tillväxer.
På grund af hvad jag sålunda anfört, ber jag att få yrka bifall
till utskottets förslag.
Herr Branting: Herr finansministern yttrade, att det skulle
vara bedröfligt för vår dramatiska konsts framtid, om Riksdagen
nu skulle underkänna grunderna för det föreliggande kongl. förslaget.
Han strök i sitt yttrande särskildt under ordet grunder — jag vet
icke, om detta var eu tillfällighet. Dock må jag säga, att, om ett
afslag skulle ske, jag icke tror, att Riksdagen dermed bör anses
hafva uttalat sig mot sjelfva de grunder, på hvilka Kongl. Maj:ts
förslag och statsutskottets utlåtande är bygdt. Hufvudgrunden är
ju den, att man sökt och funnit en form, hvarigenom staten befrias
från det direkta ansvaret för teaterverksamheten i ekonomiskt af¬
seende och detta flyttas öfver på eu mellanstående institution, nem¬
ligen på det föreslagna bolaget. Detta skulle utöfva dels en konst¬
närlig och dels en industriel verksamhet och se både på konsten
och affärerna, samt finge bära förlusten, om det ginge illa, hvaremot
staten skulle vara fri med sitt eu gång bestämda tillskott.
Såsom förhållandena nu och sannolikt under en lång framtid
komma att gestalta sig i Riksdagen, är det väl ej heller att antaga
annat, än att det statsbidrag, som Riksdagen kan befinnas villig att
lemna, måste utgå under någon dylik form. Det är väl icke att
hoppas, att intresset för denna del af den allmänna kulturen kommer
att så stegras hos Riksdagens majoritet, att den skulle kunna förmås
att ikläda sig så synnerligen stora uppoffringar och framför allt
icke någon större risk för teaterverksamhetens uppehållande.
Således kan jag från min synpunkt, såsom varm vän af den
dramatiska konsten, icke se annat, än att Kongl. Maj:t och utskottet
här befinna sig på eu rigtig väg, men derifrån är det dock ett
långt steg att utan vidare godkänna det förslag, som nu föreligger.
Vi få komma i håg, att den teaterkomité, som arbetade i vintras,
framlade sitt förslag den 21 mars, och den korta tid, som sedan
dess förflutit, har väl för Riksdagens samtliga medlemmar och —
jag vill tillägga det — äfven för pressen varit allt för upptagen,
Onsdagen den 27 April.
55 Jfso 31.
för att någon verkligt genomgående ock sakrik kritik af komiténs Ang. ordnan-
förslag skulle kunna framkomma. Jag tror derför, att det vore nyttigtdet afdekongl.
för frågans verkliga utveckling, om man icke litade på att detta ^ksamhei
förslag med dess goda uppslag icke skulle kunna vidare förbättras. m.
En och annan anmärkning, som i detta afseende framkommit i (Forts.)
pressen, tror jag också tyder på, att vissa förbättringar bort ega
rum. Jag syftar särskildt på eu sak, som väl kan tyckas vara eu
obetydlighet, men som dock torde visa sig komma att blifva .ganska
betydelsefull för teaterverksamheten, nemligen gränserna mellan
teaterchefens rättigheter och dem, som tillkomma bolagets styrelse.
Efter bestämmelserna i det föreslagna kontraktet skulle nemligen
styrelsen bestämma om allt ända in i de mest minutiösa detaljer.
Hufvudfelet med det förslag, som framlagts synes mig emeller¬
tid vara den olyckliga omständigheten, att det släpar med sig frå¬
gan om inköp af svenska teatern. Många af herrarne resonnera väl
så, att, om vi blott nu taga det föreliggande förslaget, är Riksdagen
fri från teaterfrågan under 10 år, och jag fruktar, att denna syn¬
punkt kan komma att blifva bestämmande för en och annan vid
den omröstning, som om en stund kommer att ega rum. Men jag
hemställer till dem, som så resonnera, om det kan vara praktiskt,
rent ekonomiskt sedt, från deras sida, att, när de göra denna affär, taga
med ett sådant lik i lasten, som svenska teatern hittills alltid visat
sig vara, och som jag antager att den såsom dramatisk talscen i
Stockholm skulle fortfarande komma att visa sig.
De uträkningar, hvarpå detta förslag stödjer sig, äro gjorda
af teaterkomitén och gå ut på, att det skulle vara opraktiskt att
förena båda scenerna på en teater och att man derför bör för att
icke fördröja saken gå till den teaterbyggnad, som nu kan vara
färdig, och utskottet säger sjelft, att uppförande af en ny teater
för detta ändamål »icke synes kunna under nuvarande förhållanden
ifrågasättas». Det är hela den utredning, som egnas åt denna fråga.
Den svenska teatern har, såsom redan framhållits från flera håll,
visat sig vara en olycksbringande institution för dem, som haft den
att spela på, och det förefaller åtminstone de flesta teaterbesökande
stockholmare naturligt, att så skall vara. Den ligger — man må
säga hvad som helst — icke så centralt som önskligt vore. Jag
tillåter mig att anföra ett yttrande af en numera afliden skådespe¬
lare, som äfven med anspelning på ett löftesbrott, som skulle hafva
begåtts vid dess uppförande, yttrade: »Den är bygd på en lögn och ligger
vid en bakgata.» Det är onekligt att detta är rigtigt, åtminstone
det sistnämnda, och det förhållandet tror jag skall hafva tillräcklig
verkan för att det skall visa sig vara ett olyckligt försök att sam¬
mankoppla denna teater med teaterfrågans lösning.
Ser man så på prisen, som här hafva varit mycket på tal,
hafva vi nu hört, att för dramatiska teatern kan man erhålla 365,000
kronor. För svenska teatern begäres af det konsortium, som nu
eger densamma, 500,000 kronor men dertill kommer kostnaden för
Onsdagen den 27 April.
N:o 81. 56
Ang. ordnan- de reparationer, som blifva nödiga för att sätta den åtminstone i-
det af de kongi. drägligt skick, och denna beräknas till 75,000 kronor. Nu
verksamhet jag gerna instämma med den talare, som kritiserade den kolos-
m.. m. sala summa, som nämndes af en talare midt emot, nemligen 500,000
(Fort*.) kronor i reparationskostnader, men med dessa 75,000 kronor lärer
man dock icke komma synnerligen långt, om man vill hafva eu
teater, der publiken kan känna sig hemmastadd, och der åtminstone
de värsta akustiska missförhållandena skola blifva afhjelpta. Låt
oss emellertid taga en billig summa och sätta den till 150,000
kronor. Yi komma då till en skilnad mellan å ena sidan försälj¬
ningssumman för dramatiska teatern och på den andra inköpssumman
och reparationskostnaden för svenska teatern, hvilken skilnad upp¬
går till omkring 300,000 kronor. Denna summa är nu afsedd att
lånas från reservfonden.
Se vi åter på det andra förslaget, som skulle afse att få en
verklig, för en afsevärd framtid definitiv lösning af denna teater¬
fråga, nemligen om uppförande af en ny, tidsenlig, praktisk och
väl belägen dramatisk teater, så är kostnaden härför af teaterkomitén
beräknad till icke fullt 1,000,000 kronor. Således är det Över¬
skjutande belopp, som skulle behöfvas för denna frågas definitiva,
lösning, icke mer än 300,000 kronor, förutsatt dock att Stockholms
stad skulle lemna den lilla tomt, som kan behöfvas för teatern.
Då vill jag fråga herrarna, som resonnera som praktiska affärsmän
endast, om det icke är sannolikt, att man på svenska teatern i
tidens lopp skall komma att förlora mer än dessa 300,000 kronor,
och om man icke anser, att det åtminstone är skäl att få en ut¬
redning, huruvida det icke finnes så pass mycket konstintresse och
kanske äfven intresse hos Stockholms kommun och på åtskilliga
håll här i hufvudstaden för att få en verklig tillfredställande lösning
på denna fråga. Till nästa Riksdag skulle då kunna komma ett
nytt förslag, upptagande äfven alternativet om uppförande af en ny
teater, så att denna teaterfråga kunde blifva pröfvad ordentligt och
i hela sin vidd, hvilket icke nu är fallet.
Det har gjorts åtskilliga erinringar om att svenska teatern
visst icke ligger så illa till, och Baron Bonde framhöll, att Grand
Hotel ligger nära intill. Jag förmodar dock, att den inhemska
dramatiska konstens hägn icke skall hufvudsakligen byggas på de
främlingar, som bo på Grand Hötel, der för öfrigt helst utländingar
taga in, utan det är väl den fasta befolkningen i Stockholm, som
måste uppbära denna teater och då — jag upprepar hvad jag förut
sagt — vidhåller jag, att den ligger illa till såsom dramatisk tal¬
scen. Såsom opera har den visat sig ega förmåga att draga folk,
men det förstår hvar och en, att den musikaliska publik, som icke
haft något annat ställe att gå till, har måst gå dit. Ett annat
förhållande blir det med den publik, som skall besöka de dramatiska
föreställningarna.
