RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1898. Andra Kammaren. N:o 16.
Lördagen den 12 mars.
Kl. 11 f. m.
Kammarens förhandlingar leddes vid detta sammanträde af
herr vice talmannen.
§ 1.
Justerades det i kammarens sammanträde den 5 denne3
förda protokoll.
§ 2.
Företogos val af tjugufyra valmän och sex suppleanter för
utseende af dels fullmägtige i riksbanken och i riksgäldskontoret
efter dem, som nu äro i tur att afgå, dels ock suppleanter för
Riksdagens fullmägtige i nämnda bank och kontor; och befunnos
efter valförrättningarnes slut hafva blifvit utsedde till
Valmän:
herr M. Arhusiander........................ med 183 röster,
J. H. G. Fredholm .................
|
»
|
183
|
»
|
A. G. Gyllensvärd....................
|
|
183
|
»
|
A. Henricson ..........................
|
|
183
|
»
|
K. E. Holmgren i Hiliebola........
|
|
183
|
>
|
G. Jansson i Krakerud..............
|
|
183
|
»
|
J. P. Jansson i Saxhyttan ........
|
1
|
183
|
|
J. Johnsson i Bollnäs ..............
|
|
183
|
»
|
J. Nydahl .............................
|
. »
|
183
|
»
|
G. Persson i Stallerhult ...........
|
»
|
183
|
|
E. Svensson i Karlskrona...........
|
»
|
183
|
|
0. Anderson i Hasselbol ...........
|
|
142
|
|
R. Harm................................
|
»
|
142
|
»
|
E. Meyer................................
|
|
142
|
|
A. V. Nilson i Lidköping ........
|
»
|
142
|
>
|
Andra Kammarens Prof. 1898. N:o 16.
1
N:o 16. 2
Lördagen den 12 Mars.
herr F. Ohlsson i Vexiö .................. med 142 röster,
» P. Pehr son i Törneryd............... » 142 »
» N. Wallmark........................... » 142 »
» E. Wijk................................. > 142 >
» K. A. Kihlberg ........................ » 141 »
» A. V. Ljungman ..................... » 141 »
» 0. Persson i Killebäckstorp......... » 141 »
» L. P. Mallmin ........................ » 140 »
och » N. Åkesson ........................... » 140 »
Närmast i röstetal kom herr H. Andersson i Nöbbelöf m. fl.
med 42 röster.
Suppleanter:
herr N. Svensson i Olseröd ............... med 160 röster,
» T. Zetterstrand ........................ > 133 »
» E. V. Bäckström ..................... » 128 »
» J. B. Laurell........................... » 126 »
» S. Arnoldsson........................... » 125 »
och » C. I. Carlsson i Norra Smedstorp » 125 * .
Närmast i röstetal kom herr K. G. Karlsson m. fl. med 34
röster.
Ordningen mellan de två ledamöter, hvilka till suppleant¬
platser erhållit lika antal röster, bestämdes, sådan den finnes här
ofvan angifven, genom lottning. .
§ 3.
Justerades protokollsutdrag angående de i nästförestående
paragraf omförmälda val.
§ 4.
Efter föredragning af herr B. Bergströms m. fl. i gårdagens
sammanträde bordlagda motion, n:o 226, hänvisades densamma
till särskilda utskottet n:o 2.
§ 5.
Föredrogos och bordlädes för andra gången:
statsutskottets memorial n:is 41 och 42;
bankoutskottets memorial n:o 3; och
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 14.
Lördagen den 12 Mars.
8 N:o 16.
§ 6.
Föredrogs och bifölls Andra Kammarens första tillfälliga ut¬
skotts utlåtande n:o 12, i anledning af väckt motion om skrif¬
velse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag
angående statens öfvertagande af utbildning utaf lärare vid små¬
skolor.
§ 7.
Till kammarens afgörande förelåg vidare konstitutions¬
utskottets utlåtande n:o 3, i anledning af väckt motion om än¬
drad tid för verkställande af val till riksdagsman i Andra Kam¬
maren.
Utskottet hemstälde i detta utlåtande: att Riksdagen måtte,
i anledning af förevarande, inom Andra Kammaren af borr
J. Ericsson i Vallsta afgifna motion, n:o 199, antaga följande
förslag till ändrad lydelse af § 15 riksdagsordningen att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling:
§ 15.
1. Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas
under september månad året näst före början af de tre år, för
hvilka valen gälla.
2. Förordnar Konungen nya val eller afgår eljest riksdags¬
man för Andra Kammaren, innan den tid, för hvilken han blifvit
vald, tilländalupit, verkställes ofördröjligen inom den valkrets,
som utsett den afgångne, nytt val för den återstående tiden.
Efter uppläsande häraf anförde:
Friherre von Schwerin: Herr talman, mina herrarl Det
förvånar mig ganska mycket, att vid detta konstitutionsutskottets
betänkande icke finnes fogad någon reservation af någon enda
ledamot från denna kammare. Herrarne veta mycket väl, att det
många gånger varit tal om att försöka få en ändring till stånd i
nu stadgade tider för val till riksdagsman i Andra Kammaren.
Och dervid hafva gång på gång starka sympatier uttalats för att
få en gemensam valdag för hela landet, och jag vill först som
sist säga, att jag är en ifrig anhängare af denna reform. Men,
som herrarne veta, har det stött på motstånd, egentligen derför
att det varit svårt att förena de skilda intressena i stad och på
land: på landet vill man ha valtiden förlagd till midten af som¬
maren, i städerna längre fram på hösten.
Jag tror dock, att det så småningom skall gå derhän, att vi
få en gemensam valdag. Men i afvaktan på detta ideal — om
Om ändrad
tid för
verkställande
af val till
riksdagsman
i Andra
Kammaren.
N:o 16. 4
Lördagen den 12 Mars.
Om ändrad jag så må såga —■ tror jag näppeligen, att det tjenar någonting
, till att införa eu sådan förändring, utskottet här har föreslagit.
af val till Motionären har hemställ, att man skulle inskränka valtiden
riksdagsman till en månad, d. v. s. senare hälften af augusti — förra häiften
i Andra af september. Men utskottet har på tern ligen klena — eller rät-
Kammaren. tara Sagdt alls inga — skäl tillstyrkt, att valen måtte verkställas
(Lorta.) under september månad.
Jag tror emellertid icke, att det vore lämpligt för oss på
landet, om en sådan inskränkning i valtiden komma till stånd,
då i alla fall icke det af mig önskade resultatet skulle ernås.
Jag skall be att få nämna, att då val sista gången anstäldes
till Andra Kammaren, så förrättades under juni månad val allenast
i eu valkrets — vi minnas nog alla, hvilket val detta var — i
juli månad förrättades 6 val, i augusti 117 och i september 36.
Häraf framgår, att de allra flesta valen på landsbygden då förrät¬
tades under augusti månad, och då måste väl praktiska skäl fin¬
nas härtill. Jag kan då icke finna, att något skäl skulle före¬
finnas, hvarför Riksdagen skulle frånbända landsbygdens valkretsar
rättigheten att förrätta valen i augusti månad, som ju tyckes
anses såsom den mest passande.
Såsom herrarne veta, hafva vi dessutom åtskilliga andra för¬
rättningar under september månad. Då sammanträda först och
främst landstingen. De infalla i olika län på olika tider. I som¬
liga län sammanträda de den tredje måndagen i september, i
andra den fjerde måndagen i samma månad och i åtskilliga slut¬
ligen, deribland det län jag tillhör, den sista måndagen, d. v. s.
den fjerde eller den femte, då så många inträffa, måndagen i
månaden. Vidare hafva vi på landet vid samma tid tings-
sammanträden och annat, hvarför jag för min del icke tror, att
det han vara lämpligt bestämma, att riksdagsmannaval skola få
anställas endast under september månad.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag, herr talman, anhålla
om afslag å utskottets betänkande.
Herr Andersson i Malmö: I det samhälle, jag tillhör, vet
jag aldrig, att man haft någon olägenhet af de nuvarande be¬
stämmelserna angående tiden för riksdagsmannavals hållande.
Jag har emellertid inom utskottet röstat för det nu föreliggande
försdaget, derför att man genom dettas antagande skulle till¬
mötesgå en af motionären och många andra närd önskan.
Enligt mitt förmenande vore det lämpligast, om man kunde
bestämma eu gemensam dag för valens förrättande inom hela
landet, men som herrarne veta, har man hittills ej kunnat enas
om bestämmandet af en sådan dag. I fjol följ. ett dylikt förslag
med stor majoritet inom denna kammare. Äfven i år var ett
liknande förslag på tal inom utskottet, men man ryggade tillbaka
för det energiska motstånd, fjorårets förslag rönte.
Lördagen den 12 Mars.
5 N:o 16.
Nu menade den föregående talaren, att det vore olämpligt
att förlägga dessa val till september, och han kunde icke fatta,
hvarför utskottet frångått motionärens förslag. Jag tror dock,
att han får gifva mig rätt deri, att september under alla för
hållanden både för städerna och landsbygden är mycket lämp¬
ligare äu augusti. På landsbygden pågår skörden under augusti,
medan det torde vara mycket få ställen inom landet, der icke
skörden är afslutad i september. Med afseende å städerna tror
jag, att sista delen af september är ojemförligt mycket bättre för
dessa vals hållande än sista delen af augusti, ty då är en hel
mängd af samhällets invånare borta på resor och vid badorter,
för att nu icke nämna de då pågående regementsmötena. Derför
har majoriteten inom utskottet enats om september såsom den
lämpligaste månaden, då man icke kunnat förena sig om eu
gemensam valdag.
Den föregående talaren anförde äfven såsom skäl för af¬
steg å utskottets framställning den omständigheten, att landstingen
pågå i september. Ja, det må så vara, men det beböfVer väl
icke hindra valen, tv landstingen pågå ju blott några vissa dagar,
så att nog blir det väl tid öfver till valen, helst med de lätta
kommunikationer i landet, som vi nu hafva.
För min enskilda del qvittar det mig lika, hurudant kam¬
marens beslut blir, men jag har velat gå motionären till mötes i
syfte att koncentrera valen mera äu nu, och jag skall derför be
att få yrka bifall till utskottets framställning.
Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad. I enlighet
med de gjorda yrkandena gaf herr vice talmannen propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan och dels på afsteg å såväl
nämnda hemställan som den i ämnet väckta motionen; och fann
herr vice talmannen den förra propositionen vara besvarad med
öfvervägande ja.. Votering blef likväl begärd och företogs enligt
följande nu uppsatta och af kammaren godkända omröstnings-
proposition:
Den, som bifaller hvad konstitutionsutskottet hemstält i före¬
varande utlåtande n:o 3, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren afslagit såväl utskottets hemställan
som den i ämnet väckta motionen.
*
Omröstningen visade 105 ja mot 93 nej; hvadan utskottets
hemställan af kammaren bifallits.
Om ändrad
tid för
verkställande
af val Ull
riksdagsman
i Andra
Kammaren.