Om man ser saken ur denna synpunkt, är det för mig påtag-
57 N:o 31.
Onsdagen den 27 April.
ligt, att åtskilligt skulle vinnas med ett uppskof. Man skulle få Ang. ordnan-
frågan bättre utredd med afseende å möjligheten att få en verkligdct afde kon9l-
lösning af densamma, och man skulle slippa den svenska teatern, Verksamhet
som hittills endast bragt ofärd. När den om några år skall för- m. m.
säljas, hvad tro herrarna då står qvar af dess värde? Jo, tomtens (Forte.)
värde, ty om sjelfva byggnadens värde hafva vi redan nu hört
ganska tviflande omdömen uttalas och efter några år lärer värdet
pa denna teater icke vara större, utan det är högst antagligt, att
staten skall förlora på den.
Jag ber sålunda att få yrka afslag å föreliggande förslag.
Herr Waldenström: Herr talman! Jag skall icke inlåta mig
på frågan om den dramatiska konstens betydelse, ej heller på frågan
i hvad mån den nutida svenska dramatiska teatern motsvarat de
anspråk, man kan hafva haft rättighet att ställa på ett utförande,
som är konsten värdigt. Långt derifrån! Jag skall helt enkelt
ställa mig på den ståndpunkt, att svenska staten måste hafva en
dramatisk teater, och skall icke på något sätt försöka att kämpa
emot hvad jag ändock ser måste ske. Nej, hvad jag här skall fästa
mig vid är blott den frågan, huruvida det närvarande förslaget till
en lösning kan anses vara tillfredsställande. Och jag skall redan
på förhand uttala, att jag icke anser så vara förhållandet, och att
jag derför slutligen kommer att yrka afslag på så väl den kongl.
propositionen som statsutskottets hemställan.
Jag tror icke, att Riksdagens skrifvelse 1889 fordrar såsom
någon konseqvens, att Riksdagen skall taga det nu framlagda för¬
slaget. Konseqveusen kan fordra, att Riksdagen godkänner de grund¬
principer, som ligga till grund för den kongl. propositionen, men
alldeles icke att Riksdagen antager det förslag, som Kongl. Maj:t
nödd och tvungen nu har framlagt. Jag säger »nödd och tvungen»,
ty det är säkert, att Kongl. Maj:t icke sjelf, är nöjd med förslaget.
Teaterkomitén är icke heller nöjd dermed. Den säger i sitt ut¬
låtande, om också icke direkt, så likväl med ganska tydliga ord,
att den framlagt detta förslag nödd och tvungen. Komitén uttalar
nemligen öppet, att det enda rigtiga är att bygga en ny kongl.
teater på en för en sådan institution lämplig plats. Teaterkomitén
gör också upp beräkningar, som gå ut på att visa, huru affären
kommer att ställa sig, då man icke vidare skall kunna använda
den nu till inköp föreslagna teatern, hvilket den beräknar skola in¬
träffa om t. ex. 25 år. Den torde nog böra prutas ner rätt betyd¬
ligt denna siffra; men jag antager för tillfället, att teatern skulle kunna
användas i 25 år och sedan måste slopas. Komitén ställer, som
sagdt, sina beräkningar derefter för att utröna, hvad statsverket
kan för denna händelse anses vinna eller förlora, förlora genom
att teatern slopas och vinna genom skilnaden i ränta på hvad som
nu skulle behöfvas för att köpa denna teater och hvad som skulle
behöfvas för att bygga en ny.
Nso 31.
Ang. ordnan¬
det af de kongl
teatrarnes
verksamhet
fn. m.
(Forts.)
58 Onsdagen den 27 April.
Friherre Bonde har försvarat förslaget. Det är hans rätt och
pligt, efter som han varit en af de verksammaste ledamöterna i
teaterkomitén, men äfven han erkände, att komitén nödd och tvungen
framlagt sitt förslag. Han sade, att det fans ingenting annat att
taga. Hade man sett någon möjlighet att åstadkomma en ny teater,
så hade det naturligtvis varit det enda rigtiga och rationella. Att
detta icke är alldeles omöjligt, är emellertid redan af andra fram¬
hållet, och jag tror icke heller jag, att det är så omöjligt, ty kost¬
naden ställer sig icke alldeles oöfvervinnelig. Tre hundra tusen ä
fyra hundra tusen kronor är hvad teaterkomitén har beräknat, och
finns det icke så stort intresse för den sceniska dramatiska konsten,
att den kan flyta öfver ett sådant grund, då vet jag icke, om det
är skäl att hafva någon dramatisk teater alls.
Hvad som gör, att jag icke kan vara med om nu föreliggande
förslag, det är, att jag anser att både huset och platsen, der det
ligger, äro alldeles olämpliga. När stjernströmska teatern inköptes
och ombildades till dramatisk teater, så hette det alldeles som nu,
att den var så synnerligen lämplig och bra, men sedan man väl
köpt den och kommit några år framåt, då först såg man, om man
gjort bra eller illa. På samma sätt tror jag, att det kommer att gå
nu. Hvad sjelfva huset beträffar, kan ingen menniska, som nalkas
det, föreställa sig, att det skall vara en offentlig byggnad, än mindre
att det skall vara en konstanstalt, och allra minst att det skall vara
en konstanstalt, tillhörig staten. Sjelfva huset ser icke så ut. Der¬
till kommer, att platsen framför huset är ytterst trång och olämplig.
För resten ligger det, såsom en talare nyss sade, till en stor del
vid eu bakgata.
Man har sagt, att läget är bra, ty det är icke så långt från
Helgeandsholmen, som man hädanefter får betrakta såsom Stock¬
holms medelpunkt, och icke heller långt från Grand Hotel, der främ¬
lingarna bo. Derpå vjjl jag svara, att teatern väl icke är gjord för
främlingar. Och för resten, är det fråga om svenska främlingar,
så bor flertalet af dem på andra håll än Grand Hotel, och är det
fråga om utländska främliugar, så är det blott ett fåtal af dem,
som förstå svenska, så att de kunna gå på en svensk dramatisk
teater och der draga någon nytta af dess prestationer för »svenska
språkets förädling». Dessutom ser huset så ut och platsen är så be¬
lägen, att, om främlingar komma från andra land, der de sett, huru
en verklig teater ser ut, så är det bäst, att man lagar så, att de
aldrig få se den der byggnaden och i synnerhet icke få veta, att det
är Sveriges kungliga dramatiska teater.
Teaterkomitén har föreslagit tvenne platser för en eventuel ny
teater, och båda platserna synas vara allt annat än olämpliga. Den
vid Nybrohamnen är ju eu mycket bra plats och den framför kongl.
stallet är likaledes bra och lämplig. Derjemte skulle en teater der
hafva den fördelen att skymma bort det etablissement, som komme
att ligga der bakom.
Onsdagen den 27 April.
59 >Tso 31.
Jag liar nu hört sägas, — jag kan naturligtvis icke sjelf be- Ang. ordnan-
<löma det — att de dramatiska artisterna sjelfva visst icke läraaf de kongl.
vara hugade för att få den dramatiska teatern inhyst i den här Verksamhet
föreslagna lokalen. Der finnas åtskilliga — man skulle i akustiskt m_ m_
afseende kunna kalla dem och friherre Bonde kallade dem också (Ports.)
»påsar», livilka samla upp det ljud, som annars skulle in i åhörarnas
öron. Men dessa påsar, mente han, kunde man knyta igen genom
att bygga för dem med tunna väggar och då skulle dessa väggar
komma att spela samma roll som en resonnansbotten i ett instru¬
ment. Ja, detta är allt vackra förhoppningar. Probera saken!
Bygg upp väggarna först och bjud Riksdagen en gång till på en
dramatisk föreställning der, så få vi höra, om påsarne hafva slutat
att göra det omak, som de hittills hafva gjort.
Man hotar här, att, om icke svenska staten köper svenska
teatern nu, så komma de, som ega den, att sälja den åt någon
annan. Ja, sådant der hot hör man litet emellanåt. I fjor hette
det, när man fått anbud på dramatiska teaterns tomt: »Det står
till den och den dagen; derefter, mine herrar, ha ni det icke mera!»
Men sedan fick man anbudet höjdt, och nu har det blifvit ytter¬
ligare höjdt. Vi komma också ihåg t. ex. — det hör till ett annat
område — huru det sades, när det gälde att hos Mauser beställa
karbiner. Det vore alldeles nödvändigt att beställa 10,000; Riks¬
dagen ville endast hafva 5,000. Det upplystes från statsrådsbänken,
att Mauser icke levererade mindre än 10,000; han levererade ingen,
derest han icke finge leverera det beloppet. Men Riksdagen stod
på sig, och Mauser glömde hvad han hotat med.
Det var eu talare här, som anförde, att man genom att köpa
svenska teatern skulle köpa bort en konkurrerande teater. Jag
trodde icke, att en så förståndig affärskarl som herr Andersson i
Malmö skulle framställa någonting sådant. Det dummaste, en affärs¬
man i allmänhet kan göra, är att inlåta sig på att köpa bort kon¬
kurrenter. Ty om det i allmänhet lönar sig att konkurrera med
en statens teater, så kunna herrarne vara vissa på, att den kon¬
kurrensen komme att upptagas, äfven om staten köper den svenska
teatern. Men då blir det med den skilnad att, medan den svenska
statens dramatiska scen ligger vid en bakgata och i nästan alla af-
seenden är olämplig, kommer den privata konkurrerande teatern
att läggas på en plats, dit folk går.
Jag tror derför, herr talman, alls icke på talet, att vi nu be¬
finna oss vid ett antingen eller: antingen köpa den här teatern eller
ock se, att den dramatiska konsten strykes ut från svenska statens
kulturintressen. Det sades precis på samma sätt, när vi 1889 käm¬
pade om teateranslaget och Riksdagen trots alla varningar, trots
alla hotelser strök anslaget till de kongl. teatrarne. ’ Det skulle
blifva den dramatiska konstens undergång. Det blef i stället just
inledningen till en lösning af frågan. Hade icke det skett, då hade
Sso 31. 60
Onsdagen den 27 April.
Ang. ordnan- vi ännu i denna dag icke käft operan — icke för att jag tycker
detuatrarne»1' °m ^enne> men hon står ^er nu i alla fall.
verksamhet Herr talman! Jag skall derför, icke ifrån min privata stånd-
m. m. punkt i förhållande till den dramatiska konsten, utan blott ifrån
(Forts.) synpunkten af statens ock den dramatiska konstens eget intresse
yrka afslag på så väl Kongl. Maj:ts proposition som statsutskottets
tillstyrkan.
I detta yttrande instämde herr Hammarström.
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet grefve Wacht-
meister: Endast några ord med anledning af de båda sista talar-
nes anföranden. De mynnade båda ut i yrkande om afslag på det
kongl. förglaget, och detta deras yrkande motiverades af intresse för
den dramatiska konsten. Jag befarar emellertid, att, om detta yr¬
kande vunne framgång, det skulle blifva ödesdigert för den konst,
de velat hägna.
Om jag fattade herr Brantings anförande rätt, var hans mening
den, att Kongl. Magt till nästa Riksdag skulle komma fram med
ett alternativt förslag, innefattande dels en utredning i fråga om
möjligheten att uppföra en ny teaterbyggnad, dels ett förnyadt fram¬
läggande af nu föreliggande förslag.
Hvad först det senare alternativet beträffar, betvifla!' jag på det
högsta, att det då blir möjligt att framlägga samma förslag igen,
derför att, oaktadt hvad herr Waldenström yttrat, jag anser högst
sannolikt — det är ju här fråga om privata förhållanden, så att
jag icke med visshet kan uttala mig derom — att svenska teatern
då är såld till en annan köpare.
Hvad åter vidkommer det första alternativet, som herr Branting
naturligen skulle föredraga, eller att en ny teater komme till stånd,,
vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att för realiserandet af det
projektet fordras icke allenast utredning om möjligheten att få en
sådan byggnad uppförd, utan äfven just att få denna byggnad upp¬
förd. Det skulle åtgå högst betydligt med tid, iunau byggnaden
verkligen blefve färdig. Jag vill då fråga: Hvart skulle den drama¬
tiska teatern under tiden taga vägen? På den nuvarande lokalen
får den icke vidare spela, och en sådan provisorisk anordning som
att inlogera den på operan jemte sångscenen skulle säkert blifva,
ännu mer ruinerande, än om en dylik anordning vidtoges definitivt.
För min del anser jag derför, att ett uppskof med frågan skulle,,
långt ifrån att befordra dramatiska teaterns intressen, tvärtom i hög
grad skada dem.
Herr Bergendahl: Herr Waldenström yttrade nyss i sitt an¬
förande, såvidt jag förstod honom rätt, att han icke hade något
emot att dramatiska teatern finge fortlefva, men han ansåg, att den
dramatiska teaterverksamheten, på det vis ordnad, som Kongl. Maj:b
Onsdagen den 27 April.
61 N:o 81.
tiu föreslagit och utskottet förordat, icke skulle kunna på ett till- Äng. ordnan-
fredsställande sätt bedrifvas. Han säde, att man bör vänta, till dessclet afde kongl.
man kan få bygga en ny teater, och han ansåg det icke vara så Verksamhet
omöjligt, att rätt snart eu sådan kunde komma till stånd. Jag m_ TO,
undrar då, hvem som skulle åstadkomma denna teater. Icke före- (Forts.)
ställer jag mig, att Stockholms stad, som till den nuvarande kongl.
operan lemnat ett byggnadsanslag på 600,000 kronor, kunde vara be¬
nägen att snart anslå ytterligare belopp till teaterverksamheten.
Icke föreställer jag mig, att några kapitalister kunna under den när¬
maste framtiden vara sinnade att utgifva några kapital för detta
ändamål. Då återstår Riksdagen. Jag hemställer till kammaren,
huruvida det är möjligt att tänka sig, att kammaren skulle vilja
vara med om att anslå några hundra tusen kronor till eu ny teaters
uppbyggande. Jag kan derför icke på något sätt ansluta mig till
dem, som mena, att saken kunde ordnas så, som den näst föregå¬
ende talaren tänkt sig densamma.
Nu nämnde herr Waldenström ock, att friherre Bonde, som
suttit i teaterkomitén, icke heller vore fullt belåten med det sätt,
hvarpå saken nu skulle ordnas. Men jag föreställer mig, att, då
friherre Bonde såsom representant förordar detta förslag, han finner,
att det är det bästa och enda möjliga, som för närvarande och för
en längre framtid skulle kunna åstadkommas.
Jag har således för min del, med fäst afseende på de många
obehag, som svenska Riksdagen haft utaf de oupphörliga begäraudena
om anslag till de kongl. teatrarne, kommit till den slutsatsen, att
det sätt, hvarpå frågan nu är föreslagen att lösas, är värd beak¬
tande, och att man bör kunna gå in derpå. Det är dock en tid af
tio år, under hvilken Riksdagen helt och hållet skulle befrias från
alla bekymmer för denna teaterverksamhet och slippa de år ifrån år
återkommande anslagsäskandena till fyllande af eventuella brister.
Jag kan dock icke till fullo vara med om utskottets förslag, så¬
dant det här föreligger. Jag hyser ett par betänkligheter deremot.
Den ena är denna: Om man ser på förslagskontraktets andra
paragraf, står der, att byggnaderna skola underhållas af Kongl. Maj:t
och kronan genom dess öfverintendentsembete. Jag finner alldeles
rigtigt, att den yttre delen af teatern underhålles af staten, men jag
kan icke finna det rätt, att, då staten utarrenderar de inre delarne
af byggnaden, bolaget icke skall anses förpligtadt att underhålla
byggnaden invändigt. Detta bolag mottager allt i komplett skick,
rum med tillhörande möbler o. s. v. Jag säger nu icke, att bo¬
laget icke kommer att verkställa detta underhåll, men man kan
dock tänka sig, att bolaget icke gör det. Då kan staten efter tio
års förlopp återfå det inre af byggnaderna med åtföljande mobilier
i elt mindre tillfredsställande skick. Jag anser derför, att bolaget
borde förpligtigas att underhålla teatrarne invändigt med inventarier.
Möjligt är emellertid, att så kan vara meningen, fastän detta ej
framgår af det föreliggande kontraktet. Jag hemställer derför vörd-
N:o Bl. 62
Onadageu den 27 April.
Ang. ordnan¬
det af de. kongl
teatrarnes
verksamhet
to. m.
(Foris.)
samt till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet att be-
• näget klargöra, huru härmed förhåller sig, huruvida staten skall
ikläda sig skyldighet att underhålla byggnaderna äfven till det inre
eller om detta kommer på bolagets del.
Jag hyser äfven en annan betänklighet, nemligen i afseende på
det belopp, som afses att tagas ur reservfonden för att sätta den
inköpta teatern i fullständigt skick för utöfvande af dramatisk verk¬
samhet. Här har framhållits i Kongl. Maj:ts proposition, att be-
loppet härför skulle gå till 75,000 kr. Nu har man hört af en
ledamot af statsutskottet, herr Sjö, att han härför beräknat ända
till 500,000 kronor. Herr Branting har talat om 150,000 kronor.
Man kan förmoda, att åtskilliga andra ledamöter af kammaren kunna
tänka sig mer eller mindre höga belopp och icke tro, att denna
summa, 75,000 kronor, räcker till för det dermed afsedda ändamålet.
Jag antager dock, att summan är tillräcklig. Herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet nämnde nyss, att det inkommit
ett anbud å 365,000 kronor för den nuvarande dramatiska teatern.