(Forts.)
N:o 16. 6
Om ändrade
bestämmelser
i fråga om
kungörande
af val till
riksdagsman
i Andra
Kammaren.
Lördagen den 12 Mars.
§ 8.
I ordningen förekom dernäst konstitutionsutskottets utlåtande
u:0 4, i anledning af väckt motion om ändring af gällande be¬
stämmelser i fråga om kungörande af val till riksdagsman i Andra
Kammaren.
Herr P. Olsson i Asak hade i motion n:o 196 i Andra
Kammaren föreslagit, att Riksdagen ville till hvilande för vidare
grundlagsenlig behandling antaga den ändring af riksdagsordningen,
att såväl elektorsval som omedelbara riksdagsmannaval till Andra
Kammaren skulle kungöras minst tre veckor före valet; och hade
motionären öfverlemnat åt konstitutionsutskottet att, om det biträdde
förslaget, föreslå den närmare formuleringen af den åsyftade lag¬
förändringen.
Under mom. 1 hemstälde nu utskottet:
att Riksdagen måtte i anledning af herr P. Olssons motion,
i hvad den afsåge kungörande af tid och ort för val till riksdags¬
man i Andra Kammaren uti valkretsar, der omedelbart valsätt
användes, antaga följande förslag till ändrad lydelse af § 18 riksdags¬
ordningen att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:
§ 18.
Konungens befallningshafvande åligger att, när val till riksdags¬
man i Andra Kammaren erfordras, derom underrätta vederbörande
valförrättare, som låter tid och ort för valet i kyrkorna kungöra,
med särskild föreskrift, att elektorsval, der det eger rum, skall
hållas minst åtta dagar före riksdagsmannavalet. I de valkretsar,
der det omedelbara valsättet begagnas, åligger det valförrättaren att
kungöra valet minst fjorton dagar förut. Skulle i någon församling
offentlig gudstjenst ej förrättas å söndag, då kungörelsen bör
uppläsas, skall, på presterskapets anmodan, vederbörande krono¬
betjent kungörelsen skyndsamt kringsända.
För kallelse till elektorsval gäller i tillämpliga delar hvad
om kallelse till kommunalstämma och allmän rådstuga stadgadt är.
Der elektorsval hållet är, skall ordföranden i kommunalstämma
eller i magistrat, som valet förrättat, åt den eller dem, som fått
elektorsbefattning sig uppdragen, såsom fullmagt meddela till
rigtigheten bestyrkt utdrag af valprotokollet.
Häremot hade reservation anmälts af herr Ljungman, som
ansett, att utskottet bort tillstyrka Riksdagen att, med anledning
af motionen,^ till hvilande för vidare grundlagsenlig behandling
antaga följande förslag till ändrad lydelse af 18 § riksdags¬
ordningen :
Lördagen den 12 Mars.
7 N:o 16.
£ 1 „ Om ändrade
9 t®* bestämmelser
i fråga om
Konungens befallningshafvande åligger att, när val till riksdags- kungörande
man i Andra Kammaren erfordras, derom underrätta veder- af val till
börande valförrättare, som låter tid och ort för valet i kyrkorna **2^”
kungöra, med särskild föreskrift, att elektorsval, der det eger rum, Kammaren.
skall hållas minst åtta dagar före riksdagsmannavalet. Sådan ^Forts)
kungörelse skall så tidigt utfärdas, att den kan i kyrkorna uppläsas,
der fråga är om medelbart val, tre veckor och, der fråga är om
omedelbart val, två veckor före valet. Skulle i någon församling
offentlig gudstjenst ej förrättas å söndag, då kungörelsen bör
uppläsas, skall, på presterskapets anmodan, vederbörande krono¬
betjent kungörelsen skyndsamt kringsända.
Kallelse till elektorsval kungöres å landet fjorton dagar eller
minst en vecka och i stad minst fjorton dagar förut, på sätt för
kallelse till kommunalstämma och allmän rådstuga stadgadt är.
Der elektorsval hållet är, skall ordföranden i kommunalstämma
eller i magistrat, som valet förrättat, åt den eller dem, som fått
elektorsbefattning sig uppdragen, såsom fullmagt meddela till
rigtigheten bestyrkt utdrag af valprotokollet.
Anm. I händelse så väl detta förslag som ock de båda förslag till ändrad
lydelse af ofvanstående paragraf, hvilka förra året förklarades hyllande, eller ettdera
af dem skulle af Riksdagen antagas, hopföras de godkända förslagen vid samma
paragrafs slutliga affattning.
Efter uppläsande af utskottets hemställan anförde:
Herr Ljungman: Såsom kammaren torde finna, har jag
anfört reservation vid detta betänkande, i hvilken jag så nära
som möjligt anslutit mig till motionärens förslag. Jag anser nem¬
ligen det ligga vigt på, att om man skall ändra denna paragraf
— i hvilket afseende redan två förslag föreligga hvilande från
förra Riksdagen — så bör man framlägga ett så tydligt och ut¬
förligt förslag som möjligt, så att man icke riskerar att vid nästa
riksdag nödgas antaga ett fjerde förslag af samma paragraf så¬
som hvilande.
Nu är förhållandet det, att äfven med hänsyn till de medel¬
bara valen klagomål anförts deröfver, att domhafvanden utsatt
valet så sent, att kännedom om detsamma icke hunnit spridas i
tillräcklig tid före valet. I äldre motioner, som väckts angående
denna fråga, har man också anfört exempel på de öfverklagade
missförhållandena just från hvad som passerat vid medelbara val.
Nu är det väl sant, att de medelbara valen allt mer och
mer undanträngas af de omedelbara, men de finnas dock qvar en¬
ligt grundlagen, och derför anser jag, att bestämmelser böra fin¬
nas äfven om dessa val i nu ifrågavarande hänseende. Detta är
så mycket mera vigtigt, som man kan tänka sig, att vid en riks-
N:o 16. 8
Lördagen den 12 Mars.
Sämi2 dagSUppl^8ning med förordnande om nya val till Andra Kam-
i fråga om “ar®n> d^ st°r upphetsning i sinnena är rådande, allt för kort
kungörande kan blifva tillmätt för valens verkställande, och att eu dom-
af val till hafvande i följd häraf äfven mot sin vilja kan nödgas utlysa valet
riksdagsman allt för sent.
Kammaren. .. .Genom de bestämmelser, som jag föreslagit och som möj-
(Forts) bgäst nära ansluta sig till motionärens förslag, skulle en sådan
möjlighet vara i väsentlig mån undanröjd. Jag tror således, att
det är klokare att ansluta sig till motionärens förslag än till ut¬
skottets, och ber derför att få yrka bifall till min reservation.
Herr Olsson i Asak: Herr vice talman! Såsom kammaren
behagat finna, har utskottet ansett sig kunna endast så till vida
biträda min motion, att det med anledning af densamma före¬
slagit sådan ändring af 18 § riksdagsordningen, att val till riks¬
dagsman i Andra Kammaren i sådana valkretsar, der omedelbart
valsätt begagnas, skall kungöras minst fjorton dagar före valet.
Ehuru utskottet således hvarken kunnat vara mod om att
utsträcka sagda tid till tre veckor — något som jag för min del
helst önskat —- eller om införande af de i motionen föreslagna
bestämmelser i fråga om kungörande af äfven de medelbara
valen, så vill jag i ålit fall, då utskottets förslag, enligt min
mening, leder till eu bättre ordning, vara med om det slut, hvar¬
till utskottet kommit, och detta så mycket mera, som det, när allt
kommer omkring, kanske icke är så synnerligen stort skäl uti att
förbättra grundlagens stadganden i fråga om ett valsätt, som, af
alla tecken att döma, på grund af sio egen absurditet allt mer
och mer kommer att försvinna.
Deremot kan jag icke vara med om den reservation, som af¬
sats af herr Ljungman och till hvilken han nyss yrkat bifall.
Auledningen dertill är, att jag anser, att densamma endast sken¬
bart innehåller en förbättring af konstitutionsutskottets förslag.
.Reservantens förslag innehåller nemligen bland annat den bestäm¬
melsen, att kungörelse om medelbart val skal! uppläsas minst tre
veckor före valet. Men då förslagsställaren bibehåller de nuvarande
bestämmelserna, såväl derom att elektorsval skall hållas minst 8
dagar före riksdagsmannavalet som också derom att elektorsval
skall kungöras endast minst 8 dagar förut, så inses lätt, att eu
valförrättare eller kommunalstämmaordförande skulle äfven med
dessa bestämmelser kunna hålla elektorsval, som utlyts endast
8 dagar före valet. I sådant afseende både man ju endast att
utsträcka tiden mellan elektorsvalet och riksdagsmannavalet till
fjorton dagar. Men då jag icke anser, att eu sådan utsträckning
är åt behofvet påkallad, och den af herr Ljungman föreslagna
reformen i allt fall icke skulle utesluta möjligheten att hålla elek¬
torsval efter blott åtta dagars kallelsetid, så kan jag, som sagdt
icke vara med om reservantens förslag.
Lördagen den 12 Mars.
9 N:o 16.
Herr talman! Jag skall be att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr Restadius: I 18 § riksdagsordningen finnas tydliga
och bestämda föreskrifter om tiden och sättet för kungörande af
medelbara val. Man hade trött, att dessa stadganden skulle vara
tillämpliga äfven i de fall, der det omedelbara valsättet användes.
Nu har emellertid högsta domstolen meddelat ett beslut, hvaraf
man finner, att så icke är förhållandet. Då är det tydligt, att i
lagstiftningen finnes en lucka, och det är denna, som utskottet
velat fylla, helst som, i fall detta icke skor, förvecklingar och olägen¬
heter kunna och äfven verkligen hafva uppstått i följd af lag¬
stiftningens otydlighet. Men utskottet har icke ansett sig kunna
gå så långt, som herr Ljungman föreslagit. Hans förslag åsyftar
ändring af andra momentet af ifrågavarande lagparagraf, men
detta har icke under sin mer än trettioåriga tillvaro gifvit an¬
ledning till någon misstydning eller olägenhet, och mig förefaller
det uppenbart, att man icke skall ändra grundlagen i annan hän¬
delse, än att behof deraf visar sig vara för handen. I förevarande
fall ser jag icke något skäl för handen att godkänna herr
Ljungmans reservation; jag skall derför be att i korthet få yrka
bifall till hvad utskottet föreslagit, och jag skall, innan jag lemnar
ordet, särskild! påpeka, hvad redan den föregående talaren fram¬
hållit, eller att någon särskild lagstiftning för de medelbara valen
äfven af den anledningen torde vara obehöflig, att det medelbara
valsättet mer och mer försvinner.
Herr Ljungman: Hvad som anförts mot min reservation
är ganska lätt att vederlägga. Faktura är, att om man antager
utskottets förslag, så kan det hända, att kungörelse om valet,
äfven då medelbart valsätt användes, kommer att uppläsas i
kyrkorna endast fjorton dagar före valet, och att således val-
förrättaren i en kommun tvingas att utlysa elektorsval endast
åtta dagar förut. Det är således en bestämd fördel, som mitt
förslag erbjuder.