Förut har man beräknat teaterns försäljningspris till 360,000 kronor,
i anledning hvaraf återstått att fylla ett belopp af 140,000 kronor,
som skulle felas i de 500,000 kronor, hvarför svenska teatern kunde
inköpas, och 75,000 kronor för förändringar å sistnämnda teater, eller
tillsammans 215,000 kronor, som skulle tagas^ir reservfonden. Men
sedan det inkommit detta förhöjda anbud å 365,000 kronor, erfor¬
dras 5,000 kronor mindre.
Med hvad jag sålunda tagit mig friheten yttra har min mening
varit, att jag önskar en begränsning af det belopp, som finge an¬
vändas till reparationsarbetena, något, som icke finnes i utskottets
förslag, och jag föreställer mig, att många med mig skulle blifva
mera beredvilliga att gå in på utskottets förslag, om en sådan be¬
gränsning komme till stånd. Jag tillåter mig derför, herr talman,
att yrka, det utskottets hemställan i det stycke, som börjar å åttonde
raden nerifrån på nittonde sidan, måtte erhålla följande lydelse:
»att för inköpet af ifrågavarande fastighet och bestridande af
kostnaden för dess förändring till dramatisk skådebana må användas
dels försäljningssumman för dramatiska teaterns byggnad med tomt,
dels ock intill 210,000 leronor af den reservfond» etc.
Således, att dessa ord »intill 210,000 kronor» må inflickas emel¬
lan »ock» och saf.»
Herr Ollas A. Ericsson: Hufvudsakligen på de skäl, som
herr Kihlberg i kammaren framhållit, är det, som jag i en vid be¬
tänkandet fogad reservation vågat ställa mig på den sida, som yrkat
rent afslag på såväl utskottets förslag som den kongl. propositionen.
Jag tror, att man derigenom mest befrämjar 1889 års Riksdags be¬
slut i teaterfrågan.
Säga hvad man vill, så är det min bestämda öfvertygelse, att
de garantier, som nu blifvit uppstäda för att Riksdagen skulle komma
Onsdagen den 27 April.
68 Njo 81.
ifrån hela teaterfrågan med det ordinarie anslaget å 60,000 kronor, Ang. ordnan-
skola i framtiden visa sig vara ganska sangvinisk^ uppgjorda. Sjelfve det afde kon'il-
herr finansministern erkände nemligen i sitt första anförande, att Verksamhet
den ekonomiska sidan af teaterverksamheten är tragisk, och jag tror, m. m.
att den skulle blifva ännu mera tragisk, om man flyttade den dra- (Ports.)
matiska teatern till en sådan plats som den, der den så kallade
svenska teatern nu är belägen.
Men det är också en annan sak, som jag vill påpeka, och det
är det ifrågasatta förfarandet med afseende på den reservfond, som
1889 års Riksdag beslöt skola användas för ett visst ändamål, nem¬
ligen för att betäcka uppkommande brist vid teatrarnes verksamhet.
Vi hörde nyss en talare på stockholmsbänken ganska energiskt för¬
svara den mening, som omfattats på åtskilliga håll såväl inom Stock¬
holms stad som i Riksdagen, att man borde orubbligt hålla fast vid
beslutet, att denna fond icke skulle få användas för något annat än¬
damål, men han gick icke längre i sitt sträfvande att stå fast vid
detta beslut än att han yrkade ändring i utskottets förslag allenast
i fråga om användandet af räntan å fonden. Jag tror, att han, om
han varit konseqvent, bort med större skäl yrka, att fonden icJee
skulle alls få användas för det ändamål, utskottet nu föreslagit. Ty
det är ett faktum, att utskottet föreslagit, att denna fond intill ett
belopp af minst 215,000 kronor skulle få användas till inköp af
svenska teatern. Detta strider enligt mitt förmenande emot 1889
års beslut, som innehöll, att fonden skulle begagnas för ett visst •
annat ändamål.
Jag tror således, att, huru man än ser saken, det för när¬
varande är klokast att afslå det föreliggande förslaget och invänta
någon annan lösning. Såsom en föregående talare påpekat, förhåller
det sig så, att man vid åtskilliga föregående tillfällen sagt, att, om
teaterfrågan icke löstes på det eller det sättet, man förstörde hela
saken och artisterna komme på bar backe etc. Så sade man före
1889, då det var fråga om ombyggnad af operan, men afslagen på
dessa framställningar före 1889 hade till följd en annan lösning af
operabyggnadsfrågan, hvilken godkändes af 1889 års riksdag. Denna
lösning känna vi alla till, och jag tror att den resulterat i en all¬
män tillfredsställelse. Jag tror, att man kan lösa äfven den före¬
liggande frågan på samma sätt. Svenska folket har visat sig be¬
näget att spela på lotteri, och ehuru jag ej är vän af dessa lotterier,
tror jag, att man kunde lösa äfven denna fråga på samma sätt, som
man löste operabyggnadsfrågan.
Herr talman, jag yrkar afslag å såväl den kongl. propositionen
som utskottets hemställan.
Herr Petersson i Boestad: Herr talman, mina herrar! Jag
tror icke, att det skulle vara någon god affär för staten att nu köpa
den så kallade nya teatern. Detta hus är redan gammalt och ser
otrefligt ut samt ligger borta i en rätt aflägsen gränd. Det fordrar
N:o 31. 64
Onsdagen den 27 April.
Ang. ordnan- störa reparationer, men blir ändock olämpligt för talscenen. Den
det af de kongl. nuvarande dramatiska teatern bar deremot, såsom allmänt kändt, ett
■verksamhet utmärkt läge och passar väl för talscenen, och om några tidsenliga
m. TO. förbättringar derå gjordes, såsom anordnande af bredare trappor och
(Forts.) utgångar, så kunde denna byggnad godt användas ännu några år.
Jag antager också att försäljningspriset för nämnda byggnad är satt
för lågt i anseende till dess utmärkta läge vid en central, öppen plats.
Derjemte anser jag, att vi redan hafva mera än tillräckligt af
bolagsvälde här i landet, utan att nu också öfverlåta vården om den
lyriska och dramatiska konsten åt ett bolag, om hvilket Riksdagen
ännu icke känner namnet på en enda delegare, som kunde utgöra
en borgen för att delegarne i konsortiet ega de förutsättningar, som
erfordras för att värdigt främja den fosterländska kulturen på detta
område.
Jag yrkar afslag på Kongl. Majrts proposition och statsutskottets
hemställan.
Herr Ivar Månsson: Herr talman! Det kan ju vara djerft
att komma upp och våga yrka bifall till statsutskottets förslag nu,
sedan den siste talaren med sin erfarenhet i dessa ting så säkert
gjort sitt uttalande. Men jag dristar i alla fall att säga några ord
i en annan rigtuing.
Det är tydligt ådagalagdt, att, om teaterverksamheten skall
bedrifvas endast på en scen, den lyriska eller sångscenen, den icke
kommer att bära sig, utan kommer att gå med stor förlust. Det
är vidare så, att teaterverksamhet icke får bedrifvas på den nuva¬
rande dramatiska teatern. Det är förbud deremot, eller, om det
icke är absolut förbud, så lärer sådant snart komma att utfärdas,
och detta är ej besynnerligt, ty, mina herrar, jag får säga, att mau
svårligen utan risk kan våga sig på att gå på den dramatiska tea¬
tern, såsom dess byggnad nu är beskaffad.
När mau sålunda icke har annat val än att antingen drifva
teaterverksamhet, som icke kan bära sig, eller ock, om man vill
hafva en teaterverksamhet, som bär sig, drifva den på två scener,
en sångscen och eu talscen, men man icke vidare får använda den
nuvarande dramatiska teatern, så förefaller det mig, som om mau
icke hade annan utväg än att antingen inköpa den nuvarande svenska
teatern, som nu bjudes oss, eller ock bygga en ny dramatisk teater.
Så vidt jag kan se, är det intet annat att göra.
I detta sammanhang vill jag erinra derom, att det visat sig
t. ex. i Köpenhamn, att det går med enorm förlust att hafva
endast en teater, der det gifves både sång- och talpjeser, — jag
tror, att danska staten derpå får sätta till 250,000 å 300,000 kronor
oyi året. Det är ju gifvet, att, om vi skulle tänka oss en sådan
utgift för statsverket, om vi skulle hafva endast det nybyggda opera¬
huset, det skulle blifva ganska ledsamt i framtiden, och jag är säker
om att ingen skulle vara nöjd med ett sådant arrangement.