Med afseende å hvad som anförts emot andra stycket behöfver
jag blott erinra, att det väl är en fördel att hafva en sådan
bestämmelse i giundlagen mot att hafva den i en kommunal¬
förordning, der den kan ändras ganska lätt, ty särskild! i städerna
kan man hafva mycket snabbare kuugörelsesätt, och man kan
tänka sig, att tiden förkortas.
Hvad som är vigtigast är, att vid eu riksdagsupplösning tiden
för valens förrättande ieko göres så kort, att icke tillräcklig
besinning kan ega rum vid valen. Nu fras det enligt mitt för¬
slag garanti för att tiden skall blifva så låug, att valen kunna
uttysas och kungöras i kyrkorna tre veckor förut. Jag anser
sålunda fortfarande, att min reservation är bättre än utskottela
förslag.
Om ändrade
bestämmelser
i fråga om
kungörande
af val till
riksdagsman
i Andra
Kammaren.
(Forts.)
N:o 16.
10
Lördagen den 12 Mars.
Om
införandet i
dopbok af
anteckningar
angående
faddrar.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt herr
vice talmannen till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll
kammaren utskottets hemställan.
Mom. 2.
Bifölls jemväl.
§ 9.
Efter föredragning vidare af bankoutskottets memorial och
utlåtande:
n:o 4, om användande af bankovinsten för 1897; och
n:o 5, med anledning af väckta motioner om inrättande af
nya afdelningskontor af riksbanken,
biföll kammaren hvad utskottet i nämnda memorial och ut¬
låtande hemstält.
§ io.
Likaledes biföllos lagutskottets härefter, hvart efter annat,
föredragna utlåtanden:
n:o 37, i anledning af väckta motioner angående upphäfvande
af fideikommiss,
n:o 38, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag, innefattande vissa bestämmelser om beräkning af strafftid,
och till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående straff¬
arbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum den 29 juli
1892, och
n:o 39, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående förlängning af tiden, under hvilken förordningen
den 6 juni 1883 rörande de lappar, som med renar flytta emellan
de förenade konungarikena Sverige och Norge, skall vara gäl¬
lande.
§ 11-
Slutligen föredrogs Audra Kammarens tredje tillfälliga ut¬
skotts utlåtande n:o 13, i anledning af väckt motion om skrif¬
velse till Kongl. Maj:t i fråga om införandet i dopbok af anteck¬
ningar angående faddrar.
Utskottet hemstälde i detta utlåtande, att ifrågavarande, inom
Andra Kammaren af herr P. Waldenström afgifna motion, n.o
132, icke måtte till någon kammarens åtgärd föranleda.
Lördagen den 12 Mars.
11
N:o 16.
Ordet begärdes af
Herr Waldenström, som yttrade: För att vara rigtigt upp-
rigtig, skall jag säga på förhand, att när jag väckte denna motion,
väntade jag icke, att det skulle blifva något resultat af densamma;
men att påpeka de förhållanden, som uti motionen omnämnas,
ansåg jag ändå vara ganska ändamålsenligt. Jag har här i kam¬
maren flere gånger genom väckta motioner gjort försök att åstad¬
komma mera sanning uti de svenska kyrkliga förhållandena, men
det har alltid misslyckats. Det är likasom ville man säga, att
sanning skola vi hafva öfverallt annorstädes, men icke der.
Emellertid skall jag be att få taga kammarens tid litet i anspråk
för att bemöta något af hvad utskottet sagt, och det så mycket
mer, som ju kammarens sammanträde annars skulle blifva allt¬
för kort.
Jag har uti min motion visat, att enligt kyrkolagen och
kyrkohandboken äro faddrar och dopvittnen detsamma. Ordet
»faddrar» är uttryckligen så definieradt i kyrkolagen. Och i
kyrkohandboken lyder tilltalet till faddrarne sålunda: »betänken
I, som hafveri bevittnat denna heliga handling». Utskottet har icke
vågat sig på att förneka rigtigheten af detta, men har ändå för¬
sökt att kringgå det.
Vidare har jag visat, att kyrkohandboken vet af två slag af
dopvittnen, nemligen sådana, som vilja åtaga sig fadderförpligtel-
serna, och sådana, som loke vilja åtaga sig dem. Men hvarken
kyrkolagen eller kyrkohandboken vet af två slag af faddrar:
sådana, som varit vittnen, och sådana, som icke varit vittnen.
Att det nu blifvit ett bruk bland det svenska folket att afvika
från denna bestämmelse i kyrkolagen, vet jag lika bra som
utskottet, och hade jag icke det vetat, skulle jag naturligtvis
aldrig hafva väckt denna motion.
Nu tycker utskottet, att jag är öfverdrifven, och det kan ju
hända, att mina ord äro väl starka. Det är måttlig synd det.
Men jag har sjelf i flera år varit prest och har tjenstgjort som
prest i Småland, i Versterbotten och uti erkestiftet. Jag känner
derför ganska väl, huru förhållandena gestalta sig både i den
ena orten och den andra, och jag kan verkligen intyga, att det
är ett alltjemt förekommande förhållande, att såsom dopvittnen
antecknas personer, som aldrig varit närvarande vid dophandlingen.
Nu tycker sig utskottet dock icke hafva funnit afgörande
bevis för hvad jag sagt. Men om jag skulle hemställa till her-
rarne, huru det gått till hos dem sjelfva i den här saken? Jag
undrar, hvad svaret då skulle blifva. Det långt öfvervägande
flertalet af herrarne äro gifta och hafva sannolikt äfven barn.
Dessa äro döpta, och för dem äro antecknade faddrar eller dop¬
vittnen. Jag hemställer nu, huru många af herrarne det är, som
icke låtit såsom dopvittnen anteckna personer, hvilka ej varit
Om
införandet i
dopbok a f
anteckningar
angående
faddrar.
(Forts.)
N:o 16. 12
Lördagen den 12 Mars.
. 0m . närvarande vid dophandlingen. Jag samtalade häromdagen med
dopbok a/ eu utskottets ledamöter, hvilken tyckte, att min motion icke
anteckningar Tar befogad, och jag gjorde samma fråga till honom. Han sva-
angäende rade helt öpenbjertigt, att han hade för en sin son låtit såsom
faddrar, dopvittne anteckna en person, som bodde öfver etthundra mil
(Forts.) från hans hemort och som således ej skäligen kunde anses hafva
varit vittne till dophandlingen. Jag skulle också hafva lust att
hemställa till de närvarande presterliga ledamöterna af denna
kammare, om de precis kunna lägga handen på bjertat och
säga, att de icke i sina kyrkoböcker antecknat personer såsom
dopvittnen, hvilka ej varit närvarande vid dopet. Om någon af
dem kan göra det, så skall jag bedja att få göra min allra dju¬
paste reverens för honom såsom ett särdeles märkvärdigt exemplar
af svensk prest.
Men om det förhåller sig så, att herrarne här i kammaren
måste erkänna, att för herrarnes barn stå antecknade faddrar,
som aldrig varit vittnen till deras dop, och jag ju får betrakta
herrarne som svenska folkets representanter, så tänker jag, att
herrarne kunna gälla såsom representanter äfven i den sak, som
här är i fråga.
Utskottet säger: »Att det är ytterst vanligt, att i dopboken
såsom faddrar eller vittnen antecknas personer o. s. v., är åtminstone
för utskottet icke bekant.» Jag kan verkligen i motsats deremot
påstå, att det är utskottet väl bekant. Det var en äldre prest¬
man här i staden, en nära vän till mig, tv jag har många vänner
bland presterna, hvilken i förgår eller för tre dagar sedan om¬
talade för mig, att en af utskottets ledamöter varit hos honom
för att få reda på, huru det förhöile sig med den här saken, och
att han svarat och sagt: »hvarenda prest i Sveriges rike vet, att
Waldenström har rätt». Jag tar för gifvet, att detta yttrande
kommit till utskottets kännedom. Om han både sagt: »Det är
ytterst ovanligt, hvad Waldenström säger vara vanligt», så tänker
jag, att hans yttrande kommit in i utskottets betänkande. Men
att det nu icke fick något rum der torde stå i kausalsamman-
hang med att hans yttrande ej öfverensstämde med syftet i
utskottets utlåtande.
Nog veta herrarne och utskottet detta lika bra som jag.
Utskottet säger i sitt utlåtande, att det nog vet, att detta före¬
kommer — »plägar» förekomma, säger utskottet. Men utskottet
tror, att det skulle vara inskränkt till så kallade ståndspersoner.
Detta är ett fullkomligt misstag. Det är just på landet, som det
kanske oftast förekommer. Jag har tjenstgjort såsom prest på
landet, och när jag under min tjenstgöring såsom pastorsadjunkt
åt framlidne Anders Abraham Grafström i Umeå landsförsamling
till slut tyckte, att det gick för långt att oupphörligt såsom dop¬
vittnen anteckna personer, som ej varit närvarande vid dopet
— på min fråga till dem, som kommo med barnen, om icke
Lördagen den 12 Mars.
13 N:o 16.
de skulle vara faddrar eller dopvittnen, fick jag oftast till
svar: »nej, det skola de och de och de vara», som ej voro när¬
varande — så tog jag mig för att uppteckna de personer, som
kommo med barnen, såsom »dopvittnen», och om det var blott
en person, så tog jag in min egen tjenare såsom andra dop¬
vittne, hvarjemte jag antecknade de uppgifna faddrarne såsom
»frånvarande så kailade faddrar». Jag skickade sedan dopsedeln
till kyrkoherden, men när jag nästa söndag kom dit för att
predika, var han rigtigt förargad på mig och säde: »Hvad kom¬
mer du med för novationer? På det sättet skulle ju min dräng
och piga blifva faddrar för halfva församlingen.» »Ja», sade jag,
»det är ledsamt, men jag kan ej skrifva såsom vittnen till dopet
sådana, som ej varit närvarande.» Han svarade: »Jag får väl
ej det nöjet att se dig till middagen i dag.» — »Nej tack, farbror,
jag reser till staden.»
Jo, det är mycket vanligt, icke blott bland ståndspersoner, utan
äfven biand allmogen, att sådana personer, som ej varit närva¬
rande vid dopet, antecknas såsom faddrar eller dopvittnen.
Nu säger utskottet, att barnens föräldrar säkerligen alltid på
förhand hafva om barnens födelse och blifvande dop underrättat
frånvarande faddrar och inhemtat dessas medgifvande att vara
faddrar. Ja, det kan ju i vissa fall vara möjligt, men säkert är,
att derigenom blifva de ändå ej vittnen till dopet. Om jag skif¬
ver till en person, som bor ett hundra mil från mig, och frågar,
om han vill blifva fadder till mitt barn, och han svarar ja, samt
jag låter anteckna honom såsom fadder, så har han icke derige¬
nom blifvit vittne till dophandlingen, hvilket han dock enligt
kyrkolagen skulle vara.
Utskottet säger vidare, att »det kan ej synas annat än hårdt
och obilligt, om desse senare — de frånvarande faddrarne — som
kanske stå barnens föräldrar nära, och som måhända lika väl
eller bättre än de närvarande faddrarne inse och behjerta den
erinran, som till faddrarne gifves, skulle beröfvas tillfälle att be¬
visa en kärlekslöst, som de sjelfva äro villiga att gifva, och för-
äldrarne angelägna att få mottaga». Jag begriper ej hvad man
skulle beröfva dem. Vilja de göra barnet någon välgerning, så
står det dem ju fritt, ehuru de ej blifva antecknade såsom vittnen,
då de i alla fall icke varit det. Det vore högst märkvärdigt, om
man genom att icke anteckna dem såsom vittnen skulle beröfva
dem tillfälle att göra barnet välgerningar.
Men sedan har utskottet en mycket förnumstig betraktelse
öfver att jag skulle hafva tillagt kyrkoskrifningskomitén något,
som den icke sagt, och dervid försöker utskottet att tyda, i hvad
sammanhang mina ord stå till kyrkoskrifningskomiténs ord och
så vidare. Jag kunde ej annat än le, när jag läste detta. Ty
jag säger i min motion, att det är ytterst vanligt, att det och det
förekommer, och att detta äfven konstateras af kyrkoskrifnings-
Om
införandet i
dopbok af
anteckningar
angående
faddrar.
(Forts.)
N:o 16. 14
Lördagen den 12 Mars.
• r°mjt ■ komitén. Hvad som är ytterst vanligt anför jag således sjelf, och
dagbok ^af !lva<i 3a§ till bekräftelse deraf åberopar ur komiténs yttrande har
anteckningar Ja8 satt inom citationstecken. Detta bryr sig utskottet icke om,
angående utan tar det, som om jag velat påstå, att komité!! sagt alltsam-
faddrar. mans. Men som herrarne sjelfva kunna se, är det ej så, utan jag
(Forts.) har mycket troget satt inom citationstecken de ord, som jag cite¬
rat ur komiténs utlåtande. Nå, nu säger komitén, att det ofta
inträffar, att personer antecknas såsom dopvittnen, hvilka ej vant
närvarande vid dopet. Jag tänkte mig detta såsom giltigt bevis
för rigtigheten af hvad jag påstått. Komitén säger »ofta», jag
säger »ytterst vanligt». Det är kanske någon skilnad mellan de
orden, men jag vet genom egen och andras erfarenhet, att det är
ytterst vanligt, såsom jag också redan påvisat. Deraf kommer
det, att, såsom jag säger i motionen, kyrkoböckerna äro öfver-
fulla af osanna anteckningar och alltjemt fyllas med sådana.
Man kan säga, att denna sak icke har någon praktisk be¬
tydelse, såsom utskottet också anmärker, ty icke lärer man höra
efter vittnena, då det blir fråga, om ett barn är döpt eller icke.
Nå ja, det erkänner jag gerna, i fall det icke är af någon vigt,
att hvad som står i svenska kyrkans böcker är sant, och det kan
ju hända, att detta icke är så vigtigt.
Vid uppgörandet af det sista formuläret till kyrkoböcker en¬
ligt förordningen den 6 augusti 1894 — i min motion står ett
tryckfel, den 6 maj, bär är det rätta datum utsatt — förordade
kyrkoskrifningskomitén först, att man skulle göra skilnad mellan
faddrar och dopvittnen, och att eu särskild kolumn skulle insättas
för de förra och en särskild för de senare — detta, säger komitén,
för att få noggranna och tillförlitliga anteckningar; märk väl »till¬
förlitliga», ty de anteckningar, som fuunos, voro ej tillförlitliga.
Detta förslag utstälde Kongl. Maj:t til! vederbörandes yttrande,
och dessa afgåfvo det utlåtandet, att man icke borde göra en så¬
dan skilnad mellan faddrar och dopvittnen. Följaktligen måste
komitén reducera den dubbla kolumnen till en och få en gemen¬
sam rubrik derför, och då skref komitén »faddrar». Detta säger
komitéu, att den gjorde, derför att i då gällande formulär ifråga¬
varande kolumn var afsedd endast för anteckning af faddrar. Nu
har jag återgifvit detta kort på det sätt, att det i formuläret stod
»dopvittnena», men att komitéu trodde, att det stod »faddrar».
Af detta tar utskottet sig anledning att göra den betraktelsen, att
jag skulle origtigt återgifvit kyrkosknfningskomiténs ord, komitén
skulle nemligen icke hafva gjort sig skyldig till sådant förbise¬
ende, då den ju icke sagt, att det stod faddrar öfver den åsyftade
kolumnen, utan endast att kolumnen var afsedd för anteckning
om faddrar. Nu frågar jag: hvad afser en kolumn i ett blankett¬
formulär? Jo, den afser, att der skall antecknas, hvad kolumnen
bär i rubriken. Således, om kolumnen bär i rubriken »dopvitt¬
nen», så är den afsedd för anteckning om dopvittnen. Står det
Lördagen den 12 Mars.
15 N:o 16.
»faddrar», så afser kolumnen, att der skola antecknas faddrar.
Ock gör man skilnad mellan faddrar och dopvittnen, såsom ko-
mitén gjorde, så blir detta en olikhet. Men nu menar utskottet,
att kyrkoskrifningskomitén nog såg, att det stod »dopvittnen»,
men förstod, att kolumnen var afsedd för anteckningar endast
om faddrar, men ej om dopvittnen. Ja, om kyrkoskrifningskomi¬
tén var så dum, vet jag icke, men om utskottet vet det, har jag
ej rätt att opponera mig deremot. Säkert är emellertid, att en
blankettkolumn i regeln afser, att man der skall anteckna hvad
som står i kolumnens »hufvud», såsom det heter. Således, om
det t. ex. öfver kolumnen står »födelseår», så skall man der an¬
teckna födelseår och ej namn — så tänker åtminstone jag för
min del. Detta om detta.
Utskottet säger ytterligare i sitt utlåtande, att förmaningen
till faddrarne nu är så väsentligen mildrad, att det icke göres
någon verklig skilnad emellan så kallade dopvittnen och faddrar
med afseende på deras åtaganden. Jo, det är just det, man gör.
Det hjelper ej hvad utskottet säger i den saken, ty kyrkohand¬
boken säger motsatsen, i det den förordar, att om dopvittnena
icke vilja åtaga sig fadderförpligtelserna, så slipper dopförrätta-
ren läsa förmaningen till dem, hvaraf följden uppenbarligen blir,
att om dopförrättaren läser förmaningen och dopvittnena tiga der¬
till, så hafva de åtagit sig fadderförpligtelserna helt enkelt. Ut¬
skottet säger också, att förmaningen innehåller blott något om
faddrarnes allmänna pligt såsom församlingsmedlemmar. Nej, visst
icke, ty förmaningen omtalar deras särskilda pligt »såsom de
de>- bevittnat den heliga handlingen.»
Slutligen säger utskottet, att det erhållit statistiska uppgifter
från några församlingar här i Stockholm och dervid fått veta, att
under det i en församling under åren 1893—97 blifvit födda 5,585
barn, funne3 för endast 287 af dem faddrar antecknade. Ja,
detta står också i strid med kyrkolagen, ty kyrkolagen säger, att
de, som varit vittnen till dopet, skola antecknas. Således, om
man subtraherar 287 från 5,585, så blir det omkring 5,300 tjenste¬
fel i den församlingen under åren 1893—97. Om berrarne anse
det för en bagatell, så gerna för mig. För resten skulle jag gerna
vilja veta, om utskottet tagit reda på, huruvida i de 287 fallen
faddrarne verkligen varit närvarande. Kanske när allt kommer
omkring, så hafva de ej varit närvarande heller, och då blir det
jemnt 5,585 tjenstefel. Det är ju ingen småsak i en enda för¬
samling på endast fem år och endast i ett stycke.
Emellertid skall jag ej göra något yrkande, utan gerna för
mig må utskottets betänkande af kammaren bifallas. Endast det
vill jag säga, att ingen sedan må komma och tala på de frikyrk¬
liga, derför att de ej precis så noga fästa sig vid hvarje bokstaf
Om
införandet i
dopbok af
anteckningar
angående
faddrar.
(Forts.)
N:o 16. 16
Lördagen den 12 Mars.
Om i ikyrkolagen. Man bär förlorat rättighet dertill, om man sjelf
^(opboktf1 ^or*-Bä^er pä den vanliga vägen.
anteckningar Herr vice talman, jäg har intet yrkande att framställa.
angående
faddrar. Vidare anförde:
(Forts.)
Herr Holmgren i Värnhem: Deri ärade motionären har stält
en indirekt uppmaning till här i kammaren varande prester att
yttra sig i frågan och uttala sin ställning med afseende på den
föreliggande motionen. Jag anser mig i egenskap af prest således
dertill manad. Och vill jag då börja med att anföra den ärade
motionärens ord: För att vara fullt upprigtig, säde han. flan
förutsatte således, att han icke alltid är det. Jag vill då säga:
För att vara fullt upprigtig, så går jag in på den ärade motio¬
närens yttrande, att frågan icke har den ringaste praktiska bety¬
delse. Men under sådana förhållanden kan jag icke förstå, hvar¬
för han motionerar om eu sak, som icke har den ringaste prak¬
tiska betydelse. Han yttrade, att hvarenda prest i Sverige vet,
att Waldenström har rätt. Så hade ett märkvärdigt exemplar af
en svensk prest sagt honom. Ja, herr Waldenström tror, att han
har rätt. Det vet hvarenda prest och äfven hvarenda en i denna
kammare. Men det är icke sagdt dermed, att han har rätt. Jag
för min del i egenskap af prest får på det allra kraftigaste pro¬
testera mot herr motionärens nickel, mycket allvarliga yrkande
på att uteslutande vara icke blott här i kammaren, utan bland
det svenska folket en tolk för sanningen. Alltid när han upp¬
träder, säger han: »Jag vill bara sanningen i de kyrkliga förhål¬
landena, i alla möjliga förhållanden.» Jag frågar motionären:
Hvad är sanning på det kyrkliga området? Hvad är sanning
på det politiska området? Hvad är sanning på lifvets område? Är
det herr Waldenström, som ensam representerar sanningen? Det
är att för sin del lägga beslag på någonting, göra anspråk på
någonting, som icke tillkommer någon enskild menniska, ja, icke
ens någon hel korporation.