Onsdagen den 27 April. 65
Nu har man sagt, att den svenska teatern icke skulle vara lämp¬
lig och ändamålsenlig, och att det icke skulle vara rätt att köpa
den. Ett af de skäl, man anfört derför, är, att läget skulle vara
olämpligt och aflägset. Men det skälet kan jag för min del icke
tro vara allvarligt menadt, ty icke kan man väl säga, att detta läge
är aflägset, om man tänker på hvar centrum är i Stockholm. Det
är ej mer än ett par minuters väg från Norrbro, och Norrbro har,
så vidt jag vet, det mest centrala läge i Stockholm. Jag kan' der¬
för icke se, att svenska teaterns läge är aflägset. Vill man hafva
en annan plats till en ny teater, då måste man släppa till pennin¬
gar. Det är klart, såsom herr Waldenström sade, att teaterkomitén
icke var fullt nöjd med sitt förslag. Nej, naturligtvis icke, ty
komitén ville helst hafva en ny byggnad för den dramatiska scenen.
Men hvad tro herrarne det skulle kosta? Om vi stode inför ett så¬
dant förslag som att skaffa en ny dramatisk teaterbyggnad för en
kostnad på kanske eu million kronor, jag undrar, hvad herrarne då
skulle säga? Om man vill hafva en dramatisk teater med ett bättre
läge, t. ex. vid Kungsträdgården eller annan sådan plats, så
skulle det säkerligen vara omöjligt att få den för mindre än en
million kröuor. När så är förhållandet, tycker jag, att man har
skäl att taga i öfvervägande, huruvida det icke verkligen är rigtigt
att gå in på hvad här bjudes. Här bjudes ett förslag, enligt hvil¬
ket personer iklädt sig garanti och vilja, såsom utskottet föreslagit,
våga på företaget 300,000 kronor, och Riksdagen kommer derför
ifrån hela anordnandet med teatrarna och alltsammans bara genom
att gifva sitt vanliga ordinarie anslag af 60,000 kronor. Jag undrar
derför, om man icke i alla fall skall, efter moget öfvervägande,
finna det klokast och lämpligast gjordt af Riksdagen att nu taga
detta förslag.
Här hafva nu framkommit många förslag till förändringar och
uppstälts många nya fordringar; man vill hafva än detta och än
detta, och det är nu fråga om huruvida man icke spänner bågen
allt för högt och ställer upp allt för omöjliga fordringar. Det kan
också dragas i tvifvelsmål, huruvida de personer, hvilka garanterat
dessa 300,000 kronor och icke hafva utsigt att på dessa penningar
få mer än högst 5 procents ränta, kunna vilja stå den risk, som
är förenad med den föreslagna förändringen; åtminstone kan jag för
min del ej säga något visst derom. Man skulle kunna äfventyra,
att hela frågan då förfölle, och att dessa personer skulle komma att
säga: vi hafva icke någon lust att fortsätta med våra sträfvanden,
när vi icke röna mer tillmötesgående och erkännande för våra upp¬
offringar. Ty, mina herrar, jag kan icke se annat, än att det verk¬
ligen är en uppoffring, som de härvidlag få göra. Vi skola komma
i håg det arbete och de omsorger, som de få vidkännas, äfvensom
att de icke kunna få mer än högst 5 procent, hvithet väl icke är
för mycket, när man tänker på den risk, de löpa att förlora större
delen af sina insatta penningar. När jag ser saken på detta sätt,
Andra Kammarens Vrot. 1898. N:o .97. 5
N:o 31.
Ang. ordnan¬
det af de kongl.
teatrarnes
verksamhet
in. m.
(Forts.)
N:o 31. 6G
Onsdagen den 27 April.
Ang. ordnan- kan jag för min del icke finna något skäl för att vi nu skulle kasta
det af de kongl. jfr^n oss hela <]et förslag, som bär föreligger. Det är klart, att vi
verksamhet gerna skulle velat vara med om det förslag, som herr von Friesen
VermSnm.‘e framstält, eller att bolaget icke skulle få använda räntan på reserv-
(Forts.) fonden. Men vi få dock observera livad detta skulle innebära. Ty
större delen af reservfonden skulle nu användas för inköpet af svenska
teatern, och då blir det icke större belopp qvar, än att räntan derpå
icke kan gå upp till mer än en åtta tusen kronor, och det är så¬
ledes endast dessa, det skulle vara fråga om.
Om nu bolaget säger nej till ett sådant förslag, så komma vi
att stå inför det äfventyret, att hela frågan faller, och det är der¬
för jag, såsom sagdt, är af den åsigten, att det icke är skäl att föl¬
en sådan småsak vedervåga alltsammans. Det är gifvet, att om
kammaren vill taga ett sådant förslag, hafva vi naturligtvis ingen¬
ting deremot, och det skulle ju ock kunna tänkas, att förslaget
kunde sammanjemkas på något sätt med ett beslut af Första Kam¬
maren. Men jag tror i alla fall, att det icke är värdt att spänna
bågen allt för högt och på bolaget ställa allt för stora fordringar,
ty jag tycker, att det verkligen gått så långt i medgifvauden och
uppoffringar, som man gerna kan fordra.
På grund af hvad jag nu sagt, får jag yrka bifall till stats¬
utskottets förslag.
Herr Sjö: Jag vill blott säga ett par ord.
Här har af eu talare yttrats, att han ville i hufvudsak vara
med om antagande af utskottets hemställan, derför att han icke ville,
att teaterverksamheten skulle gå, så att säga, vind för våg. Han
ville således, att man skulle köpa svenska teaterns byggnad, emedan
han ansåg, såsom det framgick af hans yttrande, att teaterverksam¬
heten utan den icke kunde bedrifvas så, som han önskade. Hvad
denna farhåga beträffar, tror jag dock icke, att man beböfver fästa
sig så mycket dervid. Yi hafva ju nu snart att tillträda den nya
kongl. operan i stället för svenska teatern, vi hafva dramatiska tea¬
tern fortfarande, och några ledsamheter med den vill jag hoppas icke
skola uppstå i framtiden, lika litet som det uppstått under den långa
följd af år, som byggnaden hittills användts för detta ändamål. Vill
man fortfarande hafva verksamheten i denna byggnad, så kan man
nog hafva den der, efter hvad det sagts mig.
Man har här klandrat mig och sagt, att jag skulle hafva vär¬
derat restaurationskostnaderna å svenska teatern till ungefär samma
belopp, som inköpet enligt förslaget skulle betinga, men jag vill på¬
peka, att jag ingalunda har sagt, att jag värderat det så, utan jag
bär blott sagt, att en trovärdig person för mig uppgifvit, att restau¬
rationskostnaderna skulle uppgå till omkring samma belopp som kost¬
naden för inköpet. Ilerrarne skola tänka sig, att det icke blir små
uppoffringar, som vi få underkasta oss, i fäll vi köpa det gamla
skräpet. Ja, jag kan icke kalla det för något bättre, ty ehuru bygg-
Onsdagen den 27 April.
67 N:o 31.
nadeu icke är iller iiu några ocli tjugu år gammal, så ser den ut,
som om den vore närmare hundra. Den ligger på en ganska ojemn
grund. Framsidan åt gatan eller torget, eller hvad man vill kalla
det, skall ligga på mycket fast och bra grund, men den öfriga delen
af tomten, som ligger åt sjön, är ganska dålig, samt grunden der
pålad, hvilket gör, att huset är af den beskaffenhet, att det remnar
in- och utvändigt och sätter sig ojenmt. Jag nämnde nyss, att jag
såg en massa sprickor på muren. Jag var der nere här om dagen
och synade det på alla sidor utvändigt, och fann der en hel mängd
sprickor. På eu sida inne i ett rum fann jag en spricka, som gick
från golf till tak, och som var så stor, att man kunde sätta in fing¬
ret eller en blyertspenna. Huset är alltså så bristfälligt, att jag icke
tror, att man bör köpa det. Nej, mina herrar, låten det rika bo¬
laget behålla sitt hus! Det har sagts, att det skulle vara ett fattigt
bolag, men det är nog icke så. Det synes dock här tydligt, att de
också vilja hafva bra betaldt.
Det förefaller mig, som om det genom komiténs arbete ginge
som en röd tråd, att det skulle vara hufvilfrsaken att köpa den här
teaterbyggnaden, och att sjelfva teaterfrågan endast vore en bisak.
Jag kan icke gå in derpå, hvarför jag vidhåller mitt yrkande.
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet grefve Wacht-
meister: Jag har begärt ordet endast för att svara på en fråga
af herr Bergeudahl, nemligen huruvida det enligt förslaget till kon¬
trakt med det blifvande teaterbolaget vore afsedt, att bolaget skulle
bekosta så väl det inre som det yttre underhållet af byggnaden.
Formuleringen af kontraktet är möjligen i detta afseende icke fullt
tydlig, och jag vill derför upplysa, att meningen är den, att endast
det yttre underhållet skall åligga kronan. Det kan ju hända, att
kontraktet i detta afseende behöfver förtydligas.
Herr friherre Bonde: Jag anser mig pligtig att, ehuru her-
rarne äro otåliga och ropa på proposition, ändå tillägga några ord
till hvad jag nyss yttrade. Jag har blifvit dertill uppfordrad af
flere talare, särskild! den näst siste ärade talaren, hvilken slutade
med ett ord, som jag ber att få upptaga.