Hvad nu sjelfva saken beträffar, har jag som prest aldrig
känt. mig generad af, att, när föräldrarna önskat, deras anhöriga,
som icke haft tillfälle att komma tillstädes till dopet, måtte antecknas
såsom faddrar. o Det har aldrig generat mig att då inskrifva dem
som faddrar. Åtminstone har det icke generat mig mera, än det
skulle genera herr Waldenström, om han vore prest, att anteckna
en person såsom »döpt af lekman». Men gäller det presternas
betänkligheter gent emot eu sådan åtgärd, går herr Waldenström
illa åt de 1,700 presterna, derför att de icke vilja skrifva in »döpt
af lekman». Skulle deremot någon våga gå en person till banda,
som anhåller att få anteckna sin mor eller far som fadder åt sin
nyfödde, då skulle det, menar herr Waldenström, vara ett brott
mot sanningen, ett brott emot lagen. Nej, herr Waldenström,
Lördagen den 12 Mars.
17 N:o 16.
om hvar och en sådan, som sätter herr motionärens uppfattning
såsom det enda uttrycket för sanningen i fråga, skulle vara ett
alldeles särskiidt exemplar af svensk prest, så vid jag vara detta
särskild! egendomliga exemplar.
Men jag vid då också säga motionären, att han är ett sär¬
skild! märkvärdigt exemplar af en f. d. icke prest. Då denna
fråga hufvudsakligast rör präster och för dem är en samvetsfråga,
eå kan jag icke fatta, hvarför en f. d. icke prest så hårdt angri¬
per dessa anteckningar. De må vara huru märkvärdiga som helst
i herr Waldenströms ögon, så protesterar jag dock i svenska pre-
sterskapets namn mot sådana yttranden, som fälts af motionären.
Jag skall sluta med att påpeka, huru det kan föga stärka
herr motionärens ställning, att han liksom fordom iEneas bröstat
sig med, att »vi hafva varit irojaner», »vi hafva varit prester».
Hvarför då icke komma i håg, att han varit det, och hvarför lägga
sig i andras angelägenheter, när frågan icke har den ringaste
praktiska betydelse enligt motionärens mening. När nu icke någon
af svenska kyrkans prester tagit sig an denna sak såsom eu sam¬
vetssak, och när den icke kränker någons rätt, så anhåller jag,
herr vice talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Grunde 11: Herr vice talman! Jag hörde en gång för
många år sedan en högt uppsatt person uttala angående det stånd,
jag tillhör, det omdöme, att inom detta stånd icke fans någon
god corpsanda. Om eller i hvad mån ett sådant omdöme kunde
vara befogadt, derom vill jag icke nu yttra mig. Jag vill blott
såga, att den förpligtelse, som corpsandan pålägger, af mig aldrig
fattats så, att jag, när jag märkte felaktigheter hos ståndsbröder,
skulle anse mig berättigad — än mindre förpligtad — att taga
dem i försvar, men väl så, att corpsandan ålägger mig att taga
ståndsbröder i försvar, när jag finner, att de anklagelser, som rig-
tas mot dem, grunda sig på antaganden och icke stödjas af full
utredning eller bevisning.
Jag står nu uti den fråga, som här är före, i den lyckliga
ställning, att jag icke behöfver vädja till hvad jag för min en¬
skilda del tror mig kunna veta eller styrka — något, som för
motionären naturligtvis har synnerligen liten betydelse, utan jag
kan här vid lag åberopa mig på en enhällig mening inom utskottet
hos samtliga de ledamöter, som varit med om frågans slutliga
behandling.
Motionären började sitt anförande med att framhålla, huru¬
ledes, hvarje gång det i Kiksdagen varit fråga om att bringa san¬
ning i de kyrkliga förhållandena, sådant väckt motstånd. Jag
för min del ber emellertid på det bestämdaste att få fritaga mig
från delaktighet i detta af motionären klandrade tillvägagående.
Ty jag är lika angelägen som han, att sanning måtte ega rum
i de kyrkliga förhållandena. Men såsom ledamot af det tillfälliga
Andra Kammarens Prof. 1898. Ko 16. 2
Om
införandet i
dopbok af
anteckning gr
angående
faddrar.
(Forts.)
N:o 16. 18
Lördagen den 12 Mars.
Om utskottet har jag icke kunnat finna, att motionären lyckats fram-
mförandet i 8täUa saken sanningsenligt. Han har uttalat mycket graverande
anteckningar anklagelser mot svenska kyrkans presterskap; han har gjort det
•angående i ordalag så stärka, att man väl icke kan påträffa starkare så-
fadirar. dana. Han har t. ex. i slutet af sin motion sagt, att af sådana,
(Forts) låt oss såga, osanna uppgifter äro svenska kyrkans dopböcker
öfverfulla. Jag föreställer mig nu, att när ett mått är öfverfullt,
kan icke något mer rymmas deri; således, om svenska kyrkans
dopböcker äro öfverfulla af osanna anteckningar rörande faddrar
eller dopvittnen, så skulle man icke kunna påträffa några sann¬
färdiga uppgifter alls deri. Detta har motionären med stor säker¬
het påstått, men, såvidt utskottet kunnat finna, icke förebragt
någon bevisning härför. När han i sin motion säger, att »det är
ytterst vanligt, att i dopboken såsom faddrar eller vittnen an¬
tecknas personer, som aldrig bevittnat den heliga handlingen . ..
ja, som kanske icke ens veta, att barnet år födt. än mindre, om
eller huru det är döpt», så yttrar han till stöd härför, att detta
beklagliga missförhållande skulle vara allom bekant — hvilket
emellertid väl behöft närmare bevisas -— och vidare, att det äfven
konstateras af kyrkoskrifningskomiténs betänkande. Utskottet har
dock sökt visa, att detta kyrkoskrifningskomiténs betänkande alls
icke konstaterar, hvad motionären påstår. Kyrkoskrifningskomitén
säger, att det kan förekomma, att personer antecknas såsom dop¬
vittnen, fastän de icke varit närvarande vid dopförrättningen,
äfvensom att understundom frånvarande faddrar antecknas. Men,
såsom utskottet visat, det förekommer icke alls ett ord om att
man kunde tänka sig, att det ofta förekomme faddrar, som icke
ens visste af, att barnet i fråga blifvit födt, än mindre döpt. Ut¬
skottet har sökt få reda på något dylikt fall, och jag vill säga,
att ehuru inom utskottet funnos representanter för många olika
trakter i vårt land och man hos dem hörde efter, huruvida de
från sina hembygder kände till, att sådana besynnerliga förhållan¬
den inträffat, som att frånvarande personer antecknats såsom
faddrar utan att ens ega kännedom om barnets födelse eller dö¬
pelse, kunde dessa representanter för sin del icke intyga, att ett
så beskaffadt missförhållande egt rum.
Motionären har såväl i sin motion som äfven i dag i sitt
anförande gjort eu mycket skarp åtskilnad mellan faddrar och
dopvittnen, och han har nu sist i sitt anförande såsom eu mycket
betänklig sak framhållit, att eu hel mängd personer, som varit
dopvittnen, icke blifvit antecknade uti dopboken. När nu ut¬
skottet på sista sidan i sitt utlåtande företett eu liten tablå öfver
förhållandena härutinnan inom några af hufvudstadens försam¬
lingar, af hvilken det framgår, att ett mycket litet antal faddrar
antecknats i dopboken, så anför motionären detta såsom ett stort
fel af presterskapet. Men vi hafva sett saken helt annorlunda.
Ty enligt gällande dopboksformulär skola i dopboken egentligen
Lördagen den 12 Mars.
19 N:o 16.
icke antecknas andra än faddrar, d. v. s. sådana personer, som
åtagit sig de s. k. fadderpligterna, hvilka nu för tiden, såsom
redan nämnts, äro högst betydligt mildrade, i ty att faddrarne
hvarken tillfrågas, om de vilja åtaga sig vissa förpligtelse^ ej
heller svara, att de vilja fullgöra sådana, utan hufvudsakligen
endast erinras om församlingens allmänna förpligtelser mot den
döpte i det eller det afseendet. Som sagdt, enligt gällande dop-
boksformulär skola endast faddrarne antecknas, och egentligen
finnes det intet åläggande att anteckna dopvittnen, såsom också
kyrkoskrifningskomiténs af oss citerade utlåtande gifver vid han¬
den, enär der står, att kolumnen »faddrar» afser egentligen blott
anteckning af faddrar. Då vi om motionären yttrade, att han
orätt citerat detta kyrkoskrifningskomiténs utlåtande, sökte han
försvara sig häremot och förlöjliga komiténs ord samt sade, att
komitén för ifrågavarande kolumn valt just ordet »faddrar» i
stället för »dopvittnen» och motiverat detta dermed, att i då an¬
vända formuläret för födelse- och dopbok stod ordet »faddrar» —
ett motiv, som tager sig rätt egendomligt ut, då man vet, att
der verkligen stod »dopvittnen». Nu säger emellertid kyrko-
skrifningskomitén ej, att der stod »faddrar», utan den säger endast,
alt koiumnen af såg anteckning af faddrar.
Ja, jag skulle egentligen icke längre uppehålla tiden, men
jag vill dock säga till motionären, att, om han ansett sig icke
hafva blifvit tillräckligt hänsynsfullt behandlad af utskottet, jag
skall be få nämna till honom något, som kanske redan är honom
bekant, nemligen att utskottet verkligen sökt med ganska stor
taktfullhet bemöta motionären och hans motion. Det förhåller
sig nemligen så, att mer än åtta dagar, innan detta utskotts¬
betänkande var färdigt till utdelning inom kammaren, en af ut¬
skottets ledamöter uttalade någon tvekan, huruvida man icke
möjligen borde bifalla motionen eller åtminstone söka få ytter¬
ligare utredning i saken. Fastän detta yrkande framstäldes från
blott eu enda ledamot, ville jag för min del dock understödja
detsamma och sade, att det vore skäl att söka bringa ytterligare
utredning till stånd, hvaraf möjligen kunde framgå ett nytt för¬
slag till utlåtande, som vore af annan beskaffenhet än det nu
framlagda. Efter förloppet af de åtta dagarne hördes emellertid
icke af någon ny upplysning eller något nytt förelag till utlå¬
tande. Motionären hade visserligen önskat sjelf att få komma
tillstädes i utskottet och afgifva upplysningar, som skulle tala till
förmån för hans motion. När detta bekantgjordes inom utskottet,
understödde jag detta motionärens yrkande, men de öfriga leda¬
möterna af utskottet ansågo det oformligt, att en motionär på
egen begäran inkallades, och yttrade, att vanligen plägade ut¬
skottet sjelft inkalla en motionär, om det funne behöfligt att af
denne inhemta upplysningar. Jag skulle således förmoda, att
både motionären och kammarledamöterna kunna finna, det vi
Om
införandet i
dopbok af
anteckningar
angående
faddrar.
(Forts.)
N:o 16. 20
Lördagen den 12 Mars.
Om
införandet i
dopbok af
anteckningar
angående
faddrar.
(Forts.)
sökt taga motionen så godt vi kunnat i samvetsgrant bepröf-
vande.