Han sade, att det går en röd tråd genom teaterkomitéus arbete,
nemligen att man å priori utgått från att framför allt svenska tea¬
tern skulle inköpas, och att allt öfrigt vore en bisak. Såsom leda¬
mot af komitén ber jag att få säga honom, att detta är ett fullkom¬
ligt misstag af honom, ty komitén har snarare — jag kan säga det
å ,'de flestas vägnar, och med bestämdhet å mina egna — utgått
från motsatsen, eller att man skulle se till, om man kunde slippa
köpa svenska teatern. Det var vår första tanke, att, med kännedom
om den motvilja, som frågan om inköpet rönte från Riksdagens sida
förra året, vi skulle på alla möjliga sätt försöka finna en annan
lösning. Det förslag, som herr Petersson i Boestad här framstält,
Ang. ordnan¬
det af de hongla
teatrarnes
verksamhet
m. m.
(Forts.)
N:o 81. 68
Onsdagen den 27 April.
Ang. ordnan- nemligen att reparera och ombygga den nuvarande dramatiska tea-
det af de kongl. tern, togs genast upp inom komitén. Vi läto sakkunniga personer
verksamhet uppgöra förslag till eu sådan ombyggnad. Det är visserligen sant,
m. m. att det icke alls skulle vara någon omöjlighet att der få både bättre
(Forts.) trappuppgångar och utgångar från scenen, hvarigenom man skulle
kunna förebygga den egentliga faran med den nuvarande lokalen
och borttaga udden af de anmärkningar för eldfarlighet, som fram-
stälts mot densamma. Men för att åstadkomma detta reducerar
man antalet af platserna i teatern till ungefär 500, och ett sådant
litet antal platser — teatern har redan förut ett högst obetydligt
antal — skulle göra det alldeles omöjligt att der uppehålla teater¬
verksamheten med någon utsigt för att den skulle bära sig och gå
i hop. Ty det torde herrarne förstå, att skall salongen reduceras så,
att det endast blir 500 platser, så blifva recetterna för små. Man
skall hafva bredare korridorer och bredare trappor. Hvar skall man
taga dem? Trapporna kan man naturligtvis taga i förstugan, men
korridorerna måste man taga genom att tränga sig in på parkett
och der taga bort plats* Man finner således, att detta är omöjligt,
så mycket mer som till den minskade reeettinkomsten äfven komme
kostnaden för ombyggnaden. Jag kan icke med bestämdhet erinra
mig, till hvilket belopp denna beräknades skola uppgå, men jag tror,
att det var 250,000 kronor.
Dernäst kastade komitén sina blickar utåt för att finna andra
tomter, der en teater skulle kunna byggas, och lät göra beräkningar
om hvad eu sådan skulle kosta. Beräknade man att köpa en tomt
för teatern, skulle kostnaden blifva särdeles stor med nuvarande pris
på centrala tomter. Man hoppades emellertid, att Stockholms stad
skulle visa offervillighet, och man tog derför fasta på de tomter,
som möjligtvis — jag vågar icke säga troligtvis — Stockholms stad
en gång skulle kunna lemna, nemligen vid Nybroviken och framför
kongl. stallet. Vi läto göra upp kostnadsförslag och ritningar, så¬
som man kan finna i komiténs betänkande, och vi fingo ganska
tilltalande ritningar för teaterbyggnad på båda dessa ställen. Men
vi stannade inför detta behof af penningar, som då skulle göra sig
gällande. Ty till en sådan byggnad skulle, som det heter, det be-
höfvas för det första penningar, för det andra penningar och för det
tredje penningar, och då fruktade vi, att, om vi skulle komma in
till regeringen och sedermera regeringen till Riksdagen med ett för¬
slag, hvari det begärdes vare sig eu half eller en million för att
bygga en teater, vi, trots det stora intresse, som här lagts i dagen
för teatern, skulle hafva fått ett blankt afslag. Jag tror icke ens,
att herr Waldenström med det varma intresse för den dramatiska
konsten, som nu vaknat hos honom, skulle med sin röst komma att
bidraga till beviljandet af ett dylikt anslag. Derför fans det för oss
ingenting annat att göra än att, när man icke kunde tänka sig att
få den dramatiska verksamheten och operaverksamheten förenade på
samma scen, köpa, hvad som stod till buds.
Onsdagen den 27 April.
69 N:o 31.
För att då förvissa oss om att det pris, som fordrades, icke var Ang. ordnan-
för högt, läto vi, som jag nyss yttrade, sakkunniga personer under- det af de kongl.
söka förhållandena, och kommo dervid till det resultat, att det pris, Verksamhet
som begärdes, i förhållande till husets och tomtens värde icke kunde m. ro.
anses för högt. Vi fingo äfven full visshet om att det bolag, som (Ports.)
eger svenska teatern, med stor fördel och till betydligt högre pris
skulle kunna sälja byggnaden på annat håll, samt att de inköpt och
låtit staten disponera densamma uteslutande i den sceniska konstens
intresse. Ja, jag hör, att herr Waldenström begär ordet, och han
vill troligen jäfva mina ord, men jag upprepar, att de personer, som
tillhandahållit operan denna teater, icke gjort det som en affär och
än mindre för att skinna staten, utan för att bereda operan eu god
plats, när den var husvill. Jag tror mig också kunna stå för hvad
jag uttalat.
Man har sagt, att detta bolag icke skulle vara ett fattigt bolag.
Ja, det tror jag också, ty hade det varit ett fattigt bolag, hade det
nog icke gjort det, utan dessa personer hafva troligtvis mycket väl
haft råd att göra denna affär. Men om icke staten köper byggna¬
den, så kan man väl icke begära, att de skola skänka staten
huset, i synnerhet som staten kanske icke ens då skulle vilja taga
emot det.
Man hade kunnat vänta sig, att under diskussionens gång, när
det uppstått opposition mot komiténs förslag, något motförslag skulle
hafva framkommit. Jag räknar icke dit de små formella skiljaktig¬
heter, som ligga i herr von Friesens reservation och herr Bergen-
dahls ammendement, ty det är på det hela taget små, obetydliga
förändringar, ehuru de kunna vara farliga nog — i synnerhet herr
von Friesens reservation — i fall det verkligen skulle visa sig, att
bolaget icke skulle vilja acceptera sådana förslag. Jag hade emel¬
lertid väntat mig att från någon af de i saken intresserade få höra
ett förslag.
Herr Ollas Anders Ericsson hade verkligen en tillstymmelse till
ett förslag, tv han talade om ett lotteri. Jag vill upplysa honom,
att vi äfven i komitén behandlat frågan om lotteri, men det var
ingen af komiténs ledamöter, som ansåg sig kunna förorda ett sådant
förslag. Yi trodde, att staten hade haft nog af det lotteri, som en
gång anordnats för operabyggnaden, och den saken ströks derför ett
streck öfver genast. Och för min del tror jag, att det vore önsk-
värdt att icke tillgripa en sådan utväg en gång till. Utom hvad
jag nu nämnt har icke något direkt förslag blifvit framstäldt, utan
alla talarne hafva kommit med rent nihilistiska framställningar.
Hvad skulle nu följden blifva af ett afslag? Jag vill icke ut¬
tala någon förutsägelse i den vägen, men jag tror dock, att, ehuru
det brukar sägas, att det ofta hotas och att det ingenting betyder,
vi här stå inför en faktisk sanning, att, om detta förslag afslås,
ingenting finnes ordnadt för teaterverksamhetens uppehållande. Då
upphör teaterverksamheten, så väl den lyriska som den dramatiska,
N:o 31. 70
Onsdageu den 27 April.
Ang. ordnan¬
det af de hongla
leatrarnes
verksamhet
m. in.
(Forte.)
i och med detta spelår den 1 juli. Då står visserligen den nya
operabyggnaden der, men för denna får Riksdagen eller svenska sta¬
ten till Stockholms stad återbetala 600,000 kronor, ty det är ju be¬
stämdt som vilkor för tillgodonjutande af detta anslag från Stock¬
holms stad, att, om icke teaterverksamheten uppehälles, sedan bygg¬
naden blifvit färdig, svenska staten får återbetala de 600,000 kro¬
norna till Stockholms stad. Om någon af de herrar, som uppträdt
med yrkande om rent afslag, hade framstält något möjligt eller an¬
tagligt förslag att ordna saken, så skulle man hafva kunnat tänka
sig sakens ordnande på annat sätt, än komitén föreslagit. Men nu
ser jag icke annat, än att rent afslag på Kongl. Maj:ts förslag och
utskottets betänkande innebär, att teaterverksamheten måste i och
med detta spelår upphöra, och det kan ju hända, att mången af de
talare, som nu uppträdt emot utskottets förslag, anser, att detta är
ett önskemål, och att det icke vidare bör uppehållas någon drama¬
tisk verksamhet eller någon operaverksamhet af staten. Dessa ta¬
lare tänka väl, att det blir någon annan råd. — Det kommer kan¬
ske, mena de, någon enskild person och köper operan för en billig
penning, och någon, som för billigt pris köper svenska teatern af
bolaget. Ja, jag håller det icke för otroligt, att något sådant kan
ske. Men huruvida resultatet deraf blir, att verksamheten, för att
använda ett slagord, kommer att uppehållas »på ett för konsten vär¬
digt sätt», det iemnar jag derhän, och det är för öfrigt det, hvarpå
äfven komitén tviflat, ty trots hvad herr Petersson i Boestad ytt¬
rade, då han sökte skrämma oss för bolagsväldet, så tror jag, att
om vi icke hafva något farligare bolagsvälde här i Sverige än det,
som nu skulle komma att utöfvas af detta det s. k. kongl. teatrar-
nes aktiebolag, skulle det vara ganska lyckligt för Sveriges land.
Jag tror, att i det läge, hvari frågan nu ligger, man må vara
nöjd eller icke med detaljerna, man dock, om man önskar, att en
dramatisk teater och en opera skola finnas i Sverige, icke för ögon¬
blicket har annan utväg än att bifalla utskottets förslag.
Herr friherre von Schwerin: Det är ett gammalt ordspråk,
som säger, att det bästa är en fiende till det goda. För min del
vill jag genast bekänna, att jag anser det förslag, hvarmed stats¬
utskottet framkommit, såsom ganska godt, och då jag i fjol också
hade äran yttra mig i denna fråga, så var det till förmån för Kongl.
Maj:ts förslag.
Jag vet mycket väl, att det finnes många af kamraterna här
i kammaren, som anse, att hela denna fråga kommit in, så att säga,
i en återvändsgränd. Jag tror, att många i denna kammare helst
skulle se, att staten som sådan icke hade det minsta med teatern
att skaffa. Många röster hafva låtit höra sig i den rigtniugen. Men,
mina herrar, vi få väl taga saken praktiskt, och då förefaller det
mig, att, sådan ställningen nu är, man icke bör förkasta det förslag
till lösning af frågan, som nu föreligger, så framt man icke är en
Onsdagen den 27 April.
71 N.-o 81.
sådan nihilist, som med fullt medvetande om konseqvenserua vill Ang. ordnan-
vara med om att upplösa allt, hvad teaterverksamhet heter. Mendet afdekongl.
äfven om det kanske är någon, som för sådant tal på tungan, så *Irlcsamhet
tror jag dock, att han, när det kommer till kritan, skall draga sig m. m.
derför. 0 . . „ (Forts.-)
Det finnes då enligt min mening endast tre sätt att lösa frågan.
Det första är att fortfarande som hittills använda den nuvarande
dramatiska teatern. Men detta är absolut omöjligt, enligt alla de
omdömen, jag hört från kompetent håll. Min öfvertygelse är, att
om icke störa operan varit under byggnad och man hoppats att,
då den blifvit färdig, få ny lokal för den dramatiska teatern, så
skulle användadet af denna teaterbyggnad för länge sedan hafva blifvit
förbjuden, och i hvilken annan civiliserad stad som helst skulle den
helt säkert hafva blifvit det. Herrarue behöfva blott påminna sig de
ohyggliga teatereldsvådorna af Ringteatern i Wien och Opera comi-
que i Paris. Hvad särskildt beträffar Ringteatern, var den på samma
sätt som dramatiska teatei-n i Stockholm inklämd mellan två andra
hus, och herrarne veta ju, att i händelse af eldsvåda i den drama¬
tiska teaterns nuvarande byggnad den förskräckliga faran föreligger,
att kanske ingen slipper ut. Om herrarne taga kännedom om lo¬
kalerna der, så skola herrarne finna, att, hvad särskildt artisterna
angår, dessa helt säkert vid en eldsvåda skulle blifva inuebräuda.
Och ville hypoteksbanken och jernkontoret begagna sig af sin rättig¬
het att uppföra en flygel inåt gården, så skulle det blifva ändå värre.
Nu har man ändå den resursen att komma öfver muren in på hy-
poteksbankens eller jernkontorets tomter och alltså komma ut den
vägen. Men blir äfven der en byggnad uppförd, så blir då dra¬
matiska teatern den värsta stekgryta, man kan tänka sig.
Någon ombyggnad af den dramatiska teatern i syfte att minska
dess eldfarlighet tror jag icke gerna kan komma i fråga, emedan
den, såsom friherre Bonde visat, är förenad med mycket stora kost¬
nader.
Ett annat förslag, som jag för min del mycket gerna skulle
vilja vara med om, är att bygga en komplett ny teater. Men dex--
till fordras ett centralt läge. Alla, som uppträdt emot utskottets
förslag, hafva sagt, att den nuvarande operau eller svenska teatern
är olämplig, emedan den ligger vid en bakgata. Jag kan nu visser¬
ligen icke finna, att det är så farligt med den saken, ty denna
byggnad ligger vid en gata, der man har utrikesministerhotellet,
norska ministerhotellet, Blasieholmskyrkan och Frimurarehotellet
samt andra stora byggnader, och gatan sträcker sig genom en af
våra förnämligare trakter. Men låt vara, att det är en bakgata,
har väl, frågar jag, någon enda menniska kunnat säga, hvar man
skall lägga en ny teaterbyggnad? Det finnes visserligen en plats,
der den låg i gamla dagar, nemligen i Kungsträdgården vid Karl
XII:s staty. Detta vore ju också ett mycket bra läge, men jag undrar,
om någon på allvar skulle vilja vara med om att förlägga den der.
Nso 81. 72
Onsdagen den 27 April.
teatrarnes
verksamhet
m. in.
(Forts.)
Ang. ordnan- Vidare har det talats om att fylla Nybroviken, men att fylla en
det af dekongl. yjjj se(]an lägga grund der är mycket dyrt.
Så kommer det tredje alternativet, nemligen att taga denna
provisoriska lösning, som mycket tilltalar mig för min del, derför
att jag tror, att den har egenskapen att icke hindra genomförandet
i eu framtid af den för mig och många andra mest önskvärda lös¬
ningen, nemligen att få ett nytt hus för den dramatiska teatern.
Denna definitiva lösning skall helt säkert kunna genomföras, när
Stockholms stad har vuxit så, att behofvet deraf blir starkare, och
staden blir så rik, att den kan för ändamålet anslå en half million,
hvartill då äfven möjligen skulle kunna komma ett bidrag från
Riksdagen. Min öfvertygelse är, att den tomt, hvars inköp nu före¬
slås, då skulle kunna realiseras för ett pris, hvarigenom de utlagda
penningarne komme att återbördas.
Huru man alltså, mina herrar, ser saken, synes det mig alldeles
tydligt och klart, att man bör taga utskottets förslag. Derigenom
riskera vi ingenting, och vi hindra icke heller frågans definitiva
lösning i framtiden.
Herr talman, jag kommer att med min röst bidraga att söka
genomföra det föreliggande utskottsförslaget.
Herr Waldenström: Då jag började mitt förra anförande,
sade jag, att jag alldeles icke tänkte uttala min åsigt angående
den dramatiska konstens betydelse. Jag förstår derför icke, när
och hvar friherre Bonde hörde mig uttala, att jag hade ett så varmt
intresse för den dramatiska konsten. Jag har hvarken uttalat nå¬
got intresse eller någon aversion, utan jag har stält mig på den
ståndpunkten, att man, som det nu är, måste hafva en kongl. dra¬
matisk teater, och frågat mig: hvad är på den ståndpunkten för¬
nuftigast att göra?
Uti teaterkomiténs betänkande förekommer förslag på två plat¬
ser, som Stockholms stad eger, och som skulle vara lämpliga att
bygga eu teater på. Men äfven der antydes, hvad friherre Bonde
också nyss betonade, att det icke är sagdt, att Stockholms stad är
beredvillig att lemna någon af dessa tomter gratis. Ja, staten har
en tomt, der det också varit fråga om att lägga den kongl. operan,
nemligen Karl XlII:s torg, och inför eventualiteten att få eu dra¬
matisk teater vid norra ändan af detta torg skall nog Stockholms
stad icke tveka att anvisa annan plats, som tillhör staden.
Jag vill för öfrigt, med anledning af hvad friherre Bonde ytt¬
rade, förklara, att jag mycket hellre skall vara med om att anvisa
Va million till en ny teater, än jag vill vara med om det här köpet.
Det behöfves för öfrigt enligt komiténs beräkning icke */> million,
utan endast omkring 400,000 kronor, och jag anser, att man skulle
fä igen räntan på dessa penningar och mer dertill genom ökade
inkomster dels af den dramatiska teatern sjelf, dels af de lägen¬
heter till uthyrning, som man kunde inrymma i den nya teater-
Onsdagen den 27 April.