För min del skulle jag icke haft något emot att yrka bifall
till hvad motionären i sista punkten af sitt förslag framstält,
nemligen att presterskapets uppmärksamhet borde fästas vid
angelägenheten af att vid anteckning i dopboken göra skilnad
mellan faddrar och dopvittnen. Hvad lian deremot begärt i
första punkten, nemligen ett bestämdt förbud emot att i dop¬
boken anteckna frånvarande personer såsom faddrar, kan jag
icke vara med om. Ty huru skarpt motionären än betonat orda¬
lydelsen af kyrkolagens ord att »presten skall i kyrkoboken an¬
teckna deras namn, som vittnen till barnens döpelse varit hafva»
och sammalunda kyrkohandbokens ord: »Låten I, som bevittnat
denna heliga handling», så tror jag dock icke, att detta lagbud,
om man rätt förstår det, skall lägga hinder i vägen att anteckna
äfven frånvarande faddrar. Det synes mig innehålla ett bestämdt
bud, att de personer, hvilka äro såsom faddrar närvarande, skola
antecknas, men icke något absolut förbud mot att jemte dessa
närvarande faddrar anteckna äfven andra, som skriftligen anhållit
att få blifva antecknade såsom faddrar. Ty jag kan icke, i olik¬
het med motionären, finna något orätt eller orimligt i att man
i en sådan kyrklig handling, lika väl som i en borgerlig sådan,
skriftligen förbinder sig att fullgöra ett visst åtagande. Och jag
skulle härvidlag vilja för motionären framhålla ett enda exempel
— det bar väl icke afgörande beviskraft, men kan ju ändock
anföras — det var nemligen Martin Luthers exempel. Då ett
af hans barn skulle döpas, begärde han af eu furste af Anhalt,
att denne, som icke kunde komma tillstädes vid dopet, ändock
skulle låta sig antecknas såsom fadder, livilket ock denne medgaf.
Detta emellertid endast i förbigående.
Herr vice talman, jag skall icke upptaga tiden vidare, utan
finner mig på grund af hvad jag nu sagt föranlåten att yrka bifall
till utskottets förslag.
Herr Waldenström: Herr talman, mina herrar! Jag ber om
ursäkt, att jag återigen anhåller om ordet i den bär frågan.
Jag vill först och främst upplysa herr Holmgren om, att jag
icke är f. d. icke prest, utan f. d. prest.
Sedan ville jag be att få meddela herr Grundell, att jag al¬
drig uttalat något klander öfver att utskottet skulle hafva behand¬
lat min motion mindre hänsynsfulit; tvärtom anser jag, att det
behaudlat densamma ganska hänsynsfullt. Och jag vet derför
icke, hvad hans ord om den saken egentligen både här att göra.
Det var nyss eu ledamot af kammaren, som sade mig, att ban
tyckte, att utskottets betänkande var ganska peppradt, men jag
svarade då, att jag icke kunde finna det, utan att det syntes mig
mycket moderat. Och hvad specielt herr Grundell beträffar, sä
N:o 16.
Lördagen den 12 Mars. 21
skall jag be att få gifva honom ett särskild! erkännande för den
del, han haft i detta.
Nu sade herr Holmgren, att frågan icke har den allra rin¬
gaste praktiska betydelse, och att jag hade erkänt detta. Ja, det
vill säga, i fall det icke hav någon praktisk betydelse, om det, som
står i den svenska kyrkans dopböcker, är sant eller icke sant.
Men jag vill hemställa till herrar prester, om de verkligen mena,
att det icke har eller kan få någon praktisk betydelse, om de
anteckningar, som kyrkan gör i sina böcker, äro sanna eller icke.
Jag hade anfört ett yttrande af en person, en prestman i
Stockholm, att hvarenda prest visste, att jag hade rätt. Detta
yttrandes rigtighet har herr Holmgren i sin mån konstaterat, då
han sade, att han för sin del aldrig gjort sig någon betänklighet
af att inskrifva frånvarande personer såsom faddrar. Om han
derför trodde, att han skulle blifva det »särdeles märkvärdiga ex¬
emplar af svensk prest», som jag åsyftade, så tog han allt för illa
miste. Ty jag kallade den ett särskildt exemplar af prest, som
med handen på hjerta! kunde säga, att han aldrig som dopvitt¬
nen antecknat andra än sådana, som varit närvarande vid dopet.
Men det sade ju herr Holmgren, att han aldrig gjort sig samvete
af. Och han tilläde: »lika litet som herr Waldenström skulle
göra sig samvete af att anteckna ett barn såsom döpt af lekman».
Jag vill emellertid säga herr Holmgren, att jag* bestämdt skulle
af mitt samvete känna mig förbjuden att anteckna ett barn såsom
döpt af lekman, i fall jag visste, att det voro döpt af prest. Det
är ett fullkomligt misstag, att jag skulle vilja göra en sådan
osann anteckning.
Af hvad herr Grundell yttrade tyckte jag mig finna, att äf¬
ven han ansåg det tillbörligt, att i kolumnen för dopvittnen an¬
teckna sådana, som icke varit dopvittnen. Ja, der hafva vi då
eu ytterligare bekräftelse på hvad jag har framhållit.
Herr Holmgren fäste sig vid mina ord, att jag ville införa
sanning i de svenska kyrkoböckerna, och frågade: »Hvad är
sanning? Hvad är sanning på det religiösa området? Hvad är sanning
på det politiska området? Är det endast herr Waldenström, som
representerar sanningen?» Men jag vill hemställa till h^rr Holm¬
gren, om vi icke skulle kunna vara öfverens om, att det icke är
sanning, att såsom vittnen till en dophandling antecknas perso¬
ner, som icke varit närvarande dervid. Så pass långt kunna vi
väl vara öfverens om hvad som är sanning, om vi nu icke kunna
komma längre.
»Att anteckna en far eller mor till någon af barnets föräldrar
såsom fadder skulle då vara emot lagen!» utropar herr Holmgren.
Nej, visst icke. Om de äro närvarande, så må de antecknas så¬
som vittnen. Men äro de icke närvarande, så är det icke san¬
ning och i strid mot kyrkolagen att anteckna dem som dopvittnen.
Så står saken.
Om
införandet i
dopbok af
anteckningar
angående
faddrar.
(Forts.)
N:o 16. 22
Lördagen den 12 Mars.
Om Vidare skall jag bo att med afseende på hvad herr Grundell
^d^bok^af sa<^e ^ aum&rka, att det icke står i kyrkoskrifningskomiténs be-
anUckningar tänkande, att det lian förekomma, utan att det ofta inträffar, att
angående personer, som icke äro närvarande vid dophandlingen, antecknas
faddrar. såsom vittnen.
(Forts.) Sedermera säger herr Grundell, att jag gjort eu skarp åt¬
skilnad mellan faddrar och dopvittnen. Detta är ett misstag.
Jag har tvärtom visat, att en fadder alltid måste vara dopvittne.
Det är kyrkolagens bestämda bud och kyrkohandbokens otvety¬
diga uttryck, att faddrarne skola vara vittnen till den heliga
handlingen. Men skilnad göres i kyrkohandboken mellan sådana
vittnen, som vilja åtaga sig förpligtelse^ och sådana, som icke
vilja åtaga sig dem, och den skilnaden har jag framhållit.
Nu säger herr Grundell, att, när det står befaldt, att man
skall anteckna faddrar, detta icke innehåller något bud, att man
icke skall anteckna andra än sådana, som varit dopvittnen. Jag
vill då hänvisa herr Grundell till § 12 af 3 kap. kyrkolagen, der
det heter, att presten i dopboken skall anteckna dem, som vittnen
till barnens döpelse varit hafva. Det budet är icke upphäfdt, och
det kan icke upphäfvas genom eu kyrkoskrifningsförordning, så¬
som presterna här i kammaren torde hafva fått lära sig på senare
tiden. Nej, det budet står qvar.
För öfrigt skall jag icke vidare befatta mig med denna sak,
ty jag har icke gjort något yrkande, utan har endast velat på¬
peka förhållandet till don kraft och verkan, det hafva kan.
Herr Zotterman: Kammaren torde ursäkta, att, då jag är
den, som undertecknat detta betänkande, jag finner mig föranlå¬
ten att yttra några ord.
Herr Waldenström började sitt första anförande på ett sätt,
som icke föreföll mig så säkert, som jag väntat, att det skulle
blifva, ty han har icke kunnat förneka, att hvad han påstått i
sin motion icke stämmer med det verkliga förhållandet. Då han
säger, att han tillåtit sig citera de ord, som han tagit ur kyrko¬
skrifningskomiténs betänkande, och att utskottet är skyldigt att
kunna dgr uppfatta hans mening, så får jag säga, att i det sam¬
manhang, han i motionen anfört detta citat, det är omöjligt för
uågon att kunna göra en skilnad på herr Waldenströms mening
och hvad som der uttalats. Jag vill icke trötta kammaren med
att läsa upp den ifrågavarande meningen om att det är allom
bekant etc. Kammarens ledamöter kunna sjelfva jemföra det ytt¬
rande, som han haft i motionen, med den förklaring, som han
här har gifvit. Han har påstått, att det är allom bekant, att
det är ytterst vanligt, att personer, som icke ens äro medvetna
om, att barnet blifvit födt, än mindre varit närvarande vid dess
dop, antecknas såsom vittnen. Detta kan han omöjligen bort-
Lördagen den 12 Mars.
23 N:o 16.
resonera. Hvad som är skrifvet synes mig åtminstone böra vara
för herr Waldenström alldeles tydligt och klart bindande.
Till stöd för sin motion yttrade han, att han talat med en
af utskottets ledamöter, hvilken i sin ordning bar af en prestman
bär i Stockholm fått det intyget, att herr Waldenström hade rätt.
Jag får säga herr Waldenström, att jag icke är säker på att
denna prestmans intyg gäller just den sak, hvarom här är fråga.
Det är icke bevisadt, att denna prestmans uttryck gäller frågan,
om man skall taga bort rätten för de personer, som vilja låta
anteckna sig såsom faddrar, ehuru de icke ha tillfälle närvara
vid dopet, eller om det gälde något helt annat. Det syntes mig
under det resonuementet, som vi hade med denna ledamot,
som om det snarare i detta yttrande läge ett intyg, gående i rigtning
af hvad som af samma utskott i dess utlåtande öfver en anuan
motion framstälts och hemstälts för att förekomma en nu befintlig
olägenhet, nemligen beträffande barn, som döpas, utan att dess
fader eller moder äro kända. I den frågan bär kammaren redan
beslutat. Om vi nemligen komma till det resultat, att den rätt,
som nu finnes för barnaföderska att vara okänd, i viss mening
upphäfves, så tror jag, att det andra, denna prestmans intyg om
missförhållanden här i Stockholm hufvudsakligen afsåg, skall i
högst väsentlig grad förändras till det bättre och dermed också
hans omdöme. Det synes mig derför, som om man noga bör
öfverväga, om hans intyg här är bindande eller icke.
Vidare yttrade herr Waldenström, att ea annan af utskottets
ledamöter sagt till honom, att han för eu sin son begärt att få
antecknad eu 100 mil från honom boende person. Dermed skulle
han då hafva velat visa, att denne utskottsledamot skulle hafva
medgifvit sin vetskap om att personer antecknats som faddrar
utan att vara närvarande, men dock i utskottets betänkande varit
med om att förneka ett sådant faktum. Jag försäkrar herr Walden-
stöm, att detta är ett fullkomligt misstag. Utskottet har tydligt er¬
känt, att sådant ofta förekommer, men att det är hufvudsakligen
bland s. k. ståndspersoner, som detta gäller.
Hos allmogen i allmänhet, har jag hört sägas af de prest¬
man, jag talat vid, är det vanligt, att dopvittnena äro närvarande
och att det i regel icke förekommer sådana anteckningar om
frånvarande faddrar. Utskottet har framhållit, att i regeln så är
förhållandet med allmogen, men det har icke sagt, att anteckning
af frånvarande faddrar kan ske.
Då herr Waldenström nämnde, hvad han talat med ett par
utskottsledamöter om, så tillåter jag mig att omnämna ett samtal
mellan mig och honom. Då säde herr Waldenström, för att
understryka sitt påstående, att det är »ytterst vanligt», att det går
så till, att personer antecknas som faddrar, hvilka icke ens veta
om det; »mig har det kändt en enda gång i lifvet, att jag med¬
gifvit att låta anteckna mig som fadder, men jag är fullkomligt
Om
införandet
dopbok af
anteckninga
angående
faddrar.
(Forts.)
N:o 16. 24
Lördagen den 12 Mars.
• f-(Jm,i ■ öfvertygad. att det bändt tjugofem om icke femtio gånger, att
dopbok af antecknad som fadder utan att vara tillfrågad». Herr
anteckningar Waldenström torde ursäkta, att jag, om jag ock icke kunde
angående betvifla rigtigheten af hans påstående, dock icke kunde taga
faddrar, det som ett för utskottet gällande skäl, förrän jag fick se förteck-
(Forts.) ningen på dessa femtio barn och intyg af dessa barns fäder derom,
att herr Waldenström verkligen blifvit antecknad som fadder i
dopboken, utan att han derom anmodats, än mindre gifvit sitt
bifall dertill.
Skulle det nu vara så, att det öfriga af det i motionen på¬
stådda är lika litet bevisadt, hvilket det också är, huru kan det
då vara möjligt, att utskottet skulle kunna tillmötesgå herr
Waldenströms begäran i föreliggande motion och tillstyrka bifall
till densamma?
För öfrigt vill jag nu så mycket mindre i sak ingå på ett
närmare bemötande af herr Waldenström, som jag anser mig till
fullo kunna instämma i hvad två talare, herrar Holmgren och
Grundell, här framhållit. Herr vice talman, jag anhåller om bifall
till utskottets förslag.
Herr Boethius: Herr vice talman, mina herrar 1 Som denna
sak verkligen icke blott rör prester eller f. d. prester, utan rör
den stora lokmannaallmänheten, må det tillåtas äfven en lekman
utom utskottet att säga några ord.
Jag tror, att den stora allmänheten skulle blifva Riksdagen
föga tacksam, om genom Riksdagens ingripande den gamla och
— jag vågar säga — vackra seden upphäfdes, att man får som
faddrar vid sina barns dop anteckna sina närmaste, äfven om de
icke skulle hafva tillfälle att vara personligen närvarande. Om
nu en oegentlighet med afseende på anteckningen förefinnes, då
må denna oegentlighet ändras i öfverensstämmelse med denna
sed, hvarpå allmänheten håller. Men man må icke beröfva all¬
mänheten en rätt, som den har, och som — derom är jag öfver-
tygad — den vill hafva qvar. Deremot kan jag icke finna, att
kyrkolagen behöfver ändras. Jag kan icke finna, att den paragraf,
herr Waldenström uppläste, står i strid med den nu gällande
seden. Ty att lagen bjuder, att man skall göra eu viss sak, må
väl i all rimlighets namn icke innebära detsamma som ett för¬
bud mot att göra andra saker. Om lagen bjuder, att man skall
anteckna de närvarande vittnena, så innebär det väl icke det¬
samma som ett förbud att anteckna andra personer.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Nordin i Sättna: Herr vice talman! Det har yttrats
så mycket i denna fråga, att det kunde vara öfverflödigt att säga
något mera. Men min 37-åriga tjenstemannatid har satt mig i
Lördagen den 12 Mars. 25
tillfälle att på närmare håll studera detta ärende mera än kanske
många andra.
Motionären klandras för sitt uttryck, att »det är ytterst van¬
ligt, att i dopboken såsom faddrar eller vittnen antecknas perso¬
ner, som aldrig bevittnat den heliga handlingen.» Men jag har
på anmodan af mina förmän skrifvit minst hundratals dopsedlar,
och aldrig har det förekommit, att alla de antecknade varit när¬
varande vid denna uppskrifning. Nu säger man, att det bar
ingen praktisk betydelse. Ja, jag lemnar den frågan derhän; den
må gälla för hvad den kan. Men 'flå det nu är alldeles säkert,
att det aldrig eu enda gång har infordrats medgifvande från
dessa faddrar, att de åtagit sig fadderskapet, så kan det väl icke
ledas i bevis, att de verkligen åtagit sig det.
Jag har, som nyss nämnts, skrifvit dessa dopsedlar, och de
hafva gillats af mina förmän presterna. Nu kan man säga, att
detta endast skett på ett enda ställe. Men jag har tjenstgjort
under fjorton prester, och alla hafva godkänt detta mitt förfarings¬
sätt. Jag klandrar dem icke derför, då ju kyrkolagen icke for¬
drar någon vidare bevisning. Men jag tycker, att, ehuru den här¬
liga förmån, som förlänas genom dopet, är en trossak, är åt¬
minstone den yttre handlmgen det icke.
Jag har icke något yrkande att göra.
• Herr Waldenström: Herr vice talman! Mina herrar!
Jag hade icke ämnet att vidare begära ordet i denna fråga, men
herr Zottermans yttrande har gjort det till en moralisk nödvändig¬
het för mig.
Först och främst anförde han, att jag i min motion skulle
hafva positivt sagt, att det är ytterst vanligt, att såsom dopvittnen
antecknas sådana personer, som icke ens veta, att barnet är födi.
Jag har i motionen sagt: personer, som icke varit närvarande vid
dopet och som *kanske» icke ens veta, att barnet är födt. Man
skall läsa rätt, då man skall skrifva ett utskottsbetänkande, det
vill jag säga herr Zotterman, och icke hoppa öfver ett kanske.
Han påstod vidare, att jag skulle ha sagt, att jag talat med
en af utskottets ledamöter, som meddelat, att han af eu prest
fått den och den upplysningen, men, tilläde han, kanske, när allt
kommer omkring, gälde denna upplysning icke här ifrågavarande
sak, utan en helt annan. — Jag sade emellertid alls icke, att jag
talat med en utskottsledamot derom, utan att jag talat med presten
sjelf. Han telefonerade här om aftonen till mig och omtalade, att
han med afseende å just denna min motion hade sagt till en ut¬
skottsledamot, att hvar enda svensk prest visste, jag hade rätt.
Och de veta det alla. Herrar Holmgren och Grundell kunna
bekräfta det, och de hafva äfven gjort det.
Herr Boéthius sade, att den stora allmänheten skulle vara
Andra Kammaren föga tacksam, om den beröfvade folk rättigheten
N:o 16.
Om
införandet
dopbok af
anteckninga')
angående
faddrar.
(Forts.)
N:o 16. 26
Lördagen den 12 Mars.
. f 0m1 . att stå fadder utan att vara vittne. — Hvad allmänheten här vid
dopbok af lag kau vara tacksam för eller ej, det har jag icke hört efter.
anteckningar Här är frågan endast den: hafva de personer, som antecknats
angående såsom vittnen, varit vittnen eller icke? Och är det öfverensstäm-
faddrar. mande med kyrkolagen, att sådana personer, som icke varit när-
(Ports.) varande, antecknas såsom faddrar, låt vara alt de nu äro närmaste
anförvandter?
Vidare säde han, att, om lagen påbjuder en sak, detta väl
icke måtte innebära förbud för att dessutom göra något annat.
Nej, visserligen icke, och följaktligen, om lagen bestämmer, huru
en prest skall döpa barn, så är det derför icke något stadgadt
om, huru en lekman skall bära sig åt, då han döper barn, men
det må för öfrigt herr Boéthius likasom hvar och en af herrarne
vara på det klara med, att när kyrkolagen säger, att faddrar äro
vittnen, och personer antecknas såsom faddrar, så skola de vara
vittnen, för så vidt man är angelägen om, att det blir sanning i
denna anteckning, hvilket jag velat påpeka att det bör vara.
Jag har för öfrigt, såsom jag redan nämnt, icke något yrkande
att framställa.
Herr Olsson i Ornakärr: Herr talman! Jag skall på förhand
tillkännagifva, att jag icke har något yrkaude att göra. Men som
det derå gånger blifvit nämndt, att en person från utskottet vänd!
sig till en prestman med förfrågan, huruvida herr Waldenström
hade rätt i sin motion, så vill jag tillkännagifva, att jag just är
denna person. Jag gick till en gammal prestman här i Stock¬
holm och bad, att han ville läsa några rader i herr Waldenströms
motion. Han läste icke blott några rader, utan hela motionen,
och efter eu stunds tystnad sade han: »Waldenström har alldeles
rätt i hvad han här säger». Han yttrade mycket mera, som jag
nu icke skall anföra.
Jag vill blott tillägga, att, då frågan förevar i utskottet första
gången, jag var mycket böjd för att bifalla herr Waldenströms
förslag om en skrifvelse till Kongl. Maj:t, dock uuder det vilkor,
att vi under tiden kunde få bevis för att hans påståenden voro
fullkomligt sanningsenliga, och att det i verkligheten förhöll sig
så, som han i motionen antydt. Jag sökte efter bevis och fick
några, men icke så starka, att jag vågade reservera mig mot ut¬
skottets utlåtande. Ty jag vet, att Riksdagen fordrar starka bevis
och en noggrann utredning, innan Riksdagen vill bifalla något
förslag. Detta, att jag icke kunde erhålla tillräckliga bevis, för¬
anledde, att jag icke reserverade mig. Och jag skall, såsom jag
från början nämnde, icke heller nu göra något yrkande.