73 Nso 81.
byggnaden, om den komme att ligga på en sådan plats, att det Ang. ordnan-
lönade sig att hafva affärer der, såsom förhållandet är i det nya det af dekongl.
operahuset. teatrarnes
verksamhet
Herr Brauting: Jag har icke velat lemna obesvarad den be- (Forts)
skyllningen, att det af förslagets motståndare endast skulle vara
rent nihilistiska yrkanden gjorda, såsom orden töllo. Jag tillät mig
tvärt om göra ett positivt förslag, nemligen att regeringen till nästa
år skulle med bibehållande af hufvudgrunden i nu föreliggande för¬
slag underkasta detta en viss revision och låta utreda, huruvida
icke en ny teater skulle kunna åstadkommas. Derigenom skulle en
verklig lösning af frågan möjliggöras, hvilket deremot nu äfven de
talare, som yttrat sig för förslaget, medgifvit, att detta förslag icke
innebär, hvadan man efter ett större eller mindre antal år kommer
att stå inför nödvändigheten att skaffa en ny teater. Och då är
frågan, om icke -detta blefve ett långt dyrare sätt, och om Riksdagen
skulle kunna hålla emot de anspråk — de berättigade anspråk vill
jag säga från min ståndpunkt — som då komme att framställas,
att staten skulle lemna bidrag till en sådan byggnad. Hela slcil-
naden blefve, om man från de 650,000 kronor, som en ombyggnad
af svenska teatern skulle komma att kosta, drager de 350,000 kro¬
nor, som man kan beräkna att få in på eu försäljning af dramatiska
teaterns nuvarande byggnad, endast 300,000 kronor. Det tillskott,
som en nybyggnad skulle erfordra från Riksdagens sida, blefve så¬
ledes icke ‘/j eHer 1 million, såsom friherre Bonde upprepade gånger
sagt, utan endast omkring 300,000 kronor. Och finnes det icke
bland samhällets spetsar i Stockholms stad så mycket konstintresse,
så mycket intresse för den nationella dramatiska konsten, att det
skulle vara möjligt att åstadkomma någonting? Om dessa förfärliga
olyckor, som nyss beskrefvos af en af de senaste talarne, skulle stå
för dörren, tro icke herrarne då, att det skulle komma att golgas
någonting från deras sida, som hafva tillräcklig förmåga och till¬
räckligt med penningar dertill? Jag är för min del fullkomligt
öfvertvgad, att de hvar och en skulle skynda sig att bisträcka hvad
som behöfdes för att rädda ställningen. Och om icke konstintresset,
äran och allt det der skulle förmå dem dertill, så finnes det ju hvad
man har brukat kalla idéelt mynt, hvarpå åtskilliga personer i dessa
kretsar i samhället sätta mycket stort värde, och som ofta användts
till sämre ändamål än att befrämja det, som bär är i fråga.
Herr von Friesen: Herr talman! Ja, man kan ju spekulera
mycket öfver framtiden, huru det kommer att gå, om det kong!,
förslaget afslås helt och hållet. För min del tror jag nog, att opera¬
verksamheten ändock kommer att pågå, men man har ingen garanti
för att det icke skall uppstå brist. Riksdagen kan väl vid beviljan¬
det af sitt anslag fästa det vilkor, att den icke skall behöfva träda
emellan med något mera, men om man sedermera kommer att stå
Andra Kammarens Prof. 1898. N:o 31. 6
Nso 81. 74
Onsdagen den 27 April.
Ang. ordnan¬
det af de kongl
teatrarnes
verksamhet
m. m.
(Forts.)
inför en brist, så kommer nog fyllandet af densamma att hos Riks¬
dagen genomdrifvas. Huru man än tänker sig saken, så får nog
Riksdagen, om icke teaterverksamheten ställes på eu god ekonomisk
grund, alltid träda emellan.
Jag vill nu icke längre uppehålla kammaren, utan jag har
endast velat uttala detta såsom en spådom lika god som någon
annan.
Herr Persson i Stallerhult: Jag skall icke yttra mig långt,
det vill jag säga på förhand. Jag skall endast anhålla att få med
några ord bemöta herr Bergendahls yttrande.
Han ville nemligen begränsa den summa, som skulle lånas från
reservfonden och användas till reparation af svenska teatern, men
för min del kan jag icke anse, att det är klokt att på förhand be¬
stämma denna summa, ty jag är öfvertygad, att, äfven om man
uppgjort kostnadsförslag till verkställande af husets reparationer
m. m., vid utförandet af dessa arbeten denna summa alltid blir nå¬
got öfverskriden. Skulle t. ex. kostnaden uppgå till 10 å 20,000
mera, än förslaget utvisar, huru skall då beslutet kunna sättas i
verket, om man måste hålla sig vid det bestämda beloppet? Är det
då icke mycket bättre att taga detta belopp från teatrarnes reserv¬
fond än att hos Riksdagen begära anslag för ändamålet. Som ut¬
skottet föreslagit, behöfves ej statsanslag, i händelse reparationerna
öfverstiga 75,000 kronor, och den, som i detta fall förlorar, blifver
ju aktiebolaget, som då har ränta å minskad fond att beräkna så¬
som inkomst.
Friherre Bonde antydde följderna af ett afslag. Han nämnde,
att staten kunde komma att få betala 600,000 kronor till Stock¬
holms stad. För min del vågar jag påstå, att af handlingarna fram¬
går, att det blir icke blott dessa 600,000 kronor, utan mycket mera.
Det finnes vid byggnadernas aflemnande i fullfärdig! skick en garanti¬
fond på 500,000 kronor. Dessa 500,000 kronor plus 600,000 kronor
måste till Stockholms stad öfverlemnas, dock med skyldighet för
Stockholms stad att använda 500,000 kronor till något kulturända¬
mål. Då har Stockholms stad 1,100,000 kronor att förfoga öfver;
och med dessa 1,100,000 kronor kan den komma att uppföra ett
nytt teaterhus, och då kan det hända, att statens nya hus kommer
att stå alldeles oanvändt.
För min del anser jag, att kammaren skulle göra klokt, om
den bifölle statutskottets förslag; och jag yrkar bifall till detsamma.
Herr Bergendahl: Med anledning af herr Carl Perssons ytt¬
rande nyss, att, om denna reparationssumma, som jag tagit mig
friheten att begränsa, skulle komma att öfverskridas, Riksdagen
skulle komma att få betala öfverskottet, så får jag säga, att det
kan jag icke föreställa mig; utan jag föreställer mig, att konsortiet
eller bolaget skulle komma att få betala det. Åtminstone tänker
Onsdagen den 27 April.
75 N:o 81.
jag, att, när Kongl. Majrt ingår med bolaget det föreslagna kon¬
traktet, han skall tillse, att icke denna summa kommer att öfver-
skridas, utan blifva tillräcklig för ändamålet.
Ofverläggningen var slutad. Derunder hade yrkats: l:o) bifall
till utskottets hemställan oförändrad; 2:o) bifall till samma hem¬
ställan med den af herr Bergendahl föreslagna ändring; 3:o) bifall
till utskottets hemställan med den af herr von Friesen föreslagna
ändring; och 4:o) afslag å såväl utskottets hemställan som Kongl.
Maj:ts i ämnet gjorda framställning. Herr talmannen gaf proposi¬
tioner å hvart och ett af dessa yrkanden och förklarade sig anse
svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för bifall till utskottets
hemställan. Votering begärdes. För bestämmande af kontrapro¬
positionen upptog då herr talmannen å nyo de återstående yrkandena,
af hvilka herr talmannen nu fann det, som afsåge rent afslag, hafva
de flesta rösterna för sig. Men jemväl i fråga om kontrapropositio¬
nen äskades votering, hvarför, och sedan till kontraproposition i denna
första votering antagits bifall till det af herr von Friesen framstälda
förslag, uppsattes, justerades och anslogs en så lydande voterings¬
proposition :
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående
statsutskottets förevarande utlåtande n:o 68 antager yrkandet om
afslag å såväl utskottets hemställan som Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda vo¬
tering antagit det af herr von Friesen under ofverläggningen fram¬
stälda förslag.
O
I denna votering röstade 141 ledamöter ja och 81 nej; och er¬
höll i följd häraf propositionen för hufvudvoteringen följande lydelse:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i förevarande
utlåtande n:o 68, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Ang. ordnan¬
det af de kongl.
teatrames
verksamhet
m. m.
(Forts.)
Nej;
N50 81. 76
Onsdagen den 27 April.
Vinner Nej, har kammaren afslagit såväl utskottets hemställan
som Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Hufvudvoteringen visade 88 ja, men 185 nej; och hade kam¬
maren alltså beslutat i enlighet med nej-propositionens innehåll.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4,3 2 e. m.
In fidem
E. Nathorst Böös.
Stockholm, Central-Tryckeriet, 1898.