Herr Grundell: Jag hoppas, att det icke måtte anses ogrann-
laga, om jag med anledning af den föregående talarens yttrande
anhåller att få komplettera det uttalande, som han erhållit från
27 N:o 16.
Lördagen den 12 Mars.
nämnda prestman. Jag bar nemligen bort det från den ärade .
talarens egen mun. . dopbok a/
Denna prestman säde: ja, Waldenström bar rätt, det går antfCicningar
ohyggligt till vid våra barndop.här i Stockholm, ty det inträffar angående
ofta i församlingarna, att 17 å 18 barn skola döpas på en gång, faddrar.
hvarvid det icke finnes några dopvittnen eller någon, som kan (Forts.)
stå fadder. Men jag vill fästa såväl den ärade talarens som
motionärens uppmärksamhet derpå, att detta uttalande egentligen
icke berör, hvad motionären bar hemstält Motionären har endast
talat om anteckning i dopböckerna af vare sig faddrar eller dop¬
vittnen, under det att nämnda prestmans uttalande rör det för¬
hållande, att det understundom eller måhända rätt ofta inträffar,
att barn, som döpas, icke hafva faddrar eller dopvittnen. _
Jag har också någon kännedom om, huru det uti ifråga¬
varande afseende tillgår i hufvudstadens församlingar här, och jag
har inhemta!, att det är vanligt, särskildt när barn, tillhörande
de fattigare samhällsklasserna, döpas, att det endast är två perso¬
ner närvarande, nemligen dels eu qvinna, som bär barnet, och
dels äfven barnmorskan. Dessa kunna naturligen icke vara faddrar
i vanlig mening; det är ju orimligt, att eu barnmorska skulle
åtaga sig fadderförpligtelser för hundratals barn, utan hon är
egentligen med endast såsom dopvittne. Utskottet har också i
sitt utlåtande påpekat, att det i många fall måste förefalla i
högsta grad oegentligt att i dopboken göra anteckning om dop¬
vittnen, t. ex. när, såsom det ofta inträffar här i Stockholm, barn,
utan att hafva faddrar, döpas i kyrkan inför hela församlingen
såsom dopvittnen.
Jag skall ock i detta sammanhang gent emot motionären be
att få påpeka en omständighet. Han har i sin motion åberopat
ett yttrande i kyrkoskrifningskomiterade3 betänkande, ehuru han
utelémuat de sista raderna, der komiterade säga:
»I likhet med i nu använda formulär för födelse- och dopbok,
har i detta förslag endast afsetts anteckning om faddrar, natur¬
ligtvis obetaget för den bokförare, som så anser lämpligt, att
särskildt anteckna, om någon är närvarande vid dopet utan att
vara fadder.»
Den praxis synes emellertid presterskapet i Stockholms störa
församlingar hafva följt, att det i regeln icke antecknar s. k.
dopvittnen, utan endast faddrar, och har det gjort detta, så synes
det mig, som om det icke hade förtjenat det skarpa klander, som
motionären rigtat mot presterna i Stockholm, utan tvärtom, ty då
hafva de stält sig kyrkoskrifningskomiténs förslag till efterrättelse.
Herr Zotterman: Då herr Waldenström nyss ansåg det
såsom hans moraliska pligt att begära ordet för att kritisera mig
och göra anmärkningar mot det sätt, hvarpå jag framhållit hans
påståenden i motionen, i det att jag skulle hafva utelemnat orden
N:o 16. 28
Lördagen den 12 Mars.
Om
införandet i
dopbok af
anteckningar
angående
faddrar.
(Forts.)
»ja, kanske», så känner äfven jag mig moraliskt pligtig att för¬
svara mig och framhålla, hurusom herr Waldenström är ofant-
ligt öm i fråga om det allra minsta uttryck, som från utskottets
sida fälles angående återgifvandet af hans uttalanden, under det
att han sjelf helt ogenerad! framkastar graverande beskyllningar
mot andra och särskild! mot frånvarande, som icke kunna för¬
svara sig. Då jag först hade ordet, sade jag, att jag icke ville
trötta kammaren med att uppläsa den af mig klandrade satsen
af herr Waldenström, utan jag uppmanade kammarens samtliga
ledamöter att sjelfva göra en jemförelse mellan hvad herr Walden¬
ström sagt i motionen med den förklaring, han nu här i kamma¬
re11 gifvit. Jag tillbakavisar sålunda den nyss mot mig utslungade
beskyHumgen, att jag med afsigt skulle hafva vantolkat herr
Waldenströms i motionen gjorda uttalande.
Då jag hade ordet första gången, hänvisade jag till hvad
herrar Holmgren och Grundell i sak anfört; nu tillåter jag mig
derjemte i sak åberopa utskottets väl motiverade och på goda
gruuaer hyllande utlåtande samt vidhålla mitt yrkande om bifall
till utskottets hemställan.
Öfverläggningen var slutad. Efter af herr vice talmannen i
sådant afseende gifven proposition biföll kammaren utskottets
hemställan.
§ 12.
Herr vice talmannen tillkännagaf, att gemensamma omröst¬
ningar öfver de voteringspropoaitioner, som redan blifvit eller
derförmnan kunde varda af båda kamrarne godkända, komme
att ega rum nästa lördag den 19 dennes.
§ 13.
Afgåfvos nya motioner af:
herr P. Norberg, n:o 227, i anledning af Kongl. Maj:ts pro¬
position med förslag till lag om de svenska lapparnes rätt till
renbete i Sverige och till lag om renmärken, och
herr E. Lindblad, n:o 228, i anledning af Kongl. Maj:ts pro¬
position med förslag till lag angående försäkring för beredande
af pension eller lifränta.
Båda motionerna bordlädes.
Lördagen den 12 Mars. 29 N:o 16.
§ 14.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
statsutskottets utlåtande n:o 5, angående reglering af ut¬
gifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel, omfattande anslagen
till landtförsvaret,
bevillningsutskottets betänkanden och memorial:
n:o 12, i anledning af väckta motioner om afskaffande eller
nedsättning af hvitbetssockertillverkningsskatten samt nedsättning
af tullen å socker;
n:o 13, i anledning af väckta motioner om nedsättning af
tullsatserna för kaffe och té; och
n:o 14, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
bevillningsutskottets betänkande n:o 10, i anledning af väckt
motion om tull å tack- och barlastjern samt skrot; samt
lagutskottets utlåtanden:
n:o 40, i anledning af Kongl. Majds proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af § 2 mom. 3 och § 11 mom. 1 i
lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och
enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsmagtens behof;
n:o 41, i anledning af väckta motioner angående ändringar
i förordningen om fattigvården; och
n:o 42, i anledning af väckt motion om sådan ändring i
lagen angående tillsättning af presterliga tjenster, att äfven den,
som häftar för c.guldna kommunalutskylder, må ega rösträtt vid
prestval.
§ 15.
Justerades protokollsutdrag.
§ 16.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr B. Dahlgren under 14 dagar fr. o. m. den 16 dennes,
» K. A. Kihlberg 4 » » 16 »
och » friherre F. Barnekow 6 » » 14 »
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 1,64 e. m.
In fidem
E. Nålborst Böös.
N:o 16. 30
Tisdagen den 16 Mars.
Tisdagen den 15 mars.
Kl. V* 3 e. m.
§ I-
Justerade3 protokollet för den 7 i denna månad.
§ 2.
Herr statsrådet m. m. grefve II. Wachtmeisler aflemnade
Kongl. Maj:ts propositioner till Riksdagen:
angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
handlanden L. M. Welander från Skillingaryd;
angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
Sofia Amalia Lundman;
angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
förre fanjunkaren Johan Johansson Berggren;
angående tiondefrihet för Höganäs stenkolsverk;
angående förändrade bestämmelser rörande förvaltningen af
statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar m. m.;
angående upplåtelse af mark och virke från kronoparker till
sanatorier; samt
med förslag till lag med vissa bestämmelser angående en¬
skilda banker, som afstått från sedelutgifningsrätt.
Samtliga de kongl. propositionerna bordlädes.
§ 3.
Efter föredragning, hvar för sig, af de på kammarens bord
hvilande motioner hänvisades:
herr P. Norbergs motion, n:0 227, till lagutskottet; och
herr E. Lindblads motion, n:o 228, till särskilda utskottet
n:o 2.
Tisdagen den 15 Mars.
31 N:o 16.
§ 4.
Föredrogos och bordlädes för andra gången:
statsutskottets utlåtande n:o 5;
bevillningsutskottets betänkanden och memorial n:is 12, 13
och 14; samt
lagutskottets utlåtanden n:is 40, 41 och 42.
§ 5-
Ordet lemnades på begäran till
Herr Pehr sou i Törneryd, som yttrade: Herr grefve och
talman! Då jag tror mig veta, att på Första Kammarens före¬
dragningslista för i morgon först bland de två gånger bordlagda
ärendena är uppfördt statsutskottets utlåtande n:o 5, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel, och
då kammaren torde anse det vara önskvärd!, att chefen för landt¬
försvarsdepartementet må vara i tillfälle att öfvervara kammarens
öfverläggningar angående denna hufvudtitel, samt enär han, derest
ärendet får bibehålla sin nuvarande plats på båda kamrarnes före¬
dragningslistor, skulle vara förhindrad att närvara i endera af
kamrarne vid behandlingen af detsamma, så hemställer jag, herr
talman, att på föredragningslistan för i morgon måtte bland två
gånger bordlagda ärenden framför statsutskottets utlåtande n:o 5
uppföras bevillningsutskottets betänkande, n:o 12, rörande hvitbets-
sockertillverkningsskatten och derefter samma utskotts memorial
n:o 14, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande be¬
villningsutskottets betänkande n:o 10, i anledning af väckt motion
om tull å tack- och barlastjern samt skrot. Det senare ärendet
utgöres, som herrarna veta, af ett förslag till voteringsproposition.
Jag hemställer således hos herr talmannen om proposition
på detta mitt yrkande.
Den af herr Pehrson sålunda gjorda hemställan bifölls af
kammaren.
§ 6.
Nya motioner afgåfvos af:
herr Hjalmar Branting, n:o 229, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående försäkring för beredande
af pension eller lifränta; och
N:o 16. 32
Tisdagen den 16 Mars.
herrar P. 0. Lundell och Elis Nilson, n:o 230, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående för¬
säkring för beredande af pension eller lifränta.
Dessa motioner bordlädes.
§ 7.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 22, till fullmägtige i riksgäldskontoret, angående
riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit, sedan
ansvarsfrihet senast beviljades fullmägtige i nämnda kontor.
§ 8.
Till bordläggning anmäldes lagutskottets utlåtanden:
n:o 43, i anledning af väckt motion om rätt för enskild part
att mot embetsman anhängiggöra talan för fel i embetet;
n:o 44, i anledning af väckt motion angående ändring af
förordningen om biskopsval den 30 maj 1759;
n:o 45, i anledning af väckt motion om ändringar i §§ 6
och 9 af lagen om tillsättning af presterliga tjenster; och
n:o 46, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående fullständigare lagstiftning till skydd mot miss¬
handel af djur.
§ 9-
Justerades protokollsutdrag.
§ 10.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr J. E. Olsson
i Skiftinge under tre dagar från och med morgondagen.
Kammarens ledamöter åtskildes kl, 2,60 e. m.
In fidem
E. Nålborst Böös.
Rättelse
i Andra Kammarens protokoll n:o 14.
Sid. 30 rad. 11 uppifrån står: dermed
läs: dervid
Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1898.